Förordning (1977:818) om tillämpning av en konvention den 28 juni 1976 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ersättning vid arbetslöshet
Utfärdad:
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS nr: 1977:818
Departement: Arbetsmarknadsdepartementet AA
Länk: Länk till register
SFS nr:
1977:818
Departement/myndighet:
Arbetsmarknadsdepartementet AA
Utfärdad:
1977-11-17
Ändringsregister:
SFSR (Regeringskansliet)
Källa:
Fulltext (Regeringskansliet)
Den konvention mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ersättning vid arbetslöshet som har undertecknats den 28 juni 1976 skall lända till efterrättelse här i riket från och med den 1 januari 1978.
Konventionen bifogas denna förordning i svensk och tysk text som bilaga.
Som bevis om tyskt medborgarskap skall vid tillämpning av konventionen gälla pass eller annat intyg om medborgarskap, som har utfärdats av Förbundsrepubliken Tysklands behöriga myndigheter eller av behörig myndighet i Västberlin.
Vid tillämpning av artikel 19 mom. 1 i konventionen skall arbetsmarknadsstyrelsen vara behörig svensk myndighet.
1. "territorium" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland det område, inom vilket Förbundsrepubliken Tysklands grundlag gäller, med avseende på Konungariket Sverige dess territorium;
2. "medborgare" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland en tysk i den för Förbundsrepubliken Tyskland gällande grundlagens mening, med avseende på Konungariket Sverige en person med svenskt medborgarskap;
3. "lagstiftning" lagar, förordningar, kungörelser och andra allmänna rättsföreskrifter rörande de i artikel 2 mom. 1 angivna grenarna av social trygghet;
4. "behörig myndighet" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, förbundsministern för arbete och sociala frågor,
med avseende på Konungariket Sverige, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer;
5. "försäkringsorgan" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, förbundsanstalten för arbetsfrågor,
med avseende på Konungariket Sverige
-- vad angår arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknadsstyrelsen och de erkända arbetslöshetskassorna
-- vad angår arbetslöshetsstödet, arbetsmarknadsstyrelsen och dess regionala organ (länsarbetsnämnder);
6. "sysselsättning" en sysselsättning eller verksamhet enligt den tillämpliga lagstiftningen;
7. "arbetslöshetsstöd" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, den av avgifter oberoende ersättningen vid arbetslöshet (s.k. arbetslöshetshjälp), med avseende på Konungariket Sverige, den av avgifter oberoende ersättningen vid arbetslöshet (kontant arbetsmarknadsstöd).
1. Konventionen är, i den mån ej annat däri föreskrives, tillämplig på
1) den tyska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp;
2) den svenska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetsstöd (kontant arbetsmarknadsstöd).
2. Vid denna konventions tillämpning beaktas icke sådan lagstiftning i fördragsslutande stat, som följer av annan mellanstatlig överenskommelse eller av överstatlig rätt eller som avser tillämpningen av sådan överenskommelse eller rätt.
1. Konventionen omfattar, om i det följande ej annat sägs, vad angår arbetslöshetsförsäkringen, envar som är underkastad den i artikel 2 angivna lagstiftningen oavsett medborgarskap, vad angår arbetslöshetsstödet, de fördragsslutande staternas medborgare.
2. I den mån konventionen enligt mom. 1 eller bestämmelserna i avdelning II är tillämplig endast på de fördragsslutande staternas medborgare, skall med sådana medborgare jämställas
a) flyktingar enligt artikel 1 i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning samt protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,
b) statslösa enligt artikel 1 i konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning, allt under förutsättning, att de har sitt hemvist inom den fördragsslutande statens territorium.
3. De personer som enligt mom. 1 och 2 omfattas av konventionen skall vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter enligt de fördragsslutande staternas i artikel 2 angivna lagstiftning, om ej annat föreskrivs i artikel 24.
1. Om ej annat föreskrivs i mom. 2, skall rätten till försäkring och avgiftsplikten bestämmas enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat inom vars territorium den förvärvsarbetande är sysselsatt, även om arbetsgivaren finns inom den andra fördragsslutande statens territorium.
2. Om enligt artikel 6--8 och 10 i konventionen om social trygghet mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige i fråga om försäkringspliktig sysselsättning icke skall tillämpas den lagstiftning som gäller på sysselsättningsorten, utan i stället den andra fördragsslutande statens lagstiftning, så skall denna stats lagstiftning tillämpas även inom ramen för denna konventions sakliga tillämpningsområde.
