SFS 2001:489 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Du är här: Start / Arbetsrätt och arbetsmiljörätt / Lag (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete / SFS 2001:489 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
010489.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring;

utfärdad den 7 juni 2001.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om all-

män försäkring

2

dels

att 5 kap., 7 kap. 3 a §, 10 kap., 11 kap., 13 kap. och 16 kap. 12 §

skall upphöra att gälla,

dels

att rubrikerna närmast före 5 kap., 11 kap. och 16 kap. skall utgå,

dels

att rubrikerna till 7 och 16 kap., rubriken närmast före 17 kap. samt

1 kap. 1 §, 3 kap. 3, 5, 5 c, 7 och 13 §§, 4 kap. 9 §, 7 kap. 1, 2, 3 b och 4 §§,
16 kap. 1, 2, 4�7, 7 b�9 och 14�18 §§, 17 kap. 1 och 2 §§, 18 kap. 17 §,
20 kap. 3 § och 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels

att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 7 kap. 5�7 §§ med nya

rubriker närmast före 5 och 7 §§, samt två nya kapitel, 8 och 9 kap., av föl-
jande lydelse.

1 kap.

1 §

3

Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring.

Till sjukförsäkringen hör frågor om rehabilitering.
Till den allmänna försäkringen är anslutna frivillig sjukpenningförsäkring

och frivillig pensionsförsäkring.

1

Prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257.

2

Lagen omtryckt 1982:120.

Senaste lydelse av
5 kap. 1 § 2000:775
5 kap. 3 § 2000:774
5 kap. 4 § 1998:704
5 kap. 5 § 1992:1277
5 kap. 6 § 1999:800
5 kap. 7 § 1998:704
5 kap. 9 § 1992:1277
5 kap. 10 § 1992:1277
5 kap. 15 § 2000:774
7 kap. 3 a § 2000:774
10 kap. 1 § 2000:774
10 kap. 2 § 2000:774
10 kap. 3 § 1993:743
11 kap. 1 § 1998:677
13 kap. 1 § 1995:508
13 kap. 2 § 2000:774
13 kap. 3 § 2000:774
13 kap. 4 § 2000:774
16 kap. 12 § 1981:1246.

3

Senaste lydelse 1991:1040.

SFS 2001:489

Utkom från trycket
den 19 juni 2001

background image

2

SFS 2001:489

3 kap.

3 §

4

En försäkrad, som uppbär hel sjukersättning eller hel aktivitetsersätt-

ning enligt denna lag eller hel särskild efterlevandepension enligt lagen
(2000:462) om införande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och
efterlevandestöd till barn eller uppburit sådan ersättning eller pension under
månaden närmast före den då han eller hon har börjat uppbära hel ålderspen-
sion, har inte rätt till sjukpenning. För tid efter ingången av den månad då
den försäkrade har fyllt 70 år eller dessförinnan har börjat uppbära hel ål-
derspension enligt denna lag får sjukpenning utges för högst 180 dagar.

5 §

5

Den allmänna försäkringskassan skall besluta om en försäkrads tillhö-

righet till sjukpenningförsäkringen och fastställa sjukpenninggrundande in-
komst. För en försäkrad som inte är bosatt i Sverige gäller detta så snart an-
mälan om hans inkomstförhållanden gjorts hos kassan. Av beslutet skall
framgå i vad mån den sjukpenninggrundande inkomsten är att hänföra till
anställning eller till annat förvärvsarbete. Sjukpenningförsäkringen skall
omprövas

a) när kassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden

eller andra omständigheter har undergått ändring av betydelse för rätten till
sjukpenning eller för sjukpenningens storlek,

b) när sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag eller sär-

skild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om införande av lagen
(2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd till barn beviljas
den försäkrade eller sådan ersättning eller pension som redan utges ändras
med hänsyn till ändring i den försäkrades arbetsförmåga eller, vid särskild
efterlevandepension, förmåga eller möjlighet att bereda sig inkomst genom
arbete,

c) när delpension enligt särskild lag beviljas den försäkrade eller redan ut-

gående sådan pension ändras med hänsyn till ändring i den försäkrades ar-
bets- eller inkomstförhållanden,

d) när tjänstepension beviljas den försäkrade, samt
e) när ett beslut om vilandeförklaring av sjukersättning eller aktivitetser-

sättning enligt 16 kap. 16 eller 17 § upphör.

�ndring som avses i första stycket skall gälla från och med den dag då an-

ledningen till ändringen uppkommit. Den sjukpenninggrundande inkomst
som ändrats enligt första stycket a får dock läggas till grund för ersättning ti-
digast från och med första dagen i den ersättningsperiod som inträffar i an-
slutning till att försäkringskassan fått kännedom om inkomständringen.

Under tid som anges under 1�6 får, om inte första stycket b, c eller d är

tillämpligt, den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten sänkas lägst till
vad den skulle ha varit närmast dessförinnan om försäkringskassan då känt
till samtliga förhållanden. Detta gäller tid då den försäkrade

1. bedriver studier enligt de grunder som fastställs av regeringen eller den

myndighet regeringen bestämmer,

3. deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program och får aktivitetsstöd eller

står till arbetsmarknadens förfogande enligt de grunder som fastställs av re-
geringen eller den myndighet regeringen bestämmer,

4

Senaste lydelse 1988:881.

5

Senaste lydelse 2000:1400.

background image

3

SFS 2001:489

4. är gravid och avbryter eller inskränker sitt förvärvsarbete tidigast sex

månader före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför,

5. är helt eller delvis ledig från förvärvsarbete för vård av barn, om den

försäkrade är förälder till barnet eller likställs med förälder enligt 1 § föräld-
raledighetslagen (1995:584) och barnet inte har fyllt ett år. Motsvarande gäl-
ler vid adoption av barn som ej fyllt tio år eller vid mottagande av sådant
barn i avsikt att adoptera det, om mindre än ett år har förflutit sedan den för-
säkrade fick barnet i sin vård,

6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt.
För en försäkrad som avses i tredje stycket 1 eller deltar i ett arbetsmark-

nadspolitiskt program och får aktivitetsstöd skall försäkringskassan, vid
sjukdom under den aktuella tiden, beräkna sjukpenningen på en sjukpen-
ninggrundande inkomst som har fastställts på grundval av enbart den in-
komst av eget arbete som den försäkrade kan antas få under denna tid. Om
därvid den sjukpenninggrundande inkomsten helt eller delvis är att hänföra
till anställning, skall årsarbetstiden beräknas på grundval av enbart det antal
arbetstimmar som den försäkrade kan antas ha i ifrågavarande förvärvs-
arbete under den aktuella tiden.

