SFS 1993:1302 Lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Du är här: Start / Ersättningsrätt / Försäkringsrörelselag (2010:2043) / SFS 1993:1302 Lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige
SFS 1993_1302 Lag om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1993:1302
Utkom från trycket
den 13 december 1993

Lag
om EES-försäkringsgivares verksamhet i Sverige;

utfärdad den 2 december 1993.

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.

1 kap. Tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag tillämpas på verksamhet i Sverige av försäkringsgivare

med säte i ett annat land som omfattas av avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-land).

Lagen gäller dock inte för

1. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare, om

a) bolagsordningen medger uttag av extra bidrag eller minskning av

förmåner,

b) verksamheten inte omfattar kredit- eller borgensförsäkring eller an-

nan ansvarsförsäkring än sådan som försäkringsgivaren enligt 2 kap. 3 a §
tredje stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) får meddela utan att det
särskilt anges i koncessionsbeslutet,

c) den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande en

miljon ecu, och

1

Prop 1992/93:257, bet. 1993/94: NU5, rskr. 1993/94: 39. Jfr EES-avtalet bilaga IX

avsnitt I och rådets direktiv 73/239/EEG (EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3) m. fl.

3300

background image

SFS 1993:1302

d) minst hälften av premieinkomsten härrör från medlemmar i försäk-

ringsgivaren,

2. ömsesidiga skadeförsäkringsgivare som enligt avtal med en annan

sådan försäkringsgivare fullt ut återförsäkrar alla sina avtal om direkt
försäkring eller överlåter samtliga sina förpliktelser enligt försäkringsavta-
len,

3. lokala skadeförsäkringsgivare som endast meddelar sådan försäkring

som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klass 18 försäkringsrörelselagen
(assistans) i form av naturaförmåner och vilkas årliga premieinkomst inte
överstiger ett belopp motsvarande 200000 ecu,

4. ömsesidiga livförsäkringsgivare, om
a) bolagsordningen medger uttag av extra bidrag, minskning av förmå-

ner eller uttag av bidrag från personer som förbundit sig till sådant bidrag,
och

b) den årliga premieinkomsten inte överstiger ett belopp motsvarande

500000 ecu,

5. ömsesidiga understödsinstitut, om förmånerna varierar med tillgång-

en på medel medan bidragen från medlemmarna utgörs av ett fastställt
belopp.

Lagen gäller inte återförsäkring.
Med försäkringssammanslutning avses i denna lag en sammanslutning

av fysiska eller juridiska personer som utan solidarisk ansvarighet med-
delar försäkring. När denna lag hänvisar till försäkringsgivare avses, såvitt
angår försäkringssammanslutningar, medlemmarna i sammanslutningen.

2 § Med skadeförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i
2 kap. 3 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

Med livförsäkring avses i denna lag sådan försäkring som anges i 2 kap.

3 b § försäkringsrörelselagen.

Bestämmelserna i denna lag om livförsäkring behöver inte tillämpas för

sådana livförsäkringar som avses i 2 kap. 3 b § första stycket klasserna 1 b
och 4 försäkringsrörelselagen om premien är beräknad och bestämd för
längst fem år. De får tillämpas för skadeförsäkringar som avses i 2 kap.

3 a § första stycket klasserna 1 och 2 försäkringsrörelselagen samt för
avgångsbidragsförsäkringar.

Ersättning, som betalas i form av livränta eller sjukränta, tillhör endera

livförsäkring eller skadeförsäkring beroende på vilket av dessa slag av
försäkring som har meddelats. Har sådan ränta köpts i ett livförsäkringsfö-
retag, skall den dock i detta företag höra till livförsäkring.

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de

särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 3 kap. 2 § andra stycket, 3 §
första och andra styckena, 5 kap. 2 - 7 och 9 - 1 1 §§ samt 7 kap. 2 § i
tillämpliga delar.

3 § Med EES-land där risken är belägen avses i denna lag

1. när försäkringen avser byggnad eller byggnad och dess innehåll, till

den del byggnaden och innehållet täcks av samma försäkring, det EES-land
i vilket egendomen är belägen,

2. när försäkringen avser registreringspliktigt fordon, det EES-land där

registreringen skall ske,

3301

background image

SFS 1993:1302

3. när försäkringen har en giltighetstid av fyra månader eller mindre och

oberoende av försäkringsklass täcker rese- eller semesterrisker, det EES-
land där försäkringstagaren har tecknat försäkringen,

4. i andra fall än dem som uttryckligen omfattas av 1 - 3 , om försäk-

ringstagaren är en fysisk person, det EES-land där försäkringstagaren har
sin vanliga vistelseort eller, om försäkringstagaren är en juridisk person,
det EES-land där det driftställe som försäkringen gäller är beläget.

Det land där försäkringsgivaren har sitt säte anses som försäkringsgiva-

rens hemland. Försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning skall
anses ha sitt hemland i det land där sammanslutningens verkliga ledning
finns.

4 § Med stora risker avses i denna lag

1. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 4 - 7, 11

och 12 försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 14 och 15

försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare och den
försäkrade risken avser näringsverksamheten, och

3. de försäkringsklasser som anges i 2 kap. 3 a § första stycket 3, 8- 10,

13 och 16 försäkringsrörelselagen, om försäkringstagaren är näringsidkare

och minst två av följande förutsättningar är uppfyllda enligt senast fast-
ställda resultat- och balansräkning:

a) försäkringstagaren har en balansomslutning som uppgår till minst ett

belopp motsvarande 6200000 ecu,

b) försäkringstagaren har en bruttoomsättning som uppgår till minst ett

belopp motsvarande 12 800000 ecu,

c) försäkringstagaren har haft i genomsnitt minst 250 personer anställda.
Om försäkringstagaren ingår i en koncern som avger koncernredovis-

ning skall förutsättningarna i första stycket 3 gälla koncernen.

5 § Angående trafikförsäkring meddelas vissa särskilda bestämmelser i
trafikskadelagen (1975:1410).

