SFS 2009:110 Lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

svensk författningssamling lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644); utfärdad den 26 februari 2009. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 i fråga om varumärkeslagen (1960:644) dels att 37 b, 38 och 41–41 b §§ ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 37 c–37 h och 68 §§, samt närmast före 68 § en ny rubrik av följande lydelse. 37 b §3 på yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1–3 §§ eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det. om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada. bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. i fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden. när målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå. i fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket prop. 2008/09:67, bet. 2008/09:nu11, rskr. 2008/09:176. jfr europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/eg av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (eut l 195, 2.6.2004, s. 16, celex 32004l0048). 3 paragrafen fick sin nuvarande beteckning genom 2005:287. 2 1 sfs 2009:110 utkom från trycket den 10 mars 2009 1 sfs 2009:110 svårare straff än böter inte är föreskrivet. i samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud. 37 c § om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt 1–3 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja detta. det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna. skyldigheten att lämna information omfattar den som 1. har gjort eller medverkat till intrånget, 2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller, 3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller, 4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller 5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller. information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse 1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna, 2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och 3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna. bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. 37 d § ett informationsföreläggande får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. skyldigheten att lämna information enligt 37 c § omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling. i personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. 37 e § ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den domstol där rättegång om intrånget pågår. i övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 67 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas. om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som 2 gäller för det målet tillämpas. beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt. om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. för prövning av frågan får det även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader. talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. i samband med en sådan talan får talan föras om nytt informationsföreläggande. 37 f § den som på grund av bestämmelserna i 37 c § andra stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om informationsföreläggande. den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det att informationen lämnades ut. kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första stycket. 37 g § trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 37 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras. 37 h § på yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet. bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. 38 §4 den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. när ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till 1. utebliven vinst, 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort, 3. skada på varukännetecknets anseende, 4. ideell skada, och 5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås. den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och i den mån det är skäligt. sfs 2009:110 4 senaste lydelse 1994:232. 3 sfs 2009:110 41 §5 på yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken varukännetecken olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget. sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 37 § har begåtts. i fråga om ett sådant beslag tilllämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet. bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit varumärkesintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot. åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta. ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 37 a § eller enligt brottsbalken. 41 a §6 om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning). ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse. bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. 41 b §7 ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den domstol där rättegång som rör intrånget pågår. om rättegång inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 67 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas. en fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1–3 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecknet. om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen. innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas. 5 6 4 senaste lydelse 2005:287. senaste lydelse 1998:1455. 7 senaste lydelse 1998:1455. i övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under rättegång. sfs 2009:110 särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade inom den europeiska unionen 68 § bestämmelserna i 37 b–41 h §§ ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av 1. rådets förordning (eg) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel8, 2. rådets förordning (eg) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel9, 3. rådets förordning (eeg) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av spritdrycker10, 4. europaparlamentets och rådets förordning (eg) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (eeg) nr 1576/8911, eller 5. rådets förordning (eg) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin12. 1. denna lag träder i kraft den 1 april 2009. 2. bestämmelserna i 37 c–37 f och 37 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet. på regeringens vägnar lena adelsohn liljeroth christine lager (justitiedepartementet) 8 9 eut l 93, 31.3.2006, s. 1 (celex 32006r0509). eut l 93, 31.3.2006, s. 12 (celex 32006r0510). egt l 60, 12.6.1989, s. 1 (celex 31989r1576). 11 eut l 39, 13.2.2008, s. 16 (celex 32008r0110). 12 egt l 179, 14.7.1999, s. 1 (celex 31999r1493). 10 5 thomson reuters professional ab, tel. 08-587 671 00 edita västra aros, västerås 2009