Tillämpningsområde m. m.
1 § Bestämmelserna i denna förordning gäller för Försvarsmaktens personal när den tjänstgör för bevakning. I fråga om militär personal gäller bestämmelserna även när den tjänstgör för att upprätthålla ordning. Bestämmelserna gäller dock inte Försvarsmaktens användande av våld i enlighet med internationell rätt och sedvänja. Förordning (
2006:153).
2 § Den som handlar i nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken får använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot sig själv eller någon annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld.
3 § Den som enligt 24 kap. 2 § brottsbalken, 10 och 29 §§ polislagen (
1984:387) eller 11 § andra stycket skyddslagen
(
2010:305) får använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd får då använda skjutvapen, om det är absolut nödvändigt med hänsyn till åtgärdens vikt. Förordning (
2019:775).
4 § Innan skjutvapen används, skall risken för att utomstående skadas särskilt beaktas. Skottlossning inom ett område där många människor bor eller vistas skall undvikas i det längsta.
5 § Innan skott avlossas, skall tydlig varning ges genom tillrop, om det inte är uppenbart att en sådan varning skulle vara utan verkan. Om omständigheterna tillåter det, skall varningsskott först avlossas.
6 § Vid skottlossning mot en person skall eftersträvas att denne oskadliggörs endast för tillfället.
7 § Försvarsmakten får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (
1994:170).