SFS 1958:637

TNINGSSAMLING

Ti:

Nr 637 Ocll 638

Utkom från trycket den 30 dec. 1958

Nr 637

Ärvdabalt;

given Stockholms slott den 12 december 1958.

1 GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

tides Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

t förordna, att ärvdabalken i Sveriges rikes lag skall hava följande ly-

se.

1 KAP.

Om rätt att taga arv

1 §.

rv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må barn,

är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med liv. Är

ga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande make, skall hän-

tagas till tiden för maltens död.

2 §.

. arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan bevis ej

.ebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så förfaras som

,ban icke överlevat denne.

^

3 §.

tländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i annan

t svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om rätten att

arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än denne, äger

ungen förordna att motsvarande inskränkning skall gälla för den

ns medborgare här i riket.

j;

2 KAP.

:

Om skyldemans arvsrätt

1 §.

" måste arvingar på grund av skyldskap äro arvlåtarens avkomlingar

tarvingar).

rvlåtarens barn taga lika lott. Är barn dött, skola dess avkomlingar trär

i dess ställe, och skall var gren taga lika lott.

p, 1958: B 23; L>U B 14, 15; Rskr B 107.

'—587025. Svensk författningssamling 1958, Nr 637 och 688 '

¬

1786

1958

^

'

2 §.

'

Finnas ej bröstarvingar, taga arvlålarens fader och moder hälften var

ajvet.

Är fader eller moder död, dela arvlåtarens syskon faderns eller mode

lott. I avlidet syskons ställe träda dess avkomlingar, och skall var gren t

lika lott. Finnas ej syskon eller avkomlingar av dem, men lever endera

arvlåtarens föräldrar, skall denne taga hela arvet.

Äro halvsyskon efter arvlåtaren, taga de med helsyskon eller deras

komlingar del i lott, som skolat tillfalla deras fader eller moder. Finnas

helsyskon, och äro båda föräldrarna dÖda, skola arvlåtarens halvsyskon t'

hela arvet. I avlidet halvsyskons ställe träda dess avkomlingar.

3 §.

:

Leva ej arvlåtarens fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar,

farfader, farmoder, morfader och mormoder arvet. Envar ärver lika lott.

Är farfader, farmoder, morfader eller mormoder död, skola den dödes b

dela hans lott. Äro ej barn efter den döde, tager den andre av farföräldra

eller morföräldrarna eller, om även han är död men efterlämnat barn, h'

barn den dödes lott. Finnes ej arvinge å den sidan, skall hela arvet gå till

vingarna å den andra.

4 §.

Andra skyldemän än ovan sägs äga ej ärva.

3 KAP.

Om makes arvsrätt; så ock om rätt för den först avlidne makens

*

i boet efter den sist avlidne maken

,

1 §.

•

Var arvlåtaren gift och lämnar ej efter sig bröstarvinge, tillfaller kva'

tenskapen maken. Lever vid makens död den först avlidnes fader, mc

syskon eller syskons avkomling, äga de som då äro närmast till arv e

den först avlidne taga hälften av efterlevande makens bo, där ej ne

annorlunda stadgas. Ej må efterlevande maken genom testamente föro

om vad sålunda skall tillfalla den först avlidnes arvingar.

2 §.

Ägde vid den först avlidne makens död makarna eller en av dem ens

egendom, eller motsvarade eljest kvarlåtenskapen efter den först avlid

annan andel än hälften av makarnas egendom, taga de arvingar efter '

först avlidne som i 1 § nämnts samma andel i boet efter den sist avlid

Har den först avlidne maken genom testamente förordnat, att något

kvarlåtenskapen efter honom skall tillfalla annan än efterlevande m

skall avdrag härför göras vid andelens berältning.

3 §.

Har efterlevande maken genom gåva eller annan därmed jämförlig b

ling, utan tillbörlig hänsyn till den först avlidnes arvingar,, orsakat vä

lig minskning av sin egendom, skall av den lott, som vid efterlevande

kens död tillkommer hans arvingar, vederlag utgå till arvingarna efter

först avlidne för vad av minskningen belöper å deras andel i boet.

Kan vederlag ej utgå, skall gåvan eller dess värde återbäras, såframt

som mottog gåvaa insåg eller bort inse, att den lände arvingarna efter

¬

r 637

1787

vlidne till förfång. Talan härom må dock ej väckas, sedan fem år för-

från det gåvan mottogs,

är vid d ödsfallet gåva, som tillkommit under omständigheter varom ovan

, ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den mån det skulle lända

garna efter den först avlidne till forfång.

4 §.

érstiger boets värde vid efterlevande makens död dess värde vid den

t avlidnes frånfälle, skall denna förkovran tilläggas den efterlevandes

ngar, såvitt visas att egendom till motsvarande värde tillfallit den efter-

nde i arv, gåva eller testamente eller ock må antagas att boets förkov-

härrör från förvärvsarbete, som efter den först avlidne makens död dri-

' av den efterlevande.

är efterlevande maken gjort sig skyldig till förfarande som avses i 3 §,

, vid beräkning huruvida förkovran föreligger, kvarlåtenskapen ökas

ett belopp, motsvarande den minskning av boet som orsakats av efter-

de maken.

5 §.

åd delningen av boet efter den sist avlidne maken äga vardera makens

'ngar på sin lött erhålla egendom, som under äktenskapet tillhört den

ken, och den sist avlidnes arvingar jämväl egendom, som sedermera för-

ats av denne. Fastighet må, även om den i värde överstiger vad å lotten

öper, uttågas, om penningar lämnas till fyllnad av andra sidans lott.

övrigt skall beträffande förrättningen 1 tillämpliga delar gälla vad om

elning är stadgat.

,

6 §.

ar efterlevande maken gått i nytt gifte, skall vid hans död delning enligt

a kapitel av hans behållna giftorättsgods och enskilda egendom äga rum,

n bodelning må förrättas.

kall i efterlevande makens livstid bodelning äga rum mellan honom och

make i nytt äktenskap eller dennes arvingar, skall av efterlevande

;ens behållna giftorättsgods och enskilda egendom före delningen utta-

gendom till värde, motsvarande vad enligt 1—4 §§ belöper å den först

nes arvingar.

ad i 4 § stadgas för det fall, att egendom tillfallit efterlevande maken i

rgåva eller testamente, skall äga motsvarande tillämpning, därest han,

följd av nytt gifte, vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt erhållit

dom utöver vad förut tillkom honom.

7 §.

efterlevande maken jämlikt 13 kap. 12 § giftermålsbalken ägt erhålla

kvarlåtenskapen vid bodelning efter den först avlidne, skall vad ovan

dgat om rätt för dennes arvingar i boet efter den sist avlidne maken

Ila.

8 §.

d i detta kapitel är stadgat om efterlevande makes arvsrätt skall ej äga

pning, om vid arvlåtarens död makarna på grund av hemskillnad lev-

kilda eller talan om äktenskapets återgång, hemskiHnad eller äkten-

skillnad då var anhängig eller vid bodelning i anledning av dödsfallet

nas giftorättsgods efter vad i giftermålsbalken stadgas skall så delas

ade återgång skett.

¬

1788

1958 .'

4 KAP.

'

' i

Om arvsrätt vid adoptivförhåUande; så ock om den arvsrätt, som tillk

barn utom äktenslcap, och om arvsrätt efter sådant barn

1 §.

Adoptivbarn och dess avkomlingar taga arv och ärvas som om adop

barnet varit adop tantens barn i äktenskap.

2 §.

!

Mellan adoptivbarnet och dess avkomlingar å ena samt övriga skylde

till adoptivbarnet å andra sidan äger arvsrätt ej rum. Har make adop

andra makens barn, skall dock arv tagas som om barnet varit maka

gemensamma.

3 §.

Barn utom äktenskap eller dess avkomlingar taga arv efter barnets .

der och mödernefränder och ärvas av dem, såsom vore barnet av äk

skaplig börd.

4 §.

:

Är barnet trolovningsbarn eller har fadern avgivit förklaring, att ba

skall hava samma rätt till arv efter honom som barn av äktenskaplig

skall barnet taga arv efter fadern och fadern efter barnet, såsom vore

av äktenskaplig börd. I andra fall äga barnet och fadern ej arvsrätt e

varandra. Mellan barnet och dess fädernefränder äger ej arvsrätt rum. >

Om barn utom äktenskap, som ägt ärva fadern, är avlidet, taga dess

komlingar arv efter honom och han efter dem, på sätt i 2 kap. är sta

5 §._

•

Förklaring varom i 4 § sägs skall avgivas inför den präst, som för kyr

böckerna i församling där barnet är kyrkobokfört, eller i tillkallat vitt

närvaro inför landsfiskal eller notarius publicus eller ock i skriftlig, av

personer bevittnad handling, som företetts inför barnavårdsmannen

barnavårdsnämnden. Förklaringen må givas jämväl före barnets föd

Har barnet fyllt aderton år, är förklaringen ej gällande, med mindre

godkänts av barnet i den ordning varom nyss är sagt.

5 KAP.

I

Om allmänna arvsfondens rätt till arv

1 §.

^ •

Finnes ej arvinge jämlikt ovan givna bestämmelser, skall arvet till

en fond, benämnd allmänna arvsfonden.

2 §.

Föreligger anledning att å fondens vägnar klandra testamente, som d

får antagas vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja,

Konungen besluta att klander ej skall äga rum.

3 §.

,

Arv som tillfallit fonden må, där det med hänsyn till omständighet'

får anses billigt, av Konungen med riksdagens samtycke helt eller d

avstås till arvlåtarens skyldeman eller annan som stått arvlåtaren näraj

¬

. Nr 637

1789

4 §.

fondens ändamål samt meddelande av understöd ur fonden, så ock

fondens förvaltning och bevakande av dess rätt är särskilt stadgat.

6 KAP.

Om förskott å arv

1 §.

ad arvlåtaren i livstiden givit bröstarvinge skall såsom förskott avräk-

å bans arv, såframt icke annat föreskrivits eller med hänsyn till om-

digbetema måste antagas hava varit avsett. Är mottagaren annan ar­

ge, skall avräkning ske allenast om detta stadgats eller på grund av om-

digbeterna måste anses hava varit avsett, då egendomen gavs.

r till makars gemensamma bröstarvinge förskott å arv givet av enderas

rättsgods, skall, såvitt det kan ske, avräkning därför äga rum å ar-

efter den först avlidne. Återstoden skall avräknas å arvet efter andra

ken.

