Lag (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. Författningen har upphävts genom: SFS 2015:417

Utfärdad:
Upphävd:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 1935:45
Departement: Justitiedepartementet L2
Ändring införd: t.o.m. SFS 1977:1002
Länk: Länk till register

Du är här: Start / Arv och testamente
SFS nr:

1935:45
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1935-03-01
Ändrad: t.o.m. SFS

1977:1002
Upphävd: 2015-08-17
Författningen har upphävts genom: SFS

2015:417
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)


1 §   Hade medborgare i fördragsslutande stat vid sin död hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall boutredning, bodelning eller arvskifte, som där äger rum, omfatta den till boet hörande egendom, som finnes här i riket. Svensk domstol må ej med kvarlåtenskapen taga befattning i vidare mån än i denna lag sägs.

2 §   På framställning av dödsboförvaltningen har rätten i ort, där egendom efter den döde finnes, att förordna lämplig person att upprätta bouteckning. I bouppteckningen skola upptagas boets till gångar här i riket med angivande av värdet, så cok den gäld, för vilken sådan tillgång på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar. På framställning av dödsboförvaltningen har rätten ock att förordna lämplig person att omhänderhava den dödes här i riket varande egendom, intill dess den kan övertagas av dödsboförvaltningen; och har den som sålunda förordnats jämväl att, där egendomen är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt fallande i värde eller erfordras alltför kostsam vård, föranstalta om försäljning av egendomen.

Finnes kostnad för sökt åtgärd böra förskjutas, äge rätten att, innan beslut fattas, av den som åtgärden påkallat kräva förskott med belopp, som prövas skäligt. Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av styrkt översättning till danska, norska eller svenska språket. Lag (1969:801).

3 §   Där någon, som hade hemvist i en av de främmande staterna, dött under uppehåll här i riket, skall såframt han var medborgare i en av dessa stater eller ock svensk medborgare, hans härvarande egendom, intill dess den övertages av dödsboförvaltningen, stå under sådan vård som är stadgad om egendom efter död man, som hade hemvist här i riket; dock skall ej i något fall på den som egendomen vårdar ankomma att föranstalta om bouppteckning.

4 §   Är dödsbo som avses i 1 § föremål för offentligt skifte i någon av de främmande staterna och hörer till boet egendom här i riket, skall vad i den statens lag är stadgat om inskränkning i rätten att utmätningsvis njuta betalning ur dödsbo äga tillämpning å sagda egendom, dock ej i fråga om utmätning för skatt eller annan allmän avgift, som pålagts här i riket, eller fordrans uttagande ur egendom, som häftar såsom pant eller må kvarhållas till säkerhet för fordringen.

5 §   Skall egendom som avses i 4 § säljas utmätningsvis, varde vid försäljningen och fördelning av köpeskillingen tillämpat vad i 9 § lagen den 6 april 1934 om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge, är stadgat om fordran som njuter förmåns rätt.

6 §   Vad lagen i främmande fördragsslutande stat stadgar om att inskrivning i fastighetsbok eller domstolsprotokoll (tingslysning) utgör förutsättning för att rätt som uppkommit genom avtal eller annan rättshandling eller genom utmätning (utlegg eller utpantning) skall gälla emot dödsbo äge ej tillämpning beträffande egendom, som vid dödsfallet fanns här i riket.

7 §   Vid tillämpning av de föreskrifter denna lag innehåller om egendoms befintlighet i viss fördragsslutande stat skall fordran som är grundad på löpande skuldebrev eller annat fordringsbevis, vars företeende utgör villkor för rätt att utkräva fordringen, anses befintlig där handlingen finnes, men annan fordran betraktas såsombefintlig i den stat, enligt vars lag boutredningen skall äga rum.

Registrerat fartyg eller luftfartyg skall anses befintligt i stat, där det har hemort.

8 §   Har domstol i någon av de främmande staterna fattat beslut, att dödsbo efter medborgare i fördragsslutande stat som vid sin död hade hemvist i sådan stat skall behandlas av särskild arvsdomstol eller om boets överlämnande till boutredningsman eller testamentsexekutor eller om efterlevande makes rätt att övertaga boet såsom oskiftat, vare beslutet gällande här i riket.

9 §   Yppas tvist om arv eller testamente efter medborgare i fördrags slutande stat, som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller om hans efterlevande makes rätt att öertaga boet såsom oskiftat, äge parterna överenskomma, att tvisten må upptagas av allmän underrätt här i riket; dock må det ej ske där boet är föremål för behandling av särskild arvsdomstol eller testaments exekutor eller av domstol förordnad boutredningsman eller skiftesman eller tvisten avser klander av testamente, bodelning eller arvsskifte efter någon som hade hemvist i Finland.

10 §   I fråga om erkännande och verkställighet av dom eller förlikning om rätt på grund av arv eller testamente, efterlevande makes rätt, boutredning eller skifte med anledning av dödsfall eller ansvarighet för den dödes gäld gälla bestämmelserna i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område. Lag (1977:597).


Övergångsbestämmelser

1935:45

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer men skall ej äga tillämpning, där arvlåtaren dött före ikraftträdandet, ej heller där efterlevande make suttit i oskiftat bo och den först avlidne maken dött före ikraftträdandet.

1977:597

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen får sättas i kraft i förhållande till två eller tre av de länder som anges i lagen.

1977:1002

Regeringen föreskriver att lagen (1977:597) om ändring i lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge skall träda i kraft i förhållande till Danmark, Finland och Norge den 1 januari 1978.