SFS 1974:922

740922.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1974: 922 Lag

urkom frun trycke.

O"» ^reditpolitiska medel;

den 23 dec. 1974

utfärdad den 13 december 1974.

Kungl. Maj:t förordnar följande med riksdagen'.

Inledande bestämmelser

1 § Kreditpolitiska medel enligt denna lag är likviditetskrav, kassa­

krav, utiåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, sär­

skild placeringsplikt och räntereglering.

2 § 1 denna lag förstås med

1. bankinsiiiut: bankaktiebolag, sparbank och centralkassa för jord­

brukskredit,

2. jörsäkringsinstitiit: allmänna pensionsfonden och försäkringsföre­

tag med svensk koncession,

3. kreditinstiiut: bankinstitut, jordbrukskassa, kreditaktiebolag, för­

säkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna, Svens­
ka skeppshypotekskassan och Skeppsfartens sekundärlånekassa.

3 § Om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riks­

bankens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning
av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kredit-

politiskt medel.

Förordnande om utlåningsreglering, placeringsplikt eller ränteregle­

ring får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 § Förordnande kan avse ett eller flera slag av bankinstitut, för­

säkringsinstitut eller annat kreditinstitut och, i fråga om emissionskon­

troll och räntereglering, även annan.

Förordnande om utiåningsreglering eller räntereglering skall begrän­

sas till viss ti d, högst ett år. Förordnande om annat kreditpolitiskt medel

gäller tills vidare, om annat ej anges.

5 § Har förordnande om kreditpolitiskt medel givits, meddelar riks­

banken de föreskrifter som behövs för användningen av sådant medel.

6 § I fråga om likviditetskrav, kassakrav, utlåningsreglering, place­

ringsplikt eller räntereglering får riksbanken

1. begränsa användningen till ett eller flera slag av institut,
2. undantaga vi.s.st institut, om särskilda skäl föreligger,

3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

1908

1 Prop. 1974; 168. FiU 39, rskr 357.

¬

background image

Likviditetskrav

SFS 1974:922

7 § Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut.

8 § Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss

tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst
femtio procent, av institutets förbindelser med de avdrag och undantag
som riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

9 § Riksbanken anger

1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräknings­

tidpunkt),

2. det procenttal som skall gälla för likviditetskravet,
3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,
4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna en­

ligt 3,

5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.
Som likvida medel skall alltid räknas skattkammarväxlar, obligationer

och andra förbindelser som utfärdats av staten samt obligationer som ut­

färdats av Konungariket Sveriges s tadshypotekskassa. Svenska bostads-

kreditkassan eller Sveriges allmänna hypoteksbank eller av kreditaktie­
bolag och som avser bostadskreditgivning.

10 § I fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen ut-

göres av inlån ing från en särskild grupp av bankinstitut, gäller att sådan

inlåning avdra ges från summan av de likvida medlen endast i den mån
tillgodohavande hos institut i g ruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket äger tillämpning

får riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

Kassakrav

11 § Förordnande om kassakrav kan avse bankinstitut.

12 § Med kassakrav avses att bankinstituts medel, som innestår på

checkräkning i riksbanken, ökade med inneliggande kassa i den mån

denna enligt 13 § får medräknas, vid viss tidpunkt skall uppgå till ett
belopp som svarar mot viss andel, högst femton procent, av institutets
förbindelser med de undantag som riksbanken anger enligt 13 § 4.

13 § Riksbanken anger

1. den tidpunkt då kassakrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),

2. det procenttal som skall gälla för kassakravet,
3. i vad mån inneliggande kassa får medräknas för uppfyllande av

kassakrav.

4. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Utlåningsreglering

14 § Förordnande om utlåningsreglering kan avse bankinstitut.

¬

background image

SFS 1974: 922

15 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibe­

lopp) fastställes för

1. utlämnade lån,

2. beviljade men ej utlämnade lån, eller för

3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning.

16 § Riksbanken fastställer för viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) el­

ler för viss tidsperiod (beräkningsperiod) maximibelopp enligt 15 § i
förhållande till lånens eller garantiförbindelsernas storlek vid viss tid­

punkt eller på annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för
utlåning eller garantiförbindelser avseende olika ändamål.

Emis-sionskontroll

17 § Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller

andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan till­
stånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra
skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får

utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut.

18 § Riksbanken anger vilka slag av värdepapper som ej får utges

utan tillstånd enligt 17 § och från vilken tidpunkt emissionskontrollen

gäller.

