SFS 1980:412

800412.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

T\"-

SFS 1980:412

Lag

t..inn,Mn,rv-ckc.

oiTi ändHng 1 lagcii (1979:1118) om jämställdhet mellan

deXn. So

kvinnor och män i arbetslivet;

Utfärdad den 5 juni 1980.

Enligt riksdag ens beslut' föreskrivs i fråga om lagen (1979:1118)otnjäm­

ställdhet mellan kvinnor och män i arbetslive t

dels att 8. 9 och 11 - 14 §§ samt rubriken före 8 § skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i la gen skall införas åtta nya paragrafer, 15�22 §§, samt närmast

före 11 och 15 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse,

dels att närmast före 10 § skall införas en rubrik som skall lyda "Jäm-

ställdhetsombudsman och jämställdhetsnämnd".

Till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse från oc h med den

dag då denna lag träder i kraft.

Lagens ändamål

1 § Denna lag har till ändamål att främja kvinnors och mäns lika ratt i fri

ga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet (jämställ'

het I arbetslivet).

Förbud mot könsdiskriminering

L^ri

vare får inte missgynna en arb etstagare eller en arbetss'

kände på grund av hans eller hennes kö n.

680

⬢979/80:129, AU 30, rskr 327.

I^Tl

¬

background image

3 § Missgynnande på grund av kön föreligger när en arbetsgivare vid an­
ställning eller befordran eller vid utbildning för befordran utser någon
framför en annan av motsatt kön, fastän den som förbigås har bättre sakli­

ga förutsättningar för arbetet eller utbildningen.

Detta gäller dock inte om arbetsgivaren kan visa att beslutet inte beror

pä någons kön elle r att beslutet är ett led i sträv anden att främja jämställd­
het i arbetslivet eller att det är berättigat av hänsyn till ett ideellt eller annat

särskilt int resse, som inte bör vika för intresset av jämställdhet i arbe tsli­
vet.

4 § Missgynnande på grund av kön föreligger även när en arbetsgivare

1. tillämpar s ämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som

arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön närde utför arbete,
som e nligt kollektivavtal eller praxis inom verksamhetsområdet är att be­
trakta som lika eller som är likvärdigt enligt en överenskommen arbetsvär­

dering, om arbetsgivaren inte kan visa att de olika anställningsvillkoren be­

ror på s killnader i a rbetstagarnas sakliga förutsättningar för arbetet eller

att de i varje fall i nte beror på arbetstagarnas kön,

2. leder och fördelar arbetet på ett sådant sätt att en arbetstagare blir

uppenbart oförmånligt behandlad i jämförelse med arbetstagare av motsatt
kön, om arbetsgivaren inte kan visa att behandlingen inte beror på arbets­
tagarnas kön eller att det finns sådana skäl som anges i 3 § andra stycket,

3. säger upp ett anställningsavtal, omplacerar, permitterar eller avske­

dar någon eller vidtar en annan jämförlig åtgärd till skada för en arbetstaga­

re. om åtgärden beror på arbetstagarens kön.

5 § Ett avt al är ogiltigt i den mån det föreskriver skillnader mellan kvin­

nor och män i fråga om anställningsvillkor eller det på annat sätt tillåter så­

dant miss gynnande på grund av kön som anges i 3 och 4 §§.

SFS 1980:412

Aktiva åtgärder for jämställdhet

6 § En arbetsgivare skall inom ramen för sin verksamhet bedriva ett mål

inriktat arbete för att aktivt främja jämställdhet i arb etslivet.

I detta syf te skall arbetsgivaren vidta sådana åtgärder som, med h ansyn

till arbetsg ivarens resurser och omständigheterna i ö vrigt, kan kräsas or

au arbetsförhållandena skall lämpa sig för både kvinnor och man Arbets­

givaren skall också verka för att lediga anställningar söks av bada könen

samt genom utbildning och andra lämpliga åtgärder främja en Jätnn or

ning mellan k vinnor och män i skil da typer av arbete och inom olika kate­
gorier av arbetstagare.

.

