SFS 1994:930 Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

Lag
om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring;

SFS 1994:930
Utkom från trycket
den 27 juni 1994

utfärdad den 16 juni 1994.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om

arbetslöshetsförsäkring2

dels att 16 och 33 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att 3 § skall betecknas 2 §,
debatt 4, 6 - 1 0 , 11-14, 15, 17, 20, 2 1 - 2 5 , 31, 32, 34 och 98§§ och

rubrikerna närmast före 6 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 8 nya paragrafer, 3, 9, 10a, 14a, 20 a,

31a, 31b och 52 a §§, och närmast före 7, 8 och 14§§ nya rubriker av
följande lydelse.

3 § Ersättning vid arbetslöshet lämnas i form av ett per dag beräknat
belopp (dagpenning).

Ersättning lämnas endast till den som i Sverige uppfyller ersättningsvill-

koren enligt denna lag, om inte annat följer av

1. lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när

personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
eller

2. överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan stat

om andra villkor för rätt att få ersättning.

4 §3 Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som

1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,

2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han

icke anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,

3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i

den ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

4. icke kan erhålla lämpligt arbete.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning

om det inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av

denna bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Som företagare i denna lag anses den som äger eller är delägare — direkt

eller indirekt - i näringsverksamhet som hon eller han är personligt

verksam i och som hon eller han har ett väsentligt inflytande över.

En företagare skall anses vara arbetslös, när hennes eller hans personliga

verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt.

1

Prop. 1993/94:209, bet. 1993/94: AU 18, rskr. 1993/94:000.

2

Lagen omtryckt 1991:1334

Senaste lydelse av 16 § 1993:656.

3

Senaste lydelse 1993:656.

60-SFS 1994

1889

SFS 1994:930

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer föreskriva att en företagare skall anses vara arbets-
lös även i andra fall än som sägs i fjärde stycket.

Dagar med ersättning

6 § Under en kalendervecka får summan av antalet ersatta och arbetade
dagar samt karens- och avstängningsdagar uppgå till högst 5.

Ersättning får inte lämnas för lördag eller söndag, om inte regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer medger undantag.

Ersättning får inte lämnas för tid under vilken den försäkrade får föräld-

rapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Karenstid

7 § Ersättning får inte lämnas förrän den försäkrade under en samman-
hängande tid av 12 månader varit arbetslös 5 dagar ( k a r e n s v i l l k o r ) . I
karenstiden räknas in endast de dagar för vilka ersättning skulle ha läm-

nats, om karenstiden hade gått till ända.

Om tid under vilken dagpenning har lämnats enligt denna lag eller enligt

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall räknas in i en
ersättningsperiod enligt 14 § andra stycket, skall karensvillkoret anses vara
uppfyllt.

För den som regelbundet utför deltidsarbete under tid då hon eller han i

övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om karenstid utöver vad
som följer av första stycket.

Bestämmelserna om karenstid skall inte tillämpas på den som är anvisad

verksamhet för arbetslivsutveckling i enlighet med föreskrifter som har
meddelats av regeringen.

Avgifts- och arbetsvillkor

8 § Ersättning lämnas till den som uppfyller avgiftsvillkoret enligt 9§
och det allmänna arbetsvillkoret enligt 10 § eller, om detta villkor inte

uppfylls, det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a § med de begränsningar
som följer av 11 §.

En försäkrad som har påbörjat en ersättningsperiod enligt denna lag

eller lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, skall anses ha
uppfyllt avgiftsvillkoret och något av arbetsvillkoren när hon eller han
begär ersättning under samma ersättningsperiod.

9 § Avgiftsvillkoret innebär att en försäkrad under 12 kalendermånader

under en ramtid av 24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde
skall ha haft förvärvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala
antingen avgift enligt lagen (1993: 1441) om allmän avgift för finansiering
av kontantförmåner vid arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt. Skyldigheten skall bedömas efter vad som är
känt vid den tidpunkt då rätten till en ersättningsperiod prövas. Hänsyn

1890

SFS 1994:930

skall dock inte tas till skyldighet att betala sjömansskatt för tid före år

1994.

