SFS 1994:260 Lag om offentlig anställning

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

sfs 1994:260 utkom från trycket den 10 maj 1994 lag om offentlig anställning; utfärdad den 28 april 1994. enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande. lagens tillämpningsområde 1 § i denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos 1. riksdagen och dess myndigheter, 2. myndigheterna under regeringen, 3. kyrkomötet och dess myndigheter, 4. de allmänna försäkringskassorna. särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns också i lagen (1994: 261) om fullmaktsanställning. 2 § följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfälligheter, nämligen 23 - 29 §§ om arbetskonflikter, 42 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet. föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också arbetstagare hos kommuner och landsting. 3 § lagen gäller inte 1. statsråden, 2. riksdagens ombudsmän, 3. biskopar eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300), 4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och som inte är svenska medborgare, 5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete. för justitiekanslern, justitieråden och regeringsråden gäller bara 4 § om bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om bisysslor och 23 - 29 §§ om arbetskonflikter. bedömningsgrunder vid anställning 4 § vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor 5 § utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regeringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare får ha en anställning som åklagare eller polis eller ha en militär anställning. 466 1 prop. 1993/94:65. bet. 1993/94: au 16, rskr. 1993/94:257. 6 § regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara svenska medborgare får ha 1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen, 2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra stater eller till mellanfolkliga organisationer, 3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller enskilda ekonomiska intressen. de befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestämmer och i fråga om arbetstagare hos kyrkomötet eller dess myndigheter av kyrkomötet eller den myndighet som kyrkomötet bestämmer. bisysslor 7 § en arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende. vissa föreskrifter om upphörande av anställningar 8 § ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en provanställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall vara skriftligt för att vara giltigt. 9 § en uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som är anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig. även ett avskedande skall vara skriftligt för att vara giltigt. 10 § en arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra skall vara skriftlig för att vara giltig. 11 § får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som avses i 1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte något annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av föreskrifter som regeringen meddelar. om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall upphöra. 12 § vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter. 13 § föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd skall inte tillämpas, om riksdagens ombudsmän eller justitiekans- sfs 1994:260 467 sfs 1994:260 lern begär ett beslut om avskedande inom sex månader efter det att den åberopade omständigheten har inträffat. disciplinansvar tjänsteförseelse 14 § en arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas. disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd. disciplinpåföljder 15 § disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. en arbetstagare får inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder. löneavdrag får göras för högst trettio dagar. löneavdraget per dag får uppgå till högst 25 procent av daglönen. 16 § genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §. sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i ett sådant arbete som avses med avtalet. hinder mot disciplinärt förfarande 17 § disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot honom. 18 § när en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anledning av vad som har föranlett åtgärden. om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott. 19 § disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum. vad som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren övergår från en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- respektive polisväsendet. skadestånd 20 § föreskrifterna om skadestånd i 38,41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17 - 19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning. i fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag. 468 undantag för vissa arbetstagare 21 § föreskrifterna i 14 - 19 §§ gäller inte 1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m. m., för förseelser som omfattas av den lagen, 2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som skall prövas av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, 3. veterinärer, som står under statens jordbruksverks tillsyn, om förseelsen har skett i utövningen av veterinäryrket. åtalsanmälan 22 § den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott skall anmälas till åtal, om misstanken avser 1. brott enligt 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket brottsbalken, 2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. arbetskonflikter inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder 23 § i arbeten som består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller nyanställningsblockad. i arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag. även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom lagens tillämpningsområde. 24 § om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts slutligt. deltagande i stridsåtgärder 25 § en arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden. 26 § en arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. en sådan organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder. om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar att inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör. sfs 1994:260 469 sfs 1994:260 överläggningsskyldighet 27 § om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och organisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och gemensamt verka för att den upphör. har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan organisation. skadestånd 28 § om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbetstagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren respektive organisationen ersätta uppkomna skador enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, även om någon förpliktelse till följd av ett kollektivavtal inte har satts åt sidan. detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §, om något annat inte följer av 29 §. 29 § har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd som är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare åläggas att betala skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om det finns synnerliga skäl för det. periodiska hälsoundersökningar 30 § om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren efter en särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av huruvida arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd. första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå hälsoundersökningarna. kollektivavtalet får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet. föreskrifterna får bara avse arbetstagare hos myndigheterna under regeringen. om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med stöd av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra stycket gäller de föreskrifterna. skiljande från arbetsuppgifter 31 § en arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen, försvarsmakten, fortifikationsverket, försvarets materielverk, värnpliktsverket, militärhögskolan eller försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. 470 arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning 32 § föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande, turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i lagen (1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills vidare, om något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som regeringen meddelar. 33 § är chefen för ett statligt affärsverk eller för statens arbetsgivarverk anställd för bestämd tid, får han skiljas från sin anställning före utgången av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till verkets bästa. är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han förflyttas till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. statens ansvarsnämnd 34 § statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande, när det gäller arbetstagare som anställs av regeringen. regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor också när det gäller andra arbetstagare. verkställighet av beslut 35 § ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats. 36 § ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket gäller omedelbart. ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats. beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns synnerliga skäl för det. rättegång 37 § mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister. 38 § i en tvist om ett beslut enligt 31 eller 36 § får domstolen för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. 39 § om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller 33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet. sfs 1994:260 471 sfs 1994:260 40 § talan av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern om ändring av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades. 41 § talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre månader från det att stridsåtgärden avslutades. tillämpningen av andra författningar 42 § föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976: 580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som avses i denna lag. föreskrifterna i 11 - 14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas, när det gäller beslut om disciplinansvar enligt 14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §. för arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra författningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd. 1. denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om offentlig anställning skall upphöra att gälla. 2. om det i någon annan lag eller författning än kyrkolagen (1992:300) hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya föreskriften tillämpas. 3.1 fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas. 4.1 fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare som omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter även om villkoret kan regleras i avtal. detta gäller dock bara föreskrifter som inte strider mot kollektivavtal. 5. om det i en författning som inte har beslutats av eller med riksdagen har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare som omfattas av denna lag, skall föreskrifterna upphöra att gälla om villkoret regleras genom kollektivavtal. 6.1 mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter som inträffat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas. på regeringens vägnar carl bildt anne wibble (finansdepartementet) 472