2 §.

ostnader, som fader eller moder nedlagt å barns uppehälle och utbild-

j skola ej avräknas å dess arv, såvitt den som vidkänts kostnaden där-

endast fullgjort honom åliggande underhållsskyldighet,

j heller skall å bröstarvinges arv avräkning äga rum för sedvanliga skän-

vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor.

3 §.

vräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet,

amt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.

4 §.

n vad arvinge mottagit i förskott ej till fullo avräknas å hans arvslott,

an ej skyldig återbära överskottet, med mindre bestämmelse därom

4ats då förskottet gavs.

5 §.

ar förskott givits, skall, för bestämmande av arvslottemas storlek, kvar-

nskapen före delningen ökas med förskottets värde eller, om avräkning

kan till fullo ske å förskottstagarens arv, med vad därå kan avräknas.

6 §.

ar arvinge som mottagit förskott avlidit före arvlåtaren, äro förskotts-

arens avkomlingar pliktiga att avräkna förskottet å sina arvslotter,

kall arv delas mellan flera grenar och bar arvinge i en gren mottagit

ott, äro, om han avlidit före arvlåtaren utan att efterlämna avkom-

r som äga träda i hans ställe, övriga arvingar inom samma gren plik-

, att avräkna förskottet å sina arvslotter; dock taga de ej mindre del i

låtenskapen än de ägt bekomma, om förskottstagaren levat.

7 §.

ad make av sitt giftorättsgods givit styvbarn eller dess avkomling skall

"knäs å mottagarens arv efter andra maken, såframt icke annat före­

vits eller med hänsyn till omständigheterna måste antagas hava varit

tt. Med samma förbehåll skall vad efterlevande make givit sådan ar-

e eller testamentstagare, som enligt 3 kap. 1 § eller 12 kap. 1 § äger

del i efterlevande makens bo, avräknas å mottagarens lott däri. Be-

elserna i 2—6 §§ skola även i dessa fall tillämpas.

¬

1958

7 KAP.

Om laglott

1 §.

Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans ^ j/ri

laglott.

(jjifii

2 §.

Bröstarvinge är pliktig att å sin laglott avräkna vad han av arvlåtaren^^^'^

mottagit i förskott å sitt arv, så ock vad han mottagit på grund av testa-

raente, såframt icke annat föranledes av detta.

'

3 §.

För utfående av laglott äger bröstarvinge påkalla jämkning i testamente.!;®^

Äro flera förordnanden, skall, om ej annat följer av testamentet, legat utgå:

före förordnande till universell testamentstagare och legat, som avser viss

egendom, utgå före annat samt i övrigt nedsättning ske i förhållande tilliP '

storleken av varje förordnande eller, vad angår förordnande till bröstar­

vinge, till den del därav som han ej är pliktig avräkna å sin laglott.

ÄJ

Bröstarvinge, som ej inom sex månader efter det han erhöll del av tes-gjyai

tamentet på sätt i 14 kap. sägs påkallat jämkning genom att giva testa-ifjjji

mentstagaren sitt anspråk tillkänna eller genom att väcka talan mot ho-;r;:jiii

nom, har förlorat sin rätt.

'

Har arvlåtaren i livstiden bortgivit egendom under sådana omständig-ijta

heter eller på sådana villkor att gåvan till syftet är att likställa med testa-[^[QI

mente, skall i avseende å gåvan vad i 2 och 3 §§ är stadgat om testamente

äga motsvarande tillämpning, om ej särskilda skäl äro däremot; och skall5; '

vid nedsättning av gåvan motsvarande del av den bortgivna egendomen

återbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess värde. Vid "

laglottens beräkning skall värdet av den bortgivna egendomen läggas till

kvarlåtenskapen.

k

Vill bröstarvinge mot gåvotagare göra gällande rätt som avses i första|!j,ii

stycket, skall han väcka talan inom ett år från det bouppteckning efter ai ji j

arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätt till talan förlorad.

^

Var vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej, med mindre särskildaisnfj}

skäl äro därtill, göras gällande, i den mån det skulle lända till intrång i^^i^

bröstarvinges laglott.

"

iii'

5 §.

i

Har arvlåtaren genom testamente tillerkänt någon nyttjanderätt, avkomst^

eller annan förmån att utgå av kvarlåtenskapen eller genom föreskrifter

rande dennas förvaltning eller pä annat sätt inskränkt rätten att förfoga

över den, äger bröstarvinge utan hinder av sådant förordnande utfå sin

lott i egendom, varöver han äger fritt förfoga.

6 §.

^

Äger barn till arvlåtaren på grund av lag rätt till underhållsbidrag ur Itvar^

låtcnskapen, skall hänsyn därtill ej tagas vid bestämmande av bröstarvinges ^ J

laglott.

Om rätt att genom testamente belasta bröstarvinges laglott med under­

hållsbidrag stadgas i 8 kap.

'tiiH

¬

-I,'

Nr 637

1791

,

8 KAP.

Om tmderhållsbidrag ur kvarlåtenskap

1 §.

Lämnar arvlåtaren efter sig barn, vars uppfostran icke är avslutad, och

n det ej av sitt arv eller annorledes njuta uppehälle och utbildning efter

d med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt, äger barnet, innan arv

er testamente må tagas, ur kvarlåtenskapen utfå bidrag till underhållet

d ett belopp en gång för alla, dock ej för tiden efter det barnet fyllt tjugu-

år. Hava flera barn denna rätt och förslår ej kvarlåtenskapen till deras

derhåll, skall dem emellan sådan jämkning ske som med hänsyn till de-

' behov och förhållandena i ö vrigt finnes skäligt.

idrag, varom nu sagts, må ej lända till minskning av annan bröstarvinges

slott, såvitt han i följd av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd

själv försörja sig och arvet erfordras till skäligt underhåll eller till full­

ande av underhållsplikt.

.

"

2 §.

ar arvlåtaren genom testamente förordnat att barn, som i följd av sjuk-

eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försörja sig, skall erhålla

derhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, och kan barnet ej av sitt arv eller an-

ledes njuta skäligt underhåll, då må sådant bidrag utgå, å särskilda tider

er med ett belopp en gång för alla, ändå att bröstarvinge skulle lida in-

g i sin laglott. Bröstarvinge äger dock påkalla sådan jämkning i förord-

det att hans laglott ej belastas annorledes än med årligt bidrag, motsva-

de högst fem för hundra av laglottens värde; och äger han utfå laglotten,

han för bidraget ställer säkerhet som av den underhållsberättigade eller

ätten godkännes.

idrag enligt denna paragraf skall utgå, innan annat testamente må tagas.

3 §.

ar någon erhållit egendom i testamente av den som efterlämnat barn som

és i 2 §, är han pliktig att utgiva årligt underhållsbidrag, motsvarande

st fem för hundra av egendoméns värde; och skall egendomen ej utgivas

1 honom, med mindre säkerhet, som godkännes av den underhållsberätti-

e eller av rätten, blivit ställd för underhållsbidraget. Är testamentstaga-

p bröstarvinge, skall vad nu är sagt gälla allenast egendom som överstiger

ns arvslott.

4 §.

ar arvlåtaren bort^vit egendom under sådana omständigheter eller på

ana villkor, varom i 7 kap. 4 § sägs, skall, såvitt fråga är om underhålls-

rag till barn som avses i 1 eller 2 §, beträffande gåvan och gåvotagaren

om testamente och testamentstagare i 1 och 3 §§ är stadgal äga motsva-

de tillämpning. I den mån det visar sig erforderligt, skall den mottagna

ndomen ålerbäras eller, om det ej kan ske, ersättning utgivas för dess

rde.

, a r vid dödsfallet gåvan ej fullbordad, må den ej göras gällande, i den

det skulle lända till intrång i barnets rätt till underhållsbidrag.

•

5 §.

• äcker ej bidrag, varom ovan stadgats, till underhåll åt barn som avses i

§, är bröstarvinge, som mottagit egendom i förskott å sin arvslott eller

¬

1792

1958 .

^

eljest såsom gåva, pliktig att utgiva underhållsbidrag intill egendomens vär­

de vid mottagandet, ändå att fall ej är för handen varom i 4 § sägs; dock

äger sådan skyldighet ej rum, i den mån egendomen utan mottagarens vål­

lande gått förlorad. Av d et belopp som sålunda skall utgivas äger barnet år­

ligen såsom bidrag till underhållet utfå vad med hänsyn till den tid som

återstår för dess uppfostran ocli omständigheterna i övrigt får anses belöpa

på året. _

ipf

Vad i första stycket sägs skall ej äga tillämpning i fråga om sedvanliga

skänker, vilkas värde icke står i missförhållande till givarens villkor. Gåvo4,(!il

tagare är ock fri från skyldighet att utgiva underhållsbidrag, såvitt hah^

skulle komma att sakna medel till skäligt underhåll eller till fullgörande av

underhållsplikt.

J-H-'.

6 §.

r

Egendom som avsättes för bestridande av underhållsbidrag å särskilda/!^-^

tider jämlikt 2, 3 eller 4 § skall, såframt ej annat överenskommits, ställasil®?-'

under vård och förvaltning av god man, varom förmäles i 18 kap. föräldra-

balken.

7 §.

•Jj

När väsentligt ändrade förhållanden påkalla' det, äger rätten fÖrordna att

underhållsbidrag å särskilda tider enligt 3, 4 eller 5 § skall nedsättas eller

upphöra. Samma lag vare om sådant underhållsbidrag enligt 2 §, såvitt det, råCi

belastar bröstarvinges laglott.

j

8 §.

Anspråk på underhållsbidrag enligt 1 § skall vid talans förlust framställas

senast vid skiftet.

Rätt till underhållsbidrag enligt 3, 4 eller 5 § göres gällande genom att

anspråk framställes eller talan väckes, i fall som avses i 3 § inom ett år

sedan testamente, varom där sägs, blivit den underhållsberättigade delgivet

ocb i fall som avses i 4 eller 5 § inom samma tid från det bouppteckning cs!;

efter arvlåtaren avslutades. Försittes denna tid, är rätten förlorad.

ci i i

9§.

