SFS 1945:420

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

f i . éf;i ife', (ii ti n- 1945 r 420 och 431. ..j* ts»i ta uttom från trycket den 6 jnli 1945. g hl bill! 11:13 ad' nr 420. lag om semester; , given stockholms slott den %9 juni 19h5. ' vi grustaf, med guds nåde, sveriges, götes ocli vendes onung, göra veterligt: att vi, med riksdagen^, funnit gott förordna följer. ' inledande bestämmelser. 1 §. denna lag äger tillämpning å arbetstagare i allmän eller enskild tjänst ed undantag av sådana arbetstagare bos staten, för vilka gälla särskilda öreskrifter rörande semester. från lagens tillämpning är ock undantagen ar- tstagare, som är medlem av arbetsgivarens familj eller som avlönas uteslu ­ tande genom andel i vinst. 2 §. har mellan arbetsgivare ocb arbetstagare träffats avtal, som innefattar av- tående från rätt till semester eller i något avseende mindre förmåner för ar- etstagaren än vad i denna lag stadgas, vare avtalet i sådan del ogillt, med mindre annat i lagen angives. därest arbetstagare enligt avtal med arbetsgivaren äger rätt till längre se­ ester än som föreskrives i 7 §, skola övriga bestämmelser i denna lag, i de seenden ej annat överenskommits, gälla jämväl beträffande den överskjutan- delen av semestern. 3 §. ■. arbetstagare äger på gi'und av det arbete, som han under ett kalenderår ifvalifihationsår) utfört för arbetsgivarens räkning, rätt att av denne erbålla emester. såsom kvalifikationsår må, såframt överenskommelse därom träf­ as, gälla annan period av samma längd. : semestern skall utgå under året näst efter kvalifikationsåret; dock må efter verenskommelse semestern, belt eller delvis, åtnjutas tidigare. under semester skall lön utgå. _4§. arbetstagare, som utför arbetet i sitt bem eller eljest under sådana för- ållanden att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets ordnande, är icke berättigad till semester utan äger i stället uppbära sär- ild semesterlön. vad i 3 § första ocb andra styckena är stadgat om semester skall äga mot- ,aran de tillämpning beträffande semesterlön som nu sägs. eiksdagons skrivelso 1945: 394. ',329 —^50ö24. svensk författningssamling whö, nr 420 och 421. -a. \ ¬ 784 1945. 5 §.arbetstagare, som lämnar sin anställmng eller entledigas därifrån, ' han åtnjutit semester eller semesterlön, vartill han förvärvat rätt enligt de lag, skall erhålla ersättning därför (semester er sättning) . /■' 6 §. ' överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på arbetstagarens rätt- enligt denna lag. ';0 i semesterns längd. 7 §. hi ■i,’:. !- * 1^, semester utgår med en dag för varje kalendermånad av kvalifikations ­ året, imder vilken arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört arbete minst sexton dagar. m’ed dag, å vilken arbete utförts, jämställes dag, varunder arbetstagaren un- der pågående anställning a) åtnjutit semester; b) varit oförmögen till arbetet på grund av däri inträffat olycksfall elle sådan däri ådragen sjukdom, som avses i lagen om försäkring för vissa yrkes ­ sjukdomar; c) i samband med havandeskap eller barnsbörd avhållit sig från arbetet, i ! den mån bortovaron icke överstigit tolv veckor; eller d) fullgjort sådan i 27 § värnpliktslagen eller med stöd därav föreskriven • ' militärövning om högst sextio dagar, som ej är beredskapsövning eller direkt ansluter sig till första tjänstgöring, dock att av tid för militärövning högst sex- tio dagar under varje kvalifikationsår må räknas arbetstagaren till godo. dag, under vilken arbetstagaren varit frånvarande från arbetet av anled ­ ning, som i andra stycket b) —d) sägs, skall icke jämställas med dag å vilken arbete utförts, därest arbete eljest uppenbarligen icke kunnat beredas arbets ­ tagaren å sådan dag. 8 i semestern inräknas icke söndagar. ej heller inräknas däri helgdagar, så- framt semestern utgår med mindre antal dagar i en följd än sex. sedvanliga fridagar inräknas däremot i semestern. / arbetstagare, som har att utföra sitt arbete jämväl å söndag, äger åtnjuta j ^ ledighet från arbetet å söndag, som infaller under eller omedelbart efter semes^i'~^ tern, ehuru sådan dag ej skall inräknas i semestern. ar arbetstagare, varom häwf' är fråga, berättigad till ledighet från arbetet å annan veckodag