, i ⬢

nior,

När det på en arbetsplats inte råder i hu vudsak jamn or t ning mc .

i^vinnor och män i en viss tvp av arbete eller inom en viss vategon a

beistagare, skall arbetsgivaren vid nyanställningar särskdt nn^tranga sig
^di att få sö kande av det underrcpresenterade könet oc so a so i
delen arbetstagare av det könet efter hand ökar. Vad som nu h ar sagt gah

'er dock inte om särskilda skäl talar emot sådana åtgärder c

inte kan krävas med hänsyn till ar betsgivarens resurser och omstand.ghe
terna i övrigt.

- v:- ⬢ s.;-v"5

¬

background image

SFS 1980:412

..

«vses i 6 § får andra regler fastställas i ko llektivavtal

'

' J ndts eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

'Tn le^vare som är bunden av e tt sädant kollektivavtal lär

? ? ave7Dä en arbetstagare eller en arbetssökande som tnte är n,ed|«

a �~ nvtlslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i ett arbe-

av den avtalss

arbete.

nT- mnLen av vad som enligt 6 § åligger en arbetsgivare som inte är

hunden av kollekt ivavtal enligt första stycket skall göras med beaktande

av kollektivavtal i jämförbara förhållanden.

1 Skadestånd och andra påföljder

8 § Missgynnas en arbetstagare på grund av sitt kön genom e n bestäm­

melse i ett avtal med arbetsgivaren eller genom att arbetsgivaren säger upp

ett avtal eller vidtar en annan sådan rättshandling, skall bestämmelsen el­

ler rättshandlingen förklaras ogiltig, om arbetstagaren begär det.

Sker missgynnande genom att a rbetsgivaren på det sätt som anges i 3 §

utser någon eller några framför en eller flera av motsatt kön, skall arbetsgi­

varen betala skadestånd till den eller de missgynnade för den kränkning

som missgynnandet innebär. Begär i ett såda nt fall flera missgynnade ska­
destånd, skall skadeståndet bestämmas som om bara en hade blivit miss­
gynnad och delas lika mellan dem.

Missgynnas en arbetstagare på det sätt som anges i 4 §, skall arbetsgiva­

ren betala arbetstagaren skadestån d för den förlust som uppkommer och

för den kränkning som missgynnandet innebär.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

9 § En arbetsgivare , som inte följer föreskrifterna i 6 §, kan föreläggas

vid vite att fullgöra sina skyldigheter.

För en arbetsgivare, som inte fullgör sina förpliktelser enligt kollektivav­

tal som avses i 7 § första stycket, gäller vad som föreskrivs om påföljd i av­

talet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

682

I Jämstäildhetsombudsman och jämställdhetsnämnd

10 § Regeringen utser en jämställdhetsombudsman och en jämställdhets­
nämnd, vilka skall se till att denna lag efterlevs. Jämstäildhetsombudsman
nen skall därvid i första hand söka förmå arbetsgivare att frivilligt följa'a

gens föreskrifter. Ombudsmannen skall ock så i övrigt medverka i strävan
dena att främja jämställdhet i arbet slivet.

.

Jamställdhetsnämnden skall be stå av elva ledamöter. Ordföranden oc

yuerligare fyra ledamöter utses bland p ersoner som inte företräder arbets*
givar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden bör vara lagkunnig och
erfarenhet som domare. Av de fyra ledamöterna bör två ha särskild msi

orhållandena på arbetsmarknaden och två ha erfarenhet av arb ete

T

mellan kvinnor oc h män. Av de övriga se

tpr"f" ^ 1^"^

förslag av Svenska arbetsgivareföreningen- c

ler fhr 1^^

Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet,

s ag av statens arbetsgivarverk, en efter förslag av Landsorg

¬

background image

lionen i Sverige, en efter förslag av Tjänstemännens centralorganisation
och en efter förslag av Centralorganisationen SACO/SR. För varje leda-

v»'-

-t

mot skall finnas en ersättare. Vad som har föreskrivits om ledamöterna
galler även ersätta rna. Vid behov fär ordföranden tillkalla tilirälliga ersät­

tare.

Rättegången i diskrimineringstvister

]] § Mål om tillämpning av 2-5 och 8 §§ handläggs enligt lagen

(1974; 371) om rättegången i arbetstvister. Därvid anses som arb etstagare

även arbetssökande och som arbetsgivare även den hos vilken någon har

sökt arbete. Detsamma gäller vid tillämpning i

en tvist om 2-5 och 8 §§ av

reglerna om tvisteförhandling i lagen (1976: 580) om medbestämmande i ar­

betslivet.