Allmän placeringsplikt

19 § Förordnande om allmän placeringsplikt kan meddelas för att

tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller f�r bostadsbyg­

gandet. Sådant förordnande kan avse bankinstitut eller försäkrings­

institut.

20 § Med allmän placeringsplikt avses att ökningen under en viss
tidsperiod (beräkningsperiod) av bankinstituts eller försäkringsinstituts

prioriterade placeringar skall utgöra antingen en viss andel av ökningen

av institutets totala placeringar eller, i fråga om bankinstitut, en viss
andel av institutets totala placeringar.

21 § Riksbanken anger vilka placeringar som är prioriterade och hur

underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestämmas.

Särskild placeringsplikt

22 § Förordnande om särskild placeringsplikt kan meddelas för att
tillgodose behovet för bostadsbyggandet av kredit under byggnadstid
(byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23 § Med särskild placeringsplikt avses skyldighet för bankinstitut
att lämna byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsföretag, för vil­

ket statligt bpstadslån utgår eller kommer att utgå och för vilket kom-

munal borgen föreligger.

¬

background image

24 § Riksbanken anger vilket eller vilka bankinstitut som skall lämna

SFS 1974: 922

byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

Räntereglering

25 § Förordnande om räntereglering kan avse kreditinstitut och, i
fråga om inlåning, även annan som driver inlåning på räkning av det

slag ban k allmänneligen begagnar.

26 § Med räntereglering avses att högsta eller lägsta ränta fastställes
för inlåning eller att högsta ränta fastställes för utlåning av pengar.

Sådan reglering omfattar ej ränta som fastställts i särskild ordning eller

som beräknas enligt särskilda bestämmelser.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, som utgör ersättning

vid lån av pengar.

27 § Riksbanken får bestämma olika räntor för skilda slag av in- eller

utlåning.

Uppgiftsskyldighet

28 § Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de upp­

gifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpoli-

tiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förord­

nande. Uppgiftsskyldighet som sagts nu åligger även annan som kan
omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas

senast f emton dagar före ändringen.

Om skyldighet att hålla vissa uppgifter hemliga finns bestämmelser

i lagen (1934; 437) f ör Sveriges riks bank.

Särskild avgift

29 § Kreditinstitut eller annan, som åsidosätter föreskrift som med­
delats med stöd av förordnande enligt denna lag, skall till statsverket

erlägga särskild avgift.

Fråga om särskild avgift prövas av riksbanken.

30 § Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i frå­
ga om

1. likviditets- eller kassakrav, ett belopp som svarar mot ränta på

underskottet för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om
tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning, var­

vid räntesatsen för år får i fråga om likviditetskrav överstiga riksban­

kens diskonto med högst tre procentenheter och i fråga om kassakrav
uppgå till högst två gånger diskontot,

2. utlåningsreglering, ett belopp som för tiden från föregående be­

räkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det före-

1911

¬

background image

SFS 1974: 922

skriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperiod svarar mot ränta

på det belopp med vilket utlåningen överskridit fastställd gräns, varvid
räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksban­
kens diskonto,

3. emissionskontroll, högst två procent av hela lå nesumman för varje

år av den för lånet bestämda längsta löptiden,

4. allmän placeringsplikt, ett belopp som för beräkningsperiod svarar

mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller f�r pe­

rioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts,

varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga

riksbankens diskonto,

5. särskild placeringsplikt, högst fem procent av den del av ålagd

placeringsplikt som ej uppfyllts,

6. räntereglering, två gånger det belopp med vilket räntan avvikit

från den ränta som s kolat utgå enligt fastställd räntesats.

Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning ske mellan över­

skott och underskott under två eller flera perioder och räntan beräknas

på det genomsnittliga underskottet.

31 § Föreligger särskilda skäl får särskild avgift nedsättas eller efter­

ges.

Straff m. m.

32 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig

uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 28 § första

stycket dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brotts­

balken.

I ringa fall dömes ej till ansvar.

33 § Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

�vergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och skall gälla till och

med den 31 december 1977.

Genom lagen upphäves
1. likviditets- och kassakvotslagen (1962: 256),

2. placeringskvotslagen (1962: 257) och
3. ränteregleringslagen (1962: 258).

De upphävda lagarna gäller dock i frå ga om förhållande, som hänför

sig till tiden f öre den 1 januari 1975.

Den nya lagen gäller redan före nämnda dag i fråga om åtgärd, som

behövs f ör tillämpningen därefter.

CARL GUSTAF

G. E. STR�NG
(Finansdepartementet)

1912

¬