270077.pdf
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
*■
r-'
t" -
v
syensk förpatthihassählihe.
1927.. t-
m nr 77 —84. 1 utkom frfin trycket den 12 april 1927.
(enhiiji och datmn tnn-
börao fria prcditstolcn.)
nr 77.
lag
om forsälaingsavtal;
given stockholms shti den 8 april 19<g7.
vi g'tjsta.f, med guds nåde, svexiges gfitp<? rvnli "yo-nri tt göra yetexligt: att vi, med riksdagen\ finnit gott föxoxdirsom lljer?^’
i. om försäkringsavtal i allmänhet.
inledande bestämmelser.
1 §.denna
lag äger tillämpning å avtal, varigenom försäkring meddelas av
nagon, som driver försäkringsrörelse.
vad här stadgas äger icke tillämpning ä återförsäkring eller försäkring
m meddelas av sjukkassa, ej heller å avtal, som slutes i enlighet med före-
•riffprnn. i lfio*pti ripn in«.' 1q15 ___ n
som
1skrifterna i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring eller lagen
den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
2 §.
med försäkringsgivare förstås i denna lag den, som enligt försäkringsavtal
åtagit sig att vid inträffande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkom
men skada eller, där avtalet gäller livförsäkring eller annan personförsäaring,
det överenskomna försäkringsbeloppet.
med försäkringstagare förstås den, som med försäkringsgivare ingått avtal
om försäkring.
med försäkringsbavare förstås den, vars intresse är försäkrat mot inträf
fande skada.
3 §. _
avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej binder
5r villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives.för
om försäkringstagarens plikt att lämna upplysningar vid avtalets slutande.
4 §.har
vid avtalets slutande försäkringstagaren svikligen up^ivit eller för
tegat något förhållande, som kan antagas vara av betydelse för försäkrings
givaren,eller
har han, utan att svikligt förfarande kan anses hava förelegat, npp-
givit eller förtegat något förhållande under sådana omständigheter, att det
skulle strida mot tro o5i heder att åberopa avtalet, . i r j
vare avtalet ogiltigt, efter ty därom stadgas i lagen om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
kan det antagas, att försäkringstagaren vid avtalets slutande varken insett
* siksdagens skrivelse 1927; 78.
32 —2700x4. svensk för/atiningssamling 1927, nr 77 —84.
{
t
?
i
i
i
[
i
7
¬
1
1
92 1927. kr 77. —
.11„ hnrt inse att en av honom lämnad nppffift var oriktig, vare oiiktigj^j euer
bort /-^.wjngsgivarens ansvarighet. swai-,”x^räset
fkadeförsflling, äge fsrsäkiingsgivaren dock rätt att u
aväktrnppmra fjorton dagar efter nppsägningen. "pp%-
i annat fall än i 4 och 5 §§ avses försäkringstagaren lämnat otikli» ?,sft kan
det antagas, att försäkringsgivaren med kännedom om 3 slllandet
lt huvud ifke skuue meddelat försäkring, vare denne fei §fl
rar mot den utfästa premien. har törsäknngsgivaren icke tagit återförsakrine
såsom eljest skulle hava skett, skall hans ansvarighet därefter lämpas, ^
^ angår avtalet sjöförsäkring eller annan transportförsäkring gälle, i stället
för vad i andra stycket stadgats, att försäkringsgivaren för inträffat föraäk.
ringsfall svarar endast i den män det visas, att det oriktigt uppgivna förhål-
landet varit ntan betydelse för försäkringsfallets inträffande ^er skadanslandet varit ntan bet^ ’-dels
omfattning. 7
§.
har försäkringstagaren nnderlåtit att uppgiva en av bonom känd omsule-
digbet, vars betydelse han insett eller bort inse, och kan förtigandet tiurälbas
honom såsom vårdslöshet, äge vad i 6 § är för där avsett fall stadgat mot
svarande tillämpning.
i andra fall än nn sagts vare försäkringstagarens underlåtenhet att lämna
uppgift utan inverkan å försäkringsgivarens ansvarighet.
8 §.
får försäkringsgivaren kännedom om att sådant fall är för handen som i
5 § andra stycket, 6 § eller 7 § första stycket avses, och giver han ej ntan
oskäligt^ uppehåll försäkringstagaren meddelande, att och i vad mån han vill
bliva frän ansvarighet fri, må sådan befrielse ej vidare av bonom påkallas.
oriktig uppgift eller förtigande vare utan inverkan å försäkringsgivarens an
svarighet, däx han ägt eller bort äga kännedom om rätta förhållandet, så ock
där den omständighet uppgiften eller förtigandet avsåg var utan betydelse för -
ho^nom avtalets slutande upphört att äga betydelse för
10 §
som lämnats av annan än för- säkrinfseivaront;
nn ^ försäkringsbrevet, skall utöva inverkan å föi'
annan^rråfölid nn dock icke i något fall göra gäuandeteg
“en.^ ^ uppgiften lämnats al försäkrings-
om tiden för ansvarighetens inträdande,
givarens a^^sgbs\sjs^ ä dl
tersäkringsgivåren euer ^‘hpcuir • i ^ anses hava inträtt vid den tidpunkt, då anbud.
^ ^ ^örsäknngatagaren avsänt antagande svar å den andres .
avsändande, skau det antagab
-ti
¬
t i -
'bn
ga
kk
k
k.
'g
it
t-
is
1-
s
1
1927. nr 77. 93
ota premien,
12 §
j^r ej tid utaatt för premiens gäldande slmll . t:- angår
avtalet flera premieperioder skall jdäggas utan uppskov.
crlaggm ä periodens första dag. lag ’asmma vare dfir i fah^al^^ö '’fal'"*sfade.®
* pertoditfdr&ta b^fas
13 §.et
erlägges ej premien i rätt tid, stånde försäkrinas^ivarpn fritf vvv, »1. avtalet
till upphörande efter tre dagar förbehåll irns. ? iippsäga må ej av försä^kringsgivaren åheroplf kortare uppsägningstid
14 §.
fönbehåjl, varigenom inträdet av försäkringsgivarens ansvarighet rioris be roende
av premies betalning eller försäkringsbrevs utlämnande må^ej ålro-
pas, med mindre dröjsmål med premiens erläggande ägt mm ^
har förbehåll träffats att underlåtenhet att erlägga premie för en senare
■ upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet, må sådan
p^öljd dock_ ej intrada, innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren
givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag
vad sålunda stadgats äge ej tillämpning å premie, som förfaller innan ts
månader förflutit från det föregående premie saolat betalas
15 §.
vill försäkringsgivare, som till följd av försäkringstagarens underlåtenhet
att erlägga premie är jämlikt förbehåll i avtalet fri från ansvarighet, anhängig-
göra talan för premiens utkrävande, skall det ske inom tre månader från för-
lallodagen, med mindre avtalet dessförinnan upphört att gälla. tjnderlåtes det,
have han förlorat sin talan. förbehåll, som strider mot vad nn är sagt, må
ej av försäkringsgivaren åberopas.
