Förordning (1994:14) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning. Författningen har upphävts genom: SFS 2006:1097

Tillämpningsområde

1 §   Denna förordning gäller för myndigheter under regeringen.
För affärsverken gäller 8 § samt vid betalningar som direkt berör en inkomsttitel eller ett anslag även 2 och 3 §§.
Förordning (1998:1425).

Statsverkets checkräkning

2 §   Statsverkets checkräkning förs i Riksbanken.

Insättningar på statsverkets checkräkning sker genom inbetalning eller girering till ett konto som är anslutet till checkräkningen. Insättning kan även göras direkt på checkräkningen.

Uttag sker från ett konto som är anslutet till checkräkningen.
Uttag kan även ske direkt från checkräkningen genom ett överföringsuppdrag och vid en beredskapssituation genom check.
Förordning (1998:1425).

3 §   En myndighet får göra direkta insättningar på och uttag från statsverkets checkräkning endast efter medgivande av Riksgäldskontoret. Förordning (1998:420).

Betalning

4 §   En myndighet skall ha skilda konton för inbetalningar till och utbetalningar från myndigheten.

Myndighetens konton skall vara anslutna till de koncernkontosystem som staten använder.

Har en myndighet behov av nya eller ytterligare konton eller vill den göra ändringar i befintliga konton skall den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. Innan Riksgäldskontoret beviljar en sådan ansökan skall Ekonomistyrningsverket ges tillfälle att yttra sig. Förordning (1998:420).

5 §   Betalningar till och från en myndighet skall göras via myndighetens konton enligt 4 §.

6 §   Betalningar mellan myndigheter skall göras via konton inom de koncernkontosystem som staten använder.

Betalningsförmedling

7 §   Förmedling av betalningar till och från en myndighet skall ske på ett för staten som helhet kostnadseffektivt och säkert sätt. Statens behov av information om myndigheternas betalningar skall tillgodoses.

8 §   En myndighet får träffa avtal med en bank om förmedling av betalningar till och från myndigheten.

9 §   Ett avtal om betalningsförmedling skall ges in till Riksgäldskontoret för godkännande. Detta krävs dock inte om myndigheten skall tillämpa ett ramavtal om betalningsförmedling som för statens räkning redan har träffats med banken i fråga.
Förordning (1998:420).

10 §   Riksgäldskontoret får godkänna ett avtal om betalningsförmedling endast om villkoren enligt 7 § är uppfyllda. Förordning (1998:420).

Medelsförvaltning

11 §   Kontanta medel som inte behövs för omedelbart förestående utbetalningar och som inte är insatta på ett valutakonto eller ett bankkonto i annat land skall, om inte regeringen beslutat något annat, vara insatta på statsverkets checkräkning i Riksbanken eller, såvitt gäller medel som avses i 13 § kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188), på konto i Riksgäldskontoret. Förordning (1998:420).

11 a §   Har en myndighet behov av ett valutakonto eller ett bankkonto i annat land får den ansöka om detta hos Riksgäldskontoret. Förordning (1998:420).

Verkställighetsföreskrifter

12 §   Riksgäldskontoret får meddela föreskrifter för verkställigheten av 1-10 §§ och 11 a §. Därvid skall kontoret samråda med Ekonomistyrningsverket i frågor som rör statens koncernredovisning och behov av information om myndigheternas betalningar.

Ekonomistyrningsverket får meddela föreskrifter för verkställighet av 11 §. Därvid skall verket samråda med Riksgäldskontoret i frågor som rör betalningssystemet.
Förordning (1998:420).

Övergångsbestämmelser

1994:14
   1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 8 § den 1 juli 1994, och i övrigt den 1 mars 1994.
   2. Förordningen gäller till utgången av räkenskapsåret 1994/95 även för andra än statliga myndigheter som regeringen givit dispositionsrätt till anslag på statsbudgeten.
   3. Genom förordningen upphävs
   -- kungörelsen (1951:25) angående sättet för vissa utbetalningar till kommuner m. fl.,
   -- förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller postgirot,
   -- förordningen (1981:530) om statsverkets checkräkning i Riksbanken.

För tiden fram till utgången av juni månad 1994 gäller dock fortfarande 3 § förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller postgirot.
   4. För en myndighet som vid ikraftträdandet av denna förordning har tillstånd enligt äldre bestämmelser att anlita annan betalningsförmedlare än postgirot, gäller inte bestämmelsen i 4 § andra stycket i fråga om betalningar som förmedlas av den betalningsförmedlaren.