3. Denna konvention berör icke de bestämmelser i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen om konsulära förbindelser, som hänför sig till den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen.
1. Allmänt
2. Arbetslöshetsförsäkring
1. Vid fastställande av ersättningsanspråket skall
a) i Förbundsrepubliken Tyskland den tid under vilken den arbetslöse varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige anses som tid varunder avgiftspliktig sysselsättning utförts i Förbundsrepubliken Tyskland;
b) i Konungariket Sverige tid varunder en avgiftspliktig sysselsättning utförts i Förbundsrepubliken Tyskland anses som tid under vilken den arbetslöse varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige;
c) vad gäller medborgare i någon av de fördragsslutande staterna, beaktas även sådana tider av medlemskap, sysselsättning samt av avgiftspliktig sysselsättning vilka i det enskilda fallet skall beaktas i den andra fördragsslutande staten på grund av mellanstatliga fördrag eller de Europeiska gemenskapernas rättsordning.
2. Reser den arbetslöse ersättningsanspråket i Förbundsrepubliken Tyskland, är mom. 1 tillämpligt endast om den arbetslöse,
a) sedan han inlett vistelsen i Förbundsrepubliken Tyskland, har utövat en enligt den tyska lagstiftningen avgiftspliktig sysselsättning under minst fyra veckor eller
b) är tysk medborgare eller
c) återvänder till Förbundsrepubliken Tyskland efter att ha varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige samt hans senaste avgiftspliktiga sysselsättning enligt tysk lagstiftning icke ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader, räknat från dagen för ansökan.
3. Reser den arbetslöse ersättningsanspråket i Konungariket Sverige, är mom. 1 tillämpligt endast om den arbetslöse,
a) sedan han inlett vistelsen i Konungariket Sverige, varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och sysselsatt i Konungariket Sverige under minst fyra veckor eller
b) är svensk medborgare eller
c) återvänder till Konungariket Sverige efter att ha utövat en enligt tysk lagstiftning avgiftspliktig sysselsättning samt hans medlemskap i svensk arbetslöshetskassa och sysselsättning i Konungariket Sverige icke ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader, räknat från dagen för ansökan.
4. Tider, som enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat jämställs med tider av medlemskap och sysselsättning eller av avgiftspliktig sysselsättning, skall beaktas även i den andra staten, dock längst för tid för vilken denna stats lagstiftning medger tillgodoräkning av jämställda tider.
1. Ersättningstidens längd skall minskas med den tid för vilken ett försäkringsorgan i den andra staten har beviljat den arbetslöse arbetslöshetsersättning under de tolv månaderna närmast före dagen för ansökan, dock ej i den mån som den arbetslöse efter uppbärande av denna ersättning har fullgjort en ny kvalifikationstid.
2. Har ersättning tillfälligt eller varaktigt vägrats, har en sådan åtgärd samma verkan under samma tid på anspråk som den arbetslöse reser mot försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten.
3. Arbetslöshetsstöd Artikel 12
1. I den mån enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat anspråk på arbetslöshetsstöd är beroende av att viss sysselsättning fullgjorts inom staten, skall en sysselsättning som fullgjorts i den andra fördragsslutande staten behandlas som om den fullgjorts inom staten.
Artikel 7 mom. 2 och 3 samt artiklarna 8--11 skall äga motsvarande tillämpning.
2. I den mån enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat anspråk på arbetslöshetsstöd är beroende av att ett anspråk på arbetslöshetsersättning förut har bestått och uttömts, skall ett anspråk på arbetslöshetsersättning, vilket har bestått och uttömts enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten, behandlas som ett anspråk, vilket har bestått och uttömts i förstnämnda fördragsslutande stat. Artikel 7 mom. 2 och 3 samt artiklarna 8, 10 och 11 skall äga motsvarande tillämpning.
1. Av en fördragsslutande stats domstolar meddelade verkställbara domar liksom även av en fördragsslutande stats försäkringsorgan eller myndigheter meddelade verkställbara beslut om avgifter och andra fordringar inom ramen för konventionens tillämpningsområde erkännes i den andra fördragsslutande staten.
2. Erkännande får vägras endast om det strider mot den allmänna ordningen i den fördragsslutande stat där domen eller beslutet åberopas.
