SFS 1927:77

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

*■ r-' t" - v syensk förpatthihassählihe. 1927.. t- m nr 77 —84. 1 utkom frfin trycket den 12 april 1927. (enhiiji och datmn tnn- börao fria prcditstolcn.) nr 77. lag om forsälaingsavtal; given stockholms shti den 8 april 19<g7. vi g'tjsta.f, med guds nåde, svexiges gfitp<? rvnli "yo-nri tt göra yetexligt: att vi, med riksdagen\ finnit gott föxoxdirsom lljer?^’ i. om försäkringsavtal i allmänhet. inledande bestämmelser. 1 §.denna lag äger tillämpning å avtal, varigenom försäkring meddelas av nagon, som driver försäkringsrörelse. vad här stadgas äger icke tillämpning ä återförsäkring eller försäkring m meddelas av sjukkassa, ej heller å avtal, som slutes i enlighet med före- •riffprnn. i lfio*pti ripn in«.' 1q15 ___ n som 1skrifterna i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring eller lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. 2 §. med försäkringsgivare förstås i denna lag den, som enligt försäkringsavtal åtagit sig att vid inträffande försäkringsfall utbetala ersättning för uppkom ­ men skada eller, där avtalet gäller livförsäkring eller annan personförsäaring, det överenskomna försäkringsbeloppet. med försäkringstagare förstås den, som med försäkringsgivare ingått avtal om försäkring. med försäkringsbavare förstås den, vars intresse är försäkrat mot inträf ­ fande skada. 3 §. _ avviker försäkringsvillkor från bestämmelse i denna lag, vare det ej binder 5r villkorets tillämpning, med mindre sådant i lagen angives.för om försäkringstagarens plikt att lämna upplysningar vid avtalets slutande. 4 §.har vid avtalets slutande försäkringstagaren svikligen up^ivit eller för ­ tegat något förhållande, som kan antagas vara av betydelse för försäkrings­ givaren,eller har han, utan att svikligt förfarande kan anses hava förelegat, npp- givit eller förtegat något förhållande under sådana omständigheter, att det skulle strida mot tro o5i heder att åberopa avtalet, . i r j vare avtalet ogiltigt, efter ty därom stadgas i lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område. kan det antagas, att försäkringstagaren vid avtalets slutande varken insett * siksdagens skrivelse 1927; 78. 32 —2700x4. svensk för/atiningssamling 1927, nr 77 —84. { t ? i i i [ i 7 ¬ 1 1 92 1927. kr 77. — .11„ hnrt inse att en av honom lämnad nppffift var oriktig, vare oiiktigj^j euer bort /-^.wjngsgivarens ansvarighet. swai-,”x^räset fkadeförsflling, äge fsrsäkiingsgivaren dock rätt att u aväktrnppmra fjorton dagar efter nppsägningen. "pp%- i annat fall än i 4 och 5 §§ avses försäkringstagaren lämnat otikli» ?,sft kan det antagas, att försäkringsgivaren med kännedom om 3 slllandet lt huvud ifke skuue meddelat försäkring, vare denne fei §fl rar mot den utfästa premien. har törsäknngsgivaren icke tagit återförsakrine såsom eljest skulle hava skett, skall hans ansvarighet därefter lämpas, ^ ^ angår avtalet sjöförsäkring eller annan transportförsäkring gälle, i stället för vad i andra stycket stadgats, att försäkringsgivaren för inträffat föraäk. ringsfall svarar endast i den män det visas, att det oriktigt uppgivna förhål- landet varit ntan betydelse för försäkringsfallets inträffande ^er skadanslandet varit ntan bet^ ’-dels omfattning. 7 §. har försäkringstagaren nnderlåtit att uppgiva en av bonom känd omsule- digbet, vars betydelse han insett eller bort inse, och kan förtigandet tiurälbas honom såsom vårdslöshet, äge vad i 6 § är för där avsett fall stadgat mot ­ svarande tillämpning. i andra fall än nn sagts vare försäkringstagarens underlåtenhet att lämna uppgift utan inverkan å försäkringsgivarens ansvarighet. 8 §. får försäkringsgivaren kännedom om att sådant fall är för handen som i 5 § andra stycket, 6 § eller 7 § första stycket avses, och giver han ej ntan oskäligt^ uppehåll försäkringstagaren meddelande, att och i vad mån han vill bliva frän ansvarighet fri, må sådan befrielse ej vidare av bonom påkallas. oriktig uppgift eller förtigande vare utan inverkan å försäkringsgivarens an ­ svarighet, däx han ägt eller bort äga kännedom om rätta förhållandet, så ock där den omständighet uppgiften eller förtigandet avsåg var utan betydelse för - ho^nom avtalets slutande upphört att äga betydelse för 10 § som lämnats av annan än för- säkrinfseivaront; nn ^ försäkringsbrevet, skall utöva inverkan å föi' annan^rråfölid nn dock icke i något fall göra gäuandeteg “en.^ ^ uppgiften lämnats al försäkrings- om tiden för ansvarighetens inträdande, givarens a^^sgbs\sjs^ ä dl tersäkringsgivåren euer ^‘hpcuir • i ^ anses hava inträtt vid den tidpunkt, då anbud. ^ ^ ^örsäknngatagaren avsänt antagande svar å den andres . avsändande, skau det antagab -ti ¬ t i - 'bn ga kk k k. 'g it t- is 1- s 1 1927. nr 77. 93 ota premien, 12 § j^r ej tid utaatt för premiens gäldande slmll . t:- angår avtalet flera premieperioder skall jdäggas utan uppskov. crlaggm ä periodens första dag. lag ’asmma vare dfir i fah^al^^ö '’fal'"*sfade.® * pertoditfdr&ta b^fas 13 §.et erlägges ej premien i rätt tid, stånde försäkrinas^ivarpn fritf vvv, »1. avtalet till upphörande efter tre dagar förbehåll irns. ? iippsäga må ej av försä^kringsgivaren åheroplf kortare uppsägningstid 14 §. fönbehåjl, varigenom inträdet av försäkringsgivarens ansvarighet rioris be ­roende av premies betalning eller försäkringsbrevs utlämnande må^ej ålro- pas, med mindre dröjsmål med premiens erläggande ägt mm ^ har förbehåll träffats att underlåtenhet att erlägga premie för en senare ■ upphörande av försäkringsgivarens ansvarighet, må sådan p^öljd dock_ ej intrada, innan en vecka förflutit efter det försäkringsgivaren givit försäkringstagaren meddelande med erinran om premiens förfallodag vad sålunda stadgats äge ej tillämpning å premie, som förfaller innan ts månader förflutit från det föregående premie saolat betalas 15 §. vill försäkringsgivare, som till följd av försäkringstagarens underlåtenhet att erlägga premie är jämlikt förbehåll i avtalet fri från ansvarighet, anhängig- göra talan för premiens utkrävande, skall det ske inom tre månader från för- lallodagen, med mindre avtalet dessförinnan upphört att gälla. tjnderlåtes det, have han förlorat sin talan. förbehåll, som strider mot vad nn är sagt, må ej av försäkringsgivaren åberopas. 16 §. varder försäkringsavtal jämlikt bestämmelse i denna lag av försäkrings­ givaren uppsagt att upphöra före den överenskomna tidens utgång, äge för­ säkringsgivaren åtnjuta den premie, som skulle hava utgått, där avtalet slutits för den tilländalnpna tiden. upphör avtalet av annan anledning att gälla, äge försäkringsgivaren av premien åtnjuta endast så stor del, som belöper å tilländalnpen del av för- säkringstiden. 