Förordning (1986:259) om ersättning till följd av sjukdom eller skada som ådragits utom riket

Inledande bestämmelser

1 §   I denna förordning finns föreskrifter om ersättning vid invaliditet eller dödsfall till följd av sådan sjukdom som anges i en bilaga till denna förordning eller sådan personskada som har samband med naturkatastrof, krig, uppror, allmänt upplopp eller därmed jämförlig händelse.

2 §   Föreskrifterna gäller arbetstagare vars avlöningsförmåner fastställs under medverkan av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. En förutsättning för rätt till ersättning är att arbetstagaren ådragit sig sjukdomen eller skadan under vistelse utom riket i samband med anställningen eller ett statligt uppdrag.

Föreskrifterna gäller inte lokalanställd arbetstagare.

3 §   Föreskrifterna tillämpas även på arbetstagares make som, under tid då maken till följd av arbetstagarens anställning eller uppdrag vistats utom riket, ådragit sig sjukdom eller skada som anges i 1 §.

4 §   Föreskrifterna i 1--3 §§ gäller också arbetstagare hos styrelsen för internationell utveckling (SIDA) som tjänstgör inom SIDA:s bilaterala biståndsverksamhet och make till en sådan arbetstagare. Härvid skall med statligt uppdrag likställas uppdrag för SIDA:s räkning.

5 §   Regeringen kan medge att ersättning får betalas ut även om en annan person än den på vilken förordningen är tillämplig har ådragit sig en sådan sjukdom eller skada som avses i 1 § i samband med tjänstgöring eller uppdrag utom riket för statens räkning.

Ersättning till arbetstagare eller arbetstagarens efterlevande

6 §   Vid bestående fullständig invaliditet betalas 75 000 kronor till arbetstagaren.

Vid bestående nedsättning med minst en tiondel av arbetsförmågan betalas till arbetstagaren det lägre belopp som svarar mot nedsättningen.

7 §   Om det, sedan ersättning har betalats ut, visar sig att den bestående invaliditetsgraden är högre än vad som tidigare antagits, betalas en tilläggsersättning som svarar häremot.

8 §   Vid dödsfall på grund av sjukdomen eller skadan betalas 75 000 kronor till arbetstagarens efterlevande. Med efterlevande avses här make, barn under 21 år och föräldrar.

Som villkor för att föräldrar skall vara berättigade till ersättning gäller dock att de vid dödsfallet uppbar underhåll från arbetstagaren och inte erhöll sin huvudsakliga försörjning genom förvärvsarbete.

Efterlämnas endast make, tillfaller hela beloppet maken.

Finns utom maken andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken.

Belopp som betalas till barn och föräldrar, fördelas enligt de regler som gäller för arvfallen egendom.

9 §   Ersättning vid invaliditet enligt 6 och 7 §§ skall räknas av från dödsfallsersättning enligt 8 §.

Ersättning till arbetstagarens make eller makens efterlevande

10 §   Vid bestående fullständig invaliditet betalas 25 000 kronor till maken. Detta belopp höjs med 15 000 kronor för varje barn under 12 år och med 10 000 kronor för varje barn som fyllt 12 men inte 21 år. Sådan höjning sker endast för barn som arbetstagaren hade vårdnaden om när invaliditeten uppkom eller dödsfallet inträffade.

Vid bestående nedsättning med minst en tiondel av arbetsförmågan betalas det lägre belopp som svarar mot nedsättningen.

11 §   Vid dödsfall på grund av sjukdomen eller skadan betalas till arbetstagaren ersättning som svarar mot det belopp som skulle ha betalats enligt 10 § vid bestående fullständig invaliditet.

Efterlämnas inte make men barn under 21 år, betalas beloppet till dem.
Beloppet fördelas lika mellan dem.

12 §   Ersättning vid invaliditet enligt 10 § skall räknas av från dödsfallsersättning enligt 11 §.

Beräkning och utbetalning av ersättning

13 §   Ersättning beslutas och betalas ut av Kammarkollegiet.
Förordning (2002:244).

Samordning

14 §   Om regeringen inte beslutar annat, skall från ersättning som betalas enligt denna förordning räknas av annan engångsersättning som betalas vid invaliditet eller dödsfall till följd av sjukdomen eller skadan.

Avräkning görs dock inte av ersättning som betalas ut -- i stället för sådan periodiskt utgående ersättning, till vilken det annars skulle ha funnits rätt, -- på grund av tjänstegrupplivförsäkring, inräknat statens grupplivförsäkring, eller frivillig personförsäkring eller -- enligt 36 § avtalet den 31 januari 1986 om ersättning vid personskada (PSA).

15 §   Ersättning enligt 6 och 7 §§ betalas inte om det finns rätt till ersättning enligt PSA.

Övergångsbestämmelser

1986:259

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1986, då kungörelsen (1964:519) om ersättning i vissa fall i anledning av sjukdom eller skada, som ådragits utom riket, skall upphöra att gälla.

Bilaga

Förteckning över sjukdomar

difteri epidemisk hjärnhinneinflammation fläckfeber gula febern gulsot, smittsam kolera malaria mjältbrand mässling nervfeber (tyfoid) papegojsjuka paratyfoid pest polio primär meningoencefalit av infektiös typ rabies rödsot skador orsakade av ormbett eller skorpionsting snäckfeber stelkramp sömnsjuka tuberkulos undulantfeber Weils sjukdom värmeslag återfallsfeber