^ ^

Vad i detta kapitel stadgas skall i tillämpliga delar gälla i avseende å rätt ^

till underhåll för arvlåtarens barn utom äktenskap, som har arvsrätt efter f

honom, och för hans adoptivbarn ävensom å skyldighet för sådana barn och

deras avkomlingar att utgiva underhållsbidrag.

De i detta kapitel meddelade bestämmelserna äga icke tillämpning, då i\

barn till arvlåtaren adopterats av annan än arvlåtarens make.

.

10 §.

Dör fadern till barn utom äktenskap, och har barnet ej efter vad i 4 kap.;,ju.

sägs arvsrätt efter honom, skall det belopp, som erfordras till fullgörande. '

för framtiden av hans underhållsskyldighet mot barnet, före arvs- och tes-,

tamentslotter utgå av behållningen i boet; dock att barnet icke härigenom

må erhålla större del därav än det skulle hava bekommit, om det varit avi iji inj

äktenskaplig börd.

' 'i il ii

Angående avtal om vad sålunda skall tillkomma barnet gäller vad i 7 ka p.

7 § föräldrabalken är stadgat för det fall, att fadern åtager sig att till barnets tilu

underhåll utgiva visst belopp en gång för alla.

UUj

Med belopp som tillfaller barnet skall förfaras på sätt i sistnämnda lag­

rum är föreskrivet.

du

A

'Sin

¬

?

.Nr 637

1793

9 KAP.

Om rätt att göra eller taga testamente

1 §.

Den som fyllt tjuguett år må genom testamente förordna om sin k variå-

nskap. Testamente må ock göras av underårig, som är eller varit gift eller

in efter fyllda sexton år vill Xörordna om egendom, över vilken han äger

älv råda.

2 §.

. Förordnande till annan än den som är född vid testators död eller då är

ylad och sedermera födes med liv är utan verkan.

^Utan hinder av vad nu är sagt gäller förordnande, enligt vilket blivande

sberättigade avkomlingar till någon, som enligt första stycket äger taga

stamente, skola erhålla egendom till full ägo sist vid dennes död eller då

nan, som skall åtnjuta rätt till egendomen, avlider eller hans rätt eljest

pphör. Ej må i sådant förordnande olikhet göras mellan syskon, vilka ej

födda eller avlade vid testators död.

^

3 §.

Om rätt för utländsk medborgare att här i riket taga testamente gäller

om utlännings rätt att taga arv är stadgat.

•^1

10 KAP.

Om uppr ättande och återkallelse av testamente

1 §.

Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras samtidiga

rvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller vidkännas sin

underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med sina namn. De

ola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente, men det står

tator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.

2§.

Testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De

Ta ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt öv-

ga omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets giltighet.

Hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så

Igått som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro, såframt

, ständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.

3 §.

Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta testa-

éhte på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap muntligen

för två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt skriven och un-

tecknad handling.

Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader

arit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är stadgat.

4§.

Till testamentsvittne må ej tagas den som är under femton år eller på

. nd av sinnessjukdom, sinnesslöhel eller annan rubbning av själsverk-

heten saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen, ej heller tes-

3—fi5702^. Svensk författningssamling 1958, Nfe37 och 638

¬

1794

1958

tators make eller den som med honom är i rätt upp- eller nedstigande skyld-

skap eller svågerlag eller är hans syskon eller som på grund av adoption står

i motsvarande förhållande till honom.

Ej må någon tagas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make

eller någon, vilken med honom är i skyldskap eller svågerlag som njss är

sagt eller på grund av adoption står i motsvarande förhållande till honom.

Förordnande att vara testamentsexekutör medför dock ej hinder att vara

vittne.

Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i rättegångs­

balken är stadgat om sådant bevis.

5 §.

Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande åter­

kallat sill förordnande eller har han förstört testamentshandlingen eller

eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var uttryck för

hans yttersta vilja, är förordnandet utan verkan.

°

Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.

6 §.

Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller eljest,

göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av testamente är

stadgat.

7 §.

Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes testamente

väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga förordnandet, är han

förlustig sin rätt på grund av testamentet.

11 KAP.

Om testamentes tolkning

1 §.

Ät testamente skall givas den tolkning som må antagas överensstämma

med testators vilja; och skall förty vad nedan i 2—9 §§ stadgas lända till

efterrättelse allenast såvitt icke med hänsyn till förordnandets syfte och

övriga omständigheter annat får anses följa av förordnandet.

Har testamente genom felskrivning eller eljest till följd av misstag fått

annat innehåll än testator åsyftat, skall det likväl verkställas, såvitt rätta

meningen kan utrönas.

2 §.

Legat skall utgå av oskifto och ej räknas å viss lott.

•.i.Vn,

3 §.

Kunna samtliga legat ej utgå, skall legat som avser viss egendom äga före- ,

trade framför annat, men skall i övrigt nedsättning ske efter legatens värde. ^

4 §.

^

Avser förordnande viss egendom och finnes den ej i kvarlåtenskapen, är

förordnandet utan verkan.

,

5 §.

Är viss egendom, varom förordnande gjorts, på grund av inteckning eller

eljest besvärad av panträtt eller annan rättighet, äger testamentstagaren icke

i anledning därav njuta ersättning.

¬

. Nr 637

1795

:•

6 §.

:Dör testamentstagare innan hans rätt inträtt eller han testamentet eljest

J ver kställas i vad honom angår, skola hans avkomlingar träda i hans ställe,

framt de i fråga om arv efter testator varit berättigade däilill.

7 §.

- Är förordnande gjort om hela kvarlålenskapen eller om allt som ej utgör

röstarvinges laglott, och kan testamentet ej verkställas såvitt angår viss

testamentstagare, skola, där ej annat följer av 6 §, universella testaments-

ares lotter i motsvarande mån ökas.

'

8 §•

Har någon gjort testamente till sin trolovade eller make och upplöses

ärefter trolovningen eller äktenskapet annorledes än genom testators död,

r förordnandet utan verkan. Samma lag vare, där någon gjort testamente

ill sin make och sådant fall är för handen som i 3 kap. 8 § sägs.

ii

9 §.

\ Är ä ndamålsbestämmelse meddelad beträffande egendom som tillkommer

viss a rvinge eller testamentstagare, åligger det denne att verkställa förord-

' andet. I andra fall skall ändamålsbestämmelse verkställas av oskifto.

10 §.

Med legat förstås särskild i testamente given förmån, såsom viss sak eller

'sst penningbelopp eller nyttjanderätt till egendom eller rätt att därav njuta

"nta eller avkomst.

?. Universell testamentstagare är den som testator insatt i arvinges ställe

genom att tillerkänna honom kvarlåtenskapen i dess helhet, viss andel av

varlåtenskapen eller överskott därå.

12 KAP.

Om testamentst agares rätt i vissa fall

1 §.

Är genom testamente förordnat att egendom, som tillkommer efterlevan-

e make såsom arvinge eller universell testamentstagare, skall, sedan ma-

éns rätt upphört, tillfalla annan, äger vad i 3 kap. är stadgat motsvarande

* äm pning, såvitt ej annat följer av testamentet.

•

2 §.

Har någon genom testamente erhållit nyttj anderätten till egendom, vartill

•ganderätten vid testators död eller senare skall tillfalla annan, gäller vad

. edan i 3—9 §§ stadgas, såvitt ej annat följer av testamentet.

3 §.

Nyttjanderättshavaren förvaltar egendomen och njuter avkastningen där-

, . Vid förvaltningen skall han iakttaga jämväl ägarens rätt och bästa. Egen-

omen må ej sammanblandas med annan, såframt ej dess ändamålsenliga

vändning föranleder därtill.

Nyttjanderättshavaren skall vidkännas alla nödiga kostnader för egendo­

men som böra gäldas med avkastningen under hans besittningstid.

•

.

4 §.

(Lösören som ej hava särskilt värde för ägaren må nyttjanderättshavaren

tra. Äro särskilda skäl till avyttring eller pantsättning av annan lös egen-

m och kan ägarens medverkan därtill ej vinnas, äger rätten på ansökan

¬

1796

X958 .

bemyndiga nyttjanderättshavaren att vidtaga åtgärden. Fordringar är nylt-

janderättshavaren behörig att uppsäga, och må han jämväl för dem uppbära

betalning.

Ej må nyttjanderätten överlåtas.

5 §.

Kapitalbelopp skola av nyttjanderättshavaren göras räntebärande på sätt I^JIO

om omyndigs medel är föreskrivet, såframt ej ägaren eller, när hans sam-

tycke ej kan erhållas, rätten medgivit annat. Utan sådant tillstånd må dock

vad som varit anbragt i jordbruk eller annan näring ånyo tagas i anspråk

för samma ändamål samt mindre belopp, som eljest influtit för avyttrade

lösören, användas till inliöp av egendom av samma slag.

6 §.

Ej må ägaren utan nyttjanderättshavarens samtycke överlåta eller eljest

förfoga Över egendomen. Beträffande fast egendom eller tomträtt skall 'p

samtycket lämnas skriftligen med två vittnen.

Kan samtycke ej erhållas, äger rätten på ansökan tillåta åtgärden, när '

skäl äro därtill.

Har ägaren utan erforderligt samtj^cke förfogat över egendom, är åtgär- rsb

den ogill, om nyttjanderättshavaren påstår det.

qn

7 §.

Egendom som omfattas av nyttj anderätten må ej tagas i mät för ägarens

gäld, med mindre den på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar

därför eller fråga är om gäld, för vilken ägaren svarar enligt 21 kap.

8 §.

Vad som trätt i stället för egendom som omfattats av nyttj anderätten

skall tillhöra ägaren.

9 §.

:a.Ta

liara

Om nyttjanderättshavaren genom vanvård av egendomen eller genom an­

nat otillbörligt förfarande uppenbarligen äventyrar ägarens bästa, må rät­

ten på ansökan ålägga honom att ställa säkerhet för egendomen eller ock

förordna, att denna skall ställas under vård och förvaltning av god man

som avses i 18 kap. föräldrabalken.

För skada, som nyttjanderättshavaren uppsåtligen eller av vårdslöshet

tillskyndat ägaren, skall ersättning gäldas, då nyttj anderätten upphör eller

egendomen ställes under vård och förvaltning av god man.

- 3

10 §.