I fråga om livförsäkring endast för dödsfall, som meddelas för en tid av

längst fem år eller mot en premie som är beräknad och bestämd för längst
fem år i sänder, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen medge undantag från de särskilda bestämmelserna om
livförsäkring samt, i mån av behov, besluta att bestämmelser som särskilt
gäller skadeförsäkring skall tillämpas i stället.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen

får i fråga om sådan livförsäkring som avses i 2 kap. 3 b § första stycket
klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) medge undantag från 5 kap. 5 §
och, om det finns särskilda skäl, från övriga bestämmelser om livförsäk-
ring. Ett undantag skall vara förenligt med Sveriges förpliktelser i fråga om
försäkring enligt avtalet den 2 maj 1992 om Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet.

3302

background image

SFS 1993:1302

2 kap. Rätt att driva verksamhet i Sverige

Etablering

1 § Försäkringsgivare som avses i 1 kap. 1 § får driva försäkringsrörelse

här i landet, om tillstånd (koncession) därtill lämnats av regeringen. Rörel-
sen skall drivas

1. genom en generalagent som syssloman,

2. genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial), eller

3. såvitt avser försäkringsgivare i en försäkringssammanslutning, genom

en generalrepresentation.

En generalagent skall vara bosatt här i landet. Han får inte vara under-

årig, i konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken. Som generalagent får även svensk juridisk person
anlitas. För fullgörande av de skyldigheter som åligger generalagenten skall
den juridiska personen utse ett ombud som uppfyller kraven i första och
andra meningarna.

Den utländska försäkringsgivaren skall utfärda fullmakt för generalagen-

ten att ingå för försäkringsgivaren bindande rättshandlingar med tredje

man samt ta emot stämning för den utländska försäkringsgivaren och själv
eller genom annan tala och svara för denne.

För verksamhet som drivs genom Filial gäller även bestämmelserna i

lagen (1992:160) om utländska filialer m. m. Verkställande direktör för en
utländsk försäkringsgivares filial skall dock vara bosatt i Sverige.

En generalrepresentation för försäkringsgivare i en försäkringssam-

manslutning skall förestås av ett ombud som uppfyller kraven i andra
stycket. De till sammanslutningen hörande försäkringsgivarna skall utfär-
da fullmakt för ombudet att vid tvister som rör ingångna försäkringsavtal
ingå för försäkringsgivarna bindande rättshandlingar och att ta emot stäm-
ning för försäkringsgivarna och själv eller genom annan tala och svara för
dem. Särskilda bestämmelser om ombud för försäkringsgivare i försäk-
ringssammanslutning finns i 4 kap.

Med företrädare avses i denna lag generalagent, verkställande direktör

för en filial samt ombud för generalagent och för försäkringsgivare i en
försäkringssammanslutning.

Finansinspektionen skall efter ansökan lämna förhandsbesked om huru-

vida koncession enligt första stycket krävs för en planerad verksamhet.

Ett sådant förhandsbesked är bindande för den myndighet som har

lämnat beskedet. Om regeringen har beslutat i fråga om förhandsbesked är
även Finansinspektionen bunden av detta besked.

Gränsöverskridande verksamhet

2 § Efter anmälan till Finansinspektionen får en försäkringsgivare mark-
nadsföra försäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-
land (gränsöverskridande verksamhet). Marknadsföring som avser livför-

säkringar och som riktas till enskilda personligen skall ske genom förmed-
ling av en försäkringsgivare som har koncession att genom ett fast driftstäl-
le i Sverige driva försäkringsrörelse här och som tillhör samma koncern
som försäkringsgivaren eller som denne har samarbetsavtal med.

Efter tillstånd av Finansinspektionen (koncession) får sådan marknads-

föring som avses i första stycket andra meningen ske utan förmedling av en
försäkringsgivare med koncession i Sverige.

3303

background image

SFS 1993:1302

3 § Gränsöverskridande verksamhet får inte avse försäkring av följande
risker enligt 2 kap. 3 a § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713):

1. arbetsolycksfall (klass 1),

2. civilrättsligt ansvar för kärnenergi och produktansvar för läkemedel

(klass 13), och

3. byggnadsarbeten, om sådan försäkring är obligatorisk (klass 9 och 13).
Den som deltar i koassuransavtal avseende stora risker på annat sätt än

som ledande försäkringsgivare behöver inte göra sådan anmälan som avses
i 2 §.

Bestämmelserna i 2 § om livförsäkring tillämpas även på verksamhet

avseende tontiner och sådan kapitaliseringsverksamhet som grundas på
försäkringstekniska beräkningar.

Annan verksamhet än försäkringsrörelse

4 § Om det finns särskilda skäl, får en försäkringsgivare som har fått
sådan koncession som anges i 1 § medges att driva annan rörelse här i

landet än försäkringsrörelse. Medgivande lämnas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av Finansinspektionen.

Om det finns skäl, får ett medgivande enligt första stycket återkallas av

den som får lämna sådant medgivande.

Separationsprincipen

5 § Försäkringsgivare får här i landet bara driva sådan försäkringsrörelse
som försäkringsgivaren driver i sitt hemland.

Rörelse som avses i 2 kap. 3 b § försäkringsrörelselagen (1982:713),

direkt livförsäkringsrörelse, får här i landet förenas endast med direkt
skadeförsäkringsrörelse som avses i 2 kap. 3 a § första stycket klasserna 1
och 2 försäkringsrörelselagen samt med rörelse avseende återförsäkring
(indirekt försäkring) av försäkring enligt någon av dessa klasser och livför-
säkring om inte annat följer av fjärde stycket.

En försäkringsgivare som i sitt hemland förenar direkt livförsäkringsrö-

relse med någon annan skadeförsäkringsrörelse än sådan som avses i andra
stycket, får genom agentur eller filial här i landet endast driva skadeförsäk-
ringsrörelse om inte annat följer av fjärde stycket.

Utöver vad som följer av andra och tredje styckena får direkt livförsäk-

ringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse här i landet bedrivas av samma
försäkringsgivare om sådan verksamhet samtidigt bedrevs här vid tid-
punkten för undertecknandet av avtalet om Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet, den 2 maj 1992.

Direkt livförsäkringsrörelse och skadeförsäkringsrörelse som här i lan-

det bedrivs av samma försäkringsgivare enligt andra eller fjärde stycket
skall hållas åtskilda hos försäkringsgivaren.

3 kap. Koncession m. m.