För en försäkrad som får sådan behandling eller rehabilitering som avses i

7 b § eller 22 kap. 7 § och som under denna tid får livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning enligt en
annan författning skall försäkringskassan, vid sjukdom under den tid då liv-
ränta betalas ut, beräkna sjukpenningen på en sjukpenninggrundande in-
komst som har fastställts på grundval av enbart den inkomst av eget arbete
som den försäkrade kan antas få under denna tid.

För en försäkrad som avses i 10 c § första stycket 1 eller 2 skall dock un-

der studieuppehåll mellan vår- och hösttermin, då den försäkrade inte uppbär
studiesocial förmån för studier som avses i tredje stycket 1, sjukpenningen
beräknas på den sjukpenninggrundande inkomst som följer av första�tredje
styckena, om sjukpenningen blir högre än sjukpenning beräknad på den
sjukpenninggrundande inkomsten enligt fjärde stycket.

Fjärde stycket tillämpas även för försäkrad som avses i tredje stycket 6

när den försäkrade genomgår grundutbildning som är längre än 60 dagar.

Omprövning av sjukpenningförsäkringen enligt första stycket a skall ej

omfatta ändring av den försäkrades inkomstförhållanden på grund av sådant
förvärvsarbete som avses i 16 kap. 15 §.

5 c §

6

Vid utgången av en period då en försäkrad helt eller delvis har upp-

burit sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt denna lag skall den sjuk-
penninggrundande inkomsten motsvara den sjukpenninggrundandeinkomst
som den försäkrade skulle ha varit berättigad till omedelbart före en eller
flera sådana perioder eller vad som löneutvecklingen inom yrkesområdet
därefter föranleder.

Bestämmelserna i första stycket gäller endast för tid före 65 års ålder och

till den del den försäkrade är arbetslös och beredd att anta erbjudet arbete i
en omfattning som svarar mot närmast föregående förvärvsarbete.

6

Senaste lydelse 1997:562.

background image

4

SFS 2001:489

7 §

7

Sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades arbets-

förmåga med minst en fjärdedel. Vid bedömningen av om sjukdom förelig-
ger skall bortses från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och lik-
nande förhållanden. Med sjukdom jämställs ett tillstånd av nedsatt arbetsför-
måga, som orsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgetts och som fort-
farande kvarstår efter det att sjukdomen upphört.

Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. Om arbets-

förmågan inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre
fjärdedels sjukpenning. �r arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med
minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjuk-
penning.

Vid bedömningen av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt skall, om

den försäkrade kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete, särskilt beaktas
om den försäkrade på grund av sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga
eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den an-
ställde. Om den försäkrade på grund av sjukdomen behöver avstå från för-
värvsarbete under minst en fjärdedel av sin normala arbetstid en viss dag,
skall hans arbetsförmåga anses nedsatt i minst motsvarande mån den dagen.

Om den försäkrade inte kan antas kunna återgå till sitt vanliga arbete eller

till annat arbete hos arbetsgivaren, skall vid bedömningen av arbetsförmå-
gans nedsättning särskilt beaktas om den försäkrade kan försörja sig genom
sådant arbete efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap.

Om det efter prövning enligt fjärde stycket bedöms att den försäkrade inte

kan återgå till arbete hos arbetsgivaren eller försörja sig själv genom annat
förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, skall vid
bedömningen av arbetsförmågans nedsättning särskilt beaktas om den för-
säkrade efter åtgärd som avses i 7 b § eller 22 kap. kan försörja sig själv ge-
nom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarkna-
den, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.

Om det finns särskilda skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmå-

gans nedsättning beaktas den försäkrades ålder samt den försäkrades bosätt-
ningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande om-
ständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning enligt fjärde och
femte styckena skall göras i förhållande till högst ett heltidsarbete.

Vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning för tid under vilken

han annars skulle ha uppburit föräldrapenning, skall arbetsförmågan anses
nedsatt endast i den utsträckning som den försäkrades förmåga att vårda bar-
net är nedsatt på grund av sjukdomen.

Om den försäkrade uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt

denna lag eller särskild efterlevandepension enligt lagen (2000:462) om in-
förande av lagen (2000:461) om efterlevandepension och efterlevandestöd
till barn, skall vid prövning av den försäkrades rätt till sjukpenning bedöm-
ningen av hans eller hennes arbetsförmåga ske med bortseende från den ned-
sättning av förmågan eller möjligheten att bereda sig inkomst genom arbete
som ligger till grund för den sjukersättning, aktivitetsersättning eller pension
som utges.

7

Senaste lydelse 1996:1542.

background image

5

SFS 2001:489

13 §

8

Frågor om förmåner enligt detta kapitel prövas av den allmänna för-

säkringskassa som enligt 5 kap. socialförsäkringslagen (1999:799) skall av-
göra ett ärende avseende den försäkrade. Denna försäkringskassa får dock
uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva sådana frågor med undantag
av frågor som avses i 5 §.

Bestämmelserna i 3, 5 och 7 §§ i fråga om sjukersättning och aktivitetser-

sättning tillämpas även där den försäkrade skulle ha fått sådan ersättning i
form av garantiersättning om han eller hon hade haft rätt till sådan ersättning
enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.

Har en försäkrad, utan att bestämmelserna i 3 kap. 3 § är tillämpliga, efter

ingången av den månad då han uppnådde sextiofem års ålder, erhållit sjuk-
penning under etthundraåttio dagar, får den allmänna försäkringskassan be-
sluta att sjukpenning inte längre skall utgå.

4 kap.

9 §

9

Villkoret om försäkring för viss sjukpenning enligt 6 § andra stycket

anses uppfyllt om föräldern inte har varit försäkrad för viss sjukpenning,
men skulle ha varit det om kassan känt till samtliga förhållanden.

När det skall bestämmas om villkoret om försäkring för viss sjukpenning

enligt 6 § andra stycket är uppfyllt för en försäkrad som avses i 3 kap. 5 b §
skall bortses från tiden för utlandsvistelsen. När det bestäms om villkoret är
uppfyllt för en förälder som uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning
skall sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt 3 kap. 5 c § anses ha
gällt hela den tid som föräldern uppburit sådan ersättning.

7 kap. Allmänna bestämmelser om sjukersättning och
aktivitetsersättning

1 §

10

En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på

grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska pre-
stationsförmågan har enligt bestämmelserna i detta kapitel rätt till sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå under minst
ett år.

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat sin

skolgång på grundskolenivå och gymnasial nivå har enligt vad som närmare
anges i 7 § rätt till aktivitetsersättning under den tid skolgången varar oav-
sett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte.