10 § Det allmänna arbetsvillkoret innebär att en försäkrad under en

ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skall ha
utfört antingen förvärvsarbete

1. i minst 5 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvsar-

bete har utförts i minst 75 timmar eller, om den försäkrade inte uppfyller
detta villkor,

2. i minst 10 månader, varvid hänsyn tas endast till månad då förvärvs-

arbete har utförts i minst 65 timmar.

Med tid då förvärvsarbete har utförts likställs

1. uppsägningstid, även om arbetstagaren inte behöver stå till arbetsgi-

varens förfogande,

2. semester, och
3. annan tid då den arbetslöse av något annat skäl än sjukdom, värn-

pliktstjänstgöring eller barns födelse har varit ledig med hel eller delvis
bibehållen lön.

Med förvärvsarbete avses inte beredskapsarbete enligt förordningen

(1987:411) om beredskapsarbete.

10 a § Det särskilda arbetsvillkoret innebär att för den som inte uppfyller

kraven på förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skall med tid
då förvärvsarbete skall ha utförts jämställas tid då den försäkrade under en
ramtid av 12 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

1. har utfört beredskapsarbete enligt förordningen (1987:411) om bered-

skapsarbete,

2. i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträck-

ning att hon eller han har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens
förfogande,

3. har deltagit i och, om inte särskilda skäl hindrat det, fullföljt sådan

arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken stat-

ligt utbildningsbidrag lämnats eller deltagit i verksamhet för arbetslivs-
utveckling enligt länsarbetsnämndens anvisning, eller

4. har fullgjort värnplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen

(1962: 381) om allmän försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst 2
månader.

11 §4 Till en försäkrad som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men

inte det allmänna arbetsvillkoret får ersättning lämnas endast om han eller
hon

1. tidigare har fått ersättning enligt denna lag eller dagpenning enligt

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, och

2. under den närmast föregående ersättningsperioden har fått dagpen-

ning till vilken hon eller han har kvalificerat sig genom att uppfylla det
allmänna arbetsvillkoret enligt denna lag eller enligt lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd.

4

Senaste lydelse 1993:656.

1891

1892

SFS 1994:930

12 § Tid som har tillgodoräknats för att uppfylla ett arbetsvillkor för

ersättning enligt denna lag eller för dagpenning enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd får inte tillgodoräknas för att uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Tid som har tillgodoräknats för att uppfylla ett arbetsvillkor
för grundbelopp enligt den lagen får däremot tillgodoräknas också för att
uppfylla ett arbetsvillkor för ersättning enligt denna lag.

Överhoppningsbar tid

13 §5 När ramtid enligt 9 - 10 a §§ skall bestämmas räknas inte (över-

hoppas) tid då den försäkrade har varit hindrad att arbeta på grund av

1. heltidsutbildning som den försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år

eller som föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst 5
månader,

2. tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall,

3. frihetsberövande på kriminalvårdens område,

4. vård av eget barn eller av adoptivbarn som inte har fyllt 2 år, eller

5. beslut enligt smittskydddslagen (1988:1472) eller livsmedelslagen

(1971:511) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedels-
lagen.

När ramtid skall bestämmas enligt 10 eller 10 a § räknas inte heller tid

då den försäkrade har varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom.
Vad som nu sagts gäller också när ramtid skall bestämmas enligt 9 §, om
sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring inte har lämnats
för sjukfallet.

Detsamma gäller tid då den försäkrade har varit hindrad att uppfylla

något arbetsvillkor av ett skäl som sägs i 10 a § 1-4.

Vad som sägs i tredje stycket gäller inte om den försäkrade enligt 10 a §

får tillgodoräkna sig tiden för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.

Ersättningsperioden

14 §6 Ersättning lämnas under längst 300 dagar (ersättningsperioden),

om inte annat följer av 14 a § 2 eller 24 §. Har den försäkrade kvalificerat
sig för ersättning genom att uppfylla det allmänna arbetsvillkoret enligt

10 § och fyller hon eller han 55 år innan ersättningsperioden har gått till

ända, är perioden i stället 450 dagar. Om det finns synnerliga skäl, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan
förlänga ersättningsperioden enligt detta stycke, dock längst till utgången
av år 1996.