Koncession för etablering

1 § Ansökan om koncession för etablering görs hos regeringen. I ansökan

skall anges försäkringsklass som rörelsen skall avse. Ansökan skall lämnas
in till Finansinspektionen.

3304

background image

SFS 1993:1302

Till ansökan skall fogas en plan för den tilltänkta verksamheten i Sveri-

ge. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och

vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.

Finansinspektionen skall överlämna planen och uppgifter om inspektio-

nens iakttagelser vid granskning av planen till behörig myndighet i försäk-
ringsgivarens hemland för yttrande. Om ett yttrande inte avgetts inom tre
månader efter det att de överlämnade handlingarna tagits emot av behörig
myndighet i försäkringsgivarens hemland, skall det anses som om ett
yttrande avgetts till försäkringsgivarens förmån.

Finansinspektionen skall med eget yttrande överlämna ansökan till rege-

ringen.

2 § Regeringen beviljar koncession om den planerade verksamheten kan
antas komma att uppfylla kraven på en sund försäkringsverksamhet. I
samband därmed godkänner regeringen en företrädare. Koncession får

inte vägras av det skälet att det inte finns behov av ytterligare etableringar
på försäkringsmarknaden.

I samband med beviljandet av koncessionen godkänner regeringen de

grunder för verksamheten som anges i 5 kap. 3 § om grunderna överens-
stämmer med denna lag och andra författningar.

Koncession skall meddelas i enlighet med den indelning som anges i 2

kap. 3 a och 3 b §§ försäkringsrörelselagen (1982:713).

3 § Bestämmelserna i 1 - 2 §§ gäller också när en försäkringsgivare avser
att ändra grunderna eller utvidga sin verksamhet till en ny försäkringsklass
eller ett nytt verksamhetsområde.

Avser ansökan endast ändring av grunderna, utvidgning av beviljad

koncession till en ny försäkringsklass eller utbyte av koncession för en viss
försäkringsklass mot koncession för en annan klass, får Finansinspek-
tionen besluta i ärendet i regeringens ställe, om ärendet inte är av principi-
ell betydelse eller i övrigt av synnerlig vikt.

Utses en ny företrädare skall denne godkännas av Finansinspektionen.

Koncession och anmälan vid gränsöverskridande verksamhet

4 § Ansökan om koncession för gränsövérskridande verksamhet enligt 2

kap. 2 § andra stycket skall göras hos Finansinspektionen. Till ansökan
skall fogas dels en plan för den tilltänkta verksamheten i Sverige, dels
bestämmelser om hur premiereserv skall beräknas, om försäkringstagarnas
rätt till återköp och fribrev, om återbäring till försäkringstagarna samt, om
inte Finansinspektionen medger undantag, om hur försäkringspremier

skall beräknas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen

får meddela föreskrifter om vad verksamhetsplanen skall innehålla och
vilka ytterligare handlingar som skall fogas till ansökan.

Koncession skall beviljas inom sex månader om de uppgifter försäk-

ringsgivaren lämnat står i överensstämmelse med denna lag och andra
författningar. Har koncession inte beviljats inom den angivna tiden skall
det anses som att ansökan avslagits.

Sedan koncession beviljats får försäkringsgivaren inte utan Finansin-

3305

background image

SFS 1993:1302

spektionens tillstånd ändra uppgifterna i verksamhetsplanen eller de be-
stämmelser som avses i första stycket. Vad som anges i första -tredje
styckena skall gälla för sådana ändringar.

5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspek-
tionen får meddela föreskrifter om vilka handlingar som skall fogas till en
anmälan om gränsöverskridande verksamhet enligt 2 kap. 2 § första styc-
ket.

När Finansinspektionen har fått del av en anmälan om gränsöverskri-

dande verksamhet och de handlingar som skall fogas till denna får försäk-
ringsgivaren starta verksamheten.

Sedan anmälan skett enligt första stycket får försäkringsgivaren inte

ändra de slag av risker som skall försäkras förrän han har anmält ändring-
en till Finansinspektionen.

6 § En försäkringsgivare som har koncession att driva försäkringsrörelse
här i landet genom agentur eller filial och som har för avsikt att från
agenturen eller filialen marknadsföra försäkringar avseende risker i ett
annat EES-land skall underrätta Finansinspektionen om detta och därvid

ange i vilket land marknadsföringen skall ske och vilket slag av risker den
skall avse. Vad nu sagts gäller även när en försäkringsgivare avser att
utvidga sådan verksamhet.

Finansinspektionen får från försäkringsgivaren infordra en plan för den

tilltänkta verksamheten.

Om den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven

på en sund försäkringsverksamhet i det land där marknadsföringen skall
ske och det kan antas att den inte leder till skada för verksamheten här i
landet skall Finansinspektionen på ansökan utfärda intyg som visar vilka
försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession här i landet omfattar
och att inspektionen inte har någon invändning mot att försäkringsgivaren
i ett annat EES-land marknadsför försäkringar genom agenturen eller
filialen.

Medgivande till annan verksamhet än försäkringsrörelse

7 § Ansökan om medgivande för en försäkringsgivare att driva annan
rörelse här i landet än försäkringsrörelse skall ges in till Finansinspek-
tionen och vara åtföljd av fullmakt för företrädaren att beträffande den

med ansökan avsedda verksamheten företräda försäkringsgivaren gent-
emot tredje man samt vid domstolar och andra myndigheter.

4 kap. Särskilda bestämmelser om ombud för
försäkringssammanslutningar

1 § I en generalrepresentation för en försäkringssammanslutning ansva-

rar ombudet för den verksamhet som försäkringsgivarna i sammanslut-
ningen driver enligt denna lag. Ombudet är skyldigt att rätta sig efter
svenska myndigheters beslut och föreskrifter i alla de förhållanden som
hänför sig till verksamheten.

3306

background image

SFS 1993:1302

2 § Ombudet skall föra en förteckning över dels de särskilda medhjälpa-
re som har rätt att för försäkringsgivarna i sammanslutningen förvärva
försäkringsaffärer, dels de försäkringar som dessa medhjälpare förmedlar
för sammanslutningen. Härvid skall för varje försäkring anges de premier
och skadeersättningar som är att hänföra till försäkringen. Uppgifterna
skall föras in fortlöpande och grundas på handlingar som härrör från
affärshändelser.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen

får meddela närmare föreskrifter om förteckningen och handlingarna en-
ligt första stycket.