Sjukersättning kan tidigast utges från och med den månad då den försäk-

rade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han el-
ler hon fyller 65 år.

Kan arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt skall sjukersättning utges tills

vidare. Kan arbetsförmågan antas nedsatt under en begränsad tid skall sjuk-
ersättning utges för viss tid (tidsbegränsad sjukersättning). Vad som i övrigt
i denna lag eller annan författning sägs om sjukersättning gäller även tidsbe-
gränsad sjukersättning om inte annat anges.

8

Senaste lydelse 1999:800.

9

Senaste lydelse 1999:800.

10

Senaste lydelse 1992:1702.

5 SFS 2001:453�489

background image

6

SFS 2001:489

Aktivitetsersättning kan tidigast utges från och med juli månad det år då

den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad
då han eller hon fyller 30 år.

Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre

år.

2 §

11

Försäkrad, vars arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt,

får hel sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Försäkrad, vars arbetsförmåga inte är nedsatt i sådan grad men med minst

tre fjärdedelar, får tre fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

�r den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst

hälften, utges halv sjukersättning eller aktivitetsersättning.

I övriga fall utges en fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning.

3 b §

12

Försäkringskassan skall, när det kan anses nödvändigt för bedöm-

ningen av om rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning föreligger, be-
gära att den försäkrade genomgår undersökning av viss läkare eller genom-
går annan utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning, för bedöm-
ning av den försäkrades medicinska tillstånd, arbetsförmågan och behovet
av och möjligheterna till rehabilitering.

När det kan anses nödvändigt för bedömning av rätt till sjukersättning el-

ler aktivitetsersättning, skall försäkringskassan även

1. begära in utlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig,
2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare

eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter,

3. besöka den försäkrade, samt
4. undersöka om den försäkrade efter sådan åtgärd som avses i 3 kap.

7 b § eller 22 kap. helt eller delvis kan försörja sig själv genom arbete.

Försäkringskassan skall i samband med beslut om sjukersättning eller ak-

tivitetsersättning också bedöma om förnyad utredning av arbetsförmågan
skall göras efter viss tid.

Försäkringskassan kan även under tid som sjukersättning eller aktivitets-

ersättning utges vidta åtgärder enligt första och andra styckena. Innan beslut
fattas om medicinsk utredning enligt första eller andra stycket skall försäk-
ringsläkarens bedömning inhämtas.

För kostnader som den enskilde har med anledning av sådan utredning

som avses i första och andra styckena lämnas ersättning i enlighet med vad
regeringen eller, efter regeringen bemyndigande, Riksförsäkringsverket fö-
reskriver.

4 §

13

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges i form av

1. inkomstrelaterad ersättning enligt 8 kap. samt
2. garantiersättning enligt 9 kap.

11

Senaste lydelse 1998:283.

12

Senaste lydelse 1996:1063.

13

Senaste lydelse 2000:774.

background image

7

SFS 2001:489

Särskilda bestämmelser om aktivitetsersättning

5 §

Försäkringskassan skall, i samband med ett beslut om att bevilja en

försäkrad aktivitetsersättning, undersöka om han eller hon under den tid er-
sättningen skall utges kan delta i aktiviteter som kan antas ha en gynnsam in-
verkan på hans eller hennes sjukdomstillstånd eller fysiska eller psykiska
prestationsförmåga.

Om den försäkrade bedöms kunna delta i aktiviteter skall försäkringskas-

san i samråd med honom eller henne utarbeta en plan för sådana aktiviteter.
Försäkringskassan skall därvid i möjligaste mån tillgodose den försäkrades
önskemål.

Försäkringskassan skall verka för att de planerade aktiviteterna kommer

till stånd. Försäkringskassan skall också samordna de insatser som behövs
och se till att åtgärder vidtas för att underlätta för den försäkrade att delta i
aktiviteterna.

Som aktiviteter enligt denna paragraf avses inte sådana åtgärder som

anges i 3 b §.

6 §

Särskild ersättning kan utges för kostnader som uppstår för den försäk-

rade med anledning av de aktiviteter som han eller hon deltar i. Ytterligare
föreskrifter om sådan ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

Aktivitetsersättning vid utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå

7 §

En försäkrad som på grund av funktionshinder ännu inte har avslutat

utbildning på grundskolenivå och gymnasial nivå vid ingången av juli må-
nad det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till hel aktivitetsersättning un-
der den tid skolgången varar.

Vid prövning av rätten till aktivitetsersättning enligt första stycket bortses

från vad som i detta kapitel sägs om arbetsförmågans nedsättning.

8 kap.

14

Om inkomstrelaterad sjukersättning och

inkomstrelaterad aktivitetsersättning

Om rätten till ersättning

1 §

Rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning har en

försäkrad som avses i 7 kap. om det för honom eller henne har fastställts
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ål-
derspension för minst ett år under en viss tidsperiod (ramtid) närmast före
det år då försäkringsfallet inträffat.

Om ramtid

2 §

Ramtiden är, om inte annat följer av 8 §,

5 år för den som uppnår 53 års eller högre ålder det år då försäkringsfallet

inträffar,

14

Tidigare 8 kap. upphävt genom 2000:461.

background image

8

SFS 2001:489

6 år för den som uppnår 50 men inte 53 års ålder det år då försäkringsfal-

let inträffar,

7 år för den som uppnår 47 men inte 50 års ålder det år då försäkringsfal-

let inträffar, samt

8 år för den som uppnår 46 års eller lägre ålder det år då försäkringsfallet

inträffar.

Om antagandeinkomst

3 §

Inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning beräknas på

grundval av en antagandeinkomst som beräknas enligt 4�8 §§.

Antagandeinkomsten anknyts till prisbasbeloppet för det år då ersätt-

ningen skall börja utges och omräknas vid förändringar av detta.

4 §

Antagandeinkomsten beräknas med ledning av den försäkrades brutto-

årsinkomster inom ramtiden.

Med bruttoårsinkomst avses, med den begränsning som anges i 5 §,
1. pensionsgrundande inkomst enligt 2 kap. lagen (1998:674) om in-

komstgrundad ålderspension med tillägg för debiterade allmänna pensions-
avgifter för respektive år, samt

2. pensionsgrundande belopp som tillgodoräknats med anledning av sjuk-

ersättning eller aktivitetsersättning.

5 §

Vid beräkning av bruttoårsinkomst bortses från pensionsgrundande in-

komster och pensionsgrundande belopp som sammantagna överstiger 7,5
gånger det för inkomståret gällande prisbasbeloppet.

