SFS 1976:612

SFS 1976:612

Lag

Utkom från trycket

om ändring i föräldrabalkcn;

den 22 juli 1976

utfärdad den 23 juni 1976.

Enligt riksdagens besluf föreskrives i fråga om förä ldrabaiken^

dels att I -3 kap., 4 kap. 5 och 8 §§, 6 kap., 7 kap. 2, 4, 7, 8 och 10 §§, 11

kap. 1 och 2 §§, 12 kap. I §, 15 kap. 7 §, 20 kap. , 21 kap. 12 § samt rubri­

kerna till 1-3 och 20 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas nya paragrafer, 4 kap. 9-11 §§, 7 kap.

11-14 §§, 10 kap. 9 -17 §§, 11 kap. 12-17 §§, 18 kap. 12 och 13 §§ samt

21 kap. 14 §, av nedan angivna lydelse .

Till följd härav kommer balken att ha följande lydelse från och med den

dag då denna lag träder i kraft.

' Prop. 1975/76: 153. 170. L U 33. rskr 397,

'240

2 Balken o mtryckt 1974: 1038.

¬

1 kap. Om faderskapet till barn

1 § Är vid barns födelse modem gift, skall mannen i ä ktenskapet anses
som barne ts fader, om ej annat följer av 2 §. Detsamma g äller, om modem
är änka och barnet födes inom sådan tid efter mannens död att det kan vara

avlat dessförinnan.

SFS 1976:612

2 § Rätten skall förklara att mannen i äkten skapet ej är fader till barnet,

om

1. det är utrett att modem har haft samlag med annan än mannen under

tid då bamet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständighe­
ter är sannolikt att bamet har avlats av den andre,

2. det på grund av bamets arvsanlag eller annan särskild omständighet

kan hållas för visst att mannen ej är bamets fader, eller

3. bamet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde

åtskilda och det ej är sannolikt att makama ha haft samlag med var andra

under tid då b arnet kan vara avlat.

Godkänner mannen i äktensk apet skriftligen annan mans erkännande av

faderskapet och har i fråga om erkännandet iakttagits bestämmelsema i

4 §, skall därigenom anses fastställt att mannen i äktens kapet ej är bamets

fader. Erkännandet skall dock i det ta fall alltid var a skriftligen godkänt av

modem.

3 § Föreligger ej fall som avses i I § elle r har rätten meddelat förklaring
enligt 2 § första stycket, fastställes faderskapet genom erkännande eller
dom.

4

Erkännande av faderskap sker skriftligen och skall bevittnas av två

personer. Erkännandet skall skriftligen godkännas av barnavårdsnämnden

och av modern eller särskilt förordnad förmyndare för bamet. Har bamet
uppnått myndig ålder, skall erkännandet i stället godkännas av bamet
självt, Bamavårdsnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan

antagas att mannen är fader till bamet.

Erkännande kan ske även före bamets födelse.

Visas senare att den som har lämnat erkännande ej är fader till bamet,

skall rätten fö rklara att erkännandet saknar verkan mot honom.

5 § Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man
vara fader, om det är utrett att han har haft samlag med bamets moder un­

der tid då bamet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omstän­
digheter är sannolikt att bamet har avlats av honom.

2 kap. Om barnavårdsnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

I §" Skall ej enligt 1 kap. 1 § viss man anses som bams fader, åligger det

bamavårdsnämnden att försöka utreda vem som är fader till bamet och

sörja för att faderskapet fastställes, om den som har vårdnaden om bamet

är kyrkobokförd i riket eller vistas här eller om i annat fall vårdnadshava-

ren begär det och bamet är svensk medborgare.

' Förutvarande 4 § upphävd genom 1969: 617,

'' Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

1241

¬

SFS 1976:612

2 § Uppgift enligt 1 § åvilar barnavårdsnämnden i den kommun d är den

som har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd. Är v årdnadshavaren ej
kyrkobokförd i rike t, åvilar uppgiften barnavårdsnämnden i den kommun
där han vistas eller, om han ej vistas i riket, barnavårdsnämnden i Stock­

holm.

3 § Ändras förhållande som anges i 2 § sedan barnavårdsnämnden inlett
sin utredning, är nämnden ändock skyldig att slutföra sin uppgift.

Barnavårdsnämnden kan flytta över ärendet till barnavårdsnämnden i

annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Om sådant

beslut skall den andra barnavårdsnämnden genast underättas.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut enligt andra stycket föres hos läns­

styrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kam­

marrätten genom besvär.

4 § Barnavårdsnämnden skall vid sin utredning inhämta upplysningar från
modem och andra personer som kunna lämna uppgifter av betydelse för
utredningen.

På nämndens begäran skall barnavår dsnämnden i annan kommun lä mna

biträde vid utredn ingen.

t;,10

(, n(iv)

5 § Om faderskapsfrågan kan bedömas med tillräcklig säkerhe t på grund

av barnavårdsnämndens utredning, bör nämnden bereda den som antages

vara fader till bamet tillfälle att erkänna faderskapet.

6 § Barnavårdsnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum be­

träffande modem, bamet och den som kan vara fader till barn et, om denne

begär det eller anledning finns till antagan de att modem haft samlag med
mer än en man under tid då b amet kan vara avlat.

7 § Bamavårdsnämnden får lägga ned påböijad utredning angående fader­
skapet, om det

1. visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för bedömning av fa­

derskapsfrågan,

2. framstår som utsiktlöst att försöka få faderskapet fastställt av dom­

stol,

3. föreligger samtycke av modern eller särskilt förordnad förmyndare

enligt 4 kap. 5 § till adoption av b amet, eller

4. av särskilda skäl finns anledning till anta gande att fortsatt utredning

eller rättegång skulle vara till men för bamet eller utsätta modem för på­
frestningar som innebära fara för hennes psykiska hälsa.

Talan mot bamavårdsnämnds beslut att lägga ned påbörjad faderskaps­

utredning föres hos länsstyrelsen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut

föres talan hos kammarrätten genom besvär.

1242

8 § Vid bam avårdsnämnden skall föras protokoll över vad som förekom­

mer vid utredningen av betydelse för faderskapsfrågan. I protokollet an­
tecknas även sådana uppgifter som kunna ha betydelse för skyldigheten att
utge bidrag till bamets underhåll.

¬

Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Den skall vara slutförd inom ett år

från barnets födelse, om ej särskilda skäl föranleda annat.

9 § Skall viss man enligt 1 kap. 1 § anses som barns fader och är vårdnads-
havare för barnet kyrkobokförd i riket eller vistas vårdnadshavare här eller

är barnet svensk medborgare, skall barnavårdsnämnden, om v årdnadsha­

vare eller mannen begär det och det finnes lämpligt, utreda om annan man

kan vara fader till barnet.

Beträffande utredningen skola 2-6 och 8 §§ äga motsvarande tillämp­

ning, varvid dock vad som sägs i 2 § om vårdnadshavare skall gälla mo­

dem, när vårdnaden om barnet utövas gemensamt av henne och mannen.

Utredningen får läggas ned. om det föreligger skäl som anges i 7 § första

stycket 1 eller 4 eller det annars finnes lämpligt.

Talan mot barnavårdsnämnds beslut att icke påbörja utredning enligt

denna paragraf eller att lägga ned påbörjad utredning föres hos länsstyrel­
sen genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut föres talan hos kammarrätten
genom besvär.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

Mål om förklaring alt viss man ej är fader

1 § Vill man som enligt 1 kap. 1 § skall anses som barns fader vinna förkla­

ring enligt 1 kap. 2 § första stycket att han icke är fader till barnet, skall

han väcka talan härom mot barnet eller, om barnet har avlidit, dess arving­

ar.

Är mannen död och har han icke varaktigt sammanbott med ba rnet och

heller icke efter barnets födelse erkänt barnet som sitt, har var och en som

jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv efter mannen rätt att väc­
ka talan om att mannen ej är fader till barnet. Efterlämnar den avlidne för­

utom maka arvingar som avses i 3 kap. 1 § ärvdabalken, har var och en av
dem rätt att väcka talan under här angivna förutsättningar.

Rätt för arvinge att väcka talan föreligger ej, om vid mannens död mer

än ett år har förflutit från det att talan, som grundats på att mannen är fader

till barnet, väckts mot honom och han fått del därav eller om mer än et t år
har förflutit sedan anspråk på samma grund framställts mot mannens döds­
bo.

SFS 1976:612

2

Vill barn vinna förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket att viss man

ej är dess fader, skall barnet väcka talan härom mot mannen eller, om han
är död, hans arvingar. Efterlämnar mannen förutom maka arvingar som
avses i 3 k ap. 1 § ärvdaba lken, skall talan, såvitt angår dessa, riktas mot
dem som då talan väckes äro närmast till arv.

3 § Talan som avses i 1 eller 2 § får väckas vid rätten i den ort där barnet
har sitt hemvist eller, om det har avlidit, vid den rätt som har att upptaga

tvist om arv efter barnet. Målet up ptages av Stockholms tingsrätt, om ej
annan behörig domstol finns.

4 § Är part i mål som a vses i 1 eller 2 § underårig, får förmyndaren eller

god man, om s ådan enligt 18 kap. skall förordnas, föra talan för honom.

Modem skall höras i målet, om det kan ske.

® Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje styckena upphävs.

1243

¬

SFS 1976:612

Mål om fastställande av faderskap

5 § Talan om fastställande av faderskap väckes av ba rnet.

I fall som avses i 2 kap. 1 § föres barnets talan av b arnavårdsnämnden.

Har modem vårdnaden om b amet, får hon alltid föra barnets talan, även

om hon ej har uppnått myndig ålder. Talan får vidare alltid föras av särskilt

förordnad förmyndare för bamet.

6 § Är mål om fastställande av faderskap anhängigt, kan frågan om fader­
skapet till bamet prövas endast i det målet. Talan får i målet föras mot f le­

ra män. I avliden mans ställe stämmas de arvingar till den döde som anges i

2§.

I fall då bamavårdsnämnd har att sörja för att faderskap fastställes skall

nämnden föra talan mot den man eller de män som enligt nämndens utred­
ning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kunna

komma i fråga som fader till bam et.

På ansökan av svarande skall rätten utfärda stämning på man, som ej re­

dan är instämd i målet, och pröva om mannen är fader till b arnet. Om så­

dan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet om stämnings­

ansökan.

7 § 1 fall då bamavårdsnämnd har att sörja för att faderskap fastställes
väckes talan vid rätten i den ort dä r bamavårdsnämnden finns. Rätten kan

flytta över målet till annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta

handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väckes talan om fastställande

av faderskap vid den rätt där mannen skall svara i tvistemål i allmänhet el­

ler, om talan föres mot flera män, en av dem har att svara. Talan mot avli­

den mans arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar. Finns ej be­

hörig domstol enligt vad som nu h ar sagts, upptages målet av Stockholms

tingsrätt.

;|f#s

tillit

1244

8 § I samband med att bamavårdsnämnden väcker talan skall protokollet
över nämndens utredning ges in till rätt en. Väckes talan av annan och har

bamavårdsnämnden gjort utredning i frågan, skall rätten infordra barna­
vårdsnämndens protokoll.

Svarande skall delges protokollet i samband med stämningen .
Rätten kan förelägga bamavårdsnämnden att fullständiga utredningen

om faderskapet.

9 § Rätten skall se till att frågan om faderskapet till bamet blir tillbörligen
utredd. Var och en som kan föra talan på bamets vägnar skall beredas till­

fälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får ej äga rum i syfte att styrka att vittnet har haft samlag

med modern under tid då bamet kan antagas vara a vlat.

Talan får ej prövas slutligt före barnets födelse.

10 § Återkallas talan mot en av flera män, får målet avskr ivas i den delen

endast om alla samtycka. Avser återkallelse den som har stäm ts enligt 6 §

tredje stycket, krävs samtycke även från bamet.

¬

Samtidigt med att målet avskrives i viss del skall rätte n fatta beslut om

rättegångskostnaden i den delen.

11 § I fall då barnavårdsnämnd för talan om fastställande av faderskap gäl­
la i fråga om rättegångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18

kap. 1-7 §§ rättegångsbalken.

Part skall bära sin rättegångskostnad. Svarande kan dock förpliktas att

helt eller d elvis ersätta annan part dennes rättegångskostnad, om han har

förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om an­

nars särskilda skäl föreligga.

Har parts ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit på sätt som avses

i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han förpliktas ersätta kostnad

som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta härom även utan yr­

kande.

SFS 1976:612

12 § Fullföljes talan, skall den högre rätten pröva faderskapsfrågan i hela
dess vidd. Erinran härom skall intagas i föreläggande att inkomma med
genmäle.

Finner högre rätt att någon som icke är part i målet skäligen kan komma

i fråga som fader till barnet, skall domen på yrkande av part undanröjas

och målet i dess helhet visas åter till den domstol som först har dömt i må­

let.

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ äga motsvarande tillämpning vid måle ts

handläggning i högr e rätt. I fall då barnavårdsnämnd för talan äga även 8 §
tredje stycket och 11 § motsvar ande tillämpning i högre rätt .

Förening av mål

13 § Utan hinder av att viss man enligt 1 kap. 1 § skall anses som b arns fa­
der får, under förutsättning att talan som avses i 1 kap. 2 § fö rsta stycket

har anhängig^orts och ännu ej prövats, vid samma domstol väckas talan

om fastställande av att annan man är barnets fader. Om så sker, skola må­
len handläggas i en rättegå ng.

Bifallas såväl talan om förklaring enligt 1 kap. 2 § första stycket som ta­

lan om fastställande av faderskapet och fullföljes talan beträffande den

förstnämnda frågan, skall den högre rätten pröva också den andra frågan,

även om talan e j har fullföljts i den delen.

4 kap. Om adoption

1 § Man eller kvinna, som fyllt tjugufem år, må med rä ttens tillstånd anta­
ga adoptivbarn. Rätt att antaga adoptivbarn tillkommer även den som fyllt
aderton men ej tjugufem år, om adoptionen avser eget barn, makes barn el­

ler makes adoptivbarn eller om synnerliga skäl eljest föreligga.

2 § Den som är förklarad omyndig må ej utan förmyndarens samtycke an­
taga adoptivbarn.

3 § Makar må ej adoptera annorledes än gemensamt. Dock må ena maken
ensam antaga adoptivbarn, där den andre vistas å okänd ort eller är sinnes­
sjuk eller sinnesslö, ävensom eljest med den andres samtycke adoptera
dennes barn eller adoptivbarn eller ock eget barn.

1245

¬

SFS 1976:612

4 § Andra än makar må ej gemensamt antaga adoptivbarn.

5 § Utan eget samtycke må den som fyllt tolv å r ej adopteras; dock må,
utan hinder av att samtycke ej föreligger, adoption ske av den som är un­

der sexton år, därest det kan antagas lända honom till skada att han tillfrå­

gas.

Den som ej fyllt adei m år må ej adopteras utan föräldrarnas samtycke.

