SFS 2016:392 Radioutrustningslag

1

Svensk författningssamling

Radioutrustningslag;

utfärdad den 28 april 2016.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 följande.

Tillämpningsområde och definitioner

1 §

Denna lag genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU

av den 16 april 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om
tillhandahållande på marknaden av radioutrustning och om upphävande av
direktiv 1999/5/EG.

Lagen innehåller bestämmelser om tillhandahållande av radioutrustning på

marknaden och om viss användning av sådan utrustning.

I lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation finns det bestämmelser

om användning av radiosändare.

2 §

Lagen omfattar inte

1. radioutrustning som används av radioamatörer för amatörradiotrafik,

under förutsättning att utrustningen inte tillhandahålls på marknaden,

2. utrustning som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv

2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av
rådets direktiv 96/98/EG,

3. sådana produkter, delar och anordningar ombord på luftfartyg som om-

fattas av artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestäm-
melser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för
luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förord-
ning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG, och

4. specialbyggd provningsutrustning avsedd för yrkesmän, uteslutande för

användning vid forsknings- och utvecklingsanläggningar för forskning och
utveckling.

Radioutrustning som används av radioamatörer för amatörradiotrafik ska

inte anses tillhandahållen på marknaden om det är

a) radiobyggsatser som är avsedda att byggas samman och användas av

radioamatörer,

b) radioutrustning som har modifierats av radioamatörer för att användas

av radioamatörer, eller

1 Prop. 2015/16:93, bet. 2015/16:TU15, rskr. 2015/16:219.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/53/EU av den 16 april 2014 om har-
monisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av
radioutrustning och om upphävande av direktiv 1999/5/EG, i den ursprungliga lydel-
sen.

SFS 2016:392

Utkom från trycket
den 11 maj 2016

2

SFS 2016:392

c) utrustning som har konstruerats av enskilda radioamatörer för experi-

mentella och vetenskapliga ändamål i samband med amatörradio.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från denna lag i fråga om

radioutrustning som uteslutande används för verksamhet som rör allmän
säkerhet, försvar och nationell säkerhet eller statens verksamhet på det straff-
rättsliga området.

3 §

I denna lag betyder

amatörradiotrafik: icke yrkesmässig radiotrafik för övning, kommunika-

tion och tekniska undersökningar, bedriven i personligt radiotekniskt intresse
och utan vinstsyfte,

distributör: en fysisk eller juridisk person som tillhandahåller radioutrust-

ning på marknaden utan att vara tillverkare eller importör,

ekonomisk aktör: tillverkaren, tillverkarens representant, importören och

distributören,

föreskrivna krav: de väsentliga krav på radioutrustning som avses i 5 § och

de skyldigheter för en ekonomisk aktör som framgår av denna lag, föreskrifter
som har meddelats med stöd av lagen och direkt tillämpliga rättsakter som har
meddelats med stöd av direktiv 2014/53/EU,

ibruktagande: att radioutrustning används för första gången inom Europe-

iska unionen av slutanvändaren,

importör: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska

unionen och som släpper ut radioutrustning från ett tredjeland på unionsmark-
naden,

radiobestämning: fastställande av ett föremåls position, hastighet eller

andra kännetecken, eller erhållande av information om detta, med hjälp av
radiovågors utbredningsegenskaper,

radioutrustning: en elektrisk eller elektronisk produkt som avsiktligt avger

eller tar emot radiovågor för radiokommunikation eller radiobestämning, eller
en elektrisk eller elektronisk produkt som måste kompletteras med ett tillbe-
hör, såsom en antenn, för att avsiktligt avge eller ta emot radiovågor för radio-
kommunikation eller radiobestämning,

radiovågor: elektromagnetiska vågor med frekvenser under 3 000 GHz

som breder ut sig utan särskilt anordnad ledare,

skadlig störning: detsamma som i 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om elektro-

nisk kommunikation,

tillhandahållande på marknaden: leverans av radioutrustning för distribu-

tion, förbrukning eller användning på unionsmarknaden i samband med kom-
mersiell verksamhet, mot betalning eller kostnadsfritt,

tillverkare: en fysisk eller juridisk person som tillverkar, eller som låter

konstruera eller tillverka, radioutrustning och som saluför den i eget namn
eller under eget varumärke,

tillverkarens representant: en fysisk eller juridisk person som är etablerad i

Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har
rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter,

utsläppande på marknaden: tillhandahållande av radioutrustning på

unionsmarknaden för första gången.

3

SFS 2016:392

Tillhandahållande på marknaden

4 §

Radioutrustning får släppas ut eller tillhandahållas på marknaden endast

om föreskrivna krav är uppfyllda och radioutrustningen är förenlig med gäl-
lande krav på användning av radiofrekvenser i minst en medlemsstat i Euro-
peiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldighet för ekonomiska aktörer att vidta åtgärder för att
föreskrivna krav ska uppfyllas.

Väsentliga krav på radioutrustning

5 §

Radioutrustning ska vara konstruerad och tillverkad så att den uppfyller

väsentliga krav.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om sådana krav.