16 §.
varder försäkringsavtal jämlikt bestämmelse i denna lag av försäkrings
givaren uppsagt att upphöra före den överenskomna tidens utgång, äge för
säkringsgivaren åtnjuta den premie, som skulle hava utgått, där avtalet slutits
för den tilländalnpna tiden.
upphör avtalet av annan anledning att gälla, äge försäkringsgivaren av
premien åtnjuta endast så stor del, som belöper å tilländalnpen del av för-
säkringstiden. 17
§.
vad i 1.3 § stadgas äge ej tiuämpning å försäkringsavtal, för vilka e^igt
lag regler om påföljd därav, att premie ej erlägges, skola finnas i särskilda
för försäkringsgivarens verksamhet stadfästa grunder.ej
heuer slrall vad i 16 § är stadgat äga tillämpning, då i såd^a sunder
skola meddelas bestämmelser om den rätt, som må tillkomma lorsakrings-
tagaren, därest försäkring upphör i förtid.
om försäkringbfall, som ftamkallats uppsåtiigeii eller genom vårdslöshet»
, försäkringsgivaren vare fri frän ^lvvaxigbet gent emot den, som nppsåt-
ligen framkallat försäkringsfallet. h jjt för-gräller
avtalet annan försäkring än livförsäkring, vare lag i
säkringsfallet framkallats genom grov vårdslöshet.
var den, som framkallat försäkringsfailet på sätt i 18 § sägs, i sådan ålder
¬
94
euer i sädant staaesläuatånd aom utesluter tilmkneughet ftr brott, äge ’
i ban?lid| som framkallat förs&krmgafallet.
__ 1927. nr 77.
i nämnda som framkallat försäkringsfallettatfte itfte stt fdvekomma skada person eller egendom undo? sådan»
sägtecatt åtgärden kan anses^ torsvarkg. ■ .-»v. —a- g
nafslom"'^ “®tse deän^iuwfårå försäkringsgivarens ansvsgigfc
vad den har att iakttaga, som vill öamstaua anspråk på grund av införs
äkiingsfall
21 §.den,
som vill kos försäkringsgivaren framställa anspråk på grund av if t
träffat’försäkringsfall, skall utan uppskov giva konom meddelande omfsrsia- f
ringsfallet. försummas det, oek kan det antagas, att försummelsen länt föjy;^
säkringsgivaren till men, vare denne i mån därav berättigad till skäligt at* .1
drag ä försäkringsbelopp, som eljest bort utgå, eller till fullständig be&iel^e:*]
&än ansvarighet. i ■, i j t. j i 'lag
samma vare, där enligt avtalet meddelande om händelse, som kan mel
föra försäkringsfall, skall givas innan försäkringsfall inträffat, men sådantj,
meddelande ej äger rum.
förbehåll, enligt vilket underlåtenhet att giva försäkringsgivaren sådant
meddelande, som käx avses, skulle medföra, att försäkringsgivarens ansvarig
het inskränkes utöver vad nu är sagt, må ej av försäkringsgivaren åberopas, .
22 §. ,.v
den, som gör gällande anspråk på grund av inträffat försäkringsfall, å%:j.
ger att för utredning av fråga, som är av betydelse för bedömande av för- ■
säkringsfallet oek försäkringsgivarens ansvarighet, tdlhandaliåda denne handn
ling, som finnes tillgänglig, och tillhandagå med andra upplysningar, sont v *
stå till buds. för försummelse härav vare påföljd som i 21 § första sfyc- jket
sägs.
23 §. ’o'
1
l har förbehåll träffats, att den, som efter inträffat försäkringsfall svikligea uppgivit, förtegat eller fördolt något förhållande av betydelse för försäkrings^
fallets bedömande, skall vara förlustig rätt, som eljest på grund av förssk-
rmgsmlet skolat tillkomma honom, må, utan hinder av förbehållet, med be-
aktande av de omständigheter, under vilka det svikliga förfarandet ägt 3rnm,-«f
denne åberopas.ej
om tiden för fullgörande försäkringsgivaren b betalningsskyldighet.
** . 24: §i hedning av^tnträffawö?s?^^^ försäkringsgivarens betalningsskyldighet
meddekudf om t^'^^göras en månad efter det
i den mån den är beropn?/ honom tiu handa; dock må hetalnmgv
fjorton dagar fösutit st ft som i 22 § sägs icke krävas förtöp^
ringsgivarena beslut eller därav beroende av nagot fö ,
<iom ålagd forsdkrlugegivaxeu, mä av £ä?opä ‘‘'‘ '
/■
¬
— 1927. nr 77. _ 95
ii
il
€
t- '
i-
e
>■
t
i,
t
i
j
l
l'
'i
\
i
i
•i i. r-i- i
-wf.
■' i
om försäkrmesgivarens regressrätt.
25 §.
smigeii eiw |enom groy^yfxö^ét^^skåuärsäsgsm^^^
han är till skadan yållarde
belopp som ntgwits i a^edning av liv-, olycksfalls- eller sjnkfarsäkrink äge
farsäkringsgivaren ej aterkräva av den, som framkallat föiäkringsfalllt
eller eljest i an edning dkrav är plikt,g att gälda skadestånd; dock ftt. ds
. avtal om olycksfalls- eller sjnkfersälmng färsäkringsgivaren förbnndit sig
att for sinkvärdskostnader eller andra utgifter och förfufter, som olycksfallet
eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgif
terna eller fotlnstema, vad sålnnda av för-säkringsgivaren utgivits må äter-krävas,
efter ty i första stycket är stadgat.
t; i om verkan av försäkringsgivarens euer försäkringstagarens obestånd m. m.
26 §.
7 mom. där försäkringsgivaren försättes i konkurs, förfaue försälviings-
avtalet tre månader därefter. vill försäkringstagaren före utgången av sagda
tid uppsäga avtalet, vare kan därtill berättigad. inträffar under konkurs för-
säkringsml, innan avtalet upphört att gäua, njutes för fordran, som däri
genom uppkommer, betalnings rätt i konkursen.
vad salunda är stadgat skall icke äga tillämpning, dä vid livförsäkrings
bolags eller annan försäkringsanstalts konknrs särskild administration för
tillvaratagande av försäkringstagarens rätt enli^ lag skall inträda; och gälle
i fråga om försäkring, som meddelats av understödsförening, vad därom är
i lag särskilt stadgat.
s mom. pinnes försäkringsgivaren vid utmätning sakna tillgång att betala sin
gäld,
eller inställer ban sina betalningar,
^ eller kommer ban eljest på sådant obestånd, att det måste antagas, att han
ej kan rätteligen fullgöra vad honom enligt avtalet åligger,
vare försäkringstagaren berättigad att uppsäga avtalet, där ej ofordröjligen
efter aumaning betryggande säkerhet ställes för dess fullgörande.
5 mom. då, enligt vad i denna paragraf är sagt, försäkringsavtal upphör
att gälla, vare försäkringstagare eller anuan, som genom försäkringens upp
hörande lider skada, berättigad till ersättning därför.
27 §.
uppkör försäkringsgivarens rätt att här i riket driva försäkringsrörelse,
äge försäkringstagaren uppsäga avtalet; och skall vad i 26 § 3 mom. är stad
gat äga motsvarande tillämpniug.
har försäkringsgivaren, trätt i likvidation, skall vad i 26 § 1 och 3 mom.
stadgas äga motsvarande tillämpning; dock att avtalet förfaller först ett år
efter likvidationens börian.
28 §.ej
må försäkringsgivaren åberopa förbehåll, enligt vilket försäkringen skall
upphöra i händelse försäkringstagaren försättes i konkurs eller eljest kom
mer på obestånd; dock äge i avtal om skadeförsäkring försäkringsgiv^en för
behålla sig rätt att uppsäga avtalet med j^orton dagars uppsägningstid.
¬
96 1927. nr 77.
om prebkription.