Modems samtycke skall hava lämnats sedan hon hunnit tillräckligt åter­

hämta sig efter nedkomsten. Vid adoption av adoptivbarn skall i stället in­
hämtas samtycke av adoptanten eller, om make adopterat andre makens
barn, av makarna.

Samtycke enligt andra stycket fordras ej av den som ä r sinnessjuk, sin­

nesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant fall för handen be­
träffande envar av dem som enligt andra stycket skall samtycka till adop­
tionen, skall i stället samtyc ke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares sam­

tycke.

1246

6 § Rätten skall pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Ej m å

tillstånd givas, med mindre adoptionen finnes lända till gagn för barnet

samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller eljest särskild

anledning är till adoptionen.

Ansökningen må ej bifallas, om å någondera sidan vederlag är givet eller

utfäst, ej heller om bidrag till barnets underhåll är avtalat, med mindre fr å­

ga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och beloppet inbetalts till

barnavårdsnämnden i den församling, där adoptanten är kyrkobokförd, el­
ler till nämnden utfärd ats förbindelse å beloppet, vilken blivit av sök anden

och nämnden god känd. För belopp, som inbetalts till nämnd en, skall ge­

nom dess försorg hos riksförsäkringsanstalten eller svenskt försäkringsbo­

lag inköpas en ef ter underhållsskyldigheten lämpad livränta åt barnet, där
ej enligt avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet må på an­

nat lämpligt sätt användas för barnets underhåll.

Avtal om vederlag eller underhåll, som bort föranleda avslag å ansök­

ningen därest avtalet varit för rätten kunnigt, vare, även om ansökningen
bifalles, utan v erkan.

7 § Såvitt angår adoptivbarnets ställning till adoptanten och dennes släk­
tingar upphör all verkan av adoptionen, om

1. adoptivbarnet adopteras av annan än adoptantens make, eller

2. adoptanten ingår äktenskap med adoptivbarnet.

8 § Vid tillämpning av bestämmelse i lag eller annan författning som tilläg­

ger släktskap eller svågerlag rättslig betydelse skall adoptivbarn anses som

adoptantens barn och icke som barn till sina biologisk a föräldrar. Har ma­

ke adopterat andre makens barn eller adoptivbarn, skall dock barnet anses
som makamas gemensamma.

Första stycket gäller ej, om ann at är särskilt föreskrivet eller följer av

rättsförhållandets natur.

9 § Laga domstol i ärende om antagande av adoptivbarn är rätten i den ort

där adoptanten har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad som

nu har sag ts, upptages ärendet av Stockholms tingsrätt.

.dlif

itj.lh

il fe

¬

10 § I ärende om antagande av adoptivbarn skall rätten inhämta upplys­
ningar om barnet och sökanden samt huruvida vederlag eller bidrag till

barnets underhåll är givet eller utfäst. Har barnet ej fyllt aderton år, skall

yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden i den kommun d är sökanden
är kyrkobokförd och från b arnavårdsnämnden i den kommun dä r den som

har vårdnaden om barnet är kyrkobokförd.

Fader eller moder, vars samtycke till adoptionen ej erfordras, skall än­

dock höras, om det kan ske. Vid adoption av adoptivbarn skall vad nu

sagts i stället gälla adoptanten eller, om make adopterat andre makens

barn, var och en av makarna. Finns särskild förmyndare vars samtycke ej

erfordras, skall även han hör as.

SFS 1976:612

11 § Mot rättens beslut i ären de om antagande av adoptivbarn får talan

fullföljas av sökanden eller den som skall höras i äre ndet.

12 och 13 W

5 kap. Om barnets namn

1 § Om barnets namn ä r särskilt stadgat.

2 och 3 §§^

6 kap. Om vårdnaden

1 § Barn st år under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller
av särskilt förordnad förmyndare till des s det fyllt aderton år eller ingått
äktenskap.

2 § Den som har vårdnad om barn skall söija för barnets person och giva

det sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavare skall tillse att barnet erhåller

uppehälle och utbildning efter vad so m är tillbörligt med hänsyn till föräld­

rarnas villkor och de tillgångar barnet kan äga samt barnets anlag.

3 § Vårdnadshavare skall utöva den uppsikt över barnet som är erforderlig
med hänsyn till barnets å lder och övriga omständigheter.

4 § Har vårdnadshavare låtit barnet taga tjänst eller annat arbete, varige­
nom barnet blivit i stånd a tt försörja sig, får barnet, sedan det fyllt sexton

år, själv säga upp avtalet samt sluta avtal om annat arbete av liknande art.

Vårdnadshavare har rätt att häva avtal som barnet har slutit enligt första

stycket, om det är erforderligt med hänsyn till barnets uppfostran eller väl­
färd. Har avtalet hävts, får barnet ej därefter själv sluta arbetsavtal.

I fråga om verkan av avtal, som barnet slutit utan erforderligt samtycke,

stadgas i 9 kap.

5 § Står barn under vårdnad av bägge föräldrarna, skall vad som sägs i
2-4 §§ gälla föräldrarna i fören ing. Är en av föräldrarna i följd av från­
varo, sjukdom eller annan orsak hindrad att deltaga i beslut rörande vård­

naden, vilket icke utan olägenhet kan uppskjutas, utövas bestämmanderät­
ten av den andre. Denne får dock icke ensam fatta beslut av ingripande be­
tydelse för barnets framtid, med mindre barnets bästa uppenbarligen krä­

ver det.

" Paragraferna upphävda genom 1970:840.

' Paragraferna upphävda genom 1963:523.

1247

¬

SFS 1976:612

1248

6 § Barnet står från födelsen under vårdnad av bägge föräldrarna, om
dessa äro gifta med vara ndra, och i ann at fall av modem ensam. Ingå för­
äldrarna senare äktenskap med vara ndra, står bamet från den tidpunkten

under vårdnad av dem bägge.

Första stycket gäller ej. om annat följer av 7-10 §§.

7 § Stå barn under vårdnad av bägge föräldrama och vilja föräldrarna eller

en av dem att vårdnaden icke längre skall tillkomma dem gemensamt, har

rätten på ansökan av endera att förordna vem av dem som skal l ha vårdna­

den om barnen eller, om ej alla barnen böra stå under den enes vårdnad,

hur de skola fördelas mellan föräldrarna. Äro föräldrama ense, skall rätten

besluta i överensstämme lse med vad de ö nska, om det ej är uppenbart stri­

dande mot bar nens bästa. 1 annat fall beslutar rätten efter vad som finnes

skäligt med hänsyn till barnens b ästa. Finnes med hänsyn till barnens bäs­

ta uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden, skall den­
na anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Dömes till äktenskapsskillnad mellan föräldrama, skall rätten tillika för­

ordna angående vårdnaden om barnen. Härvid äger första stycket motsva­

rande tillämpning. Äro föräldrarna ense om att vårdnaden skall tillkomma

dem gemensamt, skall dock rätten besluta i överensstämmelse därmed, om
det ej är uppenbart stridande mot barnens bästa.

8 § Står bam under vårdnad av endast den ene av föräldrarna, skall rätten

på ansökan av den andre överföra vårdnaden till honom, om det finnes

skäligt med hänsyn till bame ts bästa. Äro föräldrama ense att vårdnaden
skall överföras till den and re eller att vårdnaden skall tillkomma dem ge­

mensamt, skall rätten på ansökan besluta i överensstämm else därmed, om

det ej är uppenbart stridande mot bamets bästa.
9 § Står bam under vårdnad av bägge föräldrama och gör sig en av dem
skyldig till grovt missbmk eller grov försummelse vid vårdnadens utövan­

de eller innebär hans deltagande i vårdnaden eljest fara för bamets utveck­

ling, skall rätten på anmälan av bamavårdsnämnd förordna att vårdnaden
skall tillkomma endast den andre, om det ej är uppenbart med hänsyn till
bamets bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad förmynda­

re.

Står bam under vårdnad av e ndast den ene av föräldrama och inträffar i

fråga om honom sådan omständighet som avses i första sty cket, skall rät­

ten på anmälan av ba mavårdsnämnd förordna den andre att utöva vårdna­

den, om det ej är uppenbart med hänsyn till bamets bästa att vårdnaden

bör anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

10 § Står barn under vårdnad av bägge föräldrama och dör en av dem, till­

kommer vårdnaden den andre.

Står bam under vårdnad av en dast den ene av föräldrarna och dör han,

skall rätten på ansökan av den andre eller på an mälan av barnavårdsnämnd
förordna den andre att utöva vårdnaden, om det ej är uppenbart med hän­
syn till barnet s bästa att vårdnaden bör anförtros åt särskilt förordnad för­

myndare.

Äro bägge föräldrama döda. utövas vårdnaden av förmynda ren.

11

Fader eller moder som är skild från vårdnaden får ej betagas tillfälle

" Förutvarande 11 S upphävd genom 1971: 870.

iff

¬

till umgänge med barnet, med mindre särskilda omständigheter föranleda

det. Nöjes han ej med vad som härom bestämmes av den som har vårdna­
den, skall rätten besluta i frågan.

12

Fråga rörande vårdnad om barn upptages av rätten i den ort där

vårdnadshavare har sitt hemvist. Vad nu sagts utgör dock ej hinder att

upptaga fråga om vårdnad i samband med äk tenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första s tycket, upptages

vårdnadsfrågan av Stockholms tingsrätt.

13 § I mål eller ärende angående vårdnad om barn kan rätten för tiden intill

dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger förordna om vårdnaden
efter vad som finnes skäligt.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när

målet eller ärendet avgöres, om åtgärden skall best å.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

14 § I mål eller ärende angående vårdnad om barn gälla i fråga om rätte­

gångskostnad andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1-7 §§ rätte­

gångsbalken.

Vardera parten skall bära sin r ättegångskostnad. Part kan dock förplik­

tas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om
han har förfarit på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller

om annars särskilda skäl föreligga.

Skall part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rätte­

gångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit

på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och därigenom vål­

lat kostnaden eller del därav, kan han förpliktas att jämte parten ersätta

kostnaden. Rätten kan besluta härom även utan yrkande.

Första-tredje styckena äga motsvarande tillämpning vid målets eller

ärendets handläggning i högre rätt .

7 kap. Om underhållsskyldighet
1 § Föräldrarna vare skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets uppe­

hälle och utbildning, om ej barnet har egna tillgångar.

Underhållsskyldigheten upphör ej innan barnet erhållit den utbildning

som med hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas till­

börlig och ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år.

2 § 1 kostnaden för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga

del efter sin förmåga.

Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barn et, skall betala under­

hållsbidrag. Äro föräldrarna gifta med varandra men tillkommer vårdna­

den om barnet endast den ene av dem och leva de ej åtskilda, gäller dock 5

kap, giftermålsbalken.

Det åligger barnavårdsnämnd, som enligt 2 kap. 1 § skall sörja för att fa­

derskapet till barn fast ställes, att tillse att barnet tillförsäkras underhåll.

" Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.

79—SFS 1976

SFS 1976:612

1249

¬

SFS 1976:612

3 § Är barnet, sedan dess rätt till underhåll enligt 1 § upphört, i följd av
sjukdom eller annan dylik orsak ur stånd att själv försörja sig, vare föräld­

rarna i mån av förmåga skyldiga att giva barnet skäligt under håll.

Enahanda underhållsskyldighet åligge barnet emot fader eller moder,

som av sjukdom eller annan dylik orsak är ur stånd att själv försöija sig.

4 § Har make under sin vårdnad barn som ej är även andra makens barn,
är andra maken jämte honom skyldig att efter sin förmåga bidraga till bar­

nets underhåll, så länge äktenskapet består.

Vad nu sagts medför ej ändring i den underhållsskyldighet som må åligga

den andre av barnets föräldrar.

5 § 10

6 § Betalning av underhållsbidrag skall erläggas i förskott för kalendermå­

nad, om ej på grund av särskilda omständigheter annorlunda bestämmes
av rätten eller genom avtal som i 7 § andra stycket sägs. Förskottsbetal­
ning utöver vad nu sagts medför ej befrielse från att gälda underhållsbidrag
för den tid sådan betalning avser.

7 § Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet som

ovan sägs utgör ej hinder för den underhållsberättigade att göra gällande

rätt till högre underhållsbidrag.

Gäller avtalet underhåll enligt 1 § t ill barn vars föräldrar vark en vid dess

födelse voro eller därefter ha varit gifta med varandra , är det dock bindan­
de för den under hållsberättigade, om avtalet slutits genom skriftlig, av två

personer bevittnad handling och godk änts av barnavårdsnämnden. Vård-
nadshavare får sluta avtal som nu h ar angetts, även om vårdnadshavaren

ej har uppnått myndig ålder. Innefattar avtalet åtagande att till barnets un­
derhåll utge visst belopp en gång för alla, skall beloppet betalas till barna­

vårdsnämnden, och skall med beloppet så förfaras som i 4 kap. 6 § sägs
med avseende på där nämnt engångsbelopp.

Avtal angående underhållsbidrag till barn kan slutas även före barnets

födelse.

8 § Utan hinder av vad genom dom eller genom avtal, som enligt 7 § är

bindande jämväl för den underhållsberättigade, blivit bestämt om under­

hållsbidrag äger rätten annorlunda förordna därom, när ändrade förhållan­

den påkalla det. Under samma förutsättning må ock avtal om underhållsbi­
drag, som enligt 7 § icke är bindande för den underhållsberättigade, på ta­

lan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Är underhåll som avses i

i § fastställt att utgå till dess barnet nått viss ålder, vare det ej hinder att

göra gällande rä tt till bidrag för tid där efter, ändå att fall ej är för handen
som nyss är sagt.

Talan som avses i första stycket må ej föras i fråga om avtal, varigenom

underhållsskyldig, i den ordning som stadgas i 7 § andra styck et, åtagit sig

att till fullgörande av underhållsskyldighet som d är avses utgiva visst be­

lopp en gång för alla.

1250

Paragrafen u pphävd genom 1971:870.

ns

Bl

II

^5111

¬

9 § Är iivtal, som makar med avseende å förestående äktenskapsskillnad

slutit om underhåll till barn, uppenbart obilligt för ena maken, må avtalet

på hans talan av rätten jämkas. Har talan ej väckts inom ett år från det äk­
tenskapsskillnaden meddelades, är rätten till talan förlo rad.

Q

10 § Talan om underhåll till barn upptages av rätten i den ort där svaran­

den har sitt hemvist. Sådan fråga kan väckas även i samband med mål rö­

rande fastställande av faderskapet till b arn.

Första stycket utgör ej hinder att upptaga fråga om underhåll i samband

med äktenskapsmål.

Finns ej behörig domstol enligt vad som sägs i första eller and ra stycket,

upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Har rätten att avgöra vilken av flera män som är fader till barn et, får ta­

lan om und erhållsbidrag ej prövas slutligt innan faderskapsfrågan har av­

gjorts genom dom som vunnit laga k raft.

