SFS 2001:732 Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)

Du är här: Start / Ersättningsrätt / Skadeståndslag (1972:207) / SFS 2001:732 Lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
010732.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i skadeståndslagen (1972:207);

utfärdad den 27 september 2001.

Enligt riksdagens beslut

1

föreskrivs i fråga om skadeståndslagen

(1972:207)

2

dels

att 1 kap. 3 § skall upphöra att gälla,

dels

att nuvarande 2 kap. 2 § och 3 § skall betecknas 2 kap. 4 § och 5 §,

nuvarande 2 kap. 4 § skall betecknas 2 kap. 2 §, nuvarande 2 kap. 5 § skall
betecknas 2 kap. 6 § samt nuvarande 6 kap. 3�5 §§ skall betecknas 6 kap.
4�6 §§,

dels

att 2 kap. 1 §, nya 2 kap. 2 och 4�6 §§, 3 kap. 1 och 2 §§, 5 kap. 1, 2,

5 och 6 §§ samt 6 kap. 1 § och nya 6 § skall ha följande lydelse,

dels

att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 3 § och 6 kap.

3 §, av följande lydelse.

Lagen kommer därför att ha följande lydelse från och med den dag då

denna lag träder i kraft.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej

annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av
regler om skadestånd i avtalsförhållanden.

2 §

Med ren förmögenhetsskada förstås i denna lag sådan ekonomisk

skada som uppkommer utan samband med att någon lider person- eller sak-
skada.

3 §

Har upphävts genom lag (2001:732).

2 kap. Skadeståndsansvar på grund av eget vållande

1 §

Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sak-

skada skall ersätta skadan.

Lag (2001:732).

2 §

Den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott skall ersätta ska-

dan.

Lag (2001:732).

1

Prop. 2000/01:68, bet. 2000/01:LU19, rskr. 2000/01:216.

2

Lagen omtryckt 1975:404.

SFS 2001:732

Utkom från trycket
den 9 oktober 2001
Omtryck

background image

2

SFS 2001:732

3 §

Den som allvarligt kränker någon annan genom brott som innefattar ett

angrepp mot dennes person, frihet, frid eller ära skall ersätta den skada som
kränkningen innebär.

Lag (2001:732)

.

4 §

Den som i fall som avses i 1�3 §§ vållar skada innan han har fyllt arton

år skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och
utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och
andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter.

Lag

(2001:732).

5 §

3

Den som i fall som avses i 1�3 §§ vållar skada under påverkan av en

allvarlig psykisk störning eller av någon annan psykisk störning som inte är
självförvållad och tillfällig skall ersätta skadan i den mån det är skäligt med
hänsyn till hans sinnestillstånd, handlingens beskaffenhet, föreliggande an-
svarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständig-
heter.

Lag (2001:732).

6 §

För skada som vållats genom underlåtenhet att avslöja brott skall er-

sättning enligt denna lag inte betalas enbart på den grund att straff för under-
låtenheten kan följa enligt 23 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

Lag

(2001:732).

3 kap. Skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna

1 §

Den som har arbetstagare i sin tjänst skall ersätta

1. personskada eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller

försummelse i tjänsten,

2. ren förmögenhetsskada som arbetstagaren i tjänsten vållar genom brott,

och

3. skada på grund av att arbetstagaren kränker någon annan på sätt som

anges i 2 kap. 3 § genom fel eller försummelse i tjänsten.

I fråga om skadeståndsansvar för staten eller en kommun gäller även vad

som sägs nedan i detta kapitel. Vad som där sägs om en kommun gäller
också ett landsting och ett kommunalförbund.

Lag (2001:732)

.

2 §

4

Staten eller en kommun skall ersätta

1. personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom

fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars full-
görande staten eller kommunen svarar, och

2. skada på grund av att någon annan kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 §

genom fel eller försummelse vid sådan myndighetsutövning.

Lag

(2001:732).

3 §

Staten eller en kommun skall ersätta ren förmögenhetsskada som vål-

las av att en myndighet genom fel eller försummelse lämnar felaktiga upp-
lysningar eller råd, om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda
skäl. Därvid skall särskilt beaktas upplysningarnas eller rådens art, deras

3

Senaste lydelse av tidigare 3 § 1991:1555.

4

Senaste lydelse 1999:935.

background image

3

SFS 2001:732

samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när
de lämnades.

Lag (1998:715).

4 §

Har upphävts genom lag (1989:926).

5 §

Har upphävts genom lag (1989:926).

6 §

Ersättning enligt 1 eller 2 § för sakskada kan jämkas, om det är skäligt

med hänsyn till föreliggande försäkringar eller försäkringsmöjligheter.

(Lag

1975:404).