Har genom testamente förordnats att legat skall tillfalla två eller flera "Ssni

efter varandra, skall, såvitt ej annat följer av testamentet, vad i 9 § stad- '

gas äga motsvarande tillämpning, om någon bland dem, såsom där sägs,

äventyrar efterföljande testamentstagares bästa eller tillskyndar honom

skada.

11 §.

Skall enligt testamente någon njuta avkomst av egendom i kvarlåtenska-

pen och egendomen, till betryggande av hans rätt, sättas under särskild

vård, skall den, där ej annat följer av testamentet, ställas under förvaltnihg '

3

i 10 Im'Tv

IT,

av god man som avses i 18 kap. föräldrabalken.

¬

Nr 637

'

1797

13 KAP.

;

Om testamentes ogiltighet

^ §•

: Var testator ej behörig att förordna om sin kvarlåtenskap eller är testa-

entet ej upprättat i l aga form, är det ej gällande. I fall, varom sägs 110 kap.

§ andra stycket, är dock testamentet ogillt allenast i den del som där

vses.

2 §.

Testamente är ej gällande, om det upprättats under inflytande av sinnes­

sjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av sj älsverksambeten.

3 §.

Har någon tvungit testator att upprätta testamentet eller förmått honom

därtill genom missbrub av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställ­

ning, är testamentet ej gällande.

; Samma lag vare, om testa tor blivit svikligen förledd att upprätta testamen-

fet eller om han eljest svävat i villfarelse som varit bestämmande för hans

vilja att göra testamentet.

14 KAP.

Om bevaknin g, delgivning och klander av testamente

1 §.

^ Testamente skall vid domstol bevakas inom sex månader från det testa-

entstagaren fått kännedom om testators död och det till hans förmån gjor­

da förordnandet.

Skall någon på grund av testamente njuta rätt efter annan och har testa-

jnentet ej bevakats enligt vad i första stycket sägs» må bevakning med laga

erkan äga rum inom tid, som där stadgas, efter det han fått vka att den

öregående testamentstagarens rätt upphört.

Bevakning gäller till förmån för envar testamentstagare, för vilken tiden

ke gått till ända.

:

_

.

2 §•

Bevakning sker vid den rätt där testator skolat svara i tvistemål i allmän-

et eller, om behörig domstol ej sålunda finnes, yid Stockholms rådhusrätt,

i Vid bevakning uppvisas testamentet i huvudskrift och intages i protokol-

. e t. Har den som vill bevaka icke testamentet i sin besittning eller är det

untligen upprättat, sker bevakningen genom förordnandets tillkännagi-

ande.

3 §.

'Testamentstagare, för vilken bevakning ej ägt rum enligt vad i 1 och 2 §§

sagt, har förlorat sin rätt mot arvinge som ej avstått från klandertalan.

4 §.

Testamente skall sedan bevakning ägt rum delgivas arvinge genom över-

nande av, förutom bevis om bevakningen, testamentshandlingen i be-

yrkl avskrift eller, i fråga om muntligt testamente, protokoll över förhör

ed testamentsvittnena eller annan skriftlig uppgift om testamentets inne-

¬

195S .

Efterlämnar testator, jämte mal<e, arvingar som avses i 3 kap. 1 §, må

testamentet, såvitt dessa angår, delgivas dem som vid tiden för delgivningen

.

aro narmasl till arv efter testator,

Äro flera testamentstagare, gäller delgivning, som verkställts av en bland

dem, jämväl för de övriga.

&

b»

6 §.

^

Vill arvinge göra gällande att testamente är ogillt enligt 13 kap., skall han //i

därom vacka klandertalan inom sex månader efter det han erhöll del aé;. 'l,

testamentet såsom i 4 § är stadgat. Försittes denna tid, är rätt till talan för-^^

lorad.

>

Om påkallande av jämkning i testamente för utfående av laglott stadgas '

i 7 kap.

;

' • sid if

15 KAP.

"Töö::

I

Om förverkande av rätt att taga arv eller testamente

-

1 §.

^ ^

Ej må någon taga arv eller testamente efter den som han genom brottslig

gärning uppsåtligen bragt om livet.

Dräper han sålunda någon, som är arvinge eller, testamenlstagare efter an-

nan, äger han ej bättre rätt till arv eller testamente efter denne än om den

dräpte levat.

2 §•

dS,

Har någon genom tvång, förledande eller missbruk av annans oförstånd, :

viljesvaghel eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller åter- v^

kalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten att taga: (sir

arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro däremot. Vad i

sålunda är stadgat äger motsvarande tillämpning, där någon uppsåtligen

förstört eller undanhållit testamente.

3 §.

Vad i 1 och 2 §§ är sagt om förövare av brottslig gärning gäller envar '

m medverkat till brottet såsom i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen sägs.

.

som

4 §.

Har någon förverkat sin rätt att taga arv, skall ärvas såsom hade han dött

före ai-vlåtaren.

ii tu

16 KAP.

\M

• i

Om preskription av rätt att taga arv eller testamente

Vistas, då bouppteckning förrättas, till namnet känd arvinge efter den; jj

^

^

1 m ti

^

^

^

i

^ i-

A

A I A VN

A « 1

^

mm. mm. mmmm

1A mm mm

^

^4

«

O V

S, 1

V lOLC^O^

\AtA

a V J 1 u I. t -cAkj,

CAIVIAI^V.^ v^a VV/A

^

döde å okänd ort, skall det hos rätten anmälas av den som har boet i sin j ij.

vård. När sådan anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, skall ;

'

veil

A'CII OC1V4C41I ciaaaaaciJuaj

. v, - .

- w» .

.

^

a^ va a a A A a ^ t.,

rätten låta i allmänna tidningarna ofördröjligen intaga kungörelse, att arv

efler den döde tillfallit den bortovarande, med anmaning till honom att '

_i_ -iitå ifii

j

A*»

^

j

1

-2:

Ku;.

iJWLav

LfiiiiAa«Aa

VAX.1.

tlll •avaavaa'

göra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var fi lijj

införd i tidningarna. I kungörelsen skall den bortovarandes namn upptagas. ; Ibp,

I fall som avses i 3 kap. 1 § skall, vid tillämpning av vad nu sagts, den

••«a

J.AAA P iL mm^ t

VYV a- k1.r/^r^<S

1 -J

1—

X

»MA*

OVAAAA

M v kJWk*

•

W

m

7

--

"

J

»MM

AAM

-x-

rätt, som tillkommer den först avlidne makens arvingar i den efterlevandes

m

v

^

1 1

. . _

_

^

^

I

mm

mJ mm m-m

^4^4

I ^

V * a X »n

mm

mrn-rn. x 1 ^

bo, behandlas som arv efter den efterlevande maken.

¬

3 0

• Nr 637

2§.

,kan, när bouppteckning förrättas, ej utrönas huruvida arvinge finnes som

öfe allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är be-

"ttigad till arv, skall rälten, på anmälan av den som har boet i sin vård eller

å förhållandet eljest varder kunnigt, låta i allmänna tidningarna ofördröj-

igen in taga kungörelse om arvfallet, med anmaning till okända arvingar att

öra sin rätt till arvet gällande inom fem år från den dag, kungörelsen var

nförd i tidningarna. Vad nu är sagt skall ock gälla, där vid bouppteckning­

kännedom finnes om arvinge men kunskap saknas såväl om arvingens

ämn som om hans vistelseort.

3§.

Är testamentstagare okänd eller vistas han å okänd ort, skall vad i 1 §

örsta stycket är stadgat om anmälan och kungörelse angående arv äga mot-

" arande tillämpning med avseende å testamentsförordnandet.

r Skall testamentstagarens rätt inträda vid annan tid än testators död, må

ungörelse ej ske förrän den tiden är inne.

'

4§.

f'Arvinge eller testamentstagare, som ej har att göra sin rätt gällande efter

ad i 1, 2 e ller 3 § sägs, skall göra det inom tio år från dödsfallet eller, om

s rätt inträder först vid senare tidpunkt, från denna.

5 §.

Undandrager sig arvinge eller testamentstagare att giva tillkänna huru-

*da han vill göra anspråk på arv eller på rätt enligt testamentet, äger rätten

"relägga honom att göra sin rätt gällande inom sex månader från det före­

ggandet blev honom tillställt i huvudskrift eller besannad avskrift.

Sådant föreläggande skall meddelas, såframt ansökan därom göres av

ågon som är berättigad till arvingens eller testamentstagarens del i kvar-

tenskapen ifall denne försummar att bevara sin rätt.

-

6 §.

Vill ar vinge eller testamentstagare, utan att tillträda kvarlåtenskapen eller

in lott däri, göra sin rätt gällande, skall han anmäla sitt anspråk hos god

an, om sådan förordnats att bevaka hans rätt, eller hos var dödsbodelägare

,m till trätt kvarlåtenskapen eller ock, om skifte ej skett, hos boutrednings-

an eller annan som sitter i boet. Anmälan må ock göras hos rälten.

Har god man mottagit anmälan, skall han tillkännagiva den hos rätten,

m anmälan, som gjorts eller tillkännagivits hos rälten, skall genom dess

örsorg med posten underrättelse översändas till övriga dödsbodelägare, vil­

as namn och vistelseort äro upptagna i bouppteckningen efter den döde

ler eljest kända för rätten.

7 §.

Har arvinge eller testamentstagare icke inom tid, som i 1—5 §§ är för

rje fal) stadgad, tillträtt kvarlåtenskapen eller sin lott däri eller anmält

pråk därpå efter vad i 6 § sägs, är han sin rätt förlustig.

8 §.

Arv, som arvinge enligt 7 § gått förlustig, skall tillfalla dem som skulle

rit berättigade därtill, om arvingen avlidit före arvlåtaren eller, i fall som

ses i 3 kap. 1 §, före den sist avlidne niaJien.

9 §.

JNärmare bestämmelser om kungörelse varom stadgas i 1—3 §§ meddelas

V Konungen.

¬

1800

1958 .

' : 'if

17 KAP.

•

• ^

Om arvsavtal

^

.. V-fitfliHl

1 §.

raföJ

Har någon i fråga om arv efter den som ännu lever träffat avtal med an-

nan än denne, är det ogillt.

; , ,

Samma lag vare om avtal angående rätt på grund av testamente.

,

2 §.

