SFS 1973:645

\

V'l

SFS 1973:645

utkom f rån tr ycket

ämdriiJg ! giftermålsbalken;

den 4 j uli 1973

given Stockholms slott den 5 juni 1973.

I !

V i GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt; att Vi, med riks-

dagen^, funnit gott att i fråga om giftermålsbalken förordna,

dels att 1 kap., 2 kap, 7—10 § § och 13 §, 3 kap. 7 och 8 §§, 10 kap.,

11 kap. 17—30 §§, 14 kap. samt 15 kap. 8—10, 14 och 23 §§ skall

upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 2—5 §§, 3 kap. 1—3 §§, 4 kap. 2—4, 6 och 8 §§,

5 kap. 7 §, 6 kap. 2 och 6 a §§, 7 kap. 4 §, 8 kap. 8 §, 11 kap. 1—16 §§,
12 kap. 1 §, 13 kap. 1—3 och 10 §§, 15 kap. 1, 4, 5, 11, 12, 24, 28, 29
och 32 §§ samt rubriken till 11 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas fem nya paragrafer, 3 kap. 4 §, 4 kap.

10 §, 13 kap. 12 a och 13 b §§ samt 15 kap. 7 §, av nedan angivna ly­

delse.

Till följd härav kommer balken att ha följande lydelse från och med

den dag då denna lag träder i kraft.

kap.=

2 kap. Om hinder mot äktenskap

i § Den, som är under aderton år, må ej träda i äktenskap utan till­
stånd av länsstyrelsen i det län, där den underårige har sitt hemvist.

1290

2 §3 Den som är förklarad omyndig eller enligt rättens beslut skall för­

bli omyndig även efter uppnådd myndighetsålder får ej ingå äktenskap
utan förmyndarens samtycke. Vägras samtycke, kan rätten på ansökan

tillåta äktenskapet, om skäl för vägran ej föreligger.

3 § Äktenskap får ej ingås mellan dem som är i rätt upp- och ned­
stigande släktskap med varandra eller som är helsyskon.

Halvsyskon får ej ingå äktenskap med varandra utan tillstånd av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

4 § Den som är gift får ej ingå nytt äktenskap.

5 §4 I ärende om tillstånd enligt 1 § skall den underåriges vårdnads-

havare beredas tillfälle att yttra sig, om d et kan ske. Yttrande skall även

inhämtas från barnavårdsnämnden i den kommun där den underårige
har sitt hemvist.

Talan mot länsstyrelsens beslut föres hos kammarrätten genom be­

svär.

1 Prop. 1973: 32, LU 2 0, rskr 256.

Kapitlet upphävt genom denna lag. Senaste lydelse av 1 kap. 6 § 1969: 798.

3 S enaste lyd else 1971: 871. Än dringen inne bär bl. a . att andra stycket upphävs.

^ S enaste lydelse 1968: 758.

"5 ;

¬

Mot beslut om tillstånd för underårig att ingå äktenskap får talan fö-

SFS 1973: 645

ras av den underåriges vårdnadshavare.

6-13 §§5

3 kap. Om prövning av hinder mot äkten skap"

1 §7 Prövning, huruvida hinder möter mot äktenskap (hinderspröv-

nitig), sker i den svenska församling, där kvinnan är kyrkobolcförd, eller,
om hon varken är eller bör vara kyrkobokförd i sådan församling, där
hon vistas.

Ansökan om hindersprövning göres av mannen och kvinnan gemen­

samt hos pastorsämbetet i församlingen.

2 §® Den som varken är eller skall vara kyrkobokförd i riket skall vid

hindersprövningen förete det intyg av utländsk myndighet om sin behö­
righet att ingå äktenskapet som han kan anskaffa.

Fordras tUlstånd eUer samtycke till äktenskap enligt 2 kap. 1 eller 2 §

eller 3 § andra stycket, skall bevis om sådant tillstånd eller samtycke

företes vid hindersprövningen.

3

Mannen och kvirman skaU vid hindersprövningen avge skriftlig

försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och nedstigande
släktskap med varandra eller helsyskon samt, om icke tillstånd till äk­

tenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket företes, att de ej heller är
halvsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och

samvete uppge, om ha n eller hon förut ingått äktenskap. Den som förut
ingått äktenskap skall styrka, att äktenskapet blivit upplöst, som detta ej

framgår av folkbokföringen eller av intyg som avses i 2 §.

4 §10 Finner pastorsämbetet att hinder ej föreligger mot äktenskapet,
skall ämbetet på begäran av mannen och kvirman utfärda intyg därom.

" Paragraferna upphävda

6 § genom 1968:758

7—10 §§ genom denna lag

11 § genom 1968:758

12 § genom 1970: 999

13 § genom denna lag

Senaste lydelse av

9 § 1947:187

13 § 1971:556

° Se naste lydelse av rubriken 1968:758.

' Senaste lydelse 1968:758.

® Senaste lydelse av

1 mom. 1968:758

2 mom. 1948:272

4 mom. 1968:758

6 mom. 1947:187

5 mom. upphävt genom 1968: 758

8 mom. upphävt genom 1968: 758

« Senaste lydelse 1968: 758.

Förutvarande 4 § upphävd genom 1968: 758.

1291

¬

\

SFS 1973: 645

! Il

Talan mot pastorsämbetets beslut i fråga om hindersprövning föres ,

hos domkapitlet genom besvär. Mot domkapitlets beslut föres talan hos ?
kammarrätten genom besvär.

5—8

4 kap. Om vigsel

1 § Äktenskap ingås med kyrklig eller borgerlig vigsel.

2 §^2 Kyrklig vigsel må äga rum:

inom svenska kyrkan, om mannen och kvinnan eller en av dem till­

hör kyrkan; och

inom annat trossamfimd, om Konungen medgivit att vigsel må för­

rättas inom samfundet.

Konungen äger förordna, att medlem av utländskt evangeliskt-Iuterskt

trossamfund skall hava samma rätt tUl kyrklig vigsel som medlem av

svenska kyrkan.

1292

3 §13 Till vigsel inom svenska kyrkan får mannen och kvinnan välja
den präst inom kyrkan de själva önskar. Annan än präst i församling

där mannen eller kvinnan är medlem är dock ej skyldig att viga.

Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig där­

till enligt Konungens förordnande.

4 § Äktenskap får ingås med borgerlig vigsel, även om mannen och
kvinnan kan erhålla kyrklig vigsel.

5 § Behörig att förrätta borgerlig vigsel är, enligt närmare bestäm­

melser som Konungen meddelar, lagfaren domare i allmän underrätt
och den som länsstyrelsen särskilt förordnar till vigselförrättare.

6 §14 Vigsel skall föregås av hindersprövning enligt 3 kap. Känner
vigselförrättaren till äktenskapshinder, som icke uppmärksammats vid

nämnda prövning, får vigsel ej ske. Utan intyg enligt 3 kap. 4 § får ej

annan viga än präst, som tjänstgör i den församling där hinderspröv­
ningen skett.

Har mannen och kvinnan ej blivit vigda inom fyra månader efter

hindersprövningen, får vigsel ej ske utan ny hindersprövning.

7 §15

8 §1® Vigsel förrättas i släktingars eller andra vittnens närvaro.

11 P aragraferna upphävda

5 och 6 §§ genom 1968: 758

7 och 8 §§ genom denna lag

Senaste lydelse av

7 § 1968:758

11 S enaste lydelse 1951:681.

11 Senaste lydelse 1951: 681,

14 S enaste lydelse 1968:758.

1® Paragrafen upphävd genom 1968: 758.

1® Senaste lydelse 1951: 681.

¬

Vid vigseln skall mannen och kvinnan, samtidigt tillstädes inför vig-

SFS 1973:645

Sélförrättaren, på hans fråga avge sitt ja och samtycke till äktenskapet

j

samt därpå av honom förklaras för äkta makar.

1

I övrigt gäller, vid vigsel inom svenska kyrkan föreskrifterna i kyrko­

handboken, vid vigsel inom annat trossamfund dess kyrkobruk och vid

borgerlig vigsel bestämmelser som meddelas av Konungen.

Den som förrättat kyrklig vigsel skall ofördröjligen ge makarna be­

vis därom . Vid borgerlig vigsel för es särskilt protokoll enligt föreskrif-

i

ter som meddelas av Konimgen.

1

1

9 § Vigsel vare utan verkan, om den ej förrättats av någon, som

äger behörighet att viga, eller om därvid ej så tillgått, som i 8 § andra
stycket är föreskrivet; men ej skall vigsel anses ogill, på den grund att
eljest icke så förfarits, som i 8 § är sagt, eller vigselförrättaren överskri-

j'f

dit sin behörighet eller vederbörlig hindersprövning ej föregått.

