1 § Förordningen gäller för statliga myndigheter som bedriver tjänsteexport i enlighet med bemyndigande i avgiftsförordningen
(
1992:191) eller beslut som regeringen meddelat i det enskilda fallet.
2 § En myndighet får, om det ligger inom ramen för myndighetens uppgift enligt lag, förordning eller instruktion, ta till vara möjligheterna att inom eller utom riket marknadsföra sina tjänster för en utländsk marknad. Innan myndigheten påbörjar marknadsföringen skall det departement till vilket myndigheten anses höra underrättas om tjänsteexportens innehåll och omfattning.
3 § Myndigheten skall bedriva tjänsteexportverksamheten utifrån en fastlagd marknadsstrategi och med krav på lönsamhet.
4 § Myndigheten får sluta avtal med svenska eller utländska kunder när det gäller att utföra tjänster enligt 2 §. Avtalen skall slutas på affärsmässiga grunder. I samband därmed får myndigheten göra den upphandling som behövs i enlighet med internationella regler.
5 § Myndigheten skall underrätta Utrikesdepartementet eller den svenska beskickningschefen i det land där myndigheten utför uppdrag, om sådana frågor uppkommer som kan vara av betydelse för Sveriges förhållande till en annan stat eller mellanfolklig organisation.
6 § Myndigheten får för ändamålet teckna bruklig försäkring.
7 § En myndighet som till följd av avtal enligt 4 § utför uppdrag utom riket får besluta att en tjänsteman hos myndigheten i och för uppdraget skall vara stationerad på en ort utom riket.
8 § Myndigheten skall i årsredovisningen lämna en separat resultatrapport över samtliga kostnader och intäkter i tjänsteexportverksamheten.
1992:192
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992.
Genom förordningen upphävs förordningen (
1981:673) med vissa bestämmelser för statlig myndighets affärsdrivande verksamhet i utlandet.
