SFS 1994:260 Lag om offentlig anställning

SFS 1994:260
Utkom från trycket
den 10 maj 1994

Lag
om offentlig anställning;

utfärdad den 28 april 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos

1. riksdagen och dess myndigheter,

2. myndigheterna under regeringen,
3. kyrkomötet och dess myndigheter,
4. de allmänna försäkringskassorna.
Särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns

också i lagen (1994: 261) om fullmaktsanställning.

2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommu-
ner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga samfällighe-
ter, nämligen

23 - 29 §§ om arbetskonflikter,
42 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976: 580) om medbe-

stämmande i arbetslivet.

Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också

arbetstagare hos kommuner och landsting.

3 § Lagen gäller inte

1. statsråden,

2. riksdagens ombudsmän,
3. biskopar eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300),
4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och

som inte är svenska medborgare,

5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.
För justitiekanslern, justitieråden och regeringsråden gäller bara 4 § om

bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om bisysslor och 23 - 29 §§ om
arbetskonflikter.

Bedömningsgrunder vid anställning

4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom

förtjänst och skicklighet.

Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för

något annat.

Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor

5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regerings-
formen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare får
ha en anställning som åklagare eller polis eller ha en militär anställning.

1

Prop. 1993/94:65. bet. 1993/94: AU 16, rskr. 1993/94:257.

466

SFS 1994:260

6 § Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara
svenska medborgare får ha

1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,

2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning

eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra stater eller till
mellanfolkliga organisationer,

3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som

är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller
enskilda ekonomiska intressen.

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i

fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av riksdagen
eller den myndighet som riksdagen bestämmer och i fråga om arbetstagare
hos kyrkomötet eller dess myndigheter av kyrkomötet eller den myndighet
som kyrkomötet bestämmer.

Bisysslor

7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag
eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller

någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myn-
dighetens anseende.

Vissa föreskrifter om upphörande av anställningar

8 § Ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en provanställ-
ning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall vara skriftligt för
att vara giltigt.

9 § En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som är
anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.

Även ett avskedande skall vara skriftligt för att vara giltigt.

10 § En arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra skall

vara skriftlig för att vara giltig.

11 § Får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som avses i

1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte något

annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av före-
skrifter som regeringen meddelar.

Om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall

upphöra.

12 § Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för upp-

sägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn tas också
till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättskipnings- eller
förvaltningsuppgifter.

13 § Föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om anställnings-

skydd skall inte tillämpas, om Riksdagens ombudsmän eller Justitiekans-

467

SFS 1994:260

lern begär ett beslut om avskedande inom sex månader efter det att den
åberopade omständigheten har inträffat.

Disciplinansvar

Tjänsteförseelse

14 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter

sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänste-

förseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa, får någon

påföljd inte meddelas.

Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har delta-

git i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

Disciplinpåföljder

15 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får

inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder.

Löneavdrag får göras för högst trettio dagar. Löneavdraget per dag får

uppgå till högst 25 procent av daglönen.

16 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §.

Sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte är

medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de syssel-
sätts i ett sådant arbete som avses med avtalet.

Hinder mot disciplinärt förfarande

17 § Disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två år

från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot honom.

18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbetsta-

gare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande

med anledning av vad som har föranlett åtgärden.

Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt

förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan
orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.

19 § Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens an-

ställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.

Vad som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren övergår från

en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- respektive polisvä-
sendet.

Skadestånd

20 § Föreskrifterna om skadestånd i 38,41 och 42 §§ lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om disci-
plinansvar bryter mot 17 - 19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande
organ eller om omröstning.

I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om

anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.

468

SFS 1994:260

Undantag för vissa arbetstagare

21 § Föreskrifterna i 14 - 19 §§ gäller inte

1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om

disciplinförseelser av krigsmän, m. m., för förseelser som omfattas av den
lagen,

2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under

Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som
skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

3. veterinärer, som står under Statens jordbruksverks tillsyn, om förseel-

sen har skett i utövningen av veterinäryrket.