I

Vigsel, som enligt första stycket eljest skulle vara utan verkan, må

godkännas av Konungen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om

i l

någondera avlidit, av arvinge tUl den avlidne. Sådant godkännande må

i

lämnas endast om synnerliga skäl föreligga.

10 § Talan mot beslut angående förrättande av vigsel föres genom be­

svär hos domkapitlet , om beslutet meddelats av präst inom svenska kyr­
kan, och hos länsstyrelsen, om beslutet meddelats av borgerlig vigsel-
förrättare. Mot beslut av domkapitel eller länsstyrelse föres talan hos

kammarrätten genom besvär.

att i samråd verka för familjens bästa.

3 § Lämnar vad ena maken enligt 2 § har att tillskjuta icke tillgång till

bestridande av utgifterna för hans särskilda behov och de utgifter, han
eljest med hänsyn till makarnas levnadsförhållanden enligt se^d h ar att
ombesörja för familjens underhåll, vare andra maken pliktig att i lämp­

liga poster tillhandahålla honom erforderliga penningmedel. Rätt till så­
dant bidrag tillkomme dock ej make, som visar oförmåga att handhava
medel eller a v annan särskild orsak icke bör äga ombesörja utgifterna.

4 § Vad med tillämpning av 2 och 3 §§ av ena maken överlämnats till
den andre för tillgodoseende av hans särskilda behov vare hans egen­
dom.

1293

i .

5 kap. Allmänna bestämmelser om makars rättsförhållanden

ii

1 § Man och hustru äro skyldiga varandra trohet och bistånd; de hava

i . iji

2 § Makarna äro pliktiga att, var efter sin förmåga, genom tillskott av

penningar, verksamhet i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda

familjen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor må anses

- j

tillbörligt. Till familjens underhåll skall räknas vad som erfordras för
den gemensamma hushållningen och barnens uppfostran samt för till­
godoseende av vardera makens särskilda behov.

i;

'i;

i i' •

I

il?

¬

SFS 1973: 645

Å' .

' • • < I

.4S'

Mi:

5 § Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin underhålls- f

plikt, varde han, om andra maken det yrkar, av rätten förpliktad att till ,
denne utgiva bidrag till de utgifter för familjens underhåll, vUkas otn-
besörjande enligt sed ankommer på honom eller rätten med hänsyn till

omständigheterna finner skäligen böra anförtros honom.

6 § Har ena maken under ett kalenderår för familjens tillbörliga un­

derhåll haft utgifter, som uppenbarligen överstiga vad enligt 2 § ålegat

honom för underhållet tillskjuta, äge han, om ej annat avtalats eller med

hänsyn till omständigheterna får antagas vara avsett, av andra maken

utfå ersättning för vad av sagda utgifter må anses belöpa på denne.

Talan om ersättning må ej väckas, sedan ett år förflutit efter ka­

lenderårets utgång.

Rätt till ersättning må ej göras gällande av annan än den ersättnings-

berättigade själv, ej heller i den ersättningsskyldiges konkurs.

7 §1''^ Lever makar på grund av söndring åtskilda, skall make ändå bi­

draga tiU andra makens underhåll enligt de grunder som anges i 2 §.

Om bidrag till barnens underhåll i fall, som avses i första stycket,

stadgas i föräldrabalken.

8 § I fall, som avses i 7 §, må, såvitt det med hänsyn till vardera

makens levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt finnes skä­
ligt, make förpliktas att till nyttjande lämna andra maken lösören, vilka
vid sammanlevnadens hävande ingingo i det för makamas gemensamma

begagnande avsedda bohaget eller utgjorde andra makens arbetsredskap.
Har ena maken tillhörig egendom sålunda lämnats den andre till nytt­

jande, skaU avtal, som ägaren må med tredje man träffa angående egen­

domen, ej lända till inskränkning i andra makens nyttjanderätt.

9 § Utan hinder av vad rätten beslutit om bidrag, som i 5 eller 7 §
sägs, äge rätten på endera makens yrkande annorlunda förordna därom,

när väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

1

I

I!

10 § Avtal i fråga, som avses i 2, 3, 7 eller 8 §, må på ena makens

yrkande av rätten jämkas, om avtalet finnes uppenbart obilligt eller
väsentligen ändrade förhållanden påkalla det.

11 § Makarna vare pUktiga giva varandra de upplysningar rörande

sina ekonomiska förhållanden, som erfordras för bedömande av värde­
ras underhållsskyldighet.

12 § En var av makarna äge att för den dagliga hushållningen eller

barnens uppfostran med förpliktande verkan jämväl för den andra ma­

ken ingå sådana rättshandlingar, som sedvanligen företagas för dessa
ändamål. Rättshandlingen skall anses vara ingången i syfte att förplikta

jämväl andra maken, såvida ej annat framgår av omständigheterna.

Rättshandling, varom i första stycket sägs, vare ej förpliktande för

andra maken, om den, med vilken rättshandlingen slöts, insåg eller bort

1294

" Senaste lydelse 1949: 383.

¬

ihsé, att det, som anskaffades genom rättshandlingen, ej var erforder-

SFS 1973: 645

iigt.

^

!

Vad sålunda är stadgat skall ej äga tillämpning, om makarna på

grund av söndring leva åtskilda.

13 § Missbrukar make den honom enligt 12 § tillkommande behö­

righet, må han kunna på yrkande av andra maken av rätten förklaras
behörigheten förlustig.

Sådant beslut varde av rätten upphävt, om makarna enas därom eller

i

förändrade förhållanden visas hava inträtt.

j

Om rättens beslut, som i denna paragraf avses, skall ofördröjligen

genom rä ttens försorg anmälan göras till äktenskapsregistret samt kun-

,

görelse införas i allmänna tidningarna och tidning inom orten,

;

11

14 § Är ena maken för bortovaro eller sjukdom ur stånd att själv

!;

ombesörja sina angelägenheter; har han ej nämnt fullmäktig, och är ej

i

heller förmyndare eller god man för honom förordnad, äge andra maken

| •

företräda honom, när angelägenhet yppar sig, som ej utan olägenhet kan

^

uppskjutas, uppbära avkastningen av hans egendom och annan hans

! ,

inkomst samt, om det för anskaffande av medel till familjens underhåll
oundgängligen tarvas, pantsätta eller avyttra honom tillhörig egendom.

I

Ej må i något fall fast egendom avyttras eller intecknas eller i sådan

egendom upplåten rättighet inskrivas, med mindre rätten, efter inhäm­
tande av yttrande från hans närmaste fränder, som vistas i riket, med­
giver det.

[jii

Vad nu är stadgat äge ej tillämpning, om makarna på grund av

söndring leva åtskilda.

15 § Om makes släktnamn är särskilt stadgat.

6 kap. Om makars egendom

2 § över sitt giftorättsgods råde make med de inskränkningar, som
följa av vad i 3—6 §§ sägs.

Vid äktenskapets upplösning och vid boskillnad tage vardera maken

eller hans arvingar hälften av makarnas behållna giftorättsgods, såvida

ej annorlunda i denna balk stadgas.

3 § Make vare pliktig så vårda sitt giftorättsgods, att det ej otillbörli-
gen minskas andra maken till förfång.

1295

l!:f

ti'

(I

if!

•jiif

if

•f

1 § En var av makarna äge giftorätt i den egendom, som andra maken

vid äktenskapets ingående har eller sedermera förvärvar, och som ej

enligt vad nedan är stadgat skall vara hans enskilda. Makes egendom,
vari giftorätt äger rum, kallas hans giftorättsgods.

f 1

I fråga om rättighet, som ej kan överlåtas eller eljest är av personlig

j ;

art, skola bestämmelserna om giftorätt äga tillämpning, allenast såvitt de
ej strida mot vad med avseende å rättigheten särskilt gäller.

I'll

-t

I

|l

1^

'i)

,•.5

'I I

¬

SFS 1973: 645

'i I

i -J

^ 'i

4 § Make må ej avhända sig eller låta inteckna fast egendom, vari
andra maken har giftorätt, utan att denne skriftligen med två vittnen
samtycker därtill. Är andra maken omyndig eller bortovarande, ankbm-
me på förmyndare eller god man att giva samtycke, varom nyss är sagt.

Särskilt samtycke vare ej erforderligt, om den make, som vill företaga

åtgärden, är förmyndare eller god man för andra maken.

Har make avhänt sig fast egendom utan erforderligt samtycke, vare

åtgärden ogill, om andra maken eller dennes förmyndare eller gode man
väcker klander därå; han instämme dock sin talan inom tre månader,

sedan han fick kännedom om åtgärden, och senast inom ett år, efter det
lagfart beviljades.

Vad i denna paragraf är stadgat om fast egendom skall äga motsva­

rande tillämpning i avseende å tomträtt; och skall vad i andra stycket

sägs om lagfart gäUa om inskrivning.