29 §.
den, som vill bevaka fordringsrätt pä grund av försäkringsavtal, skalt
laga ordning ankängiggöra sin talan inom tre år frän det kan fick kännefl
om att fordringen kunde göras gällande samt i varje fall inom tio år det
sådant tidigast kunnat ske. underlätes det, vare fordringsägaren sin?s
förlustig. har sådan fordran kommit under dispasckörs bekandling, vare " ansett
som om den blivit genom talan bevakad. ’ ba
30 §.
har försäkringsgivaren träffat förbehåll, enligt vilket fordringsägaren skull
vid påföljd av rättsförlust, ankängiggöra sin talan tidigare än i 29 § är sa f* må
sådan påföljd ej göras gällande, med mindre försäkringsgivaren skriftlipf'
förelagt fordringsägaren att inom viss tid, ej understigand^e sex månader s
delfåendet, ankängiggöra sin talan samt fordringsägaren den tid försuttit ^
rörbekåll, att försäkringsgivarens ansvarighet för inträffat försäkrinffsfpll
skall vara beroende av att den, som äger fordran på grund av försäkring
f^et, giver försäkringsgivaren sitt anspråk tiu känna inom viss tid må pi åberopas
pnt emot fordringsägare, som framställt anspråk inom sex månads ‘ från
dot iiaii fått iräniiodotn nm cin
om förbehåu angående avtals förlängning.
31 §förbebåll
träffats, att avtal om försäkring för viss tid skall där unn-för
tid, som överstiger ett år, må det i^r- ftk
utäneert ’ dm med mindre®han senast en mäsd
ringsts|ar:flrdelä ‘-tom “l"nesr
►
om förhandling med försäkringsgivaren.
32 §
for den,må
ej det förbehåll goras gklande®förhandling, lig
kostnad eller sväfio-hpi:^ ’ tillämpning skulle medföra oskä-
i
som skall
om vissa meddelanden enrigt denna lag.
*' 33 §fir^beiorc ^1 46 euer 48 §, inlåmnat
sänt, ock varder det försenat eller pä ändamålsenligt sätt av-diglet föranleda, att zsästlt* iz xht
j * monr o^tlgnet a, rörsåh.ngeni..„n, som ,o.or tlu uppenhar ohmighot.
^eder därtill, knnna jämkas eller lätnnf ^ allmänhet gäller ej för-verensbtämma
meä en god försäkringsp^^^g.^^®®® ”^®’ där såfant kan
¬
•t
■ 'i''
v
q
1
!i
t
i
■*]
i■^v
- j;
— 1927. nr 77. _ 97
h. om 8k:adeförsäio*iiig,
a. aumanna tjestämmelser.
om bkadgförb&kriiiga föremål
35 §.
till föremål för skadeföreäkrfög må göras varje lagligt intresse, som kan
uppskattas i penningar, försäkringen må avse försäkringstagarens eller tredie mans
intresse. •'
om försäkringsvärdet.
36 §.
har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse, som är före
mål för försäkringen, skall denna antagas avse sådant intresse, som är bero
ende av att värdet av själva godset icke minskas eller går förlorat, men icke
annat intresse, som är förknippat med godset, såsom att binder icke möter
för dess användning under viss tid eller på beräknat sätt.
37 §.
yärdet ä gods, som skadats eller förstörts, skau, med undantag som i 38
ocb 75 §§ sägs, anses motsvara vad det omedelbart före försäkringsmlet skulle
bava kostat att få godset ersatt med nytt gods av samma slag efter avdrag
av vad godset kan nava förlorat i värde genom ålder och brt^ nedsatt an
vändbarhet eller annan omständighet.
yid beräknande av ersättning för skada å byggnad, som blivit av försäk-
ringshavaren iståndsatt eller återuppförd, må avdraget ej avse annat än skill
naden mellan nytt och gammalt.
varor, som av en yrkesidkare tillverkats eller anskaffats för att försäljas,
skola uppskattas till det pris, som de kunna antagas hava bort inbringa, om
han omedelbart före försäkringsfallet sålt dem till annan för försäljning i rö
relse av samma slag. vid uppskattningen skall alltså hänsyn tagas till und
gången försäljningskostnad eller handelsrisk, uppkommen räntevinat eller an-
i nan dylik besparing.
39 §.ej
vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada
utgiva större belopp än som erfordras för förlustens täckande, ändå att över
enskommet försäkringsbelopp är större.innebär
avtalet, att om skada timar, den skall ersättas efter visst mgivet
värde å gods, varå försäkring tagits, euer att ersättning eljest skae utgå, efter
grund, som icke finnes i denna lag stadgad, vare överenskommelsen bindande
för försäkringsgivaren, så vitt han icke gitter visa, att med tiuämpning därav
ersättningen komme att uppgå till väsentligt högre belopp än som erfordras
för förlustens täckande.
om underforsäkring.
40 §. . ,einnes
försäkringsbeloppet understiga det försäkrade intressets vär e, v^e
försäkringsgivaren, där ej annat framgår av o^aständighet^na an^^g nast
för så stor del av inträffad skada, som svarar mot förhållandet mellan
försäkringsbeloppet och sagda värde.
•4
¬
98 — 1927. nr 77. —
om dubbelforsftkring.
41 §. ■'i •'
är samma intresse förstot hos flera försäkringsgitare mot samma for.' '
rare envar försäkringsgivare gent emot försäkrings hava ren ansvarig
vore han ensam försäkringsgivare. 42
§.
äio flera försäkringsgivare ansvariga för skada, och överstiger snmman
de särskilda ansvarighetsbeloppen den ersättning, som i det hela tillkonuns
försäkringshavaren, varde ansvarigheten försäkringsgivarna emellan fördelnrt'
efter förhållandet mellan ansvarighetsbeloppen. uppkommer brist hos nå^n ^
skall den fördelas å de övriga efter det förhållande här ovan är sagt. ■
har förbehåll träff’ats. enligt vilket försäkringsgivaren skulle vara helf
eller delvis fri från ansvarighet såframt samma intresse är eller varder för '
säkrat jämväl hos annan försäkringsgivare, äge försäkringshavaren likväl rätt
till ersättning för inträfi “ad skada i den mån han icke på grund av annan för
säkring kan utfå sådan ersättning. hava flera försäkringsgivare meddelst
försäkring av samma intresse, och har envar av dem betingat sig ansvarsm
het såsom nyss är nämnt, vare, utan hinder därav, envar ansvarig i förhål'
lande till det belopp, för vilket han skolat svara om försäkringen varit med*
delad av honom allena; yppas brist hos någon av försäkringsgivarna, vare de övriga
efter nyssnämnda förhållande ansvariga för bristen
slutp försäkringsavtal sålunda, att icke blott ansvarigheten utan även rät
p^eme är beroende av att annan försäkring ej är meddelad, äge stad gan
dena 1 första stycket e] tillämpning. - -ö
stodgaedeia i första stycket stånde försäkiingsgivaien op. ^fueföir
“ssxlxss försäkriagen avs?,
44 §. ’
intfartssit? ‘"’f framställer anspråk i anled-
givaren lämna nunu-ift air’ phktig att på anmaning av försäkringa- fss av försäkring, varigenom samma intresle må hava för
anses hava länt förs^kringfgfvlren .det, och kan försummelsen
tigad till skälio-f avrlrco. f denne i mån därav berätfrån
ansyarighet ^ ersättningsbeloppet eller till fullständig befrielse
hos annan^förfäs^gsffvjre^^^^ anmälan om försäkring
må avtalet ej av krbäkrintxtd-i-yra^^ ^ äv! än i första stycket sögs,påföljd
för underlåtenhet än^n^ åberopas, så vitt däri är utsatt annan j
aerlatenhet än som , första stycket är för där avsett fau stadgad.
om fareökaing,
värdar fsrän ölr ^^dring
i förhällaiföe,®vto ^umsä ava rens vilja tillkommen i
försäkringstagaren vid avtalpfö j rntagits i försäkringsbrevet eller som ■
^ ej ökningen av sådan försäkringsgivaren, och ' ,t^it
den i beräkning, vare denne fo ’ ^ärsäkringsgivaren måste anses hava
att han om det genom ändringet ansvarighet, där det kan antagas. ,,talete
blntande. över huvud ej fkulfff förhållandet förefunnits vid av- .
kan det antagas, att föräs. ■ meddelat försäkring,
nng men i avseende ä prs e£f meddelat försäk- v
upptagits, vare hans ansvsis^be^®®^ w^llt andra villkor än i avtalet y,
vangaet begränsad tiu vad i betraktande härav sva-
¬
j
jl,'" .