SFS 1976:612

11 § I mål om underhåll till barn får vårdnadshavare föra talan för barnet,
även om vårdnadshavaren ej har uppnått myndig åld er. Är särskild för­

myndare förordnad för barnet, har han samma rätt att föra talan för barnet.
Även barnavårdsnämnd som enligt 2 § tredje stycket skall tillse at t barnet
tillförsäkras underhåll får föra sådan talan. Var och en som kan föra talan

för barnet skall beredas tillfälle att yttra sig i målet.

Underhållsbidrag får bestämmas till olika belopp för särskilda delar av

underhållstiden.

Underhåll till barn får ej mot den underhållsskyldiges bestridande be­

stämmas för tid efter det barnet fyllt aderton år, innan det kan tillförlitligen

bedömas huruvida underhållsskyldighet föreligger därefter.

12 § I mål om underhåll till barn kan rätten för tiden intill dess laga kraft

ägande dom el ler beslut föreligger förordna om u nderhållet efter vad som
finnes skäligt. Skyldighet att utge bidrag får dock ej åläggas någon, om icke
sannolika skäl föreligga att han är bidragsskyldig. Har fråga om underhåll

väckts i samband med mål om fastställ ande av faderskap till barn , får för­

ordnande som nu nämnts e j meddelas, om flera män äro instämda i målet.

Förordnande enligt första stycket kan på yrkande meddelas utan huvud­

förhandling. Innan förordnande meddelas, skall motparten beredas tillfälle
att yttra sig över yrkandet. Har förordnande meddelats, prövar rätten när
målet avgöres, om åtgärden skall bestå.

Förordnande som nu nämnts går i verkställighet lika med laga kraft

ägande dom men kan när som helst återkallas av rätten.

13 § Har någon genom skriftlig, av två personer bevittnad handling åtagit
sig att till barn för vilket faderskapet skall fastställas utge underhållsbidrag

för tid intill dess resultatet av blodundersökning om faderskapet föreligger,
gäller i fråga om verkställighet på grund av handlingen vad som är föreskri­

vet om verkställighet på grund av förbind else att utge underhåll enligt den­
na balk.

Beträffande åtagande enligt första stycket skall i ö vrigt i tillämpliga delar

gälla vad som i lag eller annan författning är föreskrivet för fall då rätten
enligt 12 § har meddelat föro rdnande om underhållsbidrag till barn.

1251

\

, 'i,'-

¬

SFS 1976:612

Om rätt att i vi ssa fall få ersättning av allmänna medel för utgivna under­

hållsbidrag finnas särskilda bestämmelser.

14 § Har viss man enligt I k ap. 1 § an setts som barns fader och fastställes
att annan man är fader till barnet, har den förstnämnde endast om särskilda
skäl föreligga rätt till ersättning av den andre för kostnader som han har

haft för barnets försörjning.

8 kap."

9 kap. Om underårigs omyndighet

1 § Den som är under aderton år (undcrårif>) är omyndig och äger icke
själv råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser i vidare mån än
som följer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv

genom gåva eller testamente.

2 § Om rätt för underårig att själv taga tjänst eller annat arbete stadgas i 6

kap.

2 a § Underårig med eget hushåll får för den dagliga hushållningen eller
uppfostran av barn, som tillhör hushållet, själv ingå sådana rättshandling­

ar, som sed vanligen företagas för dessa ändamål.

Rättshandling som avses i första stycket är dock ej bindande för den un-

derårige, om den med vilken rättshandlingen slöts insåg eller bort inse, att
det som anskaffades genom rättshandlingen ej var erforderligt.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt

första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren frånkänna honom

behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på ansökan av förmyndaren el­

ler den omyndige, om ändrade förhållanden inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i allmän­

na tidningarna och tidning inom orten.

3 § Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat ef­

ter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egen­

dom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren må med överförmyndarens samtycke omhändertaga egen­

dom, varom i för sta stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hän­

syn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas,
skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

3 a §'2

1252

4 § Har genom gåva eller testamente egendom tillfallit underårig under

villkor att han må själv råda däröver, skall vad i 3 § andra stycket stadgas

äga motsvarande tillämpning, dock att överförmyndarens samtycke er­
fordras blott i d et fall att den underårige fyllt sexton år. I s ådant fall skall

" Kapitlet upphäv t genom 1973 :802.

Paragrafen upphävd genom 1974:236.

¬

överförmyndaren, innan samtycke gives, bereda jämväl fängesmannen el-

SFS 1976:612

ler hans arvingar tillfälle att yttra sig, om de t kan ske utan märklig omgång
eller tidsutdräkt.

5 § Idkar underårig, som fyllt sexton år, näring med tillstånd varom i 15

kap. 13 § sägs. äge han ingå sådana rättshandlingar, som falla inom områ­

det för rörelsen. Vad nu är stadgat gälle dock ej i fråga om rättshandling
som avses i 15 kap. 15 §.

6 § Har underårig utan erforderligt samtycke ingått avtal, äge den, med

vilken avtalet slöts, frånträda avtalet, så länge det ej blivit godkänt eller
behörigen fullgjort. Visste han att avtalet slöts med underårig, må han

dock ej, med mindre han hade anledning antaga att den underårige ägde

behörighet att sluta avtalet, frånträda detta under den tid som vid dess in­

gående må hava blivit bestämt för godkännande eller eljest skäligen kunde

beräknas åtgå därför. Ej må den, hos vilken underårig tagit t jänst eller an­
nat arbete, frånträda avtalet härom, så länge detta fullgöres av den under­

årige.

Meddelande, varigenom avtalet frånträdes, må ske jämväl till den under­

årige själv.

7 § Varder avtal, som und erårig ingått utan erforderligt samtycke, ej gäl­
lande, bäre envar åter vad han mottagi t eller utgive, om det ej kan ske, er­
sättning för dess värde. Dock vare den underårige, där ej i andra stycket
annorlunda stadgas, icke pliktig att utgiva sådan ersättning i vidare mån än
vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller eljest finnes hava för

honom medfört nytta.

Har den underårige vid a vtals ingående genom falska uppgifter om sin

behörighet vilselett den, med vilken avtalet slöts, vare han, om avtalet ej
blir gällande, pliktig att i den omfattning som prövas skälig utgiva ersätt­
ning för den förlust som föranletts av avtalet. Var förfarandet straffbart,

skall ersättning gäldas efter vad i allmänhet gäller om skadestå nd på grund
av brott.

10 kap. Om omyndighet på grund av rättens beslut

1 § Den som fyllt aderto n år skall av rätten förklaras omyndig, om han på
grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk ab­
normitet av annat slag är ur stånd att vårda sig eller sin egendom och det

icke är tillräckligt att god man fö rordnas för honom eller att han på annat
mindre ingripande sätt får bistånd i v ården av sina angelägenheter.

2 § Föreligger beträ ffande underårig sådant fall som avses i 1 §, må rätten

förklara, att han skall förbliva omyndig jämväl efter uppnådd myndighets­
ålder.

3 § Har någon förklarats omyndig enligt vad i 1 eller 2 § säg s, äge han ej

råda över sin egendom e ller åtaga sig förbindelser i vidare mån än som föl­

jer av vad som skall gälla på grund av lag eller villkor vid förvärv genom

gåva eller testamente.

1253

\

¬

SFS 1976:612

4 § Den som är förklarad omyndig må utan hinder därav själv sluta avtal
om tjänst ell er annat arbete. Dock äge rätte n, när hänsynen till den omyn­

diges välfärd kräver det, förordna, att sådant avtal skall för honom ingås

och uppsägas av förmyndaren. Har sådant förordnande givits, äge förmyn­

daren jämväl häva avtal, som efter omyndighetsförklaringen ingåtts av den

omyndige.

5 § Den omyndige äge själv råda över vad han genom eget arbete förvärvat
efter omyndighetsförklaringen. Detsamma gäller avkastningen av sådan
egendom och vad som trätt i egendomens ställe. I fråga om rätt för förmyn­
daren att omhändertaga egendomen skall 9 kap. 3 § andra stycket äga

motsvarande tillämpning.

6 § Vad i 9 kap . 4 och 5 §§ stadgas med avsee nde å underårig skall i till­
lämpliga delar lända till efterrättelse i fråga om den som är förklarad omyn­
dig.

7 § Om verkan av avtal, som den omyndige ingått utan erforderligt sam­

tycke, gälle vad i 9 kap. 6 och 7 §§ sägs.

8 § Omyndighetsförklaring skall av rätten hävas, om skäl för omyndig­

hetsförklaring icke längre föreligger.

0H'

)|te

9 § Ansökan at t någon skall förklaras omyndig skall, då fråga är om den

som har uppnått myndig ålder, upptagas av rätten i den ort där den so m av­

ses med ansökningen har sitt hemvist. Finns ej behörig domstol enligt vad
som nu har sagt s, upptages målet av Stockholms tingsrätt.

Avser ansökningen att underårig skall förbli omyndig även efter upp­

nådd myndighetsålder, hör målet till den rätt där förmynderskapet är in­
skrivet eller, om inskrivning icke ägt rum, till den rätt dä r inskrivning skall

ske.

Ansökan om hävande av omyndighetsförklaring upptages av den rätt där

förmynderskapet för den omyndige är inskrivet.

10 § Ansökan om omyndighetsförklaring får göras, förutom av den som

ansökningen gäller, av hans make och närmaste fränder så ock av överför­

myndaren samt. i fal l som avses i 2 §, av förmynd aren.

Hävande av omyndighetsförklaring får sökas av den omyndige själv,

hans förmyndare eller överförmyndaren.

En

1254

11 § Har ansökan om omyndighetsförklaring gjorts av den, vars försättan­

de i omynd ighet det är fråga om. eller har denne medgivit att omyndighe ts­
förklaring meddelas, får rätten utan huvudförhandling omedelbart företaga

målet till avgörande.

1 annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggan­

de för den. vars försättande i omyndighet det är fråga om. att svara i målet.

Angående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

Om den. vars försättande i omyndigh et det är fråga om, uppenbarligen ej

förstår vad saken gäller eller skulle lida allva rlig skada av att få del av an­
sökningen om omyndighetsförklaring, skall rätten förordna god man var-

/

¬

om sägs i 18 kap. att i måle t företräda honom och bevaka hans rätt. I fråg a
om ersättning till sådan god man äga bestämmelserna i 13 § andra styck et
om ersättning till biträde motsvarande tillämpning.

12 § Ansökan av den som försatts i omyndighet att bli förk larad myndig
får, om den finnes uppenbart ogrundad, avslås omedelbart utan huvudför­

handling, Har ansökan om hävande av omyndighetsförklaring gjorts eller
tillstyrkts av såväl förmyndaren som överförmyndaren, får målet också fö­
retagas till avg örande omedelbart utan huvudförhandling, om förmynda­
rens eller överförmyndarens inställelse ej finnes vara behövlig för målets
utredning.

I annat fall än som avses i första stycket skall rätten utfärda föreläggan­

de för den som ansökningen gäller, förmyndaren och överförmyndaren att
svara i målet, allt i den mån de ej ha gjort eller tillstyrkt ansökningen. An­
gående sådant föreläggande gäller vad som är föreskrivet om stämning.

SFS 1976:612

13 § Har ansökan gjorts att någon skall förklaras omyndig och föreligger ej
fall som avses i 11 § tredje stycket, skall rätten förordna biträde att bevaka

hans rätt i mål et, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras. Begär den
som försatts i omyndighet att förklaras åter myndig, skall rätt egångsbiträ­

de också förordnas, om det ej är uppenbart att biträde ej erfordras.

Den som föro rdnats till rätt egångsbiträde har efter rättens prövning rätt

till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg

som uppdraget krävt. Ersättningen skall stanna på statsverket, såvida ej
motparten till den, för vilken rättegångsbiträde förordnats, finnes böra
åläggas att gottgöra statsverket kostnaden.

14 § Kan dom i mål om omyndig hetsförklaring ej ges omedelbart, får rät­
ten, om dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara fpr den vars försättan­
de i omyndighet det är fråga om eller för hans egendom, förordna att han
skall vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres av rätten. Förordnan­
de som nu n ämnts får meddelas utan huvudförhandling.

Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall, om det kan ske

utan märklig ti dsutdräkt, den vars försättande i omyndighet det är fråga
om beredas tillfälle att yttra sig. Förordnandet kan när som helst återkallas
av rätten.

15 § Rätten får ej förklara någon omyndig eller förklara någon åter myndig
utan att läkarintyg angående hans sinnestillstånd har företetts. Närmare

bestämmelser om sådant intyg meddelas av regeringen.

16 § Har den som förklarats omyndig blivit förklarad åt er myndig, får ta­
lan mot domen fullföljas av var och en som enligt 10 § är behörig att föra
talan om hans fö rsättande i omyndighet, s å ock av förmyndaren.

17 § Dom varigenom någon förkla rats omyndig samt förordnande som av­
ses i 14 § skall ofördröjligen genom rättens försorg kungöras i Post- och In­

rikes Tidningar.

Har dom, varigenom någon förklarats omyndig, blivit ändrad i h ögre rätt

genom dom som vunnit laga kraft, eller har den som förklarats omyndig

1255

¬

SFS 1976:612

förklarats åter myndig genom laga kraft ägande dom. eller har förordnande

som avses i 14 § återkallats eller i högre rätt upphävts, skall kungörelse
därom ske enligt första stycket.

11 kap. Om förmyndare

1 § För barn som står under vårdnad av bägge föräldrarna äro föräldrarna

förmyndare. Dör en av föräldrarna eller kan någon av dem enligt 4 § icke

vara förmyndare, eller blir någon av dem entledigad från förmynderskapet,

är den andre barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina föräldrar är

denne ensam förmyndare.

2 § Ingår underårigt barn äktenskap, skall den som vid äktenskapets ingå­

ende var förmyndare för barnet alltjämt vara barnets förmyndare.

3 § Finnes ej någon som efter vad i 1 eller 2 § sägs skall vara förmyndare

för underårig. skall rätten förordna förmyndare.

För den som är förklarad omyndig skall ock förmyndare förordnas.

4 § Den som själv är omyndig må ej vara förmyndare; och upphöre därför

förmyndares befattning, om han varder förklarad omyndig.

Har förmyndare förordnats enligt 3 § första stycket på grund av att fader

eller moder är underårig, gäller förordnandet till dess fadern eller modern
har uppnått myndig ålder.

5 § När förmyndare skall förordnas, skall därtill utses en rättrådig, erfaren

och i övri gt lämplig man eller kvinna.

För underåriga syskon bör gemensam förmyndare förordnas, såvida

icke särskilda skäl tala däremot.

6 § Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för uPderårig, och
hava föräldrarna eller en av dem givit tillkänna, vem de önska till förmyn­

dare för den underårige, varde han därtill förordnad, såframt han ej ^nijes
olämplig.

7 § För omyndig må. när omständigheterna sådant påkalla, flera förmyn­

dare förordnas.

