780262.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1978: 262

Förfogandelag;

Utkom frän trycket

den 1 juni 1978

utfärdad den 18 maj 1978.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Kommer riket i kr ig, träder 4-6 §§ i ti llämpning.

2 § Regeringen får föreskriva att 4-6 §§ helt eller delvis skall tillämpas

från tidpunkt som regeringen bestämmer,

1. om riket är i k rigsfara,
2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda

av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig och om det till följd av
dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet

inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen,

3. o.m de t befinnes nödvändigt att med hänsyn till försvarsberedskapen

inkalla värnpliktiga till tjänstgöring med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 § 1
mom. värnpliktslagen (1941:967).

Föreskrift enligt första stycket skall underställas riksdagens prövning

inom en månad från det den utfärdades eller, om riksmöte ej pågår, från

början av närmast följande riksmöte. Sker ej underställning eller godkän­
ner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställning

skedde, upphör föreskriften att gälla.

3 § Föreligger ej längre förhållande som avses i 1 § e ller 2 § första styc­

ket, skall regeringen föreskriva att tillämpningen av 4-6 §§ skall upphöra.

Förfogande

4 § För att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomli­
ga behov av egendom eller tjänster, som icke utan olägenhet kan tillgodo­
ses på annat sätt, får för statens eller annans räkning förfogande ske enligt

denna lag.

Förfogande får icke riktas mot staten.

5 § Genom förfogande kan

1. fastighet tagas i an språk med nyttjanderätt och annan egendom tagas

i ans pråk med äganderätt eller nyttjanderätt,

2. nyttjanderätt, servitut eller liknande rätt till e gendom upphävas eller

begränsas och nyttjanderätt i an dra hand tillskapas,

3. ägare eller innehavare av fastighet, gruva, byggnad, industrianlägg­

ning eller annan anläggning eller av transportmedel, arbetsmaskin eller lik­
nande åläggas att utöva verksamhet för eller på annat sätt medverka till
framställning av egendom för statens eller annans räkning,

4. ägare eller innehavare av lageranläggning åläggas att förvara egen­

dom.

434

1 Prop, 1977/78:72. FöU 12,rskr215.

¬

background image

5. ägare eller innehavare av transportmedel åläggas att ombesörja trans-

SFS 1978: 262

porter,

6. viss person åläggas tillfällig uppg ift för fö rsvarsmakten som vägvisa­

re, budbärare, arbetsmanskap eller sjukvårdspersonal.

�gare eller innehavare av egendom som omfattas av förfogande får icke

överlåta, förbruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen.

6 § Kan förfogande över egendom antagas bli nödvändigt, får ägare eller

innehavare i avv aktan på beslut om förfogande förbjudas att överlåta, för­
bruka, skada, gömma undan eller föra bort egendomen (dispositionsför­
bud).

Har ej beslut om förfogande meddelats och blivit gällande mot ägare el­

ler innehavare av egendom inom en månad från det dispositionsförbud en­
ligt första stycket beslutades, upphör förbudet att gälla mot h onom. Före­
ligger särskilda skäl, kan dock tiden för förbudet förlängas med högst en
månad.

7 § Om förfog ande beslutar regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer. Förfogande över egendom skall riktas mot bestämd ägare eller

innehavare av egendomen. I fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1
eller 2 får dock regeringen föreskriva om förfogande som avser alla eller

viss krets av ägare och innehavare av egendom av det slag som förfogandet

gäller.

Dispositionsförbud och förlängning av tiden för sådant förbud beslutas

av den myndighet som har rätt att besluta om förfogandet.

Om förfo gande göres för annans räkning än statens, gäller vad som i

denna lag sägs om staten i tillämpliga delar den för vars räkning förfogan­
det sker.

8 § Vid tillämpning av d enna lag och med stöd av lagen meddelade före­

skrifter skall tillses att den vars rätt beröres icke lider större förfång än

som är nödvändigt. Egendom som oundgängligen behövs för någons för­

värvsverksamhet får ej utan tvingande skäl tagas i ans pråk.

9 § Har ägare eller innehavare av byggnad eller del av byggnad, som om­
fattas av förfogande, stadigvarande bostad i byggnaden eller skall han i

händelse av utrymning inkvarteras i orte n, har han rätt till det bostadsut­
rymme i byggnaden som han behöver. Detta gäller dock ej, om hans ut­
nyttjande av byggnaden skulle medföra allvarligt hinder för den använd­
ning av byggnaden som åsyftas med förfogandet. I sådant fall skall den
myndighet som beslutar om förfogandet tillhandahålla annat bostadsut­
rymme, om möjligt inom samma eller närbelägen ort.

