Polisdataförordning (1999:81). Författningen har upphävts genom: SFS 2010:1155

1 §   I denna förordning ges kompletterande föreskrifter om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av polisdatalagen (1998:622).

I förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem finns särskilda föreskrifter om automatiserad behandling av personuppgifter i rättsväsendets informationssystem.

Förhandskontroll

2 §   Automatiserad behandling av personuppgifter som ger upplysning om att en person är dömd eller misstänkt för brott skall anmälas för förhandskontroll till Datainspektionen tre veckor i förväg.

Första stycket gäller inte om behandlingen utförs
   1. i en polismyndighets eller Ekobrottsmyndighetens diarium över inkomna ärenden,
   2. till följd av en polismyndighets eller Ekobrottsmyndighetens skyldighet enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen att lämna ut en allmän handling,
   3. till följd av bestämmelserna i arkivlagen (1990:782) eller arkivförordningen (1991:446),
   4. enligt förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem,
   5. enligt de särskilda föreskrifterna om register i 17-36 §§ polisdatalagen (1998:622),
   6. i en förundersökning eller i en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet,
   7. i ett ärende som rör en enskild person hos en polismyndighet eller Ekobrottsmyndigheten,
   8. hos Säkerhetspolisen, eller
   9. i löpande text och endast avser enstaka personuppgifter.
Förordning (2003:875).

Behandling av uppgifter om kvarstående brottsmisstankar

3 §   Om uppgifter om kvarstående brottsmisstankar skall behandlas enligt 10 eller 11 § polisdatalagen (1998:622) skall den personuppgiftsansvarige särskilt besluta om vem som får ha direkt åtkomst till uppgifterna.

Undantag från gallring

4 §   Riksarkivet får, efter samråd med Rikspolisstyrelsen, meddela föreskrifter om att uppgifter som skall gallras enligt 13, 16, 21 eller 35 § polisdatalagen (1998:622) får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål.

Kriminalunderrättelseverksamhet

5 §   Rikspolisstyrelsen skall underrättas om en polismyndighets beslut
   1. att föra kriminalunderrättelseregister eller
   2. att behandla personuppgifter automatiserat i en särskild undersökning.

6 §   En förteckning som förs enligt 15 § polisdatalagen (1998:622) får inte innehålla uppgifter om namn eller personnummer.

Särskilda undersökningar

7 §   Endast de personer som arbetar med en särskild undersökning får ha direkt åtkomst till de uppgifter som behandlas automatiserat i undersökningen.

8 §   Uppgifter som behandlas automatiserat i en särskild undersökning får lämnas ut till en annan polisman, Rikspolisstyrelsen, polismyndighet, Tullverket eller Skatteverket endast om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning eller andra brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).

Kriminalunderrättelseregister

9 §   Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna och Ekobrottsmyndigheten får ha direkt åtkomst till kriminalunderrättelseregistren.

Åtkomsten till kriminalunderrättelseregistren skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till information om sådana uppgifter som behandlas i kriminalunderrättelseregistren. Vid Ekobrottsmyndigheten får endast polisman och annan person som deltar i polisiärt arbete, med undantag för åklagare, ha direkt åtkomst till kriminalunderrättelseregistren.
Förordning (2002:434).

10 §   Uppgifter ur ett kriminalunderrättelseregister får lämnas ut till Kustbevakningen, Tullverket eller Skatteverket endast om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet eller för andra brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).

Register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål

11 §   Statens kriminaltekniska laboratorium, polismyndigheter och åklagarmyndigheter får ha direkt åtkomst till register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål. Polismyndigheterna och åklagarmyndigheternas åtkomst skall dock begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i register med uppgifter om DNA-analyser i brottmål eller inte.

Fingeravtrycksregister

11 a §   Statens kriminaltekniska laboratorium, polismyndigheter, Tullverket och Ekobrottsmyndigheten får ha direktåtkomst till det fingeravtrycksregister som förs med stöd av polisdatalagen (1998:622). Tullverkets och Ekobrottsmyndighetens åtkomst ska dock begränsas till uppgifter om huruvida någon förekommer i registret eller inte. Förordning (2011:911).

SÄPO-registret

12 §   Endast den som har genomgått registerkontroll som avser anställning eller deltagande i verksamhet som placerats i säkerhetsklass 1 eller 2 enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) skall registreras i SÄPO-registret enligt 33 § 2 polisdatalagen (1998:622).

13 §   Direkt åtkomst till uppgifter i SÄPO-registret eller till uppgifter som i annat fall behandlas automatiserat hos Säkerhetspolisen skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver information om sådana uppgifter.

Underrättelseskyldighet

Allmänt spaningsregister

14 §   Polismyndigheterna och Ekobrottsmyndigheten får ha direkt åtkomst till det allmänna spaningsregistret.

Åtkomsten till det allmänna spaningsregistret skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till information om sådana uppgifter som behandlas i det allmänna spaningsregistret. Vid Ekobrottsmyndigheten får endast polisman och annan person som deltar i polisiärt arbete, med undantag för åklagare, ha direkt åtkomst till det allmänna spaningsregistret.
Förordning (2002:434).

Utlämnande av uppgifter

15 §   Uppgifter ur det allmänna spaningsregistret får lämnas ut till Kustbevakningen, Tullverket eller Skatteverket endast om uppgiften kan antas ha särskild betydelse för en pågående undersökning i myndighetens brottsutredande verksamhet eller för andra brottsbekämpande åtgärder. Förordning (2003:1004).

16 §   Justitiekanslern och en domstol som förordnar om beslag på skrift på vilken tryckfrihetsförordningen skall tillämpas eller på en film eller annan upptagning av ljud eller bilder på vilken yttrandefrihetsgrundlagen skall tilllämpas skall underrätta Rikspolisstyrelsen om beslutet. Detsamma gäller om beslaget hävs eller förfaller eller om domstolen förordnar om att konfiskering av en sådan skrift eller upptagning skall verkställas. Förordning (2002:434).

Verkställighetsföreskrifter

17 §   Rikspolisstyrelsen får lämna ut uppgifter om efterlysta personer och avlägsnanden ur landet samt om beslut som har samband därmed till Regeringskansliet, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, länsstyrelserna, polis- och åklagarmyndigheterna, Kustbevakningen, Tullverket, de svenska beskickningarna och konsulaten samt de centrala utlänningsmyndigheterna i Danmark, Finland, Island och Norge.
Förordning (2007:896).

17 a §   Om en uppgift i en förundersökning kan antas ha betydelse för en konkursutredning får uppgiften lämnas över till konkursförvaltaren. Förordning (2003:89).

18 §   Uppgifter som behandlas enligt polisdatalagen (1998:622) får, om det är förenligt med svenska intressen, lämnas ut till
   1. utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst och
   2. polis- eller åklagarmyndighet i en stat som är ansluten till Interpol, om det behövs för att myndigheten eller organisationen skall kunna förebygga, upptäcka, utreda eller beivra brott. Förordning (2002:434).

19 §   Rikspolisstyrelsen får efter samråd med Datainspektionen meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av polisdatalagen (1998:622) och denna förordning. Förordning (2002:434).

Övergångsbestämmelser

1999:81
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1999.
   2. 2 § gäller inte sådana personregister som enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till polisdatalagen (1998:622) förs enligt datalagen (1973:289).