17 §. vad i 1.3 § stadgas äge ej tiuämpning å försäkringsavtal, för vilka e^igt lag regler om påföljd därav, att premie ej erlägges, skola finnas i särskilda för försäkringsgivarens verksamhet stadfästa grunder.ej heuer slrall vad i 16 § är stadgat äga tillämpning, då i såd^a sunder skola meddelas bestämmelser om den rätt, som må tillkomma lorsakrings- tagaren, därest försäkring upphör i förtid. om försäkringbfall, som ftamkallats uppsåtiigeii eller genom vårdslöshet» , försäkringsgivaren vare fri frän ^lvvaxigbet gent emot den, som nppsåt- ligen framkallat försäkringsfallet. h jjt för-gräller avtalet annan försäkring än livförsäkring, vare lag i säkringsfallet framkallats genom grov vårdslöshet. var den, som framkallat försäkringsfailet på sätt i 18 § sägs, i sådan ålder ¬ 94 euer i sädant staaesläuatånd aom utesluter tilmkneughet ftr brott, äge ’ i ban?lid| som framkallat förs&krmgafallet. __ 1927. nr 77. i nämnda som framkallat försäkringsfallettatfte itfte stt fdvekomma skada person eller egendom undo? sådan» sägtecatt åtgärden kan anses^ torsvarkg. ■ .-»v. —a- g nafslom"'^ “®tse deän^iuwfårå försäkringsgivarens ansvsgigfc vad den har att iakttaga, som vill öamstaua anspråk på grund av införs äkiingsfall 21 §.den, som vill kos försäkringsgivaren framställa anspråk på grund av if t träffat’försäkringsfall, skall utan uppskov giva konom meddelande omfsrsia- f ringsfallet. försummas det, oek kan det antagas, att försummelsen länt föjy;^ säkringsgivaren till men, vare denne i mån därav berättigad till skäligt at* .1 drag ä försäkringsbelopp, som eljest bort utgå, eller till fullständig be&iel^e:*] &än ansvarighet. i ■, i j t. j i 'lag samma vare, där enligt avtalet meddelande om händelse, som kan mel föra försäkringsfall, skall givas innan försäkringsfall inträffat, men sådantj, meddelande ej äger rum. förbehåll, enligt vilket underlåtenhet att giva försäkringsgivaren sådant meddelande, som käx avses, skulle medföra, att försäkringsgivarens ansvarig ­ het inskränkes utöver vad nu är sagt, må ej av försäkringsgivaren åberopas, . 22 §. ,.v den, som gör gällande anspråk på grund av inträffat försäkringsfall, å%:j. ger att för utredning av fråga, som är av betydelse för bedömande av för- ■ säkringsfallet oek försäkringsgivarens ansvarighet, tdlhandaliåda denne handn ling, som finnes tillgänglig, och tillhandagå med andra upplysningar, sont v * stå till buds. för försummelse härav vare påföljd som i 21 § första sfyc- jket sägs. 23 §. ’o' 1 l har förbehåll träffats, att den, som efter inträffat försäkringsfall svikligea uppgivit, förtegat eller fördolt något förhållande av betydelse för försäkrings^ fallets bedömande, skall vara förlustig rätt, som eljest på grund av förssk- rmgsmlet skolat tillkomma honom, må, utan hinder av förbehållet, med be- aktande av de omständigheter, under vilka det svikliga förfarandet ägt 3rnm,-«f denne åberopas.ej om tiden för fullgörande försäkringsgivaren b betalningsskyldighet. ** . 24: §i hedning av^tnträffawö?s?^^^ försäkringsgivarens betalningsskyldighet meddekudf om t^'^^göras en månad efter det i den mån den är beropn?/ honom tiu handa; dock må hetalnmgv fjorton dagar fösutit st ft som i 22 § sägs icke krävas förtöp^ ringsgivarena beslut eller därav beroende av nagot fö , <iom ålagd forsdkrlugegivaxeu, mä av £ä?opä ‘‘'‘ ' /■ ¬ — 1927. nr 77. _ 95 ii il € t- ' i- e >■ t i, t i j l l' 'i \ i i •i i. r-i- i -wf. ■' i om försäkrmesgivarens regressrätt. 25 §. smigeii eiw |enom groy^yfxö^ét^^skåuärsäsgsm^^^ han är till skadan yållarde belopp som ntgwits i a^edning av liv-, olycksfalls- eller sjnkfarsäkrink äge farsäkringsgivaren ej aterkräva av den, som framkallat föiäkringsfalllt eller eljest i an edning dkrav är plikt,g att gälda skadestånd; dock ftt. ds . avtal om olycksfalls- eller sjnkfersälmng färsäkringsgivaren förbnndit sig att for sinkvärdskostnader eller andra utgifter och förfufter, som olycksfallet eller sjukdomen medfört, utgiva ersättning med verkliga beloppet av utgif ­ terna eller fotlnstema, vad sålnnda av för-säkringsgivaren utgivits må äter-krävas, efter ty i första stycket är stadgat. t; i om verkan av försäkringsgivarens euer försäkringstagarens obestånd m. m. 26 §. 7 mom. där försäkringsgivaren försättes i konkurs, förfaue försälviings- avtalet tre månader därefter. vill försäkringstagaren före utgången av sagda tid uppsäga avtalet, vare kan därtill berättigad. inträffar under konkurs för- säkringsml, innan avtalet upphört att gäua, njutes för fordran, som däri ­ genom uppkommer, betalnings rätt i konkursen. vad salunda är stadgat skall icke äga tillämpning, dä vid livförsäkrings ­ bolags eller annan försäkringsanstalts konknrs särskild administration för tillvaratagande av försäkringstagarens rätt enli^ lag skall inträda; och gälle i fråga om försäkring, som meddelats av understödsförening, vad därom är i lag särskilt stadgat. s mom. pinnes försäkringsgivaren vid utmätning sakna tillgång att betala sin gäld, eller inställer ban sina betalningar, ^ eller kommer ban eljest på sådant obestånd, att det måste antagas, att han ej kan rätteligen fullgöra vad honom enligt avtalet åligger, vare försäkringstagaren berättigad att uppsäga avtalet, där ej ofordröjligen efter aumaning betryggande säkerhet ställes för dess fullgörande. 5 mom. då, enligt vad i denna paragraf är sagt, försäkringsavtal upphör att gälla, vare försäkringstagare eller anuan, som genom försäkringens upp­ hörande lider skada, berättigad till ersättning därför. 27 §. uppkör försäkringsgivarens rätt att här i riket driva försäkringsrörelse, äge försäkringstagaren uppsäga avtalet; och skall vad i 26 § 3 mom. är stad ­ gat äga motsvarande tillämpniug. har försäkringsgivaren, trätt i likvidation, skall vad i 26 § 1 och 3 mom. stadgas äga motsvarande tillämpning; dock att avtalet förfaller först ett år efter likvidationens börian. 28 §.ej må försäkringsgivaren åberopa förbehåll, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse försäkringstagaren försättes i konkurs eller eljest kom ­ mer på obestånd; dock äge i avtal om skadeförsäkring försäkringsgiv^en för ­ behålla sig rätt att uppsäga avtalet med j^orton dagars uppsägningstid. ¬ 96 1927. nr 77. om prebkription. 