Första stycket har motsvarande tillämpning på medlem av äg arens eller

innehavarens familj.

10 § Lös egendom som kan antagas bli förbrukad eller förstörd eller vä­

sentligt minska i värde tages i ansp råk med ä ganderätt. Annan lös egen­
dom tages i anspråk med n yttjanderätt. Om den myndighet som meddelar

beslutet om förfogande finner lämpligt och ägaren medger det, får dock

egendomen tagas i anspråk i det förra fallet med nyttja nderätt och i det se-

435

nare med ägan derätt.

,y-- ⬢ T,

" t;.?'

¬

background image

SFS 1978: 262

Tages fast eller lös egendom i anspråk med nytt janderätt, skall nyttjan-

derätten gälla tills vidare, om ej särskilda skäl föranleder att den bestäm­

mes att gälla för viss tid.

11 § �gare eller innehavare av egendom som tages i anspråk är skyldig

att innan han avstår från egendomen se till att den sättes i sådant skick att
den blir användbar för avsett ändamål, om åtgärden enligt vad som är

brukligt skulle ha vidtagits av ägaren eller innehavaren vid frivillig överlå­
telse eller upplåtelse av egendomen.

12 § �gare eller innehavare av egendom, som tages i anspråk med nytt­
janderätt, är skyldig att tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning av inred­

ning eller utrustning som hör till egendom en och att i övrigt tåla de åtgär­

der i fråga om egendomen vilka den myndighet som me ddelar beslutet om
förfogande finner nödvändiga.

13 § �gare eller innehavare av egendom som omfattas av beslut om för­

fogande eller dispositionsforbud är skyldig att vårda egendomen samt a tt,
om det påfordras, avlämna egendom som tages i anspråk genom förfoga n­
de. Tid och plats för avlämnande fastställes av den myndighet som har

meddelat beslutet eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Den som icke tillfredsställande kan fullgöra skyldighet enligt första styc­

ket skall utan dröjsmål anmäla detta till länsstyrelsen eller till den myndig­

het som har meddelat beslutet eller bestämmelse om fullgörande av det.

14 § Beslut om förfogande och om dis positionsförbud blir gällande mot

ägare, innehavare eller annan, som avses med beslutet, när han har fått del
av detta. Gäller beslutet egendom och kommer någon först efter delfåendet

i det läget at t han, om beslutet ej hade meddelats, skulle ha kunnat råda

över egendomen, blir det gällande mot honom från den senare tidpunkten.

Att beslut om förfogande i visst fall kan verkställas innan det har blivit

gällande mot ägaren eller innehavaren följer av 56 § andra stycket.

15 § Egendom, som enligt denna lag tages i anspråk med äganderätt eller

framställes för statens räkning, övergår i stat ens ägo när den avlämnas el­
ler på ann at sätt kommer i sta tens besittning.

16 § Mot beslut om förfogande och dispositionsförbud som har medde­

lats av annan myndighet än regeringen få r talan föras hos regeringen ge­

nom besvär . Om ej anna t föreskrives i beslute t, länder det till efterrättelse

utan hinder av anförda besvär.

Ersättning
17 § Vid förfogande utgår ersättning enligt de grunder som anges i

29-36 §§. Om ersättning för skada till följd av dispositionsförbud föreskri­

ves i 37 ? ).

Ersättning utges av den för vars räkning beslutet om förfogande eller

dispositionsförbud har meddelats. �r de nne annan än staten och fullgör

436

han ej sin ersätt ningsskyldighet, skall staten på begäran utge ersättningen.

¬

background image

Vad staten sålunda har utgivit, får staten kräva åter av den ersättningsskyl-

SFS 1978: 262

dige.

Värderingsnämnder

18 § För handläggning av ärenden om ersättning enligt denna lag finns en

central värderingsnämnd (riksvärderingsnämnden) samt lokala värderings­

nämnder till det antal och med de verksa mhetsområden som föreskrives av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

För handläggning av ersättningsärenden rörande visst slag av egendom

kan inrättas särskild värderingsnämnd för hela riket. I fråga om sådan

nämnd gäller vad i denna lag föreskrives om riksvärderingsnämnden.

