SFS 1979:1118

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

1979* 1118 om jämställdhet mellan kvinnor och män i arhpici- utkom frtn trycket *^lsllvetj den 27 december 1979 2796 utfärdad den 17 december 1979. enligt rik sdagens beslut' föreskrivs följande. ldficns ämlumål 1 § denna lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika r= t ' ga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet het i arb etslivet). '"ställd. förbiui mot könscliskritninering 2 § en arbetsgivare får inte missgynna en arbetstagare eller en arbetsr kande på grund av hans eller hennes kön. 3 § missgynnande på grund av kön föreligger när en arbetsgivare vid an ställning eller befordran eller vid utbildning för befordran utser n ägo" framför en annan av motsatt kön, fastän den som förbigås har bättre sak! ga förutsättningar för arbetet eller utbildningen. detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa att beslutet inte beror på någons kön eller att beslutet är ett led i strävanden att främjajamsliold. het i arbetslivet eller att det är berättigat av hänsyn till ett ideellt eller annat särskilt intresse, som inte bör vika för intresset av jämställdhet i a rbelslj. vet. 4 § missgynnande på grund av kön föreligger även när en arbetsgivare i. tillämpar sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön när de utför arbete, som enligt kollektivavtal eller praxis inom verksamhetsområdet är att be trakta som lika eller som är likvärdigt enligt en överenskommen arbetsvär dering, om arbetsgivaren inte kan visa att de olika anställningsvillkoren be ror på skillnader i a rbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller att^de i varje fall inte beror på arbetstagarnas kön, • ' 2- leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare blir uppenbart oförmånligt behandlad i jämförelse med arbetstagare av motsatt ^on, om arbetsgivaren inte kan visa att behandlingen inte beror på arbets tagarnas kön eller att det finns sådana skäl som anges i 3 § andra stycket, säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar elleravske ar någon eller vidtar en annan jämförlig åtgärd till skada för en arbelslaga* 's-. om åtgär den beror på arbetstagarens kön. 5 s ett avtal är ogiltigt i den mån det föreskriver skillnader mellan kvin* c i män i fi.iga om a nställningsvillkor eller det på annat sätt tiliålor^" ""ssgj nnandc på gi und av kön som anges i 3 och 4 §§. •l-cop. 1979/80:36. au 10. rskr 1 /7. ¬ sfs 1979* it 18 (, i l^n;irbctsi?lvare skall mom ramen för sin verksamhet bedriva ett mål- inrimat arbete för att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet. j detta syfte skall a rbetsgivaren vidta sådana åtgärder som, med hänsyn ,ill arbetsgivarens resurser och omständigheterna i övrigt, kan krävas för ;,[( arbetsförhållandena skall lämpa sig för både kvinnor och män. arbets givaren skall också verka för att lediga anställningar söks av båda könen samt genom utbild ning och andra lämpliga åtgärder främja en jämn fördel ning mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och inom olika kate gorier av arbetstagare. när det på en arbetsplats inte råder i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en viss kategori av ar betstagare. skall arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt anstränga sig for all få sökande av d et underrepresenterade könet och söka se till att an delen arbetstagare av det könet efter hand ökar. vad som nu ha r sagts gäl ler dock inte om särs kilda skäl talar emot sådana åtgärder eller de rimligen irtle ka n krä vas med hänsyn till arbetsgivarens resurser och omständighe- lerna i övrigt, 7 § 1 frågo r som avses i 6 § får andra regler fastställas i kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. en arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal får tillämpa avtalet även pä en arbetstagare eller en arbetssökande som inte är medlem av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i ett arbe te som avses med avtalet eller söker ett sådant arbete. bedömningen av vad som enligt 6 § åligger en arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal enligt första stycket skall göras med beaktande av kollektivavtal i jäm förbara förhållanden. övriga hesiämnielscr 8 § missgynnas en arbetstagare på grund av sitt kön genom en bestäm melse i ett avtal med arbetsgivaren eller genom att arbetsgivaren säger upp cti avtal eller vidtar en annan sådan rättshandling, skall bestämmelsen el ler rättshandlingen för klaras ogiltig, om arbetstagaren begär det. sker missgynnande genom att arbetsgivaren förbigår någon på det sätt som anges i 3 §. skall arbetsgivaren betala skadestånd till den missgynnade färden kränkning som missgynnandet innebär. begärs skadestånd av flera som har bättre sakliga förutsättningar för arbetet eller utbildningen än den som arbetsgivaren hor utsett, delas det skadestånd som skulle ha utgått till (len missgynnade lika mellan dem. missgynnas en arbetstagare på det sätt som anges i 