7 §

Talan om ersättning enligt 2 § får inte föras med anledning av beslut av

riksdagen eller regeringen eller av Högsta domstolen eller Regeringsrätten,
om inte beslutet upphävts eller ändrats. Sådan talan får inte heller föras med
anledning av beslut av lägre myndighet, vilket efter överklagande prövats av
regeringen, Högsta domstolen eller Regeringsrätten, utan att beslutet upp-
hävts eller ändrats.

Lag (1995:24)

.

8 §

Bestämmelserna i detta kapitel gäller ej i fråga om sådan skada i följd

av trafik med motordrivet fordon som vållats av fordonets förare, i den mån
trafikskadeersättning kan utgå för skadan enligt trafikskadelagen
(1975:1410).

Lag (1975:1411)

.

9 §

Skadeståndsansvar enligt detta kapitel åvilar ej staten eller kommun

med anledning av fel eller försummelse vid lotsning.

10 §

Talan om ersättning enligt 2 § med anledning av dom eller beslut av

högsta domstolen, regeringsrätten, hovrätt eller allmän underrätt väckes vid
den domstol som enligt 2 kap. 2 § eller 3 kap. 3 § rättegångsbalken är behö-
rig att upptaga där angivna mål på grund av brott av domare vid den domstol
som meddelat domen eller beslutet. Motsvarande gäller i fråga om ersätt-
ningstalan enligt 2 § med anledning av beslut eller åtgärd av någon som
anges i nämnda lagrum i rättegångsbalken. Sådan talan med anledning av
beslut av riksdagen eller regeringen väckes i högsta domstolen.

Lag

(1986:650).

4 kap. Arbetstagares skadeståndsansvar

1 §

För skada, som arbetstagare vållar genom fel eller försummelse i tjäns-

ten, är han ansvarig endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn
till handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes in-
tresse och övriga omständigheter.

5 kap. Skadeståndets bestämmande

1 §

Skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar ersättning

för

1. sjukvårdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet

skälig kompensation till den som står den skadelidande särskilt nära,

2. inkomstförlust,

background image

4

SFS 2001:732

3. fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) eller

av bestående art (lyte eller annat stadigvarande men) samt särskilda olägen-
heter till följd av skadan.

Ersättning för inkomstförlust motsvarar skillnaden mellan den inkomst

som den skadelidande skulle ha kunnat uppbära, om han icke hade skadats,
och den inkomst som han trots skadan har eller borde ha uppnått eller som
han kan beräknas komma att uppnå genom sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med
hänsyn till tidigare utbildning och verksamhet, omskolning eller annan lik-
nande åtgärd samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga
omständigheter.

Med inkomstförlust likställs intrång i näringsverksamhet. Med inkomst

likställs värdet av hushållsarbete i hemmet.

Lag (2001:732)

.

2 §

Har personskada lett till döden, skall ersättning betalas för

1. begravningskostnad och, i skälig omfattning, annan kostnad till följd av

dödsfallet,

2. förlust av underhåll,
3. personskada som till följd av dödsfallet åsamkats någon som stod den

avlidne särskilt nära.

Ersättning för förlust av underhåll tillkommer efterlevande som enligt lag

hade rätt till underhåll av den avlidne eller som på annat sätt var beroende av
honom för sin försörjning, om underhåll utgick vid tiden för dödsfallet eller
om det kan antas att underhåll skulle ha kommit att utgå inom en nära fram-
tid därefter. Förlusten ersätts i den omfattning som är skälig med hänsyn till
den efterlevandes förmåga och möjligheter att genom eget arbete eller an-
nars, på annat sätt än genom förmån som avses i 3 §, själv bidra till sin för-
sörjning. Med underhåll likställs värdet av den avlidnes hushållsarbete i
hemmet.

Lag (2001:732)

.

3 §

Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av un-

derhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av förlusten
har rätt till i form av

1. ersättning som betalas på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring eller på grund av lagen (1976:380) om ar-
betsskadeförsäkring eller någon annan likartad förmån,

2. pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen be-

talas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en anställ-
ningsförmån.

Lag (1995:1190)

.

4 §

Ersättning för framtida inkomstförlust eller förlust av underhåll fast-

ställes i form av livränta eller engångsbelopp eller som livränta jämte en-
gångsbelopp. �r ersättningen av väsentlig betydelse för den skadelidandes
försörjning, skall den utgå som livränta, om icke särskilda skäl talar där-
emot.

Fastställd livränta kan, om skäl föreligger, helt eller delvis utbytas mot en-

gångsbelopp.

(Lag 1975:404)

.

5 §

Sedan frågan om ersättning enligt 1 eller 2 § har avgjorts slutligt ge-

nom avtal eller dom, kan ersättningsfrågan omprövas, om förhållanden som

background image

5

SFS 2001:732

enligt detta kapitel låg till grund för ersättningen har ändrats väsentligt. Er-
sättning som har fastställts i form av engångsbelopp kan dock inte sänkas.