5 kap. Om försäkringsrörelsens bedrivande

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för försäkringsrörelse som be-

drivs här i landet genom en generalagent, en filial eller, i fråga om försäk-
ringsgivare i en försäkringssammanslutning, en generalrepresentation.

För sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i 2 kap. 2 § andra

stycket gäller 2 § första -fjärde styckena, 5 - 7 och 9 §§. Vad som där sägs
om företrädare skall i stället avse försäkringsgivaren.

Försäkringstekniska skulder m.m.

2 § Företrädaren skall för varje räkenskapsår upprätta en redogörelse för
försäkringsgivarens verksamhet här i landet. Redogörelsen skall upprättas
enligt formulär som fastställts av Finansinspektionen.

I redogörelsen skall, under beteckningen försäkringstekniska skulder,

som skuld tas upp det beräknade värdet vid räkenskapsårets utgång av
försäkringsgivarens ansvarighet på grund av

1. löpande försäkringar (premiereserv),

2. försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsre-

serv),

3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehand-

lingsreserv),

4. sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelse som inte har

förfallit till betalning och

5. sådan tilldelad återbäring inom skadeförsäkringsrörelse som inte har

förfallit till betalning.

Sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som har förfallit

till betalning men inte kunnat betalas ut skall föras till ersättningsreserven.

Ansvarar flera försäkringsgivare solidariskt för en försäkring, skall i den

enskilde försäkringsgivarens redovisning av försäkringstekniska skulder
endast beaktas den del av försäkringen som enligt avtal mellan försäkrings-
givarna belöper på denna försäkringsgivare.

En försäkringsgivare som från ett fast driftställe här i landet driver

gränsöverskridande verksamhet avseende skadeförsäkring skall, om den
årliga premieintäkten, utan avdrag för återförsäkring, från ett EES-land
överstiger ett belopp som motsvarar 2 500000 ecu, särskilt redovisa det

försäkringstekniska resultatet avseende sistnämnda verksamhet. Regering-
en eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela
närmare föreskrifter om denna redovisning.

3307

background image

SFS 1993:1302

3 § För livförsäkring skall, om det inte med hänsyn till försäkringens
särskilda natur finns anledning till undantag, grunder upprättas beträffan-
de

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv,

2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev,
3. belåning av försäkringsbrev hos försäkringsgivaren,
4. verkan av underlåten premiebetalning,
5. försäkringstagares rätt när försäkringen upphör i förtid av annan

anledning än som avses i 2 och 4 eller försäkringsgivaren annars är fri från
ansvar för försäkringsfall,

6. förräntning av försäkringsbelopp som förfallit till betalning.

4 § Med avseende på de i 3 § 1-4 angivna grunderna tillämpas 7 kap.

3 §, 4§ första-fjärde styckena samt 5 - 7 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713). Beträffande övergångsgrunder enligt 7 kap. 4 § första-fjärde
styckena nämnda lag gäller dock 3 kap. 3 § i fråga om ändring av grunder
och 8 kap. 1 § i fråga om kungörande. Som villkor för godkännande av
�vergångsgrunder får bestämmas, att försäkringsgivaren skall införa till-

gångar utöver vad som motsvarar de försäkringstekniska skulderna i det

register som avses i 9 §.

Tillgångarna

5 § Tillgångar motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna
för livförsäkring skall vid varje tidpunkt redovisas i sådana tillgångar som
anges i 7 kap. 9 § första stycket 1-8 och 1 0 - 1 2 försäkringsrörelselagen
(1982:713) eller, i den mån Finansinspektionen medger det, värdet av
återförsäkringsgivarnas ansvarighet på grund av livförsäkringar som har
övertagits i återförsäkring.

Utan hinder av första stycket får ett belopp, motsvarande högst tjugo

procent av de försäkringstekniska skulderna för egen räkning, redovisas i
andra tillgångar än sådana som nämns i första stycket, dock inte i aktier.

Med de försäkringstekniska skulderna för egen räkning förstås den del

av de försäkringstekniska skulderna som inte motsvarar värdet av återför-
säkringsgivarnas ansvarighet.

6 § För de tillgångar söm används för redovisning av de försäkringstek-

niska skulderna gäller 7 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen (1982:713).

7 § Värdehandlingar får vid redovisning enligt 5 § inte tas upp till högre
värde än som följer av bestämmelserna i bokföringslagen (1976:125) om
värdering av omsättningstillgångar. De får dock tas upp till samma värde
som beräknats närmast föregående räkenskapsår eller, om värdehandling-
en anskaffats under räkenskapsåret, anskaffningsvärdet. Detta gäller en-
dast om värdehandlingarna kan avyttras till ett värde som motsvarar detta
högre värde vid tidpunkter som får anses tillfredsställande med hänsyn till
de försäkringsutfästelser som värdehandlingarna säkerställer.

8 § För skadeförsäkring av annat slag än sådan sjuk-, olycksfalls- och
avgångsbidragsförsäkring beträffande vilken bestämmelserna om livför-
säkring tillämpas med stöd av 1 kap. 2 § tredje stycket, gäller bestämmel-

3308

background image

SFS 1993:1302

serna i 7 kap. 10 § andra och tredje styckena försäkringsrörelselagen
(1982:713).

9 § Företrädaren skall föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de
tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska skulderna enligt 5 §.

Om en tillgång som antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt

att dess fulla värde inte kan utnyttjas till täckning av försäkringstekniska
skulder enligt 2 §, skall detta antecknas i registret.

Försäkringstagarnas förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen

(1970:979) omfattar de tillgångar som finns upptagna i registret, när
försäkringsgivaren försätts i konkurs eller utmätning äger rum eller sär-
skild administration träder in. Förmånsrätten följer med fordran som
grundas på avtal om livförsäkring eller på avtal om återförsäkring avseen-

de livförsäkring. En fordran på grund av ett avtal om livförsäkring har
företräde framför återförsäkrares fordran.

Företrädaren skall se till att det till Finansinspektionen sänds in dels

beräkningar av de försäkringstekniska skulderna, dels kopior av registret.

