Förordning (1993:674) om försäkringsskydd m.m. vid statliga tjänsteresor

1 §   En myndighet under regeringen svarar för att myndighetens anställda och uppdragstagare har ett försäkringsskydd vid inrikes och utrikes tjänsteresor samt förrättningar i anslutning till dessa.
Bestämmelserna i denna förordning gäller inte för
   1. den som utan att vara anställd får statlig utbildning,
   2. den som omfattas av statligt personskadeskydd enligt 7 kap. 2 § socialförsäkringsbalken eller av bestämmelser som avses i 7 kap. 3 § samma balk,
   3. anställda vid konsultföretag som mot arvode utför klart avgränsade uppdrag. Förordning (2010:1682).

2 §   Myndigheten avgör vad som är en tjänsteresa.

3 §   Skyddet enligt 1 § skall alltid omfatta -- ersättning vid dödsfall och invaliditet, -- ersättning för förlorat personligt resgods, -- ersättning för kostnader vid reseavbrott, -- överfallsskydd och -- rättsskydd.

Myndigheten får komplettera skyddet med ytterligare moment där så bedöms behövligt.

4 §   Bestämmelserna om riskfinansiering och skadereglering i 4 och 5 §§ förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering skall tillämpas i fråga om försäkringsskydd enligt denna förordning.
Förordning (1995:1302).

5 §   Kammarkollegiets beslut i ärenden om ersättning på grund av avtal som avses i 4 § får inte överklagas.

Övergångsbestämmelser

1995:1302
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.
   2. Den myndighet som med stöd av 4 § i dess äldre lydelse har tecknat försäkring hos ett enskilt försäkringsbolag skall säga upp denna till närmaste förfallodag.