1 •(

5 § Ej må make utan andra makens samtycke avhända sig eller pant­

sätta lösören, i vUka denne har giftorätt, och vilka ingå i det för makar­
nas gemensamma begagnande avsedda bohaget eller utgöra andra ma­
kens nödiga arbetsredskap eller äro avsedda för barnens personliga

bruk. Är andra maken omyndig, ankomme likväl på honom själv att giva

samtycke, som nyss ä r sagt, såvida han ej är sinnessjuk eller sinnesslö.
Är han sinnessjuk eller sinnesslö, eller kan yttrande från honom ej utan
märklig omgång eller tidsutdräkt inhämtas, vare sådant samtycke ej
erforderligt.

Har make företagit rättshandling, som i första stycket sägs, utan erfor­

derligt samtycke, och var ej den, med vilken rättshandlingen uigicks,

i god tro, vare rättshandlingen ogill, om andra maken väcker klander

därå; han instämme dock sin talan inom tre månader, sedan han fick

kännedom om rättshandlingen, och senast inom ett år, från det godset
utgavs.

6 § Vägras samtycke i fall, som i 4 eller 5 § avses, äge rätten på an­
sökan tillåta åtgärd, varom fråga är, om skäl till vägran finnes ej vara
för handen.

i

I

6 a §18 Har make, utan tillbörlig hänsyn till andra makens giftorätt,

genom gåva av annan egendom än i 4 § sägs väsentligen minskat sina
tillgångar och kan efter äktenskapets upplösning eller boskillnad veder ­

lag icke till fullo utgå vid bodelningen, skall gåvotagaren återbära gåvan

eller dess värde i den mån det fordras för att tillgodose andra makens
rätt, om gåvotagaren insett eller bort inse att gåvan var till förfång för
andra maken. Talan härom får dock ej väckas, sedan fem år förflutit

från det gåvan fullbordades.

Var vid tiden för bodelningen gåva, som tillkommit under omstän­

digheter varom ovan sägs, ej fullbordad, må den ej göras gällande i
den mån det skulle lända till intrång i andra makens rätt.

7 § Har make genom brottslig gärning uppsåtligen bragt andra ma­

ken om livet, eller har han, när annan sålunda dräpt denne, haft sådan

1296

Senaste lydelse 1936: 84.

¬

del i brottet, som i 23 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken sägs, vare han för-

SFS 1973: 645

lustig sin giftorätt i den egendom, som tillhört den döde. Vad nu sagts
skall dock ej gälla den som handlat under inflytande av sådan själslig
abnormitet, som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken.

8 § Enskild egendom v are:

1. egendom, som genom äktenskapsförord förklarats skola vara en­

skild;

2. egendom, som make erhållit i gåva av annan än andra maken med

villkor att den skall vara enskild, eller som make bekommit genom

testamente med sådant villkor, eller som tillfallit make i arv och om

vilken arvlåtaren genom testamente meddelat sådan föreskrift;

3. vad som trätt i stället för egendom, som under 1 eller 2 sägs, såvida

ej annorlunda föreskrivits genom den rättshandling, på grund av vilken

egendomen är ensldld.

Avkastning vare ej på grund av rättshandling, varom i denna paragraf

sägs, enskild, såvida det ej särskilt föreskrivits genom rättshandlingen.

9 § Hava makar upprättat förteckning över egendom, som tillhör var­

dera maken eller en av dem, och är förteckningen med deras under­

skrift bekräftad på heder och samvete samt försedd med intyg av vitt­

nen om underskriften och dagen därför, skall vid tvist, vilkendera ma­

ken egendomen tillhör, förteckningen äga vitsord, såframt det ej visas
eller må på grund av särskilda omständigheter antagas, att den är orik­
tig. Sådant vitsord tillkomme dock ej förteckningen, om tvisten uppstår
vid utmätning, som sker inom ett år från förteckningens upprättande,
eller i konkurs, vilken följer på ansökning, som gjorts inom samma tid.

(i i"

i®

3 § Häftar hustrun jämte mannen för gäld, som båda makarna eller

endera g jort genom rättshandling av den i 5 kap. 12 § avsedda beskaf­
fenhet, och vill borgenären söka hustrun för gälden, skall han anhängig-
göra sin talan inom två år från förfallodagen eller, om gälden skall be­

talas vid anfordran, från dess uppkomst; försittes denna tid, vare rätt
till talan mot henn e förlorad.

Varder hustrun försatt i konkurs, vare hon ej pliktig att för dessför­

innan gjord gäld av beskaffenhet, som i första stycket avses, ansvara

med egendom, som hon un der konkursen eller därefter förvärvar.

1297

82-SFS 1973

iii

7 kap. Om makars gäld

1 § En var av makarna svare med sitt giftorättsgods och sin enskilda

egendom för den gäld, som han gjort före äktenskapet eller under dess

bestånd.

2 § Är i äktenskapet gäld gjord av bägge makarna, svare de en för

bägge och bägge för en för gälden, såvida ej annat avtalats.

Samma lag vare, där ena maken gjort gäld, för vilken enligt 5 kap.

y

12 § jämväl andra maken svarar.

Ilw

M

.1;

¬

T,, .n.,;

SFS 1973: 645

4 § Har bodelning verkställts i anledning av boskillnad eller äkten­
skapets upplösning, svarar hustrun för gäld, som avses i 3 § och söm
uppkommit före boskillnadsansökningen eller, om äktenskapet upp­

lösts genom mannens död utan att talan om äktenskapsskillnad då var
anhängig, före dödsfallet eller, om äktenskapet upplösts i annat fall,
före ansökningen om äktenskapsskillnad, endast intill värdet av dels

den enskilda egendom hon ägde vid den tillämpliga tidpunkten, dels den

egendom som tillades henne vid bodelningen. Vad nu sagts skall i till­

lämpliga delar gälla även för det fall att bodelning ej skall äga rum i
anledning av äktenskapets upplösning.

Häftade egendom, som i första stycket sägs, på grund av inteckning

eller eljest särskilt för annan gäld än där avses, varde motsvarande del
av egendomens värde ej medräknad.

5 § Vad i 3 och 4 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning, om hustrun
iklätt sig vidsträcktare betalningsansvar.

8 kap. Om äktenskapsförord; så ock om andra rättshandlingar mellan

makar

1 § Trolovade eller makar äge genom äktenskapsförord bestämma, att

egendom, som tillhör eller tillfaller en av dem och som eljest skulle vara

hans giftorättsgods, skall tillhöra honom enskilt. Genom äktenskaps­
förord må ock avtalas, att egendom, som eljest skulle vara ena makens
enskilda, skall vara hans giftorättsgods, såvida ej annat följer av vad i 6
kap. 8 § 2 sägs.

Utöver vad nu är sagt må ej genom avtal mellan trolovade eller ma­

kar stadgas avvikelse från vad denna balk innehåller om makars egen­

dom.

2 § Vill trolovad till sin trolovade giva egendom att tillfalla honom vid
äktenskapets ingående, eller vill m ake giva något åt sin make, skall där­

om upprättas äktenskapsförord. Sådant förord vare dock ej erforderligt,
när fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållan­

de till givarens villkor.

Utfästelse av trolovad eller make att under äktenskapet till andra

maken utgiva penningar eller annat vare, såvida vederlag ej utgår, icke
bindande, även om skriftligt fordringsbevis överlämnas.

1298

3 § Make, å vars inkomst under loppet av ett kalenderår uppkommit

besparing, äge, utan upprättande av äktenskapsförord, före utgången av

följande året till andra maken utan vederlag överlåta egendom till värde

motsvarande högst hälften av vad som besparats, dock högst femtusen
kronor. Sådan överlåtelse vare dock ej gällande mot borgenärer, med
mindre därom upprättats skriftlig, med vittnen styrkt handling, däri

jämväl besparingens storlek angivits, samt överlåtaren hade kvar egen­

dom, som uppenbarligen motsvarade h ans gäld.

4 § Hava makar utan upprättande av äktenskapsförord träffat avtal
sig emellan om överlåtelse av egendom, äge make mot borgenärer åbe-

¬

föpa avtalet, allenast om det visas eller må på grund av omständighe-

SFS 1973: 645

terna antagas, att avtalet icke är av sådan beskaffenhet, att för dess gil­
tighet kräves upprättande av äktenskapsförord.

5 § Har gåva skett, som i 2 § sägs, och är ej sådant fall för handen,

som i första stycket andra punkten av samma lagrum avses; kan gäld,
för vilken givaren häftade, då gåvan enligt 12 § blev gä llande, ej beta­

las av honom, svare andra maken för vad som brister intill värdet av den
överlåtna egendomen, om han ej kan styrka, att givaren hade kvar
egendom, som uppenbarligen motsvarade hans gäld. Om vederlag ut­
gått, skall dess v ärde avräknas från värdet av den överlåtna egendomen.
Har denna helt eller delvis gått förlorad utan mottagarens vållande,

njute han motsvarande befrielse från ansvar.