6 §

Bruttoårsinkomsten räknas om med hänsyn till förändringar i prisbas-

beloppet genom att bruttoårsinkomsten multipliceras med kvoten av prisbas-
beloppet för det år sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall börja
utges och prisbasbeloppet för det år bruttoårsinkomsten hänför sig till.

7 §

Antagandeinkomsten utgör genomsnittet av de tre högsta enligt 6 §

omräknade bruttoårsinkomsterna inom ramtiden.

Om endast en eller två bruttoårsinkomster kan tillgodoräknas inom ramti-

den upptas vid beräkning av antagandeinkomst enligt första stycket två res-
pektive en bruttoårsinkomst med noll kronor.

8 §

Vid beräkning av inkomstrelaterad aktivitetsersättning får, om det

medför en högre antagandeinkomst, vid tillämpning av 7 § i stället användas
de två högsta enligt 6 § omräknade bruttoårsinkomsterna inom en ramtid av
tre år.

Om, vid tillämpning av första stycket, endast en bruttoårsinkomst kan till-

godoräknas inom ramtiden upptas vid beräkning av antagandeinkomsten en
bruttoårsinkomst med noll kronor.

Om, vid beräkning av antagandeinkomst enligt denna paragraf, den för-

säkrade kan tillgodoräknas en bruttoårsinkomst året före det år då försäk-
ringsfallet inträffar men denna är lägre än den sjukpenninggrundande in-
komst enligt 3 kap. som den försäkrade har vid tidpunkten för försäkrings-
fallet eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hennes sjukpen-

background image

9

SFS 2001:489

ninggrundande inkomst om försäkringskassan hade känt till samtliga förhål-
landen, får den sjukpenninggrundande inkomsten i stället utgöra bruttoårsin-
komst.

Om ersättning

9 §

Hel inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för

år räknat med 64 procent av den försäkrades antagandeinkomst.

Partiell inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning utges för

år räknat med så stor andel av hel sådan ersättning som motsvarar den andel
av sjukersättning eller aktivitetsersättning som den försäkrade har rätt till en-
ligt 7 kap. 2 § andra�fjärde styckena.

10 §

Från inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning skall av-

räknas sådana förmåner som utges till den försäkrade enligt utländsk lag-
stiftning och som motsvarar sjukersättning eller aktivitetsersättning eller
som utgör pension vid invaliditet.

9 kap.

15

Om sjukersättning och aktivitetsersättning i form av

garantiersättning

Om rätten till ersättning

1 §

Rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning i form av garantiersätt-

ning har en försäkrad som avses i 7 kap. och som saknar inkomstrelaterad
sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. eller vars inkomstrelate-
rade ersättning enligt samma kapitel understiger en viss nivå (garantinivå).
Garantiersättningen är beroende av försäkringstid.

Om försäkringstid

2 §

Försäkringstid för rätt till garantiersättning tillgodoräknas en försäkrad

1. enligt 3�5 §§ under tiden från och med det år då han eller hon fyllde

16 år till och med året före försäkringsfallet (faktisk försäkringstid),

2. enligt 6 § för tiden därefter till och med det år då han eller hon fyller

64 år (framtida försäkringstid), och

3. enligt 7 § om försäkringsfallet har inträffat före 18 års ålder.
Faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid sätts ned var för sig till

närmaste antal hela månader. Den sammanlagda försäkringstiden utgör sum-
man av faktisk försäkringstid och framtida försäkringstid. Denna skall sättas
ned till närmaste antal hela år.

3 §

Som faktisk försäkringstid räknas

1. tid under vilken en person anses ha varit bosatt i Sverige enligt 2 kap.

socialförsäkringslagen (1999:799),

2. tid under vilken en person före tidpunkten för bosättning enligt 1 oav-

brutet har vistats i Sverige efter att ha ansökt om uppehållstillstånd.

15

Tidigare 9 kap. upphävt genom 2000:774.

background image

10

SFS 2001:489

4 §

Om den försäkrade har beviljats uppehållstillstånd i Sverige med till-

lämpning av 3 kap. 2 eller 3 § utlänningslagen (1989:529) skall som faktisk
försäkringstid även tillgodoräknas tid då han eller hon har varit bosatt i sitt
tidigare hemland från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till tid-
punkten då han eller hon först ankom till Sverige. Därvid skall en så stor an-
del av tiden i hemlandet tillgodoräknas som svarar mot förhållandet mellan
den tid under vilken den försäkrade har varit bosatt i Sverige från den första
ankomsten till landet till och med året före försäkringsfallet och hela tids-
rymden från det att den försäkrade första gången kom till landet till och med
året före försäkringsfallet. Vid beräkning enligt detta stycke bortses från tid
för vilken den försäkrade, vid bosättning i Sverige, har rätt till sådan ersätt-
ning från det andra landet och som inte enligt 11 § andra stycket skall ligga
till grund för beräkning av garantiersättning.

Med tid för bosättning i hemlandet likställs tid under vilken den försäk-

rade före den första ankomsten till Sverige befunnit sig i annat land där han
eller hon beretts en tillfällig fristad.

5 §

Vid beräkning av faktisk försäkringstid för en person som enligt 2 kap.

4 § socialförsäkringslagen (1999:799) anses bosatt i Sverige även under vis-
telse utomlands skall bortses från tid för vilken den utsände, vid bosättning i
Sverige, har rätt till sådan ersättning från det andra landet som inte enligt
11 § andra stycket skall ligga till grund för beräkning av garantiersättning.

6 §

Om den faktiska försäkringstiden enligt 3�5 §§ utgör minst fyra femte-

delar av tiden från och med det år då den försäkrade fyllde 16 år till och med
året före försäkringsfallet räknas hela tiden därefter till och med det år den
försäkrade fyller 64 år som framtida försäkringstid.

Om den faktiska försäkringstiden utgör mindre än fyra femtedelar av ti-

den från och med det år då den försäkrade fyller 16 år till och med året före
försäkringsfallet skall som framtida försäkringstid räknas en så stor andel av
tiden från och med året för försäkringsfallet till och med det år då den för-
säkrade fyller 64 år som motsvarar förhållandet mellan den faktiska försäk-
ringstiden och fyra femtedelar av tiden från och med det år den försäkrade
fyllde 16 år till och med året före försäkringsfallet.

7 §

Om försäkringsfallet har inträffat före ingången av det år då den för-

säkrade fyllde 18 år, får försäkringstid i stället för vad som följer av 6 § till-
godoräknas enligt andra och tredje styckena.

