SFS 1998:319 Lag om ändring i föräldrabalken

Lag
om ändring i föräldrabalken;

utfärdad den 28 maj 1998.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs i fråga om föräldrabalken2

dels att 6 kap. 6 a och 10 d §§ skall upphöra att gälla,
dels att 6 kap. 5–7, 10, 14, 15, 17 och 18–22 §§, 7 kap. 4 och 12 §§,

14 kap. 5 §, 20 kap. 1 §, 21 kap. 1, 3 och 6 §§, rubrikerna till 6 kap. och
21 kap. samt rubriken närmast före 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 16 § skall lyda ”Förfarandet i mål

och ärenden om vårdnad m.m.”,

dels att det i balken skall införas sju nya paragrafer, 6 kap. 2 a, 2 b, 14 a,

15 a, 15 b, 17 a och 17 b §§, samt närmast före 14 a § en ny rubrik av föl-
jande lydelse.

6 kap. Om vårdnad, boende och umgänge

2 a § Barnets bästa skall komma i främsta rummet vid avgörande enligt
detta kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende

särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Risken för att barnet utsätts för övergrepp, olovligen förs bort eller hålls
kvar eller annars far illa skall beaktas.

2 b § Vid avgörande enligt detta kapitel av frågor som rör vårdnad,
boende och umgänge skall hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av
barnets ålder och mognad.

5 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och vill
någon av dem få ändring i vårdnaden, skall rätten efter vad som är bäst för
barnet förordna att vårdnaden skall vara gemensam eller anförtro vårdnaden
åt en av föräldrarna.

Rätten får inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna mot-

sätter sig det.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av en

av föräldrarna eller båda. I mål om äktenskapsskillnad får rätten utan yr-

3URSEHW/8UVNU

%DONHQRPWU\FNW

Svensk författningssamling

SFS 1998:319
Utkom från trycket
den 12 juni 1998

SFS 1998:319

kande anförtro vårdnaden om barnet åt en av föräldrarna, om gemensam
vårdnad är uppenbart oförenlig med barnets bästa.

6 § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de
avtala att vårdnaden skall vara gemensam eller att en av dem skall ha vård-
naden om barnet. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden
godkänner det enligt andra stycket.

Har föräldrarna avtalat om gemensam vårdnad, skall socialnämnden god-

känna avtalet, om det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa.
Innebär avtalet att en av föräldrarna skall ha ensam vårdnad, skall nämnden
godkänna avtalet, om det som har överenskommits är till barnets bästa.

7 § Om en förälder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig
skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om
barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller
utveckling, skall rätten besluta om ändring i vårdnaden.

Står barnet under båda föräldrarnas vårdnad och gäller vad som sägs i

första stycket en av dem, skall rätten anförtro vårdnaden åt den andra för-
äldern ensam. Brister också den föräldern i omsorgen om barnet på det sätt
som sägs i första stycket, skall rätten flytta över vårdnaden till en eller två
särskilt förordnade vårdnadshavare.

Står barnet under endast en förälders vårdnad, skall rätten i fall som avses

i första stycket flytta över vårdnaden till den andra föräldern eller, om det är
lämpligare, till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas på talan av

socialnämnden eller, utan särskilt yrkande, i mål om äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna eller i andra mål enligt 5 §.

10 § Står barnet under vårdnad av en eller två särskilt förordnade
vårdnadshavare och vill någon av barnets föräldrar eller båda få vårdnaden
överflyttad till sig, skall rätten besluta efter vad som är bäst för barnet.
Rätten får inte flytta över vårdnaden till föräldrarna gemensamt, om båda
föräldrarna motsätter sig det.

Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt första stycket prövas på talan

av båda föräldrarna eller en av dem eller på talan av socialnämnden.

14 § Om rätten för barn och vårdnadshavare att få stöd och hjälp hos
socialnämnden finns bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620). Social-
nämnden förmedlar kontakter med andra rådgivande samhällsorgan.

Barnets boende

14 a § Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna, får rätten på talan av
en av dem eller båda besluta vem av föräldrarna barnet skall bo tillsammans
med. Avgörande skall vara vad som är bäst för barnet.

Föräldrarna får avtala om barnets boende. Avtalet skall gälla, om det är

skriftligt och socialnämnden godkänner det. Avtalet skall godkännas, om
det som har överenskommits är till barnets bästa.

SFS 1998:319

15 §

3 Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor

tillsammans med.

Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av um-

gänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt
tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.

Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge

med någon annan som står det särskilt nära så långt möjligt tillgodoses.

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och skall umgås med

en förälder som det inte bor tillsammans med, skall den andra föräldern
lämna sådana upplysningar om barnet som kan främja umgänget, om inte
särskilda skäl talar mot det. Om barnet skall umgås med en förälder som in-
te är vårdnadshavare eller med någon annan som står barnet särskilt nära,
skall upplysningar enligt första meningen lämnas av vårdnadshavaren.

15 a § Rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet.
Talan om umgänge får föras av en förälder som vill umgås med sitt barn.
Om umgänge begärs av någon annan, får talan föras av socialnämnden.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de

avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor till-
sammans med. Avtalet skall gälla, om det är skriftligt och socialnämnden
godkänner det. Avtalet skall godkännas, om det som har överenskommits är
till barnets bästa.

