Lag (1940:176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

Utfärdad:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 1940:176
Departement: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:851
Länk: Länk till register

Du är här: Start / Näringsliv
SFS nr:

1940:176
Departement/myndighet: Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSIB TM
Utfärdad: 1940-03-21
Ändrad: t.o.m. SFS

2000:851
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)


1 §   Är Sverige i krig, skall bestämmelserna i 2 och 3 §§ tillämpas.

Är Sverige i krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen föreskriva att 2 och 3 §§ skall tillämpas.

Föreskrift enligt andra stycket skall underställas riksdagens prövning inom en månad från det den utfärdades. Sker inte underställning eller godkänner riksdagen inte föreskriften inom två månader från det underställningen skedde, upphör föreskriften att gälla. Lag (1994:1627).

2 §   I fråga om registreringspliktiga svenska fartyg får regeringen, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att resa med sådant fartyg må företagas allenast med tillstånd av regeringen eller den regeringen därtill bemyndigat och under iakttagande av de villkor, som må hava uppställts för tillståndet. Vad nu sagts skall dock ej äga tillämpning å fartyg, för vilket gällande passagerarfartygscertifikat är utfärdat och vars bruttodräktighet understiger 350.

För fortskaffande av proviant eller andra förnödenheter för fartyget, förnödenheter, tillhöriga passagerare eller å fartyget anställda personer, eller gods som bärgats ombord å fartyget må villkor icke uppställas.

Trots förordnande enligt första stycket, skall i sjölagen (1994:1009) givna föreskrifter, som avser befogenhet för en befälhavare att sälja av redarens gods eller för en befälhavare, transportör eller bortfraktare att sälja av lasten eller som rör lossning av gods på annan plats än på bestämmelseorten, tillämpas även om därigenom gods skiljs från fartyget på annan ort än som vid lämnande av tillstånd till resan bestämts; dock får i fall, som avses i 13 kap. 11 § tredje stycket och 14 kap. 34 § sjölagen, lossning av gods inte ske på annan plats än i lastningshamnen utan medgivande av regeringen eller av den som regeringen därtill bemyndigat. Lag (1994:1014).

3 §   Ej må fartyg, beträffande vilket förordnande meddelats jämlikt 2 § första stycket, utan medgivande av regeringen eller den regeringen därtill bemyndigat å utrikes ort uppläggas, avrustas eller avmönstras för annat ändamål än nödvändig reparation. Lag (1982:261).

4 §   En befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan tillstånd företar en resa med ett fartyg trots att tillstånd krävs eller som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte iakttar villkoren för ett sådant tillstånd, döms till böter eller fängelse högst ett år.

Har en redare, eller någon annan som i redarens ställe haft befattning med ett fartyg, känt till en sådan gärning som avses i första stycket men inte förhindrat gärningen trots att han haft möjlighet till det, döms han till böter eller fängelse i högst ett år.

Om den som gjort sig skyldig till brott enligt första eller andra stycket på grund av avtal har rätt till ersättning för godsbefordran eller bogsering får domstolen, efter vad som kan anses skäligt, förplikta honom att till staten betala ett belopp som motsvarar ersättningen.

Har uppsåtligen eller av oaktsamhet uppläggning, avrustning eller avmönstring av fartyg skett i strid med 3 §, döms fartygets ägare eller den som annars har rätt att förfoga över fartyget till böter eller fängelse i högst ett år.
Lag (2000:851).

5 §   har upphävts genom lag (2000:851).


Övergångsbestämmelser

1940:176

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Med avseende å fartyg, som vid den tid då förordnande, varom i 2 § första stycket sägs, träder i tillämpning är upplåtet till utlänning genom avtal om tidsbefraktning eller nyttjande, skall vad i denna lag stadgas icke tillämpas så länge avtalet är gällande.

Har, då förordnande som nyss sagts träder i tillämpning, fartyg avgått från ort, där gods inlastats eller varifrån bogsering skall ske, eller befinner sig fartyget vid nämnda tidpunkt på resa utan last, må, utan hinder av förordnandet, godset fortskaffas till bestämmelseorten eller resan dit fortsättas.

Genom denna lag upphäves lagen den 22 juni 1939 (nr 300) om förbud i vissa fall mot utrikes fraktfart med svenskt fartyg m.m.; dock att vad i den nu upphävda lagen stadgas i fråga om sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen avses, skall äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.