SFS 1955:469

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sv k författningssamling x955 • nr 469—472 utkom från trycket den 14 jnli 1955 ljiié löttui nr 469 lag angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m.; given stockholms slott den 17 juni 1955. vi gustaf adolf, med guds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med riksdagen^, funnit gott förordna som följer. 1 §. ersättning på grund av obligatorisk försäkring jämlikt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar eller lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande perso ner skall, i den mån ersättningen ej utgives av staten, under tillämpning i övrigt av vad i nämnda lagar är stadgat omregleras enligt vad nedan sägs. 2 §. vid omreglering enligt denna lag skall den årliga arbetsförtjänst, efter vilken ersättningen beramas, avrundas till närmaste hundratal kronor och därefter böjas, om arbetsförtjänsten motsvarar den i 3 § angivna medelarbetsförtjänsten för den tidsperiod, under vilken skadan inträffade, till sextusensexbundra kronor samt eljest till belopp, vilket står i samma proportion till sextusensexbundra kronor som arbetsförtjänsten förhåller sig till angivna medelarbetsförtjänst. arbetsförtjänsten må dock ej i något fall uppräknas till högre belopp än sjutusenniobundratjugu kronor. 3 §. medelarbetsförtjänsten för envar tidsperiod framgår av följande tabell: ^ prop. 1955: 156; sl^u 1 ; rskr 293. * 252—557024. svensk författningssamling 1955, nr 169—472 ¬ 1000 \ 1955 . nr ;tur /ii! : tidsperiod under vilken skadan inträffade medelarbetsförtjänst kr tidsperiod under vilken skadan inträffade medelarbetsförtjänst kr 1 1918 1600 1939—1940 2 200 1919 1700 1941 2300 1920—1921 2100 1942 2 700 1922 1900 1943 2 900 1923—1926 1800 1944 3 000 ' 1927 1900 1945 3 200 ' 1928 2 000 1 jan—30 juni 1946 3 300 1929 1900 1 juli—31 dec. 1946 3800 i 1930—1931 2 000 1947 4 000 1932 1900 1948 4 200 . 1933—1934 1800 1949 5 200 1 , 1935—1936 1900 1950 5 400 1937 2 000 1951 5 900 :1; 1938 2100 1952 eller senare 6 000 '• 4 §. vid förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med min tre tiondelar skall livränta till den skadade ' för tid till och med den månad, under vilken han fyller sextiosju år, b räknas på grundval av hans enligt 2 § förhöjda arbetsförtjänst och med tilk lämpning av de grunder, som angivas i 16 § första stycket a) eller b) oc | tredje stycket lagen om yrkesskadeförsäkring, samt ^ för tid efter utgången av nämnda månad utgöra hälften av det belopp som följer av vad nyss sagts. ' i är arbetsförmågan nedsatt med mindre än tre tiondelar men minst två| tiondelar, skall livränta till den skadade för tid till och med den månad, unl der vilken han fyller sextiosju år, utgöra hälften av det belopp, vartill livj räntan uppgår, om den beräknas på grundval av hans enligt 2 § förhöjd , arbetsförtjänst och med tillämpning av de i 16 § första stycket c) samt tred- • je stycket lagen om yrkesskadeförsäkring stadgade grunderna. har livränta — i förekommande fall jämte tillägg därå enligt föror ningen den 2 juni 1950 (nr 295) om tillägg av statsmedel å vissa ersätt ar enligt lagen om försälcring för olycksfall i arbete m. m. — jämlikt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) delvis utbytts mot ett kapital för en gå skall den omreglerade livräntan bestämmas så, att den svarar mot den i kapitaliserade delen av den ursprungliga livräntan jämte tillägg. 5 §. • är någon behäftad med två eller flera skador, som medföra rätt till liv^- ränta enligt någon av de i 1 § omförmälda lagarna, skall vid tillämpning av 4 § invaliditetsgraden berälmas för skadorna gemensamt och ett för dera mensamt livräntebelopp fastställas. därvid skall, om livränta för de skild skadorna ej skolat beräknas på grundval av samma enligt 2 § förhöjda betsförtjänst, den högsta arbetsförtjänsten läggas till grund för beräkning en. den gemensamma livräntans årsbelopp skall anses belöpa å de olika ska'- dorna i förhållande till de särskilda invaliditetsgraderna. ¬ nr 469 1001 6 §. b livränta till efterlevande make för tid till och med den månad, under vil- ken maken fyller sextiosju år, samt till barn eller adoptivbarn skall beräknas •:på grundval av den avlidnes enligt 2 § förhöjda arbetsförtjänst och med till- ' lämpning av, såvitt angår make, 20 och 23 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring •5 och, b eträffande barn eller adoptivbarn, 21 och 23 §§ samma lag. in livränta till efterlevande make för tid efter utgången av den månad, un- ijj der vilken malten fyllt sextiosju år, samt till fader, moder eller adoptant " skall förhöjas med tjugu procent av livräntans belopp, dock endast såframt skadan inträffat före den 1 januari 1941. a ' sjukpenning till skadad skall beräknas på grundval av hans enligt 2 § " förhöjda arbetsförtjänst