3. Enligt mom. 1 erkända verkställbara domar och beslut verkställes i den andra fördragsslutande staten. Härvid förfares i enlighet med vad som enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium verkställandet skall ske, gäller för verkställande av i denna stat meddelade motsvarande domar och beslut. Utskrift av domen eller beslutet måste förses med intyg om dess verkställbarhet (exigibilitetsklausul).
4. Har försäkringsorgan i en fördragsslutande stat fordran på oguldna avgifter, skall vid tvångsverkställighet, liksom även vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra staten sådan fordran ha samma förmånsrätt som en motsvarande fordran i denna stat.
5. Med övriga fordringar enligt mom. 1 förstås även i artikel 20 angivna ersättningsanspråk.
1. I en fördragsslutande stats lagstiftning föreskriven befrielse från eller nedsättning av skatter eller avgifter, däri inbegripna konsulära och administrativa avgifter, för handlingar eller beslut, som skall företes i och för tillämpning av denna lagstiftning, utsträckes att omfatta även motsvarande handlingar och beslut som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller av den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten.
2. Beslut, som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen, behöver icke förses med äkthetsbevis eller underkastas någon annan liknande formalitet vid åberopande hos den andra fördragsslutande statens organ.
1. Har ansökan om ersättning enligt en fördragsslutande stats lagstiftning gjorts hos ett organ i den andra fördragsslutande staten, som är behörig att mottaga ansökan om en motsvarande ersättning enligt den för detta organ gällande lagstiftningen, betraktas ansökningen som gjord hos det behöriga försäkringsorganet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på andra ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter.
2. Ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter skall av det organ i den ena fördragsslutande staten, till vilket de ingivits, ofördröjligen vidarebefordras till den andra statens behöriga organ.
1. De behöriga myndigheterna skall underrätta varandra om ändringar i och utvidgningar av för dem gällande i artikel 2 angiven lagstiftning.
2. Tillämpningen av denna konvention ankommer på förbindelseorgan. Dessa är i Förbundsrepubliken Tyskland förbundsanstaltens för arbetsfrågor centralförvaltning, Nürnberg i Konungariket Sverige arbetsmarknadsstyrelsen.
1. Om försäkringsorgan i en fördragsslutande stat felaktigt har beviljat ersättning, kan det felaktigt betalda beloppet innehållas för försäkringsorganets räkning från efterföljande eller pågående utbetalning enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning.
2. Är någon enligt en fördragsslutande stats lagstiftning berättigad till kontantersättning för tid för vilken han eller hans familjemedlemmar erhållit förmåner från ett socialhjälpsorgan i den andra fördragsslutande staten, skall denna kontantersättning på begäran av det ersättningsberättigade socialhjälpsorganet innehållas för dettas räkning som om detta organ var ett socialhjälpsorgan med säte inom den förstnämnda statens territorium.
1. Tvister mellan de båda fördragsslutande staterna om konventionens tolkning eller tillämpning skall såvitt möjligt biläggas genom de behöriga myndigheterna.
2. Kan en tvist icke biläggas på detta sätt, hänskjutes den på begäran av en fördragsslutande stat till en skiljedomstol.
3. Skiljedomstol bildas för varje särskilt fall genom att var och en av de fördragsslutande staterna utser en medlem och dessa båda medlemmar enar sig om en medborgare i en tredje stat som ordförande, vilken utses av de båda fördragsslutande staternas regeringar. Medlemmarna utses inom två månader och ordföranden inom tre månader från det den ena fördragsslutande staten meddelat den andra att den ämnar underställa tvisten en skiljedomstol.
4. Om de i tredje stycket angivna fristerna icke iakttages, kan i brist på annan överenskommelse var och en av de fördragsslutande staterna hänvända sig till presidenten för den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter med begäran om erforderliga personers utseende. Är presidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är han av annan anledning förhindrad, skall personerna utses av vicepresidenten. Är även vicepresidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är även han förhindrad, skall personerna utses av den till rangen därefter främste medlemmen av domstolen, som icke är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna.
5. Skiljedomstolen träffar sitt avgörande genom majoritetsbeslut på grundval av föreliggande fördrag mellan parterna och allmän folkrätt.