1
1
if
■03
'r
1‘
1
■i
— 1927. nr 77. 99ay
ring^^så^om \lj^el?"äxtava skett icke tegit återförsäk-
ingår avtalet sjöförsäkring därefter lämpas,
för vad i andra stycket stadeas att förcav gäue, i ställetringsfall svaiar eadät i dfa s ds vfsaf
lydelse för forsäkrmgsfallets inträffande^eller skarns omfåttnm™"'
saga attaleb att upphöra fjorton\!gåkft3ru^3a^s||f?'' ““ rätt att upp-
ksstäs-s.i“ säs; «* - fsi-j
honom^påtelas^'^ ansvarighet fri, må sådan befrielse ej vidare av
... ^ 49 §.
i> faran vare utan inverkan ä försäkringsgivarens ansvarighet, där
förhållande, van ändring ägt rum, blivit återställt eller farans ökning eliest upphört
att vara av betydelse. ^
lag samma vare, där åtgärd, som medfört ökningen, haft till ändamål att
förekomma skada å person eller egendom samt företagits under sådana om ständigheter,
att åtgärden måste anses försvarlig.
50 §.
ej må försäkringsgivaren åberopa förbehåll, enligt vilket ökning av faran
skall verka rubbning i hans ansvarighet i andra fall eller i annan omfattning
än i 45 —49 §§ sägs. i fråga om bestämmelserna i 45 § andra och tredje
stycket gälle dock, att vardera kan genom förbehåll göras tillämplig i stället för
den andra.
tjtan hinder av vad sålunda stadgats må i avtal om försäkring å gods träf
fas förbehåll, att om försäkringen gäller till förmån för tredje man och godset
finnes i försäkringstagarens besittning, åtgärd eller underlåtenhet av denne
skall hava samma verkan som åtgärd eller underlåtenhet av försäkrings-
havaren.
om säkerhetsföreskrifter.
s . 51 §.asidosättes
viss i försäkringsavtalet meddelad föreskrift, vars iakttagande
är ägnat att förebygga eller begränsa skada, vare försäkringsgivaren ersätt-
uingsskyldig endast om och i den mån skadan, efter vad antagas må. skulle
hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen. framgår av omständig
heterna, att underlåtenheten icke kan läggas den till last, som haft att tillse,
att föreskriften iakttogs, vare den utan inverkan å försäkringsgivarens ereätt-
nin.g.sskyldighet.
ax anledning att befara, att säkerhetsföreskrift jämväl i framtiden kommer
att åsidosättas, äge försäkringsgivaren uppsäga avtalet att upphöra fjorton
dagar efter uppsägningen.
förbehåll, att försäkringsgivaren, där meddelad föreskrift ej iakttages, skau
vära fri frän^ ersättningsskyldighet i vidare mån än förut i denna paragraf
är sagt, må ej av honom åberopas.
33 270024. svensk förfaoningssamling 1927, nr 77 —b4,
¬
100 — 1927. nr 77. —
i
om åtgärder till avräj^ande av skada.
52 §. ,
då ftraäkringsfali inträffar eller kan befaras vara omedelbart föres ‘v
åligger det försäkringskavaren att efter förmåga sörja för avväijande ‘
minskning av skadan samt att, där ersättningsskyldignet åligger tredje v ^
vidtaga erforderkga åtgärder för bevarande av försäkringsgivarens rätt ' ■
denne. eöreskrift, som försäkringsgivaren i sådant avseende meddelar 1™ förgäkringahavaren
att så vitt möjlig efterkomma. ’
åsidosätter försäfcringskavareu uppsåtligen eller genom grov vårdslöskv®
vad konom sålnnda åligger, ock kan det antagas, att åsidosättandet länt fö
säkringsgivaren till men, vare denne i mån därav berättigad till skäliat v '
drag å ersättningsbelopp, som eljest bort utgå, eller till fullständig befo-ali ’
från ersättningssfyldigket. förbekåll, enligt vilket underlåtenhet som nut ^
sagd skulle hava inverkan i annat fall eller i vidare mån än kär stadgas ej
åberopas av försäkringsgivaren ° ’ ““ ■
■b
,-k-
53 §.oo y.
har försäkringskavaren för åtgärd, som i 52 § avses, fått vidkännas ut«nfi-
eller annan uppoffring, som efter omständigheterna är att anse såsom skäls
vare försäkringsgivaren skyldig att ersätta sådan kostnad, ändå att förasf ’ ringsbeloppet
därigenom överskrides.
yad sålunda stadgats skall icke gälla i fråga om kreatursförsäkring.
om försäkring av tredje mans intresse.
54 §.
euer^x förlorlt tmvs ’a
- äää".?? ;
äganderätten^^iu^godset^^vmgär^^^ann^a^^^^®^ upphöra i händelse
ringsfall inträffar föom floson dagar
skada, i den mån kan icke på ^unf av för ersättning för liden
rätt till gottgörelse för skadan ^vadumg 1 mga om ^öförsäkring d ltyg eääförsng!'' 4
så vitt ej innat framgåf av^^mständfs^^^ lösegendom, skall försäkringen, -
som tillhör hans m^e eller bn^ jö,mväl egendom, i,ians
husfolk. ^ mantalsskrivet barn eller alnan av
så&amf an^fya/atvtal försäkrmgatagaien litvlfl,
eum eljest följer av särskilt rättsförfö^?^ mellan honom och tredje mannen sakrmgsgivaren
träffa avgörande ^m fört^r^" "ätt att med för-
mottaga nppsägning eller / ®^tengens ändring eller upphörande, alkna
röfande försäkringen,
eller mot honom vidtages åtgäid, som av^^mtages,
hkväl gällande mot tredje manien, utan
■i
¬
[.i
. -v
■i
f
— 1927. nr 77. 101
tonnossemerf euer fraktsemsdabblett, vate åtglfen gällandlot tredj
l4\b^bg forsikringsbrevet fbr eje man- erforder-
57 §.
en
ej
då fdrsälmngsfau imtettffat, åge tredje man, tul vara förmån försäkring
f“ lörssin “ fas:äs^^^^^
bära ersättningfbeloppef, såframmokrmjrmannef £ ‘°i®aftis namn^lra
euer eljest bestämt utmärkt eller han anmält sig vilja själv bevaka sin rätt
kbrer avtalet sjöiörsäkring eller annan transportförsäkring å varor å vilka
utftodats konnobsement eller fraktsedelsdubblett, äge försäkringstagaren den
bsfa-örigiiet nu är sagd ^endast såframt lian företer försäkringsbrevet för erfor- derlig
anteckning om åtgärden.