1 en sådan tvist får jämställdhetsombudsmannen föra talan för en enskild

arbetstagare e ller en arbetssökande, om den enskilde medger det och om

ombudsmannen finner att en dom i tvisten är betydelsefull för rättstillämp­
ningen. Sådan talan förs vid arbetsdomstolen. När en arbetstagarorganisa­

tion har rätt att föra talan för den enskilde enligt 4 kap. 5 § lagen om rätte­

gången i arbetstvister, får dock jämställdhetsombudsmannen föra talan en­
dast om organisationen inte gör det. Vad som i den lagen föreskrivs om
den enskildes ställning i rättegången, tillämpas även när ombudsmannen

för talan.

I mål om tillämpning av 2�5 o ch 8 §§ k an domstolen utöver vad som i

övrigt gäller förordna att förhandling skall hållas inom stängda dörrar, i
den mån det kan antas att olTentlighet skulle medföra risk för väsentlig ska­
da för part eller annan genom yppande av afiars-, drift- eller därmed jäm­

förligt förhållande hos förelag eller organisation eller av enskilds ekono­

miska eller personliga förhållanden.

12 §

Väcker Hera arbetstagare eller arbetssökande skadeståndstalan mot

samme arbetsgivare och menar arbetsgivaren att skadeståndet skall delas

mellan dem enligt 8 § an dra stycket, skall målen på arbetsgivarens begaran

handläggas i samma rättegång.

Har talan väckts vid skilda domstolar, skall handläggningen ske los ar

betsdomslolen, om något av målen hör dit, och i annat fall hos den tings­

rätt där talan först väcktes eller, om talan väcktes samtidigt vd skil a

tingsrätter, den tingsrätt som arbetsgivaren väljer. Mål som har väckts vid
unnan do mstol skall överlämnas till den domstol, hos vilken en gernen

samma handläggningen skall ske. Beslut att överlämna mal tår inte o
gas.

Har nera väckt talan vid samma domstol, tillämpas första stycket om

målen inte ändå handläggs gemensamt med stöd av annan lag.

13 S

Handläggningen av ett mål om skadestånd enligt 8 ^

^-kall på begäran av arbetsgivaren uppskjutas i den man ct ^

|

"i^let skall kunna handläggas gemensamt med annan sädan skadcst.
lan, som redan har väckts eller kan komma att vackas.

SFS 1980:412

683

¬

background image

SFS 1980:412

8 Förs talan me d anledning av uppsägning eller avskedande. gäH^rj

r 'a.Hr 14-37

38 § tredje stycket andra meningen, 39-41«

"'T^'Tandra styckel lagen (1974:1 2) om anställningsskydd. 1

'nnån talan tillämpas 64-66 och 68 5§ lagen (1976:580) om medbesl»

Inde i arbetslivet pä motsvarande s ätt. En sådan skadeståndstalan s�~�~

s i 8 § andra stycket får dock ej väckas senare än sex mån ader efter

mi'sLvnnandet eller, när en organisation har försuttit denna tid o ch talan
väcks av den som är eller har varit medlem i organisation en, senare än en
månad efter del att sexmånaderstiden har löpt ut. Talan som förs av jäm-
ställdhetsombudsmannen behandlas som om talan hade förts av arbetsla-
garen eller av den arbetssökande på egna vägnar.

684

Förfarandet inför jämstäl ldhetsnämnden m.m.
15 § En arbetsgivare är skyldig att på uppmaning av jämställdhetsom­

budsmannen lämna de uppgifter om f örhållandena i arbets givarens verk­

samhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn enligt 10 §
första stycket.

Om arbetsgiva ren inte rättar sig efter en sådan uppmaning, ka n jäm­

ställdhetsombudsmannen förelägga vite.

16 § Vitesföreläggande enligt 9 § första stycket meddelas av j ämställd­

hetsnämnden efter framställning av jämställdhetsombudsmannen. Om­

budsmannen skall i framställningen ange vilka åtgärder som bör åläggas ar­
betsgivaren, de skäl som åberopas till stöd för framställningen och den ut­
redning som har gjorts. Arbetsgivaren skall yttra sig över ombudsmannens

framställning och lämna de uppgifter om förhållandena i sin verksamhet
som nämnden behöver för sin pröv ning.