För en försäkrad som är svensk medborgare skall som försäkringstid till-

godoräknas tiden från och med det år då han eller hon fyllde 16 år till och
med det år då han eller hon uppnår 64 års ålder. Hänsyn skall dock inte tas
till tid då den försäkrade efter fyllda 16 år inte har uppfyllt förutsättningarna
för tillgodoräknande av försäkringstid enligt 3�5 §§.

För en försäkrad som är utländsk medborgare skall vad som sägs i andra

stycket gälla under förutsättning att han eller hon är bosatt i Sverige sedan
minst fem år.

background image

11

SFS 2001:489

Om garantinivå

8 §

Garantinivån för hel sjukersättning motsvarar för år räknat 2,40 gånger

prisbasbeloppet.

9 §

Garantinivån för hel aktivitetsersättning motsvarar för år räknat

2,10 gånger prisbasbeloppet till och med månaden före den månad då den

försäkrade fyller 21 år,

2,15 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade

fyller 21 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 23
år,

2,20 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade

fyller 23 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 25
år,

2,25 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade

fyller 25 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 27
år,

2,30 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade

fyller 27 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 29
år, samt

2,35 gånger prisbasbeloppet från och med den månad då den försäkrade

fyller 29 år till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30
år.

Om beräkning

10 §

Garantiersättning utges endast till den som kan tillgodoräknas en för-

säkringstid om minst tre år.

11 §

Till grund för beräkning av garantiersättning skall ligga den inkomst-

relaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning enligt 8 kap. som den för-
säkrade har rätt till för det år som garantiersättningen avser, före reducering
med livränta enligt 17 kap. 2 §.

Med inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning avses i detta

kapitel även sådana utländska förmåner som enligt 8 kap. 10 § skall avräk-
nas från inkomstrelaterad ersättning, dock inte om de är att likställa med ga-
rantiersättning enligt detta kapitel.

12 §

För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetser-

sättning utgör årlig hel garantiersättning ett belopp motsvarande garantini-
vån.

För den vars inkomstrelaterade sjukersättning eller aktivitetsersättning för

år räknat understiger garantinivån utgör årlig garantiersättning ett belopp
motsvarande skillnaden mellan garantinivån och den årliga inkomstrelate-
rade ersättningen enligt 11 §.

Beräkning enligt andra stycket görs efter det att garantinivån avkortats en-

ligt 13 §.

13 §

För den som inte kan tillgodoräknas 40 års försäkringstid skall garan-

tinivån enligt 8 eller 9 § avkortas till så stor andel av denna som svarar mot

background image

12

SFS 2001:489

förhållandet mellan det antal år för vilka försäkringstid kan tillgodoräknas
och talet 40.

14 §

Garantiersättning till den som har rätt till partiell sjukersättning eller

aktivitetsersättning enligt 7 kap. 2 § utgör en så stor andel av hel garantier-
sättning beräknad enligt 10�13 §§ som svarar mot den grad av sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning den försäkrade har rätt till.

16 kap. Om utbetalning av sjukersättning och
aktivitetsersättning, m.m.

1

§

16

Den som önskar sjukersättning eller aktivitetsersättning skall göra

ansökan hos allmän försäkringskassa i enlighet med vad regeringen förord-
nar.

Uppbär en försäkrad sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård eller re-

habiliteringspenning enligt denna lag, får försäkringskassan tillerkänna ho-
nom eller henne sjukersättning eller aktivitetsersättning utan hinder av att
han eller hon inte gjort ansökan därom. Detsamma skall gälla då en försäk-
rad uppbär sjukpenning, ersättning för sjukhusvård eller livränta enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande ersättning som ut-
ges enligt annan författning eller på grund av regeringens förordnande.

Uppbär en försäkrad tidsbegränsad sjukersättning eller aktivitetsersätt-

ning, får den tid för vilken förmånen skall utges förlängas utan att ansökan
har gjorts.

För kostnader för läkarundersökning och läkarutlåtande vid ansökan om

sjukersättning eller aktivitetsersättning skall ersättning lämnas i enlighet
med vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Riksförsäkrings-
verket föreskriver.

2 §

17

Som villkor för rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning får

anges att den försäkrade skall under högst 30 dagar vara intagen på visst
sjukhus, vistas på vårdinrättning för försäkringsmedicinsk utredning eller
genomgå undersökning av viss läkare. För kostnader som uppstår med an-
ledning av ett sådant villkor skall ersättning lämnas i enlighet med vad re-
geringen förordnar.

I fråga om rätt till sjukersättning och aktivitetsersättning gäller även vissa

bestämmelser om utredning i 7 kap. 3 b §.

4 §

18

Sjukersättning och aktivitetsersättning skall betalas ut månadsvis.

Om det årliga beloppet av sådana förmåner uppgår till högst 2 400 kronor
skall dock, om det inte finns särskilda skäl, utbetalning ske i efterskott en el-
ler två gånger per år. Efter överenskommelse med den försäkrade får utbetal-
ning även i annat fall ske en eller två gånger per år.

Vid beräkning av månadsbelopp för sjukersättning och aktivitetsersätt-

ning skall det årliga belopp, som beräkningen grundar sig på, avrundas till
närmaste hela krontal som är jämnt delbart med tolv. �r det årliga beloppet

16

Senaste lydelse 2000:775.

17

Senaste lydelse 2000:774.

18

Senaste lydelse 2000:774.

background image

13

SFS 2001:489

av sjukersättning och aktivitetsersättning lägre än tolv kronor, bortfaller er-
sättningen för den månad som beräkningen avser. Avrundning skall i första
hand göras på garantiersättning enligt 9 kap.

5 §

19

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges från och med den månad

då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket utges dock
sjukersättning och aktivitetsersättning från och med månaden efter den då
beslutet om förmånen meddelats.

Sjukersättning och aktivitetsersättning får inte betalas ut för längre tid till-

baka än tre månader före ansökningsmånaden.

6 §

20

�ndring av sjukersättning och aktivitetsersättning skall gälla från och

med månaden efter den under vilken anledning till ändringen uppkommit.

Vad som föreskrivs i 1 § första, andra och fjärde styckena samt 2 § gäller

även i fråga om ökning av sjukersättning och aktivitetsersättning. I fall då
ökningen kräver ansökan av den som är berättigad till sådan ersättning till-
lämpas 5 § andra stycket.

Vad som sägs i denna paragraf skall inte tillämpas i fråga om ändring av

sjukersättning och aktivitetsersättning i anledning av förändring av prisbas-
beloppet.