I ersättningsperioden räknas in ersättningstid i en annan arbetslöshets-

kassa eller ersättning med dagpenning enligt lagen (1973: 371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

Ersättningsrätten upphör vid utgången av månaden före den under

vilken den försäkrade fyller 65 år.

5

Senaste lydelse 1993:656.

6

Senaste lydelse 1992:1332.

SFS 1994:930

14 a § I ersättningsperioden räknas inte in

1. karenstid, eller

2. dagar, under vilka den försäkrade har anvisats verksamhet för arbets-

livsutveckling i enlighet med föreskrifter som har meddelats av regeringen.

15 §7 Om arbetslöshet upphör innan ersättningsperioden har gått till

ända, har den försäkrade rätt till ersättning under återstående antal dagar
av perioden vid ny arbetslöshet, även om hon eller han då inte uppfyller
avgiftsvillkoret, karensvillkoret eller ett arbetsvillkor. Vad som nu har
sagts gäller dock inte om en sammanhängande tid av 12 månader, i vilken
inte räknas in tid som avses i 13§, har förflutit sedan hon eller han senast
fick ersättning.

Har ersättningsperioden gått till ända men har den försäkrade under

perioden på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något av arbetsvillkoren
lämnas, med de begränsningar som enligt 11 § gäller när det är fråga om det
särskilda arbetsvillkoret, ersättning under ytterligare en ersättningsperiod.
Då skall dock karensvillkoret på nytt uppfyllas. Den nya ersättningsperi-
oden räknas från inträdet av den arbetslöshet då den försäkrade uppfyllde
det arbetsvillkor som ligger till grund för den nya perioden.

17 §8 Dagpenning lämnas högst med det belopp som bestäms enligt 17 §

lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd och lägst med ett belopp
som motsvarar grundbeloppet enligt den lagen, om inte annat följer av
bestämmelserna om pensionsavdrag.

20 §9 Dagpenningen utgör 80 procent av den försäkrades dagsförtjänst.
Dagpenningen till en försäkrad som har tillerkänts ålderspension i form av
folkpension, allmän tillläggspension eller annan pension som betalas på

grund av förvärvsarbete utgör 65 procent av den försäkrades dagsförtjänst.

Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en

försäkrad med månadslön, 1/22 av den månadsinkomst som den försäkra-
de före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var
normal för henne eller honom

1. i förvärvsarbete som innebär att arbetsvillkoret enligt 10 § är uppfyllt

eller, om det finns särskilda skäl för det,

2. i allt det förvärvsarbete som har utförts under hela ramtiden.
För en försäkrad som har kvalificerat sig för rätt till ersättning på grund

av det särskilda arbetsvillkoret och därvid har uppfyllt villkoret huvudsak-
ligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinrik-
tad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har lämnats eller
genom deltagande i arbetslivsutveckling enligt lagen (1992:1331) om ar-
betslivsutveckling skall, utan hinder av bestämmelserna i första och andra
styckena, dagpenningen bestämmas till belopp som motsvarar inkomsten i
beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget, om inte annat följer av
fjärde stycket. Har den försäkrade varit berättigad till särskilt studielån

7

Senaste lydelse 1993:656.

8

Senaste lydelse 1993:656.

9

Senaste lydelse 1993:656.

1893

SFS 1994:930

enligt lagen (1993: 719) om särskilt studielån för den som genomgår arbets-
marknadsutbildning, skall dagpenningen dock bestämmas till ett belopp
som motsvarar det högre utbildningsbidrag som den försäkrade skulle ha
fått om hon eller han inte hade varit berättigad till lån enligt den lagen.

Dagpenningen enligt tredje stycket får inte bestämmas till ett högre

belopp än det som motsvarar dagpenningen i den närmast föregående
ersättningsperioden.

Omprövning av den fastställda dagsförtjänsten under en pågående er-

sättningsperiod skall göras till den försäkrades förmån när hon eller han
under ett sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden har uppfyllt
det allmänna arbetsvillkoret enligt 10 §.