'• -;S|1

Avsäger sig arvinge, genom godkännande av testamente eller eljest, slcrift-;

ligen hos arvlåtaren sin rätt till arv, är det gällande. Bröstarvinge äger

dock utfå sin laglott, med mindre han avstått från denna mot skäligt veder­

lag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkommer arvingens make,,

enligt testamente eller tillfaller hans avkomlingar enligt lag eller enligt testar

"

men te med föreskrift om fördelning på sätt om hröstarv är stadgat.

Ej må underårig avsäga sig arv, ej heller omyndigförklarad utan förmyn­

darens skriftliga samtycke.

' d '

Där ej annat framgår av omständigheterna, gäller arvsavsägelse ock mot

arvinges avkomlingar.

Avtal, varigenom arvlåtare förfogat över sin kvarlåtenskap, är ej gälr

lande. Utfästelse om gåva, som icke må göras gällande under givarens livsr;

tid, är giltig allenast såvitt följer av vad om testamente är stadgat.

,

18 KAP.

Allmänna bestämmelser om dödsbo

;

1 §.

' ^

Efterlevande make, arvingar och universella testamentstagare {dödsbo^y^

delägare) hava att, om ej särskild dödshoförvaltning är anordnad efter rad 'f;

i 19 kap. stadgas, för boets utredning gemensamt förvalta den dödes egen-!

dom. De företräda därvid dödsboet mot tredje man samt äga att tala och

svara i mål som röra boet. Åtgärd som ej tål uppskov må företagas, oaktah

samtliga delägares samtycke ej kan inhämtas.

Har bodelning skett eller är giftorätt eljest utesluten, är efterlevande ma­

ken ej dödsbodelägare, om han ej är arvinge eller universell testaments­

tagare. Den som äger taga arv eller testamente först sedan annan arvinge el- -

ler universell testamentstagare avlidit är delägare i dennes bo, men ej i

arvlåtarens.

Innan testamente blivit ståndande, anses såsom delägare såväl arvinge,

vilken uteslutits från arv, som ock den, vilken insatts till universell test

'

mentstagare.

2 §.

.i'-

Till dess att egendomen omhändertagits av samtliga dödshodelägare ell

av den som eljest har att förvalta boet, skall egendomen, där den ej st

U

under vård av förmyndare, syssloman eller annan, vårdas av delägare so

sammanbodde med den avlidne eller eljest kan taga vård om egendome

'''.'tl e

och har han att ofördröjligen underrätta övriga delägare om dödsfallet saiii

där god man för delägare tarvas, hos rätten göra anmälan såsom i 18 ka

föräldrabalken sägs. Vad nu är sagt om delägare gäller ock efterlevan

make som ej är delägare i boel.

, i.'

^ ifil

: lii.s

¬

A .

• t -xVv

• Nr 637

1801

r ej någon som sålunda tager vård om den dödes egendom, skall hus-

husvärd eller annan som är närmast därtill omhändertaga egendomen

t tillkalla delägare eller hos rätten göra anmälan om dödsfallet. Polis-

yndigheten är ock pliktig att utföra vad nu sagts, om dess biträde äskas

jer eljest finnes erforderligt. Då anmälan skett, skall rätten, där så erford-

s, förordna god man att fullgöra vad enligt första stycket åligger delägare.

3 §.

' Göres fö r dödsbo annan gäld än som erfordras för begravningen eller för

ets uppteckning, vård eller förvaltning eller företages eljest för dödsboet

ttshandling som ej är för sådant ändamål erforderlig, är det ej för boet

dande, med mindre tredje man var i god tro.

i

4 §.

ad tredje man i god tro slutit med dem som enligt bouppteckningen äro

sbödelägare är gällande, ändå att annan delägare finnes,

ar, innan bouppteckning skett, rättshandling företagits utan medverkan

'testamentstagare, är den ej på sådan grund ogiltig, där tredje man var

od tro och rättshandlingen skäligen ej kunde anstå tills bouppteckningen

rrättats.

5 §.

JDelägare som var för sin försörjning beroende av den döde äger såsom för­

ött å sin lott utfå vad för sådant ändamål erfordras, såvitt lotten uppen-

Vligen förslår och förskottet kan lämnas utan olägenhet för utredningen.

;Efterlevande make och oförsörjda barn eller adoptivbarn skola städse nju-

' nödigt underhåll ur boet under tre månader från dödsfallet.

6 §.

.Dödsbodelägare är pliktig att ersätta skada, som han med avseende å

öets vård eller förvaltning uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndat nå-

p., vars rätt är beroende av utredningen.

o fl era ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla för en. Vad så-

da utgivits skall dem emellan fördelas efter deras andelar i kvarlåten-

pen, så långt de förslå, och därutöver efter huvudtalet, där ej jämkning

"vas skälig med hänsyn till den större eller mindre skuld som ligger

ar delägare till last.

19 KAP.

!

Om boutredningsman och testamentsexekutör

1 §.

,crj

a dödsbodelägare begär det, skall rätten förordna, att egendomen skall

ädas till förvaltning av boutredningsman, samt utse någon att i sådan

enskap handhava förvaltningen. Har någon genom testamente blivit ut-

, att i avseende å förvaltningen träda i arvingars och universella testa-

tstagares ställe (testamentsexekutör), äger jämväl han pålialla beslut

lij/ji

' nu är sagt. Sådant beslut skall ock meddelas på begäran av den som

lit legal eller äger föra talan om fullgörande av ändamålsbestämmelse,

•

det prövas nödigt för legatets eller ändamålsbestämmelsens verkstäl-

•0i

e, elle r på begäran av borgenär eller den som står i ansvar för betalning

; äld efter den döde, där det måste antagas att dödsboet är på obestånd

r

"-.att sökandens rätt eljest äventyras. Är dödsbodelägare eller den som

it legal omyndig eller har enligt 18 kap. 3 eller 4 § föräldrabalken god

—58702/#. S vensk författningssamling 1958, Nr 637 och 638

¬

1802

1958 .

6

man förordnats för honom, skall dödsboet avträdas till förvaltning av bou

redningsman, om Överförmyndaren begär det och rätten finner skäl därtill.

Skall enligt testamente egendomen vara undantagen delägarnas förvalt- 'jj

ning, men är testamentsexekutör ej utsedd eller kan den utsedde ej utföra-rjg^,

uppdraget, skall rätten, då ansökan göres av någon vars rätt är beroende['J„;,

av utredningen eller förhållandet eljest varder kunnigt, meddela beslut som>x|^^J

första stycket sägs.

Wa

Beslut enligt denna paragraf må grundas jämväl å testamente som ej;

vunnit laga kraft.

>7 •

2 §.

^ 7-

Vid ansökan som i 1 § sägs fogas avskrift av bouppteckningen efter den' . ,

J

11

J

5

- . 1

.

1

fl

'f, o

1

-1

..

. 1

.

«

17" i

döde eller, där inregistrering skett, uppgift å dagen därför. Är e j bouppteck-

i boet och deraS

ning förrättad, lämnas trovärdig uppgift om delägarna

^

hemvist samt, där testamentsexekutör är förordnad, om dennes namn oc

hemvist.

-

„ 3 §.

Val av boutredningsman skall så träffas att uppdraget kan förväntas bliv

utfört med den insikt som boets beskaffenhet kräver. Särskilt avseende

skall fästas vid förslag av dem, vilkas rätt är beroende av utredningen.

Delägare må förordnas till boutredningsman.

Är testamentsexekutör utsedd, skall förordnandet meddelas honom,

ej skäl äro däremot.

' ''

4

Där det prövas erforderligt, må flera boutredningsmän förordnas. Rättéh 'I

äger bestämma, att förvaltningen skall delas mellan dem, och skall därvid ' ^

tillika föreskriva, efter vilka grunder delningen skall ske.

' ^

K C

'"I. "™

p 8'

_

.

Vill boutredningsman frånträda sitt uppdrag och visar han skälig orsak,, t .

1 ^

T

"ti

til*

'f--' .t

skall han av rätten entledigas.

,,

Finnes boutredningsman icke vara lämplig eller bör han av annan särl "^

skild orsak skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det hegäres ayj

någon vars rätt är beroende av utredningen eller förhållandet eljest varder uä-

kunnigt. •

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman och förklaras te?-^

tamentet sedermera ogiltigt, skall rätten på begäran pröva, huruvida upp-iyia

draget likväl bÖr vara honom anförtrott.

-•'ÄJ

6 §.

.77%

Göres av samtliga delägare ansökan att boet ej längre skall förvaltas ävl,

1 •

,

U"

^

T

, -t

O

_ = -i, -.4

boutredningsman, och är ej fall för handen som i 1 § andra stycket sägs,

skall rätten, med boutredningsmannens entledigande, förordna därom, så:j

framt det kan ske utan fara för någon vars rätt är beroende av utredningen:

Är testamentsexekutör förordnad till boutredningsman, skall hans samtycke 7*7!

inhämtas.

1

7 §.

Avträdes dödsbos egendom till konkurs, är förordnandet för boutredningS-

man förfallet.

;

8 §.

3

Dör boutredningsman, skall det av den som har hans egendom i sin vai^ ^'^hv

utan dröjsmål anmälas hos rätten.

7"!,tu

9 §.

v

Har den som gjort ansökan enligt 1 § ej fullgjort vad i 2 § är stadgat,

skall rätten förelägga honom viss tid därtill, vid äventyr att, där det felandcy

¬

Nr 637

1S03

{

.^tillgängligt då ärendet upptages till vidare behandling, ansökningen

vara förfallen.

j-j v j i

iiän rätten meddelar beslut som avses i 1 eller 5 §, skola dodsbodel-

a genom särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig,

'tt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Där det prövas erforderligt,

1 delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kallas att inställa sig

or rätten,

^

j-

;Ej må någon förordnas till boutredningsman utan att han samtyckt dai*-

1 eller entledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att

a sig.

10 §.

an i ärende som avses i 1 eller 5 § slutligt beslut ej omedelbart meddelas,

r rätten, där det erfordras, meddela beslut att gälla intill dess att slutligt

lut föreligger; och skall vad i 9 § tredje stycket sägs vinna tillämpning,

råga om entledigande av boutredningsman dock endast där så kan ske

n märklig tidsutdräkt.

ot rättens beslut skall i händelse av missnöje talan föras särskilt. Mot

' ättens beslut må talan ej föras.

