Lag (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden. Författningen har upphävts genom: SFS 2006:74
Utfärdad:
Ikraftträdandedatum:
Upphävd:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 2002:460
Departement: Justitiedepartementet DOM
Länk: Länk till register
2002:460
Departement/myndighet:
Justitiedepartementet DOM
Utfärdad:
2002-05-30
Upphävd:
2006-04-01
Författningen har upphävts genom:
SFS
2006:74
Ändringsregister:
SFSR (Regeringskansliet)
Källa:
Fulltext (Regeringskansliet)
Tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till gemenskapsrättsakter och internationella instrument som reglerar domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av utländska avgöranden på privaträttens område. De gemenskapsrättsakter och internationella instrument som avses i första stycket är1. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område2 (Bryssel I-förordningen),
2. konventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område jämte tillträdeskonventioner (Brysselkonventionen), och
3. konventionen den 16 september 1988 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Luganokonventionen).
Reservforum
2 § Om det finns svensk domsrätt enligt en gemenskapsrättsakt eller ett internationellt instrument som avses i 1 § och annan behörig domstol saknas, är Stockholms tingsrätt behörig. En ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall, om annan behörig kronofogdemyndighet saknas, göras hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm.Särskild vägransgrund
3 § Ett avgörande som rör ett civilrättsligt anspråk skall inte erkännas eller verkställas här, om det har meddelats i en annan stat inom ramen för ett brottmål avseende ett icke uppsåtligt brott mot någon som1. varken har hemvist eller är medborgare i den staten,
2. inte har efterkommit en föreskrift om personlig inställelse, och
3. inte haft tillfälle att svara i målet.