20 a § Får en försäkrad med anledning av arbetslöshet fortlöpande er-
sättning av annat slag än ersättning enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd eller enligt denna lag, skall dagpenning lämnas högst
med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det högsta belopp som
får lämnas enligt 20 § och ersättningen.

21 § Dagpenning som har fastställts enligt 20 § första stycket andra me-
ningen skall sättas ned med 1/260 av årspensionen. Ersättning som under-
stiger 10 kronor per dag betalas inte ut. Brutet krontal jämnas ut till
närmaste högre krontal.

22 § Försäkrad som söker deltidsarbete har rätt till ersättning endast om
arbetsutbudet är minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17
timmar i veckan. Ersättning till den som söker deltidsarbete eller i annat
fall är arbetslös under en del av en vecka lämnas med det antal dagpen-
ningbelopp per vecka som svarar mot den arbetslöshet som skall ersättas
enligt en av regeringen fastställd omräkningstabell.

Vid beräkning av arbetslöshet enligt första stycket tas inte hänsyn till

bisyssla som den försäkrade före arbetslöshetens inträde varaktigt har
utfört vid sidan av heltidsarbete, om bisysslan inte utvidgas under arbets-
lösheten och inte hindrar henne eller honom från att anta erbjudet lämpligt
arbete.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
utfärda föreskrifter för beräkning av ersättning vid deltidsarbete för det
fall att arbetstiden inte är bestämd i ett visst antal timmar per dag eller
vecka.

24 §10 För en försäkrad som regelbundet utför deltidsarbete under vec-
kor då hon eller han i övrigt är arbetslös får, om det finns särskilda skäl,
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om
begränsningar i ersättningsrätten utöver vad som följer av denna lag.

25 § Överstiger försäkrads arbetsutbud per vecka den veckotid, under
vilken hon eller han normalt har utfört arbete närmast före arbetslösheten,

10

Senaste lydelse 1993:656.

1894

SFS 1994:930

räknas inte överskjutande tid med när ersättningen fastställs. Arbetslös-
hetskassan får dock medge undantag, om den försäkrade har särskilda skäl
för att utvidga arbetsutbudet.

31 § Bestämmelserna i 29 § 1 - 3 om arbete får, om det är skäligt, tilläm-
pas i fråga om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får tillgodoräknas för
att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a §. Bestämmelserna i

30 § skall då gälla.

31 a § Beslut enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
om avstängning från rätt till ersättning gäller som beslut om avstängning
enligt denna lag.

31 b § Till den som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa enligt 48 § 2 får
ersättning inte lämnas förrän ett år har förflutit från tidpunkten för ute-
slutningen.

32 § En ansökan om ersättning skall göras hos arbetslöshetskassan på
blankett enligt fastställt formulär.

Den försäkrade skall lämna uppgift om den tidpunkt då hon eller han

senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa eller ersättning enligt
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Till ansökan skall fogas ett intyg av arbetsgivaren om den försäkrades

arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande
av hennes eller hans rätt till ersättning. Om ett sådant intyg endast med
stora svårigheter kan skaffas, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter
styrkas på något annat sätt. En arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg
som nu har sagts enligt fastställt formulär.

Den försäkrade skall på heder och samvete intyga att uppgifter som

avses i andra stycket är riktiga.

Ansökningar, intyg och övriga uppgifter skall förvaras bland kassans

handlingar.

34 § Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet el-
ler av grov vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående
förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, inte
bör uteslutas ur kassan enligt 48 § denna lag, kan kassan i stället frånkänna
honom rätt till ersättning för en tid av högst ett år.

Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande

som avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom innehål-
las i avvaktan på utredning i ärendet.

Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen

anmälas till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Beslut enligt 34 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd om

indragning av ersättning gäller som beslut om frånkännande av ersättning
under motsvarande tid.

52 a § En arbetslöshetskassa skall på begäran av en länsarbetsnämnd
som handlägger ärenden om kontant arbetsmarknadsstöd lämna uppgift

1895

SFS 1994:930

om en enskild i fråga om medlemskap hos arbetslöshetskassan samt om
beslut som rör försäkrads rätt till ersättning enligt denna lag.