Prövas den eller de som på grund av lag skola vara förmyndare icke

lämpligen böra handhava förmynderskapet allena, skall medförmyndare

förordnas.

1256

8 § Förmyndare äger på begäran bliva entledigad från förmynderskapet.

Vad nu sagts gäller dock ej, om förmynderskapet för underårig utövas av

föräldrarna eller en av dem och särskilda skäl tala mot att förmyndaren
entledigas.

9 § Gör förmyndaren sig skyldig till missbruk eller försummelse vid ut­

övandet av sin befattning, eller kommer han på ekonomiskt obestånd, och

prövas han på grund härav vara olämplig såsom förmyndare, eller finnes

¬

han av annan orsak icke längre lämplig att innehava föimynderskapet, var­

de han entledigad.

10 § Dör förmyndaren, och finnes ej någon som på grund av lag skall vara

förmyndare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhål­

landet till den rätt, hos vilken förmynderskapet är eller skall vara inskrivet.

11 § Förmynderskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

12 § Fråga om för ordnande av förmyndare för underårig upptages av den

rätt där förmynderskapet är inskrivet eller, om inskrivning av förmynder­

skapet icke ägt r um, av den rätt där inskrivning skall ske.

Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, skall förmynda­

re förordnas av den rätt där ansökningen om omyndighetsförklaring gjor­

des. Erfordras ny för myndare, skall s ådan förordnas av den rätt där för­

mynderskapet är inskrivet.

Fråga om entle digande av förmyndare upptages av den rätt där förmyn­

derskapet är inskrivet eller skall inskrivas.

13 § I ä rende om förordnande av förmyndare skall rätten bereda överför­

myndaren tillfälle a tt lämna förslag på person som ä r lämplig för uppdra­

get.

14 § Ingen får förordnas till förmyndare eller entledigas från sådan befatt­

ning utan att ha fått tillfälle att yttra sig i ärende t.

15 § Kan slutligt beslut ej ges omedelbart i ärende om förordn ande av för­

myndare, får rätten, om omedelb ar vård erfordras om den omyndiges an­

gelägenheter, förordna förmyndare för tiden intill dess ä rendet avgöres av

rätten.

Har i mål om omyndighetsförklaring rätten meddelat beslut enligt 10

kap, 14 § om att den, vars försättande i omyndighet det ä r fråga om, skall

vara omyndig för tiden intill dess målet avgöres, skall rätten i där angiven
ordning förordna förmyndare för honom för nämnda tid.

16 § Uppkommer fråga om förmyndares entledigande av orsak som anges
i 9 § och kan slutligt beslut ej ges omedelba rt, får rätten, om dröjsmål skul­
le medföra fara för den omyndiges rätt och b ästa, förordna om förmynda­

rens skiljande från utövningen av förmynderskapet för tiden intill dess

ärendet avgöres av rätten.

Innan beslut fattas om fö rmyndarens skiljande från utövningen av för­

mynderskapet, skall, om det kan ske utan märklig tidsutdräkt, förmynda­
ren beredas tillfälle att yttra sig.

17 § Ansökan om förmyndares förordnande eller entledigande får göras,

förutom av överförmyndaren och förmyndare, av den omyndige själv, om

han fyllt sexton år, samt av hans make och närmaste fränder. Förmyndare,

som gjort sig skyldig till försummelse i vårdnaden om underårig. får entle­
digas även på ansökan av barnavårdsnämnd. Fråga som avses i denna pa­

ragraf skall rätten också taga upp självmant, när anledning förekommer

därtill.

SFS 1976:612

1257

v

v..

¬

SFS 1976:612

I ärende som avses i första stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år, bereda denne tillfälle att yttra sig. om det kan ske.

Mot rättens beslut i ärende som avses i första stycket får talan föras, för­

utom av den som beslutet särskilt rör. av var och en som har rätt att göra

ansökan.

12 kap. Om inskrivning av förmynderskap
1 § Förmynderskap för underårig skall inskrivas, då

1. särskild förmyndare förordnas för den underårige.
2. den underårige annorledes än genom upptagande av lån har förvärvat

egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning och som till sitt

värde överstiger ett belopp motsvarande två gånger gällande basbelopp en­

ligt lagen (196 2: 381) om allmän försäkring,

3. rätten av annan särskild anledning finner att inskrivning bör ske.

Inskrivningen skall ske hos rätten i den ort, dä r den som utövar förmyn-

derskapet har hemvist inom riket eller, om inskrivningen föranledes av att

fader eller moder som ensam utövat förmynderskapet avlidit, där denne

senast haft sådant hemvist. Utöva föräldrar förmynderskapet gemensamt
och ha de skilda hemvist, skall inskrivningen ske där fadern har hemvist el­
ler, om den föranl edes av fråga om modems entledigande från förmynder­
skapet, där hon har hemvist. Finns ej domstol som enligt vad nu har sagts
är behörig a tt verkställa inskrivningen, skall denna ske vid Stockholms

tingsrätt.

Jill®

2 § Då någon som uppnått myndig ålder förklaras omyndig, varde förmyn­
derskapet inskrivet vid den rätt. där ansökningen om omyndighetsförkla­

ring gjordes.

3 § Finner rätten, där förmynderskap är inskrivet, med hänsyn till den

omyndiges eller hans förä ldrars boningsort eller av annan orsak, att tillsy­
nen över förmynderskapet lämpligen bör överflyttas till annan rätt. äge

den rätt. där förmynderskapet är inskrivet, besluta därom. Underrättelse

om beslutet skall ofördröjligen givas den rätt. till vilken tillsynen sålunda
överflyttas, och varde förmynderskapet där inskrivet.

'I Ft,-)
öb

C!

4 § När förmynderskap inskrives. skall rätten, där så erfordras, angiva,

vilken överförmyndare det tillkommer att utöva tillsyn över förmynder­

skapet.

1 frå ga om överflyttning av tillsynen öve r förmynderskap från en över­

förmyndare till en annan inom samma domsaga, skall vad i 3 § sägs äga

motsvarande tillämpning.

5 § Rätten ti llser, att förmynderskap inskrives och förmyndare varder för­

ordnad. då det skall ske.

1258

6 § Då rätten meddelat beslut om inskrivning av förmynder skap. skall an­
teckning därom ske i förmynderskapsb ok. som föres vid rä tten.

¬

7 § Finner r ätten sedan förmynderskap inskrivits att grund f ör inskrivning

SFS 1976:612

icke längre föreligger, kan rätten besluta att inskrivningen skall upphöra.

13 kap. Allmänna bestämmelser om förmyndares plikter

1 § Förmyndaren har att sörja för myndlingens person samt att förvalta

myndlingens förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som röra

denna.

Vad i första sty cket sagts om förmyndarens befattning med myndlingens

förmögenhet gäller ej, om an nat föreskrives i lag, och ej heller i den mån
fråga är om egendom som förvärvats genom gåva, testamente eller för-

månstagareförordnande angående försäkring och det som villkor för för­
värvet föreskrivits att egendomen skall stå under särskild förvaltning av

annan än förmyndaren, utan medbestämmanderätt för denne, samt det till­

lika angivits av vem förvaltningen skall utövas. Är sådan särskild förvalt­

ning anord nad, skall förvaltaren årligen till förmynd aren lämna redovis­
ning över den förvaltade egendomen.

I fråga om vårdna den om underårig finnas bestämmelser i 6 kap.

2 § Uppstår fråga om rättshandling mellan myndlingen och förmyndaren
eller hans make eller någon som han företräder, äge förmyndaren ej den

rätt a tt företräda myndlingen, varom i 1 § sägs. Hava syskon gemensam

förmyndare, äge denne dock företräda myndlingarna vid arvskifte dem

emellan, såframt de ej hava inbördes stridande intressen.

Har förmyndaren slutit avtal, vartill han, enligt vad i första stycket sägs,

saknat behörighet, skall angående skyldigheten att återbära vad jämlikt av­

talet må vara uppburet, eller att utgiva ersättning därför, vad i 9 kap. 7 §

första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.

3 § •'

4 § Förmyndaren skall med omsorg och nit vårda myndlingens rätt och

främja hans bästa. Härvid skall förmyndaren se till att myndlingens medel i
skälig omfattning användas till nytta för myndlingen.

5 § Har myndlingen fyllt sexton år, bör förmyndaren, om det lämpligen
kan ske , höra myndlingen rörande hans mening i angeläge nheter av vikt.

Är myndlingen gift, skall jämväl mak ens mening inhämtas.

6 § Förmyndaren skall rörande allt vad till förm ynderskapet hörer giva
överförmyndaren ävensom rätten de upplysningar som infordras.

7 § För den omyndiges egendom skall förmyndaren, såframt rätten prövar
skäl därtill vara för handen, lämna pant eller annan säkerhet till visst av

rätten bestämt belopp. Säkerheten skall, på sätt rätten bestämmer, förva­
ras och förvaltas av överförmyndaren eller i annan lämplig ordning.

" Paragrafen upphävd genom 1974: 1038.

1259

¬

SFS 1976:612

8 § Har omyndig flera förmyndare, skola de, såvill rörer egendomen,
handhava förmynderskapet gemensamt; dock må rätlen förordna, att till­

gångarna skola för förvaltning på visst sätt dem emellan fördelas, eller att,

med bibehållande i övr igt av gemensam förvaltning, vissa tillgångar skola

förvaltas av en förmyndare ensam. Den som skall ensam råda över vissa

tillgångar må ock ikläda den omyndige sådana förbindelser som falla inom

området för dessa tillgångars förvaltning.

Tillkommer ej vårdnaden om underårig föräldrarna eller en av dem,

skall vårdnaden, om flera förmyndare förordnas, utövas av den bland för­

myndarna som rätten utser därtill. Denne må, om det finnes lämpligt, av
rätten befrias från skyldigheten att deltaga i handhavandet av den omyndi­

ges övriga angelägenheter. Har den som är förklarad omyndig flera för­

myndare, förordne rätten en av dem att hava den omsorg om myndlingens
person, varom i 1 § säg s.

Kunna, där den omyndige har flera förmyndare, dessa ej enas i ärende,

'1^®!

vari avgörandet tillkommer dem, gälle den mening som överförmyndaren

finner sig kunna biträda. Är fråga om åtgärd, vartill överförmyndarens

samtycke erfordras, må samtycke till åtgärden givas utan hinder av me-
ningsskiljaktighet mellan förmyndarna. Innan i de ssa fall beslut meddelas,
skall överförmyndaren bereda medförmyndare tillfälle att yttra sig.

riia

9 § Förmyndare vare pliktig att ersätta skada som han uppsåtligen eller av
vårdslöshet tillskyndat den omyndige.

Äro flera förmyndare ansvariga för skada som de tillskyndat den omyn­

dige, svare de för ersättningen en för alla och alla för en. Ersättningsbelop­
pet varde förmyndarna emellan slutligen fördelat efter den större eller
mindre skuld som prövas ligga envar av dem till last. Finnes någon sakna
tillgång till gäldande av vad på honom belöper, skall de övrigas ansvarighet

för bristen bestämmas efter enahanda grunder.

10 § Vill den omyndige, sedan han blivit myndig, eller ny förmyndare göra

anspråk på ersättning efter vad i 9§ stadgas, skall han, såframt de handling­
ar, varom i 16 kap. 12 § förmäles, överlämnats till honom efter vad där
sägs, inom ett år därefter väcka talan om anspråket, eller vare sin talan för-

lustig. Vad sålunda stadgats skall ej äga tillämpning, om den avgående för­
myndaren gjort sig skyldig till b rottsligt förfarande.

14 kap. Om vård av omyndigs rätt i oskiftat bo

1 § Har omyndig del i osk iftat bo, skall förmyndaren, med iakttagande av
vad nedan stadgas, vårda den omyndiges rätt i b oet.

2 § Förmyndare, som för omyndig delägare i oskiftat dödsbo deltager i
rättshandling vid förvaltningen av den dödes egendom, vare pliktig att till
rättshandlingen inhämta överförmyndarens samtycke, såframt sådant

samtycke erfordras för giltigheten av dylik rättshandling vid förvaltningen
av omyndigs egendom.

Mot borgenär i dödsb oet eller annan, vars rätt är beroende av utredning­

en, står förmyndaren, såvitt angår skada genom hans åtgärd eller försum-

1260

melse, i a nsvar efter vad i ärv dabalken stadgas.

¬

3 § Förmyndare må ej för omyndig delägare i dödsbo sluta avtal om sam-

SFS 1976:612

manlevnad i oskiftat bo utan överförmyndarens samtycke.

Visar det sig att den omyndiges bästa skulle genom avtalets fortsatta be­

stånd äventyras, äge rätten häva avtalet, ändå att den tid, för vilken avtalet

slutits, ej tilländagått.

Innan beslut fattas i fråga som av ses i andra sty cket skall rätten bereda

övriga delägare i boet tillfälle att ytt ra sig i ärend et.

4 § Slutes ej för omyndig delägare i dödsbo avtal om sammanlevnad i
oskiftat bo, skall förmyndaren tillse, att bodelning och skifte förrättas så
snart ske kan. Samma lag vare, om dylikt avtal upphört att gälla. Har efter­
levande make, som deltagit i av talet, trätt i nytt gifte, skall förmyndaren

uppsäga avtalet.

5 § Förmyndare, som för omyndig delägare i dödsbo del tager i bodelning

eller skifte, vare pliktig att inhämta överförmyndarens samtycke till egen­

domens fördelning, såvitt denna ej sker genom lottning.

Avtal, varigenom delägare i boet mot vederlag, som gives eller utfästes.

övertager den omyndiges lott i boet , äge förmyndaren ej ingå utan överför­

myndarens samtycke.

6 § Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om förmyndares skyldighet i fråga om bo­

delning i anledning av dödsfall skall äga motsvarande tillämpning, då för
omyndig bodelning eljest skall ske .

7 § Inhämtas ej överförmyndarens samtycke, då detta enligt 2, 3, 5 eller

6 § bort sk e, skall vad f ör sådant fall är stadgat beträffande förvaltning av
omyndigs egendom äga motsvarande tillämpning.

8 § Skall av annan anledning än dödsfall bodelning ske för omyndig, vare

förmyndaren pliktig att tillse, att bouppteckning förrättas så snart ske kan,

samt att därefter ofördröjligen ingiva avskrift av bouppteckningen till över­

förmyndaren. Är bouppteckningen av vidlyftig b eskaffenhet, må avskrift

lämnas endast i erforderliga delar.

9 § Varder dödsbo, däri omyndig äger del, ej skiftat inom sex månader

från det bouppteckning förrättades, skall förmyndaren, där ej avtal träffats
om sammanlevnad i oskiftat bo, inom nämnda tid till överförmyndaren av­
giva redogörelse för det hinder som mött för skifte, och vare förmyndaren

pliktig att därefter, intill dess skifte sker eller avtal, varom ovan sägs, slu­

tes, avgiva sådan redogörelse var sjätte månad, där ej överförmyndaren
bestämmer annan tid.