58 §.
^ gäller försäkring å gods till förmån för någon, som till säkerhet för ford
ran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betalning
■ förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbelopp ntfå sin
fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat sätt
bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt före försäkringsfallet. lag
samma vare, där försäkringen gäller till förmån för någon, som har rätt att
kvarhälla godset till säkerhet för förfallen fordran.
ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar,
utgivas till utmätningsmannen. avser ersättningsbeloppet gods, som satts i kvarstad
eller under ^ingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, ut
givas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i
186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.
i &åga om rätt för vissa innehavare av inteckning i fast egendom, tomt
rätt eller vatten fallsrätt att njuta betalning ur brandskadeersättning gäue, i stället
för föreskrifterna i 56. och 57 §§ samt första och andra sty(^ena i
förevarande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskild lag.
b. om transportförsäkring.
1. om sjöförsäkring'.
59 §.
med sjöförsäkring förstås i denna lag försäkring mot fara, för vilken det
försäkrade intresset ntsättes nnder sjötransport. omfattar försäkring jämte
sjöfara tillika annan fara, den där står i samband med transporten, vare för
säkringen i sin helhet att anse såsom sjöförsäkring.
hänför sig försäkring till fartyg, som är upplagt eller befinner sig å slip
3 eller l docka eller eljest är stillaliggande, eller till varor i sådant fartyg, den
försäkring skall ock såsom sjöförsifcing anses.
60 §. .sjöförsäkring
omfattar, där ej i lag eller avtalet särskilt undantag gjorts,
varje slag av fara, för vilken det försäkrade intresset ntsättes.
61 §.eör
den ersättningsskyldighet, som kan komma att åligga försäknngsh^
varen gent emot tredje man, vare försäkringsgivaren ansvarig i det ±all, att
fartyg eller frakt häftar för ersättning för skada, som uppkommit genom far
tygs sammanstötning eller genom händelse, som enligt 223 a § sjölagen skau
anses lika med sådan sammanstötning.
^ t
¬
102 _ 1927. nr 77. —
föreligger nnderförsälrring, skall vad i 40 § stadgas äga tillämpning ö ' ■
sättning, som här avses. ^
försäkringsgivaren vare ej skyldig att ersätta skada, som är en föka
av slitning, ålder eller röta eller som åkom mit varor pä grund av d^aasp'
fälliga inpackning eller deras egen beskaflfenhet, såsom när spannmål
brinner, fytande varor avdunsta eller utläka, frukt eller annat födoämimsf
nar eller kreatur dör. ött-63
§.
avser försäkring redarens intresse, ock uppkommer skada därav att f"
tyget, när det senast avgick från hamn, icke var i sjövärdigt skick ’eller t'
hörigen utrustat och bemannat eller försvarligen lastat eller försett med
forderliga skeppshandlingar, den skada vare försäkringsgivaren endast i
fall skyldig att ersätta., att varken redaren eller befälhavaren skälmen hn antagas
hava insett eller bort inse, att bristen förefanns- ^
64
har utredning av gemensamt haveri ägt rum i vederbörlig ordning- sbll
det bidrag till haveriet, som enligt utredningen belöper ä försäkrat mtmz^ ersättas
av försäkringsgivaren.
föreligger underförsäkring, skall vad i 40 § stadgas äga tillämpning ä hi drag,
som här avses. e s ui-
65 §.
har i befraktningsavtal stadgats, att utredning av gemensamt haveri skall
äga rum efter bestämmelser, som avvika frän vad i lag föreskrivits oeh sm bestämmelserna
i överensstämmelse med internationell eller här i landet rå!försäkringsgivaren
ej till befrielse frän ansvarighet åbl
ropa, att bestämmelserna vunnit tillämpning. °
hett* eller'j^äsom hänfiirug tiu gemensamt heyeri sm--äts.
férsäkriagsfloppet o4 iteakfingsvardet'™ fö^l^andet meu.n
g 7 §
f^tyg, verkställd j'um med visst
righet, där antagas må. att fnrculj^ ’ försäfengsgivaren fri från ansva-
gen skulle hava helt eller delv' kännedom om förändrin-eller
betingat sig wpe 'em i'llförsäkringens meddelande-- - vt äterforsäk-
väl ansvarig ^för^intsmidf försäkringsgivaren lik-
säk-rin^havlrens saxke förändringen slett utan f'
som försäkringen omfattar. företagas i anledning av en händelse,
i»n5vhs ““elta*™ä?testtle'*zt'fif farvatten, som i avtelst;:
aifödre avvikelsen «pphöre försäkringsgivarens an-^tycke. avvikelsen företagits utan försäkringslvarens sam-i
företagas med ailedning en^v^feff^ avvikelse, som må4-^
ä av en av försäkringen omfattad händelse euer skett:;
4-.
r
¬
■'is-
c4- ■4
i-t
r-
'-
i;
i
1
i
i
f
%■■
ir"
k'..i
'‘ ■j^
;r
i
— 1927. nr 77. _
faityget så snart ske kan återföres till rätt vjid-^n där ejftilln a^varighet för aada, aom i j fau
ntan betydelse för försakringsfallets toffande euer skadls omfettnfög ’'”
genom bärga
70 §.
tiu ersättning som om total förlust inträffat.
lag samma vare, där i följd av händelse, som försäkringen omfattar, varor
kommit i sådant läge^eller lidit sådan skada, som bär förut avses, euer blivit
upplagda å plats, från vilken de icke kunna avhämtas inom rimlig tid och för
rimlig kostnad.
71 §.
har all underrättelse om fartyg uteblivit under tre gånger så lång tid som
kan antagas i allmänhet åtgå för fartygets resa firån den ort, där det sist
avhördes, till närmaste bestämmelseort, dock under minst tre månader, eller
har fartyget övergivits av besättningen och icke inom tre månader därefter
kommit till rätta, då äge försäkringshavaren samma rätt till ersättning som om
total förlust inträffat.
vad sålunda stadgats gälle jämväl ombordvarande gods, där varken farty
get eller godset kommit till rätta inom tid som nu sagts.
72 §.
där fartyg eller varor av främmande makt lagts under embargo euer upp
bringats eller anhållits genom annan dylik åtgärd och frigivning ej skett inom
sex månader efter åtgärdens vidtagande, äge försäkringsnavaren samma rätt
till ersättning som om total förlust inträffat. vill försälåringshavaren begagna
den rätt, give han det försäkringsgivaren till känna inom tre månader etter
det han måste antagas hava erhållit kännedom om de omständigheter, å vilka
rätten grundas; sker det ej, vare han rätten förlustig.
73 §.
utbetalar försäkringsgivaren ersättning för total förlust, och finnes ay vad
som sålunda ersättes något i behåll, inträde försäkringsgivaren i försäkrings-
havarens rätt därtill; och åligge förty försäkringshavaren att hälla försäk
ringsgivaren till handa alla för försäkringshavaren tidgängliga handlingar
rö^nde rätten till det, som finnes i behåll.föreligger
underförsäkring, äge försäkringsgivaren dock ej rätt till större
andel i det, som finnes i behåu, än som svarar emot förhådandet mellan för
säkringsbeloppet och försäkringsvärdet.