10 § Om en försäkringsgivare, genom en agentur eller Filial här i landet,

driver gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-land och om det
krävs tillstånd där för sådan verksamhet, skall för den delen av verksamhe-
ten bestämmelserna i det landet gälla om

1. beräkning av försäkringstekniska skulder,

2. redovisning av tillgångar motsvarande de försäkringstekniska skul-

derna,

3. var dessa tillgångar skall vara lokaliserade och hur de skall skyddas

mot valutakursförluster, samt

4. såvitt avser livförsäkring, återbäring samt försäkringars fribrevs- och

återköpsvärde.

Allmänna bestämmelser

11 § Försäkringstekniska utredningar och beräkningar som angår en

försäkringsgivares här i landet drivna livförsäkringsrörelse skall utföras
under överinseende av en av Finansinspektionen godkänd aktuarie.

12 § En försäkringsgivare eller företrädare får inte till fördel för enskilda

försäkringstagare eller grupper av försäkringstagare, på annat sätt än ge-
nom återbäring, medge direkt eller indirekt nedsättning av de livförsäk-
ringspremier som försäkringsgivaren enligt fastställda grunder bestämt för
sin rörelse här i landet.

13 § Företrädaren skall övervaka att anskaffning av ansökningar om

försäkring hos företaget sker på ett sätt som överensstämmer med god
affärssed i Sverige. I fråga om en försäkringssammanslutning åligger detta
försäkringsgivarna.

På begäran av den som biträtt en försäkringsgivare i dennes verksamhet

enligt första stycket skall Finansinspektionen utfärda intyg över verksam-
hetens omfattning och innehåll om sådant intyg krävs för att få driva
liknande verksamhet i ett annat EES-land. Försäkringsgivaren och den
som begärt intyg skall lämna inspektionen de upplysningar som behövs för
att inspektionen skall kunna fullgöra denna skyldighet.

3309

background image

SFS 1993:1302

14 § Om företrädaren inte kan utöva sitt uppdrag, om han avsäger sig

det eller om fullmakten återkallas, skall Finansinspektionen för tiden till
dess hindret upphört eller en ny företrädare blivit befullmäktigad och

godkänd förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot

stämning och i övrigt företräda denne med avseende på redan meddelade
försäkringar. Ett sådant förordnande skall inspektionen genast kungöra i
Post- och Inrikes Tidningar. Till dess att en sådan kungörelse skett får,

beträffande andra försäkringsgivare än försäkringsgivare i försäkringssam-
manslutning, försäkringstagare hos inspektionen sätta in förfallen försäk-
ringspremie med samma verkan som om den blivit betald till försäkrings-
givaren.

6 kap. Om tillsyn över försäkringsverksamheten

Tillsynens inriktning

1 § Verksamhet som bedrivs enligt denna lag skall stå under tillsyn av

Finansinspektionen i den utsträckning som följer av lagen. Inspektionen
skall verka för en sund utveckling av verksamheten.

Inspektionen skall lämna de uppgifter till behöriga myndigheter i försäk-

ringsgivarnas hemländer som dessa myndigheter behöver för kontroll av
försäkringsgivarnas soliditet samt i övrigt ha ett sådant nära samarbete
med övriga EES-länders behöriga myndigheter som föranleds av avtalet
om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Verksamhet genom etablering

2 § När försäkringsgivaren börjat sin verksamhet här i landet skall före-
trädaren genast underrätta Finansinspektionen om detta.

3 § Företrädaren skall lämna Finansinspektionen de upplysningar som

inspektionen begär om försäkringsgivaren och den verksamhet som denne
driver här i landet genom etablering.

Företrädaren skall hålla tillgångar samt räkenskaper och andra handling-

ar tillgängliga för granskning av Finansinspektionen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen

får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som en försäkringsgivare
skall lämna till inspektionen.

4 § Skyldighet enligt 3 § att lämna upplysningar och hålla tillgångar och
handlingar tillgängliga för granskning åligger även

1. styrelsen och verkställande direktören i aktiebolag som driver verk-

samhet här i landet med föremål uteslutande att biträda utländsk försäk-
ringsgivare som driver rörelse här i landet,

2. ordförande och verkställande direktör eller motsvarande befattnings-

havare i tariffören ing, skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat
liknande organ, som här i landet biträder sådan försäkringsgivare vid
rörelsens bedrivande, och

3. personer som är införda i en förteckning som anges i 4 kap. 2 §.

3310

background image

SFS 1993:1302

5 § Finansinspektionen får meddela de erinringar i fråga om försäkrings-
givares verksamhet här i landet som inspektionen anser behövliga.

Finansinspektionen skall förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse,

om inspektionen finner att

1. avvikelse skett från denna lag eller föreskrifter som har meddelats

med stöd av denna lag eller grunderna, om sådana finns,

2. grunderna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattning-

en och beskaffenheten av försäkringsgivarens rörelse,

3. de tillgångar som motsvarar värdet av de försäkringstekniska skulder-

na inte längre är tillräckliga, eller

4. det i övrigt finns allvarliga anmärkningar mot försäkringsgivarens

verksamhet.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte har följts inom den be-

stämda tiden och det anmärkta förhållandet inte heller på något annat sätt
undanröjts, skall Finansinspektionen anmäla detta till regeringen.

Följer en försäkringsgivare inte gällande bestämmelser om redovisning

och täckning av försäkringstekniska skulder får regeringen, efter att ha
underrättat behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland, förbjuda
försäkringsgivaren att fritt förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om behörig myndighet i en försäkringsgivares hemland inskränker för-

säkringsgivarens rätt att förfoga över sina tillgångar, skall Finansinspek-
tionen på begäran av myndigheten vidta samma åtgärder beträffande
försäkringsgivarens tillgångar i Sverige.

Finansinspektionen får besluta hur skadeförsäkringsverksamhet skall

drivas efter ett sådant beslut som avses i fjärde och femte styckena. För
livförsäkringsverksamhet skall bestämmelserna i 7 kap. 2 § tillämpas.

6 § Regeringen kan förklara koncessionen förverkad, om försäkrings-
givaren

1. inte längre uppfyller kraven för koncession här i landet, eller

2. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksam-

heten här i landet, särskilt reglerna om redovisning och täckning av försäk-
ringstekniska skulder.