7 §

21

Om arbetsförmågan väsentligt förbättras för en försäkrad som uppbär

sjukersättning eller aktivitetsersättning, skall förmånen dras in eller minskas
med hänsyn till förbättringen. En försäkrad som regelbundet och under en
längre tid har uppvisat en arbetsförmåga som han eller hon antogs sakna när
beslutet om sjukersättning eller aktivitetsersättning fattades skall därvid, om
inte annat framkommer, antas ha en väsentligt förbättrad arbetsförmåga.

Sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett beslut

enligt 15 § eller som har vilandeförklarats enligt 16 § får inte dras in eller
minskas på grund av att den försäkrade under den tid och i den omfattning
som anges i beslutet genom förvärvsarbete har uppvisat en väsentligt för-
bättrad arbetsförmåga.

Aktivitetsersättning får inte dras in eller minskas på grund av att den för-

säkrade deltar i sådan aktivitet som avses i 7 kap. 5 §.

7 b §

22

En försäkrad som förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsför-

måga som han eller hon antogs sakna när beslutet om sjukersättning eller ak-
tivitetsersättning fattades har inte rätt att uppbära sådan ersättning för
samma tid och i den omfattning som förvärvsarbetet utförs. Detta gäller
dock inte sådan sjukersättning eller aktivitetsersättning som omfattas av ett
beslut enligt 15 §.

8 §

23

Den som uppbär sjukersättning eller aktivitetsersättning är skyldig att

utan oskäligt dröjsmål anmäla till allmän försäkringskassa om han eller hon
börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större omfattning än tidigare

19 Senaste lydelse 2000:774.

20 Senaste lydelse 1988:881.

21 Senaste lydelse 1999:1363.

22 Senaste lydelse 1999:1363.

23 Senaste lydelse 2000:774.

background image

14

SFS 2001:489

eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15�17 §§, eller om
hans eller hennes arbetsförmåga väsentligt förbättras utan att han eller hon
börjar förvärvsarbeta, börjar förvärvsarbeta i större utsträckning än tidigare
eller fortsätter att förvärvsarbeta efter tid som avses i 15�17 §§. Om den för-
säkrade har en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken, har denne mot-
svarande skyldighet att göra anmälan, om det kan anses ingå i uppdraget.

Underlåts anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, får sjuker-

sättningen eller aktivitetsersättningen dras in för viss tid eller tills vidare.

9 §

24

Sjukersättning och aktivitetsersättning utges, om inte något annat är

särskilt föreskrivet, till och med den månad då den försäkrade avlidit eller
rätten till förmånen annars upphört.

14 §

25

Försäkringskassan får efter ansökan av den försäkrade besluta att

dennes sjukersättning eller aktivitetsersättning i den omfattning som anges i
15 och 16 §§ skall betalas ut eller förklaras vilande under tid som den för-
säkrade förvärvsarbetar med utnyttjande av en arbetsförmåga som han eller
hon antogs sakna när beslutet om förmånen fattades. Ett sådant beslut får en-
dast fattas om den försäkrade under minst tolv månader omedelbart dessför-
innan har uppburit sjukersättning eller aktivitetsersättning.

Sjukersättning och aktivitetsersättning som har förklarats vilande skall

inte betalas ut för den tid som vilandeförklaringen avser.

Vilandeförklaring får avse hel sjukersättning eller aktivitetsersättning el-

ler en sådan kvotdel därav som anges i 7 kap. 2 §. Vid bedömning av hur
stor del av förmånen som skall vilandeförklaras skall beaktas omfattningen
av det förvärvsarbete som den försäkrade avser att utföra.

15 §

26

Försäkringskassan får besluta att den försäkrade under en period om

tolv månader får förvärvsarbeta högst tre månader utan att utbetalningen av
sjukersättningen eller aktivitetsersättningen minskas med hänsyn till för-
värvsarbetet.

16 §

27

Försäkringskassan får förklara sjukersättningen eller aktivitetser-

sättningen vilande för tid efter den period som har bestämts i beslut enligt
15 §. Om något beslut enligt 15 § inte har fattats får försäkringskassan i stäl-
let besluta att sjukersättningen eller aktivitetsersättningen skall förklaras vi-
lande från och med den månad som anges i ansökan.

Sjukersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket under högst tolv

månader, dock längst till utgången av tolfte månaden från och med den för-
sta månad som beslutet enligt 15 § omfattar. Om något beslut enligt 15 §
inte har fattats får sjukersättningen vilandeförklaras längst till utgången av
tolfte månaden från och med den första månad som beslutet omfattar.

Aktivitetsersättningen får vilandeförklaras enligt första stycket längst till

utgången av den period som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

24 Senaste lydelse 2000:774.

25 Senaste lydelse 1999:1363.

26 Senaste lydelse 1999:1363.

27 Senaste lydelse 1999:1363.

background image

15

SFS 2001:489

17 §

28

För tid efter den period med vilande sjukersättning som har be-

stämts enligt 16 § eller för tid efter utgången av tolfte månaden från och med
den första månad som ett beslut enligt 15 § omfattar får försäkringskassan,
på ansökan av den försäkrade, förklara sjukersättningen vilande under högst
24 månader. Därvid skall bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena
tillämpas.

18 §

29

Ett beslut om vilandeförklaring enligt 16 eller 17 § skall upphävas

om den försäkrade begär det.

Försäkringskassan får utan att den försäkrade har begärt det upphäva ett

beslut om vilandeförklaring om den försäkrade insjuknar och beräknas bli
långvarigt sjuk. Detsamma gäller om den försäkrade har vilande sjukersätt-
ning eller aktivitetsersättning enligt 16 § och helt eller delvis avbryter det ar-
betsförsök som legat till grund för beslutet om vilandeförklaring för att i
stället uppbära föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning eller havande-
skapspenning.

Sjätte avdelningen
Gemensamma bestämmelser

17 kap.

1 §

30

Har en ersättning enligt denna lag eller enligt en annan författning be-

talats ut av en allmän försäkringskassa eller en arbetslöshetskassa och bevil-
jas senare en annan ersättning retroaktivt enligt denna lag för samma tid som
den tidigare utbetalade ersättningen skall den retroaktiva ersättningen mins-
kas. Minskningen skall ske med det belopp som överstiger vad som skulle
ha utgetts för perioden om beslut om båda ersättningarna hade förelegat
samtidigt.

Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomiskt bi-

stånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) utan villkor om återbetalning får
socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk
ersättning enligt denna lag, till den del den motsvarar vad socialnämnden
sammanlagt har betalat ut till dennes samt hans makes och minderåriga
barns försörjning för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.

I fråga om minskning av sjukersättning då livränta utges enligt äldre lag-

stiftning om yrkesskador gäller 2 §.