4 §, skall arbetsgiva rn betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som missgynnandet innebär. om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort. en arb etsgivare, som inte följer föreskrifterna i 6 5. kan föreläggas vile att fullgöra sina skyldigheter. i föreläggandet skall anges hur och mom vilken tid so m skyldigheterna skall fullgöras. en arbetsgivare. som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivav- 2797 ¬ sfs 1979:1118 2798 tal -som avses i 7 § först a stycket, gäller vad som föreskrivs om pjr. ,.,. talet eller i lagen (1976; 580) om medbestämmande i arbetslive t 10 § regeringen utser en jämställdhetsombudsman och en jän ist-il nämnd, vilka skall se till att denna lag efterlevs. jämställdhetsombld nen skall d ärvid i förs ta hand söka förmå arbetsgivare att frivillig, gens föreskrifter. ombudsmannen skall också i övrig t medverka i dena att främja jämställdhet i arb etslivet. jämställdhetsnämnden skall bestå av elva ledamöter. ordförande ytterligare fyra ledamöter utses bland personer som inte företräder givar- eller arbetstagarintressen. ordföranden bör vara lagkunnic h erfarenhet som domare. av de fyra ledamöterna bör två ha särskild' • förhållandena pä arbetsmarknaden och två ha erfarenhet av arbete ' ' frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män. av de övriga damöterna utses en efter förslag av svenska arbetsgivareföreningen en ef ter förslag av svenska kommunförbundet och landstingsförbundet en ef ter förslag av statens arbetsgivarverk, en efter förslag av landsorpnisa- tionen i s verige, en efter förslag av tjänstemännens centralorganisation och en efter förslag av centralorganisationen saco/sr. för varje leda- mot skall finnas en ersättare. vad som har föreskrivits om le damöterna gäller även ersättarna. vid behov får ordföranden tillkalla tillfälliga ersät tare. 11 § en arbetsgivare är skyldig att på uppmaning av jämställdhetsom- budsmannen lämna de uppgifter om förhållandena i arbets givarens verk samhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn enligt 105 första stycket. arbetsgivaren är skyldig att lämna uppgifter om förhållandena i sin verk samhet även på uppmaning av jämställdhetsnämnden, när nä mnden be handlar en fr amställning om vitesföreläggande enligt 9 § första stycket el ler prövar ett vitesföreläggande som jämställdhetsombudsmannen tur meddelat. om arbetsgivaren inte rättar sig efter en uppmaning enligt första eller andra stycket, kan uppmaningen följas av vitesföreläggande. 12 § mål om tillämpning av 2-5 och 8 §§ handläggs enligt lagen 4. 371) om rättegången i a rbetstvister. därvid anses som arbetslapre avcn arbetssökande och som arbetsgivare även den hos vilken någon bar so 't arbete. detsamma gäller vid tillämpning i en tvist om 2-5 ochsfd* ssuvtt""^ tvisteförhandling i lagen ( 1976: 580) om medbestämmande lar- sådan tvist får jäm ställdhetsombudsmannen föra talan för en enskild nmh arbetssökande, om den enskilde medger det och o® smannen finner att en dom i tvi sten är betydelsefull för rättstiiw ti ^1," förs vid arbetsdomstolen. när en arbetstagarorgat"' ar rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen om ra' ngen t arb etstvister, får dock jämställdhetsombudsmannenl den ^ör det. vad som i de n lagen . förtalav ' rättegången, tillämpas även när ombudsma ¬ förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i till- sf&i979:1118 lämpliga delar 34-37 §§, 38 § tredje stycket andra meningen, 39-41 §§ j;,mt 4 2 § andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd. i fråga om annan ta lan ti lläinpas 64-66 och 68 §§ lagen om medbestämmande i a r- j^,j]jvct på motsvarande sätt. talan som fors av jämställdhetsombuds- manncn behandlas därvid som om talan hade förts av arbetstagaren eller av lien arbetssökande på egna vägnar. j3 § vitesföreläggande enligt 9 § första stycket meddelas av jämställd- helsnämnden ef ter framställning av jåmställdhetsombudsmannen. nämn den meddelar också vitesföreläggande enligt 11 § andra och tredje stycke- fia. vitesföreläg gande en ligt 11 § första och tredje styckena meddelas av iämställdhetsombudsmannen. mot ombu dsmannens beslut att meddela vitesföreläggande får talan fö ras genom besvär hos jämställdhetsnämnden. mot jämställdhetsnämndens beslut enligt denna lag får talan inte föras. 14 § talan om utd ömande av vite som har forelagts enligt denna lag förs vid allmän domstol av åklagare. sådan talan får väckas endast efter anmä lan av jåmställdhetsombudsmannen. denna lag träder i kraft den 1 juli 1980, eti avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande är utan verkan i den mån avtalet innefattar avvikelser från lagen. har ett kollektivavtal tillkom mit för ett sådant ändamål som anges i 7 § första stycket, gäller dock avta let. ett avtal om pension, som har ingåtts före ikraftträdandet, får tills vidare tillämpas utan hin der av 5 §, på regeringens vägnar thorbjörn f älldin karin andersson (arbetsmarknadsdepartementet) ¬