11 §.

Boutredningsmannen har att, med iakttagande av vad nedan är stadgat,

etaga alla för boets utredning erforderliga åtgärder.

Finnas tillgångarna ej förslå till gäldens betalning, skall boutrednings-

ånnen söka träffa uppgörelse med borgenärerna angående deras förnöjan-

Kan uppgörelse ej ernås och fylla delägarna ej bristen, skall boets egen-

av boutredningsmannen avträdas till konkurs,

fråga om rättshandlingar som i avsevärd mån inverka på delägarnas be-

Ining i boet samt beträffande andra angelägenheter av vikt, såsom avytt-

g av egendom som har särskilt värde för delägarna, avveckling av ro­

se som den döde idkat eller uppgörelse med borgenärerna, skall boutred-

gsmannen inhämta delägarnas mening, om det lämpligen kan ske.

12 §.

outredningsmannen företräder dödsboet mot tredje man samt äger att

och svara i mål som röra boet.

13 §.

ast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan

delägarna skriftligen med två vittnen lämna sitt samtycke eller, där det

an erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden. Vad nu är sagt länder

ej till inskränkning i den förfoganderätt som kan tillkomma boutred-

smannen enligt lagakraftvunnet testamente.

ar boutredningsmannen utan erforderligt samtycke företagit åtgärd som

rsta stycket sägs, är den ogill, om delägare väcker talan om Idander

•å inom tre månader från det han fick kännedom om åtgärden och senast

ett år sedan lagfart eller inskrivning beviljades.

14 §.

1 dödsboet hörande penningmedel, som göras räntebärande genom iii-

ing i bank, skola insättas i boets namn. Dödsboets egendom må ej hel-

eljest sammanblandas med vad boutredningsmannen eller annan tillhör,

töver vad av 18 kap. 5 § föranledes må egendom ej förskottsvis utgivas

, delägare, med mindre det kan ske utan men för annan, vai^s rätt är

oende av utredningen.

15 §.

snart dödsboet beretts för bodelning eller arvskifte samt delning kan

rum utan men för någon, vars rätt är beroende av utredningen, skall

¬

1804

1958

r éÉ"

<

boutredningsmannen göra anmälan härom till delägarna och avgiva redoyis

ning för sin förvaltning.

:i .

Sedan bodelning eller arvskifte förrättats av delägarna, skall houtröd-

ningsmannen till envar av dem utgiva honom tillkommande egendom. Samr;

ma lag vare, där av skiftesman verkställd delning blivit ståndande.

r

Har boutredningsman frånträtt uppdraget utan att det blivit slutfört efter

vad nu är sagt, är han ock redovisningsskyldig.

Ini' ^ „

16 §.

,

Kunna flera boutredningsmän, som hava förvaltningen odelad, ej enasjiKj

ärende, vari avgörandet tillkommer dem, och föreligger ej flertal för viss' J IÖID

mening, skall saken hänskjutas till rättens avgörande. Mot rättens beslut 'cl)if l

må talan ej föras.

•

17 §.

När dödsbodelägare begär det eller rätten eljest prövar lämpligt, skalbj

rätten förordna god man att öva tillsyn å boutredningsmannens förvaltning,'

såframt boutredningsmannen icke ställer säkerhet för ersättning som han i

kan finnas skyldig att utgiva. Gode mannen äger genomgå räkenskaper ocli •

andra handlingar ävensom verkställa inventering av egendomen. Han skall,'Ljp:

på föreläggande av rätten eller framställning av delägare, meddela upplys-'

ningar om boet och dess förvaltning samt, där anledning föreligger till an-' ^

märkning, göra anmälan hos rätten.

J -

Är god man ej utsedd, äger rätten, på ansökan av delägare eller eljesfe. '

förelägga boutredningsmannen att avgiva redogörelse för sin förvaltning

^

ler ock förordna någon att granska förvaltningen och däröver avgiva beiätt''

telse.

Har beslut enligt denna paragraf meddelats på ansökan av allenast vissa j

delägare, må rätten på talan av delägare föreskriva, att kostnaden ej skdf

stanna å boet utan av sökandena slutligen gäldas, med fördelning dem emelr

lan efter deras lotter i boet.

18 §.

Boutredningsman är pliktig att ersätta skada, som han uppsåtligen eller};^,^

av vårdslöshet tillskyndat dödsboet eller någon, vars rätt är beroende

utredningen.

;r

Äro flera utredningsmän ersättningspliktiga, svara de en för alla och alla

för en. Ersättningsbeloppet skall utredningsmännen emellan slutligen fö

delas efter den större eller mindre skuld som prövas ligga envar av dem

last.

Om skyldighet att hos bank nedsätta eller inbetala värdehandlingar

penningmedel, som tillkomma omyndig eller den för vilken god man for

ordnats, stadgas i föräldrabalken.

irbf

S.Ii (

^itij

19 §.

Om talan å boutredningsmans förvaltning gäller vad om syssloman •"

stadgat. Klandertalan må föras av envar delägare. Den som anställt kla

dertalan är berättigad att av dödsboet erhålla ersättning för rättegångskos

nåden, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till

godo.

•

>W|;

Boutredningsmannen äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom cr

sättning för sina kostnader. Lämnar boet ej tillgång, skall sådan gottgörelsc

gäldas av den på vars ansökan förordnandet meddelats. Äro flera betalnings

rln nn f/\r* OIIQ npli il 11n fnr pn

<1

mÅ.

skyldiga, svara de en för alla och alla för en.

'i

¬

•. -

Nr 637

1805

, :

20 §.

Örordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår

testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets ut-

ning erforderliga åtgärder.

,^Vad i 14—16, 18 och 19 §§ sagts om boutredningsman skall äga motsva-

de tillämpning å testamentsexekutör ävensom å den som genom testa-

ente förordnats att allenast i viss del verkställa utredningen efter den

ode; och skall jämväl om entledigande gälla vad om boutredningsman är

dgat.

21 §.

ättens beslut i ärenden enligt detta kapitel skola utan hinder av förd

agan lända till efterrättelse, dock ej beslut enligt 6 §.

*1' •

5

20 KAP.

Om bouppteckning

\

1 §.

ouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet, såframt

, å ansökan inom samma tid rätten med hänsyn till boets beskaffenhet

ér av annan särskild orsak förlänger tiden.

h

2 §.

ödsbodelägare som har egendomen i sin vård eller ock boutredningsman

testamentsexekutör skall bestämma tid och ort för bouppteckning samt

e två kunniga och trovärdiga gode män att förrätta den. Till förrättning-

iskola i god tid kallas samtliga delägare. Efterlevande make skall kallas,

då att han ej är delägare. Skall lott i kvarlåtenskapen åtnjutas först se-

arvinge eller universell testamentstagare avlidit, skall ock den kallas

m vid tiden för bouppteckningen är närmast att sålunda taga arv eller

stamente.

;Omhändertages ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testa-

ntsexekutor, ankommer på annan, som efter vad i 18 kap. 2 § sägs har

ndomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning.

3 §.

bouppteckningen angivas dagen för förrättningen, den dödes fullstän-

a namn, yi-ke och hemvist samt dödsdagen, så ock deras namn och hem-

t, vilka skolat kallas till förrättningen, med uppgift tillika, för under-

om hans födelsedag och för arvinge om hans skyldskap med den döde.

'nge skall angivas, ändå att det står fast att han är utesluten från del i

arlåtenskapen. Kan uppgift i visst hänseende ej lämnas, skall det anmår-

s>

Av bouppteckningen skall framgå vilka som närvarit vid förrättningen.

någon som skolat kallas ej närvarit, skall vid bouppteckningen fogas

.'s att han i tid blivit kallad.

, oets tillgångar och skulder antecknas sådana de voro vid dödsfallet,

gångarna upptagas med angivande av värdet.

/ever make efter, skola jämväl hans tillgångar och skulder antecknas;

k att, där giftorättsgemenskap var utesluten, anteckning skall ske alle-

tom efter den döde är arvinge eller universell testamentstagare som äger

maken taga andel i boet. Värdering verkställes av den efterlevandes

¬

f-

1806

1958

j^iftorättsgods samt, där efter den döde är arvinge eJler universell te

mentstagare varom nyss sagts, även av hans enskilda egendom.

•

|ij

§.

,' •

Är efter den döde testamente eller, om han var gift, äktenskapsförord ah-l'

gående förmögenhetsordningen, skall det intagas i bouppteckningen eller i ^ ,r

i bestyrkt avslu-ift fogas därvid såsom bilaga.

!

Bouppteckningen skall jämväl innehålla uppgift om sådan den döde tillr•

hörig livförsäkring som, enär förmånstagare är insatt, ej ingår i kvarlå=^ ' i,„

tenskapen.

Är bland delägarna laglottsberättigad arvinge, skall, där delägare begäri

det, i bouppteckningen uppgift lämnas om vad arvinge eller hans avkomling

av den döde mottagit i förskott eller eljest såsom gåva, så ock om gåva^

som efterlevande maken, dennes avkomling eller universell testamentsta--"

gare mottagit av den döde; och skall tillika uppgivas vad arvinge i förskott

erhållit av efterlevande makens giftorättsgods. Vad nu är sagt skall ej gälla^ |

där fråga är om sedvanliga skänker vilkas värde icke står i missförbållandé ,(i(f

till givarens villkor.

6 §•

Boet uppgives av den som vårdar egendomen eller eljest är med boet bäst i '

förtrogen. Det åligger envar delägare och efterlevande make, ändå att han jfsi

ej är delägare, att på anmaning lämna uppgifter till bouppteckningen,

^

Den som uppgivit boet skall å bandlingen teckna försäkran under edlig sK'

förpliktelse att hans uppgifter till bouppteckningen äro i allo riktiga och att

ej något är med vilja och vetskap utelämnat; och skall detta av honom med

ed bestyrkas, där talan om sådan edgång föres av någon, vars rätt kan bérö •

därav, eller ock av boutredningsman eller testamentsexekutör. Edgångsplikt'

Äli-

_ii__

ji ^

1_ _

•

•

åligger jämväl delägare eller efterlevande make som ej uppgivit boet. Här

annan tagit befattning med egendomen, må ock edgång åläggas honom,

skäl äro därtill.

v

Gode männen skola å bandlingen teckna bevis att allt blivit rätteligen abr is a

tecknat och tillgångarna efter bästa förstånd värderade.