2 §

31

Inkomstrelaterad sjukersättning och sjukersättning i form av garan-

tiersättning skall minskas enligt vad som sägs i andra stycket om den försäk-
rade har rätt till livränta på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan lag eller särskild författ-
ning eller enligt regeringens förordnande har rätt till annan livränta, som be-
stäms av eller betalas ut av Riksförsäkringsverket. Motsvarande skall gälla i
fall då livränta utges enligt utländsk lagstiftning om yrkesskadeförsäkring.
Minskning skall däremot inte ske på grund av livränta enligt lagen

28 Senaste lydelse 1999:1363.

29 Senaste lydelse 1999:1363.

30 Senaste lydelse 2001:458.

31 Senaste lydelse 2000:774.

background image

16

SFS 2001:489

(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller annan livränta som bestäms med
tillämpning av den lagen. Medför en skada för vilken livränta har börjat ut-
ges återigen sjukdom som berättigar till sjukpenning, skall det anses som om
livränta utgavs under sjukdomstiden. Har livränta eller del därav eller liv-
ränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp, skall det vid beräkning en-
ligt andra stycket anses som om den livränta som utges har höjts med ett be-
lopp som svarar mot engångsbeloppet enligt de försäkringstekniska grunder
som tillämpas vid utbytet.

Summan av inkomstrelaterad sjukersättning och garantiersättning skall

minskas med tre fjärdedelar av varje livränta vars årsbelopp överstiger en
sjättedel av prisbasbeloppet och som den sjukersättningsberättigade har rätt
till som skadad. Minskning skall därvid i första hand göras på garantiersätt-
ningen. Sammanlagd sjukersättning skall dock aldrig, på grund av bestäm-
melserna i denna paragraf, för månad räknat understiga 5 procent av prisbas-
beloppet.

18 kap.

17 §

32

En socialförsäkringsnämnd skall avgöra ärenden om rätt till sjuker-

sättning och aktivitetsersättning, dock inte när det gäller förutsättningarna
för rätt till sådan ersättning enligt bestämmelserna om försäkringstid i 9 kap.

Socialförsäkringsnämnden skall även avgöra ärenden om vilandeförkla-

ring av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt 16 kap. när det samti-
digt med den ersättningen utgetts sådan livränta som samordnats med ersätt-
ningen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Social-
försäkringsnämnden skall dessutom avgöra ärenden om rätt till förmåner en-
ligt vad som föreskrivs i andra författningar.

Om ett ärende som avgjorts av en socialförsäkringsnämnd överklagas,

skall nämnden företräda den allmänna försäkringskassan om försäkringskas-
san skall föra det allmännas talan i målet. Nämnden får bemyndiga en tjäns-
teman vid försäkringskassan att företräda nämnden vid domstol.

20 kap.

3 §

33

Ersättning enligt denna lag får dras in eller sättas ned, om den som är

berättigad till ersättningen

a) ådragit sig sjukdomen eller skadan vid uppsåtligt brott som han har

dömts för genom dom som har vunnit laga kraft;

b) vägrar att genomgå undersökning av läkare eller att följa läkares före-

skrifter;

c) underlåter att ge in sådant läkarintyg, läkarutlåtande, försäkran eller

särskild försäkran som skall ges in till försäkringskassan enligt 3 kap. 8 §;

d) medvetet eller av grov vårdslöshet lämnar oriktig eller vilseledande

uppgift angående förhållande, som är av betydelse för rätten till ersättning.

Vägrar en försäkrad utan giltig anledning att genomgå sådan behandling,

utredning eller rehabilitering som avses i 3 kap. 7 b och 8 a §§, 7 kap. 3 b §
eller 22 kap. 4, 5 och 7 §§ får sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetser-

32 Senaste lydelse 2000:774.

33 Senaste lydelse 1997:275.

background image

17

SFS 2001:489

sättning helt eller delvis tills vidare förvägras honom eller henne, under för-
utsättning att han eller hon erinrats om denna påföljd.

Om någon som är berättigad till ersättning enligt denna lag i annat fall un-

derlåter att lämna uppgifter i enlighet med vad som anges i 8 § eller vägrar
att ta emot besök som anges där, får ersättningen dras in eller sättas ned om
omständigheterna motiverar det.

21 kap.

1 §

34

Den som är bosatt här i landet, men inte är försäkrad för en sjukpen-

ning som, beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket 2, uppgår till 60 kronor,
skall från och med den månad då han eller hon fyller sexton år kunna genom
frivilliga avgifter försäkra sig för erhållande av sjukpenning eller sjukpen-
ningtillägg.

Den som inte har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för

sjukpenning som uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor. Den som
har rätt till sjukpenning enligt 3 kap. 1 § får försäkra sig för sjukpenningtill-
lägg, som tillsammans med den sjukpenning som han är berättigad till enligt
3 kap. 4 § första stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor och högst 60 kronor.

En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning

enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning
av 5 § sjätte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.

Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla med en karenstid av 3

eller 30 dagar eller utan sådan karenstid.

Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande

karenstid enligt fjärde stycket tillkommer endast den som är under 55 år.

Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den

månad då den försäkrade börjar uppbära hel sjukersättning eller aktivitetser-
sättning enligt denna lag eller hel ålderspension enligt lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Bestämmelserna i denna lag

gäller också, om inte annat följer av punkterna 2�15, i fall då rätten till sjuk-
ersättning eller aktivitetsersättning grundas på pensionsfall som inträffat
före ikraftträdandet.

2. �ldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande ersättning som avser

tid före ikraftträdandet.

3. I fråga om rätt till inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelate-

rad aktivitetsersättning enligt 8 kap 1 § och beräkning av antagandeinkomst
enligt 8 kap. 4 § skall i förekommande fall pensionsgrundande belopp med
anledning av förtidspension likställas med pensionsgrundande inkomst eller
pensionsgrundande belopp med anledning av sjukersättning eller aktivitets-
ersättning.

4. Med försäkringstid för garantiersättning skall för tid före år 2003 avses

bosättningstid enligt 5 kap. i dess lydelse före den 1 januari 2003.

5. Förtidspension eller sjukbidrag som en försäkrad hade rätt till för de-

cember månad 2002 och som han eller hon alltjämt i januari månad 2003
skulle haft rätt till om äldre bestämmelser fortfarande hade tillämpats, skall

34 Senaste lydelse 2000:775.

background image

18

SFS 2001:489

vid ikraftträdandet omvandlas till motsvarande grad av hel sjukersättning
respektive hel tidsbegränsad sjukersättning enligt vad som anges i punkterna
6�14.