Slutes för omyndig delägare i död sbo avtal om sammanlevnad i oskiftat

bo, vare förmyndaren pliktig att före den 15 februari varje år till över för­
myndaren avlämna årsuppgift angående boet, upptagande den behållna in­
komsten under föregående år samt en översikt av boets tillgångar och skul­

der vid årets slut. Möter till följd av boets storlek eller av annan orsak hin­

der att inom nämnda tid avlämna årsuppgift, skall inom samma tid anmälan

om hindret g öras till överförmyndaren; och utsätte denne ny tid. inom vil­

ken förmyndaren har att ingiva handlingen.

1261

\

¬

SFS 1976:612

Hava underåriga syskon samma förmyndare, må för dem gemensam re­

dogörelse eller årsuppgift avlämnas.

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid ingiva bouppteckning, redogö­

relse eller årsuppgift efter vad i 8 och 9 §§ sägs, anmäle överförmyndare n

försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmynda ­

ren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt,

skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om

hans skyldighet.

11 § Förmyndaren äge för vård av omyndigs rätt i oskiftat dödsbo åtnjuta
skäligt arvode. Träffas avtal om sammanlevnad i oskiftat bo, skall arvodet

utgå årligen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren och skall förskjutas

av boet.

Fader eller moder, som på grund av lag är förmyndare, äge ej uppbära

arvode efter vad i första sty cket sägs, med mindre överfö rmyndaren med

hänsyn till särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill.

r-®

12 § Är omyndig ende delägaren i dödsbo eller äro underåriga syskon, som
hava gemensam förmyndare, ensamma delägare i oski ftat bo, skall, om
boet f örvaltas av förmyndaren, å förvaltningen tillämpas vad i 15 och 16

kap. stadgas.

15 kap. Om förmyndares förvaltning av omyndigs egendom

1 § Förmyndaren vare pliktig att tillse, att den omyndiges tillgångar äro

anbragta sålunda att erforderlig trygghet finnes för deras bestånd och skä­
lig avkastning erhålles.

2 § Lösören, som icke böra behållas till nytta för den omyndige, skola av­
yttras. Föremål, som hava särskilt värde för den omyndige eller hans fa­

milj, må dock behållas , såframt icke föryttring är påkallad med hänsyn til l

den omyndiges förmögenhetsförhållanden.

3 § Aktier och andra värdepapper böra, om de icke kunna med trygghet till
den omyndiges fördel behållas, av förmyndaren försäljas, när det lämpli­

gen kan ske .

Fordringar, som icke kunna med trygghet till den omyndiges fördel för­

bliva utestående, böra av förmyndaren så snart ske kan indrivas. Har ford­
ran tillkommit därigenom att delägare i oskiftat bo me d överförmyndarens

samtycke övertagit den omyndiges lott i boet, må den förbliva utestå ende,

så länge den omyndiges bästa ej därigenom äventyras.

4 § Den omyndiges penningmedel skola göras räntebärande, och äge för­

myndaren för sådant ändamål inköpa obligationer eller f örvärva fordran,
som inskrives eller inskrivits i sta tsskuldboken, eller utlåna medlen mot

säkerhet av panträtt i fast egendom eller ock i myndlingens namn insätta

j

dem hos bank eller låta dem kvarstå hos försäkringsbolag efter därom med

1262

bolaget träffad överensko mmelse. Närmare bestämmelser om de obligatio-

'''

¬

ner som må inköpas, om beskaffenheten av den säkerhet, varemot utlåning

SFS 1976:612

må sk e, samt om d e räkningar, å vilka medel må insättas hos bank eller
kvarstå hos försäkringsbolag, meddelas av regeringen.

5 § Vill förmyndaren göra den omyndiges penningmedel räntebärande på

annat sätt än i 4 § avses, eller vill han använda dem till inköp av aktier eller
därmed jämförliga värdepapper eller eljest göra dem fruktbärande, tage

han därtill överför myndarens samtycke.

6 § Böra den omyndige tillhöriga penningmedel hållas tillgängliga för be­
stridande av utgifter för hans underhåll eller för vården av hans egendom,

och kunna av sådan anledning medlen icke anbringas under villkor som av­
ses i 4 §, skola medlen likväl, i den mån det lämpligen kan ske, i den omyn­

diges namn insättas hos bank å en för ändamålet lämpad räkning.

7 § Penningar eller värdepapper, som av förmyndaren innehavas för den

omyndiges räkning, skola av honom så förvaras, att de ej sammanblandas

med penningar eller värdepapper, som tillhör förmyndaren själv eller eljest

innehavas av honom.

Har den omyndige aktier eller andra därmed jämförliga värdepapper,

över vilka enligt lag bok eller förteckning föres, skall förmyndaren tillse,
att den omyndige, så snart ske kan, där upptages som ägare. I fråga om ak­

tier i avstä mningsbolag eller sådant bolag på vilket lagen (1970:596) om

förenklad aktiehantering är tillämplig skall förmyndaren därjämte göra an­

mälan till förteckning enligt 3 kap. 12 § aktiebolagslagen (1975: 1385) re­

spektive 12 § lage n om förenklad aktiehantering.

Andra stycket äger ej tillämpning i fråga om aktier som har förvaltarregi-

strerats enligt 3 kap. 10 § andra stycket första punkten aktiebolagslagen el­

ler 16 § första stycket lagen om förenklad aktiehantering.

8 § Aktier, obligationer, pantbrev, skuldebrev och andra sådana värde­

handlingar skola, såframt sammanlagda värdet överstiger ett belopp mot­

svarande två gånger gällande basbelopp enligt lagen (196 2: 381) om allmän
försäkring, i den omyndiges namn nedsättas i öppet förvar hos riksbanken
eller annan bank. Vill förmyndaren uttaga nedsatt värdehandling, söke han
överförmyndarens tillstånd. Sådant tillstånd erfordras ej, där värdehand­

lingen allenast skall genom bankens försorg överföras till annan bank för

att där nedsättas i öppef för var. De ne dsatta värdehandlingarna skola un­

der överförmyndarens tillsyn vårdas i enlighet med vad om dylik vård av
omyndigs värdehandlingar särskilt stadgas.

Vad sålun da om nedsättning av omyndigs värdehandlingar föreskrivits

skall ej äga tillämpning med a vseende å bevis eller motbok rörande till­

godohavande å räkning hos bank, ej heller med avseende å bevis, som ut­
färdats om inskrivning i statsskuldboken eller Sveriges allmänna hypoteks-

banks skuldbok eller skuldbok hos annan inrättning, som regeringen be­

stämmer, såframt å beviset finnes antecknat, att inskrivningen skett med

förbehåll att kapitalbelopp å inskriven fordran eller därå utställd obligation

eller ock inskriven obligation eller å sådan obligation belöpa nde kapitalbe­
lopp ej må lyftas utan överförmyndarens tillstånd.

Premieobligationer, vilka utfärdats av staten, skola, såframt ej obligatio-

1263

>

¬

SFS 1976:612

nema äro nedsatta i öp pet förvar hos bank eller öveiförmyndaren medgi­
ver undantag, inskrivas i statsskuldboken med förbehåll, varom i andra

stycket sägs.

Utövar en förmyndare förmynderskap för flera omyndiga, skola vid till-

lämpning av det i första stycket givna stadgandet de omyndigas värde­

handlingar sammanräknas.

Finnas omyndigs värdehandlingar, som skola förvaltas av förmyndaren,

i öpp et förvar hos bank utan att hava nedsatts enligt bestämmelse i d etta

kapitel, skall å dem tillämpas vad i den na balk är stadgat om nedsatta vär­

dehandlingar.

9 § Omyndigs medel, som innestå hos bank eller enligt 4 § kvarstå hos för­

säkringsbolag. må ej uttagas utan överförmyndarens tillstånd efter vad

därom särskilt är stadgat. Vad nu sagts gäller ej ränta, som innestått korta-

re tid än ett år. Överförmyndarens tillstånd vare ej heller erforderligt, där
medel som innestå hos bank allenast skola genom bankens försorg överfö-
ras till annan bank eller där medel som kvarstå hos försäkringsbolag skola

genom bolagets försorg överföras till bank.

Medel, som böra hållas tillgängliga för ändamål, varom i 6 § s ägs. må in­

sättas med förbehåll att medlen må uttagas utan överförmyndarens till­
stånd.

När skäl äro därtill, äger överförmyndaren förordna, att förbehåll, var­

om i and ra stycket sägs. ej skall gälla.

10 § Ej må förmyndaren utan överförmyndarens tillstånd överlåta eller

pantsätta omyndigs värdehandling, medan den är nedsatt. Betalning av ka­
pitalbelopp å omyndigs värdehandling må. medan den är nedsatt, uppbäras

allenast av banken.

Ej heller må utan överförmyndarens tillstånd överlåtelse eller pantsätt­

ning ske av bevis angående inskrivning i sk uldbok. varom i 8 § förmäles.

såframt å beviset finnes antecknat förbehåll som där sägs. eller av bevis el­
ler motbok rörande tillgodohavande å räkning hos bank. såframt 9 § första

stycket är tillämpligt å tillgodohavandet.

11 § Försummar förmyndaren att nedsätta värdehandling eller inskriva

obligation enligt vad i 8 § är stadgat, anmäle överförmyndaren försummel­
sen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmyndaren att full­

göra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt, bör över­

förmyndaren. där det lämpligen kan ske. erinra förmyndaren om hans
skyldighet.

12 § Förvärvar omyndig värdehandling som avses i 8 §. eller äger omyndig

eljest att av annan utfå sådan värdehandling, må den som skall utgiva

handlingen fullgöra sin förpliktelse genom att i den omyndiges namn ned-

tr^;;

sätta handlingen i öp pet förvar hos bank, såvida ej den omyndige äger att

själv förvalta handlingen. Förpliktelse att utgiva penningbelopp må ock

t,,!,

fullgöras hos bank, ändå att den ej grundas å nedsatt värdehandling; och

skola medlen av banken insättas för den omyndiges räkning enligt vad om
betalning, som uppbäres å nedsatt värdehandling, är särskilt stadgat.

1264

Äger omyndig att av dödsbo utfå värdehandling eller penningar på grund

¬

av giftorätt, arv e ller testamente eller såsom underhåll enligt 8 kap. ärvda-

SFS 1976:612

balken, vare boutredningsman eller testamentsexekutör pliktig att, såframt

ej värdet är ringa eller överförmyndaren eljest medgiver undantag, nedsät­

ta värdehandlingen eller inbetala medlen hos bank enligt vad i första styc­
ket stadgas. Vad nu sagts om skyldighet att inbetala penningmedel hos
bank skall ock gälla, där någon, som här i riket dri ver försäkringsrörelse,

skall utgiva försäkringsbelopp, som tillkommer omyndig, och fråga ej är
om förs äkringsbelopp, som de n omyndige äger att själv förvalta. I fråga
om pension, livränta eller annan på grund av försäkring utgående periodisk

förmån gäller att inbetalning hos bank skall ske i den mån förmånen för ka­
lenderår överstiger ett belopp motsvarande två gånger det basbelopp enligt
lagen (1962; 381) om allmän försäkring som gällt vid årets början.

I and ra fall än som avses i an dra stycket äge överförmyndaren genom

meddelande till den som skall utgiva värdehandling eller penningar förord­
na, att nedsättning eller inbetalning skall ske hos bank.

Den som nedsätter värdehandling eller inbetalar penningar hos bank en­

ligt vad i denna paragraf är stadgat vare pliktig att ofördröjligen underrätta

förmyndaren därom.

13 § Ej må förmyndaren låta den omyndige driva näring, med mindre den­

ne fyllt sexton år.

Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren låta den omyndi­

ge idka handel eller annan näring, som efter vad därom är stadgat ej må dri­
vas utan tillstånd av offentlig myndighet eller särskild anmälan, ej heller
själv å den omyndiges vägnar driva sådan näring. Ej må ansökan om över­

förmyndarens samtycke av honom bifallas, med mindre den omyndige

äger nödiga medel för rörelsens drivande.

Av förmyndaren till den omyndige givet tillstånd att driva näring må han

återkalla, om det må anses erforderligt med hänsyn till den omyndiges

uppfostran eller välfärd; tage dock, där den omyndige fyllt aderton år,

överförmyndarens samtycke. Överförmyndaren må ock återkalla sitt sam­

tycke till idkande av näring som av ses i andra st ycket, om skäl äro därtill.

Tillfälle att avgiva yttrande skall, innan överförmyndaren lämnar förmyn­
daren medgivande till återkalle lse, beredas den omyndige samt, innan el­
jest beslut av överförmyndaren meddelas om återkallelse, förmyndaren så
ock den omyndige, om han driver rörelsen.

14 § Utan överförmyndarens samtycke må ej förmyndaren å den omyndi­

ges vägnar upptaga lån, ingå växelförbindelse eller låta återköpa livförsäk­

ring. Vad sålunda är stadgat äge d ock ej tillämpning, om åtgärden faller

inom området för rörelse som av förmyndaren med överförmyndarens

samtycke drives för den omyndiges räkning. Överförmyndarens samtycke

vare ej heller erforderligt i fråga om sådant statligt lån som upptages för att
bereda omyndig hjälp till utbildning eller bosätt ning.

Förmyndaren äge ej heller utan överförmyndarens samtycke å den

omyndiges vägnar ingå borgen eller ställa den omyndiges gods såsom sä­

kerhet för annans förbindelse. Till sådan rättshandling må samtycke ej gi­
vas, med mindre sär skilda skäl äro därtill.

Ej må förmyndaren bortgiva den omyndige tillhörig egendom, såvitt ej

fråga är om sedvanliga skänker, vilkas värde ej står i missförhållande till

1265

80—SFS 1976

\

¬

SFS 1976:612

myndlingens villkor. Dock äge förmyndaren, med samtycke av överför­
myndaren, av den omyndiges inkomster giva understöd åt anhöriga eller

andra den omyndige närstående personer, då detta på grund av omständig­

heterna må anses tillbörligt.

15 § Förmyndaren må ej utan överförmyndarens samtycke överlåta eller
låta inteckna den omyndiges fasta egendom eller tomträtt eller upplåta

nyttjanderätt, servitut eller rätt till ele ktrisk kraft i sådan egendom. Utan
sådant samtycke äger förmyndaren dock upplåta rätt att för egendomens
behov avverka skog eller upplåta annan nyttjanderätt, om den avser viss
tid, längst fem år.

Före besluts fattande skall ö verförmyndaren, såframt det utan märklig

omgång eller tidsutdräkt kan ske, bereda den omyndige, om han fyllt sex­

ton år, ävensom hans make och närmaste fränder tillfälle att yttra sig.

Bestämmelserna i första stycket om servitut äga ej tillämpning i fråga om

servitut som bildas vid fastighetsbildningsförrättning.

Tillstånd att överlåta eller låta inteckna fast egendom eller tomträtt gäl­

ler under sex månader från det tillståndet meddelades. Erinran härom skall
göras i beslutet.