Innan koncessionen förklaras förverkad skall samråd ske med behörig

myndighet i försäkringsgivarens hemland. I brådskande fall får konces-
sionen förverkas utan föregående samråd. Hemlandsmyndigheten skall
underrättas så snart det kan ske.

Om försäkringsgivarens koncession i hemlandet har förklarats förver-

kad, skall regeringen genast förklara koncessionen i Sverige förverkad.

Gränsöverskridande verksamhet

7 § Om en försäkringsgivare med stöd av 2 kap. 2 § första stycket mark-
nadsför försäkringar här i landet från ett fast driftställe i ett annat EES-
land, skall Finansinspektionen lämna behörig myndighet i det landet de
uppgifter som den behöver för kontroll av försäkringstekniska skulder och
tillgångar som motsvarar dessa.

8 § Om en försäkringsgivare som marknadsför försäkringar enligt 2 kap.
2 § överträder denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av
lagen, skall Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rät-
telse.

3311

background image

3312

SFS 1993:1302

Underlåter försäkringsgivaren att vidta rättelse, skall inspektionen un-

derrätta behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland och i det land
varifrån försäkringarna marknadsförs.

Om försäkringsgivaren inte upphör med överträdelserna får Finansin-

spektionen återkalla koncessionen för gränsöverskridande verksamhet el-
ler, om verksamheten inte är koncessionpliktig, förbjuda försäkringsgiva-
ren att fortsätta sin marknadsföring och att meddela nya försäkringar här i
landet. Inspektionen får vidta även andra åtgärder som behövs för att
hindra fortsatta överträdelser. Innan åtgärd vidtas skall inspektionen un-
derrätta behörig myndighet i det land där det fasta driftställe som mark-
nadsför försäkringarna är beläget.

Om den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland eller i det

land där det fasta driftställe som marknadsför försäkringar är beläget
förbjuder försäkringsgivaren att helt eller delvis förfoga över sina tillgång-
ar, skall inspektionen vidta alla nödvändiga åtgärder för att tillvarata
försäkringstagarnas intressen. Om den utländska myndigheten återkallar
försäkringsgivarens, agenturens eller filialens auktorisation, skall inspek-
tionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att
meddela nya försäkringar här i landet.

Om försäkringsgivarens samtliga fasta driftställen sammantaget har en

årlig premieintäkt från skadeförsäkring från Sverige som, utan avdrag för
återförsäkring, överstiger ett belopp som motsvarar 2 500000 ecu får Fi-
nansinspektionen hos behörig myndighet i försäkringsgivarens hemland
begära att försäkringsgivaren i hemlandet särskilt redovisar det försäk-
ringstekniska resultatet avseende verksamheten i Sverige.

Försäkringsgivaren skall lämna Finansinspektionen de upplysningar och

handlingar som inspektionen begär för tillämpning av denna paragraf.

Vite m.m.

9 § Om det kan antas att någon driver sådan verksamhet att denna lag är
tillämplig, får Finansinspektionen förelägga denne att lämna de upplys-
ningar om verksamheten som behövs för att bedöma om lagen är tillämp-
lig-

Om Finansinspektionen finner att någon utan koncession driver till-

ståndspliktig verksamhet, skall inspektionen förelägga denne att inom viss
tid ansöka om koncession eller vidta de ändringar i verksamheten som
inspektionen anger eller också upphöra med verksamheten.

Bestämmelsen i andra stycket skall i tillämpliga delar gälla om Finansin-

spektionen finner att någon driver gränsöverskridande verksamhet utan
att anmälan skett.

Ett föreläggande enligt denna paragraf får riktas mot såväl försäkrings-

givaren som den som här i landet, i syfte att förmå någon att teckna
försäkring hos försäkringsgivaren, är verksam för försäkringsgivarens räk-

ning.

10 § Finansinspektionen kan förena ett föreläggande eller förbud enligt

denna lag med vite.

11 § Försäkringsgivare som omfattas av denna lag skall med årliga avgif-

ter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar.

background image

SFS 1993:1302

7 kap. Om försäkringsverksamhetens upphörande och om
överlåtelse av försäkringsbestånd

1 § Om en försäkringsgivare upphör att driva försäkringsrörelse här i

landet, åligger det försäkringsgivaren att med bifogande av giltig fullmakt
hos Finansinspektionen uppge ombud, som godkänns av inspektionen, att
på försäkringsgivarens vägnar företräda denne med avseende på redan
meddelade försäkringar. För tiden intill dess sådan anmälan har skett får
Finansinspektionen förordna ett ombud med nämnda befogenhet. Inspek-

tionen skall genast införa kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar om
godkännandet eller förordnandet. Intill dess sådant kungörande har skett,
får försäkringstagare hos Finansinspektionen sätta in förfallen försäkrings-
premie med samma verkan som om den blivit inbetald till försäkringsgiva-
ren.

2 § Om en försäkringsgivares koncession att driva livförsäkringsrörelse
här i landet har förklarats förverkad, skall en särskild administration för
tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt träda in. Finansinspektionen
skall förvalta administrationsboet.

Finansinspektionen skall genast för livförsäkringstagarnas räkning ta

hand om samtliga tillgångar i vilka livförsäkringstagarna har förmånsrätt
enligt 4 a§ förmånsrättslagen (1970:979). Härmed övergår alla försäk-
ringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavta-
len på administrationsboet. Har livförsäkringarna återförsäkrats, gäller
samma sak försäkringsgivarens rättigheter och skyldigheter på grund av
återförsäkringarna.

Så snart administrationen inträtt skall Finansinspektionen låta värdera

de omhändertagna tillgångarna. Inspektionen skall vidare låta beräkna det
belopp vartill de försäkringstekniska skulderna för livförsäkring uppgår.
För det belopp med vilket värdet av tillgångarna understiger de försäk-
ringstekniska skulderna för livförsäkring, ökade med en tjugondel, har
administrationsboet fordringsrätt hos försäkringsgivaren.

De försäkringar som övertagits av administrationsboet skall om möjligt

överföras till en svensk eller utländsk försäkringsgivare som har fått kon-
cession för livförsäkringsrörelse här i landet. Anser Finansinspektionen att
ett anbud om övertagande bör antas, skall inspektionen i Post- och Inrikes

Tidningar och i övrigt på ett ändamålsenligt sätt kungöra anbudets inne-
håll. Kungörelsen skall innehålla föreläggande för försäkringstagarna, att

inom en bestämd tid - minst en månad efter kungörelsens utfärdande -
hos inspektionen anmäla om de har något att invända mot anbudet. �ven
den som inte är försäkringstagare men som har förvärvat rätt på grund av

en försäkring skall få möjlighet att framföra invändningar.