Tidsbegränsad sjukersättning enligt första stycket skall omfatta samma tid

som bestämts för sjukbidraget. För en försäkrad som är född år 1984 eller
senare och som hade rätt till sjukbidrag för december månad 2002 får tidsbe-
gränsad sjukersättning beviljas även för längre tid än som bestämts för sjuk-
bidraget, dock inte längre än till och med juni månad det år då han eller hon
fyller 19 år.

Vad som i övrigt föreskrivs om förtidspension i dessa övergångsbestäm-

melser skall även gälla sjukbidrag.

6. Om den försäkrade vid utgången av år 2002 har rätt till tilläggspension

i form av förtidspension utges därefter inkomstrelaterad sjukersättning enligt
8 kap. Antagandeinkomsten skall därvid i stället för vad som sägs i det ka-
pitlet beräknas enligt punkten 7.

7. Antagandeinkomsten utgör summan av det för år 2003 gällande pris-

basbeloppet och produkten av detta basbelopp och den medelpensionspoäng
som legat till grund för beräkningen av tilläggspensionen.

Om tilläggspensionen är avkortad på grund av att den försäkrade tillgodo-

räknats pensionspoäng för mindre än 30 år skall antagandeinkomsten avkor-
tas. Avkortning skall ske med en trettiondel av antagandeinkomsten för
varje år som antalet år med pensionspoäng understiger 30.

8. Sjukersättning som avses i punkten 6 och garantiersättning enligt 9 kap.

skall efter omvandlingen justeras med ett belopp (justeringsbelopp) som
fastställs som skillnaden mellan det underlag som avses i punkten 9 eller 13
(beräkningsmässig garantiersättning) och garantiersättningen, i förekom-
mande fall minskad enligt 17 kap. 2 §. Ett justeringsbelopp som medför av-
räkning på sjukersättningen skall i första hand reducera garantiersättningen.

Vad som föreskrivs om garantiersättning skall även gälla justeringsbelopp

som medför höjning av sjukersättning. Ett sådant justeringsbelopp skall an-
knytas till prisbasbeloppet och omräknas vid förändringar av detta.

9. För den som vid omvandlingen är obegränsat skattskyldig enligt in-

komstskattelagen (1999:1229) utgör den beräkningsmässiga garantiersätt-
ningen skillnaden mellan en omvandlad bruttoersättning enligt punkten 11,
minskad på det sätt som anges i andra stycket, och summan av den inkomst-
relaterade sjukersättningen, i förekommande fall minskad enligt 17 kap. 2 §,
och utbetald livränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.

Minskning av den omvandlade bruttoersättningen enligt första stycket

skall göras med kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet
ett minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden
mellan grundavdraget enligt 63 kap. 3 § inkomstskattelagen för den om-
vandlade bruttoersättningen och grundavdraget enligt samma paragraf för
den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 10.

10. Den faktiska bruttoersättningen enligt punkten 9 utgörs av folkpen-

sion i form av förtidspension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott, tilläggspension i form av förtidspension och utbetald liv-
ränta som bestäms med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring, samtliga med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om
bestämmelserna därom fortfarande varit gällande, samt även sådan utländsk

background image

19

SFS 2001:489

pension som avses i 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) och som
skall betalas ut i januari 2003.

11. Den omvandlade bruttoersättningen enligt punkten 9 utgör summan

av den faktiska bruttoersättningen och värdet av det särskilda grundavdraget
enligt 63 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) i förhållande till grundav-
draget enligt 3 § samma kapitel.

Värdet av det särskilda grundavdraget i förhållande till grundavdraget ut-

görs av kvoten av kommunalskattesatsen enligt punkten 12 och talet ett
minskat med samma kommunalskattesats multiplicerad med skillnaden mel-
lan det särskilda grundavdraget och grundavdraget vid den faktiska bruttoer-
sättningen.

12. Vid beräkning enligt punkterna 9 och 11 skall med kommunalskatte-

sats avses den skatte- och avgiftssats som följer av den för den försäkrade
under inkomståret 2002 tillämpliga skattetabellen.

Om det för den försäkrade inte har beslutats tillämplig skattetabell enligt

11 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) för detta inkomstår, skall den
skattesats användas som följer av den skattetabell som hade varit tillämplig
om sådant beslut hade fattats.

13. Den beräkningsmässiga garantiersättningen för den som vid omvand-

lingen uppbär förtidspension som beskattas enligt lagen (1991:586) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatta eller som på grund av dubbelbe-
skattningsavtal inte är skattskyldig i Sverige utgör skillnaden mellan en om-
vandlad bruttoersättning enligt punkten 14 och summan av den inkomstrela-
terade sjukersättningen och utbetald livränta som bestäms med tillämpning
av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

14. Den omvandlade bruttoersättningen utgör, om förtidspensionen be-

skattas enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bo-
satta, summan av den faktiska bruttoersättningen och värdet av den begräns-
ning i skatteplikten som anges i 5 § 4 den lagen. Detta värde utgör kvoten av
skattesatsen i nämnda lag och talet ett minskat med samma skattesats, mul-
tiplicerad med det belopp som inte är skattepliktigt.

För den som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte är skattskyldig i

Sverige utgörs den omvandlade bruttoersättningen av den faktiska bruttoer-
sättningen.

Den faktiska bruttoersättningen utgörs av folkpension i form av förtids-

pension, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott samt
tilläggspension i form av förtidspension och utbetald livränta som bestäms
med tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, samtliga
med de belopp som skulle ha betalats ut i januari 2003 om bestämmelserna
därom fortfarande varit gällande.

15. Sjukersättning skall inte längre justeras enligt punkten 8 om
� sjukersättning efter omvandlingen skall utges med högre eller lägre er-

sättningsgrad än tidigare,

� sjukersättning efter omvandlingen skall samordnas i högre eller lägre

grad med livränta som avses i 17 kap. 2 § eller livränta som bestäms med
tillämpning av lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller

� obegränsad skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) in-

träder för en försäkrad som avses i punkten 13.

background image

20

SFS 2001:489

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2001

På regeringens vägnar

INGELA THAL�0N

Marianne Jenryd
(Socialdepartementet)

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Viktiga lagar inom arbetsrätten

Arbetsmiljölagen
Diskrimineringslagen
LAS
MBL
Semesterlagen
JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

JP Infonets arbetsrättsliga tjänster

Hanterar du arbetsrättsliga frågeställningar i ditt arbete? JP Infonets tjänster fungerar som verktyg och stöd för såväl arbetsrättsjurister och fackliga ombudsmän som chefer och personalansvariga. Här hittar du allt för att hålla dig uppdaterad inom arbetsrättens område. Se allt inom arbetsrätt