15 b § Om barnet bor tillsammans med endast en förälder, skall den för-
äldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av
umgänge med den andra föräldern. Det skall ske efter vad som är skäligt
med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständig-
heter.

En dom eller ett avtal om kostnaderna för resor kan jämkas av rätten för

tiden efter det att talan har väckts, om ändring i förhållandena föranleder
det.

17 § Frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp av rätten i den ort
där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med
äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp
av Stockholms tingsrätt.

Frågor om vårdnad som avses i 4, 5, 7, 8 och 10 §§ samt 10 b § andra

stycket samt frågor om boende och umgänge handläggs i den ordning som
är föreskriven för tvistemål. Frågan om fördelning av resekostnader enligt
15 b § skall anses som en del av frågan om umgänge. Står barnet under
vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i
saken, får de väcka talan genom gemensam ansökan.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för dom-

stolsärenden.

I mål om vårdnad och boende kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan

stämning.

6HQDVWHO\GHOVH

SFS 1998:319

Dom i mål om vårdnad, boende eller umgänge får meddelas utan huvud-

förhandling, om parterna är överens i saken.

17 a § Föräldrar kan enligt 12 a § socialtjänstlagen (1980:620) få hjälp att
träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge.

Socialnämnden i den kommun där barnet är folkbokfört prövar om ett av-

tal mellan föräldrarna enligt 6 §, 14 a § andra stycket eller 15 a § andra
stycket skall godkännas.

Vid sin prövning av föräldrarnas avtal skall socialnämnden se till att

frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Utan hinder
av sekretess enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen (1980:100) är en
annan socialnämnd som har tillgång till upplysningar som kan vara av
betydelse för frågans bedömning skyldig att lämna sådana upplysningar på
begäran av den socialnämnd som skall pröva avtalet.

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får inte överklagas.

17 b § Har en socialnämnd godkänt ett avtal om vårdnad, skall ett med-
delande om avtalets innehåll sändas samma dag till

1. skattemyndigheten i det län där barnet är eller senast har varit folk-

bokfört,

2. om avtalet gäller ett barn som har fyllt 15 år: Centrala studiestöds-

nämnden,

3. den allmänna försäkringskassa där vårdnadshavaren är inskriven eller

skulle ha varit inskriven om vårdnadshavaren hade uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Innebär avtalet att föräld-
rarna skall ha gemensam vårdnad om barnet, skall meddelandet sändas till
den försäkringskassa där modern är eller skulle ha varit inskriven.

18 § Föräldrar kan enligt 12 a § socialtjänstlagen (1980:620) genom
samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och
umgänge.

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämn-

den eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i
syfte att nå enighet mellan föräldrarna.

Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara att målet

skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har
inletts och fortsatta samtal kan antas vara till nytta. Om det finns särskilda
skäl, kan rätten förlänga den utsatta tiden.

19 §

4 Rätten skall se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir

tillbörligt utredda.

Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge

skall socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden till-
gång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är
nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar.

Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket, får rätten

uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verk-

6HQDVWHO\GHOVH

SFS 1998:319

ställa den. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen och bestämma en
viss tid inom vilken utredningen skall vara slutförd. Om det behövs, får
rätten förlänga denna tid. Rätten skall se till att utredningen bedrivs skynd-
samt.

Den som verkställer utredning skall, om det inte är olämpligt, söka klar-

lägga barnets inställning och redovisa den för rätten.

Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är

uppenbart att barnet inte kan ta skada av att höras.

20 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får rätten
besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att frågan har
avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller
föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av
socialnämnden. Rätten skall besluta efter vad som är bäst för barnet.

Beslut enligt första stycket får meddelas utan huvudförhandling. Innan

beslutet meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan
inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Har rätten meddelat ett
beslut som ännu gäller när målet eller ärendet skall avgöras, skall rätten om-
pröva beslutet.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom

som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

21 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge kan rätten, i
samband med att den meddelar dom eller beslut i saken och om det finns
särskilda skäl, på yrkande av en part förelägga motparten vid vite att lämna
ifrån sig barnet. Har vite förelagts i samband med beslut som avses i 20 §
första stycket, kan rätten förordna att föreläggandet skall gälla omedelbart.

Beslut om föreläggande enligt första stycket får överklagas endast i

samband med överklagande av domen eller beslutet om vårdnad, boende
eller umgänge.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan av

den part som har begärt föreläggandet.

22 § I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge gäller i fråga
om rättegångskostnader andra och tredje styckena i stället för 18 kap. 1–
7 §§ rättegångsbalken.

Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad. En part kan dock för-

pliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rättegångskostnad, om
han eller hon har förfarit på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 §
rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Skall en part enligt andra stycket helt eller delvis ersätta motpartens rätte-

gångskostnad och har partens ställföreträdare, ombud eller biträde förfarit
på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken och
därigenom vållat kostnaden helt eller delvis, kan han eller hon förpliktas att
tillsammans med parten ersätta kostnaden. Rätten kan besluta om detta även
om någon part inte yrkar det.