16 §'^

17 § Har förmyndaren i fall, då enligt vad ovan i detta kapitel är stadgat

överförmyndarens samtycke bort inhämtas, å den omyndiges vägnar ingått

avtal utan så dant samtycke, må den, med vilken avtalet s löts, där ej annat
förbehåll gjorts, icke frånträda avtalet, såframt förmyndaren söker god­

kännande inom en månad från det avtalet slöts. Varder ansökan avslagen

av överförmyndaren, äge den. med vilken avtalet s löts, härefter frånträda
avtalet, såframt ej annan överenskommelse träffats.

18 § Varder avtal som avses i 17 § ej gällande efter vad där sägs, skall an­

gående skyldigheten att återbära vad jämlikt avtalet må vara uppburet eller

att utgiva ersättning därför vad i 9 kap. 7 § första stycket är stadgat äga
motsvarande tillämpning.

19 § Förmyndaren äge årligen uppbära skäligt arvode för förvaltningen av
den omyndiges egendom och arbetet med den personliga omvårdnaden om

myndlingen. Arvodet bestämmes av överförmyndaren med ledning av

grunder som fastställas för vaije överförmyndardistrikt av vederbörande

kommun.

Förmyndaren har även rätt till ersättning för de utgifter som varit skäli-

gen påkallade för uppdragets behöriga fullgörande. Beslut härom fattas av
överförmyndaren.

Arvode och ersättning för utgifter skola efter överförmyndarens bestäm-

ijj

mande utgå av den omyndiges medel i den mån hans beräknade inkomst

det år förmyndaruppdraget avser överstiger ett belopp motsvarande två
gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som

1266

Paragrafen upphävd genom 1974:1038.

¬

gällt un der årets sista må nad eller, om ej sär skilda skäl föranleda annat, i

SFS 1976: 612

den mån den omyndige har tillgångar till ett värde överstigande fyra gånger

nämnda basbelopp. I övrigt skola arvode och ersättning för utgifter utgivas

av kommunen.

Arvode, varom nu är sagt, tillkomme ej fader eller moder, som på

grund av lag är förmy ndare, med mindre överförmyndaren med hänsyn till
särskilda omständigheter lämnar tillstånd därtill. Sådan förmyndare har

rätt till ersättning för utgifter endast om dessa hänföra sig till förvaltningen

av den omyndiges egendom. Arvode och ersättning som nu nämnts skola

utgå av den omyndiges medel.

16 kap. Om förmyndares redovisningsskyldighet

1 § Förmyndaren vare pliktig att över sin förvaltning av den omyndiges
egendom föra räkenskaper på sådant sätt att därigenom för varje år en

noggrann redovisning lämnas för den omyndiges tillgångar och skulder
samt för förvaltningens gång.

2 § När egendom, som skall stå under förmyndarens förvaltning, första

gången tillfaller unde rårig, skall förmyndaren inom en månad därefter till

överförmyndaren ingiva förteckning över egendomen. Varder den som

uppnått myndig ålder förklarad omyndig, skall förmyndaren, inom tre må­
nader från det förmynderskapet inskrevs, till överförmy ndaren ingiva för­

teckning över den omyndiges egendom vid tiden för omyndighetsförkla­
ringen.

Har den omyndige efter den tid som a vses i första stycket erhållit egen­

dom som skall stå under förmyndarens förvaltning, skall förteckning över
denna egendom ingivas till överför myndaren inom en månad därefter.

Är det andel i oskiftat bo som tillfa llit omyndig, skall förteckning, varom

ovan stadgas, ingivas först inom en månad efter det bodelning eller skifte
skett.

3 § Å förteckning som avses i 2 § skall förm yndaren teckna försäkran un­

der edlig förpliktelse, att hans uppgifter äro i allo riktiga och att ej något är

med vilja och vetskap utelämnat. Rätten äge vid vite förelägga honom att
bestyrka detta med ed, såframt yrkande därom framställes av överförmyn­

daren eller det eljest finnes påkallat. Har annan tagit b efattning med den

omyndiges egendom, må ock edgång åläggas honom, om skäl ä ro därtill.

4 § Saknar omyndig tillgångar, då förmynderskap för honom inskrives,
skall förmyndaren göra anmälan därom till överförmyndaren inom tre må­
nader från det inskrivningen ägde r um.

Vad i 3 § sta dgas skall i tillämpliga delar gälla anmälan, varom i första

stycket sägs.

5 § Före den 15 februari varje år avgive förmyndaren till överförmyndaren

årsräkning, innefattande redogörelse för förvaltningen under föregående år
eller den del av året, varunder förmyndaren innehaft sin befattning. Då för­

myndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till överför-

1267

¬

SFS 1976:612

myndaren avgiva sluträkning, avseende förvaltningen under det löpande

året intill bef attningens upphörande.

1 årsräkning och sluträkning skola upptagas tillgångar och skulder vid

början av den tid räkningen av ser, en sammanställning av inkomster och
utgifter under nämnda tid samt tillgångar och s kulder vid samma tids ut­

gång.

6 § Har förmyndaren till överförmyndaren ingivit anmälan eller annan
handling, enligt vilken den omyndige saknar tillgångar eller icke har andra
tillgångar än lösören, som ej lämna inkomst, vare förmyndaren fri från

skyldighet att avgiva räkning, intill dess genom föryttring av sådana lösö-

ren eller eljest tillgångar av anna n beskaffenhet tillfalla den omyndige.

ci!

Överförmyndaren må i annat fall fö r visst år eller tills vidare befria för­

myndare från att avgiva räkning eller medgiva att sådan upprättas i för­

enklad form, där det med hänsyn till tillgångamas ringa värde eller beskaf ­
fenhet finnes kunna ske utan fara för den omyndige.

8 § Innehåller förteckning över omyndigs egendom uppgift å tillgångar
som på gmnd av giftorätt, arv, testamente eller gåva tillfallit den omyndi­

ge. eller upptager årsräkning eller sluträkning sådana tillgångar, om vilka

uppgift förut ej lämnats, skall vid förteckningen eller räkningen fogas be­

sannad avskrift av bodelnings- eller skifteshandling, testamente eller gåvo­

brev, om såd ant finnes, så ock av bouppteckning, där den ej fömt ingivits
till överförmyndaren. Är handling, varom nu sagts, av vidlyftig beskaffen­

het, må avskriften lämnas allenast i erforderliga delar.

Upptager förteckning, årsräkning eller sluträkning värdehandlingar som

ej äro nedsatta hos riksbanken eller annan bank efter vad i 1 5 kap. stadgas,
skall vid förteckningen eller räkningen fogas inty g av två personer, att vär­
dehandlingarna finnas i förmyndarens förvar. Innestå medel hos bank,
skall genom bevis från banken styrkas hur mycket som innestår, så ock i

vad mån förbehåll gjorts att medlen må uttagas utan överförmyndarens

1268

samtycke. Beloppet av medel, som innestå enligt motbok, må ock styrkas

av två personer.

7 § I förteckning över omyndigs egendom så ock i årsräkning och sluträk­
ning skola tillgångar och skulder fullständigt angivas med uppgift å de sär-

skilda tillgångamas värde. Finnes hos den omyndige pantbrev som avser

honom tillhörig fastighet eller tomträtt, skall detta särskilt angivas. Äro

riqcr

medel insatta hos bank eller kvarstå medel hos försäkringsbolag, skall upp-

gift lämnas om den räkning, varå medlen innestå. I fråga om värdepapper,

ek

som ej äro nedsatta hos bank efter vad i 15 kap. stadgas, skall nummer el-
ler annan beteckning anmärkas. Finnas tillgångar som stå under den omyn-

jpj

diges eller annans särskilda förvaltning, skall förmyndaren jämväl lämna

uppgift därom, så ock om dessa tillgångars v ärde, såframt det är honom
kunnigt. Skola i årsräk ning eller sluträkning upptagas tillgångar eller skul-

der, för vilkas fullständiga angivande erfordras utförlig uppräkning, må be-

rita

träffande dem hänvisning göras till förut avgiven förteckning eller årsräk-

;

ning, där det lämpligen kan ske .

Förteckning och räkning skola innehålla fullständig uppgif t å förmynda-

rens och den omyndiges namn och hemvist samt förmyndarens post-

adress.

itu.

¬

9 § Möter till följd a v förmynderskapets vidlyftiga beskaffenhet eller av

SFS 1976:612

annan orsak hinder att inom tid, som är för vaije särskilt fall bestäm d, av­

lämna förteckning, årsräkning eller sluträkning, skall inom sam ma tid an­

mälan om hindret göras till öve rförmyndaren; och utsätte denne ny tid,
inom vilken förmyndaren har att ingiva handlingen.

10 § Försummar förmyndaren att i rätt tid avgiva förtecknin g, årsräkning
eller sluträkning eller anmälan, varom i 4 § sägs, anmäle överförmyndaren
försummelsen hos rätten, och äge rätten att genom vite tillhålla förmynda­

ren att fullgöra sitt åliggande. Innan anmälan göres efter vad nyss är sagt,

skall överförmyndaren, där det lämpligen kan ske, erinra förmyndaren om

hans skyldighet.

11 § Då förmyndarens befattning upphör, vare förmyndaren pliktig att till

myndlingen, om han blivit myndig, eller, om förmynderskapet övergått å

annan, till den ne ofördröjligen utgiva de tillgångar som förmyndaren för

myndlingens räkning har om händer.

12 § Sedan av förmyndaren avgiven sluträkning blivit granskad, skall

överförmyndaren till den som äger mottaga redovisning för förmyndarens
förvaltning överlämna, förutom sluträkningen, hos överförmyndaren för­

varad förteckning över den omyndiges tillgångar och skulder, så ock samt­
liga de räkningar som avgivits under hela den tid omyndighetstillståndet
varat. Var förmyndaren, då hans befattning upphörde, fri från skyldighet

att avgiva sluträkning, skola de handlingar, varom ovan sägs, av överför­

myndaren tillställas den som äger mottaga redovisning, endast såframt

denne eller den avgående förmyndaren framställer begäran därom eller
ock överförmyndaren, på sätt i 17 kap. 4 § sägs, å sådan handling gjort an­

teckning om anmärkning, utan att anmärkningen föranlett ansökan till rät­
ten.

Hava de handlingar som avses i första stycket tillställts ny förmyndare,

åligger det denne att inom två månader därefter till överförmyndaren åter­
ställa handlingarna. Överförmyndaren skall vid handlingarnas överläm­

nande skriftligen erin ra förmyndaren härom. Försummar förmyndaren att

återställa handlingarna, skall vad i 10 § stadgas om påföljd av försummel­
se, varom där sägs, äga motsvarande tillämpning.

Skall åtgärd, varom i första stycket sägs, vidtagas av överförmyndaren,

och varder den avgående förmyndarens förvaltning godkänd av myndling­
en eller ny förmyndare, innan handlingarna tillställts hono m, vare godkän­

nandet utan verkan.

13 § När förmyndarens befattning upphört, skola de rörande förmynder­
skapet förda räkenskaper samt de betalningsbevis och andra handlingar,
som finnas förvarade till styrkande av särskilda poster i räken skaperna, av

förmyndaren hållas för granskning tillgängliga å tid och ort som i händelse

av tvist bestämmas av överförmyndaren. Sedan tiden för väckande av ta­
lan om ersättning mot förmyndaren gått till ända eller, där sådan talan
väckts, målet blivit avgjort genom laga kraft ägande dom. skola nämnda

räkenskaper och handlingar utgivas till den som äger mottaga redovisning

för förmyndarens förvaltning.

1269

\

¬

SFS 1976:612

I4 § Vad i 5- 13 §§ sta dgas om förmyndare skall, om förmyndaren är död,

äga motsvarande tillämpning ä hans dödsbo eller, därest hans kvarlåten-
skap är avträdd till konkurs, konkursförvaltningen.

17 kap. Om tillsyn över förmyndares förvaltning

1 § Förmyndarens förvaltning av den omyndiges egendom skall med led­
ning av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar granskas av över­

förmyndaren. Vid g ranskningen skall särskilt tillses, att omyndigs tillgång­
ar ha i skäli g omfattning använts till hans nytta och att tillgångarna i övrigt
äro anbragta sålunda, att eiforderlig trygghet finnes förderas bestånd och

skälig avkastning erhålles.

2 § Överförmyndaren äge själv eller genom någon, som av honom utses
därtill, genomgå de av förmyndaren förda räkenskaperna ävensom de be­

talningsbevis och andra handlingar som finnas förvarade till s tyrkande av

särskilda poster i rä kenskaperna så ock hos förmyndaren förvarade värde­

handlingar. Dessa räkenskaper och handlingar skola av förmyndaren hål­
las tillgängliga å tid och ort som bestämmas av överförmyndaren.

Är förmyndaren icke bosatt i det distrikt, där tillsynen utövas, vare

överföimyndaren i det distrikt, där förmyndaren bor, pliktig att. på anmo­

dan av den överförmyndare som det tillkommer att utöva tillsynen, verk­
ställa den granskning som avses i för sta stycket.

3 § Finner överförmyndaren vid granskningen eller eljest anledning till an­
märkning mot förmyndarens förvaltning, skall överförmyndaren bereda

förmyndaren tillfälle att förklara sig. Inkommer ej förmyndaren inom före­

lagd tid med förklaring, eller finner överförmyndaren avgiven förklaring

otillfredsställande, vare överförmyndaren, såframt den omyndiges rätt och

bästa kräver att åtgärd mot förmyndaren utan dröjsmål vidtages av rätten,

pliktig att hos rätten göra ansökan därom.

4 § Angående verkställd granskning skall å förteckning, årsräkning eller

sluträkning tecknas bevis. Har överförmyndaren funnit anledning till an­

märkning som icke efter ingiven förklaring förfallit, skall jämväl därom an­
teckning göras å handlingen. Underrättelse om sådan anteckning skall
meddelas förmyndaren, därvid särskilt skall angivas huruvida anmärkning­

en föranlett ansökan till rätten eller ej.

Har. på sätt i fö rsta stycket sägs. anteckning skett om anmärkning, äge

förmyndaren, såframt anmärkningen innebär att ersättningsskyldighet i

förhållande till den omyndige skulle åvila förmyndaren, väcka talan mot
den omyndige om frihet från sådan ersättningsskyldighet.

5 § Äger den omyndige del i os kiftat bo, skall överförmyndaren med led­
ning av bouppteckningen och avgivna årsuppgifter tillse, att förmyndaren
väl vårdar den omyndiges rätt i boet, Finner överförmyndaren anledning

till anmärkning, skall vad i 3 och 4 §§ stadgas äga motsvarande tillämp-

1270

"'"8-

¬

6 § Den omyndige må, om han fyllt sexton år, taga del av de räkningar och

SFS 1976:612

andra handlingar rörande förmynderskapet som förvaras hos överförmyn­
daren. Enahanda rätt tillkommer den omyndiges make och närmaste frän-

der.

