SFS 2001:464 Lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall;

utfärdad den 7 juni 2001.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall

dels

att 1, 2, 4, 12, 22, 29, 34, 44 och 47 §§ skall ha följande lydelse,

dels

att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 32 a och 33 a §§ av föl-

jande lydelse.

1 §

De i 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets so-

cialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda
människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lös-
ningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestäm-
manderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utformas och ge-
nomföras i samverkan med den enskilde.

2 §

Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med ho-

nom enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). En missbrukare
skall dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förutsätt-
ningar som anges i denna lag (tvångsvård).

För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i soci-

altjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.

4 §

Tvångsvård skall beslutas, om någon till följd av ett fortgående miss-

bruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård
för att komma ifrån sitt missbruk och vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt
socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt och han till följd av
missbruket

1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psy-

kiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna
lag.

1

Prop. 2000/01:80, bet. 2000/01:SoU18, rskr. 2000/01:259.

SFS 2001:464

Utkom från trycket
den 19 juni 2001

2

SFS 2001:464

12 §

Har rätten beslutat om tvångsvård skall socialnämnden se till att be-

slutet verkställs genom att missbrukaren bereds vård i ett hem som avses i
22 § eller, i fall som avses i 24 § första stycket, på sjukhus.

Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra

veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

Beslutet upphör också att gälla om, sedan vården har påbörjats, den tid

som enligt 21 § inte skall räknas som vårdtid, uppgår till sammanlagt minst
sex månader i följd.

22 §

2

Tvångsvård lämnas genom hem som är särskilt avsedda att lämna

vård enligt denna lag (LVM-hem).

29 §

Har en intagen vistats i ett LVM-hem i tre månader utan att vård i an-

nan form kommit till stånd skall den som förestår vården vid hemmet an-
mäla detta till Statens institutionsstyrelse och ange orsaken till det.

32

a §

Den intagne är, om inte annat föranleds av medicinska eller lik-

nande skäl, skyldig att efter uppmaning, vid ankomsten till LVM-hemmet
och i samband med vistelse i annan form enligt 27 §, lämna blod-, urin- eller
utandningsprov för kontroll av om han eller hon är påverkad av narkotika,
alkoholhaltiga drycker, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i
1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana
medel som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor, om det kan misstänkas att den intagne är påverkad av något sådant
medel.

33

a §

Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem har rätt att ringa

och ta emot telefonsamtal samt ta emot besök i den utsträckning som lämpli-
gen kan ske. Den intagne får dock förvägras telefonsamtal och besök om det
kan äventyra vården eller ordningen vid hemmet. Beslut om inskränkning i
rätten att föra telefonsamtal och ta emot besök fattas av den som förestår
vården vid hemmet.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns be-

stämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna lag.

34 §

Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem för särskilt noggrann

tillsyn får hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begräns-
ning i rörelsefriheten som är nödvändig för att vården skall kunna genom-
föras.

Den intagne får beredas vård vid en enhet inom hemmet som är låsbar el-

ler på annat sätt inrättad för särskilt noggrann tillsyn, om det är nödvändigt
med hänsyn till den intagnes, övriga intagnas eller personalens säkerhet, el-
ler om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne avviker eller för att
i övrigt genomföra vården.

Den intagne får vårdas inom en sådan enhet under högst två månader i

följd. Om särskilda behandlingsskäl föranleder det, får dock vården vid en-
heten pågå längre tid, förutsatt att något av de fall som anges i andra stycket

2

Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

3

SFS 2001:464

fortfarande föreligger och att den intagne samtidigt ges möjlighet till vistelse
i öppnare former eller utanför hemmet.

Om det är särskilt påkallat på grund av att den intagne uppträder våldsamt

eller är så påverkad av berusningsmedel att han eller hon inte kan hållas till
ordningen, får den intagne hållas avskild från de övriga vid hemmet. Han el-
ler hon skall då stå under fortlöpande uppsikt av personalen. Den intagne får
dock inte hållas i sådan avskildhet längre tid än vad som är oundgängligen
nödvändigt och inte i något fall under längre tid än 24 timmar i följd.

44 §

Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får överklagas av

den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser överflyttning enligt 25 §,
innebär inskränkningar i särskilt fall av rätten för den som vistas i hemmet
att enligt 33 a § föra telefonsamtal eller ta emot besök eller avser avslag på
begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av egendom enligt
36 §.

Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett LVM-

hem får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje stycket får inte

överklagas.

Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får inte

överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt 13 §
tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.

47 §

Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den kommun

som enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har ansvaret för att den
enskilde får det stöd och den hjälp som han behöver. Att överflyttning av
ärenden till en annan socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av 16 kap. 1 §
socialtjänstlagen.

Beslut om tvångsvård enligt 5 § och med anledning av omhändertagande

enligt 13 § fattas av den länsrätt inom vars domkrets den ansvariga kommu-
nen är belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också
i frågor som avses i 44 § första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.
2. Hänvisningar i denna lag till socialtjänstlagen (2001:453) skall till ut-

gången av år 2001 i stället avse motsvarande bestämmelser i socialtjänstla-
gen (1980:620).

På regeringens vägnar

LARS ENGQVIST

Björn Reuterstrand
(Socialdepartementet)

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2001