Dess beslut är bindande. Var och en av de fördragsslutande staterna bär kostnaderna för sin medlem och för sitt deltagande i förfarandet inför skiljedomstolen. Kostnaderna för ordföranden och övriga kostnader bärs av de fördragsslutande staterna till lika delar. Skiljedomstolen kan besluta om annan kostnadsreglering. I övrigt reglerar skiljedomstolen själv sitt förfarande.
1. Denna konvention grundar ingen rätt till ersättning för tid före dess ikraftträdande.
2. Vid denna konventions tillämpning beaktas även före ikraftträdandet inträffade omständigheter av betydelse enligt de fördragsslutande staternas lagstiftningar.
3. Tidigare avgöranden hindrar icke konventionens tillämpning.
1. Konventionen skall ratificeras; ratifikationsinstrumenten skall utväxlas snarast möjligt i Stockholm.
2. Konventionen träder i kraft på den första dagen i den andra månaden efter utgången av den månad under vilken ratifikationsinstrumenten utväxlats.
1. Konventionen ingås på obestämd tid. Envar fördragsslutande stat kan senast tre månader i förväg säga upp den till utgången av ett kalenderår.
2. Upphör konventionen att gälla till följd av uppsägning, skall dess bestämmelser alltjämt gälla för ersättningsanspråk som uppkommit dessförinnan. TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har undertecknade härtill av sina regeringar vederbörligen befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill. SOM SKEDDE i Bonn den 28 juni 1976 i två originalexemplar, vartdera på svenska och tyska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
Bilaga
Konvention mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ersättning vid arbetslöshet
Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland
VILKA ÖNSKAR reglera sina förbindelser i fråga om social trygghet vid arbetslöshet, har överenskommit om följande:AVDELNING I
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
Definitioner
I denna konvention förstås med uttrycken1. "territorium" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland det område, inom vilket Förbundsrepubliken Tysklands grundlag gäller, med avseende på Konungariket Sverige dess territorium;
2. "medborgare" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland en tysk i den för Förbundsrepubliken Tyskland gällande grundlagens mening, med avseende på Konungariket Sverige en person med svenskt medborgarskap;
3. "lagstiftning" lagar, förordningar, kungörelser och andra allmänna rättsföreskrifter rörande de i artikel 2 mom. 1 angivna grenarna av social trygghet;
4. "behörig myndighet" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, förbundsministern för arbete och sociala frågor,
med avseende på Konungariket Sverige, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer;
5. "försäkringsorgan" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, förbundsanstalten för arbetsfrågor,
med avseende på Konungariket Sverige
-- vad angår arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknadsstyrelsen och de erkända arbetslöshetskassorna
-- vad angår arbetslöshetsstödet, arbetsmarknadsstyrelsen och dess regionala organ (länsarbetsnämnder);
6. "sysselsättning" en sysselsättning eller verksamhet enligt den tillämpliga lagstiftningen;
7. "arbetslöshetsstöd" med avseende på Förbundsrepubliken Tyskland, den av avgifter oberoende ersättningen vid arbetslöshet (s.k. arbetslöshetshjälp), med avseende på Konungariket Sverige, den av avgifter oberoende ersättningen vid arbetslöshet (kontant arbetsmarknadsstöd).
Artikel 2
Sakligt tillämpningsområde1. Konventionen är, i den mån ej annat däri föreskrives, tillämplig på
1) den tyska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp;
2) den svenska lagstiftningen rörande arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetsstöd (kontant arbetsmarknadsstöd).
2. Vid denna konventions tillämpning beaktas icke sådan lagstiftning i fördragsslutande stat, som följer av annan mellanstatlig överenskommelse eller av överstatlig rätt eller som avser tillämpningen av sådan överenskommelse eller rätt.
Artikel 3
Personligt tillämpningsområde
Likabehandling1. Konventionen omfattar, om i det följande ej annat sägs, vad angår arbetslöshetsförsäkringen, envar som är underkastad den i artikel 2 angivna lagstiftningen oavsett medborgarskap, vad angår arbetslöshetsstödet, de fördragsslutande staternas medborgare.
2. I den mån konventionen enligt mom. 1 eller bestämmelserna i avdelning II är tillämplig endast på de fördragsslutande staternas medborgare, skall med sådana medborgare jämställas
a) flyktingar enligt artikel 1 i konventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning samt protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention,
b) statslösa enligt artikel 1 i konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning, allt under förutsättning, att de har sitt hemvist inom den fördragsslutande statens territorium.