19 § Riksvärderingsnämnden består av ordförande och fyra andra leda­

möter.

För vaije ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i

20-23 §§ om ledamot gäller även ersättare.

20 § Ledamöterna i riksvärderingsnämnden utses för viss tid av rege­

ringen.

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i kon­

kurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ordföranden och ytterli­

gare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i do marvärv.

21 § Innan ledamot böljar tjänstgöra i riksvärderingsnämnden, skall han

ha avlagt domared.

22 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall

tillämpas på ledamot i riksvär deringsnämnden.

23 § Riksvärderingsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre
andra ledamöter är närvarande.

I fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i

tillämpliga delar.

24 § Regeringen kan föreskriva att riksvärderingsnämnden skall arbeta

på avdelningar. Bestämmelserna i 19-23 §§ gäller då i fråga om avdelning.

25 § Lokal värderingsnämnd består av ordförande och två andra leda­

möter.

För vaije ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i 26 §

om ledamot gäller även ersättare.

26 § Ledamöterna i lokal värderings nämnd utses för viss tid av regering­
en eller myndighet som regeringen bestämmer. Uppdrag att vara ledamot
får bara den undandraga sig som har fyllt sextio år eller har haft sådant

uppdrag i tre år eller har förhinder på grund av sin tjänst.

Ledamot skall ha allmän erfarenhet i ersättnings- och värderingsfrågor.

Ledamot i lokal värderingsnämnd för visst slag av egendom skall ha ingå­

ende erfarenhet av värdering av sådan egendom.

437

¬

background image

SFS 1978: 262

Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i kon­

kurstillstånd får ej utöva befattning som ledamot. Ej får någon samtidigt

vara ledamot i ri ksvärderingsnämnden och lokal värderingsnämnd.

27 § Lokal värderingsnämnd är beslutför när nämnden är fulltalig.

1 fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i

tillämpliga delar.

28 § Statens rätt bevakas inför värderingsnämnd av ombud som utses av
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Ersättningsgrunder

29 § Tages egendom i anspråk med äganderätt, utgår skälig ersättning

för nödvändiga kostnader vid framställning eller återanskaffning eller, om
egendomen tages i anspråk hos återförsäljare, vid återanskaffning och
återförsäljning av sådan egendom.

30 § Tages egendom i a nspråk med nyttjanderätt, utgår skälig ersättning

för förlorad avkastning eller nytta och för kostnader i samband med åtgärd

som avses i 12 § samt för skada på eller avsevärd försämring av egendo­

men.

Första stycket gäller i tillämpliga delar vid förfogande som avses i 5 §

första stycket 2.

31 § Utövas verksamhet enligt 5 § första stycket 3-5, utgår ersättning

med hänsyn till nödvändiga kostnader för verksamheten.

32 § För uppgift som avses i 5 § första stycket 6 och för åtgärd enligt 13 §

första stycket första meningen utgår skälig ersättning.

33 § I den mån det är möjligt och lämpligt skall på förhand föreskrivas

det pris som vid förfogande skall gälla såsom ersättning för egendom, åt­
gärd eller tjänst. Sådant pris upptages i ta xa.

Taxa fastställes av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av

riksvärderingsnämnden eller lokal värderingsnämnd med beaktande av

29-31 §§. Taxa kan fastställas att gälla för hela riket eller del av riket.

34 § Pris som har föreskrivits med stöd av allmänna prisregleringslagen

(1956: 236) gäller vid tillämpning av förfogandelagen som taxepris.

Om riksvärderingsnämnden på grund av särskilda omständigheter finner

en tillämpning av taxepris vara i vis st fall obillig för den ersättningsberätti-

gade, får nämnden bestämma ersättningen till högre belopp.

35 § Ersättning bestämmes med hänsyn till omständigheterna och gäl­

lande taxepris vid d en tid d å egendomen avlämnas eller på annat sätt kom­

mer i sta tens besittning eller då åtgärden eller tjänsten utföres. �r egendo­

men i Färdigt skick vid den tidpunkt då beslutet om förfogande meddelas,

bestämmes ersättningen med hänsyn till omständigheterna och gällande

438

taxepris vid d en tidpunkten.

¬

background image

Fastställd ersättning får jämkas efter vad som är skäligt, om ändrade för-

SFS 1978: 262

hållanden på kallar det.