än söndag: och infaller dylik ledighetsdag under semestern, skall den dagen inräknas i\ semestern. / vad i andra stycket första punkten sägs med avseende å söndag skall ägav motsvarande tillämpning å sådan helgdag, som enligt första stycket icke skall^ inräknas i semestern, * övergår arbetstagare till annan anställning hos samma arbetsgivare och är.: i den anställningen löpande kalenderår kvalifikationsår, må semestern, med in- ' räknande av de semesterdagar till vilka arbetstagaren förvärvat rätt i den ,;r,j^ tidigare anställningen, utgå med högst det antal dagar, vartill i den nya an- ';■/ ställningen semester beräknas för helt år. \ 10 §. _ r där för arbetstagare i någon yrkesgrupp med hänsyn till anställningens art , eller varaktighet, anställningsort, levnadsålder eller andra sådana omständig- y heter längre semester i allmänhet utgår än som föreskrives i 7 §, skall dylilc - c' > i ¬ t h vänja i fråga om semesterns längd lända till efterrättelse för arbetstagarna j^rkesgruppen. 11 §. utgår i fäll som avses i 2 § andra stycket eller 10 § längre semester än som föreskrives i 7 §, skall en tolvtedel av semestern anses belöpa å varje kalender ­ månad av kvalifikationsåret. uppstår vid beräkningen av semesterns längd brutet dagantal, skall semestern utgå med närmast högre antal dagar. semesterns förläggning. 12 §. ärtjisrt - arbetsgivaren äger bestämma, när semester skall utgå. därvid skall iakt- ^ tagas, att semestern skall utgå i ett sammanhang, såframt icke överenskommelse tiöpja ’ om annan ordning träffas med arbetstagaren. semestern bör, om arbetstagaren icke annat begär, såvitt möjligt förläggas till sommartid. vad sålunda föreskrivits om att semestern skall utgå i ett sammanhang skall, vad avser semestertid utöver sex dagar, icke gälla beträffande arbetstagare yid jordbruket jämte därtill hörande binäringar och trädgårdsskötseln samt i: beträffande hembiträde i lanthushåll. semestern må icke utan arbetstagarens medgivande förläggas till sådan tid för hans bortovaro från arbetet, som enligt 7 § andra stycket b) —d) och tredje . stycket skall jämställas med tid å vilken arbete utförts. semester för arbetstagare å fartyg må icke utan arbetstagarens medgivande ■ utgå annat än i svensk hamn. 13 §. arbetsgivaren skall senast fjorton dagar före semesterns början på lämp- ’k;' ifeil. jtlk fe! i: 7'^:' . ligt sätt underrätta arbetstagaren om tiden för semestern; dock skall vad så- lunda stadgats icke gälla beträffande arbetstagare å fartyg. a fartyg anställd arbetstagare, som önskar erhålla semester, skall göra skrift- hg ansökan därom hos arbetsgivaren. har sådan ansökan icke gjorts, skall ar­ betsgivaren i stället för semester utgiva ersättning till arbetstagaren med be ­ lopp, motsvarande vad denne skulle hava uppburit i lön under semestern; dock må arbetsgivaren i stället, såframt överenskommelse därom träffas med arbets ­ tagaren, under högst ett år uppskjuta semestern. lön under semester. ,fe k tl!.' le. ssi 3?i 14 §. arbetstagare, som är avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller längre tidsenhet, äger uppbära den å semestertiden belöpande lönen. annan arbetstagare än i första stycket sägs äger för varje semesterdag upp ­ bära lön med belopp, motsvarande hans genomsnittliga dagsinkomst under de dagar av kvalifikationsåret, å vilka han utfört arbete för arbetsgivarens räk ­ ning. hänsyn skall därvid icke tagas till sådant tillägg till lönen, som utgått för tid utöver den för arbetstagaren normala arbetstiden (övertidstillägg) . har arbetstagaren under minst hälften av den å kvalifikationsåret belöpande an ­ ställningstiden varit frånvarande från arbetet av anledning, varom förmäles i 7 § andra stycket b) —d), skall vid beräkning av lön under semester hänsyn tagas jämväl till tiden för bortovaron och till den lön, som arbetstagaren sanno ­ likt skulle hava uppburit för berörda tid, därest han utfört arbete för arbets ­ givarens räkning. ¬ 786 — 1945. ■ -fc' r jvid beräkning av lön under semester skall hänsyn icke tagas till förmån ­ fri bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för s ^ skilda kostnader. för arbetstagare, som avses i andra stycket, må överenskommelse träffas o annan beräkning av lönen än där föreskrives, såframt överenskommelsen h form av kollektivavtal och å arbetstagarsidan slutits eller godkänts av organi-*: ^ sation, som enligt lagen om förenings- och förhandlingsrätt är att anse såso , huvudorganisation. föreligger dylikt kollektivavtal, må det av arbetsgivare, ’ som är bunden av avtalet, efter överenskommelse tillämpas jämväl beträffande arbetstagare, vilken icke omfattas av kollektivavtalet men sysselsättes i sådant' arbete för vilket avtalet gäller. 