Finansinspektionens beslut att anta ett anbud skall kungöras i Post- och

Inrikes Tidningar. När sådant kungörande sker, övergår ansvaret för det
överlåtna försäkringsbeståndet på den övertagande försäkringsgivaren.
Genom denna försäkringsgivares försorg skall samtliga försäkringstagare
och de som förvärvat rätt på grund av en försäkring underrättas om
överlåtelsen och de eventuella ändringar i villkoren som överlåtelsen med-
för.

3313

background image

SFS 1993:1302

Om inte försäkringsbeståndet överlåtits inom ett år från det att admini-

strationen trädde in, får tillgångarna säljas och medlen fördelas mellan
försäkringstagarna.

Om det vid överlåtelse av försäkringarna eller annars har uppstått över-

skott, skall detta i första hand användas till att betala kostnaden för
administrationen och sådant bidrag som avses i 6 kap. 11 § och som inte
erlagts. �&terstoden skall överlämnas till den försäkringsgivare vars försäk-
ringar varit föremål för administration.

När en försäkringsgivares koncession förklarats förverkad, får nya för-

säkringar inte meddelas. Under administrationstiden får dock sådana
livförsäkringar meddelas som föranleds av gällande försäkringsavtal.

Av de livförsäkrings- och återbäringsbelopp som förfallit till betalning

innan koncessionen förklarats förverkad skall så mycket betalas ut som
skulle ha betalats om koncessionen inte förklarats förverkad.

Av livförsäkrings- och återbäringsbelopp, som förfaller till betalning

under administrationstiden, får innan administrationen avslutas endast
betalas ut så mycket som Finansinspektionen anser kunna utbetalas utan
att övriga livförsäkringstagares rätt försämras. Vad som nu har sagts skall
även tillämpas i fråga om återköp av försäkring eller belåning av försäk-
ringsbrev hos försäkringsgivaren. Skulle det efteråt visa sig att ett för stort
belopp har utbetalats, skall återbetalning inte ske.

Om en försäkringsgivare i annat fall än enligt första stycket har upphört

att driva livförsäkringsrörelse här i landet, är försäkringsgivaren ändå
skyldig att på det sätt som anges i 5 kap. 5 - 7 och 9 §§ redovisa tillgångar

motsvarande värdet av de försäkringstekniska skulderna för redan medde-
lade livförsäkringar. Det åligger ombud, som har utsetts av försäkrings-

givaren enligt 1 §, att fullgöra de skyldigheter enligt 5 kap. 2 och 9 §§ samt

6 kap. 3 §, som förut åvilat företrädaren. Om inte tillgångar motsvarande
värdet av de försäkringstekniska skulderna redovisas eller om det av annat
skäl finns anledning anta att livförsäkringstagarnas rätt på grund av för-
säkringsavtalen äventyras, ankommer det på Finansinspektionen att be-
sluta om administration enligt första stycket skall inträda. Om de till
redovisning avsatta tillgångarna anses otillräckliga får dock administration
inte föreskrivas förrän Finansinspektionen har förelagt försäkringsgivaren
att fylla bristen och denna inte täckts inom fyra veckor efter det att sådant
föreläggande skett. Om i' ett sådant fall admininstration inträder, skall
bestämmelserna i första stycket om upphörande av företagets rätt att driva
livförsäkringsrörelse här i landet i stället avse meddelandet av beslut om
administration.

3 § En försäkringsgivare som har koncession enligt 2 kap. 1 § får med
Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbe-
stånd till en annan försäkringsgivare som i Sverige har fått koncession att
driva sådan försäkringsrörelse.

Om det försäkringsbestånd som överlåtelsen avser består av försäkring-

ar som meddelats genom gränsöverskridande verksamhet, får tillstånd ges
endast om behörig myndighet i det land där riskerna är belägna samtycker
till överlåtelsen och den övertagande försäkringsgivaren där uppfyller
kraven för gränsöverskridande verksamhet med de försäkringar som över-
låtelsen avser.

3314

background image

SFS 1993:1302

�r den övertagande försäkringsgivaren en utländsk EES-försäkrings-

givare krävs för tillstånd, utöver vad som anges i andra stycket, att behörig
myndighet i försäkringsgivarens hemland intygar att försäkringsgivaren
har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats.

En försäkringsgivare som har fått koncession enligt 2 kap. 1 § får med

Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbe-
stånd som består av försäkringar som meddelats genom gränsöverskridan-
de verksamhet till en EES-försäkringsgivare med fast driftställe i det land
där riskerna är belägna. Tillstånd får medges endast om behörig myndighet

i övertagande försäkringsgivares hemland intygar att försäkringsgivaren
har erforderlig kapitalbas sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndig-
het i det land där riskerna är belägna samtycker till överlåtelsen.

Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertagare. Vid

ansökningen skall fogas det avtal, som träffats angående överlåtelsen. Med
avseende på ansökningen gäller vidare vad i 15 kap. 3 § andra stycket och
4 § andra stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) föreskrivs i tillämpli-

ga delar.

Om ansökningen bifalls, skall överlåtaren anses fritagen från sina för-

pliktelser på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktel-
ser i stället skall åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd
överlåtelse skall bestämmelsen i 15 kap. 6 § försäkringsrörelselagen tilläm-
pas.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen

får meddela närmare föreskrifter om de handlingar som skall bifogas en
ansökan om tillstånd.

8 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Finansinspektionen skall i Post- och Inrikes Tidningar kungöra

1. beviljande av koncession eller utvidgning av koncession,

2. godkännande av företrädare eller ändring av grunderna,
3. ändring i bolagsordning eller liknande handling som innefattar änd-

ring av försäkringsgivarens firma,

4. förverkande av koncession, och

5. tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd.

2 § Det som enligt denna lag har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar
skall anses ha kommit till tredje mans kännedom, om det inte av omstän-
digheterna framgår att han varken kände till eller borde ha känt till det
som kungjorts. Innan sådant kungörande skett, kan förhållande som enligt
lagen skall kungöras, inte lagligen åberopas mot annan än den som visas ha

haft kännedom om det.