3. De personer som enligt mom. 1 och 2 omfattas av konventionen skall vara likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter enligt de fördragsslutande staternas i artikel 2 angivna lagstiftning, om ej annat föreskrivs i artikel 24.
Artikel 4
Verkan av inkomster eller sysselsättningsförhållanden på avgiftsplikt och ersättning i den andra fördragsslutande staten
I den mån enligt lagstiftningen i den ena fördragsslutande staten en ersättning enligt sociallagstiftningen eller annan inkomst eller viss sysselsättning har rättsverkan på avgiftsplikten eller rätten till försäkring eller ersättning enligt denna konvention, skall samma verkan tillkomma även liknande ersättning och liknande inkomster från den andra fördragsslutande staten samt liknande sysselsättning i denna stat.Artikel 5
Tillämplig lagstiftning1. Om ej annat föreskrivs i mom. 2, skall rätten till försäkring och avgiftsplikten bestämmas enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat inom vars territorium den förvärvsarbetande är sysselsatt, även om arbetsgivaren finns inom den andra fördragsslutande statens territorium.
2. Om enligt artikel 6--8 och 10 i konventionen om social trygghet mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige i fråga om försäkringspliktig sysselsättning icke skall tillämpas den lagstiftning som gäller på sysselsättningsorten, utan i stället den andra fördragsslutande statens lagstiftning, så skall denna stats lagstiftning tillämpas även inom ramen för denna konventions sakliga tillämpningsområde.
3. Denna konvention berör icke de bestämmelser i Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen om konsulära förbindelser, som hänför sig till den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen.
AVDELNING II
Ersättningsrätt1. Allmänt
Artikel 6
I fråga om ersättningsanspråk och förfarandet tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande stat inom vars territorium anspråket reses, om icke annat föreskrivs i denna avdelning.2. Arbetslöshetsförsäkring
Artikel 7
Sammanräkning av i de fördragsslutande staterna tillgodoräkningsbara tider1. Vid fastställande av ersättningsanspråket skall
a) i Förbundsrepubliken Tyskland den tid under vilken den arbetslöse varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige anses som tid varunder avgiftspliktig sysselsättning utförts i Förbundsrepubliken Tyskland;
b) i Konungariket Sverige tid varunder en avgiftspliktig sysselsättning utförts i Förbundsrepubliken Tyskland anses som tid under vilken den arbetslöse varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige;
c) vad gäller medborgare i någon av de fördragsslutande staterna, beaktas även sådana tider av medlemskap, sysselsättning samt av avgiftspliktig sysselsättning vilka i det enskilda fallet skall beaktas i den andra fördragsslutande staten på grund av mellanstatliga fördrag eller de Europeiska gemenskapernas rättsordning.
2. Reser den arbetslöse ersättningsanspråket i Förbundsrepubliken Tyskland, är mom. 1 tillämpligt endast om den arbetslöse,
a) sedan han inlett vistelsen i Förbundsrepubliken Tyskland, har utövat en enligt den tyska lagstiftningen avgiftspliktig sysselsättning under minst fyra veckor eller
b) är tysk medborgare eller
c) återvänder till Förbundsrepubliken Tyskland efter att ha varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och varit sysselsatt i Konungariket Sverige samt hans senaste avgiftspliktiga sysselsättning enligt tysk lagstiftning icke ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader, räknat från dagen för ansökan.
3. Reser den arbetslöse ersättningsanspråket i Konungariket Sverige, är mom. 1 tillämpligt endast om den arbetslöse,
a) sedan han inlett vistelsen i Konungariket Sverige, varit medlem i svensk arbetslöshetskassa och sysselsatt i Konungariket Sverige under minst fyra veckor eller
b) är svensk medborgare eller
c) återvänder till Konungariket Sverige efter att ha utövat en enligt tysk lagstiftning avgiftspliktig sysselsättning samt hans medlemskap i svensk arbetslöshetskassa och sysselsättning i Konungariket Sverige icke ligger längre tillbaka i tiden än tolv månader, räknat från dagen för ansökan.
4. Tider, som enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat jämställs med tider av medlemskap och sysselsättning eller av avgiftspliktig sysselsättning, skall beaktas även i den andra staten, dock längst för tid för vilken denna stats lagstiftning medger tillgodoräkning av jämställda tider.