Åtalsanmälan

22 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått
brott skall anmälas till åtal, om misstanken avser

1. brott enligt 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket brottsbalken,

2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

Arbetskonflikter

Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder

23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är oundgängli-
gen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får stridsåtgärder
genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller nyanställ-
ningsblockad.

I arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte genomföras på

grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetsta-
gare som omfattas av denna lag.

Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i

syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom lagens
tillämpningsområde.

24 § Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten
enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts
slutligt.

Deltagande i stridsåtgärder

25 § En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den
arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.

26 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat
sätt föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan
organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt
medverka vid otillåtna stridsåtgärder.

Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar att

inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig att
söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.

469

SFS 1994:260

Överläggningsskyldighet

27 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har in-
lett en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och organisationen
omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och

gemensamt verka för att den upphör.

Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket

den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan organisation.

Skadestånd

28 § Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbetstagar-
organisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren respektive
organisationen ersätta uppkomna skador enligt de grunder som anges i 54,
55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, även
om någon förpliktelse till följd av ett kollektivavtal inte har satts åt sidan.

Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §, om

något annat inte följer av 29 §.

29 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd
som är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare åläggas att betala
skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om det finns synnerliga skäl
för det.

Periodiska hälsoundersökningar

30 § Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens
hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller
hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren
efter en särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet ge-

nomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av huruvi-
da arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.

Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller

föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå hälsoundersökningarna.
Kollektivavtalet får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlem-
mar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i
sådant arbete som avses med avtalet. Föreskrifterna får bara avse arbetsta-
gare hos myndigheterna under regeringen.

Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med stöd

av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra stycket
gäller de föreskrifterna.

Skiljande från arbetsuppgifter

31 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen, Försvars-
makten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket,

Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan
skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till
landets bästa.

470

Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning

32 § Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande, tur-
ordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i lagen
(1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en arbetstagare i
verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills vidare,

om något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor än
grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som regeringen
meddelar.

33 § Är chefen för ett statligt affärsverk eller för Statens arbetsgivarverk
anställd för bestämd tid, får han skiljas från sin anställning före utgången
av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till verkets bästa.

Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart

under regeringen anställd för bestämd tid, får han förflyttas till en annan
statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av
organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till myndighe-
tens bästa.

Statens ansvarsnämnd

34 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtals-
anmälan och avskedande, när det gäller arbetstagare som anställs av rege-
ringen.

Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor

också när det gäller andra arbetstagare.

Verkställighet av beslut

35 § Ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän

beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.

36 § Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket
gäller omedelbart.

Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte verkställas,

förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.

Beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns synnerliga skäl för
det.

Rättegång

37 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen

(1974: 371) om rättegången i arbetstvister.

38 § I en tvist om ett beslut enligt 31 eller 36 § får domstolen för tiden
fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att
beslutet tills vidare inte skall gälla.

39 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller 33 §,
skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.

471

SFS 1994:260

472

SFS 1994:260

40 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern om ändring
av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § skall väckas inom tre veckor
från det att beslutet meddelades.

41 § Talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre

månader från det att stridsåtgärden avslutades.

Tillämpningen av andra författningar

42 § Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976: 580) om medbestäm-

mande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som
avses i denna lag.

Föreskrifterna i 11 - 14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall

inte tillämpas, när det gäller beslut om disciplinansvar enligt 14 §, åtalsan-
mälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §.

För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra författ-

ningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen
(1982:80) om anställningsskydd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om

offentlig anställning skall upphöra att gälla.

2. Om det i någon annan lag eller författning än kyrkolagen (1992:300)

hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,
skall i stället den nya föreskriften tillämpas.

3.1 fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet skall

äldre föreskrifter tillämpas.

4.1 fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare som

omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter även om villkoret
kan regleras i avtal. Detta gäller dock bara föreskrifter som inte strider mot
kollektivavtal.

5. Om det i en författning som inte har beslutats av eller med riksdagen

har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för
sådana arbetstagare som omfattas av denna lag, skall föreskrifterna upphö-
ra att gälla om villkoret regleras genom kollektivavtal.

6.1 mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter som

inträffat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas.

På regeringens vägnar

CARL BILDT

ANNE WIBBLE
(Finansdepartementet)