SFS 1972:207

720207.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

SFS 1972; 207 Skadeståndslag;

Utkom från trycket

given Stockholms slott den 2 juni 1972,

den 6 jun i 1972

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks-

dagenS funnit gott förordna som följer.

1 KAP.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas,

om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i �v­

rigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

2 § Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk

skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller
sakskada.

448

1 Prop. 1972: 5, LU 10 , rskr 1 92.

¬

background image

% KAP.

SFS 1972: 207

Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

1 § Var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person-

eller sakskada skall ersätta skadan, såvida icke annat följer av denna

lag.

2 § Vållar någon som ej fyllt aderton år person- eller sakskada, skall

han ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder

och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäk­

ring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.

3 § Den som vållar person- eller sakskada under inflytande av sin­

nessjukdom eller sinnesslöhet skall ersätta skadan i den mån det är

skäligt med hänsyn till hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet,
föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden

samt övriga omständigheter. Detsamma gäller om någon vållar sådan
skada under inflytande av annan rubbning av själsverksamheten och

rubbningen icke är självförvållad och tillfällig.

4 § Den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall er­

sätta skadan enligt vad i 1�3 §§ är föreskrivet i fråga om person- och

sakskada.

3 KAP.

Skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna

1 § Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta person- eller

sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller försummelse i
tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten vållar ren
förmögenhetsskada genom brott.

I fråga om skadeståndsansvar för staten eller kommun vid myndig­

hetsutövning gäller vad nedan i detta kapitel sägs.

2 § Staten eller kommun skall ersätta personskada, sakskada eller ren

förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myn­

dighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kom­
munen svarar.

Vad som sägs i första stycket om kommun gäller också landstings­

kommun, kommunalförbund, församling och kyrklig samfällighet.

3 § Ersättningsskyldighet enligt 2 § föreligger endast om de krav

har blivit åsidosatta som med hänsyn till verksamhetens art och ända­
mål skäligen kan ställas på dess utövning.

4 § Om den som lidit skada genom felaktigt beslut vid myndighets­
utövning har utan giltig anledning underlåtit att föra talan om rättelse
eller att använda särskilt rättsmedel, utgår ej ersättning för skada som
därigenom kunnat undvikas.

449

15�SFS 1972

¬

background image

SFS 1972: 207

5 § Ersättning enligt 2 § för ren förmögenhetsskada som uppkommit

till följd av intrång i näringsverksamhet utgår endast i den mån det
är skäligt med hänsyn till intrångets art och varaktighet, felets eller för­

summelsens beskaffenhet och övriga omständigheter.

6 § Skadestånd enligt 1 eller 2 § kan jämkas, om skadeståndet finnes

oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekono­
miska förhållanden och övriga omständigheter. Vid sakskada kan jämk­

ning också ske om det är skäligt med hänsyn till föreliggande försäk­

ringar eller försäkringsmöjligheter.

7 § Talan om ersättning enligt 2 § får ej föras med anledning av
beslut av Konungen i statsrådet eller riksdagen eller av högsta dom­

stolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstolen, om icke beslutet upp­

hävts eller ändrats. Sådan talan får ej heller föras med anledning av
beslut av lägre myndighet mot vilket talan fullföljts hos Konungen i

statsrådet, högsta domstolen, regeringsrätten eller försäkringsdomstclen

utan att beslutet upphävts eller ändrats.

8 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada

i följd av trafik med motorfordon som vållats av fordonets förare, i den
mån ersättning för skadan skall utgå enligt lagen (1929; 77) om trafik­
försäkring å motorfordon eller skall utges antingen av någon som i

egenskap av fordonets ägare är ansvarig för' skadan men enligt 4 §
nämnda lag är befriad från trafikförsäkringsplikt eller av staten enligt

lagen (1939: 776) med vissa bestämmelser rörande trafikförsäkring å

motorfordon, som nyttjas av staten, m. m.

9 § Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten eller kom­
mun med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.

10 § Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller be­
slut av hovrätt, allmän underrätt eller krigsrätt väckes vid den domstol

som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behörig

att upptaga mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbets­

brott av domare vid den domstol som meddelat domen eller beslutet.

Motsvarande gäller i fråga om ersättningstalan enligt 2 § med anled­

ning av beslut eller åtgärd av tjänsteman som anges i nämnda lagrum i

rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av beslut av Konungen i

statsrådet, riksdagen, högsta domstolen eller regeringsrätten väckes i

högsta domstolen.

4 KAP.

Arbetstagares skadeståndsansvar

1 § För skada, som -arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i

tjänsten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger
med hänsyn till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den

450

skadelidandes intresse och övriga omständigheter.

¬

background image

'5 KAP.

SFS 1972; 207

Gemensamma bestämm elser

1 § Bestämmelserna i denna lag öm skyldighet att ersätta person­

skada tillämpas också i fråga om lidande, som någon tillfogar annan

genom b rott mot den personliga friheten, genom annat ofredande, som

innefattar brott, eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brotts­

lig gärning eller som eljest är skadeståndsskyldig med anledning av så­

dant brott kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter om­

ständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar

av dom i målet.

2 § Skadestånd till den som tillfogats personskada omfattar ersättning
för läkararvode och annan kostnad till följd av skadan, för hinder

eller förlust i den skadades näring, för sveda och värk samt för lyte

eller annat stadigvarande men.

3 § Den som enligt lag har rätt till underhåll av någon som blivit

dödad skall, om han till följd av dödsfallet kommer att sakna erforder­

ligt underhåll, av den som är skadeståndsskyldig med anledning av

dödsfallet erhålla ersättning efter vad som finnes skäligt med hänsyn

till dennes ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt.

Ersättningen kan bestämmas att utgå på en gång eller på särskilda tider.

4 § Vid sakskada omfattar skadeståndet ersättning för sakens värde

eller för reparationskostnad och värdeminskning, för annan kostnad till

följd av skadan samt för hinder eller förlust i den skadelidandes näring.

5 § Om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till ska­

dan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes skäligt.

6 § Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt
för skadeståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i
den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

7 § För skada som vållats genom underlåtenhet att avslöja brott utgår
ej ersättning enligt denna lag enbart på den grund att straff för under­
låtenheten kan följa enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

8 § Vid tillämpning av denna lag skall med arbetstagare likställas

värnpliktiga och andra som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring, de

som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som

till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare samt de

som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter lik­

nande dem som förekommer i anställningsförhållande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972 , då 6 kap. strafflagen, lagen

(1899: 58 s. 1) om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,

som förorsakats av ämbets- eller tjänstemän med flera, samt lagen

(1929: 28) o m befrielse i visst fall för befälhavare eller förare å luftfar-

451

¬

background image

SFS 1972; 207

tyg, hörande till krigsmakten, från skyldighet att gälda skadestånd skall
upphöra att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya
bestämmelsen.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

kungl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 2 juni 1972.

GUSTAF ADOLF

LENNART G EIJER

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

't

\

W'

¬

Viktiga lagar inom ersättningsrätten

Viktiga lagar inom ersättningsrätten

Försäkringsavtalslagen
Skadeståndslagen
JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

Arbetar du med ersättningsrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom ersättningsrätt.