29 §. den, som vill bevaka fordringsrätt pä grund av försäkringsavtal, skalt laga ordning ankängiggöra sin talan inom tre år frän det kan fick kännefl om att fordringen kunde göras gällande samt i varje fall inom tio år det sådant tidigast kunnat ske. underlätes det, vare fordringsägaren sin?s förlustig. har sådan fordran kommit under dispasckörs bekandling, vare " ansett som om den blivit genom talan bevakad. ’ ba 30 §. har försäkringsgivaren träffat förbehåll, enligt vilket fordringsägaren skull vid påföljd av rättsförlust, ankängiggöra sin talan tidigare än i 29 § är sa f* må sådan påföljd ej göras gällande, med mindre försäkringsgivaren skriftlipf' förelagt fordringsägaren att inom viss tid, ej understigand^e sex månader s delfåendet, ankängiggöra sin talan samt fordringsägaren den tid försuttit ^ rörbekåll, att försäkringsgivarens ansvarighet för inträffat försäkrinffsfpll skall vara beroende av att den, som äger fordran på grund av försäkring f^et, giver försäkringsgivaren sitt anspråk tiu känna inom viss tid må pi åberopas pnt emot fordringsägare, som framställt anspråk inom sex månads ‘ från dot iiaii fått iräniiodotn nm cin om förbehåu angående avtals förlängning. 31 §förbebåll träffats, att avtal om försäkring för viss tid skall där unn-för tid, som överstiger ett år, må det i^r- ftk utäneert ’ dm med mindre®han senast en mäsd ringsts|ar:flrdelä ‘-tom “l"nesr ► om förhandling med försäkringsgivaren. 32 § for den,må ej det förbehåll goras gklande®förhandling, lig kostnad eller sväfio-hpi:^ ’ tillämpning skulle medföra oskä- i som skall om vissa meddelanden enrigt denna lag. *' 33 §fir^beiorc ^1 46 euer 48 §, inlåmnat sänt, ock varder det försenat eller pä ändamålsenligt sätt av-diglet föranleda, att zsästlt* iz xht j * monr o^tlgnet a, rörsåh.ngeni..„n, som ,o.or tlu uppenhar ohmighot. ^eder därtill, knnna jämkas eller lätnnf ^ allmänhet gäller ej för-verensbtämma meä en god försäkringsp^^^g.^^®®® ”^®’ där såfant kan ¬ •t ■ 'i'' v q 1 !i t i ■*] i■^v - j; — 1927. nr 77. _ 97 h. om 8k:adeförsäio*iiig, a. aumanna tjestämmelser. om bkadgförb&kriiiga föremål 35 §. till föremål för skadeföreäkrfög må göras varje lagligt intresse, som kan uppskattas i penningar, försäkringen må avse försäkringstagarens eller tredie mans intresse. •' om försäkringsvärdet. 36 §. har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse, som är före ­ mål för försäkringen, skall denna antagas avse sådant intresse, som är bero ­ ende av att värdet av själva godset icke minskas eller går förlorat, men icke annat intresse, som är förknippat med godset, såsom att binder icke möter för dess användning under viss tid eller på beräknat sätt. 37 §. yärdet ä gods, som skadats eller förstörts, skau, med undantag som i 38 ocb 75 §§ sägs, anses motsvara vad det omedelbart före försäkringsmlet skulle bava kostat att få godset ersatt med nytt gods av samma slag efter avdrag av vad godset kan nava förlorat i värde genom ålder och brt^ nedsatt an ­ vändbarhet eller annan omständighet. yid beräknande av ersättning för skada å byggnad, som blivit av försäk- ringshavaren iståndsatt eller återuppförd, må avdraget ej avse annat än skill ­ naden mellan nytt och gammalt. varor, som av en yrkesidkare tillverkats eller anskaffats för att försäljas, skola uppskattas till det pris, som de kunna antagas hava bort inbringa, om han omedelbart före försäkringsfallet sålt dem till annan för försäljning i rö ­ relse av samma slag. vid uppskattningen skall alltså hänsyn tagas till und ­ gången försäljningskostnad eller handelsrisk, uppkommen räntevinat eller an- i nan dylik besparing. 39 §.ej vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada utgiva större belopp än som erfordras för förlustens täckande, ändå att över ­ enskommet försäkringsbelopp är större.innebär avtalet, att om skada timar, den skall ersättas efter visst mgivet värde å gods, varå försäkring tagits, euer att ersättning eljest skae utgå, efter grund, som icke finnes i denna lag stadgad, vare överenskommelsen bindande för försäkringsgivaren, så vitt han icke gitter visa, att med tiuämpning därav ersättningen komme att uppgå till väsentligt högre belopp än som erfordras för förlustens täckande. om underforsäkring. 40 §. . ,einnes försäkringsbeloppet understiga det försäkrade intressets vär e, v^e försäkringsgivaren, där ej annat framgår av o^aständighet^na an^^g nast för så stor del av inträffad skada, som svarar mot förhållandet mellan försäkringsbeloppet och sagda värde. •4 ¬ 98 — 1927. nr 77. — om dubbelforsftkring. 41 §. ■'i •' är samma intresse förstot hos flera försäkringsgitare mot samma for.' ' rare envar försäkringsgivare gent emot försäkrings hava ren ansvarig vore han ensam försäkringsgivare. 42 §. äio flera försäkringsgivare ansvariga för skada, och överstiger snmman de särskilda ansvarighetsbeloppen den ersättning, som i det hela tillkonuns försäkringshavaren, varde ansvarigheten försäkringsgivarna emellan fördelnrt' efter förhållandet mellan ansvarighetsbeloppen. uppkommer brist hos nå^n ^ skall den fördelas å de övriga efter det förhållande här ovan är sagt. ■ har förbehåll träff’ats. enligt vilket försäkringsgivaren skulle vara helf eller delvis fri från ansvarighet såframt samma intresse är eller varder för ' säkrat jämväl hos annan försäkringsgivare, äge försäkringshavaren likväl rätt till ersättning för inträfi “ad skada i den mån han icke på grund av annan för säkring kan utfå sådan ersättning. hava flera försäkringsgivare meddelst försäkring av samma intresse, och har envar av dem betingat sig ansvarsm het såsom nyss är nämnt, vare, utan hinder därav, envar ansvarig i förhål' lande till det belopp, för vilket han skolat svara om försäkringen varit med* delad av honom allena; yppas brist hos någon av försäkringsgivarna, vare de övriga efter nyssnämnda förhållande ansvariga för bristen slutp försäkringsavtal sålunda, att icke blott ansvarigheten utan även rät p^eme är beroende av att annan försäkring ej är meddelad, äge stad ­gan dena 1 första stycket e] tillämpning. - -ö stodgaedeia i första stycket stånde försäkiingsgivaien op. ^fueföir “ssxlxss försäkriagen avs?, 44 §. ’ intfartssit? ‘"’f framställer anspråk i anled- givaren lämna nunu-ift air’ phktig att på anmaning av försäkringa- fss av försäkring, varigenom samma intresle må hava för ­ anses hava länt förs^kringfgfvlren .det, och kan försummelsen tigad till skälio-f avrlrco. f denne i mån därav berätfrån ansyarighet ^ ersättningsbeloppet eller till fullständig befrielse hos annan^förfäs^gsffvjre^^^^ anmälan om försäkring må avtalet ej av krbäkrintxtd-i-yra^^ ^ äv! än i första stycket sögs,påföljd för underlåtenhet än^n^ åberopas, så vitt däri är utsatt annan j aerlatenhet än som , första stycket är för där avsett fau stadgad. om fareökaing, värdar fsrän ölr ^^dring i förhällaiföe,®vto ^umsä ava rens vilja tillkommen i försäkringstagaren vid avtalpfö j rntagits i försäkringsbrevet eller som ■ ^ ej ökningen av sådan försäkringsgivaren, och ' ,t^it den i beräkning, vare denne fo ’ ^ärsäkringsgivaren måste anses hava att han om det genom ändringet ansvarighet, där det kan antagas. ,,talete blntande. över huvud ej fkulfff förhållandet förefunnits vid av- . kan det antagas, att föräs. ■ meddelat försäkring, nng men i avseende ä prs e£f meddelat försäk- v upptagits, vare hans ansvsis^be^®®^ w^llt andra villkor än i avtalet y, vangaet begränsad tiu vad i betraktande härav sva- ¬ j jl,'" . 