7

18 kap. Om god man

1 § Ar förmyndaren för sjukdom eller annan orsak ur stånd att utöva för­
mynderskapet, eller varder han enligt 20 kap. 27 § skild från utövningen

därav, skall god man av rätten förordnas att i förmyn darens ställe vårda
den omyndiges angelägenheter.

2 § Hava förmyndaren eller hans make och den omyndige del i oskiftat

dödsbo, skall god man av rätten förordnas att vårda den omyndiges rätt i

boet vid b outredningen så ock vid bodelning och skifte eller ingående av

avtal om sammanlevnad i oskiftat bo. God man skall ock förordnas för den
omyndige, om eljest å hans vägnar rättshandling skall företagas, vid vilken

förmyndaren, efter vad i 13 kap. 2 § stadgas, ej äger företräda den omyndi­

ge, eller fråga uppstår om rättegång mellan den omyndige och förmynda­

ren eller hans make eller någon som förmyndaren företräder.

Förekommer i annat fall än i f örsta stycket sägs angelägenhet, däri för­

myndaren eller hans make kan hava ett intresse stridande mot myndling­

ens. förordne ock rätten god man för den omyndige, om förmyndaren det

begär eller det eljest finnes lämpligt.

3 § Om någon på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försva­

gat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver bistånd med att beva­

ka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, där

så erfordras, förordna god man fö r honom. Förordnande som nu nämnts

må ej giv as utan samtycke från den för vilken god man skall utses, med
mindre hans tillstånd medför hinder mot inhämtande av samtycke eller el­

jest särskilda skäl föreligga.

4 § Rätten skall ock, när anmälan sker eller behovet eljest varder kunnigt,

förordna god man;

1. om vid dödsfall till namnet känd arvinge är å okänd ort eller fjärran

och förty ej kan bevaka sin rätt i boet och förvalta sin lott däri;

2. om vid dödsfall ej kan utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge

som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är

berättigad till a rvet, eller ock kännedom finnes om arvinge efter den döde
men kun skap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort,
samt det på grund av sådan omständighet fordras, att okänd arvinges rätt
bevakas och hans lott i boet förv altas;

3. om testamentstagare vistas å okänd eller fjärran ort eller är okänd och

hans rätt därför behöver iakttagas på sätt förut om arvinge är sagt;

Paragrafen upphävd genom 1974: 1038.

1271

¬

SFS 1976:612

4. om det eljest tarvas, att bortovarandes rätt bevakas eller hans egen­

dom förvaltas;

5. om jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av

framtida händelse beror, vem egendom skall tillfalla, eller egendom först

framdeles skall med äganderätt tillträdas, och det erfordras, att blivande
ägares rätt bevakas eller att egendomen förvaltas för hans räkning; eller

6. om egendom, enligt vad särskilt stadgas, skall ställas under vård och

förvaltning av god man som avses i de tta kapitel.

Tarvas god man för den som äger rätt i dö dsbo, skall det hos rätten an­

mälas av den som har boet i sin vård.

Rättshandling, som god man företagit med stöd av förordnande enligt

denna paragraf, gälle. ändå att den egendom förordnandet avsåg tillfaller

någon som han ej var satt att företräda.

5 § Till god man skall utses en rättrådig, erfaren och i öv rigt lämplig man

eller kvinna. Skall god man förordnas att bevaka omyndigs eller bortova­

randes rätt i d ödsbo, och har den avlidne nämnt, vem han önskar till god
man. varde denne därtill förordnad, såframt han ej finnes olämplig.

När omständigheterna sådant påkalla, må flera gode män förordnas.
Vad i 11 k ap. 4. 8, 9 och 10 §§ s tadgas om hinder att vara förmyndare,

förmyndares entledigande och skyldighet att anmäla förmyndares död

skall äga motsvarande tillämpning i fråg a om god man eller godmanskap.

6 § Godmanskap står under tillsyn av överförmyndaren och rätten.

7 § Godmanskap varde genast inskrivet hos den rätt som meddelat förord­

nandet. Anteckning om inskrivningen skall ske i för mynderskapsboken.

Vad i 12 ka p. 3 och 4 §§ stadgas om överflyttning av tillsynen å förmyn-

derskap och om rättens skyldighet att angiva, vilken överförmyndare det

tillkommer att utöva tillsyn över förmynderskap, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godmanskap. Överflyttning av godmanskap som av­

ses i I ell er 2 § må, om jämväl förmynderskapet är inskrivet, ej ske annat
än i sam band med överflyttning av förmynderskapet.

8 § Vad i 9 och 10 sam t 13-17 kap. stadgas i fråga om förmyndare och
omyndigs egendom skall i till ämpliga delar gälla med avseende å god man
och egendom som skall förvaltas av god man. med iakttagande dock av

vad här nedan i 9 - 11 §§ föreskrives.

9 § God man som förordnats att förvalta egendom vare. såframt förvalt­
ningen ej avser andel i os kiftat bo. pliktig att. inom en månad från det in­

skrivning av godmanskapet ägde rum. till överförmyndaren ingiva förteck­

ning över egendomen.

Förteckning, som avgives av god man varom stadgas i 1 §. ska ll upptaga

den lösa egendom som omhändertages av honom. Upphör godmanskapet

innan tid för avgivande av årsräkning eller sluträkning rörande förmynder­

skapet för den omyndige inträffar, må sluträkning rörande godmanskapet

upptaga redogörelse allenast för de åtgärder som vidtagits av gode man­

nen. och skall i övrigt redogörelse för förvaltningen av den omyndiges

1272

egendom jämväl under den tid godmanskapet varat, avgivas av förmynda-

¬

ren. Vad i 16 kap. 3 § är stadgat om förteckning, som avgives av förmynda­
re, skall även gälla med avseende å förteckning, som avgives av god man.

Har egendom i dödsbo, vilken förvaltats av god man som avs es i 4 § e f­

ter preskription av rätt att taga arv eller testamente eller ock eljest tillfallit

allmänna arvsfonden, gälle i fråga om egen domens försäljning vad i lagen
om allmänna arvsfonden är stadgat.

10 § Ar behov av god man ej l ängre för handen, skall han av rä tten entledi­

gas. Har god man förordnats enligt 4 § 1 -5, skall han en tledigas, så snart
den, för vilken han förordnats, begär det.

Då god man slutfört sitt uppdrag, skall det av honom ofördröjligen an­

mälas hos rätten.

11 § God man vare berättigad att efter uppdragets slutförande eller, om

uppdraget varar längre tid än ett år, årligen erhålla skäligt ar vode för upp­

draget så ock ersättning för de utgifter som varit skäligen påkallade för

uppdragets behöriga fullgörande.

Beslut om arvo de och ersättning för utgifter fattas av överförmyndaren.

Överförmyndaren bestämmer dessutom i vad mån arv ode och ersättning

för utgifter skola utgå av medel som tillkomma den för vilken den gode

mannen har förordnats. Arvode och e rsättning som ej skola betalas enligt
vad nu har sa gts skola utgivas av kommunen.

SFS 1976:612

12 § Fråga om förordnande eller entledigande av god man som avses i 1 el­

ler 2 § upptag es av den rätt där förmynderskapet för den omyndige är in­

skrivet eller skall inskrivas. Skall förmynderskapet ej vara inskrivet, avgö-

res frågan om behörig domstol med motsvara nde tillämpning av 12 kap. 1 §

andra stycket.

Uppkommer vid utredning av dödsbo fråga om förordnande av god

man enligt 4 §, hö r ärendet till den rätt varunder boet lyder. Skall god man

eljest förordnas enligt nämnda lagrum eller enligt 3 §, ankommer det på

rätten i den ort där den för vilken god man förord nas har egendom eller el­

jest behov av god man har yppat sig. Erfordras ny god man eller uppstår
fråga om entledigan de av god man , upptages ärendet av den rätt där god-

manskapet är inskrivet.

13 § Bestämmelserna i 11 kap. 1 4-17 S§ om förmyndare gälla i tilläm pliga
delar i fråga om god man. Härvid skola bestämmelserna i 11 kap. 17 § om
omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är om godmanskap

som avses i 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god man föro rdnats, samt den­

nes make och närmaste fränder. Då fråga är om godmanskap för omyndig,

har även förmyndaren sådan behörighet som anges i 11 kap. 17 §. I fall
som avses i 2 § första stycket får dock förmyndaren ej föra talan mot rät­
tens beslut.

19 kap. Om överförmyndare
1 § Överförmyndare väljas en för varje kom mun, där ej annat följer av vad
nedan stadgas.

1273

¬

SFS 1976:612

2 § Kommun kan bestämma att det i st ället för överförmyndare skall fin­
nas en överförmyndarnämnd. Vad som annorstädes än i detta kapitel är fö­
reskrivet om överförmyndare skall äga motsvarande tillämpning på sådan
nämnd.

3 och 4 §§"=

5 § Överförmyndare väljes av kommunfullmäktige. För överförmyndare

väljes en ersättare.

Ledamöter och ersättare i öv erförmyndarnämnd väljas av kommunfull­

mäktige till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter får dock ej
understiga tre.

Val av ledamöter och ersättare i ö verförmyndarnämnd skall vara pro­

portionellt, om det begäres av minst så många väljande, som motsvara det
tal, vilket erhålles. om samtliga väljandes antal delas med det antal perso­
ner valet avser, ökat med I. Om förfarandet vid sådant proportionellt val
finnas särskilda bestämmelser.

Sker ej val av ersättare i öv erförmyndamämnd proportionellt, skall tilli-

ka bestämmas den ordning i vilken ersättarna skola inkallas till tjänstgö-

ring.

®

Då val av överförmyndare, ledamot av överförmyndarnämnd eller ersät­

tare förrättats, skall det genast anmälas till rätten. Har val ej skett i behöri g
tid, skall rätten göra anmälan därom hos länsstyrelsen, som tillser att valet
hålles så snart ske kan.

6

7 § Överförmyndare, ledamot i öv erförmyndamämnd och ersättare väljas

för tre år, räknade från och med den I janu ari året efter det, då val i hela ri­

ket av kommunfullmäktige ägt rum.

Avgår sådan ledamot i öve rförmyndarnämnd som har utsetts vid propor­

tionellt val under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till

ledamot den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordning­
en bör inträda. Den ersättare som sålunda har inkallats tjänstgör under den

tid som återstått för den avgångne. Avgår överförmyndare, ersättare för

överförmyndare eller ledamot som ej har utsetts vid proportionellt val,
anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden,

8 § Överförmyndare, ledamot i ö verförmyndamämnd och ersättare skola

vara myndiga svenska medborgare och kyrkobokförda i ko mmunen och få

ej vara i ko nkurstillstånd.

Lagfaren tjänsteman vid tingsrätt får ej vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndamämnd eller ersättare inom domsagan, om ej regeringen för
särskilt fall meddelat tillstånd därtill.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara överförmyndare, ledamot i

överförmyndarnämnd eller ersättare än den som under de tre senast för-

Paragraferna upphävda genom 1974: 1038.

1274

" Paragrafen upphävd genom 1974: 1038.

¬

flutna åren fullgjort sådant uppdrag, den som uppnått sextio års ålder eller

SFS 1976:612

den som eljest uppgiver förhinder, vilket godkännes av kommunfullmäkti­

ge.

9 § Överförmyndare, ledamot i överförm yndamämnd eller ersättare kan
av rätten entledigas, om han finnes icke vara lämplig.

10 § Äro såväl överförmyndare som hans ersättare förhindrade att fullgöra
sitt uppdrag, äge rätten förordna tillfällig vikarie.

11 § Bland led amöterna i överfö rmyndamämnd utse kommunfullmäktige

en or dförande och en vice ordförande att tjänstgöra under den tid för vil­

ken de blivit valda som ledamöter.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig til l

sammanträde med överförmyndarnämnden. skall nämnden utse annan le­
damot att fö r tillfället föra or det.

12 § Utan hinder av 2 § 2 förvaltningslagen (1971:290) äga 4 och 5 §§

nämnda lag tillämpning i samtl iga ärenden hos överförmyndare eller över­

förmyndamämnd.

13 § Vid omröstning i överförmyndamämnd i ärende enligt denna balk gäl­
la i tilläm pliga delar bestämmelserna i 16 kap. rätt egångsbalken. Om leda­

mot eller föredragande har skiljaktig mening, skall d enna antecknas i pro­

tokoll eller annan handling.

I fråga om varje beslut av överförmyndare eller överförmyndamämnd i

ärende enligt denna balk skall finnas handling av vilken framgår vem som

har fattat beslutet, vem som har va rit föredragande samt beslutets dag och

dess innehåll. Föreskrifter om i vilken utsträckning beslut skall innehålla
de skäl som bestämt utgången finnas i 17 § förvaltningslagen (1971:290).

Protokoll hos överförmyndare eller överförmyndamämnd i annat ärende

än enligt d enna balk behöver ej upptaga annat än förteckning över dem
som har deltagit i handlägg ningen samt beslutet i ärend et.

14 § Om kommunfullmäktige bestämma det, får överförmyndamämnd
uppdraga åt ledamot, ersättare som har inkallats till tjänstgöring eller tjäns­
teman hos kommunen att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall angivas i fullmäktiges beslut. Framställ­

ning eller yttrande till kommunfullmäktige får dock ej beslutas annorledes

än av nämnden samfällt.

Finner den som erhållit uppdrag som avses i första stycket, att samtyc­

ke. tillstånd e ller förordnande i visst fall ej bör meddelas, eller anser han

frågan tveksam, skall ärendet hänskjutas till nämnde n. Beslut i ärende en­

ligt denna balk vilket har fattats på grund av uppdrag som avses i första

stycket behöver ej anmälas inför nämnden.

15 § I fråga om er sättning till överförmyndare, ledamot i överfö rmyndar-

nämnd och ersättare äger vad som föreskrives i 2 8 § I och 2 mom. kommu­
nallagen (1953:753) om ersättning till kommunfullmäktig motsva rande till-

lämpning. I Stockholms kommun tillämpas dock vad som föreskrives i

1275

29 § 1 och 2 mom. kommunallagen (1957; 50) för Stockholm.

¬

SFS 1976:612

16 § Vad som föreskrives i ko mmunallagen

753) om nämnd som av­

ses i 44 § andra stycket kommunallagen gäller, med de avvikelser som följa

av detta kapitel, i fråga om överförmyndamämnd och i tillämpl iga delar be­

träffande överförmyndare. I St ockholms kommun tillämpas dock, med de

avvikelser som nu angivits, vad som föreskrives i kommunallagen

(1957; 50) för Stockholm om nämnd som avses i 49 S andra stycket nämnda
lag.

17 § Överförmyndare och överförmyndamämnd äro skyldiga att föra bok

angående de förmynderskap och godmanskap som inskrivits och stå under
deras tillsyn. Över ärenden rörande förmynderskap, vilka ej inskrivits,

skall särskild förteckning föras.