6 §

Radioutrustning som helt eller delvis överensstämmer med en harmoni-

serad standard till vilken hänvisningar har offentliggjorts i Europeiska unio-
nens officiella tidning ska förutsättas överensstämma med de väsentliga kra-
ven i den utsträckning kraven omfattas av standarden.

Skyldigheter för ekonomiska aktörer

7 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldigheter för ekonomiska aktörer i fråga om radioutrust-
ning, när det gäller

1. registrering av utrustning,
2. teknisk dokumentation,
3. bedömning av överensstämmelse,
4. EU-försäkran om överensstämmelse,
5. märkning av utrustning,
6. skadeförebyggande arbete, och
7. tillhandahållande av bruksanvisningar, säkerhetsinformation och annan

dokumentation eller information.

Övertagande och överlåtelse av skyldigheter

8 §

Om en importör eller en distributör släpper ut radioutrustning på mark-

naden i eget namn eller under eget varumärke, eller ändrar radioutrustning
som redan släppts ut på marknaden på ett sådant sätt att överensstämmelsen
med föreskrivna krav kan påverkas, övertar importören eller distributören till-
verkarens skyldigheter enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen och direkt tillämpliga rättsakter som har antagits med stöd av di-
rektiv 2014/53/EU.

9 §

En tillverkare får genom skriftlig fullmakt utse en representant som ska

utföra de uppgifter som anges i fullmakten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om sådana fullmakter.

4

SFS 2016:392

Användning på mässor och liknande

10 §

Radioutrustning som inte uppfyller föreskrivna krav får ändå visas på

handelsmässor, utställningar och liknande, om det tydligt anges att utrust-
ningen inte får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk förrän kraven är
uppfyllda.

Demonstrationer av radioutrustning får göras endast om det har vidtagits

lämpliga åtgärder för att hindra att det uppkommer

1. skadlig störning,
2. elektromagnetisk störning,
3. risk för människors och husdjurs hälsa och säkerhet, och
4. risk för egendom.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om sådana åtgärder.

Marknadskontroll

11 §

Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (marknadskon-

trollmyndigheter) ska utöva marknadskontroll av radioutrustning som omfat-
tas av denna lag.

Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15.3 och 16–29 i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli
2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med salu-
föring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

12 §

En marknadskontrollmyndighet får meddela de förelägganden och för-

bud som behövs för att denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen och direkt tillämpliga rättsakter som har meddelats med stöd av direktiv
2014/53/EU ska följas.

I fråga om radioutrustning som uppfyller föreskrivna krav men ändå utgör

en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för andra intressen som de
väsentliga kraven avser att skydda, får en marknadskontrollmyndighet med-
dela förelägganden och förbud som begränsar eller förbjuder tillhandahål-
lande av utrustningen på marknaden eller som avser att utrustning ska dras
tillbaka eller återkallas från marknaden.

13 §

Ett beslut enligt 12 § eller ett beslut om åtgärd enligt artikel 19 i för-

ordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska förenas med vite,
om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 12 § eller

enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen,
ska gälla omedelbart.

Hjälp från Polismyndigheten

14 §

På begäran av en marknadskontrollmyndighet ska Polismyndigheten

lämna den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgär-
der enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydel-
sen, om

5

SFS 2016:392

1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte

kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polisla-
gen (1984:387) behöver tillgripas, eller

2. det annars finns synnerliga skäl.

Avgifter och ersättning

15 §

För att täcka kostnaderna för en marknadskontrollmyndighets uppgif-

ter enligt denna lag ska den som är anmäld enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:389)
om elektronisk kommunikation eller som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § samma
lag betala en avgift. Avgiften ska betalas enligt grunder som leder till att kost-
naderna med skälig andel fördelas på dem som bedriver anmäld verksamhet
eller har tillstånd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om ersättning till den som tillhandahåller en marknadskontroll-
myndighet utrustning som ska kontrolleras och om skyldighet att ersätta
myndighetens kostnader för sådan kontroll.

Sanktionsavgift

16 §

En ekonomisk aktör ska åläggas att betala en sanktionsavgift, om den

ekonomiska aktören eller någon som handlar på den ekonomiska aktörens
vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot 4 § första stycket eller
10 § första eller andra stycket eller mot föreskrifter som har meddelats med
stöd av 4 § andra stycket, 7 § eller 10 § tredje stycket.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud

eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har förenats med vite.

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket och 39–43 §§

produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.

Överklagande

17 §

En marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas

till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 13 juni 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2000:121) om radio- och teleterminalut-

rustning.

3. Radioutrustning som uppfyller kraven i den upphävda lagen och före-

skrifter som har meddelats med stöd av den lagen ska anses uppfylla före-
skrivna krav enligt den nya lagen, om utrustningen har släppts ut på markna-
den före den 13 juni 2017.

På regeringens vägnar

STEFAN LÖFVEN

MIKAEL DAMBERG
(Näringsdepartementet)

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2016