1 1 if ■03 'r 1‘ 1 ■i — 1927. nr 77. 99ay ring^^så^om \lj^el?"äxtava skett icke tegit återförsäk- ingår avtalet sjöförsäkring därefter lämpas, för vad i andra stycket stadeas att förcav gäue, i ställetringsfall svaiar eadät i dfa s ds vfsaf lydelse för forsäkrmgsfallets inträffande^eller skarns omfåttnm™"' saga attaleb att upphöra fjorton\!gåkft3ru^3a^s||f?'' ““ rätt att upp- ksstäs-s.i“ säs; «* - fsi-j honom^påtelas^'^ ansvarighet fri, må sådan befrielse ej vidare av ... ^ 49 §. i> faran vare utan inverkan ä försäkringsgivarens ansvarighet, där förhållande, van ändring ägt rum, blivit återställt eller farans ökning eliest upphört att vara av betydelse. ^ lag samma vare, där åtgärd, som medfört ökningen, haft till ändamål att förekomma skada å person eller egendom samt företagits under sådana om ­ständigheter, att åtgärden måste anses försvarlig. 50 §. ej må försäkringsgivaren åberopa förbehåll, enligt vilket ökning av faran skall verka rubbning i hans ansvarighet i andra fall eller i annan omfattning än i 45 —49 §§ sägs. i fråga om bestämmelserna i 45 § andra och tredje stycket gälle dock, att vardera kan genom förbehåll göras tillämplig i stället för den andra. tjtan hinder av vad sålunda stadgats må i avtal om försäkring å gods träf­ fas förbehåll, att om försäkringen gäller till förmån för tredje man och godset finnes i försäkringstagarens besittning, åtgärd eller underlåtenhet av denne skall hava samma verkan som åtgärd eller underlåtenhet av försäkrings- havaren. om säkerhetsföreskrifter. s . 51 §.asidosättes viss i försäkringsavtalet meddelad föreskrift, vars iakttagande är ägnat att förebygga eller begränsa skada, vare försäkringsgivaren ersätt- uingsskyldig endast om och i den mån skadan, efter vad antagas må. skulle hava inträffat även om föreskriften blivit iakttagen. framgår av omständig ­ heterna, att underlåtenheten icke kan läggas den till last, som haft att tillse, att föreskriften iakttogs, vare den utan inverkan å försäkringsgivarens ereätt- nin.g.sskyldighet. ax anledning att befara, att säkerhetsföreskrift jämväl i framtiden kommer att åsidosättas, äge försäkringsgivaren uppsäga avtalet att upphöra fjorton dagar efter uppsägningen. förbehåll, att försäkringsgivaren, där meddelad föreskrift ej iakttages, skau vära fri frän^ ersättningsskyldighet i vidare mån än förut i denna paragraf är sagt, må ej av honom åberopas. 33 270024. svensk förfaoningssamling 1927, nr 77 —b4, ¬ 100 — 1927. nr 77. — i om åtgärder till avräj^ande av skada. 52 §. , då ftraäkringsfali inträffar eller kan befaras vara omedelbart föres ‘v åligger det försäkringskavaren att efter förmåga sörja för avväijande ‘ minskning av skadan samt att, där ersättningsskyldignet åligger tredje v ^ vidtaga erforderkga åtgärder för bevarande av försäkringsgivarens rätt ' ■ denne. eöreskrift, som försäkringsgivaren i sådant avseende meddelar 1™ förgäkringahavaren att så vitt möjlig efterkomma. ’ åsidosätter försäfcringskavareu uppsåtligen eller genom grov vårdslöskv® vad konom sålnnda åligger, ock kan det antagas, att åsidosättandet länt fö säkringsgivaren till men, vare denne i mån därav berättigad till skäliat v ' drag å ersättningsbelopp, som eljest bort utgå, eller till fullständig befo-ali ’ från ersättningssfyldigket. förbekåll, enligt vilket underlåtenhet som nut ^ sagd skulle hava inverkan i annat fall eller i vidare mån än kär stadgas ej åberopas av försäkringsgivaren ° ’ ““ ■ ■b ,-k- 53 §.oo y. har försäkringskavaren för åtgärd, som i 52 § avses, fått vidkännas ut«nfi- eller annan uppoffring, som efter omständigheterna är att anse såsom skäls vare försäkringsgivaren skyldig att ersätta sådan kostnad, ändå att förasf ’ ringsbeloppet därigenom överskrides. yad sålunda stadgats skall icke gälla i fråga om kreatursförsäkring. om försäkring av tredje mans intresse. 54 §. euer^x förlorlt tmvs ’a - äää".?? ; äganderätten^^iu^godset^^vmgär^^^ann^a^^^^®^ upphöra i händelse ringsfall inträffar föom floson dagar skada, i den mån kan icke på ^unf av för ersättning för liden rätt till gottgörelse för skadan ^vadumg 1 mga om ^öförsäkring d ltyg eääförsng!'' 4 så vitt ej innat framgåf av^^mständfs^^^ lösegendom, skall försäkringen, - som tillhör hans m^e eller bn^ jö,mväl egendom, i,ians husfolk. ^ mantalsskrivet barn eller alnan av så&amf an^fya/atvtal försäkrmgatagaien litvlfl, eum eljest följer av särskilt rättsförfö^?^ mellan honom och tredje mannen sakrmgsgivaren träffa avgörande ^m fört^r^" "ätt att med för- mottaga nppsägning eller / ®^tengens ändring eller upphörande, alkna röfande försäkringen, eller mot honom vidtages åtgäid, som av^^mtages, hkväl gällande mot tredje manien, utan ■i ¬ [.i . -v ■i f — 1927. nr 77. 101 tonnossemerf euer fraktsemsdabblett, vate åtglfen gällandlot tredj l4\b^bg forsikringsbrevet fbr eje man- erforder- 57 §. en ej då fdrsälmngsfau imtettffat, åge tredje man, tul vara förmån försäkring f“ lörssin “ fas:äs^^^^^ bära ersättningfbeloppef, såframmokrmjrmannef £ ‘°i®aftis namn^lra euer eljest bestämt utmärkt eller han anmält sig vilja själv bevaka sin rätt kbrer avtalet sjöiörsäkring eller annan transportförsäkring å varor å vilka utftodats konnobsement eller fraktsedelsdubblett, äge försäkringstagaren den bsfa-örigiiet nu är sagd ^endast såframt lian företer försäkringsbrevet för erfor- derlig anteckning om åtgärden. 58 §. ^ gäller försäkring å gods till förmån för någon, som till säkerhet för ford ­ ran har panträtt i godset, äge han, ändå att fordringen ej är till betalning ■ förfallen, framför ägaren rätt att ur utfallande ersättningsbelopp ntfå sin fordran, såvida icke ägaren genom att avhjälpa skadan eller på annat sätt bereder panthavaren samma säkerhet som han ägt före försäkringsfallet. lag samma vare, där försäkringen gäller till förmån för någon, som har rätt att kvarhälla godset till säkerhet för förfallen fordran. ersättningsbelopp för gods, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. avser ersättningsbeloppet gods, som satts i kvarstad eller under ^ingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, ut ­ givas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat. i &åga om rätt för vissa innehavare av inteckning i fast egendom, tomt ­ rätt eller vatten fallsrätt att njuta betalning ur brandskadeersättning gäue, i stället för föreskrifterna i 56. och 57 §§ samt första och andra sty(^ena i förevarande paragraf, vad som finnes stadgat i 86—88 §§ samt i särskild lag. b. om transportförsäkring. 