Artikel 8
Minskning av ersättningstidens längd1. Ersättningstidens längd skall minskas med den tid för vilken ett försäkringsorgan i den andra staten har beviljat den arbetslöse arbetslöshetsersättning under de tolv månaderna närmast före dagen för ansökan, dock ej i den mån som den arbetslöse efter uppbärande av denna ersättning har fullgjort en ny kvalifikationstid.
2. Har ersättning tillfälligt eller varaktigt vägrats, har en sådan åtgärd samma verkan under samma tid på anspråk som den arbetslöse reser mot försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten.
Artikel 9
Flyttning under uppbärande av ersättning
Flyttar medborgare i den ena fördragsslutande staten under uppbärande av ersättning från arbetslöshetsförsäkringen till den andra fördragsslutande staten, skall försäkringsorganet i sistnämnda stat bevilja fortsatt ersättning enligt den för organet gällande lagstiftningen utan att pröva, om kvalifikationstiden fullgjorts även enligt dessa regler. Artikel 7 mom. 2 b) och c), mom. 3 b) och c) samt artikel 8 skall äga motsvarande tillämpning.Artikel 10
Beräkning av ersättningen
I den mån enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat ersättningens storlek är beroende av tidigare erhållen arbetslön eller av försäkring i viss ersättningsklass skall ersättning för tid som arbetstagaren icke var sysselsatt inom denna stats territorium beräknas utifrån den genomsnittliga lönen enligt kollektivavtal eller, om sådant ej finns, den gängse arbetslönen i en jämförbar sysselsättning i bosättningsorten eller den ersättningsklass som normalt motsvarar denna.Artikel 11
Gottgörelse av avgifter och ersättningar
Gottgörelse av avgifter och ersättningar skall ej äga rum mellan vare sig de fördragsslutande staterna eller försäkringsorganen.3. Arbetslöshetsstöd Artikel 12
1. I den mån enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat anspråk på arbetslöshetsstöd är beroende av att viss sysselsättning fullgjorts inom staten, skall en sysselsättning som fullgjorts i den andra fördragsslutande staten behandlas som om den fullgjorts inom staten.
Artikel 7 mom. 2 och 3 samt artiklarna 8--11 skall äga motsvarande tillämpning.
2. I den mån enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat anspråk på arbetslöshetsstöd är beroende av att ett anspråk på arbetslöshetsersättning förut har bestått och uttömts, skall ett anspråk på arbetslöshetsersättning, vilket har bestått och uttömts enligt lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten, behandlas som ett anspråk, vilket har bestått och uttömts i förstnämnda fördragsslutande stat. Artikel 7 mom. 2 och 3 samt artiklarna 8, 10 och 11 skall äga motsvarande tillämpning.
AVDELNING III
Övriga bestämmelser
Förvaltnings- och rättsbistånd
Artikel 13
Allmänt förvaltningsbistånd
De fördragsslutande staternas försäkringsorgan, sammanslutningar av försäkringsorgan, myndigheter och domstolar skall vid tillämpningen av den lagstiftning som anges i artikel 2 mom. 1 och av denna konvention lämna varandra ömsesidigt bistånd på samma sätt som vid tillämpning av den för dem gällande lagstiftningen. Biståndet lämnas kostnadsfritt.Artikel 14
Ömsesidighet i fråga om erkännande och verkställighet av domar och beslut.1. Av en fördragsslutande stats domstolar meddelade verkställbara domar liksom även av en fördragsslutande stats försäkringsorgan eller myndigheter meddelade verkställbara beslut om avgifter och andra fordringar inom ramen för konventionens tillämpningsområde erkännes i den andra fördragsslutande staten.
2. Erkännande får vägras endast om det strider mot den allmänna ordningen i den fördragsslutande stat där domen eller beslutet åberopas.
3. Enligt mom. 1 erkända verkställbara domar och beslut verkställes i den andra fördragsslutande staten. Härvid förfares i enlighet med vad som enligt lagstiftningen i den stat inom vars territorium verkställandet skall ske, gäller för verkställande av i denna stat meddelade motsvarande domar och beslut. Utskrift av domen eller beslutet måste förses med intyg om dess verkställbarhet (exigibilitetsklausul).
4. Har försäkringsorgan i en fördragsslutande stat fordran på oguldna avgifter, skall vid tvångsverkställighet, liksom även vid konkurs- och förlikningsförfarande i den andra staten sådan fordran ha samma förmånsrätt som en motsvarande fordran i denna stat.
