Lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap; gifven Stockholms slott den 8 juli 1904

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

1904. svessk förfätthing8-smmg. to 26. (detta nummer liar från tryctet utkommit;.den 12 juli 1904.) (qnbrlk och datura knngaraa trin predikstolen.) lag om vis-sa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap; gifvcn stockholms slott den 8 juli 1904. vi oscae., med guds nåde, sveriges, norges, götes och vendes konung, göre veterligt: att vi, med riksdagen, fimnit godt i nåder förordna som följer: 1 kap. om äktenskaps ingående. 1 §. svensk undersåte må ej å utrikes ort träda i äktenskap, utan han enligt svensk lag äger det äktenskap ingå. 2 §. vill utländsk undersåte inför svensk myndigliet träda i äktenskap, tätt att äktenskapet ingå pröfvad efter lagen i den stat, han den lag medgifvet, att lagen å annan ort i sagda afseende tillämpas, ma sådan lag i stället lända till efterrättelse. qvpnsk mvn- andra äro i sådan skyldskap, som i 1 eiier 9eller i det svågerlag, hvarom i 4 § af samma kapitel iörmåles. intyg, att svensk undersåte, som vffl träda^i dighet, enligt svensk lag ^s®^j®^jj*i “offentligm kungjord samt tiuaue tiu jä* iwas, innan sökandens “”^r j4 anförside ooh pröfiiing i *7 ävt^ri^nnaädgadt med afseende å äktenskaps ingående inlör svensk myndighet äga motsvarande tillämpning- ¬ 2 1904. n:r 26. — närmare föreskrifter, huru intj ’g, som nyss är sagdt, må erhållas, så ock be ­ stämmelser, huru utländsk undersåte, som vill iuför svensk myndighet träda i äktenskap, må styrka, att hinder mot det äktenskaps afslutande ej är för handen, varda af konungen meddelade. 4 §. hvad svensk lag stadgar i fråga om lysning till äktenskap, så ock i öfrigt om formen för äktenskaps afslutande, skall äga tillämpning äfven fur det fall att ut ­ ländsk undersåte vill inför svensk myndighet här i riket träda i äktenskap. innehåller främmande stats lag föreskrifter om lysning för det fall att under ­ såte i den stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, må giftermål inför svensk myndighet ej ske, innan visadt varder, att sådan lysning ägt rum eller att hehörig myndighet i den främmande staten från den lysning meddelat befrielse. ej må dock sådan lysnings försummande här föranleda äktenskapets ogiltighet, ändå att den påföljd är i den främmande statens lag stadgad. 5 §. har med konungens tillstånd främmande stat åt sina här i riket austäuda diplomatiska eller konsulära ämbetsmän uppdragit att förrätta giftermål, skall äktenskap, som i enlighet med den främmande statens lag inför sådan ämbetsman ingätts mellan utländska undersåtar, anses vara i behörig form afslntadt. 6 §. är äktenskap å utrikes ort slutet i form, som lagen ä den ort föreskrifver, skall äktenskapet, ehvad fråga är om svenska eller utländska undersåtar, här i riket anses vara i behörig form afslutadt. 7 §. giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman å uttes ort förrättat i enlighet med lagen i sagda stat, vare här i ri et gäl an e, såframt hvarken mannen eller kvinnan var undersåte i den stat, a hvars område giftermålet skett, samt sistnämnda stat icke förvägrat ämbets- mannen-att giftermål förrätta. om giftermål inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet är särskudt stadgadt. , r™*"" ladevsätar å utrikes ort af nrust iuom sveaska k^kan förrättadt i enlighet med svensk lags föreskriaer, vare det bar för hållet. ¬ - 1904. n:r 26. - 3 9 §. hafva utländska undersåtar ä utrikes ort ingått äktenskan off r- skrifterna i 6 eller 7 § blifyit iakttagna, må giftermålet ej hjkåuas för utan sa är att äktenskapet i deras hemland eller, om de tillhörde olika stater 1 hvarderas hemland anses vara i behörig form afsliitadt. ' 2 kap, om återgång* af äktenskap. 