74 §.har
nnder försäkringstiden haveri inträffat flera gånger, ersätte försäkrings
givaren skadan, ändå att ersättningsbeloppen sammanlagda överstiga försäk
ringsbeloppet.när
skaaa timat, äge försäkringsgivaren befria sig firån vidare ansvarighet
¬
104 — 1927. nr 77. —
ffenom att utbetala hela försäkringsbeloppet och ersätta utgift eller ann
ö . _____ .e«_r,kwinn.c!hqt7iirfitl 101 a tttt«-rl q ti r( q -fiir nnnoffring, som försäkringshavaren för avvärjande eller minslminf,-,
kmdan^fått fidkännas, innan han fått kännedom om att försäbringegi®
till utöva den rätt som nu sagts. i fall, som här avses, skall vad t 73 g
stadgat icke äga tillämpning.
värdet av handelsvaror, å vilka försäkring tagits mot skada under sjö
port, skall anses motsvara det pris, som vid tiden för transportens börian i
avlastningsorten gällande för sådana varor levererade fritt i fartyg
å banvagn eller annat fortskaffningsmedel, med tillägg av dels tio procent
detta uris, dels ock kostnad för sedvanlig försäkring samt sådan frakt ^
enbvt fraktavtalet skulle utgå även om transporten icke fullbordades '76
§.
där försäkring jämlikt bestämmelse i avtalet eller i följd av uppsägning
som försäkringsgivaren av annan grund än utebliven premiebetalning verk'^^^
ställt, skulle uppköra att gälla å tid. då fartyget befinner sig till sjöss, fork ^
fare likväl försäkringen att gälla intill utgången av den dag, då fartyget an-- kommer
till första hamn.
kommer avtalet sålunda att gälla för tid, för vilken premie icke erlagts
äge försäkringsgivaren rätt att åtnjuta premie jämväl för den tid. ° * '
2. om annan transportförsäkring.
77 §.
annan transportförsäkring än sjöförsäkring omfattar, där ej i lag euer av-,
talet särskilt undantag gjorts, varje slag av fara, för vilken det försäkrade intresset
utsättes nnder transporten. vx-
tt . 78 §. tvad
1 62, 67, 68 samt 72 —75 §§ är i fråga om sjöförsäkring stadgat skafl a
aga motsvarande tillämpning i fråga om annan transportförsäkxing. ""
g. om brandförsäkring.
79 s
svang bäsom brandskada anses alltså icke:
kakelugn lampa eller från uppgjord eld i spis eller
tobausrakning glad aedfahe. och
isimåtns äetta iåbå “f i brand, åstadkommer å annat
att hetta eller /ök^fiån^fff skada, som uppstår därigeaom
målet blivit för^kokmna^sf^^^p^-^ ’ nppkommer till följd därav, att före*
värme, vare försäj^ingsgfwen^j^lvls^sf er's^^ )
uppt^fr^^ brandförsäkring inbegripen, ändå att brandej
•ö
¬
- 1927. nr 77. _ 105
har försäliringsgivaren imätt ansvnt,vt,^<- f-
82 i. ®
såsom brandskada skall ock anses afv • i. jkommer eller stjäles eller att det skadas vfd skäba'
euer hämmande av brand eller till bäranino- ttnfo gård till förekommande
åtgärd föremål nppoffrats, vare lag sammt ändå att^brn^dp^ 7^a under
försäkringen inbegripet föremål ’ ^ branden ej hotade nagot
83 §.finues
gods, då skada inträffar, å annan nlatq än ■fhro!jwit,n..4.„ avtalets ingående uppgivit, vare försäkringsgiva?en likväl ansvari| mfd^sndre
r .; det kan antagas, att han, om den nlats varit nnnrhrrpr, tu ii^ v sig från försäkrinvens meddelande eller betingaj^ss l'gre premirsltjst
t återförsäkring för lelopp, som nu ei återförsä&ats ^ ^ ^
nw
st^r:
blcv
t■fe ■
u
e
1
1
fc
t
■;s
' -t--
''? /■'
aom åkommer per-
"lats inom riket än
- sj återförsäkrats.b
andå att sådant fall ej är för handen, skall brandskada a.
sonlig lösegendom medan den tillfälligtvis finnes å annan p
den i attalet angivna ersättas av försäkringsgivaren intill ett belopp mot-
3^ svarande femtio procent av försäkringsbeloppet, dock högst tretusen kronor.
84 §.
ar försäkringsavtal gällande för ett är, och varder det ej ä någondera sidan
uppsagt senast en vecka före försäkringstidens utgång, skau avtalet anses förlängt
iör ett år i sänder.
85 §.
har försäkrmgshavarens make föranlett försäkringsfauets inträffande, skall,
där ej makarna på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad leva
åtskilda, vad i 18 och 19 §§ stadgas äga tillämpning såsom hade försäkrings-
fallet framkallats av försäkringshavaren.
86 §.
den som i
om är sär-
lande ersättning över-
försäkringsbeloppet för egendomens åbyggnad.
tt_ har^ anmälan om inteckningshavarens namn och adress gjorts hos försäk
ringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring
däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer inteckningshavaren pä gmnd
av försäkringsfall, som inträffar, innan en månad förflutit efter det han un
derrättats om uppsägningen eller ändringen ; och skall sådan underrättelse
anses meddelad, då den i rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen.
varder _ premie ej i rätt tid erlagd av försäkringstagaren, må försäkrings
givaren ej gent emot inteckningshavare, vars namn och adress blivit hos ho
nom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjsmål tiu. befrielse från ansva
righet, med mindre inteckningshavaren nnderrättats, att premien är ognlden,
och därefter en vecka förflutit.
1 j eljest försäkringsgivare till befrielse från ansvarighet gent emot in
teckningshavare åberopa omständighet, som beror av annan än denne.
vr ^ . 88 §.87
§§ stadgas om inteckningshavare gäue ock den, som för
d fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 §
, någon för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, är
brandförsäkring tagen å byggnad, som hör till tomträtten eller vattenfiills-
¬
,>
106
rätten, vare bestämmelserna
_ 1927. nr 77. —
i fråga om inteokningshavarens rätt på grund av
la i 86 oob 87 §§ likaledes tillämpliga. ^
. .
d. om kreatursförsäkring ’.
89 §.
en månad efter försäkringstidens utgång djur dött eller
nd av sjukdom eller olycksfall, som intränat under föreä
5rsäkringsgi varen likasom under försäkring stiden.
90 §.
\
har inom
dödas på grund sjuliuum bu -ci oum inuittuao u;
tiden svare försäkringsgivaren ing stide
90 , :
ersättning för djur, som i följd av sjukdom eller olycksfall dött eller "
dödas, skall beräknas efter det värde djuret då skulle hava ägt, om ’
domen eller olycksfallet icke inträfpat. ’ : - :
e. om ansvarigketsforsaki ’ing.
91 §•har
försäkring tagits mot den ansvarighet för skada, som vid en i avtalet
avsedd händelse kan åligga någon gent emot annan (ansvarighetsförsäfeiim)'
och har sådan händelse inträflåt under försäkringstiden, äge rätt till ersöft^ ning
rum, ändå att skadan yppat sig först senare.
92 §.
har den, som lidit skada, mot försäkrings hav aren anhängiggjort talan om
utbekommande av skadestånd, och har denne i anledning därav fått vidksn
nas kostnad, som skähgen ej kunnat undvikas, ersätte försäkringsgivaren kost
naden, ändå att försäkringsbeloppet därigenom överskri des.
1 försäkringsbeloppets storlek skall ock utdömd räntaå
skadeståndsbelopp, som försäkriugshavaren förpliktats gälda, eller å den del av
sadant belopp, for vilken försäkringsgivaren svarar, ersättas av denne.