Har givaren blivit försatt i konkurs eller vid utmätning befunnits sak­

na tillgång a tt betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt sina be­
talningar, eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste
antagas, att gäld, som i första stycket avses, ej varder rätteligen gulden,

svare andra maken för gälden intill det belopp, som i nämnda stycke
sägs, även om det ej är utrett vad som brister hos givaren.

Är talan om gåvans återvinning enligt konkurslagen (1921: 225) eller

ackordslagen (1970: 847) anhängig, må mottagarens ansvar enligt denna
paragraf icke göras gällande.

6 § Biträder ena maken den andre i hans förvärvsverksamhet, njute

han, även om överenskommelse om gottgörelse ej träffats, skälig ersätt­

ning för sitt arbete, om det med hänsyn tUl a rbetets art och omständig­
heterna i övrigt må anses tillbörligt, att ersättning skall utgå.

Har ej talan om utfående av ersättning för biträde, varom i första

stycket sägs, anhängigg jorts före utgången av kalenderåret efter det, då

arbetet verkställdes, var e rätt till talan förlorad, såvida ej annat avtalats.

7 § Är egendom av ena maken överlämnad tiU den an dres förvaltning,

och hava makarna avtalat eller kan det med hänsyn till omständighe­
terna antagas hava varit av dem avsett, att den, som mottagit egendo-

fjn

men, skulle äga använda avkastningen till familjens underhåll, skall vid
tvist, i vilken mån avkastningen härtill åtgått, vad han uppgiver äga vits­
ord, såframt ej annat visas eller må på grund av omständigheterna an­
tagas.

Har make, som överlämnat egendom till andra makens förvaltning,

avstått fr ån rätt att, när han det vill, återkalla uppdraget, vare det ej
bindande.

8 § Om avtal rörande makes underhållsskyldighet och om vissa avtal

med avseende å förestående upplösning av äktenskap, så ock om avtal

rörande bodelning eller vad därmed äger samband stadgas i 5, 11 och

13 kap. denna balk.

9 § Trolovad eller make må, ändå att han är omyndig, sluta äkten­
skapsförord; tage dock förmyndarens samtycke, såvida ej fråga är alle­

nast om överlåtelse av egendom, varöver han själv äger råda.

Samma lag vare om överlåtelse, som avses i 3 §; och skall vad i sagda

1299

¬

'l'

/!

iV

SFS 1973: 645

paragraf stadgas om villkor för överlåtelsens giltighet mot borgenärer
tillämpas jämväl beträffande förmyndarens samtycke till överlåtelsen.

10 § Äktenskapsförord skall av de trolovade eller makarna skriftligen

upprättas och bestyrkas med vittnen. Kräves förmyndarens samtycke,

skall ock det givas på sätt nu är sagt.

11 § Äktenskapsförord skall ingivas till rätten i den ort, där mannen

bör svara i tvistemål, som röra hans person, eller, om mannen ej är

skyldig at t i mål, som nyss sagts, svara vid svensk domstol, till rätten i
den ort, där hustrun bör svara i sådana mål. Finnes ej behörig domstol
enligt vad nu är sagt, varde förordet ingivet till Stockholms tingsrätt.

Rätten intage äktenskapsförordet i protokollet och översände oför-

dröjligen en bestyrkt avskrift därav till den myndighet, som för äkten­

skapsregistret, med uppgift om dagen, då förordet ingavs till rätten;

låte ock i fall, som i 2 § avses, om ingivandet införa kungörelse i all­
männa tidningarna och tidning inom orten.

Iimehåller förordet ej fullständig upplysning om makarnas namn, yrke

och hemvist, infordre rätten sådan uppgift och meddele den till registre­
ringsmyndigheten. Är ej bestyrkt avskrift av förordet till rätten ingiven,
låte rätten på sökandens bekostnad ombesörja sådan avskrift.

12 § Är äktenskapsförord slutet mellan trolovade, vare det gällande

från äktenskapets ingående, om det ingives till rätten inom en månad,
sedan äktenskapet ingicks. Eljest vare förord ej gällande, förrän det

ingivits till rätten.

9 kap. Om boskUlnad

1 § Make vare berättigad att efter ansökan vinna boskillnad:

1. om andra maken genom vanvård av sina ekonomiska angelägen­

heter, genom missbruk av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller

genom a nnat otillbörligt förfarande vållar väsentlig minskning därav el­
ler fara för sådan minskning; och

2. om andra makens bo är avträtt till konkurs.

2 § Makar äge ock vinna boskillnad, när de äro ense därom.

3 § All egendom, som make förvärvar efter det boskillnad blivit sökt,

vare, om boskillnad beviljas, makens enskilda egendom.

4 § Sedan boskillnad beviljats, skall bodelning äga rum, och skall vad
därvid tillfaller make vara hans enskilda egendom.

5 § Till dess bodelning sker, äge vardera maken, såvitt ej av stadgan­

det i 6 § annat föranledes, fortfarande råda över det giftorättsgods, som

tillhörde honom, då boskillnadsansökningen gjordes; och vare maken

pliktig att vid bodelningen avgiva redovisning för sin förvaltning av god-

1300

set och den avkastning, som därav fallit.

¬

6 § Är boskillnad sökt, och har, då ansökningen gjorts allenast av ena

SFS 1973: 645

maken, skälig anledning därtill visats, skall, såvida endera maken det
äskar och det finnes erforderligt till betryggande av hans rätt, giftorätts-
gods, varöver andra maken enligt 5 § äger råda, till värde motsvarande
vad av nämnda gods kan antagas vid bodelningen tillkomma den förre,

sättas under särskild vård och förvaltning, till dess boskillnadsansökning­

en prövats och, om den bifalles, bodelning skett eller ock boskillnads­

ansökningen förfallit; dock må sådant avskiljande ej mot andra makens
bestridande äga rum, såvida han ställer säkerhet, som av rätten godkän-
nes, för vad av godset bör vid bodelningen tillkomma sökanden. Har

boskillnad beviljats, äge en var av makarna, enligt vad nu är sagt, på­

kalla, att giftorättsgods, varöver andra maken äger råda, sättes under
särskild vård och förvaltning, till dess bodelning skett.

Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl

givas närmare bestämmelser om användande av godset eller dess av­
kastning för familjens underhåll eller eljest till nödiga utgifter.

7 § Giftorättsgods, varöver make enligt 5 § äger råda, må utan hin­

der av ansökan om boskillnad eller- dom därå utmätas för hans gäld.
Är sådan t gods enligt 6 ? satt under särskild vård och förvaltning, må

det dock e j utmätas för hans gäld, såvida ej jämväl andra maken svarar

för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar

därför.

i

it

!• h l

8 § Avträdas, innan bodelning ägt rum, makes egendom till konkurs,

|,i

eller har bodelning i anledning av makes konkurs återgått, stånde det

giftorättsgods, varöver maken enligt 5 § äger råda, under konkursboets

förvaltning, till dess genom bodelning blivit bestämt, vad som skall till­
falla maken; och vare emellertid konkursboet oförhindrat försälja egen­

domen, om det finnes erforderligt.

Förordnande, varom i 6 § sägs, vare, då konkurs inträffar, förfallet.

'jj
hS i. T i.

'lä

9 § Har ej under boskillnadsmålet uppteckning skett av vardera ma-

i

kens tillgångar och skulder, sådana de voro, när ansökningen om bo-

^

skillnad gjordes, skall, sedan boskillnad beviljats, sådan uppteckning för­
rättas. Bouppteckning skall av makarna med edsförpliktelse underskri­

vas och en avskrift dära v till rätten ingivas.

Har avskrift av bouppteckning ej inkommit inom tre månader, från

det boskillnadsdomen gavs, f örordne rätten lämplig person att verkställa
uppteckningen; och åligge det make att under edsförpliktelse redligen

uppgiva sina tillgångar och skulder. Förrättningsmaimen har att till rät-
ten översända en avskrift av bouppteckningen.

Är boskillnad sökt och har, då ansökningen gjorts allenast av ena

maken, skälig anledning därtill visats, skall rätten, om ena maken det

;i

äskar, meddela förordnande om boupptecknings förrättande, efter vad

j! ]'

förut i denna paragraf är sagt; och åligge det förrättningsmannen att

tillställa vardera maken ett exemplar av bouppteckningen ävensom att

; |1

till rätten insända en avskrift därav med underrättelse om dagen, då ma-

'jl^

karna erhållit bouppteckningen.

i lli)

Make, som underlåter att lämna uppgift till bouppteckning, må av

rätten vid vite därtill hållas.

1301

41'

> I 'i:

I: h

11

•v'h.

ii

¬

SFS 1973; 645

Riktigheten av upprättad bouppteckning vare make pliktig att med ed

inför rätten fästa, om det yrkas av andra maken eller av borgenär, vil­
kens fordran tillkommit före bodelningen.