Denna paragraf tillämpas också när målet eller ärendet handläggs i högre

rätt.

SFS 1998:319

7 kap.

4 § Har en förälder som enligt 2 § skall betala underhållsbidrag haft barnet
hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under
en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn, får föräldern
vid fullgörande av sin bidragsskyldighet tillgodoräkna sig ett avdrag för
varje helt dygn av barnets vistelse med 1/40 av det underhållsbidrag som
räknat för kalendermånad gäller under tiden för vistelsen. Något sådant
avdrag får dock inte göras på underhållsbidrag som belöper på senare tid än
sex månader från utgången av den kalendermånad då vistelsen upphörde.
Det sammanlagda avdragsbelopp som tillgodoräknas föräldern vid ett till-
fälle skall, om det slutar på örestal, avrundas till närmast lägre krontal.

Om det finns särskilda skäl kan rätten förordna om andra villkor för av-

dragsrätten än som anges i första stycket. Mot en parts bestridande får ett
sådant förordnande dock inte meddelas för tiden innan talan har väckts.

Den bidragsskyldiga föräldern har inte rätt till avdrag när underhålls-

bidraget har fastställts med beaktande av att han eller hon i väsentlig mån
fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnet hos sig.

12 § Talan om underhåll till barn tas upp av rätten i den ort där svaranden
har sitt hemvist. En sådan fråga kan väckas även i samband med mål om
fastställande av faderskapet till barn, äktenskapsmål, mål om vårdnaden om
barn eller mål om barns boende.

Finns det inte någon behörig domstol enligt första stycket, tas målet upp

av Stockholms tingsrätt.

14 kap.

5 § Den enskildes tillgångar får utan samtycke av överförmyndaren pla-
ceras i

1. skuldförbindelser som har utfärdats eller garanterats av stat eller

kommun,

2. skuldförbindelser som har utfärdats av Sveriges allmänna hypoteks-

bank, Svenska Skeppshypotekskassan eller av en bank eller av ett kredit-
marknadsföretag enligt lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet eller
av ett utländskt bankföretag eller ett annat utländskt kreditinstitut som är
underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med
den som gäller för banker eller andra kreditinstitut här i landet, med
undantag för förlagsbevis eller andra skuldförbindelser som medför rätt till
betalning först efter utfärdarens övriga fordringsägare, eller

3. andelar i en värdepappersfond som avses i lagen (1990:1114) om

värdepappersfonder eller i ett utländskt fondföretag som är underkastat en
offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för
värdepappersfonder här i landet.

Den enskildes tillgångar får vidare utan överförmyndarens samtycke

användas för allemanssparande enligt lagen (1983:890) om allemans-

SFS 1998:319

sparande eller lånas ut mot säkerhet av panträtt på grundval av inteckning i
fast egendom inom sextio procent av det senast fastställda taxeringsvärdet.

20 kap.

1 §

5 I mål om faderskap, vårdnad, boende, umgänge och underhåll tilläm-

pas 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.

Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden

består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns särskilda skäl med
hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän.

21 kap. Om verkställighet av domar, beslut eller avtal om vårdnad,
boende eller umgänge m.m.

Verkställighet av domar, beslut eller avtal

1 § Vid verkställighet skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Verkställighet av vad allmän domstol har bestämt i dom eller beslut om

vårdnad, boende, umgänge eller överlämnande av barn söks hos länsrätten.
Har domen eller beslutet inte vunnit laga kraft och är det inte särskilt med-
givet att verkställighet ändå får ske, får länsrätten inte vidta åtgärder enligt
2–4 §§.

Verkställighet av avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a §

andra stycket söks hos länsrätten. Vad som i detta kapitel föreskrivs om
verkställighet av dom eller beslut som vunnit laga kraft gäller även ett
sådant avtal.

3 § Förordnar länsrätten om verkställighet, får den förelägga vite eller be-
sluta att barnet skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Hämtning
får dock beslutas endast i de fall och under de förutsättningar som anges i
andra och tredje styckena.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller

överlämnande av barn, får länsrätten besluta om hämtning av barnet, om
verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att
undvika att barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om umgänge mellan barnet och en

förälder som barnet inte bor tillsammans med, får länsrätten besluta om
hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske och barnet har ett
särskilt starkt behov av umgänge med föräldern.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av länsrätten på ansökan av

den part som har begärt verkställigheten.

6 § Länsrätten kan vägra verkställighet, om det är uppenbart att förhållan-
dena har ändrats sedan den allmänna domstolens dom eller beslut medde-
lades eller socialnämnden godkände föräldrarnas avtal, och det av hänsyn

6HQDVWHO\GHOVH

SFS 1998:319

till barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad, boende eller umgänge
prövas på nytt. En sådan fråga tas upp av allmän domstol på ansökan av den
som har varit part i målet hos länsrätten eller på ansökan av socialnämnden.

Länsrätten får även i andra fall vägra verkställighet, om det finns en risk

som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998.

På regeringens vägnar

LAILA FREIVALDS

Dag Mattsson
(Justitiedepartementet)

Fakta Info Direkt, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 1998