93 §viu
försäkringsgivaren, med tillämpning av villkor i avtalet, påfordia, att
eått söka ändring i dom, som i rättegång mot tredje man?fnt
p^^ktig att verkstälå sådan nedfiatt-
?ä fån^^avte^n^yti t? ^^tt att fullfölja talan, så ock att,
94 §.i
hän^delse^fö^bh^n försäfaingsgivaren skall vara fri från ansvaiiglietj'
ersättning tiu den s^om^h^rskada ^^jps^gi^^rens medgivande utbetam
helopn vare utan vptknn os ® s°'^känner fordrat exsättnuige*;,ersättningsanspråket
uppenbart var laglige?»:
i b«»ttan,else lörande skyldigheu|
komma att av försäkrinese-ivaren a ^ avtalet angivet eller k^skyldighet
blivit försäkr!n|sbavaren “ ålatd skadestånds^
anses innefatta bindande faststäsp^^^^l, försäkrmgsgi
äge denne i ty fall ei den rsh ^y^drsäknngsh av arens förpliktelse;sägs.
förbehåll om ^ annan
åberopas. ^ jd än nu sagts må ej av försäkringsgi'' ’
bära ersättog^^^^dlarr mån y^^^ttigad att på grund av försäkringen u
denne lämnat sitt samtycke. ^ g^ttgjort den, som lidit skada,
¬
v
^■f
. r. v
ätt
om
fin-
jst-
del
att
lau
itfr
att,
er-
letj
ilar
g3'
att.
eatl
ceif
3|
cett..
.1;
— 1927. nr 77. _ 107
har ersätfcnidg utbetalats utan att den som -upm-^ j,eller
lämnat sitt samtycke till utbetalnlneen ocb gottgorekeutfå
det bonom tillkommande skadestånd vrati w: ^ sedermera ickessmtsss™.-ä
tycke av de», som lidit skada, sge dcnn| dartköxxet w1
betalar beloppet itttt att & försskritigsbavarens anspråk mot fos^mgsgito
ren på sig överlåtet och åliper 1 ty fall konkursförvaltaren att håua^fnom‘“ieht
d ’et ätf?el*t| “peät"sr
96 §.
u,
har efter mträffande av händelse, som kan medföra betalningsskyldighet
för försäkringsgivaren, mellan denne oeh försäkringshavaren träffats uppgö
relse rörande betalningsskyldighetens omfattning, vare uppgörelsen utan ver
kan i den mån d.et visas, att försäkringshavaren handlat i syfte att undan
draga den, som lidit skada, det honom tillkommande skadestånd och att för
säkringsgivaren insett eller bort inse detta.
111. om livförsäkring.
aumäiuia bestämmelser.
97 §.
livförsäkring för dödsfall eller för livsfall må tagas å försäkringstagarens
eller å annan persons liv.
98 §.
skall premiebetalningen ske periodvis, vare försäkringstagaren ej pliktig
att hålla försäkringen vid makt genom betalning av premie för en senare
period.
99 §.
ej må försäkringsgivaren till minskning av sin ansvarighet åberopa, att
faran ökats genom ändring i visst förhållande, utan så är att i försäkrings-
brevet angivits, såväl att sådan ändring innefattar ökning av faran som ock
vilken påfölid ändringen medför.
100 §.
har den, å vars liv försäkring för dödsfall tagits, berövat sig hvit innan
år förflutit från det försäkringen togs eller senast återupplivades, vare
r k 1^ m . .... ^ _ *. - _ _ _ - , -____ ... _ _ t ...x. a •im .___ _ ^ ..j ^.4-. « ...j ^ .k a 4^ ^a n a ^0 o o i vförsäkringsgivaren fri från ansvarighet, med mindre det måste antagas, att
försäkringen tagits eller återupplivats utan tanke på självmordet och att hand
lingen skulle hava företagits även om försäkringen ej varit för handen.
101 §.
de i denna lag givna stadganden om försäkringsgivarens frihet från ansva
righet i vissa fall äge ej inflytande på frågan om den skyldighet, som km
åligga honom att helt eller delvis utgiva den på försäkringen belöpande ande
len av premiereserven.
om kapitalförsäkring.
. 102 §. , „ vill
försäkringstagaren, att försäkringsbeloppet skall tillfalla ann^, ma
'it^au++r\ o ___ .... ,.1.^ via .qä/irt-rt-f n on fl a thä ftv löltsäjx ”ban insätta denne såsom förmånstagare. sådant förordnande må av försäk
34 270024. svensk förfatiningssamling 1927, nr 77 —84.
¬
i-
108 — 1927. nr 77. —
ringstagaren när som helst återkallas, såframt han ej ^^^^^^istagajgj.
förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt. höfter försäkringstagarenb
död må ej återkallelse äga mm. 103
§.
förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant för.
ordnande skall, för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren
eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå
antecknas. 104
§.
är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäk
ringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.
har försäkringstagaren efterlämnat make, bröstarvinge, adoptivbarn eller
dess bröstarvinge, skall, där förordnandet hade kunnat av försäkringstagaren
återkallas, försäkringsbeloppet, så vitt fråga är om efterlämnad stärbhusdel-
ägares giftorätt, rätt till vederlag eller laglott, behandlas så som om beloppet
tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente.
huru efter försäkringstagarens död hans borgenärer i visst fall äga hålla
sig till försäkringsbeloppet, stadgas i andra stycket av 116 §.
105 §.
yid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp,
som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av
omständigheterna,' iakttagas följande:
har försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där
han vid sin död var omgift, förordnandet gäua till förmån för den, med vilken
han då levde i äktenskap.
äro försäkringstagarens barn insatta såsom förmånstagare, skall förord
nandet gäua tiu^förmån för bröstarvinge, adoptivbarn eller dess bröstarvinge
och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäk
ringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäkringstagaren.
sar försäkringstagaren insatt make ocb barn såsom förmånstagare, skou,
saframt flera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i försäkringsbe-
loppet efter de grunder, som vid dödsfall gälla i fråga om bodelning och om
sådan förmånstagares arvsrätt.äro
för^krings tagaren b arvingar insatta såsom förmånstagare, tage envar
stt ete tosälla i fråga om arvs-
tt o 106 §.
^ hy försäkring för dödsfall, insatt viss person så-aa^det
ansiset ’ ' försäkringstagaren, förord-
m u- j 108 §.överlåtelse^nantf^ifn^t^
fö^ånstagare är insatt äge försäkringstagaren genomf^rsäkrifgsav- .
fdrmdnans ’^stt^f ,^t‘ » “sastagaren förbnndit sig att life »
utan dennfs faul^tvä» atses hava ntfäst si| att icke
rätt. ^ viataga förfogande, som inskränker förmånstagarens ,
;aren
.e av
k
¬
f
— 1927. nr 77. —
109 §.
109
)
fiirsäkrmgstagarens livstid förfoga över iei rätt föiorfnandrt mes“
110 9.
där sädan är insatt, den rätt, som ti^ommit försäkringftagfre^
överläter försäkringstagarm den rätt'försäkringsavtalet medför gent emot försäkrmgsgiyaren,
oä &i förman^gare insatt ntan att försäkringsta^m
krfnndit sig att läta förordnandet stå vid makt, skall förordnandet s
tonal iet.