36 § Har beslut om förfogande meddelats i fråga om egendom och möter
ej genom förvållande av den mot vilken förfog andet riktats hinder att taga
egendomen i besittning för staten s räkning, står staten faran för att egendo­

men av våda förstöres, försämras eller minskas.

37 § Upphör dispositionsförbud att gälla enligt 6 § andra stycket, utgår

skälig ersättning för skada, som till följd av förbudet har uppkommit på

den med förbudet avsedda egendomen, och för åtgärd enligt 13 § fö rsta
stycket första meningen.

Handläggning av ersättningsärenden

38 § Ersättning enligt taxa bestämmes av den myndighet som har med­
delat beslutet om förfogande eller av myndighet som regeringen bestäm­

mer.

Ersättning som ej utgår enligt taxa bestämmes av lokal värderings­

nämnd. Om särskilda s käl föreligger, kan riksvärderingsnämnden efter an­

sökan av parterna omedelbart taga upp fråga om sådan ersättning. Har en­
ligt 18 § andra stycket inrättats särskild värderingsnämnd för visst slag av
egendom, bestämmes dock i fråga om sådan ege ndom ersättning som ej ut­
går enligt taxa av den särskilda värderingsnämnden.

Har nyttjanderätt till egendom upplåtits genom frivillig överenskommel­

se i stället för att tillskapas genom förfogande och skadas egendomen eller
försämras den avsevärt, skall ersättningsfrågan prövas av lokal värde­

ringsnämnd, om upplåtaren begär det och skadan eller försämringen ej be­

aktades när överenskommelsen ingicks.

39 § Talan mot beslut av annan myndighet än lokal värderingsnämnd i
ärende som avses i 38 § första stycket får av den som begär ersättning fö­

ras hos lokal värde ringsnämnd genom besvär.

Mot lokal vär deringsnämnds beslut i överklagat ärende eller i ärende om

fastställande av taxa får talan ej föras. I annat fall får talan mot lokal värde­

ringsnämnds beslut fö ras hos riksvärderingsnämnden genom besvär.

Vill någ on med stöd av 34 § andra stycket göra anspråk på ersättning ut­

över taxepris, skall han inom besvärstiden göra ansökan om det hos riks­

värderingsnämnden.

40 § Mot riksvä rderingsnämdnens beslut enligt denna lag får talan ej fö­

ras.

Utbetalning av ersättning

41 § Sedan beslut om ersättning har vunnit laga kraft, skall fastställt er­

sättningsbelopp genast betalas ut till den er sättningsberättigade, om ej an­

nat följer av 42�44 §§.

42 § Om någon till säkerhet för fordran har panträtt eller retentionsrätt i

439

¬

background image

SFS 1978:262

egendom som tages i anspråk med äganderätt enligt denna lag, har han rätt
att utfå sin fordran ur ersättningen för egendomen, även om fordringen ej
är förfallen till betalning, I ersättning som nu nämnts inräk nas även ersätt­

ning i fall som avses i 5 § första stycket 2.

Utgår enligt denna lag ersättning för skada på eller avsevärd försämring

av egendom, har första stycket motsvarande tillämpning.

Fordran, som avses i första stycket och som ej är förfallen till betalning

och icke löper med rän ta före förfallodagen, beräknas till det belopp som
efter fem procent årlig ränta utgör fordringens värde på betalningsdagen.

Motsvarande gäller om utfäst ränta är lägre än fem proc ent.

43 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning,
som fastställts att utgå för skada på eller avsevärd försämring av fastighet,
samt om verkan därav gäller i tillämpliga delar expropriationslagen

(1972:719).

Kan flera göra anspråk på betalning ur ersättning, som i annat fall än

som avses i första stycket fastställts enligt denna lag, och enas de ej om hur
ersättningen skall fördelas mellan dem. skall ersättningen nedsättas hos
överexekutor. I fråga om nedsatt belopp skall i tillämp liga delar iakttagas
lagen (1927:56) om gälds betalning genom penningars nedsättande i all­

mänt förvar.

44 § Ersättning för egendom som är utmätt skall utges till utmätnings­

mannen. Avser ersättningen egendom som är belagd med kvarstad eller

ställd un der skingringsförbud, skall ersättningen utges till överexekutor.

Uppgiftsskyldighet m. m.

45 § Den mot vilken förfogande riktas är skyldig att lämna uppgift om

rätt som annan har i fråga om den med förfogandet avsedda egendomen.

