SFS 2018:568 Lag om ersättning för minskat vattenområde
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
1
Svensk författningssamling
Lag
om ersättning för minskat vattenområde
Utfärdad den 25 maj 2018
Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs följande.
Rätt till ersättning
1 § En fastighetsägare har enligt denna lag rätt till ersättning av staten för
sin skada, om fastighetens vattenområde minskar på grund av att strandlinjer
och vattendjup enligt lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde
ska bestämmas utifrån nivåer i Rikets höjdsystem 2000 (RH 2000).
Den som har en särskild rätt till fastigheten har också rätt till ersättning
enligt första stycket, om han eller hon lider skada på grund av att fastighetens
vattenområde minskar.
2 § Rätten till ersättning förutsätter att ett ersättningsanspråk kommit in
till Kammarkollegiet senast den 31 december 2023. Annars är rätten till
ersättning förlorad.
Ersättningens storlek
3 § När ersättningen bestäms ska 4 kap. expropriationslagen (1972:719)
tillämpas.
Handläggning av ett ersättningsanspråk
4 § Ett ersättningsanspråk ska framställas hos Kammarkollegiet, som
beslutar om ersättning för statens räkning.
Ersättningsanspråket ska vara skriftligt.
5 § Vid handläggningen av ett ersättningsanspråk ska Kammarkollegiet
genom förhandling sträva efter att träffa en överenskommelse om ersätt-
ningen med den som har framställt anspråket.
6 § Kammarkollegiets beslut i ersättningsfrågan ska delges den enskilde.
Beslutet får inte överklagas.
Talan i domstol
7 § Om den som har framställt ett ersättningsanspråk inte är nöjd med
Kammarkollegiets beslut, får han eller hon väcka talan mot staten vid den
mark- och miljödomstol inom vars område fastigheten ligger.
1 Prop. 2017/18:135, bet. 2017/18:CU22, rskr. 2017/18:299.
SFS
2018:568
Publicerad
den
30 maj 2018
2
SFS
2018:568
En talan ska väckas inom ett år från den dag då Kammarkollegiets beslut
delgavs den enskilde. Om det inte görs, är rätten att väcka talan förlorad.
Kammarkollegiets beslut ska innehålla en upplysning om det som sägs i
första och andra styckena.
8 § Rätten får besluta att staten ska ersätta den enskilde för hans eller
hennes rättegångskostnad eller att vardera parten ska stå för sin egen
rättegångskostnad, även om den enskilde har förlorat målet. En förutsättning
är att den enskilde hade skälig anledning att få saken prövad.
9 § Kammarkollegiet företräder staten vid talan inför domstol om ersätt-
ning enligt denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2. Lagen upphör att gälla vid utgången av 2023. Den ska dock fortfarande
gälla för ersättningsanspråk som har kommit in till Kammarkollegiet senast
den 31 december 2023.
På regeringens vägnar
STEFAN LÖFVEN
HELÉNE FRITZON
(Justitiedepartementet)