'.iiiiä

7 §•

Finnes egendom å flera orter, må särskild bouppteckning förrättas å var^

je ort. I en av bouppteckningarna skall intagas sammanfattning av boets'

tillgångar och skulder, och skall vad i 5 § stadgas äga tillämpning allenask^%

å den bouppteckningen.

f ®

8 §.

Bouppteckning skall inom en månad efter upprättandet jämte bestyi'kt^'a

avskrift för registrering ingivas till rätten i den ort där den döde skolÖtj

svara i tvistemål i allmänhet eller, om behörig domstol ej sålunda finnéS, ' :

till Stockholms rådhusrätt. Äro flera bouppteckningar, skola de ingivas sairi-^^^

tidigt; och skall tiden härför räknas från det den sista bouppteckningeb^

upprättades.

) ,

Bestyrkt avskrift av bouppteckningen skall förvaras bos rätten. Är

avskrift ingiven, skall sådan tagas på boets bekostnad.

H

9§.

Det åligger rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats ppbi lsii

ingivits. Finnes det vara försummat, äger rätten vid vite förelägga viss tid i j j,

eller, där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta därom.

dant förordnande utgör ej binder att vara god man vid förrättningen.

j\ lili j

Registrering av bouppteckning må ej äga rum, där vid bouppteckningen

¬

, i,

r 637

1807

s éj hava så förfarits som i detta kapitel sägs. Är bouppteckning brist-

g, äger rätten med föreläggande av vite utsätta tid inom vilken bristen

all avhjälpas.

. ,0,1

Ben som är pliktig att lämna uppgift till bouppteckning må vid vite hallas

ill.

10 §•

Yppas efter boupptecknings förrättande ny tillgång eller gäld eller annan

aktigbet i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras handling, in-

attande tillägg eller rättelse; och gäller om sådan handling vad ovan är

dgat om bouppteckning.

-

21 KAP.

Om den dödes gäld

1 §•

; årder ej efter ansökan, som göres sist en månad efter det bouppteck-

gen förrättades, dödsboets egendom avträdd till förvaltning av boutred-

ingsman eller till konkurs, svara delägarna för sådan gäld efter den döde

vid bouppteckningens förrättande var dem veterlig.

ppas efter bouppteckningens förrättande ny gäld efter den döde och av-

des ej egendomen efter ansökan som göres sist en månad därefter, svarar

ägare, som sådan tid försuttit, för den gälden.

2 §.

ker egendomsavträde efter ansökan, som ingivits senare än en månad

r det bouppteckningen förrättades, är delägare pliktig att till dödsboet

'va det belopp, varmed gäld, som var honom veterlig en månad före an-

ningsdagen, överstiger värdet av den avträdda egendomen och eljest till-

gliga medel, men skall ej vidare mot enskild borgenär stå i ansvar efter

d i 1 § sägs.

Bär borgenär begär det, skall delägare med ed fästa, att gäld som yrkan-

Jet avs er ej var honom veterlig en månad före ansökningsdagen. Gitter han

gå eden, skall så anses som hade den gälden tidigare varit honom veterlig.

3 §.

örfaller delägares ansökan om boets avträdande till konkurs, enär egen-

men i stället sättes under förvaltning av boutredningsman, skall så anses

" m hade ansökan om avträde till sådan förvaltning gjorts den dag kon-

sansökningen ingavs.

4 §.

ava delägarna giltig anledning antaga, att de ej skola nödgas infria bor-

som den döde tecknat eller viss annan förbindelse, skall den gälden ej

es såsom veterlig.

5 §.

ker egendomsavträde efter det bodelning eller arvskifte ägt rum, skall

elningen eller skiftet gå åter. Då gälden finnes ej vara större än att den

betalas av den dödes tillgångar och, om han var gift, vad av andra ma­

ns egendom på hans lott belöpt, om gälden gått i beräkning vid bodel­

en, skall likväl avträdande till förvaltning av boutredningsman allenast

atta vad som enligt dennes prövning erfordras till gäldens betalning och

tnaderna för förvaltningen. Vad sålunda erfordras skall av delägarna ut-

as i förhållande till vad envar vid bodelningen eller arvskiftet njutit för

eket; och skall bodelningen eller skiftet i övrigt förbliva ståndande.

¬

SI

r4

älfl

1808

1958

Wi:

.

Yppas hos någon delägai-e brist, skal en y as av e ovnga med

vid bodelningen eller skiftet vunnit.

I^y

6 § .

' i;

Egendom, som utgivits såsom legat eller jämlikt ändamålsbestämmelse

skall återbäras, såvitt det erfordras för täckning av gäld. Finnes egendome

ej i behåll, skall dess värde gäldas, såvitt ej särskilda skäl äro däremot.

7 §.

Skyldighet att utgiva egendom jämlikt 5 eller 6 § skall tillika omfa

ränta eller avkomst av egendomen. Nödig kostnad för egendomen skall

sättas, så ock nyttig kostnad, där den var gjord i god tro.

;

8 §.

Innan den i 1 § första stycket stadgade tiden gått till ända eller, där boe

står under förvaltning av boutredningsman, uppgörelse träffats om borge­

närernas förnöjande, må betalning av gäld verkställas allenast där med fo

kan antagas, att betalningen ej länder till men fÖr borgenärer.

9 §.

Sedan den i 1 § första stycket stadgade tiden gått till ända, må borge "

fordra säkerhet för gäld efter den döde, som ej är till betalning förfall

och för vilken tillräcklig säkerhet ej finnes. Ställes ej säkerhet inom tre

nåder, må förfallotid ej tillgodonjutas.

10 §.

Är efter den döde gäld som ej förfaller inom sex månader, må den, d"

flera dödsbodélägare finnas eller allmänna arvsfonden är ensam delägar

bos borgenären uppsägas till betalning sex månader efter uppsägning

Borgenär, som för sin fordran bar säkerhet i inteckning, är dock ej skyl­

dig att taga betalning före förfallodagen, där han inom tre månader cft'

uppsägningen giver tillkänna att han vill hålla sig allenast till säkerbe ..

11 §.

;

Hava delägarna betalt gäld i strid med vad i 8 § sägs eller, under tid för ft

egendomsavträde enligt 1 § första eller andra stycket, till men för borgenä­

rer utgivit legat, fullgjort ändamålsbestämmelse, sålt, förpantat, annorlede '

använt eller ock förfarit boets egendom eller ådragit boet förbindelse, svar

de för sådan gäld efter den döde som, då de så förforo, var eller sist vi c

därefter förrättad bouppteckning blev dem veterlig. Kom av åtgärden all

nast ringare skada eller företogs den av obetänksambet eller bristande käk

nedom om boets ställning, skall allenast skadestånd gäldas.

' ci '

12 §.

Sker bodelning eller arvskifte innan all gäld är gulden, svara delägarn

för gäld efter den döde, som då var eller sist vid därefter förrättad boupp ,

teckning blev dem veterlig, Bodelning skall dock icke medföra sådan påfÖlj

't'"

där efterlevande maken ej erhållit något av den dödes egendom.

"

13 §.

JU

Hava delägarna, sedan boet blivit avträtt till förvaltning av boutrednings

man, utverkat rättens förordnande att boet icke längre skall sålunda förva

tas, skall i fråga om ansvar för gäld så anses som hade egendomsavträ

ei ägt rum.

14 §.

Försitter delägare, som bar boet i sin vård, tid för boupptecknings förräl>

tände, skall han svara för all den dödes gäld. Samma lag vare, där delägare

vid bouppteckningen eller dess edfästande genom veterligen oriktig uppg

eller svikligt förtigande äventyrar borgenärers rätt.

. ''

¬

: . ^

r 637

1809

15 §.

_

•äftar delägare i ansvar för gäld efter den döde, skall ansvarigheten ock

^ a annan boets gäld; och är delägare förty i fall som avses 1 2 § första

ket pliktig att utgiva vad som erfordras fÖr täckning av gäld, som före

ndomsavträdet ådragits boet.

16 §.

r;Vad i 1—4 samt 11—15 §§ stadgas om skyldighet för delägare att svara

r gäld skall ej äga tillämpning å delägare som är omyndig, ej heller å all-

'änna arvsfonden eller annan som företrädes av god man, men förmynda-

eller gode mannen skall gentemot borgenärerna svara för skada som

mmit av hans åtgärd eller försummelse.

i;

17 §.

ava flera enligt detta kapitel ådragit sig ansvar för gäld eller för skada,

a de en för aUa och alla för en. Vad sålunda utgivits skall dem emellan

elas enligt den i 18 kap. 6 § stadgade grunden.

18 §.

ar arvinge eller testamentstagare ej njutit förmån av boet och ej heller

't annan befattning därmed än att han fullgjort vad enligt 18 kap. 2 §

gger honom och deltagit i bouppteckningens förrättande, är han fri från

svar på grund av underlåtenhet att avträda boet.

19 §•

Finnes efter den döde allenast egendom som ej kunnat hos honom tagas

ät, skall vad i detta kapitel är stadgat om ansvar för gäld ej äga tillämp-

. Vad nu är sagt länder dock ej till inskränkning i delägares skyldighet

"låta egendomen eller dess värde gå i betalning för gälden.

22 KAP.

I'

Om verkställighet av legat och ändamålsbestämmelser

1 §.

, gat av oslufto skall utgivas så snart det kan ske utan men för någon,

s rätt är beroende av boets utredning.

öretages arvskifte innan legatet utgivits eller egendom, som därför er-

dras, blivit ställd under särskild vård, äro delägarna en för alla och alla

r en ansvariga för förordnandets verkställande såsom om skifte ej ägt

Vad sålunda utgivits skall dem emellan fördelas enligt den i 18 kap.

stadgade grunden.

2 §.

kall legat fullgöras av viss arvinge eller testamentstagare, är denne jdik-

att verkställa förordnandet, när han mottagit den egendom som är av-

d fö r legatets fullgörande. Där av hans försummelse beror att egendomen

utgivits till honom, skall han gälda skadan.

3 §.

årder i fråga om legat testamentstagarens rätt genom vanvård eller el-

t äventyrad, må rätten på ansökan förordna, att säkerhet skall ställas

legatets utgörande eller att egendom, varom fråga är, skall sättas under

kUd vård.