10 kap. 10

- I

11 kap. Om äktenskapsskillnad

1 §20 Är makar ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt

till äktenskapsskillnad. Har make barn under sexton år som s tår under

hans vårdnad, skall äktenskapsskillnaden dock föregås av betänketid.

IM,

h.f'

2 §21 Vill endast en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har
han rätt till äktenskapsskillnad efter betänketid.

3 § Betänketid inledes när makarna gemensamt ansöker om äkten­
skapsskillnad eller när makes yrkande om äktenskapsskillnad delges

andra maken. Har betänketid löpt under minst sex månader, meddelas
dom på äktenskapsskillnad, om make framställer särskilt yrkande där­

om. Har sådant yrkande ej framställts inom ett år från betänketidens
början, är frågan om äktenskapsskillnad förfallen. Avvisas- talan om
äktenskapsskillnad eller avskrives mål därom, upphör betänketiden.

4 § Lever makar åtskilda sedan minst två år, har vardera maken rätt
till äktenskapsskillnad utan före gående betänketid.

5 § Har äktenskap ingåtts i strid mot 2 kap. 3 § första stycket, har

make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma
gäller, om äktenskapet ingåtts i strid mot 2 kap. 4 § och det tidigare
äktenskapet ej blivit upplöst.

Föreligger tvegifte, har make i det tidigare äktenskapet rätt att få

detta upplöst genom äktenskapsskillnad utan fö regående betänketid.

I fall som avses i första stycket kan talan om äktenskapsskillnad föras

även av åklagare.

6 § Egendom, som make förvärvar efter det att talan om äktenskaps­
skillnad väckts, skall vara hans enskilda, om det dömes till äktenskaps­
skillnad eller make avlider under tid då målet är anhängigt, utan att frå­
gan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 3 §. Detsamma gäller, om det

dömes till bosldllnad på talan som väckts under tid som nu sagts.

1302

" Kapitlet upphävt genom denna lag.

Senaste lydelse av

10 kap. 1 § 1947:187

10 kap. 2 § 1948; 272

10 kap. 3 § 1968; 758

20 S enaste lydelse 1968:758.

21 Ä ndringen innebär bl. a. att andra stycket up phävs.

¬

7 §22 Domes till äktenskapsskillnad, skall bodelning äga rum.

SFS 1973: 645

8 §23 Till dess bodelning sker råder vardera maken över sitt giftorätts-

gods, om ej annat följer av 9 §. Make skall vid bodelningen redovisa för
sin förvaltning av egendomen och dess avkastning.

9 § Har talan om äktenskapsskillnad väckts skall, om ena maken yr­

kar det och det behövs för att säkerställa hans rätt, så mycket av andra

makens giftorättsgods sättas under särskild vård och förvaltning som
motsvarar vad den förre kan antagas vid bodelningen få av detta gods.
Mot makes bestridande får hans giftorättsgods ej sättas under särskild
vård och förvalt ning, om han ställer godtagbar säkerhet för vad som så­
lunda kan antagas tillkomma sökanden vid bodelningen.

I samband med förordnande enligt första stycket kan rätten med­

dela närmare bestämmelser om användning av godset eller dess av­
kastning till nödvändiga utgifter.

Förordnande enligt första stycket gäller till dess bodelning skett eller

talan om äktenskapssldllnad avskrivits eller fråga därom förfallit enligt
3§.

10 §24 Giftorättsgods varöver make råder får utmätas för hans gäld

utan hinder av talan om äktenskapsskillnad eller dom därå. Är sådan
egendom enligt 9 § satt under särskild vård och förvaltning, får den
dock utmätas för makens gäld endast om också andra maken svarar

för gälden eller egendomen på grund av panträtt eller eljest särskilt

häftar därför.

11 §23 Avträdes makes egendom till konkurs innan bodelning ägt rum

eller har bodelning återgått i anledning av makes konkurs, skall det gifto­
rättsgods varöver maken råder stå xmder konkursboets förvaltning till
dess genom bodelning blivit bestämt vad som skall tillfalla maken. Kon­

kursboet får sälja egendomen, om det behövs.

Förordnande enligt 9 § förfaller när konkurs inträffar.

12 § När talan om äktenskapsskillnad väckts skall rätten, om någon

av makarna yrkar det, förordna lämplig person att uppteckna vardera

makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Dömes

till äktenskapsskillnad och har bouppteckning ej verkställts, skall sådant

förordnande meddelas även på yrkande av borgenär vars fordran till­

kommit före bodelningen.

Make skall vid bouppteckningen under edsförpUktelse redUgen uppge

sina tillgångar och skulder. Om make imderlåter att lämna sådan upp­

gift, kan rätten förelägga honom vid vite att fullgöra sin skyldighet. För-

rättningsmanneri skall insända avskrift av bouppteckningen till rätten.

Make skall inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om det

yrkas av andra maken eller av borgenär vars fordran tillkommit före

bodelningen.

" Senaste lydelse 1968: 758. „

^ Senaste lydelse 1968: 758. Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje styckena

upphävs.

Senaste lydelse 1968:758. „

^ Senaste lydelse 1964:164. Ändringen innebär bl. a. att tredje och fjärde styckena

upphävs.

1303

jj

•^1

¬

SFS 1973: 645

13 §20 Bestämmelserna i 7—12 §§ äger ej tillämpning, om t ill följd av

äktenskapsförord eller boskillnad ingendera maken har giftorättsgods.

14 § Om ena maken efter äktenskapsskillnaden är i behov av bidrag

till sitt tillbörliga underhåll, kan rätten ålägga andra maken att utge så­
dant bidrag efter vad som är skäligt med hänsyn till hans förmåga och
övriga omständigheter. Vid prövningen skall beaktas att make kan ha
särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.

Bidraget kan, om den underhållsskyldiges förmögenhetsförhållanden

och omständigheterna i övrigt föranleder det, bestämmas till visst be­
lopp att utges en gång för alla. Är bidraget bestämt att utgå på särskilda
tider och ingår den underhållsberättigade nytt äktenskap, skall bidrag ej
vidare utgå.

15 § Utan hinder av vad som genom rättens beslut eller genom avtal

blivit bestämt om bidrag till frånskild makes underhåll kan rätten på

endera makens yrkande förordna på annat sätt därom, när väsentligt

ändrade förhållanden påkallar det. Endast om synnerliga skäl föreligger

får dock underhållsbidrag utdömas, om sådant bidrag icke tidigare sko­
lat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare
varit bestämt.

Första stycket äger ej tillämpning, om någon förpliktats eller åtagit

sig att till frånskild makes underhåll utge visst belopp en gång för alla.

16 § Är avtal, som makar med avseende på förestående äktenskaps­

skillnad träffat om bodelning eller vad därmed äger samband eller om

bidrag tiU makes und erhåll, uppenbart obilligt för ena maken, skall det
på hans talan jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det
äktenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlorad.

17—31 §§27

12 kap. Vissa bestämmelser med avseende å äktenskaps upplösning
genom makes död

1 § Då make dött, skall bodelning ske, såvida ej till följd av äkten­

skapsförord eller boskillnad ingendera maken vid dödsfallet hade gifto­

rättsgods.

2 § Emot dödsbodelägares bestridande må bodelning ej äga rum, in­

nan all veterlig gäld, för vilken den döde svarade, blivit gulden eller del­
ägaren fritagits från ansvar för gälden eller medel till dess betalning

1304

20 S enaste lydelse 1968: 758. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

27 Pa ragraferna upphävda

j7_30 §§ genom denna lag

31 § genom 1963: 522

Senaste lydelse av

20 § 1969: 798

26 § 1952: 333

27 § 1949: 383

28 § 1952: 333

¬

sätts under särskild vård. Har den dödes egendom blivit avträdd till kon-

SFS 1973: 645

kurs, må bodelning städse äga rum utan hinder av delägares bestri­
dande.

3 § Till dess bodelning sker, tage efterlevande maken del i förvalt­

ningen av den dödes egendom efter vad i ärvdabalken sägs.

4 § Efterlevande make äge, såvitt ej av stadgandet i 5 § annat föran-

ledes, fortfarande råda över det giftorättsgods, som tillhörde honom

vid dödsfallet; och vare maken pliktig att vid bodelningen avgiva redo­
visning för sin förvaltning av godset och den avkastning, som därav
fallit.

5 § Om det finnes erforderligt till betryggande av arvingars och uni­

versella testamentstagares rätt, skall giftorättsgods, varöver efterlevande
maken enligt 4 § äger råda, till värde motsvarande vad av nämnda gods

kan antagas vid bodelningen tillkomma dem, sättas under särskild vård

och förvaltning, till dess bodelning skett; dock må sådant avskiljande ej
mot efterlevande makens bestridande äga rum, såvida han ställer säker-

|

het, som av rätten godkännes.