46 § I den mån det behövs för att genomföra förfogande i fråga o m egen­
dom skall var och en på anfordran av myndighet som f år besluta om förfo­
gandet lämna uppgift om den mängd av egendomen som han innehar eller
som han har tillverkat eller till va rs framställning han har m edverkat.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får

länsstyrelse eller, enligt reg eringens bestämmande, annan myndighet före­

lägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.

47 § För kontroll av att uppgift som har lämnats enligt 46 § är riktig o ch

fullständig skall uppgiftsskyldig på begäran av länsstyrelse eller av annan

myndighet som regeringen bestämmer tillhandahålla myndigheten han­

delsböcker och andra affärshandlingar på tid och plats som myndigheten

fastställer.

Efterkommer uppgiftsskyldig ej begäran enligt första stycket eller före­

ligger särskild anledning till kontrol l, får myndighet som sägs i första styc­

ket be sluta om undersökning av kontor, fabrik, butik, serveringslokal, la­

gerlokal. ladugård eller annat utrymme eller förvaringsställe. som den upp­
giftsskyldige råder över. och om omhä ndertagande av hans handelsböcker

440

och andra affärshandlingar.

¬

background image

Vid undersökning och omhändertagande enligt andra stycket skall be-

SFS 1978:262

stämmelserna i 28 kap. rättegångsba lken om husrannsakan gälla i tillämp li­
ga delar. Myndigheten utövar den befogenhet som vid husrannsakan till­

kommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. Det åligger polis­
myndighet att lämna den handräckning som behövs för undersökningen

och omhändertagandet.

48 § �gare eller innehavare av egendom, beträffande vilken förberedel­
ser för förfogande enligt 63 S kommer i fråga, är på begäran av myndighet
som regeringen bestämm er skyldig att lämna för sådant ändamål nödvändi­
ga uppgifter om egendomen och att tillhandahålla den för besiktning pä tid
och plats som myndigh eten fastställer.

Har någon underlåtit att fullgöra skyldighet enligt första stycket, får

länsstyrelse förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.

Efterkommes icke föreläggande vid vite att hålla egendom tillgänglig för

besiktning, får länsstyrelsen i stället för att utsätta nytt vite besluta om

handräckning för att genomföra besiktningen. Sådan handräckning lämnas

av polismyndighet på den försumliges bekostnad.

49 § Skyldighet enligt 4 5-48 §§ skall fullgöras utan ersättning, om ej re­
geringen be stämmer annat.

50 § Mot beslut om föreläggande av vite enligt denna lag får talan ej föras
annat än i samband med talan mot bes lut om utdömande av vitet.

Talan mot beslut om åtgärd enligt 47 § andra stycket eller mot länssty­

relses beslut om handräc kning enligt 48 § tredje stycket föres hos kammar­
rätt genom b esvär. Sådant beslut går i ve rkställighet utan hinder av anför­

da besvär, om ej annat föreskrives i beslut et.

51 § Den som på grund av bestämmelse i den na lag har fått kännedom
om yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personli­
ga eller ekonomiska förhållanden eller förhållande av betydelse för folkför­

sörjningen eller för rikets säkerhet får ej obehörigen yppa eller utnyttja vad

han sålunda ha r erfarit.

Ansvarsbestämmelser m. m.

52 § Till bö ter eller fängelse i högst sex mån ader dömes, om ej gärningen

är belagd med straff i brotts balken, den som uppsåtligen

1. bryter mot föreskrift, åläggande, förbud eller villkor som gäller enligt

eller har meddelats med stöd av 5, 6, 11, 12 eller 13 §,

2. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt

45, 46 eller 48 §,

3. vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 45, 46

eller 48 § lämnar oriktig uppgift, om uppgiften inn ebär fara i bevishänseen­
de,

4. underlåter att efterkomma begäran enligt 47 eller 48 §.

�r brott som avses i första sty cket att anse som grovt, dömes till fängel­

se i högst två år. Vid bedö mande huruvida brottet är grovt skall särskilt be­

aktas, om det har skett i vinningssyfte eller har avse tt en betydande mängd

441

¬

JP Infonets tjänster inom bank- och finansmarknadsrätt

JP Infonets tjänster inom bank- och finansmarknadsrätt

Arbetar du med bank- och finansmarknadsrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom bank- och finansmarknadsrätt.