Om ändring i skadeståndslivränta med anledning av förändringar i pen-

ningvärdet finns särskilda bestämmelser.

Lag (2001:732)

.

6 §

Skadestånd med anledning av kränkning bestäms efter vad som är skä-

ligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet. Därvid skall särskilt be-
aktas om handlingen

1. haft förnedrande eller skändliga inslag,
2. varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa,
3. riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga

integritet,

4. inneburit missbruk av ett beroende- eller förtroendeförhållande, eller
5. varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet.
Den som har gjort sig skyldig till ärekränkning eller dylik brottslig gär-

ning eller som annars är skadeståndsskyldig med anledning av sådant brott
kan på yrkande av den kränkte i mål om gärningen efter omständigheterna
åläggas att bekosta tryckning i en eller flera tidningar av dom i målet.

Lag

(2001:732).

7 §

Skadestånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för

1. sakens värde eller reparationskostnad och värdeminskning,
2. annan kostnad till följd av skadan,
3. inkomstförlust eller intrång i näringsverksamhet.

(Lag 1975:404)

.

6 kap. Gemensamma bestämmelser

1 §

5

Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den ska-

delidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till
skadan. Skadestånd till förare av motordrivet fordon som har gjort sig skyl-
dig till rattfylleri eller grovt rattfylleri kan även jämkas, om föraren därvid
genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har personskada lett till dö-
den, kan skadestånd som avses i 5 kap. 2 § också jämkas, om den avlidne
uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.

Skadestånd med anledning av sakskada eller ren förmögenhetsskada kan

jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.

Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket sker efter vad

som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omstän-
digheterna i övrigt.

Lag (2001:732)

.

2 §

�r skyldighet att utge skadestånd oskäligt betungande med hänsyn till

den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jäm-
kas efter vad som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skade-
ståndet och övriga omständigheter skall beaktas.

(Lag 1975:404)

.

3 §

Rätten till ersättning för fysiskt och psykiskt lidande samt för särskilda

olägenheter faller bort, om den skadelidande avlider innan krav på sådan er-

5

Senaste lydelse 1990:153.

background image

6

SFS 2001:732

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2001

sättning har framställts. Detsamma gäller rätten till ersättning för kränkning.

Lag (2001:732)

.

4 §

Skall två eller flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för ska-

deståndet, i den mån ej annat följer av att begränsning gäller i den skade-
ståndsskyldighet som åvilar någon av dem.

(Lag 1975:404)

.

5 §

Vid tillämpning av denna lag likställes med arbetstagare

1. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och

annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring,

2. den som under utbildning vid skola eller vård i anstalt utför arbete som

till sin art liknar sådant som vanligen utföres av arbetstagare,

3. den som för annans räkning eljest utför arbete under omständigheter

liknande dem som förekommer i anställningsförhållande.

Lag (1994:2065)

.

6 §

6

En skadelidande som har tillerkänts skadestånd för kränkning skall

inte förpliktas att ersätta den skadeståndsskyldiges rättegångskostnader i ett
mål där skadestånd på grund av brottet prövas. Detta gäller dock inte om sär-
skilda skäl föranleder annat.

Om det finns särskilda skäl gäller vad som sägs i första stycket första me-

ningen också en skadelidande som har tillerkänts skadestånd för fysiskt och
psykiskt lidande eller för särskilda olägenheter på grund av brott.

Undantag från vad som sägs i första och andra styckena får göras i fråga

om sådana kostnader som den skadelidande har orsakat genom att uppträda
på ett sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § eller 31 kap. 4 § rättegångsbalken.

Lag (2001:732)

.

Denna lag

7

träder i kraft den 1 juli 1995. �ldre bestämmelser tillämpas

beträffande den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt
lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.

Denna lag

8

träder i kraft den 1 juli 1995. I fråga om beslut som har medde-

lats av Försäkringsöverdomstolen före ikraftträdandet gäller 3 kap. 7 § i sin
äldre lydelse.

Denna lag

9

träder i kraft den 1 maj 2000. Den nya bestämmelsen skall

dock endast tillämpas i de fall yrkandet om skadestånd har framställts efter
ikraftträdandet.

Denna lag

10

träder i kraft den 1 januari 2002.

På regeringens vägnar

BRITTA LEJON

Dag Mattsson
(Justitiedepartementet)

6

Senaste lydelse av tidigare 5 § 2000:126.

7

1994:2065.

8

1995:24.

9

2000:126.

10

2001:732.

Viktiga lagar inom ersättningsrätten

Viktiga lagar inom ersättningsrätten

Försäkringsavtalslagen
Skadeståndslagen
JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

JP Infonets tjänster inom ersättningsrätt

Arbetar du med ersättningsrätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag samt den senaste praxisutvecklingen snabbt analyserad och kommenterad. Se allt inom ersättningsrätt.