Vid meddelande av förordnande, som i första stycket sägs, må jämväl

givas närmare bestämmelser om användande av godset eller dess avkast­
ning för efterlevande makens och barnens underhåll eller eljest till nö­

diga utgifter.

6 § Giftorättsgods, varöver efterlevande make enligt 4 § äger råda, må

utan hinder av andra makens död utmätas för den förres gäld. Är så­
dant gods enligt 5 § satt under särskild vård och förvaltning, må det
dock ej utmätas för efterlevande makens gäld, såvida ej jämväl den döde

svarade för gälden eller godset på grund av inteckning eller eljest sär­
skilt häftar därför.

7 § Avträdes, innan bodelning ägt rum, endera makens egendom till

konkurs, eller har bodelning i anledning av sådan konkurs återgått,

stånde det giftorättsgods, som vid tiden för dödsfallet tillhörde gälde-

nären, un der konkursboets förvaltning, till dess genom bodelning blivit

bestämt vad som skall tillfalla konkursboet; och vare emellertid kon­
kursboet oförhindrat försälja egendomen, om det finnes erforderligt.

Förordnande, varom i 5 § sägs, vare, då konlcurs inträffar, förfallet.

13 kap. Om bodelning

1 §2® Bodelning i anledning av boskillnad, äktenskapsskillnad eller

ena makens död skall förrättas med iakttagande av bestämmelserna i
detta kapitel; och skall vid bodelningen vad som finnes stadgat om arv­

skiftes fo rm, förordnande av särskild skiftesman samt dennes eller bo­

utredningsmans befattning med skifte äga motsvarande tillämpning.

Vad i detta kapitel sägs om make skall, när make är död, tillämpas

beträffande hans arvingar och universella testamentstagare, såvida ej an­
norlunda stadgas.

Senaste lydelse 1933; 316.

1305

i'c

1

'i

r 1

,-i:

¬

SFS 1973:645

, i

t,' •

I! ^ 1

2 §28 Häftar make för gäld, som tillkommit innan ansökan om boskill­
nad eller äktenskapsskillnad blivit gjord eller, om bodelningen äger
rum till följd av ena makens död, före dödsfallet, skall av den gäld-

bundne makens giftorättsgods tilläggas honom egendom till täckning av

gälden eller, om bägge makarna häftar för denna, av den del av gälden
som makarna emellan belöper på honom. Var, när ansökan om boskill­
nad gjordes eller dödsfallet inträffade, talan om äktenskapsskillnad
anhängig utan att frågan därom förfallit enligt 11 kap. 3 §, täckes dock
endast gäld som tillkommit före ansökningen om äktenskapsskillnad.

Är gälden gjord före äktenskapets ingående, och häftade, då äkten­

skapet ingicks, enskild egendom eller egendom, som i 6 kap. 1 § andra

stycket avses, och som ej skall ingå i bodelningen, på grund av pant­
rätt eller eljest särskilt för gälden, eller har maken under äktenskapet

ådragit sig gälden genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter
eller genom annat otillbörligt förfarande eller till förvärv eller för­
kovran av egendom, som nyss ä r sagd, skall tilldelning, varom i första
stycket stadgas, äga rum allenast för den del av gälden, för vilken be­
talning ej kan erhållas ur sådan egendom.

t •

3 § Sedan tilldelning för gäld ägt rum, enligt vad i 2 § sägs, skall
återstoden av makamas giftorättsgods delas lika mellan dem, såvida ej

annat föranledes av vad i 6 kap. 7 § eUer hä r nedan i 4—12 a §§ sägs.

4 § Vardera maken eller, om ena maken är död, den efterlevande äge

från delningen undantaga honom tillhöriga kläder och andra föremål,

som tjäna uteslutande till hans personliga bruk, dock ej till högre värde
än med hänsyn tiU makamas villkor kan anses skäligt.

5 § Varder giftorättsgods tillagt ena maken till täckning av gäld, som

i 2 § andra stycket sägs, äge andra maken erhålla vederlag därför av

makamas giftorättsgods.

6 § Har make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter,
genom missbmk av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom
annat otillbörligt förfarande vållat, att detta väsentligen minskats, äge

andra maken erhålla vederlag därför av makamas giftorättsgods. Räcker
det ej till, och har den vederlagsskyldige enskild egendom, gånge för
hälften av vad som brister vederlag ut av den enskilda egendom, som ej
erfordras för täckning av gäld.

7 § Rätt till vederlag, som i 6 § sägs, tillkomme ock make, om andra

maken använt sitt giftorättsgods till förvärv eller förkovran av sin

enskilda egendom eller av egendom, som i 6 kap. 1 § andra stycket av­
ses, och som e j skall ingå i bodelningen, eller till betalning av sådan fÖ re

äktenskapets ingående gjord gäld, som i 2 § andra stycket omförmäles.

8 § Make, som använt sin enskilda egendom till förkovran av sitt
giftorättsgods, njute vederlag av detta.

9 § Har make tillkommande vederlag ej Icunnat till fullo utgå, äge han

ej för bristen fordran hos andra maken.

1306

s® Senaste lydelse 1970: 999.

¬

10 § Till betalning förfallet underhållsbidrag, som make jämlikt 11

SFS 1973: 645

kap, 14 § har att en gång för alla utge till andra maken, skall vid bo­
delningen ut gå av vad därvid tillkommer andra maken utöver egendom
till täckning av denne åvilande gäld.

11 § Häfta makarna, en för bägge och bägge för en, för gäld, som i

2 § avses, äge en var av dem fordra, att den andre betalar så stor del av

gälden, som m akarna emellan belöper på denne, eller ock ställer maken
säkerhet för betalningen. Sker det ej, skall, om den som framställt yr­
kandet påfordrar det och ställer säkerhet för gäldens betalning, egen­
dom till tä ckning av nämnda del av gälden tilldelas honom av vad vid
bodelningen tillkommer andra maken utöver egendom till täckning av

annan gäld; och vare den förre makarna emellan ensam ansvarig för
gäldens betalning.

11 a § Då vid makes död förskott å arv, som givits av endera makens

giftorättsgods, skall avräknas å arvet efter den döde, skall vid bodelning­
en å den lott, som tillkommer den dödes arvingar, avräkning ske för
förskottet eller, om det ej kan till fullo avräknas å arvet, för vad därå

kan avräknas av förskottet. I fall, varom nu är sagt, skall, sedan tilldel­
ning för gäld ägt rum, återstoden av förskottsgivarens giftorättsgods

före delningen ökas med ett belopp, motsvarande vad sålunda skall av­
räknas vid bodelningen.

12 § Sker bodelning i anledning av makes död, och är den egendom,

som därvid til lkommer efterlevande maken, ringa, äge han av makamas

giftorättsgods uttaga nödigt bohag ävensom arbetsredskap och andra

lösören, som erfordras till fortsättande av hans näring, även om därige­

nom arvingarnas lott skulle lida inskränkning.

Efterlevande maken äge av giftorättsgodset, såvitt det räcker, städse

bekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må

enskilt tillhöra honom, motsvarar fyra gånger det vid tiden för dödsfallet

gällande basbeloppet enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring.

Vad i andra stycket sägs äge dock ej tillämpning, om den avlidne

efterlämnar bam under sexton år som ej jämväl ä r efterlevande makens

bam,

12 a § Om vid bodelning på grund av äktenskapsskillnad delning en­

ligt vad fömt stadgats skulle framstå som uppenbart obillig med hän­
syn till m akamas ekonomiska förhållanden och den tid äktenskapet va­

rat, skall delning i stället ske efter annan grund som finnes skälig. På
grund av denna bestämmelse kan make dock ej erhålla mera än vad
som svarar mot hans giftorättsgods.

13 § Vid lottemas utläggning äge vardera maken eller, om endera är

död, den efterlevande på sin lott bekomma arbetsredskap och andra

lösören, som e rfordras till fortsättande av hans näring. Därefter vare en
var av makama berättigad att på sin lott erhålla den till hans giftorätts­

gods hö rande egendom han önskar. Fastighet, som tillhör ena makens
fiiftorättsgods, så ock annan till ena makens giftorättsgods hörande

1307

M'

il

¬

SFS 1973:645

egendom, som det av särskild anledning kan vara av intresse för honom

att behålla, vare han, även om egendomen i värde överstiger vad på
hans lott belöper, berättigad bekomma, om han lämnar penningar till

fyllnad av andra makens lott.

Skall ena makens enskilda egendom gå i betalning för vederlag, som i

6 eller 7 § sägs, gånge vederlaget ut i egendom, som maken själv äger
anvisa.

Rätt, varom i första stycket sista punkten sägs, tillkomme, när make

är död, ej andra arvingar än bröstarvingar; och njute de sådan rätt alle­

nast beträffande fastighet, som maken förvärvat från någon med vilken

han varit släkt i rätt uppstigande led eller från sådan anförvants dödsbo.