5. Med övriga fordringar enligt mom. 1 förstås även i artikel 20 angivna ersättningsanspråk.
Artikel 15
Befrielse från skatt, avgifter och legalisering1. I en fördragsslutande stats lagstiftning föreskriven befrielse från eller nedsättning av skatter eller avgifter, däri inbegripna konsulära och administrativa avgifter, för handlingar eller beslut, som skall företes i och för tillämpning av denna lagstiftning, utsträckes att omfatta även motsvarande handlingar och beslut som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller av den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen i den andra fördragsslutande staten.
2. Beslut, som skall företes i och för tillämpningen av denna konvention eller den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen, behöver icke förses med äkthetsbevis eller underkastas någon annan liknande formalitet vid åberopande hos den andra fördragsslutande statens organ.
Artikel 16
Förfarandet vid kontakt mellan myndigheter, domstolar och försäkringsorgan
I artikel 13 avsedda organ kan vid tillämpningen av den i artikel 2 mom. 1 angivna lagstiftningen och av denna konvention träda i omedelbar förbindelse med varandra och med berörda personer och deras ombud på sitt språk. Lagstiftning om anlitande av tolk påverkas ej. Domar, beslut och andra handlingar kan direkt tillställas en person som uppehåller sig inom den andra fördragsslutande statens territorium i rekommenderad försändelse med mottagningsbevis.Artikel 17
Iakttagande av laga tid1. Har ansökan om ersättning enligt en fördragsslutande stats lagstiftning gjorts hos ett organ i den andra fördragsslutande staten, som är behörig att mottaga ansökan om en motsvarande ersättning enligt den för detta organ gällande lagstiftningen, betraktas ansökningen som gjord hos det behöriga försäkringsorganet. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på andra ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter.
2. Ansökningar, förklaringar och besvärsskrifter skall av det organ i den ena fördragsslutande staten, till vilket de ingivits, ofördröjligen vidarebefordras till den andra statens behöriga organ.
Artikel 18
Rätt för yrkeskonsulära myndigheter att vara ombud
Den ena fördragsslutande statens yrkeskonsulära myndigheter i den andra fördragsslutande staten har rätt att utan företeende av fullmakt, på ersättningsberättigads begäran, vidtaga åtgärder som behövs för att trygga och vidmakthålla rättigheter för den förstnämnda statens medborgare. Särskilt kan de hos organ som avses i artikel 13 i medborgarnas intresse göra ansökningar, avge förklaringar och inlämna besvärsskrifter.Konventionens tillämpning och tolkning
Artikel 19
Ömsesidiga underrättelser - förbindelseorgan1. De behöriga myndigheterna skall underrätta varandra om ändringar i och utvidgningar av för dem gällande i artikel 2 angiven lagstiftning.
2. Tillämpningen av denna konvention ankommer på förbindelseorgan. Dessa är i Förbundsrepubliken Tyskland förbundsanstaltens för arbetsfrågor centralförvaltning, Nürnberg i Konungariket Sverige arbetsmarknadsstyrelsen.
Artikel 20
Skadeståndsanspråk mot tredje man
Om någon, som enligt den i artikel 2 nämnda lagstiftningen har erhållit ersättning i den ena fördragsslutande staten till följd av arbetslöshet, enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning har anspråk på ersättning mot tredje man på grund av den genom arbetslöshet uppkomna skadan, skall detta ersättningsanspråk gå över på det förpliktade försäkringsorganet enligt den för detta gällande lagstiftningen.Artikel 21
Betalningssätt och valutaomräkning
Kontantersättning kan av en fördragsslutande stats försäkringsorgan med befriande verkan utges till en person, som uppehåller sig inom den andra fördragsslutande statens territorium, i denna stats valuta. I förhållandet mellan försäkringsorganet och den till ersättning berättigade gäller för omräkningen den dags kurs som lagts till grund för kontantersättningens överförande. Ett försäkringsorgans utbetalningar till ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten skall ske i den sistnämnda statens valuta. Ett försäkringsorgans utbetalningar till ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten i de fall som avses i artiklarna 14 och 20 skall ske i den förstnämnda statens valuta.Artikel 22
Återgäldande av felaktigt beviljade ersättningar1. Om försäkringsorgan i en fördragsslutande stat felaktigt har beviljat ersättning, kan det felaktigt betalda beloppet innehållas för försäkringsorganets räkning från efterföljande eller pågående utbetalning enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning.
