SFS 1988:1465

881465.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Lag

SFS 1988:1465

om ersättning och ledighet för närståendevård;

utkom Mn trycka
den 23 december 198 8

Utfärdad den 15 december 1988.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning och ledig­

het i sam band med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående.

2 § Ersättning utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring.

Frågor om ersättning handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna.

3 § Som villkor för lagens tillämpning gäller att vården ges här i land et

och a tt vårdaren och den sjuke är inskrivna hos allmän försäkringskassa
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ersättning
4 § En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk i hem met eller i
annan enskild bostad har rätt till ersättning för tid då han avstår från

förvärvsarbete i samband med vården.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver

studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbe­

te vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i den

mån vårdaren går miste om löneförmånerna.

5 § Ersättning utges med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring med de avvikelser som följer
av 8 och 9 §§ nedan.

6 § Ersättning utges för högst 30 dagar sammanlagt för vaije person som

vårdas.

7 § Hel e rsättning utges till en vårdare som avstår från förvärvsarbete.

Halv eller fjärdedels ersättning utges till en vårdare som arbetar högst

hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om
han inte vårdat den sjuke. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till

ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels ersätt­

ning som en dag.

Om någon vårdar mer än en person under samma tid berättigar det inte

till ytterligare ersättning.

8 § Ersättning beräknas för hela den tid som förmånen avser enligt

3 kap. 10 a § lagen (1962; 381) om allmän försäkring när ersättningen utges
på gr undval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning och enligt

' Prop. 1987/88:176. 1988/89; SoU6, rskr. 55.

3193

. f.

¬

background image

SFS 1988:1465

10 b § nämnda kapitel när den utge s på grundval av sjukpenninggrundan­

de inkomst av såväl anställning som annat förvärvsarbete. I fall som avses
i 3 kap. 5 § femte sty cket samma lag beräknas ersättningen dock inte på
grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-
tredje styckena i den parag rafen.

Ersättning som utg es på grundval av enbart inkomst av annat förvärvs­

arbete beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring.

9 § Utan hinder av föreskrifterna i 8 § första stycket beräknas ersättning
enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. när någon ska ll uppbära ersättning för tid då annars havandeskaps­

penning eller föräldrapenning skulle ha uppburits, och

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 och 4 samt andra

stycket lagen om allm än försäkring.

10 § Ersättning för vård av en per son får inte utg es till flera vårdare för

samma tid.

11 § Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får s juk­

penning, havandeskapspenning eller föräldrapenningförmåner enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt anna n

författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan
hinder härav utges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid

än den andra ersättningen.

12 § Föreskrifterna i 3 kap. 15 § första stycket a) �d) och tredje stycket

lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas även i fråg a om
ersättning enligt denna lag.

Ansökan och beslut om ersättning m.m.

13 § Den som önskar få ersättning sk all göra skriftlig ansökan hos d en
allmänna försäkringskassa där han är inskriven. Denna försäkringskassa

prövar ersättningsfrågan. Kassan får dock uppdra åt en annan försäkrings­
kassa att verkställa prövningen.

14 § Till ansökan skall fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för

den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift ora den

vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande g äller inte om de t hos försäkringskassan finns

utredning om förhållande som avses i första stycket och utredn ingen är
tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.

15 § I ärendet skall framgå att den sjuke har gett sitt samtycke till

vården. Om den sjuke på g rund av si tt tillstånd inte kan g e sitt samtycke,

skall i stä llet detta framgå.

16 § Ersättning får inte utges för tid innan anmälan om vården har gjorts

3194

hos den allmänna försäkringskassan, om det inte mött hinder att göra en

sådan anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges.

¬

background image

�&terbetalningsskyldighet

SFS 1988:1465

17 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om

den som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlå­

tenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något

annat sätt har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats

med for högt belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har

lämnats felaktigt eller med for högt belopp och mottagaren skäligen borde

ha insett detta. Om det finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller

delvis efterge belopp som skall återbetalas.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får

kassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt belopp i

avräkning på vad som har utgetts for mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en

allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet for en ersätt­

ning som har utgetts på grund av en annan forfattning.

överklagande m.m. av beslut om ersättning

18 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän

forsäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt
om överklagande av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut tilläm­

pas även i ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i
försäkringskassan göras av socialforsäkringsnämnd om beslutet gäller en

fråga som avses i 17 §.

Ett beslut i ett är ende om ersättning enligt denna lag skall gälla ome del­

bart, om inte något annat anges i bes lutet eller bestäms av en domstol som
har att pröva beslutet.

övriga bestämmelser om ersättning m.m.

19 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande

föreskrifter i lagen (1962:381 ) om allmän försäkring, nämligen

17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,
18 kap. 2 § om riks försäkringsverkets tillsyn,
20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 5 § om p reskription,
20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,

20 kap. 8 § om uppgiftsskyldi ghet,
20 kap. 16 § om verkstäl lighetsföreskrifter.

Rätt till ledighet m. m.
20 § En arbetstagare har rätt till hel ledighet från s itt arbete under tid då
han uppbär hel ersättning enligt denna lag och till fö rkortning av arbetsti­
den till hälften eller till tre fjärdedelar under tid då han uppbär halv eller

fjärdedels ersättning.

21 § Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker en arbets­
tagares rätt till ledighet enligt denna lag.

3295

¬

background image

SFS 1988:1465

22 § Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han så

snart som möjligt underrätta arbetsgivaren. I samband med underrättelsen

skall arbetstagaren ange hur länge han avser att vara ledig, om det kan ske.

23 § En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta

arbetet i samma omfattning som före ledigheten.

24 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det

skälet att arbetstagaren begär eller tar i ans pråk sin rätt till ledighet enligt

denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigför-
klaras, om arbetstagaren begär det.

25 § En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att arbetsta­
garen begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag vidkän­
nas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen eller

försämring av arbetsförhållandena i ann an mån än som följer av uppehål­

let i arbetet. Arbetstagaren är inte heller skyldig att av skäl som nu har
sagts vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

26 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren

skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har
skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.

27 § Mål om tillämpning av 21�26 §§ handläggs enligt lagen (1974:371)

om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och

35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 § första

stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställ­

ningsskydd gälla i t illämpliga delar. I fr åga om annan talan tillämpas 64-

66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på mot­

svarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

På regeringens vägnar

KJELL-OLOF FELDT

BENGT LINDQVIST

(Socialdepartementet)

3196

¬

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Arbetsmiljölagen
Diskrimineringslagen
LAS
MBL
Semesterlagen
JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

Hanterar du arbetsrättsliga frågeställningar i ditt arbete? JP Infonets tjänster fungerar som verktyg och stöd för såväl arbetsrättsjurister och fackliga ombudsmän som chefer och personalansvariga. Här hittar du allt för att hålla dig uppdaterad inom arbetsrättens område. Se allt inom arbetsrätt