1. om sjöförsäkring'. 59 §. med sjöförsäkring förstås i denna lag försäkring mot fara, för vilken det försäkrade intresset ntsättes nnder sjötransport. omfattar försäkring jämte sjöfara tillika annan fara, den där står i samband med transporten, vare för ­ säkringen i sin helhet att anse såsom sjöförsäkring. hänför sig försäkring till fartyg, som är upplagt eller befinner sig å slip 3 eller l docka eller eljest är stillaliggande, eller till varor i sådant fartyg, den försäkring skall ock såsom sjöförsifcing anses. 60 §. .sjöförsäkring omfattar, där ej i lag eller avtalet särskilt undantag gjorts, varje slag av fara, för vilken det försäkrade intresset ntsättes. 61 §.eör den ersättningsskyldighet, som kan komma att åligga försäknngsh^ varen gent emot tredje man, vare försäkringsgivaren ansvarig i det ±all, att fartyg eller frakt häftar för ersättning för skada, som uppkommit genom far­ tygs sammanstötning eller genom händelse, som enligt 223 a § sjölagen skau anses lika med sådan sammanstötning. ^ t ¬ 102 _ 1927. nr 77. — föreligger nnderförsälrring, skall vad i 40 § stadgas äga tillämpning ö ' ■ sättning, som här avses. ^ försäkringsgivaren vare ej skyldig att ersätta skada, som är en föka av slitning, ålder eller röta eller som åkom mit varor pä grund av d^aasp' fälliga inpackning eller deras egen beskaflfenhet, såsom när spannmål brinner, fytande varor avdunsta eller utläka, frukt eller annat födoämimsf nar eller kreatur dör. ött-63 §. avser försäkring redarens intresse, ock uppkommer skada därav att f" tyget, när det senast avgick från hamn, icke var i sjövärdigt skick ’eller t' hörigen utrustat och bemannat eller försvarligen lastat eller försett med forderliga skeppshandlingar, den skada vare försäkringsgivaren endast i fall skyldig att ersätta., att varken redaren eller befälhavaren skälmen hn antagas hava insett eller bort inse, att bristen förefanns- ^ 64 har utredning av gemensamt haveri ägt rum i vederbörlig ordning- sbll det bidrag till haveriet, som enligt utredningen belöper ä försäkrat mtmz^ ersättas av försäkringsgivaren. föreligger underförsäkring, skall vad i 40 § stadgas äga tillämpning ä hi drag, som här avses. e s ui- 65 §. har i befraktningsavtal stadgats, att utredning av gemensamt haveri skall äga rum efter bestämmelser, som avvika frän vad i lag föreskrivits oeh sm bestämmelserna i överensstämmelse med internationell eller här i landet rå!försäkringsgivaren ej till befrielse frän ansvarighet åbl ropa, att bestämmelserna vunnit tillämpning. ° hett* eller'j^äsom hänfiirug tiu gemensamt heyeri sm--äts. férsäkriagsfloppet o4 iteakfingsvardet'™ fö^l^andet meu.n g 7 § f^tyg, verkställd j'um med visst righet, där antagas må. att fnrculj^ ’ försäfengsgivaren fri från ansva- gen skulle hava helt eller delv' kännedom om förändrin-eller betingat sig wpe 'em i'llförsäkringens meddelande-- - vt äterforsäk- väl ansvarig ^för^intsmidf försäkringsgivaren lik- säk-rin^havlrens saxke förändringen slett utan f' som försäkringen omfattar. företagas i anledning av en händelse, i»n5vhs ““elta*™ä?testtle'*zt'fif farvatten, som i avtelst;: aifödre avvikelsen «pphöre försäkringsgivarens an-^tycke. avvikelsen företagits utan försäkringslvarens sam-i företagas med ailedning en^v^feff^ avvikelse, som må4-^ ä av en av försäkringen omfattad händelse euer skett:; 4-. r ¬ ■'is- c4- ■4 i-t r- '- i; i 1 i i f %■■ ir" k'..i '‘ ■j^ ;r i — 1927. nr 77. _ faityget så snart ske kan återföres till rätt vjid-^n där ejftilln a^varighet för aada, aom i j fau ntan betydelse för försakringsfallets toffande euer skadls omfettnfög ’'” genom bärga 70 §. tiu ersättning som om total förlust inträffat. lag samma vare, där i följd av händelse, som försäkringen omfattar, varor kommit i sådant läge^eller lidit sådan skada, som bär förut avses, euer blivit upplagda å plats, från vilken de icke kunna avhämtas inom rimlig tid och för rimlig kostnad. 71 §. har all underrättelse om fartyg uteblivit under tre gånger så lång tid som kan antagas i allmänhet åtgå för fartygets resa firån den ort, där det sist avhördes, till närmaste bestämmelseort, dock under minst tre månader, eller har fartyget övergivits av besättningen och icke inom tre månader därefter kommit till rätta, då äge försäkringshavaren samma rätt till ersättning som om total förlust inträffat. vad sålunda stadgats gälle jämväl ombordvarande gods, där varken farty ­ get eller godset kommit till rätta inom tid som nu sagts. 72 §. där fartyg eller varor av främmande makt lagts under embargo euer upp ­ bringats eller anhållits genom annan dylik åtgärd och frigivning ej skett inom sex månader efter åtgärdens vidtagande, äge försäkringsnavaren samma rätt till ersättning som om total förlust inträffat. vill försälåringshavaren begagna den rätt, give han det försäkringsgivaren till känna inom tre månader etter det han måste antagas hava erhållit kännedom om de omständigheter, å vilka rätten grundas; sker det ej, vare han rätten förlustig. 73 §. utbetalar försäkringsgivaren ersättning för total förlust, och finnes ay vad som sålunda ersättes något i behåll, inträde försäkringsgivaren i försäkrings- havarens rätt därtill; och åligge förty försäkringshavaren att hälla försäk­ ringsgivaren till handa alla för försäkringshavaren tidgängliga handlingar rö^nde rätten till det, som finnes i behåll.föreligger underförsäkring, äge försäkringsgivaren dock ej rätt till större andel i det, som finnes i behåu, än som svarar emot förhådandet mellan för­ säkringsbeloppet och försäkringsvärdet. 