Förordning (1987:899) om statliga parkeringsplatser

Utfärdad:
Ikraftträdandedatum:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 1987:899
Departement: Finansdepartementet SFÖ
Ändring införd: t.o.m. SFS 2008:1192
Länk: Länk till register

SFS nr:

1987:899
Departement/myndighet: Finansdepartementet SFÖ
Utfärdad: 1987-09-24
Ändrad: t.o.m. SFS

2008:1192
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)


Tillämpningsområde

1 §   I denna förordning finns föreskrifter om sådana parkeringsplatser som myndigheterna under regeringen disponerar för uppställning av bilar och andra motorfordon.

Parkeringsavgifter m.m.

2 §   Parkering på parkeringsplatser skall beläggas med en avgift (parkeringsavgift).

Parkeringsavgifter och andra parkeringsvillkor skall anpassas till vad som enligt kommunala föreskrifter gäller för allmänhetens parkering på likvärdiga platser.

3 §   Parkeringsavgifter skall inte tas ut på parkeringsplatser, som har reserverats för statliga myndigheters tjänstefordon eller för fordon som används av handikappade med kommunalt parkeringsmedgivande.

4 §   Parkeringsplatser, som har reserverats för fordon som används av anställda med bilmedgivande enligt det kollektivavtal om bilersättning som gäller för statstjänstemän i allmänhet, får befrias från parkeringsavgifter.

5 §   För användningen av bilvärmeuttag vid parkeringsplatser skall bestämmas en avgift (bilvärmeavgift).

Bilvärmeavgiften skall täcka kostnaderna för anordnande och drift av uttagen.

Skyltning, kontrollavgifter m.m.

6 §   Bestämmelser om skyltning, kontrollavgifter m. m. finns i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering och i Transportstyrelsens föreskrifter. Förordning (2008:1192).

Alternativ användning av parkeringsplatser

7 §   Används parkeringsplatser i så liten utsträckning, att det beräknas vara ekonomiskt mer fördelaktigt för staten att platserna används till något annat ändamål än parkering, skall de användas till ett sådant ändamål, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Beslutande myndigheter

8 §   Varje myndighet som har ansvar för sin lokalförsörjning och som disponerar parkeringsplatser som inte är belagda med avgifter av upplåtaren ansvarar för avgiftssättningen och andra frågor enligt denna förordning om inte annat följer av andra stycket.

Om en fastighetsförvaltande myndighet upplåter mark till gemensam parkering för flera myndigheter skall den upplåtande myndigheten svara för avgiftssättningen och andra frågor enligt förordningen. Förordning (1994:671).

9 §   har upphävts genom förordning (1993:1018).

Överlåtelse av driften

10 §   De myndigheter som avses i 8 § får på marknadsmässiga villkor helt eller delvis överlåta driften av parkeringsanläggningar till någon annan myndighet eller till något statligt, kommunalt eller enskilt företag.
Med driften avses tillsyn av parkeringsanläggningen, uppbörd av avgifter, m. m.

Överklagande

11 §   En statlig myndighets beslut att fastställa storleken av
   -- parkeringsavgifter,
   -- bilvärmeavgifter eller
   -- kontrollavgifter för parkering i strid mot förbud eller villkor får inte överklagas.

Detsamma gäller beslut att i övrigt fastställa regler för uttag av sådana avgifter.

Myndighetens beslut att i ett enskilt fall debitera kontrollavgift får inte heller överklagas.


Övergångsbestämmelser

1987:899

Denna förordning träder i kraft den 1 december 1987.

Genom förordningen upphävs
   -- förordningen (1982:208) om avgiftsbeläggning av statliga biluppställningsplatser m. m.,
   -- regeringens beslut den 15 april 1982 om avgifter för statliga biluppställningsplatser m. m.

2008:1192

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.
Föreskrifter som har meddelats av Vägverket anses vid tillämpningen av förordningen vara meddelade av Transportstyrelsen.