SFS 1990:749

900749.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Utkom från trycket
den 28 juni 1990

Lag

SFS 1990:749

om valutareglering;

utfärdad den 14juni 1990.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Förordnande om valutareglering

1 § Efter samråd med riksbanken får regeringen förordna om valutareg­

lering, om landet är i krig eller krigsfara eller det råder utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som landet har
befunnit sig i.

1 annat fall än som avses i första stycket få r regeringen inom ramen för

en framställning som gjorts av fullmäktige i riksbanken förordna om

valutareglering för en tid av högst sex mån ader, om valutamarknaden och
valutapolitiken utsätts för allvarliga störningar till följd av utomordentligt

stora ko rtfristiga kapitalrörelser. Om det är uppenbart att sådana förhål­
landen skulle int räda på nytt om regleringen upphävdes, får regeringen på

framställning av fullmäktige i riksban ken meddela ett nytt sådant förord­
nande.

Om det inte längre finns skäl för valutareglering, skall regeringen ome­

delbart förordna att regleringen skall up phöra.

2 § Vaije förordnande enligt 1, 3 eller 12 § skall inom en månad från
beslutet u nderställas riksdagen för godkännande. Om riksmöte inte pågår,

skall förordnandet underställas riksdagen inom en månad från början av

det närmast följande riksmötet. Om inte underställning sker, upphör för­

ordnandet att gälla.

3 § Valutaregiering innebär att transaktioner, som är av sådan art att de

kan ha betydelse för valutapolitiken (valutatransaktioner) och som anges i
förordnande om valutareglering, inte får genomföras utan tillstånd av

riksbanken. Valutareglering enligt 1 § andra stycket får bara avse in- eller

utförsel av pengar eller andra tillgångar.

Om regeringen har förordnai om valutaregiering, får regeringen förord­

na att riksba nken för ett tillstånd till valutatransaktion får

1. ta ut en avgift som skall tillfalla riksbanken, eller
2. bestämma att ett visst belopp under en viss ti d skall vara insa tt på

konto i riksbanken.

Prop. 1989/90: 135, FiU37. rskr. 343.

1415

¬

background image

SFS 1990:749

Oni regeringen har forordnat om valutareglering med stöd av 1 § första

stycket, får regeringen förordna att den som innehar utländska betalnings­

medel, tillgodohavanden på konton i utländskt myntslag eller utländska

fondpapper skall erbjuda riksbanken eller någon av riksbanken utsedd
bank att mot kontant betalning i svenska kronor lösa in dessa.

Valutaregleringens adminisiraiion

4 § Riksbanken skall meddela de föreskrifter som behövs för tillämp­

ningen av fö rordnanden enligt 1, 3 och 12 § § .

5 § Riksbanken får bemyndiga en auktoriserad valutahandlare att med­
dela tillstånd enligt denna lag. Anser sig valutahandlaren inte kunna bifalla
en ansökan, skall denna överlämnas till riksbanken.

6 § Föreskrifter enligt 4 § beslutas av fullmäktige i riksbanken.

Riksbankens beslutanderätt i övrigt enligt d enna lag utövas inom riks­

banken av en styrelse (valutastyrelsen) och under styrelsen av en direktion

(valutadirektionen) eller enskilda tjänstemän. Fullmäktige i riksbank en får
överlåta åt valutastyrelsen att besluta om föreskrifter enligt 4 § som är av

mindre principiell betydelse.

7 § Valutastyrelsen skall bestå av fem ledamöter. En av ledamöterna

utses av regeringen och de övriga av fullmäktige i riksbanken. Av de

ledamöter fullmäktige utser skall minst två utses utom riksbanken.

För varje ledamot skall en suppleant utses.
Fullmäktige i riksbanken utser bland valutastyrelsens ledamöter ordfö­

rande och vice ordförande.

8 § Bestämmelser om fördelningen av beslutanderätten mellan valuta-

styrelsen, valutadirektionen och enskilda tjänstemän samt om samman­
sättningen av valutadirektionen beslutas av fullmäktige i riksbanken.

9 § Om regeringen har meddelat ett förordnande om inlösen enlig t 3 §

tredje stycket och det föreligger oenighet om vilket värde i utländskt

myntslag som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs

omräkningen till svenska kronor skall göras, skall ersättningen bestämmas

av en nämnd (valutanämnden).