1 ;:

I

i»:'

13 a § Har vid bodelning fastighet delats så, att makarna fått skilda

andelar utan att villkor om utbrytning uppställts i den över bodelningen
upprättade handlingen, innehava makarna fastigheten under samägande­
rätt.

1 den mån bodelning eljest innebär, att del av fastighet kommer i

särskild ägares hand, är den ogiltig.

!i

' *!

fr

1 •

13 b § Föreligger tvegifte och dör den omgifte, skall rätt till ersätt­

ning, pension eller a nnan ekonomisk förmån, som är tiUagd efterlevande

make, anses tillkomma maken i första giftet, om ej annat framgår av
omständigheterna.

14 § Har vid bodelningen ma ke eftergivit vad enligt bestämmelserna i

detta kap. tillkommer honom, och kan gäld, som uppstått före bo­
delningen, ej betalas av honom, svare andra maken för vad som brister

intill värdet av vad han för mycket bekommit, såvida han ej kan visa, att

hans make efter bodelningen hade kvar egendom, som uppenbarligen
motsvarade honom då åvilande gäld. Har den make, som gjort efter­
giften, blivit försatt i konkurs eller vid utmätning funnits sakna tillgång

att betala sin gäld eller, om han är köpman, inställt sina betalningar,

eller finnes han eljest vara på sådant obestånd, att det måste antagas,

att gäld, som i första punkten avses, e j varder rätteligen gulden, svare
andra maken för gälden intill det värde, som i nämnda punkt sägs, även
om det ej är utrett vad som brister hos den förre.

Är bodelning förrättad mellan ena maken och den andres arvingar,

och hava arvingarna bekommit för mycket, svare de, en för alla och alla

för en, för betalningsskyldighet, som i första stycket sägs.

Vad i denna paragraf är stadgat skall, när bodelning äger rum i

anledning av ena makens död, ej tillämpas i fråga om gäld, för vilken
den döde häftade.

1308

15 § Då bodelning skett, äge make ingiva den däröver upprättade

handlingen till rätten; och skall anmälan om ingivandet och dagen där­

för ofördröjligen göras till äktenskapsregistret samt kungörelse införas i

allmänna tidningarna och tidning inom orten. Om återgång av bodel­

ning vid konkurs eller med anledning av förhandling om offentligt

ackord eller vid egendoms avträdande till förvaltning av boutrednings­

man finnas bestämmelser i konkurslagen (1921: 225) och ackordslagcn
(1970: 847) samt i ärvdabalken.

¬

14 kap.'°

SFS 1973: 645

15 kap. Vissa bestämmelser om rättegången

Äktenskapsmål

1 § Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål däri tvis­

ten är, huruvida man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra.

2 § Fråga, huruvida man och kvinna äro i äktenskap förenade med
varandra, må ej bliva föremål för särskild rättegång annorledes än så­
som tvist dem emellan men må eljest komma under prövning, när helst

någons rätt är av frågan beroende.

3 § För sinnessjuk eller sinnesslö föres i äktenskapsmål talan av för­

myndaren.

4 §31 Äktenskapsmål instämmes till tingsrätten i den ort där mannen
eller kvinnan har sitt hemvist. Har ingendera hemvist inom riket, upp­

tages målet av Stockholms tingsrätt. Vill båda makarna erhålla äkten­

skapsskillnad, kan de dock anhängiggöra frågan därom genom ansökan.

Är fråga om äktenskapsskillnad behörigen anhängiggjord, kan make

utan särskild stämning i äktenskapsmålet framställa yrkanden i frågor

som har samband med äktenskapsskillnaden såsom angående under­

hållsbidrag, sammanlevnadens hävande och rätt att sitta kvar i hem­
met.

5 §32 Sedan fråga om äktenskapsskillnad anhängiggjorts, skall rätten
så sn art lämpligen kan ske pröva huruvida dom på äktenskapsskilhiad

kan meddelas genast. Behövs betänketid, skall rätten i beslut meddela
att betänketid löp er och ge besked om målets fortsatta handläggning.

6 § Rätten må, om part det begär, förordna, att äktenskapsmål skall
handläggas inom stängda dörrar.

7 §33 Sådant särskilt yrkande om äktenskapsskillnad som avses i 11

kap. 3 § skall framställas muntligen inför rätten eller skriftligen. Rätten

skall bereda andra maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.

Återkallar make talan om äktenskapsskillnad sedan betänketid bör­

jat löpa, skall målet likväl prövas, om andra maken yrkar det.

Dom på äktenskapsskillnad på yrkande av make samt beträffande

därmed sammanhängande frågor, om vilka makarna är ense, får medde­
las utan huvudförhandling.

Kapitlet upphävt genom denna lag.

Senaste lydelse av

14 kap. 1 § 1968:758

14 kap. 2 § 1968: 758

14 kap. 3 § 1946: 822

14 kap. 4 § 1968:758

3^ S enaste ly delse 196 9: 798. Ändringen innebär bl. a . att tredje stycket upp hävs.

33 Senaste lydelse 1946: 822.

33 F örutvarande 7 § upphävd genom 1968: 758.

1309

')

• ?

j

i':

•Il

I

!|'

r

il:

iL

¬

SFS 1973: 645

8—10 §§34

•M;

11 §33 I mål om äktenskapsskillnad skall rätten, på yrkande av endera

maken, för tiden intill dess laga kraft ägande dom föreligger förordna
om sammanlevnadens hävande och om förbud för makarna vid vite av
fängelse i högst ett år eller böter att besöka var andra. Rätten kan också

för samma tid förordna efter vad som finnes skäligt om bidrag av ena

maken till den andras underhåll.

Vid förordnande om sammanlevnadens hävande kan rätten bestäm­

ma, vilken av makarna som skall få sitta kvar i hemmet. Dömes till äk­

tenskapsskillnad, skall sådan bestämmelse gälla till dess bodelning sker.
Make som berättigats att sitta kvar i hemmet får inneha och nyttja de
andra maken tillhöriga lösören som ingår i bohaget, såvida ej rätten be­

träffande viss egendom förordnar annorlunda. Om den nyttjanderätt

som sålunda kan tillkomma make gäller vad i 5 kap. 8 § sägs.

Förordnande enligt första eller andra stycket får meddelas utan hu­

vudförhandling. Innan förordnande meddelas, skall tillfälle att yttra

sig över yrkandet beredas andra maken. Har förordnande meddelats,
skall rätten när målet avgöres pröva, om åtgärden skall bestå. Förord­

nande om sammanlevnadens hävande och om besöksförbud skall bestå,

om make begär det.

Beslut enligt denna paragraf skall verkställas lika med laga kraft ägan­

de dom men kan när som helst återkallas av rätten. Beslut om samman­
levnadens hävande och om besöksförbud får dock ej återkallas, om

make motsätter sig det.

12 § Har frågan om äktenskapsskillnad förfallit enligt 11 kap. 3

skall målet avskrivas och vardera parten bära sin rättegångskostnad.

§,

13—14 §§36

Boskillnadsmål

15 § Boskillnad sokes skriftligen hos den rätt, där mannen bör svara

i tvistemål i allmänhet eller, om mannen ej är skyldig att i mål, som ny ss

sagts, svara vid svensk domstol, hos den rätt, där hustrun bör svara i

sådana mål. Finnes ej behörig domstol, enligt vad nu är sagt, varde må­
let upptaget av Stockholms tingsrätt.

16 § Finner rätten, att ansökning om boskillnad ej kan upptagas på

den grund att den är ställd till o rätt domstol eller av annan orsak, var­
de beslut därom tecknat å ansökningen.

1310

Paragraferna upphävda genom denna lag .

Senaste lydelse av

8 § 1968: 758

9§ 1968: 758

Senaste lydelse 1964: 164.

Paragraferna upphävda

13 § genom 1950: 30

14 § genom denna lag

Senaste lydelse av 14 § 1946: 822

¬

17 § Är ansökning gjord av bägge m akarna, och möter ej hinder för

SFS 1973: 645

dess upptaga nde, meddele rätten genast beslut om boskillnaden, såvida
ej anstånd därmed enligt 20 § skall äga rum.

18 § Är ansökning om boskillnad gjord allenast av endera maken,

skall föreläggande meddelas andra maken att inom viss tid inkomma
med skriftligt svaromål. Föreläggandet skall jämte ansökningen del­

givas andra maken på sätt om stämning är stadgat.

Medgiver andra maken ansökningen eller är hans bo avträtt till

konkurs, skall, såvida e j anstånd enligt 20 § skall äga rum, beslut genast
meddelas om boskillnaden. I annat fall skall förberedelsen fortsättas
eller, om for tsatt förberedelse ej erfordras, målet omedelbart utsättas till
huvudförhandling.