2. Är någon enligt en fördragsslutande stats lagstiftning berättigad till kontantersättning för tid för vilken han eller hans familjemedlemmar erhållit förmåner från ett socialhjälpsorgan i den andra fördragsslutande staten, skall denna kontantersättning på begäran av det ersättningsberättigade socialhjälpsorganet innehållas för dettas räkning som om detta organ var ett socialhjälpsorgan med säte inom den förstnämnda statens territorium.
Artikel 23
Skiljedomsklausul1. Tvister mellan de båda fördragsslutande staterna om konventionens tolkning eller tillämpning skall såvitt möjligt biläggas genom de behöriga myndigheterna.
2. Kan en tvist icke biläggas på detta sätt, hänskjutes den på begäran av en fördragsslutande stat till en skiljedomstol.
3. Skiljedomstol bildas för varje särskilt fall genom att var och en av de fördragsslutande staterna utser en medlem och dessa båda medlemmar enar sig om en medborgare i en tredje stat som ordförande, vilken utses av de båda fördragsslutande staternas regeringar. Medlemmarna utses inom två månader och ordföranden inom tre månader från det den ena fördragsslutande staten meddelat den andra att den ämnar underställa tvisten en skiljedomstol.
4. Om de i tredje stycket angivna fristerna icke iakttages, kan i brist på annan överenskommelse var och en av de fördragsslutande staterna hänvända sig till presidenten för den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter med begäran om erforderliga personers utseende. Är presidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är han av annan anledning förhindrad, skall personerna utses av vicepresidenten. Är även vicepresidenten medborgare i en av de fördragsslutande staterna eller är även han förhindrad, skall personerna utses av den till rangen därefter främste medlemmen av domstolen, som icke är medborgare i någon av de fördragsslutande staterna.
5. Skiljedomstolen träffar sitt avgörande genom majoritetsbeslut på grundval av föreliggande fördrag mellan parterna och allmän folkrätt.
Dess beslut är bindande. Var och en av de fördragsslutande staterna bär kostnaderna för sin medlem och för sitt deltagande i förfarandet inför skiljedomstolen. Kostnaderna för ordföranden och övriga kostnader bärs av de fördragsslutande staterna till lika delar. Skiljedomstolen kan besluta om annan kostnadsreglering. I övrigt reglerar skiljedomstolen själv sitt förfarande.
Artikel 24
Utseende av ledamöter i försäkringsorgans styrelser och judiciella organ
En fördragsslutande stats lagstiftning om säkerställande av försäkrades och arbetsgivares medverkan i organ för försäkringsorgans och sammanslutningars självförvaltning och i den dömande verksamheten på den sociala trygghetens område berörs ej.AVDELNING IV
Övergångs- och slutbestämmelser
Artikel 25
Övergångsregler1. Denna konvention grundar ingen rätt till ersättning för tid före dess ikraftträdande.
2. Vid denna konventions tillämpning beaktas även före ikraftträdandet inträffade omständigheter av betydelse enligt de fördragsslutande staternas lagstiftningar.
3. Tidigare avgöranden hindrar icke konventionens tillämpning.
Artikel 26
Berlin-klausul
Konventionen gäller även för Land Berlin, om icke Förbundsrepubliken Tysklands regering till Konungariket Sveriges regering avger motsatt förkaring inom tre månader efter konventionens ikraftträdande.Artikel 27
Ikraftträdande1. Konventionen skall ratificeras; ratifikationsinstrumenten skall utväxlas snarast möjligt i Stockholm.
2. Konventionen träder i kraft på den första dagen i den andra månaden efter utgången av den månad under vilken ratifikationsinstrumenten utväxlats.
Artikel 28
Giltighetstid1. Konventionen ingås på obestämd tid. Envar fördragsslutande stat kan senast tre månader i förväg säga upp den till utgången av ett kalenderår.
2. Upphör konventionen att gälla till följd av uppsägning, skall dess bestämmelser alltjämt gälla för ersättningsanspråk som uppkommit dessförinnan. TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ har undertecknade härtill av sina regeringar vederbörligen befullmäktigade ombud undertecknat denna konvention och försett den med sina sigill. SOM SKEDDE i Bonn den 28 juni 1976 i två originalexemplar, vartdera på svenska och tyska språken, vilka båda texter äger lika vitsord.