Valutanämnden skall bestå av tre personer. Regeringen utser ordföran­

de. En av de övriga ledamöterna utses av riksbanken och den andra av

rikssammanslutningen f�r handels kamrar.

Till grund för nämndens beslut skall läg gas en bedömning av det pris och

den kurs som skulle ha kunn at uppnås vid en frivillig avyttring.

Nämndens beslut får överklagas till Svea hovrä tt.

10 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna la g

får inte obehörigen röja vad han har fått veta om en enskilds personliga
eller ekonomiska förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sek re­

tesslagen (1980:100).

1416

d;:.!

¬

background image

Den som bryter mot förbudet i första stycket skall inte döm as till ansvar

SFS 1990:749

enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Uppgiftsskyldighet och kontroll

11 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får riksbanken

meddela föreskrifter om skyldighet för den, som för egen eller någon

annans räkning har gjort en valutatransaktion, att om transaktionen lämna
de uppgifter och visa upp de handlingar som behövs för kontroll av

valutaregleringens efterlevnad.

12 § Om regeringen har förordnat om valutareglering med stöd av 1 §

första stycket, får regeringen förordna att riksbanken eller posttjänstemän

som riksbanken utser har rätt att �ppna och granska de brev och andra

försändelser till eller från utlandet som finns inom postverket.

13 § Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller

förbud mot att föra tillgångar in i ell er ut ur landet, får tullmyndigheterna
kontrollera att föreskrifterna följs.

För kontrollen gäller

� tullagen (1987:1065) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om

varor skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt

- bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan,

kroppsvisitation och ytlig kr oppsbesiktning i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

Strajf m.m.

14 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt

1. bryter mot ett förbud, en föreskrift ell er ett villkor som har me ddelats

med stöd av denna lag.

2. lämnar en oriktig uppgift och därigenom föranleder att ett tillstånd

beviljas, som annars inte skulle ha meddelats, eller att en valutatransak­

tion som kräver tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposit ion,

3. använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå ett förbud

som har medd elats med stöd av denna lag.

Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov o aktsamhet,

döms till böter.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

15 § Om ett brott som avses i 14 § första stycket ä r att anse som grovt,

döms till fängel se i högst två år.

Vid bedömningen om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet

har avsett mycket betydande belopp eller på något annat sätt har varit av

synnerligen allvarlig art.

16 § För försök till brott som avses i 14 § första stycket eller 15 § döms

till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

17 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter medgi­

vande av rik sbanken.

1417

4f.-SI s rc'ii

¬

background image

SFS 1990:749

18 § Egendom som har varit föremål för brott som avses i 14 § första

stycket, 15 eller 16 § eller vederlag för sådan egendom får förklaras förver­

kad helt eller delvis .

I stället för den egendom som avses i första stycket kan dess värde helt

eller delvis förklaras förverkat.

19 § Om någon in te fullgör sådan skyldighet som anges i 11 §, får riks­

banken förelägga honom vite.

20 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med ett
förbud, en föreskrift eller ett villkor som har m eddelats med stöd av denn a
lag får riksbanken förelägga vite. Föreläggandet får avse den som har rätt
att förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i de n
egendomens ställe.

Ett föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som sedan

åtgärden vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det som har

trätt i egendomens ställe bara om

- förvärvet har skett genom bodelning, arv, testamente eller gåva, eller
- förvärvaren har haft vetskap om eller skälig anledning till misstan ke

om åtgärden och åsidosättandet av förbudet, föreskriften eller villkoret.

Något föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egendom

som åtgärden avsåg, vederlag för den eller dess värde har förklarats förver­

kat,

21 § Om ett vite har förelagts med stöd av denna lag. får inte dömas till

ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.

�verklagande
22 § Beslut inom riksbanken av annan än fullmäktige får överklagas till
fullmäktige.

Fullmäktiges beslut får i nte överklagas.

Denna lag träder i kraft den i juli 1990. Genom lagen upphävs valuta­

lagen (1939: 350).

På regeringens vägnar

ODD ENGSTR�M

ERIK�&SBRINK

(Finansdepartementet)

14jK

¬