En arbetslöshetskassa skall för tillsyn samt uppföljning och utvärdering

av arbetslöshetsförsäkringen lämna uppgifter enligt vad regeringen före-
skriver.

98 §11 Arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt
till ersättning eller medlemskap i en arbetslöshetskassa enligt denna lag
överklagas hos länsrätt, om inte annat följer av lagen (1969:93) om be-
gränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt. Prövningstillstånd krävs vid
överklagande till kammarrätten.

Vid prövning av överklagande av länsrättens beslut i mål som avses i

första stycket skall nämndemän ingå i kammarrätten, om nämndemän
deltagit i länsrätten.

Kammarrättens beslut i mål som avses i denna paragraf överklagas hos

Försäkringsöverdomstolen.

Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag i annat fall än som

avses i första stycket överklagas hos regeringen. Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut om fusion får överklagas endast av sådan arbetslöshetskassa som
berörs av beslutet.

Utan hinder av vad som sägs i 41 § första stycket får styrelsen för en

förening som vägrats registrering såsom arbetslöshetskassa överklaga Ar-
betsmarknadsstyrelsens beslut i ärendet om registrering.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

2. För tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall i stället för

vad som sägs i 9 § gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt till
ersättning under en ersättningsperiod, om perioden börjar under tiden

a) den 1 juli - den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift

eller skatt avsett minst sex månader,

b) den 1 oktober - den 31 december 1994, när skyldigheten att betala

avgift eller skatt avsett minst sju månader,

c) den 1 januari - den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift

eller skatt avsett minst åtta månader,

d) den 1 april - den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller

skatt avsett minst nio månader,

e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift

eller skatt avsett minst tio månader, och

0 den 1 oktober - den 31 december 1995, när skyldigheten att betala

avgift eller skatt avsett minst elva månader.

3. Om ersättning för en ny ersättningsperiod begärs efter ikraftträdandet

men före utgången av juni 1995, skall den som uppfyller medlemsvillkoret
enligt den äldre bestämmelsen i 6§ 1 anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret.

4. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på en ersättningspe-

riod som har påbörjats före ikraftträdandet, om något annat inte framgår
av andra stycket.

Den nya bestämmelsen i 20 § femte stycket skall tillämpas på en ersätt-

ningsperiod enligt första stycket.

11

Senaste lydelse 1993:576.

1896

SFS 1994:930

5. En försäkrad som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 4

första stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret skall, vid prövningen
av rätten till fortsatt ersättning när ersättningsperioden har gått till ända,
anses ha uppfyllt det allmänna arbetsvillkoret.

Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till

ända före den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt
också gälla vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya
ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet går till ända.

6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till

ända före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 5 första stycket sägs om
den som har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret gälla också den som
uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ i lagrummens lydelse före den 1

juli 1994.

7. Den för vilken någon ersättningsperiod inte pågår vid ikraftträdandet

och som före utgången av år 1994 uppfyller det särskilda arbetsvillkoret
eller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 §§ - i dessa lagrums lydelse före den 1

juli 1994 - skall när det gäller rätten till ersättning anses ha uppfyllt det

allmänna arbetsvillkoret.

8. I stället för vad som föreskrivs i 15 § andra stycket tredje meningen

skall gälla att den nya ersättningsperioden inte börjar innan den föregåen-
de perioden har gått till ända, under förutsättning att den perioden går till
ända före utgången av år 1996.

9. Om det är till den försäkrades förmån, skall den äldre bestämmelsen i

20 § andra stycket tillämpas för en ersättningsperiod

a) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt-

ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna
tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller

b) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir arbetslös före

utgången av år 1994.

Den äldre bestämmelsen i 20 § andra stycket skall alltid tillämpas på en

försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla ar-
betsvillkoret enligt 6 och 7§§ i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.

På regeringens vägnar

BÖRJE HÖRNLUND

Per Virdesten
(Arbetsmarknadsdepartementet)

1897