Kungörelse (1955:105) om tillämpning av en mellan Sverige, Danmark och Norge den 19 mars 1955 träffad överenskommelse rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan länderna;

Kungl. Maj:t har, sedan den 19 mars 1955 mellan Sverige, Danmark och Norge träffats överenskommelse -- i svensk text av den lydelse härvid fogad bilaga utvisar -- rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan länderna, funnit gott förordna, att överenskommelsen skall för Sveriges del lända till efterrättelse från och med den 1 april 1955.

Vid överenskommelsens tillämpning skall iakttagas,

att i artikel 1 under c) av överenskommelsen åberopade artikel 34 i de internationella hälsovårdsbestämmelserna motsvaras av 17 § karantänskungörelsen den 24 april 1953 (nr 222) samt

att den i artikel 2 under 1. angivna underrättelseskyldigheten skall åvila hälsovårdsnämnden i den ort, varifrån fartyget eller luftfartyget avgår.

Bilaga

Överenskommelse rörande underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan Sverige, Danmark och Norge

Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark och Hans Majestät Norges Konung, vilka beslutat att i överensstämmelse med artikel 104 i de av Sverige, Danmark och Norge biträdda, den 25 maj 1951 antagna internationella hälsovårdsbestämmelserna ingå en överenskommelse för underlättande av den sanitära kontrollen över trafiken mellan de tre länderna, ha till sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Bo Östen Undén;

Hans Majestät Konungen av Danmark:

Sin Utomordentlige och Befullmäktigade Ambassadör i Stockholm Knud Aage Monrad-Hansén;

Hans Majestät Norges Konung:

Sin Utomordentlige och Befullmäktigade Ambassadör i Stockholm Jens Schive,

vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande:

Artikel 1.

Beträffande transportmedel, person, bagage eller gods, som ankommer från något av de fördragsslutande länderna, skola i ankomstlandet gällande bestämmelser rörande sanitära åtgärder och formaliteter vid ankomst äga tillämpning allenast, försåvitt fråga är om
      a) fartyg, som icke ägt tillstånd till fri beröring med land i den hamn, som det senast anlöpt;
      b) luftfartyg, vars befälhavare vägrat låta detsamma undergå sådana sanitära åtgärder, som föreskrivits å den flygplats, där detta senast landat, eller vilket, ehuru dess befälhavare icke kunnat avge tillfredsställande deklaration om hälsotillståndet ombord, icke underkastats sanitära åtgärder;
      c) person, som vid avresan från annat fördragsslutande land stått under övervakning av hälsovårdsmyndighet eller som passerat landet under sådana omständigheter som avses i artikel 34 i de internationella hälsovårdsbestämmelserna;
      d) gods, vilket passerat fördragsslutande land i transitotrafik utan omlastning.

Artikel 2.
   1. När fartyg eller luftfartyg, som avses i artikel 1 under a) eller b), beger sig till eller kan antagas skola bege sig till hamn eller flygplats i annat fördragsslutande land, skall hälsovårdsmyndigheten i hamnen eller vid flygplatsen (i Sverige hälsovårdsnämnden, i Danmark karantaenekommissionen och i Norge helserådet) omedelbart underrättas. Därest ovisshet råder om till vilken hamn eller flygplats fartyget eller luftfartyget avser att bege sig, bör på lämpligt sätt sörjas för att upplysning om förhållandet såvitt möjligt kommer samtliga hälsovårdsmyndigheter till handa, som kunna beröras därav. Där så erfordras, bör meddelande enligt detta moment ske med anlitande av flygsäkerhetstjänstens kommunikationsnät.
   2. Då person, som står under övervakning av hälsovårdsmyndighet, avreser till ort i annat fördragsslutande land, skall den hälsovårdsmyndighet, som handhar övervakningen, så snart den fått kännedom om förhållandet, underrätta vederbörande hälsovårdsmyndighet på den ort i det andra landet, dit han närmast beger sig, och därvid uppge anledningen till övervakningen och fastställda anmälningstider.
   3. Får hälsovårdsmyndighet kännedom om att person på genomresa till annat fördragsslutande land (jfr art. 1 c)) kommer från smittat område inom inkubationstiden för ifrågakommande sjukdom, och ställes han icke under övervakning, skall myndigheten omedelbart underrätta hälsovårdsmyndigheten på den ort i det andra landet, dit han närmast beger sig.
   4. Transiteras gods, som är destinerat till något av de fördragsslutande länderna, utan omlastning genom annat sådant land (jfr art. 1 d)) och har hälsovårdsmyndighet i transiteringslandet anledning antaga att godset kan vara smittat av karantänssjukdom eller eljest kan medverka till att sprida sådan sjukdom, skall underrättelse härom omedelbart sändas till hälsovårdsmyndigheten på den ort, där godset skall lossas.
   5. Hälsovårdsmyndighet, som vid undersökning av ett till annat fördragsslutande land destinerat transportmedel eljest får kännedom om förhållande av epidemiologisk betydelse, bör därom underrätta vederbörande hälsovårdsmyndighet i destinationslandet.
   6. Råder ovisshet om vilken hälsovårdsmyndighet som enligt bestämmelserna i denna artikel bör underrättas, må underrättelse tillställas vederbörande centrala hälsovårdsförvaltning (i Sverige Medicinalstyrelsen, i Danmark Sundhedsstyrelsen och i Norge Helsedirektoratet).

Artikel 3.

Varje lands centrala hälsovårdsförvaltning skall omedelbart anmäla fall av karantänssjukdom inom det egna landet till motsvarande förvaltningar i övriga fördragsslutande länder. Underrättelse bör även lämnas om andra omständigheter av särskild epidemiologisk betydelse.

Artikel 4.

De centrala hälsovårdsförvaltningarna skola sinsemellan samråda om den närmare tillämpningen av de fördragsslutande ländernas skyddsbestämmelser mot karantänssjukdomar.

Artikel 5.

Blir område inom något av de fördragsslutande länderna smittat av karantänssjukdom, skall samråd äga rum mellan ländernas centrala hälsovårdsförvaltningar. I sådant fall äger central hälsovårdsförvaltning, om det anses oundgängligen nödvändigt, tillfälligt suspendera bestämmelserna i artikel 1.

Artikel 6.

Överenskommelsens bestämmelser omfatta icke Färöarna och Grönland.

Artikel 7.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 april 1955.

Artikel 8.

Överenskommelsen kan av ettvart av länderna uppsägas till upphörande efter en frist av sex månader. Uppsägning skall ske hos regeringarna i de övriga fördragsslutande länderna på diplomatisk väg och gäller endast det land, som verkställt densamma.

Till bekräftelse härav ha de befullmäktigade ombuden undertecknat denna överenskommelse och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm den 19 mars 1955 i ett exemplar på svenska, danska och norska språken, vilket skall förvaras i svenska utrikesdepartementets arkiv.

For Danmark: K. Monrad-Hansen (L. S.)

For Norge: Jens Schive (L. S.)

För Sverige: Östen Undén (L. S.)