74 §.har nnder försäkringstiden haveri inträffat flera gånger, ersätte försäkrings­ givaren skadan, ändå att ersättningsbeloppen sammanlagda överstiga försäk ­ ringsbeloppet.när skaaa timat, äge försäkringsgivaren befria sig firån vidare ansvarighet ¬ 104 — 1927. nr 77. — ffenom att utbetala hela försäkringsbeloppet och ersätta utgift eller ann ö . _____ .e«_r,kwinn.c!hqt7iirfitl 101 a tttt«-rl q ti r( q -fiir nnnoffring, som försäkringshavaren för avvärjande eller minslminf,-, kmdan^fått fidkännas, innan han fått kännedom om att försäbringegi® till utöva den rätt som nu sagts. i fall, som här avses, skall vad t 73 g stadgat icke äga tillämpning. värdet av handelsvaror, å vilka försäkring tagits mot skada under sjö port, skall anses motsvara det pris, som vid tiden för transportens börian i avlastningsorten gällande för sådana varor levererade fritt i fartyg å banvagn eller annat fortskaffningsmedel, med tillägg av dels tio procent detta uris, dels ock kostnad för sedvanlig försäkring samt sådan frakt ^ enbvt fraktavtalet skulle utgå även om transporten icke fullbordades '76 §. där försäkring jämlikt bestämmelse i avtalet eller i följd av uppsägning som försäkringsgivaren av annan grund än utebliven premiebetalning verk'^^^ ställt, skulle uppköra att gälla å tid. då fartyget befinner sig till sjöss, fork ^ fare likväl försäkringen att gälla intill utgången av den dag, då fartyget an-- kommer till första hamn. kommer avtalet sålunda att gälla för tid, för vilken premie icke erlagts äge försäkringsgivaren rätt att åtnjuta premie jämväl för den tid. ° * ' 2. om annan transportförsäkring. 77 §. annan transportförsäkring än sjöförsäkring omfattar, där ej i lag euer av-, talet särskilt undantag gjorts, varje slag av fara, för vilken det försäkrade intresset utsättes nnder transporten. vx- tt . 78 §. tvad 1 62, 67, 68 samt 72 —75 §§ är i fråga om sjöförsäkring stadgat skafl a aga motsvarande tillämpning i fråga om annan transportförsäkxing. "" g. om brandförsäkring. 79 s svang bäsom brandskada anses alltså icke: kakelugn lampa eller från uppgjord eld i spis eller tobausrakning glad aedfahe. och isimåtns äetta iåbå “f i brand, åstadkommer å annat att hetta eller /ök^fiån^fff skada, som uppstår därigeaom målet blivit för^kokmna^sf^^^p^-^ ’ nppkommer till följd därav, att före* värme, vare försäj^ingsgfwen^j^lvls^sf er's^^ ) uppt^fr^^ brandförsäkring inbegripen, ändå att brandej •ö ¬ - 1927. nr 77. _ 105 har försäliringsgivaren imätt ansvnt,vt,^<- f- 82 i. ® såsom brandskada skall ock anses afv • i. jkommer eller stjäles eller att det skadas vfd skäba' euer hämmande av brand eller till bäranino- ttnfo gård till förekommande åtgärd föremål nppoffrats, vare lag sammt ändå att^brn^dp^ 7^a under försäkringen inbegripet föremål ’ ^ branden ej hotade nagot 83 §.finues gods, då skada inträffar, å annan nlatq än ■fhro!jwit,n..4.„ avtalets ingående uppgivit, vare försäkringsgiva?en likväl ansvari| mfd^sndre r .; det kan antagas, att han, om den nlats varit nnnrhrrpr, tu ii^ v sig från försäkrinvens meddelande eller betingaj^ss l'gre premirsltjst t återförsäkring för lelopp, som nu ei återförsä&ats ^ ^ ^ nw st^r: blcv t■fe ■ u e 1 1 fc t ■;s ' -t-- ''? /■' aom åkommer per- "lats inom riket än - sj återförsäkrats.b andå att sådant fall ej är för handen, skall brandskada a. sonlig lösegendom medan den tillfälligtvis finnes å annan p den i attalet angivna ersättas av försäkringsgivaren intill ett belopp mot- 3^ svarande femtio procent av försäkringsbeloppet, dock högst tretusen kronor. 84 §. ar försäkringsavtal gällande för ett är, och varder det ej ä någondera sidan uppsagt senast en vecka före försäkringstidens utgång, skau avtalet anses för­längt iör ett år i sänder. 85 §. har försäkrmgshavarens make föranlett försäkringsfauets inträffande, skall, där ej makarna på grund av söndring eller efter vunnen hemskillnad leva åtskilda, vad i 18 och 19 §§ stadgas äga tillämpning såsom hade försäkrings- fallet framkallats av försäkringshavaren. 86 §. den som i om är sär- lande ersättning över- försäkringsbeloppet för egendomens åbyggnad. tt_ har^ anmälan om inteckningshavarens namn och adress gjorts hos försäk­ ringsgivaren, vare uppsägning av försäkringsavtalet eller avtalad ändring däri utan inverkan å den rätt, som tillkommer inteckningshavaren pä gmnd av försäkringsfall, som inträffar, innan en månad förflutit efter det han un ­ derrättats om uppsägningen eller ändringen ; och skall sådan underrättelse anses meddelad, då den i rekommenderat brev avsänts under den uppgivna adressen. varder _ premie ej i rätt tid erlagd av försäkringstagaren, må försäkrings ­ givaren ej gent emot inteckningshavare, vars namn och adress blivit hos ho­ nom anmälda, åberopa försäkringstagarens dröjsmål tiu. befrielse från ansva ­ righet, med mindre inteckningshavaren nnderrättats, att premien är ognlden, och därefter en vecka förflutit. 1 j eljest försäkringsgivare till befrielse från ansvarighet gent emot in ­ teckningshavare åberopa omständighet, som beror av annan än denne. vr ^ . 88 §.87 §§ stadgas om inteckningshavare gäue ock den, som för d fordran med förmånsrätt, som avses i 11 kap. 2 § , någon för fordran inteckning i tomträtt eller vattenfallsrätt, är brandförsäkring tagen å byggnad, som hör till tomträtten eller vattenfiills- ¬ ,> 106 rätten, vare bestämmelserna _ 1927. nr 77. — i fråga om inteokningshavarens rätt på grund av la i 86 oob 87 §§ likaledes tillämpliga. ^ . . d. om kreatursförsäkring ’. 89 §. en månad efter försäkringstidens utgång djur dött eller nd av sjukdom eller olycksfall, som intränat under föreä 5rsäkringsgi varen likasom under försäkring stiden. 90 §. \ har inom dödas på grund sjuliuum bu -ci oum inuittuao u; tiden svare försäkringsgivaren ing stide 90 , : ersättning för djur, som i följd av sjukdom eller olycksfall dött eller " dödas, skall beräknas efter det värde djuret då skulle hava ägt, om ’ domen eller olycksfallet icke inträfpat. ’ : - : e. om ansvarigketsforsaki ’ing. 91 §•har försäkring tagits mot den ansvarighet för skada, som vid en i avtalet avsedd händelse kan åligga någon gent emot annan (ansvarighetsförsäfeiim)' och har sådan händelse inträflåt under försäkringstiden, äge rätt till ersöft^ ning rum, ändå att skadan yppat sig först senare. 92 §. har den, som lidit skada, mot försäkrings hav aren anhängiggjort talan om utbekommande av skadestånd, och har denne i anledning därav fått vidksn nas kostnad, som skähgen ej kunnat undvikas, ersätte försäkringsgivaren kost ­ naden, ändå att försäkringsbeloppet därigenom överskri des. 1 försäkringsbeloppets storlek skall ock utdömd räntaå skadeståndsbelopp, som försäkriugshavaren förpliktats gälda, eller å den del av sadant belopp, for vilken försäkringsgivaren svarar, ersättas av denne. 93 §viu försäkringsgivaren, med tillämpning av villkor i avtalet, påfordia, att eått söka ändring i dom, som i rättegång mot tredje man?fnt p^^ktig att verkstälå sådan nedfiatt- ?