samt med tillämpning av de i 13 § lagen om yrkes- skadeförsäkring stadgade grunderna; och skall därvid vad i 14 och 15 §§ !!! nämnda lag finnes stadgat om barntillägg och hempenning äga motsva- }j rand e tillämpning. « 8 §• vad i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) är stadgat om högre livränta till någon, som är i behov av särskild vård, och om ersättning för förnyelse av särskilda hjälpmedel skall ej längre gälla. i stället skall, om den skadade till följd av skadan under längre tid är ur stånd att reda sig själv, honom tillkommande livränta eller sjukpenning under tid, då han icke på grund av iniie skadan åtnjuter sjukhusvård, förhöjas med vårdbidrag enligt vad i 17 § jagen om yrkesskadeförsäkring sägs; och skall i fråga om ersättning för sär- sfife skilda hjälpmedel gälla vad som är stadgat i 12 § andra stycket sistnämnda lag. tätå: 9 §. har till följd av bestämmelserna i lagen den 11 juni 1937 (nr 348) liv- irdcllä rän ta eller sjukpenning bestämts på grundval av en årlig arbetsförtjänst, som överstiger det belopp, vartill arbetsförtjänsten skolat beräknas enligt recto 9 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235), skall vid tillämpningen av 2 § denna ifcré lag överskjutande belopp icke beaktas; och skall i dylikt fall livräntan eller sjukpenningen i stället höjas med belopp, som enligt förstnämnda lag sva- rar mot den del av arbetsförtjänsten vilken icke beaktats. ifltib därest livränta eller sjukpenning beräknats på grundval av en årlig ar- uji betsförtjänst, som förhöjts till följd av övergångsbestämmelserna till för- ordningen den 21 april 1943 (nr 183) om ersättning i vissa fall i anledning av kroppsskada, ådragen under fullgörande av tjänsteplikt, skall omregle- jp ringen enligt denna lag ske på grundval av den sålunda förhöjda arbets- •[jjfys fört jänsten. ijcviti 10 §. jig, ersättning, som omreglerats enligt vad i 1—9 §§ sägs, må ej i något fall understiga det belopp, varmed ersättning skulle hava utgått, därest omreg- lering ej skett. om någon, som ådragit sig yrkessjukdom genom långvarigt arbete i verk- samhet där fara föreligger för sjukdomen, först efter utgången av år 1954 varaktigt upphört att arbeta i dylik verksamhet, skall livränta eller sjukpeii- ,0 ning till honom eller livränta till hans efterlevande beräknas enligt de grun- ' ^ der, som angivas i lagen om yrkesskadeförsäkring, såvida ej livräntan eller 'j.jj sjukpenningen, beräknad enligt vad i 1—9 §§ sägs, skulle uppgå till högre belopp. - ^ •1 ¬ 1002 1955 . nr 4 har någon ådragit sig stendammlunga skall, såframt vad i första styclc är stadgat ej äger tillämpning, vid bedömande i vad mån sjukdomen m fört nedsättning av arbetsförmågan i stället för vad som är stadgat i 8., lagen den 17 juni 1916 (nr 235) bestämmelserna i 10 § lagen om yrkesskad ^ försäkring gälla. 12 §. åtnjuter den, som uppbär livränta eller sjukpenning enligt någon av de 1 § omförmälda lagarna, mot ersättningen svarande understöd, är han sky dig att enligt vad konungen därom förordnar vidkännas avdrag å den o reglerade ersättningen, dock högst med vad som svarar mot understödet. , vad i 26 § lagen om yrkesskadeförsäkring sägs rörande avdrag för er sättning från allmän sjukkassa eller för folkpension eller för bidrag enli lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och ' validers m. fl. barn eller lagen samma dag (nr 531) om bidrag till ä och änldingar med barn skall äga motsvarande tillämpning å ersättni som omreglerats enligt denna lag. ' 13 §. slutar omreglerat belopp, som skall utbetalas, ej å helt tiotal ören, rundas det till närmast högre, å helt tiotal ören slutande belopp. 14 §. till bestridande av den kostnad för varje kalenderår, som föranledes, bestämmelserna i denna lag, åligger det annan arbetsgivare än staten att' lägga proportionellt tillägg till de avgifter, som jämligt 38 och 39 §§ 1 om yrkesskadeförsäkring skola för året beräknas för honom. angående debitering och uppbörd av tillägg, som avses i första styck skall tillämpas vad i sådant hänseende gäller rörande där omförmälda ä gifter. 15 §. de närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen' denna lag, meddelas av konungen eller av myndighet, som konungen stämmer. denna lag träder i icraft den 1 januari 1956 men äger icke tillämpning ersättning, som belöper å tid dessförinnan. genom denna lag upphäves förordningen den 2 juni 1950 (nr 295) . tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring olycksfall i arbete m. m., såvitt angår tillägg till ersättning, vilken s omregleras enligt denna lag. det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till ytter visso hava vi detta med egen hand underskrivit och med vårt kungl. si bekräfta låtit. stockholms slott den 17 juni 1955. gustaf adolf (l. s.) (socialdepartementet) g. e. sträng' ¬