112 §.
pantsättning av rätt på grund av livförsäkringsavtal medför ej, att förord nande
om törmånstagares insättande förfaller.
vill panthavaren, för utfående av sin fordran, hos försäkringsgivaren på
kalla återköp av försäkringen i stället för att på annat sätt göra sin panträtt
gällande, stån de det honom fritt, såframt han därom underrättar pantsättaren
och denne icke inom två månader därefter återlöser panten medelst erläggande
av ett belopp, motsvarande vad panthavaren vid återköp av försälnmgen
skulle äga uppbära hos försäkringsgivaren.
vinst, som utfaller å försäkring, skall ej anses inbegripen under pantsätt
ning av försäkringen, med mindre den utgår i samband med återköp av för
säkringen eller utbetalning av försäkringsbeloppet.
113 §.
:sbeloppet.
hava fiera i god tro genom överlåtelse, pantsättning eller annat förfogande
förvärvat den rätt, som försäkringsavtalet medför mot försäkringsgivaren, och
har en av dem i god tro fått försäkringsbrevet i handom, äge sådan inneha
vare företräde.
114 §.
den, som påkallar utbetalning av försäkringsbelopp eller återköp av för säkring
eller vill träffa överen^ommelse om försäkringsavtalets ändrande,
skall hos försäkringsgivaren förete försäkringsbrevet; ocb varde detta, där det
av försäkringsgivaren åter.ställes, av bonom försett med anteckning om den
åtgärd som vidtages. göres ej sådan anteckning, vare åtgärden utan verkan
mot innehavare av försäkringsorevet, där denne i god tro vunnit rätt till för
säkringen och fått försäkringsbrevet i bandom.
115 §.innehåller
försäkringsbrevet eller därå tecknad överlåtelse, att försäkrings
beloppet skall utbetalas till försäkringsbrevets innehavare, vare det oaktat
■ innehavaren av försäkringsbrevet ej berättigad till beloppet, med mindre han
■^isas vara i följd av övenåtelse eller eljest att anse såsom försäkringstagarens
rättsinnehavare. 116
§äj
försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt,
på grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej ^g^^
någonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skau vam
fullgjord under en tid understigande tio år eller under något & erlag pr mie,
som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av ae
premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats pä mo
är från avtalets slutande.
somför
¬
-.v'
110 ‘ _ 1927. nr 77. —
är i fall, då rätt på gmnd av livförsäkringsavtal må tagas i mät, förmåga
tagare insatt utan att försäkringstagaxen gent emot honom förbundit sig atfc
låta förordnandet stå vid makt, äge efter försäkringstagarens död dennes bor
genärer, i den mån deras fordringar ej kunna utgå ur kvarlåtenskapen, sanmi^
rätt till försäkringsbeloppet som de skulle bava ägt om det tillagts förmåns-
tagaren genom testamente. ^
varder, innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, försäkrings
tagaren försatt i konkurs, och finnes han hava under de tre senaste åren före
beslutet om egendomsavträde till betalning av premie för försäkring, som
enligt 116 § ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid
den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor,
äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket er
lagts, i den män tillgodohavandet hos denne därtill förslår. har ej försäk
ringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger
det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från första
borgenärssammanträdet instämma försäkringstagaren.
ej må krav, varom nn är sagt, göras gäuande till förfång för förmånstagare
vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas.
om livränteförsäkring.
118 §.
har någon slutit avtal om försäkring sålunda, att försäkringsbeloppet skall
utbetalas i form av livränta, skola bestämmelserna om kapitalförsäkring med
undantag av 113, 114 och 117 §§ äga tillämpning.
_ ar den. under vars livstid livränten skall utgå, annan än försäkringstagaren
själv, skau han anses vara insatt såsom förmånstagare. sedan livräntebelopp
första gången blivit till honom utbetalt, skall insättandet, där ej annat fram-
gar av omständigheterna, anses oåterkalleligt.
om utmätaingsfrihet för livränta i vissa andra fau än då sådan följer av
116 § stadgas i ntsökningslagen.
iv. om olycksfaus- och sjukförsäkring.
tajas^sv sler'a^n'^am" sjukdom, som drabbar försäkrings-
olycksfallsförsäkring, inträffat under försäk-
händelsen, som
i^förhäuande, som i försäkringsbrem
fall euer sinköom ^orsäöingsgivaren, och äger den, vars olycks-
rinesffivaren så ringen avser, kännedom om ändringen, vare försäk-sluhj ansvarighet,^dä^ det kan an
vil avtalets slutande ändringen upnkomna förhållandet förefnnnits
kan det ltetas ’ att ^ meddelat försäkring,
ing men i avstls; å nrsife meddelat försäk-
ipptagits, vare hans anjvasit tappställt andra villkor än i avtalet1:
’ansvarighet begränsad till vad i avaiarnpptagits, vwe hans ^^j^^^^ppställt andra villkor än i avtaletmot den utfästa premien %:ar fskv^ betraktande härav svaiai
sdsom eljest skolle^ava 1
¬
ill— 1927. nr 77 ocli 78. _
^ ® «g^ »otsva.=.de tm.
.esa f
dock mä med laga ve aan avtalas, att i stället fttr . ^ sägs;legeln skall g&fia, att fars«faing8giyare™te .'ntraffat'clsi^^fl?
ealast i den måa det visas, att fsrans ötaiag varrt nto säkringsfallets
inträffande eller omfattning ^ betydelse för för-
122 §.
^ ^ första stycket är för livförsäk
nng stadgat beträffande förmånstagare skall äga motsvamndp hlla™- när fråga är om olycksfalls- eller sinkförsäkrine^ hämpning,
' 123 §.
tordran, som pä grund av olycksfalls- eller sinkförsäkrinv innestår bo« försäkringsgivaren, må ej för gäld tagas i mät. ‘^^orsamng mnestär bos
om utmätningsfrihet för livränta i vissa andra fall än då sådan följer av denna
paragraf stadgas i utsökningslagen.
124 §.
har den, vars olycksfall eller sjukdom försäkringen avser, nppsåtligen eller
genom grov vårdslöshet underlåtit att efter förmåga vidtaga åtg^d, v^igenom
skada, för vilken försäkringsgivaren skulle svara, kunnat avvärjas eller be
gränsas, eller har han utan skälig anledning vägrat att efterkomma anvisning,
som i sådant avseende meddelats honom av försäkringsgivaren, vare denne i
vars olycksfall eller sjukdom försäkringen avser, innebära ett oskäligt ingrepp
i hans rätt att bestämma över sin person.
förbehåll, enligt vilket underlåtenhet att vidtaga åtgärd som nu är sagd
skulle hava inverkan i vidare mån än här stadgas, må ej åberopas av forsä-
ringsgivaren.
det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera
visso hava vi detta med egen hand undersfcivit och med vårt kungl. sigdl
bekräfta låtit. stockholms slott den 8 april 1927.
under hans ]ilaj:ts
min allernådigste konungs och herres frånvaro:
gustaf adolf.
(l. 3.1
(justitiedepartementet.) johan c. w. thtrén .
71t — wö (cnbiilk och dfltrim kun-inr 7o. gyrus från predlketoioa.)
xag
angående införande av lagen om försäkringsavtal;
given stockholms slott den 8 april 1927.
vi hustak, med guds nåde, sveriges, götes och vendes konung,
göra veterligt: att vi, med riksdagens funnit gott förordna som foijer:
siksdagons akrivelse 1927; 78.
¬
Viktiga lagar inom ersättningsrätten
JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt
JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt
Arbetar du med ersättningsrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom ersättningsrätt.