ä fån^^avte^n^yti t? ^^tt att fullfölja talan, så ock att, 94 §.i hän^delse^fö^bh^n försäfaingsgivaren skall vara fri från ansvaiiglietj' ersättning tiu den s^om^h^rskada ^^jps^gi^^rens medgivande utbetam helopn vare utan vptknn os ® s°'^känner fordrat exsättnuige*;,ersättningsanspråket uppenbart var laglige?»: i b«»ttan,else lörande skyldigheu| komma att av försäkrinese-ivaren a ^ avtalet angivet eller k^skyldighet blivit försäkr!n|sbavaren “ ålatd skadestånds^ anses innefatta bindande faststäsp^^^^l, försäkrmgsgi äge denne i ty fall ei den rsh ^y^drsäknngsh av arens förpliktelse;sägs. förbehåll om ^ annan åberopas. ^ jd än nu sagts må ej av försäkringsgi'' ’ bära ersättog^^^^dlarr mån y^^^ttigad att på grund av försäkringen u denne lämnat sitt samtycke. ^ g^ttgjort den, som lidit skada, ¬ v ^■f . r. v ätt­ om fin- jst- del att lau itfr att, er- letj ilar g3' att. eatl ceif 3| cett.. .1; — 1927. nr 77. _ 107 har ersätfcnidg utbetalats utan att den som -upm-^ j,eller lämnat sitt samtycke till utbetalnlneen ocb gottgorekeutfå det bonom tillkommande skadestånd vrati w: ^ sedermera ickessmtsss™.-ä tycke av de», som lidit skada, sge dcnn| dartköxxet w1 betalar beloppet itttt att & försskritigsbavarens anspråk mot fos^mgsgito ren på sig överlåtet och åliper 1 ty fall konkursförvaltaren att håua^fnom‘“ieht d ’et ätf?el*t| “peät"sr 96 §. u, har efter mträffande av händelse, som kan medföra betalningsskyldighet för försäkringsgivaren, mellan denne oeh försäkringshavaren träffats uppgö ­ relse rörande betalningsskyldighetens omfattning, vare uppgörelsen utan ver ­ kan i den mån d.et visas, att försäkringshavaren handlat i syfte att undan ­ draga den, som lidit skada, det honom tillkommande skadestånd och att för ­ säkringsgivaren insett eller bort inse detta. 111. om livförsäkring. aumäiuia bestämmelser. 97 §. livförsäkring för dödsfall eller för livsfall må tagas å försäkringstagarens eller å annan persons liv. 98 §. skall premiebetalningen ske periodvis, vare försäkringstagaren ej pliktig att hålla försäkringen vid makt genom betalning av premie för en senare period. 99 §. ej må försäkringsgivaren till minskning av sin ansvarighet åberopa, att faran ökats genom ändring i visst förhållande, utan så är att i försäkrings- brevet angivits, såväl att sådan ändring innefattar ökning av faran som ock vilken påfölid ändringen medför. 100 §. har den, å vars liv försäkring för dödsfall tagits, berövat sig hvit innan år förflutit från det försäkringen togs eller senast återupplivades, vare r k 1^ m . .... ^ _ *. - _ _ _ - , -____ ... _ _ t ...x. a •im .___ _ ^ ..j ^.4-. « ...j ^ .k a 4^ ^a n a ^0 o o i vförsäkringsgivaren fri från ansvarighet, med mindre det måste antagas, att försäkringen tagits eller återupplivats utan tanke på självmordet och att hand ­ lingen skulle hava företagits även om försäkringen ej varit för handen. 101 §. de i denna lag givna stadganden om försäkringsgivarens frihet från ansva ­ righet i vissa fall äge ej inflytande på frågan om den skyldighet, som km åligga honom att helt eller delvis utgiva den på försäkringen belöpande ande ­ len av premiereserven. om kapitalförsäkring. . 102 §. , „ vill försäkringstagaren, att försäkringsbeloppet skall tillfalla ann^, ma 'it^au++r\ o ___ .... ,.1.^ via .qä/irt-rt-f n on fl a thä ftv löltsäjx ”ban insätta denne såsom förmånstagare. sådant förordnande må av försäk 34 270024. svensk förfatiningssamling 1927, nr 77 —84. ¬ i- 108 — 1927. nr 77. — ringstagaren när som helst återkallas, såframt han ej ^^^^^^istagajgj. förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt. höfter försäkringstagarenb död må ej återkallelse äga mm. 103 §. förordnande om förmånstagares insättande eller återkallelse av sådant för. ordnande skall, för att vara gällande, skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå antecknas. 104 §. är förmånstagare insatt, skall försäkringsbelopp, som utfaller efter försäk­ ringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap. har försäkringstagaren efterlämnat make, bröstarvinge, adoptivbarn eller dess bröstarvinge, skall, där förordnandet hade kunnat av försäkringstagaren återkallas, försäkringsbeloppet, så vitt fråga är om efterlämnad stärbhusdel- ägares giftorätt, rätt till vederlag eller laglott, behandlas så som om beloppet tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. huru efter försäkringstagarens död hans borgenärer i visst fall äga hålla sig till försäkringsbeloppet, stadgas i andra stycket av 116 §. 105 §. yid tolkning av bestämmelser om förmånstagares rätt till försäkringsbelopp, som utfaller efter försäkringstagarens död, skall, där ej annat framgår av omständigheterna,' iakttagas följande: har försäkringstagaren betecknat sin make såsom förmånstagare, skall, där han vid sin död var omgift, förordnandet gäua till förmån för den, med vilken han då levde i äktenskap. äro försäkringstagarens barn insatta såsom förmånstagare, skall förord ­ nandet gäua tiu^förmån för bröstarvinge, adoptivbarn eller dess bröstarvinge och, där flera sådana förmånstagare finnas, envar av dem äga del i försäk­ ringsbeloppet efter de grunder, som gälla i fråga om arvsrätt efter försäk­ringstagaren. sar försäkringstagaren insatt make ocb barn såsom förmånstagare, skou, saframt flera förmånstagare finnas, envar av dem taga del i försäkringsbe- loppet efter de grunder, som vid dödsfall gälla i fråga om bodelning och om sådan förmånstagares arvsrätt.äro för^krings tagaren b arvingar insatta såsom förmånstagare, tage envar stt ete tosälla i fråga om arvs- tt o 106 §. ^ hy försäkring för dödsfall, insatt viss person så-aa^det ansiset ’ ' försäkringstagaren, förord- m u- j 108 §.överlåtelse^nantf^ifn^t^ fö^ånstagare är insatt äge försäkringstagaren genomf^rsäkrifgsav- . fdrmdnans ’^stt^f ,^t‘ » “sastagaren förbnndit sig att life » utan dennfs faul^tvä» atses hava ntfäst si| att icke rätt. ^ viataga förfogande, som inskränker förmånstagarens , ;aren .e av k ¬ f — 1927. nr 77. — 109 §. 109 ) fiirsäkrmgstagarens livstid förfoga över iei rätt föiorfnandrt mes“ 110 9. där sädan är insatt, den rätt, som ti^ommit försäkringftagfre^ överläter försäkringstagarm den rätt'försäkringsavtalet medför gent emot försäkrmgsgiyaren, oä &i förman^gare insatt ntan att försäkringsta^m krfnndit sig att läta förordnandet stå vid makt, skall förordnandet s tonal iet. 112 §. pantsättning av rätt på grund av livförsäkringsavtal medför ej, att förord ­nande om törmånstagares insättande förfaller. vill panthavaren, för utfående av sin fordran, hos försäkringsgivaren på ­ kalla återköp av försäkringen i stället för att på annat sätt göra sin panträtt gällande, stån de det honom fritt, såframt han därom underrättar pantsättaren och denne icke inom två månader därefter återlöser panten medelst erläggande av ett belopp, motsvarande vad panthavaren vid återköp av försälnmgen skulle äga uppbära hos försäkringsgivaren. vinst, som utfaller å försäkring, skall ej anses inbegripen under pantsätt ­ ning av försäkringen, med mindre den utgår i samband med återköp av för ­ säkringen eller utbetalning av försäkringsbeloppet. 