15 §. arbetstagare, som är i arbetsgivarens kost, äger för varje dag, då han under semestern icke till någon del erhåller denna förmån, rätt till skälig ersättning^ därför. ersättning för kost utgåi" härvid jämväl för söndag och helgdag, som ’ k. infaller under semestern. 16 §. arbetstagare mister rätten till lön under semestern, om han under någon' isit 0del av denna utför avlönat arbete inom sitt 3 ’^rke. utan sådan påföljd äger ' ii dock arbetstagare i anställning, som innehaves jämsides med den vari semes- - id tern åtnjutes, utföra arbete som ej går utöver det vanliga. i semesterlön för vissa arbetstagare. t 17 §. arbetstagare, som avses i 4 §, är berättigad till särskild semesterlön för varje sådant kalenderkvartal av kvalifikationsåret, varunder hans arbetsin ­ komst hos arbetsgivaren uppgår till belopp, motsvarande minst sexton gånger , den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för arbete av den art, varom fråga ; är, under en arbetstid av åtta timmar. börjar kvalifikationsåret vid annan tid- , v punkt än kvartalsskifte, skall beräkningen grunda sig å envar av de perio ­ der om tre månader som, räknade från början av kvajifikationsåret, falla inom detta. bestämmelserna i 14 § sista stycket skola äga motsvarande tillämpning vid fastställande av den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten. , ra 18 semesterlönen för arbetstagare, som avses i 4 §, utgör fyra procent av ar- betstagarens sammanlagda arbetsinkomst hos arbetsgivaren under de kalender- , ^ kvartal eller däremot enligt 17 § svarande perioder av kvalifikationsåret, för ' vilka rätt till semesterlön föreligger. beträffande arbetstagare, varom här är ' fråga, skall vad i 14 § tredje stycket och 15 § är stadgat äga motsvarande tillämpning. semesterlönen skall utbetalas till arbetstagaren senast den 30 juni näst efter kvalifikationsårets utgång eller, därest kvalifikationsåret utlöper efter den 30 april, senast två månader efter dess utgång. 19 har arbetstagare under viss kalendermånad för arbetsgivarens räkning ut ­ fört, förutom arbete som avses i 4 §, jämväl annat arbete utan att detta berät ­ tigar honom till semester enligt 7 §, skall jämväl sistnämnda arbete anses vara utfört under förhållanden, som avses i 4 §, och arbetstagaren förty under den- ' i 17 § angivna förutsättningen vara berättigad till semesterlön för arbetet i dess helhet enligt bestämmelserna i 18 §. yid bestämmande huruvida arbets- , ■' t ; n il / ¬ otiiij ik % sis i? le- t6l' i ■ e'k ' c m äteli' ij ‘é5 ' ii; ■ igsi ifi tens sammanlagda arbe-fcsinkomst uppgår till belopp, som medför rätt till esterlön, skall den genomsnittliga dagsförtjänsten å orten för det i 4 § sedda arbete, varom fråga är, vara avgörande även för det andra arbetet. har arbetstagare under viss kalendermånad för arbetsgivarens räkning ut- rt, förutom arbete för vilket semesterrätt för honom föreligger enli^ 7 §, ^väl arbete under förhållanden som avses i 4 §, äger han icke räkna sig sist- ämnda arbete till godo för erhållande av semesterlön. i»' semesterersättning. 20 §. semesterersättning skall bestämmas enligt de i 14, 15, 18 och 19 §§ stadgade derna. vid beräkning av semesterersättningens storlek skall, där arbets- garen var avlönad med tidlön, beräknad för vecka eller månad, av lönen å arje dag, för vilken semesterersättning skall utgå, anses belöpa vid veckolön n sjättedel och vid månadslön en tjugufemtedel. för arbetstagare i arbetsgi- rens kost skall ersättning för kosten utgå allenast för det antal dagar, för 'iket ersättning i övrigt skall beräknas. har arbetstagare under sin anställning utan invändning mottagit semes­ ter, vartill han ännu icke förvärvat rätt eller som han eljest ännu icke varit berättigad åtnjuta, må vid semesterersättningens