SFS 2003:544 Lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i lönegarantilagen (1992:497);

utfärdad den 17 juli 2003.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs att 7 och 9 §§ lönegarantilagen

(1992:497) skall ha följande lydelse.

7 §

2

Betalning enligt garantin lämnas för sådan fordran på lön eller annan

ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979) och
för fordran på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 § samma lag.

Betalning enligt garantin lämnas också för fordran på uppsägningslön för

tid efter en månad från konkursbeslutet. Betalning lämnas dock inte till så-
dan arbetstagare som avses i 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen.

Fordran på uppsägningslön omfattas av garantin längst för uppsägningstid

som beräknats enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Uppsäg-
ningslön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för annan och
inte heller driver egen rörelse omfattas av garantin endast om arbetstagaren
kan visa att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssö-
kande. För uppsägningstid omfattar garantin endast lön eller ersättning som
överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen eller ersätt-
ningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha kun-
nat förvärva i en annan anställning. Vid bestämmande av i vilken utsträck-
ning fordran på lön eller ersättning under uppsägningstid omfattas av garan-
tin skall med samtidig inkomst i annan anställning jämställas aktivitetsstöd
som lämnas till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program, i den
mån stödet avser samma tid som lönen eller ersättningen och arbetstagaren
har blivit berättigad till stödet efter uppsägningen.

I vilken utsträckning fordran på lön eller pension får göras gällande i kon-

kurs framgår av 5 kap. 2 § konkurslagen (1987:672).

9 §

Betalning enligt garantin lämnas för varje arbetstagare med ett belopp

som motsvarar högst fyra gånger det vid tiden för konkursbeslutet gällande
prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
För fordran på lön eller annan ersättning gäller garantin för en sammanlagd
anställningstid om högst åtta månader. Betalning för fordran som avser er-
sättning för särskilda kostnader lämnas framför annan fordran.

1

Prop. 2002/03:49, bet. 2002/03:LU17, rskr. 2002/03:222.

2

Senaste lydelse 1994:636.

SFS 2003:544

Utkom från trycket
den 19 augusti 2003

2

SFS 2003:544

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2003

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. I fråga om en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan som

gjorts före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.

På regeringens vägnar

LARS ENGQVIST

Olof Hedberg
(Näringsdepartementet)