18 § Rätten skall vaka över att överförmyndare och överförmyndamämnd

fullgöra sina åligganden enligt denna balk.

20 kap. Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

1 § I mål om faderskap, vårdnad, umgängesrätt. underhåll och omyndig­

hetsförklaring eller dess hävande äga 15 kap. 29. 30 och 30 a §§ giftermåls-
balken motsvarande tillämpning.

2 § Vistas den. mot vilken talan enligt denna balk riktas, pä okänd ort,

skall hans rätt i sake n bevakas av god man enligt 18 kap. Detsamma gäller,
om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handling­
ar i m ålet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för
sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode mannen skall
samråda med part för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

I frå ga om ersättning till god man som avses i fö rsta stycket gäller vad

som föreskrives i 10 k ap. 13 § om ersättning åt rättegångsbiträde.

Rättegångsbalkens bestämmelser om hämtning av part äga motsvarande

tillämpning på den som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall hö­

ras i mål e ller ärende som avses i den na balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring, bör iakttagas att förordnande om

skyldighet att inställa sig personligen ej ges beträffande den som avses med

ansökningen, om inställelsen skulle kunna medföra men eller fara för ho­

nom.

3 §"* Ansökan om annan rättens åtgärd med avseende på förmynderskap

än förmyndares förordnande eller entledigande får. såvida fråga ej är om

ärende enligt 9 kap. 2 a §. göras, förutom av överförmyndaren och förmyn­
dare. av den omyndige själv, om han fyllt se.xton år, samt av hans make
och närmaste fränder. Fråga som avses i den na paragraf skall rätten också

taga upp självmant, när anledning förekommer därtill.

I äre nde som avses i fö rsta stycket skall rätten, när det rör omyndig som

fyllt sexton år. bereda denne tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

Mot rättens beslut i ären de som avses i för sta stycket får talan föras, för-

1276

Förutvarande } upphävd genom 1969:617.

ifit.,.

'S«u\

¬

utom av den som beslutet särskilt rör, av var och en som har rätt att göra

ansökan.

Mot beslut, varigenom det förelagts förmyndare att vid vite fullgöra

visst åliggande, får talan föras endast i samband med klagan över rättens
beslut om utdöm ande av vitet.

SFS 1976:612

4

Överförmyndarens tillstånd till åtgärd beträffande omyndigs egen­

dom får sökas endast av förmyndaren. Mot överförmyndarens beslut i så­
dant ärende och mot överförmyndarens förordnande, att förbehåll enligt

15 kap. 9 § andra stycket ej skall gälla, får talan föras endast av förmynda­
ren samt, såvida ärendet angår omhändertagande av egendom, varöver

den omyndige råder, eller återkallelse av förmyndarens eller överförmyn­
darens tillstånd för omyndig att driva näring, av den omyndige själv, om

han fyllt sexton år.

Mot överförmyndarens beslut i fall som avses i 13 kap. 8 § tredje stycket

får talan ej föras.

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ om förmyndare och förmynderskap gälla i
tillämpliga delar beträffande god man och godmanskap. Härvid skola be­

stämmelserna om omyndig, hans make och närmaste fränder, då fråga är
om godmansk ap som avses i 18 kap. 3 eller 4 §, gälla den, för vilken god

man förordnats, samt dennes make och närmaste fränder. Då fråga är om

godmanskap för omyndig, har i ärende som avses i 3 § även förmyndaren

sådan behörighet som anges där.

6 §^'' Talan mot överförmyndarens beslut i ärende enligt denn a balk föres

skriftligen h os rätten inom två veckor från den dag klaganden fick del av

beslutet.

7 §2' I mål eller ärende, där överförmyndaren fört talan, får rätten, när

skäl föreligga, vid målets eller ärendets avgörande tillerkänna överförmyn­
daren ersättning av allmänna medel för det arbete han nedlagt på målets el­

ler ärendets utförande samt för nödiga utgifter. Rätten prövar också huru­
vida ersättningen skall återgäldas av överförmyndarens motpart eller stan­

na på statsv erket.

Överförmyndaren får anlita ombud i mål eller ärende där han för talan.

8 § Beslut eller dom, som i mål om omyndighetsförklaring eller i ärende om

förmynderskap eller godmanskap enligt denna balk meddelas av överför­

myndaren eller rätten, länder till efterrättelse utan hinder av att talan föres

däremot. Vad som nu har sagts gäller e j rättens avgörande, varigenom av­

tal om sammanlevnad i oskiftat bo häves eller förmyndare eller god man
domes till utgivande av fö rsuttet vite.

9

I fråga om mål eller ärende , där barnavårdsnämnd eller överförmyn­

dare har rätt att föra talan, skall 20 § lagen (1946: 804) om införande av nya

rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning.

Förutvarande 4 S upphävd genom 1969:617.

Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.

Förutvarande 7 § upphävd g enom 1970:840.

" Ändringen innebär bi. a. a tt tredje stycket upphävs.

1277

¬

SFS 1976:61?

Första stycket gäller ej mål om fastställande av faderskap eller underhåll

till b arn.

10

1 mål e ller ärende som avses i den na balk kan rätten, när det finnes

lämpligt, förordna att förhandling skall ske inom stängda dörrar.

11 §2^ Mot beslut som underrätt har meddelat under rättegången i f råga,

som avses i 6 k ap. 13 §. 7 kap. 12 §, 10 kap. 14 §. 11 kap . 15 eller 16 § eller

18 kap. 13 §. skall talan föras särskilt.

12 §" Mot hovrättens beslut i fråga som avses i 11 8 får ta lan ej föras. Det­

samma gäller ärende som först har handlagts av överförmyndaren.

13-41 §8"''

21 kap. Om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m.

Verkställif^het av dom idler beslut

1 § Verkställighet av vad allmän domstol i d om eller beslut bestämt om
vårdnad eller umgängesrätt eller om överlämnande av barn sokes hos läns­

rätten.

Har domen eller beslutet icke vunnit laga kraft och är ej särskilt medgi­

vet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten icke vidtaga åtgärd enligt
2 eller 3 8.

2 § Innan länsrätten förordnar om verkställighet, äger den uppdraga åt le­

damot eller suppleant i barnavårdsnämnden eller tjänsteman inom barna­

vården att verka för att den som har hand om barnet frivilligt skall fullgöra
vad som åligger honom. Sådant uppdrag får även lämnas åt annan lämplig
person.

Den som fått uppdrag enligt första stycket skall inom tid som länsrätten

bestämmer lämna denna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits och

vad som förekommit vid uppdragets utförande. Tiden får ej utan synnerli­

ga skäl sättas längre än två veckor.

3 § Förordnar länsrätten om verkställighet, äger den förelägga vite eller,

om det anses nödvändigt, besluta att barnet skall hämtas genom polismyn­

dighets försorg. Länsrätten kan även i sa mband med förordnandet lämna

uppdrag enligt 2 § , om sådant ej förekommit tidigare.

Om särskilda skäl föreligga, får länsrätten för att underlätta barnets

överflyttning föreskriva, att barnet tillfälligt skall omhändertagas på lämp­

ligt sätt.

Länsrätten äger utdöma förelagt vite.

a

il!

iplii

1278

Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje styckena upphävs.

Ändringen innebär bl. a. att andra och tredje styckena upphävs.

Ändringen innebär bl, a. att andra stycket upphävs.

^ Paragraferna upphävda genom denna lag.

¬

-J

i,

4 § Har barnet fyllt femlon år. får verkställighet icke ske mot dess vilja.

SFS 1976:612

utan att länsrätten finner del nödvändigt av hänsyn till barnets bästa. Det­

samma gäller, om barnet ännu ej fyllt femton år men nått sådan mognad att

dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt.

5 § Ar det uppenbart att förhållandena ändrats väsentligt sedan allmän
domstols dom eller beslut meddelades, kan länsrätten vägra verkställighet,
om det av hänsyn till barnets bästa är påkallat att fråga om ändiing beträf­

fande vårdnad eller umgängesrätt prövas av allmän domstol. Sådan fråga

upptages av allmän domstol på ansökan av den som varit part i ären det hos
länsrätten eller av barnavårdsnämnd.

Länsrätten får även i an nat fall vägra verkställighet, om risk, som ej är

ringa, föreligger för skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa.

Överjlyttnin^i av barn i andra fall
6 § Även om dom eller beslut som avses i 1 § ej föreligger, äger den som
har vårdnaden att, när barnet vistas hos annan, påkalla länsrättens åtgärd
för att barnet skall överflyttas till honom.

Föreligga särskilda skäl att fråga om ändring beträffande vårdnaden prö­

vas av allmän domstol, kan länsrätten vägra att vidtaga den sökta åtgär­

den.

I öv rigt äga 2-5 §§ tillämpning.

7 § Bestämmelserna i 6 § äga motsvarande tillämpning, när föräldrar eller
adoptivföräldrar gemensamt ha vårdnaden och en av dem utan beaktans-
värt skäl egenmäktigt bortfört eller kvarhåller barnet samt den andre begär

rättelse.

Gemensamma bestämmelser
8 § Hämtning och annan åtgärd beträffande barnet skall utföras på ett för

barnet så skonsamt sätt som möjligt.

Vid hämtning skola ledamot eller suppleant i barnavårdsnämnd eller

tjänsteman inom barnavården och, om möjligt, läkare närvara. Om barnet

på grund av sjukdom ej bör flyttas eller annat särskilt hinder möter, skall
hämtningen uppskjutas.

9 § Föreligger i ärende som avses i detta kapitel fara att barnet föres ur

landet eller är ärendet av annan anledning brådskande, kan länsrätten
omedelbart förordna, att barnet skall omhändertagas på sätt länsrätten Fin­

ner lämpligt.

Kan beslut enligt första stycket ej avvaktas, får polismyndighet vidtaga

sådan omedelbar åtgärd som kan ske utan skada för barnet. När sådan åt­
gärd vidtages, skola om möjligt ledamot eller suppleant i "barnavårdsnämn­

den eller tjänsteman inom barnavården och läkare närvara. Åtgärden skall
genast anmälas till länsrätten, som utan dröjsmål prövar om den skall be­

stå.

10 § I ärende enligt detta kapitel kan länsrätten förordna, att barnet skall

undersökas av läkare.

1279

¬

SFS 1976:612

I kallelse till läkarundersökning äger länsrätten förelägga vite. Länsrät­

ten äger utdöma förelagt vite.

11 § Beträffande parts skyldighet att ersätta motparts kostnader i är ende

enligt detta kapitel äga utsökningslagens bestämmelser om kostnader i ut-

sökningsmål hos överexekutor motsvarande tillämpning.

Kostnad för utförande av uppdrag enligt 2 § första stycket andra punk­

ten. hämtning eller omhändertagande av barn och läkarundersökning beta­

las av allmänna medel. Fråga om ersättning för sådan kostnad prövas av

länsrätten.

<2 § Länsrätten kan förordna att beslut enligt detta kapitel som ej avser ut­

dömande av vite eller ersättning för parts kostnad skall lända till o medel-

nar efterrättelse.

13 § Beslut enligt detta kapitel angående överflyttning utgör ej hinder att

den därvid avgjorda frågan prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller
annat särskilt skäl föranleder det.

14

Vid handläggning i kammarrätt av mål enligt detta kapitel skola

nämndemän ingå i rä tten.

Denna lag^" träder i kra ft den I jan uari 1976. Äldre bestämmelser i fråga

om arvode och annan ersättning till förmyndare och gode män gäller dock

fortfarande, om uppdraget som förmyndare respektive god man upphört

före den 1 jan uari 1976.

Skall någon som omyndigförklarats före den I janu ari 1976 åter förklaras

myndig, gäller bestämmelsen i 20 kap. 21 § om företeende av läkarintyg

endast om grunden för omyndighetsförklaringen varit sinnessjukdom, sin-

nesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten.

Val a v överförmyndare och ledamöter i ö verförmyndarnämnd samt er­

sättare för dessa skall med tillämpning av denna lag äga rum första gången
före utgången av år 1975. Va let skall avse tiden intill utgången av år 1976.

1 f råga om de överförmyndare och ledamöter i överförmyndarnämnd

samt ersättare för dessa som valts enligt äldre bestämmelser upphör löpan­

de tjänstgöringstider vid utgången av år 1975.

1. Denna lag^® t räder i kraft den I januari 1977. då lagen (1969:618)

om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skall upphöra att
gälla.

2. Talan som avses i 3 k ap. I § får icke väckas, om rätten till motsvaran­

de talan på grund av äldre bestämmelser har gått förlorad före ikraftträdan­

det av denna lag.

3. Har arvinge till man s om enligt äldre bestämmelser skall anses som fa-

1280

" Förutvarande 14 § u pphävd genom 197 4:1038.

^ 1974:1038.

2» 1976:612.

¬

der till visst barn vä ckt tala n angå ende barnets äktenskapliga börd och ä r

SFS 1976:612

målet anhängigt vid ikraftträdandet av denna lag, skall talan slutligt prövas

utan hinder av att motsvarande rätt att föra talan ej föreligger enligt de nya
bestämmelserna. I fråga om föiutsättningama för bifall till talan gäller 1
kap. 2 § första stycket i dess nya lydelse.

4. I fråga o m barn som har fötts före utgången av år 19 69 gäller beträffan­

de barnavårdsnämndens skyldighet att sörja för att faderskapet fastställes

vad som före utgången av år 1969 var föreskrivet om barnavårdsmans skyl­
dighet i sådant avseende. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 § andra stycket
äger dock tillämpning även i sådant fall.

5. I mål om fastställande av faderskap till barn kan talan om barnets

egenskap av trolovningsbam enligt äldre rätt upptagas till prövning, om

barnet är fött före utgången av år 1969 eller den uppgivne fadern har avlidit

dessförinnan.

6. Bestämmelsen i 7 kap. 8 § i dess nya lydelse tillämpas även på dom

som medd elats före ikraftträdandet och på avtal som s lutits före nämnda

tidpunkt. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas
dock enligt 7 kap . 8 § i dess äld re lydelse.

7. Bestämmelserna i 7 kap. K) ii i dess äldre lydelse om skyldighet förfa­

der till barn utom äktenskap att bidraga till underhåll av barnets moder
äger fortfarande tillämpning, om barnet har fötts före ikraftträdandet av
denna lag.

8. Har någon, före ikraftträdandet av denna lag, enligt 20 § lagen

(1969:618) om fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap skrift­
ligen åtagit sig att utge underhållsbidrag till moder till barn utom ä kten­

skap, gäller äldre bestämmelser i fråga om verkställighet på grund av hand­

lingen. I övrigt gäller i fråga om sådant åtagande i tilläm pliga delar vad som

i lag eller annan författning är föreskrivet förfall då rätten enligt 7 kap. 12 §

föräldrabalken i dess nya lydelse h ar meddelat förordnande om underhålls­

bidrag till barn.

På regeringens vägnar

ERIC HOLMQVIST

Staffan Magnusson

(Justitiedepartementet)

¬