bestämmande det antal dagar avräknas, som svarar mot sådan semester. då anställning upphör till följd av arbetstagarens pensionering, äger arbets ­ givaren från arbetstagaren tillkommande semesterersättning avdraga vad av pensionen belöper å det antal dagar, för vilket semesterersättning skall utgå. 21 §. f där arbetstagare i fall, som avses i 9 §, lämnar den nya anställningen eller ^entledigas därifrån, innan han i denna blivit berättigad till minst det antal ^ semesterdagar, vartill han förvärvat rätt i den tidigare anställningen, skall han för felande semesterdagar erhålla semesterersättning enligt de för den tidigare -. anställningen gällande grunderna. 22 §. semesterersättning skall utbetalas senast inom en vecka från utgången av det kalenderkvartal, varunder arbetstagarens anställning upphört, eller, därest ' betstagaren innehaft sin anställning sedan minst tre månader, senast inom en ecka efter anställningens upphörande. möter hinder mot att inom den i första stycket angivna tiden beräkna semes- rersättningens storlek, må semesterersättningen utbetalas senare än där sägs; dock skall semesterersättningen i dylikt fall utbetalas senast inom en vecka se- n hindret upphört. ktii l; ' aa ■ ifec iis, iiii särskilda bestämmelser. 23 §. åsidosätter arbetsgivare sina förpliktelser enligt denna lag, skall han gälda, örutom den semesterlön eller semesterersättning vartill arbetstagaren på grund v lagen kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada. vid bedömande om och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även ' 1 arbetstagarens intresse av att erhålla semester och övriga sådana omständig- eter av annan än rent ekonomisk betydelse. om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes örhållande i avseende å tvistens uppkomst, skadans storlek eller omständig- ¬ 788 r; —, i» - t heterna i övrigt} finnes skäligt, må skadeståndets belopp nedsättas; fullstän befrielse från skadeståndsskyldigbet må oök äga rum. 24 §. . vålägges skadeståndsskyldigbet flera, skall den fördelas mellan dem efter d större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last. ' 25 §. . envar, som vill fordra lön, ersättning eller skadestånd enligt denna lag,; rjl skall anbängiggöra sin talan inom två år från utgången av det år, varunder ar-*' ?• betstagaren enligt lagen ägt åtnjuta den förmån, till vilken anspråket bänfö sig. försummas det, vare talan förlorad. js] 26 §. mål, som avse tillämpningen av denna lag, upptagas ocb avgöras av allmän t- domstol; dock skola mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal, anbängiggöras vid arbetsdomstolen. , ' _ i fråga om anbängiggörande ocb utförande bos arbetsdomstolen av talan jäm­ likt denna lag skall gälla vad i 13 § lagen om arbetsdomstol stadgas, ändo att målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs. denna lag träder i kraft den 1 januari 1946, från ocb med vilken dag semes­ terrätt enligt lagen kan förvärvas. genom denna lag uppbäves lagen den 17 juni 1938 (nr 287) om semester. > arbetstagare som den 1 januari 1946 förvärvat semesterrätt enligt den äldre lagen skall, i den mån ban icke då åtnjutit bonom enligt nämnda lag tillkom ­ mande förmån, äga åtnjuta semesterförmån enligt bestämmelserna i den nya lagen. har arbetstagare sedan tid före den 1 januari 1946 intill samma dag fort- , löpande innebaft viss anställning utan att dock semesterrätt enligt den äldre lagen uppko mmit för bonom ocb fortsätter anställningen därefter under så lång tid att, om den äldre lagen icke uppbört att gälla, semesterrätt skolat inträda i enligt densamma, skall ban jämväl med avseende å den del av anställnings- - tiden, som infallit före den 1 januari 1946, äga åtnjuta semesterförmån en ­ ligt bestämmelserna i den nya lagen. vad i 2 § andra stycket denna lag stadgas skall icke äga tillämpning å så­ dant avtal mellan arbetsgivare ocb arbetstagare, som gäller för viss, vid lagens ikraftträdande ännu icke tilländalupen tid. 0 det alla som vederbör bava sig börsamligen att efterrätta. till yttermera. visso bava vi detta med egen band underskrivit ocb med vårt kungl. sigill - bekräfta låtit. ,/ stockholms slott den 29 juni 1945. ' gustaf. fl. s.) (socialdepartementet.) tage erlandee . ;. ¬