Jämställdhetsnämnden skall se till att ärendena blir så utredda som deras

beskaffenhet kräver. Den får vid behov besl uta om komplettering av utred­
ningen. �verflödig utredning får avvisas.

17 § �renden om vitesföreläggande enligt 9 § första stycket avg örs efter

muntlig förhandli ng, om inte nämnden finner det obehövligt med s ådan

forhandling. Till förhandlingen kallas jämställdhetsombudsmannen och ar

betsgivaren. Nämnden får förelägga arbetsgivaren eller ställföreträdare for

arbetsgivaren vid vite att inställa sig personligen. Den får också kalla andra

till förhandlingen, om det behövs för utredningen.

Underlåter arbetsgivaren att yttra sig i ett ärende eller att me dverka ⬢'

utredningen eller uteblir arbetsgivaren från muntlig förhandling, utgör de*
ta inte hinder mot att ärendet avgörs.

18 § Jamställdhetsnämnden får vid avgörandet av ett ärende om vitcsj^

re aggande enligt 9 § första styck et besluta att ålägga arbetsgivaren a"

gar '^r än jämställdhctsombudsmannen har begärt, om dessa åtgär cr

e ar uppenbart mera betungande för arbetsgivaren. 1 fö reläggandet s

n en ange hur och inom vilken tid arbetsgiva rens åtgärder skall vi

mndens beslut skall avfattas skriftligen och delges arbe tsgivaren

¬

background image

j9 § Har efter beslut av jämställdhetsnämnden någon annan än arbetsgi­

varen eller jämställdhetsombudsmannen verkställt utredning i et t ärende

eller på kallelse in ställt sig för att höras inför nämnden, ftir nämnden beslu­
ta oni ersättning av allmänna medel. En arbetsgivare som har inställt sig till

forhandling får tillerkännas ersättning av allmänna medel för kostnader för
resa och up pehälle, om nämnden finner att sådan ersättning skäligen bör
utgå.

Nännare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av rege­

ringen.

20 § Jämställdhetsombudsmannens beslut om vitesföreläggande enligt

15 § andra stycket får överklagas genom besvär hos jämställdhetsnämn­

den. 1 sådana besvärsärenden gäller 16� 19 §§ i tilläm pliga delar.

Jämställdhetsnämndens beslut enligt denna lag får inte överklagas.

21 § Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag förs
vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter anmä­

lan av jämst älldhetsombudsmannen.

22 § Den som i ett ärende hes jämställdhetsombudsmannen eller jäm­

ställdhetsnämnden har fått veta något om ett enskilt företags affärs- eller
driftförhållanden eller om en enskilds personliga förhållanden får inte obe-

hörigen röja e ller utnyttja detta.

Denna lag' träder i kraft den 1 juli 1980.

Ett avtal s om har ingåtts före lagens ikraftträdande är utan verkan i den

mån avtalet innefattar avvikelser från lagen. Har ett kollektivavtal tillkom­
mit för ett så dant ändamål som anges i 7 § först a stycket, galler dock avta­
let.

Ett avtal om pension, som har ingåtts före ikraftträdandet, får tills vidare

tillämpas utan hinder av 5 §.

Denna lag- trä der i kraft den 1 juli 1980.

På regeringens vägnar

KARIN ANDERSSON

Lars Lunning

(Arbetsmarknadsdepartementet)

1^79:1118.

' 1980:412.

SFS 1980:412

)<l

>r'tl

:IJ

'^1

i " I

C

685

t

1 ⬢

¬

background image

¬

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Arbetsmiljölagen
Diskrimineringslagen
LAS
MBL
Semesterlagen
JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

Hanterar du arbetsrättsliga frågeställningar i ditt arbete? JP Infonets tjänster fungerar som verktyg och stöd för såväl arbetsrättsjurister och fackliga ombudsmän som chefer och personalansvariga. Här hittar du allt för att hålla dig uppdaterad inom arbetsrättens område. Se allt inom arbetsrätt