3 § �r en handling, som enligt denna lag lämnas till Finansinspektionen,
avfattad på främmande språk, skall på begäran en bestyrkt svensk över-
sättning tillhandahållas.

4 § Ett ombud, som enligt 5 kap. 14 § eller 7 kap. 1 § förordnats av
Finansinspektionen, har rätt att få ersättning av försäkringsgivaren med
det belopp som bestäms av inspektionen.

3315

background image

SFS 1993:1302

5 § En försäkringsgivare som driver försäkringsrörelse här i landet skall i
alla meddelanden till allmänheten nämna sin företagsform och sitt hem-
land.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgifter både om de allmänna försäk-

ringsvillkoren och om de särskilda villkoren för den försäkring som avses i
brevet.

I meddelanden till allmänheten om företagets fonder skall särskilt anges

beloppet av ännu inte inbetalade förbindelser av delägare eller garanter om
dessa belopp inräknats i fonderna.

Om en försäkringsgivare marknadsför försäkringar avseende andra ris-

ker än stora risker genom gränsöverskridande verksamhet i ett annat EES-
land, skall försäkringstagarna underrättas om i vilket land det fasta drift-
ställe som avtalet skall ingås med är beläget. Sådan information skall även
finnas på varje handling som lämnas till försäkringstagarna. Avtalet och
försäkringsansökan, om den är bindande, skall innehålla adress till försäk-
ringsgivarens huvudkontor och till den agentur eller filial som avtalet ingås
med. Om försäkringen omfattar den försäkringsklass som anges i 2 kap.

3 a § första stycket 10 försäkringsrörelselagen (1982:713) skall avtalet och

en bindande försäkringsansökan även innehålla namn och adress till den
som företräder försäkringsgivaren vid skadefall.

Innan ett avtal om livförsäkring ingås genom gränsöverskridande verk-

samhet i andra fall än som avses i 2 kap. 2 § andra stycket skall försäkrings-
givaren till försäkringstagaren överlämna en handling där försäkringstaga-
ren uppmärksammas på att försäkringsgivaren är underkastad tillsynsreg-
lerna i det land där det försäkrande fasta driftstället är beläget. Försäk-
ringstagaren skall skriva under handlingen. Handlingen skall överensstäm-
ma med formulär som fastställs av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Finansinspektionen.

6 § Finansinspektionens beslut om

1. att avslå en ansökan om koncession enligt 3 kap. 3 eller 4 §,

2. att avslå en ansökan om att utfärda intyg enligt 3 kap. 6 § tredje

stycket,

3. att förbjuda en försäkringsgivare att förfoga över sina tillgångar enligt

6 kap. 5 § femte stycket,

4. att återkalla koncession för gränsöverskridande verksamhet eller för-

bjuda sådan verksamhet enligt 6 kap. 8 § tredje eller fjärde stycket eller

5. att förelägga vite

får överklagas till kammarrätten.

Finansinspektionens beslut i övrigt enligt denna lag får överklagas hos

regeringen.

Finansinspektionen får bestämma att beslut enligt första stycket skall

gälla omedelbart.

7 § Har regeringen eller Finansinspektionen i ett ärende om koncession
inte fattat beslut sex månader efter det att ansökningen gavs in, får sökan-
den begära förklaring av kammarrätten att ärendet onödigt uppehålls. Har
regeringen eller Finansinspektionen inte meddelat beslut inom sex måna-
der efter det att en sådan förklaring avgetts, skall det anses som att
ansökningen har avslagits.

3316

background image

SFS 1993:1302

8 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet till Finansinspektionen meddelar oriktiga eller vilseledande
uppgifter om sådana omständigheter som han är skyldig att lämna uppgift
om enligt denna lag.

9 § Till böter döms företrädare, personal eller annan som företräder

försäkringsgivaren om han bryter mot föreskrift i 5 kap. 12 § eller 8 kap.

5 § eller på annat sätt än som anges i det sistnämnda lagrummet lämnar

oriktiga uppgifter om försäkringsgivaren i meddelanden som är avsedda
för allmänheten.

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. En försäkringsgivare som omfattas av denna lag och som enligt lagen

(1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag att driva försäkrings-
rörelse i Sverige har koncession vid denna lags ikraftträdande får med den
tidsbegränsning som kan ha angetts i koncessionsbeslutet fortsätta med
rörelsen till utgången av år 1995 eller, om ansökan om koncession i

enlighet med 3 kap. 2 § tredje stycket då har getts in, till dess att ansök-
ningen har prövats slutligt.

3. En ansökan om koncession enligt de nya bestämmelserna skall, beträf-

fande försäkringsgivare som avses i punkt 2, prövas av Finansinspek-
tionen, om inte ett bifall till ansökningen skulle innebära en förlängning
eller en väsentlig utvidgning av den tidigare koncessionen. I sådant fall
prövas ansökningen av regeringen. Finansinspektionen skall, i samband

med sin prövning av en koncessionsansökan, även pröva en därav föran-
ledd ansökan om godkännande av grunder.

4. Försäkringsgivare, som avses i punkt 2 och som har deponerat värde-

handlingar i bankinstitut enligt 6, 10 och 15 a §§ lagen (1950:272) om rätt
för utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige och
vars ansökan enligt samma punkt har bifallits, har rätt att få ut de depone-
rade tillgångarna. För tiden intill dess ansökningen har prövats slutligt
skall vad som föreskrivs om sådan deponering i 10 § andra stycket, 13 §
andra stycket, 15 a §, 16 §, 21 § första stycket andra meningen, 25 § andra
stycket 3, 27 § andra stycket och 28 § nämnda lag gälla. Har försäkrings-
givaren vid utgången av den tid som anges i punkt 2 inte gett in ansökan
om koncession skall vad som föreskrivs om de deponerade tillgångarna i

27 och 28 §§ samma lag gälla.

På regeringens vägnar

BENGT WESTERBERG

BO LUNDGREN

(Finansdepartementet)

3317

Viktiga lagar inom ersättningsrätt

Viktiga lagar inom ersättningsrätt

JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

Arbetar du med ersättningsrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom ersättningsrätt.