19 § Angående föreläggande för part och parts utevaro i boskillnads­

mål äge vad i rättegångsbalken är stadgat om mål, vari förlikning ej är
tillåten, motsvarande tillämpning.

20 § Har make, som sökt boskillnad, innan ansökningen beviljats, på­

kallat upprättande av bouppteckning, efter vad i 9 kap. 9 § sägs, och
har sökanden tillika begärt anstånd med boskillnadens beviljande, till
dess han fått taga del av bouppteckningen, må boskillnadsansökningen
ej bifallas, förrän en månad förflutit från det bouppteckningen tillställts
makarna, såvida ej sökanden dessföriiman fullföljer ansökningen.

21 § När ansökning om boskillnad inkommit, så ock då boskillnad

blivit beviljad, skall genom rättens försorg kungörelse därom införas i
allmänna tidningarna och i tidning inom orten ävensom underrättelse
insändas till äktenskapsregistret.

22—23 §§37

Särskilda bestämmelser rörande viss a andra mål

24 §3 8 Har make yrkat åläggande för andra maken att utgiva under­

hållsbidrag enligt 5 kap. 5 eller 7 § eller, efter det till äktenskapsskillnad
blivit dömt, enligt 1 1 kap. 14 §, eller har make påkallat jämkning i vad

genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om sådant bi­
drag, kan rätten på yrkande för tiden intill dess laga kraft ägande dom

ji

föreligger förordna därom efter vad som finnes skäligt.

|

25 § Har make yrkat att enligt 5 kap. 8 § av andra maken till nytt-

s

jande erhålla nödiga lösören eller påkallat jämkning av avtal i sådan

fråga, äge rätten, på yrkande, meddela förordnande därom för tiden
intill dess laga kraft ägande dom föreligger.

26 § Förordnande, varom i 24 eller 25 § sägs, må meddelas utan hu­

vudförhandling.

Paragraferna upphävda

22 § genom 1950; 30

23 § genom denna lag

Senaste lydelse av 23 § 1946; 822.

Senaste lydelse 1946; 822.

1311

C,

W ,1

il .1

li '

¬

SFS 1973: 645

Innan förordnande meddelas, skall tillfälle beredas svaranden att yttra

sig över ansökningen.

Har förordnande meddelats, pröve rätten, när målet avgöres, om

åtgärden skall bestå.

1

t ,i

I i

lir'

27 § Förordnande, varom i 24 eller 25 § sägs, gånge i verkställighet
lika med laga kraft ägande dom men kan när som helst av rätten åter­

kallas.

28 §30 Vill make eller hans arvinge att egendom skall sättas under

särskild vård och förvaltning efter vad som stadgas i 9 kap. 6 §, 11 kap.

9 § eller 12 kap. 5 §, skall han hos rätten söka förordnande därom.

Sådant förordnande får, om sökanden begär det, meddelas att gälla till

dess ärendet avgöres av rätten. Det kan även dessförinnan när som helst

återkallas.

Innan förordnande, varom nu är sagt, meddelas, skall tillfälle beredas

andra maken att yttra sig över ansökningen.

Förordnande gånge utan hinder av förd klagan i verkställighet, så­

vida ej förbud däremot kommer från hovrätten.

S

•)

h

1 I

i

I,-

I,:

Gemensamma bestämmelser

29 §^0 I äktenskapsmål, boskillnadsmål, mål rörande bodelning och
mål om underhåll som avses i denna balk skall underrätt vid handlä gg­
ning, som enligt vad eljest är föreskrivet skall ske med tre eller fyra
lagfarna domare, bestå av en lagfaren domare och nämnd. Vad nu sagts
gäller även annat mål som handlägges i samma rättegång.

30 § Har nämnd säte i rätten skola i nämnden sitta nämndemän till

det antal som föreskrives i 1 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken.
I sådant fall skola vidare följande avvikelser gälla från vad som eljes t
är föreskrivet om överläggning och omröstning i tvistemål.

Ordföranden skall vid överläggningen framställa saken och vad lag

stadgar därom.

Vid omröstning skall ordföranden först säga sin mening och därefter

inhämta nämndens.

Yppas annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra elle r,

då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och
slutet, gäller nämndens mening. I annat fall gäller ordförandens mening.

Har nämnden bestämt rättens avgörande, svarar fÖr detta envar

nämndeman, som med sin röst bidragit därtill.

31 § Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å okänd

ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. för-
äldrabalken förmäles. I fråga om ersättning till god man, som här av­
ses, skall gälla vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken stadgas angående er­
sättning åt rättegångsbiträde.

1312

Senaste lydelse 1946; 822.

Senaste lydelse 1969; 256.

¬

32

Mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i

SFS 1973: 645

fråga, varom förmäles i 9 kap. 6 eller 9 §, 11 kap. 12 § eller detta kap.
11, 24 eller 25 §, skall talan föras särskilt.

Mot hovrättens beslut i fråga, som nu nämnts, må talan ej föras.

16 kap. Allm änna bestämmelser

1 § Då enligt denna balk tid skall rälcnas efter månad eller år, varde

den dag för slutdag ansedd, som genom sitt tal i månaden motsvarar

den, från vilken tid räkningen börjas. Finnes ej motsvarande dag i slut-
månaden, varde den månadens sista dag ansedd för slutdag.

2 § Anteckningar om äktenskaps ingående och upplösning skola göras
i kyrkoböckerna enligt de föreskrifter Konungen giver.

3 § Hos en för hela riket gemensam registreringsmyndighet skall föras

äktenskapsregister för inskrivning av de uppgifter, vilka enligt denna
balk skola anmälas fÖr registrering, eller vilkas intagande i registret el­

jest varder föreskrivet.

4 §42

5 § Närmare föreskrifter om äktenskapsregistrets förande meddelas

av Konungen.

6 § Om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap är
särskilt stadgat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Har talan om anspråk enligt 1 kap. 2, 3 eller 6 § väckts före ikraft­

trädandet, gäller äldre lag i fråga om anspråket.

3. Har talan om underhållsbidrag enligt 5 kap. 7 § väckts före ikraft­

trädandet, tillämpas paragrafen i dess äldre lydelse.

4. Har talan om återgång väckts före ikraftträdandet, prövas talan

enligt äld re lag. Innan sådan talan slutligen avgjorts, får ej dömas till

äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lagen.

Har äktenskap återgått eller har äktenskap, som kunnat dömas att

återgå, upplösts genom makes död före ikraftträdandet eller medan i
behörig ordning väckt talan om återgång var anhängig, gäller äldre lag
i fråga om ve rkan av återgången samt i fråga om bodelning, underhåll

och skadestånd.

5. Har talan om äktenskapsskillnad väckts före ikraftträdandet, prö­

vas talan enligt äldre lag. Innan sådan talan slutligen avgjorts, får ej
dömas till äktenskapsskillnad på talan som väckts enligt nya lägen.

Har dom på hemskillnad meddelats eller har talan om hemskillnad

väckts före ikraftträdandet, gäller 11 kap. 1—3 §§ i den äldre lydelsen

i stället för 1—4 §§ i den nya lydelsen. Fråga om äktenskapsskillnad
skall dock prövas enligt nya lagen, om

makarna är ense därom,

" Senaste lydelse 1969: 256.

Paragrafen upphävd genom 1933; 41.

1313

83-SFS 1973

¬

' -'il

:

I

' ;

' ''I

i 1

SFS 1973: 645

hemskillnaden förfallit på grund av att makarna flyttat samman,

talan om äktenskapsskillnad väckts efter utgången av juni 1975 eller,

om dom på hemskillnad vunnit laga Icraft efter ikraftträdandet, sedan

18 månader förflutit från det så skedde.

Har dom på hemsldllnad meddelats och skall frågan om äktenskaps­

skillnad prövas enligt nya lagen, skall, om hemskillnaden icke förfallit

genom att makarna flyttat samman, betänketid anses ha börjat löpa när

domen på hemskillnad vann laga laaft.

Har dom på hemskillnad eller äktenskapsskillnad meddelats enligt

äldre lag, gäller äldre lag i fråga om verkan av hemskillnaden samt i
fråga om bodelning, underhåll, skadestånd och skyldighet för gåvotagare

att återbära gåva eller dess värde.

6. AvUder make under handläggningen av mål om äktenskapsskill­

nad, i vilket talan väckts före ikraftträdandet, tillämpas äldre lag i fråga

1

om bodelningen. Detsamma gäller om det dömes till boskillnad på ta-

i

lan som väckts under handläggningen av sådant mål.

7. I mål som skall prövas enligt äldre lag tillämpas 15 kap. i dess

äldre lydelse med undantag av 8 och 9 §§.

8. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

i

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter-

i

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt

•

kungl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 5 juni 1973.

GUSTAF ADOLF

CARL LIDBOM

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

¬