4§.

vser legat viss egendom, skall, där ej annat följer av testamentet, av-

tningen tillfalla testamentstagaren men nödig kostnad, vilken ej föran-

s av boutredningen, av honom gäldas innan egendomen utgives.

~58702Jf . Svensk författningssamling 1958, Nr 637 och 638

\

¬

1810

1958

5 §.

Ä legat, som avser visst penningbelopp, äger testamentstagaren, så\itr

s

annat framgår av testamentet, tillgodonjuta ränta efter fem för hundra ö'

året, sedan fyra månader förflutit från testators död.

jlii

6 §.

Vad i detta kapitel är stadgat om legat skall äga motsvarande tillämpnih

å ändamålsbestämmelse.

'

'• .9

Underlåter någon vad honom åligger med avseende å verkställande

ändamålsbestämmelse, må talan därom föras av testators arvinge, vai'e'

''I

han äger del i boet eller ej, efterlevande make, arvinges avkomling el

^

universell testamentstagare, så ock av boutredningsman eller testamen

exekutor.

Då fråga är om allmännyttigt ändamål, må talan jämväl föras på före

nande av länsstyrelsen i det län där verkställigheten huvudsakligen skall ' /j

23 KAP.

Om arvskifte

1 §.

M.

Arvskifte förrättas av arvingar oeh universella testamentstagare.

Var den döde gift, skall först bodelning äga rum mellan efterlevande

ken och övriga delägare efter vad i giftermålsbalken sägs.

2 §.

Mot delägares bestridande må skifte ej företagas, innan bouppteckn"

skett och all veterlig gäld blivit gulden eller delägaren fritagits från ansv

för gälden eller medel till dess betalning ställts under särskild vård.

Skall legat eller ändamålsbestämmelse fullgöras av oskifto, må skifte e

mot delägares bestridande äga rum, innan förordnandet verkställts ell

delägaren fritagits från att svara för dess fullgörande eller erforderlig eg

dom blivit ställd under särskild vård.

f-

Står boet under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexeku

må skifte ej företagas, innan denne anmält att utredningen slutförts.

3 §.

'i.

Envar delägai'e äger vid skiftet njuta lott i varje slag av egendom; d

bör vad ej lämpligen kan delas eller skiljas såvitt möjligt läggas å en lo'

Fordran å delägare skall tillskiftas denne så långt hans lott förslår.

4 §.

över arvskifte skall upprättas handling, som underskrives av delägar

med vittnen.

5 §.

Då delägare begär det, skall rätten förordna någon att vara skiftesm

Där det prövas erforderligt, må flera skiftesmän förordnas. Vid ansökning

skall fogas avskrift av bouppteckningen efter den döde eller, där inregis

ring skett, uppgift å dagen därför. ^

Står boet under förvaltning av sådan boutredningsman eller testainen

exekutor som ej är delägare, är han utan särskilt förordnande skiftesm

såframt ej annan förut blivit utsedd därtill.

, v

¬

Nr 637

1811

6 §.

'nnes skiftesman icke vara lämplig eller bör han av annan särskild or-

skiljas från uppdraget, skall han entledigas, då det begäres av någon,

rätt är beroende av skiftet, eller förhållandet eljest varder kunnigt.

r

7§.

innan rätten meddelar* b eslut som avses i 5 eller 6 §, skola delägarna ge-

m särskilda meddelanden av rätten erhålla tillfälle att yttra sig. Där det

vas erforderligt, skall delägare jämte sökanden på sätt nyss är sagt kal-

att inställa sig inför rätten.

j må någon förordnas till skiftesman utan att han samtyckt därtill eller

ledigas från sådant uppdrag utan att han erhållit tillfälle att yttra sig.

8 §.

kiftesmannen skall bestämma tid och ort för skifte samt till förrättning-

kalla delägarna. Vid förrättningen skall han lämna dessa det biträde som

nes erforderligt.

Kan enighet ej vinnas, har skiftesmannen att själv bestämma om delning-

och däröver upprätta handling, som av honom underskrives. Skiftes-

andlingen skall ofördröj ligen delgivas envai* delägare genom överlämnan-

e av besannad avslcrift. Vill delägare Idandra skiftet, skall han inom tre

ånader efter delgivningen väcka talan mot övriga delägare; försittes denna

d, ä r rätt till talan förlorad. I mål som nyss är sagt äger rätten inhämta

ande av skiftesmannen, så ock till honom återförvisa ärendet.

'

9 §.

-•Skiftesman äger av dödsboet erhålla skäligt arvode ävensom ersättning

r sina kostnader.

24 KAP.

Om avtal angående sammanlevnad i osldftat dödsbo

1 §.

ava, vid samförvaltning av dödsbo, delägarna överenskommit att leva

man i oskiftat bo, gäller, i den mån ej annat föranledes av a-^dalet, om

rvaltningens handhavande och boets företrädande vad i 18 kap. 1 § sägs;

h skall vad i 3, 4 och 6 §§ samma kapitel är stadgat äga motsvarande

ämpning,

2 §.

åvitt avkastningen ej skall användas till bekostnad av gemensam hus-

Ining eller eljest för gemensam räkning, är envar delägare berättigad

t efter varje kalenderårs utgång fordra delning av behållen avkastning.

3 §.

jHar e j tid fastställts för beståndet av avtal om sammanlevnad i oskiftat

är avtalet gällande tills tre månader förflutit sedan det blivit av någon

ägare uppsagt hos de övriga. Samma lag vare, där vid avtal gällande för

tämd tid sammanlevnaden fortsatt efter den tidens utgång.

4 §.

tTräder efterlevande make, som deltagit i avtalet, i nytt gifte, eller dör del-

e och efterlämnar han såsom dödsbodelägare någon, som ej deltagit

ytalet, skall detta, om uppsägning sker inom fyra månader därefter, upp-

att gälla tre månader efter uppsägningen.

¬

1812

1958

Där förmyndare eller god man deltagit i avtalet, skall vid förmyn

pets eller godmanskapets upphörande rätt till uppsägning som i

stycket sägs tillkomma den å vars vägnar avtalet slutits.

5 §.

1 \i

Har, efter det avtal om sammanlevnad i oskiftat bo slutits, väsentlig ä

ring inträtt i de förhållanden som därvid voro avgörande, eller finnes avt

let av annan särskild orsak ej böra bestå, må rätten på delägares talan fö

klara, att avtalet skall upphöra att gälla.

'

Om hävande av avtal, vars fortsatta bestånd medför äventyr för deläg'

som är omyndig eller för vilken god man är förordnad, är särskilt stadg

6§.

Förordnas om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman,

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo förfallet. Ej må sådant förordnan

meddelas på ansökan av delägare.

,1

25 KAP.

Om dödför klaring

t,

. -•>

1 §.

Är någon borta och hava sedan han veterligen sist var vid liv förfin

tio år eller, där han skulle vara över sjuttiofem år gammal, fem år, må ,

sökan göras om hans dödförklaring. Befann sig den bortovarande i livsfa

då han veterligen senast var i livet, må ansökan ske efter det tre år förfin

2§.

Ansökan om dödförklaring göres av den bortovarandes make, arving

eller annan, vars rätt kan bero av dödförklaringen, hos rätten i den ort, d"

den bortovarande senast haft hemvist inom riket, eller, om behörig domsto

ej sålunda finnes, hos Stockholms rådhusrätt.

3 §.

: *

Över ansökningen skall rätten höra den bortovarandes inom riket vistand

make och närmaste fränder, annan som kan antagas senast hava haft un­

derrättelse om den bortovarande, ävensom kyrkoherden och allmänna ålda- ,

garen i den ort, där han senast ägt hemvist inom riket.

j

4 §•

Är sådan tid förfluten som i 1 § sägs och utrönes ej att den bortovarand

avlidit, skall rätten utfärda kungörelse om ansökningen med kallelse å ho­

nom att senast viss dag, som ej må sättas tidigare än ett år därefter, anmäl

sig hos rätten. Kungörelsen skall även innehålla anmaning till envar, s

kan lämna upplysning i ärendet, att inom samma tid giva det rätten t'

if

känna.

,5^

Genom rättens försorg skall kungörelsen ofördröjligen införas i allmänn

tidningarna och tidning inom orten, så ock avsändas till pastorsämbetet

den församling, där den bortovarande senast haft hemvist inom riket, f

uppläsande i kyrkan så snart ske kan.

'"t

Har den i kungörelsen fastställda dagen gått till ända, skall rätten, o

•

sådan tid som i 1 § sägs är förfluten och man ej vet att den bortovarand

avlidit, förklara att han skall anses för död; och skall han antagas Iia

avlidit, i fall som i 1 § första punkten sägs vid utgången av den måna ^

då nyss angiven tid gick till ända eller, i fråga om Wtovarande som fyll I"

¬

37 och 638

1813

em men ej sjuttio år när han veterligen sist var vid liv, vid utgången

il månad under vilken han skulle hava fyllt sjuttiofem år samt, i fall

t andra punkten i samma paragraf, å den dag eller, om dagen ej är

d, vid utgången av den månad då livsfaran förelåg. I rättens beslut

1 angivas vilken dag sålunda är att antaga såsom dödsdag.

6 §.

å enligt lag tid skall räknas från dödsfall, skall, där dödförklaring skett,

rälcnas från det beslutet vann laga kraft.

7 §.

'nnes den dödförklarade sedermera vara vid liv, skall envar, som i följd

' ödfÖrklaringen tillträtt egendom, bära den åter. Samma lag vare, där

dödförklarade finnes hava avlidit å annan tid än den som antagits så-

dödsdag och med hänsyn därtill annan är berättigad till kvarlåtenska-

ar egendom som skall återbäras blivit till annan överlåten, är jämväl

iie återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen,

å egendom återbäres, skall ock gäldas ränta eller avkomst för tiden

er det innehavaren vann kunskap, att annan ägde bättre rätt till egen-

en, eller stämning blev honom delgiven. Har han för egendomen haft

ig kostnad, skall den ersättas; nyttig kostnad skall ock ersättas, där den

ar gjord å tid som nyss sagts.

t alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

o hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

räfta låtit.

ockholms slott den 12 december 1958.

GUSTAF ADOLF

IL.S.)

iustitiedepartementet)

INGVAR LINDELL

¬