113 §. :sbeloppet. hava fiera i god tro genom överlåtelse, pantsättning eller annat förfogande förvärvat den rätt, som försäkringsavtalet medför mot försäkringsgivaren, och har en av dem i god tro fått försäkringsbrevet i handom, äge sådan inneha ­ vare företräde. 114 §. den, som påkallar utbetalning av försäkringsbelopp eller återköp av för ­säkring eller vill träffa överen^ommelse om försäkringsavtalets ändrande, skall hos försäkringsgivaren förete försäkringsbrevet; ocb varde detta, där det av försäkringsgivaren åter.ställes, av bonom försett med anteckning om den åtgärd som vidtages. göres ej sådan anteckning, vare åtgärden utan verkan mot innehavare av försäkringsorevet, där denne i god tro vunnit rätt till för ­ säkringen och fått försäkringsbrevet i bandom. 115 §.innehåller försäkringsbrevet eller därå tecknad överlåtelse, att försäkrings­ beloppet skall utbetalas till försäkringsbrevets innehavare, vare det oaktat ■ innehavaren av försäkringsbrevet ej berättigad till beloppet, med mindre han ■^isas vara i följd av övenåtelse eller eljest att anse såsom försäkringstagarens rättsinnehavare. 116 §äj försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt, på grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej ^g^^ någonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen skau vam fullgjord under en tid understigande tio år eller under något & erlag pr mie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av ae premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats pä mo är från avtalets slutande. somför ¬ -.v' 110 ‘ _ 1927. nr 77. — är i fall, då rätt på gmnd av livförsäkringsavtal må tagas i mät, förmåga tagare insatt utan att försäkringstagaxen gent emot honom förbundit sig atfc låta förordnandet stå vid makt, äge efter försäkringstagarens död dennes bor ­ genärer, i den mån deras fordringar ej kunna utgå ur kvarlåtenskapen, sanmi^ rätt till försäkringsbeloppet som de skulle bava ägt om det tillagts förmåns- tagaren genom testamente. ^ varder, innan tio är förflutit från försäkringsavtalets ingående, försäkrings ­ tagaren försatt i konkurs, och finnes han hava under de tre senaste åren före beslutet om egendomsavträde till betalning av premie för försäkring, som enligt 116 § ej kan göras till föremål för utmätning, använt belopp, som vid den tid, då betalningen skedde, ej stod i skäligt förhållande till hans villkor, äge konkursboet hos försäkringsgivaren utkräva vad sålunda för mycket er­ lagts, i den män tillgodohavandet hos denne därtill förslår. har ej försäk ­ ringstagaren lämnat konkursboet samtycke till beloppets utkrävande, åligger det konkursboet att för prövning av dess rätt inom sex månader från första borgenärssammanträdet instämma försäkringstagaren. ej må krav, varom nn är sagt, göras gäuande till förfång för förmånstagare vars insättande jämlikt 102 § ej må återkallas. om livränteförsäkring. 118 §. har någon slutit avtal om försäkring sålunda, att försäkringsbeloppet skall utbetalas i form av livränta, skola bestämmelserna om kapitalförsäkring med undantag av 113, 114 och 117 §§ äga tillämpning. _ ar den. under vars livstid livränten skall utgå, annan än försäkringstagaren själv, skau han anses vara insatt såsom förmånstagare. sedan livräntebelopp första gången blivit till honom utbetalt, skall insättandet, där ej annat fram- gar av omständigheterna, anses oåterkalleligt. om utmätaingsfrihet för livränta i vissa andra fau än då sådan följer av 116 § stadgas i ntsökningslagen. iv. om olycksfaus- och sjukförsäkring. tajas^sv sler'a^n'^am" sjukdom, som drabbar försäkrings- olycksfallsförsäkring, inträffat under försäk- händelsen, som i^förhäuande, som i försäkringsbrem fall euer sinköom ^orsäöingsgivaren, och äger den, vars olycks- rinesffivaren så ringen avser, kännedom om ändringen, vare försäk-sluhj ansvarighet,^dä^ det kan an ­ vil avtalets slutande ändringen upnkomna förhållandet förefnnnits kan det ltetas ’ att ^ meddelat försäkring, ing men i avstls; å nrsife meddelat försäk- ipptagits, vare hans anjvasit tappställt andra villkor än i avtalet1: ’ansvarighet begränsad till vad i avaiarnpptagits, vwe hans ^^j^^^^ppställt andra villkor än i avtaletmot den utfästa premien %:ar fskv^ betraktande härav svaiai sdsom eljest skolle^ava 1 ¬ ill— 1927. nr 77 ocli 78. _ ^ ® «g^ »otsva.=.de tm. .esa f dock mä med laga ve aan avtalas, att i stället fttr . ^ sägs;legeln skall g&fia, att fars«faing8giyare™te .'ntraffat'clsi^^fl? ealast i den måa det visas, att fsrans ötaiag varrt nto säkringsfallets inträffande eller omfattning ^ betydelse för för- 122 §. ^ ^ första stycket är för livförsäk nng stadgat beträffande förmånstagare skall äga motsvamndp hlla™- när fråga är om olycksfalls- eller sinkförsäkrine^ hämpning, ' 123 §. tordran, som pä grund av olycksfalls- eller sinkförsäkrinv innestår bo« försäkringsgivaren, må ej för gäld tagas i mät. ‘^^orsamng mnestär bos om utmätningsfrihet för livränta i vissa andra fall än då sådan följer av denna paragraf stadgas i utsökningslagen. 124 §. har den, vars olycksfall eller sjukdom försäkringen avser, nppsåtligen eller genom grov vårdslöshet underlåtit att efter förmåga vidtaga åtg^d, v^igenom skada, för vilken försäkringsgivaren skulle svara, kunnat avvärjas eller be ­ gränsas, eller har han utan skälig anledning vägrat att efterkomma anvisning, som i sådant avseende meddelats honom av försäkringsgivaren, vare denne i vars olycksfall eller sjukdom försäkringen avser, innebära ett oskäligt ingrepp i hans rätt att bestämma över sin person. förbehåll, enligt vilket underlåtenhet att vidtaga åtgärd som nu är sagd skulle hava inverkan i vidare mån än här stadgas, må ej åberopas av forsä- ringsgivaren. det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. till yttermera visso hava vi detta med egen hand undersfcivit och med vårt kungl. sigdl bekräfta låtit. stockholms slott den 8 april 1927. under hans ]ilaj:ts min allernådigste konungs och herres frånvaro: gustaf adolf. (l. 3.1 (justitiedepartementet.) johan c. w. thtrén . 71t — wö (cnbiilk och dfltrim kun-inr 7o. gyrus från predlketoioa.) xag angående införande av lagen om försäkringsavtal; given stockholms slott den 8 april 1927. vi hustak, med guds nåde, sveriges, götes och vendes konung, göra veterligt: att vi, med riksdagens funnit gott förordna som foijer: siksdagons akrivelse 1927; 78. ¬