SFS 1974:515

•I

SFS 1974: 515

^

om ersättning vid frihetsinskränkning;

Utkom fran trycket

utfärdad den 31 ma j 1974.

den 25 juni 1974

Kungl. Maj:l förordnar följande med riksdagen'.

1 § Den som har varit häktad på grund av misstanke om brott eller

som till följd av sådan misstanke under mer än 24 timmar i sträck har

varit anhållen, underkastad reseförbud, intagen på rättspsykiatrisk

klinik, tagen i förvarsarrest eller tagen i förvar genom beslut av be­

fälhavare på fartyg eller luftfartyg eller av beskickning eller konsulat
har rätt till ersättning av staten, om

1. frikännande dom meddelas för gärningen,

2. åtalet avvisas eller avskrives.
3. förundersökning avslutas utan att åtal väckes eller, såvitt gäller

förvarsarrest, beslutet härom upphäves utan att målet hänskjutes till
rättegång eller disciplinstraff åläggas, eller

4. beslutet om frihetsinskränkning genom avslag på häktningsfram­

ställning Qllér ef ter överprövning, fullföljd av talan eller anlitande av

särskilt rättsmedel upphäves eller ersättas av beslut om mindre ingri­

pande åtgärd eller undanröjas utan förordnande om ny handläggning.

Den som har varit häktad eller under mer än 24 timmar i sträck har

varit anhållen som misstänkt för brott som avses i 24 kap. 1 § första
stycket rättegångsbalken har jämväl rätt till ersättning, om gärningen i
domen hänföres under sådant lagrum att häktning icke kunnat ske
annat än enligt 1 § an dra stycket eller 2 § samma kapitel och det icke

har förelegat sådana förutsättningar för häktning som anges där. För
rätt till ersättning på grund av anhållande fordras dessutom att det ej
heller har förelegat omständighet som anges i 24 k ap. 5 § andra stycket
rättegångsbalken.

2 § Den som har undergått fängelse, förvandlingsstraff för böter eller

fritidsstraff eller varit intagen i a nstalt för undergående av behandling

enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, ungdomsfängelse eller internering har

rätt till e rsättning av staten, om efter fullföljd av talan eller anlitande

av särskilt rättsmedel frikännande dom meddelas eller mindre in­
gripande påföljd ådömes eller dom eller beslut som legat till grund för

verkställigheten undanröjes utan förordnande om ny handläggning.

Detsamma gäller den som efter förordnande av domstol enligt 31 ka p.

' Prop. 1974:97, LU 25, rskr 278.

1145

"4 •

¬

SFS 1974; 515

3 § brottsbalken har undergått sluten psykiatrisk vård eller vård i

specialsjukhus '"ör psykiskt utvecklingsstörda.

3 § Den som i an nat fall än som anges i 1 eller 2 § till följd av beslut

vid myndighetsutövning varit berövad friheten har rätt till ersättning

av staten, om det finnes uppenbart att frihetsberövandet var utan
grund.

4 § Rätt till ersättning föreligger ej, om den som har varit utsatt för

frihetsinskränkningen själv uppsåtligen har föranlett denna. Har han

sökt undanröja bevis eller på annat sätt försvåra sakens utredning eller,

i fall som avses i 1 §, sökt undandra sig förundersökning eller lagföring,

utgår ersättning endast om det finns synnerliga skäl.

Rätt till ersättning föreligger ej heller, om det i a nnat fall med hän­

syn till omständigheterna är oskäligt att ersättning utgår. Ersättning får
dock ej vägras på den grund att misstanke om brott kvarstår utan att
skuldfrågan är klarlagd.

5 § Ersättning utgår för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i

näringsverksamhet och lidande.

Ersättningen får nedsättas efter vad som finnes skäligt, om tiden för

frihetsinskränkningen har avräknats eller eljest beaktats vid fast­

ställande eller verkställighet av brottspåföljd.

6 § Anspråk på ersättning får ej överlåtas till annan innan ersätt­

ningen blivit slutligt bestämd.

7 § Utgår ersättning enligt denna lag och har den ersättningsbe-

rättigade rätt till skadestånd av annan, inträder staten i motsvarande

mån i hans rätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974, då lagen (1945:118) om

ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m.fl. skall

upphöra att gälla.

Den nya lagen gäller även i fråga om frihetsinskränkning som har

skett före ikraftträdandet och som icke har upphört dessförinnan. I
övrigt tillämpas äldre bestämmelser beträffande frihetsinskränkning
som har ägt rum före ikraftträdandet.

CARL GUSTAF

CARL LIDBOM
(Justitiedepartementet)

1146

¬