1 §. väckes talan om återgång af äktenskap, som i behörig form slutits mellan utländska undersåtar; är orsak till ätergåug för handen onhgt lagen i den stat, makarne^ vid äktenskapets ingående tillhörde, eller, om de tillhörde olika stater! enligt någondera statens lag, och har konungen förordnat, att lag, som nu är sagd, må i ty fall vinna tillämpning, ändå att orsak till återgång ej finnes enligt svensk lag, gånge äktenskapet åter. ägde make, enligt sitt hemlands lag, för be- hörigjjet att träda i äktenskap åberopa lagen å annan ort, skall beträffande den make sådan lag vinna tillämpning, om äktenskapet enligt den lag är giltigt. är ej förordnande, hvarom här förut är sagdt, af konungen meddeladt, må ej till återgång dömas, med mindre orsak därtill finnes jämväl enligt svensk lag. 2 §. ej må i något fall äktenskap här i riket förklaras ogillt af den anledning att det ingåtts i strid mot främmande lags föreskrift, att tidigare äktenskap skall, oaktadt det är genom skillnad upplöst, utgöra hinder för nytt äktenskap, eller emot förbud mot äktenskap mellan dem, som äro af olika religion, eller emot äkten- skapsförbud, som grundar sig å prästerligt kall eller å löfte att förblifva ogift. 3 käp. , om skillnad i äktenskap. 1 §. talan om skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må häi ’ i riket upptagas, om den make, mot hvilken talan väckes, här har sitt hemvist. lag samma vare, om makarne samtidigt haft hemvist inom riket, 'men den make, mot vilken talan väckes, öfvergifvit den andre eller, efter det orsak till skillnad upp­ klått, flyttat ur riket. ¬ 4 1904. n:r 26. ~ är enligt lagen i den stat, makarne tillköra, åt inländsk myndighet förbe hållet, i allmänhet eller för vissa fall, att pröfva talan om äktenskapsskillnad raellan sagda stats undersåtar, må ej, i strid mot dylikt förbehåll, sådan talan här i riket upptagas, med mindre fråga är om skillnad i äktenskap, som i makarnes hemland anses ej vara i behörig form afslutadt. 2 §. ej må i något fall skillnad i äktenskap mellan främmande stats undersåtar sökas hos konungen, med mindre skillnad, som i sådan ordning beviljas, kan vinna erkännande i makames hemland. 3 §. skillnad i äktenskap mellan utländska undersåtar må ej beviljas, utan så är att enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, äktenskap må genom skillnad upp ­ lösas, samt orsak till skillnad är för handen ej mindre enligt sagda lag än ock en ­ ligt svensk lag. hafva makarne fornt tillhört annan främmande stat, må ej för vinnande af skillnad åberopas hvad som under den tid inträffat, med mindre skillnad på grund däraf är medgifven jämväl enligt där gällande lag. 4 §. makar, som tillhöra främmande stat men hafva hemvist här i riket, må, ändå att skillnad i äktenskapet ej kan här meddelas, till säng och säte skiljas i den or mg 14 kap, giftermålsbalken stadgar. är talan om äktenskapets upplösning ^ stän^g skillnad till säng och säte anhängiggjord i makarnes hemland, ma skenad till säng och säte på ett år här beviljas, utan att varningar föregått; dock skall beslutet därom upphöra att äga tifrämpning, där den i makarnes hemland vackta talan blifvit återkallad eller ogillad. huru med bo och barnens uppehälle förhållas skau under den tid, makarne domstol äro till säng och säte skilda, därom gälle hvad i lo kap. giftermålshalken stadgas. "... ^ äktenskapssldllnad eller ständig skillnad 6 §■ .hls äktenskapsskillnad euer ständig w»d fg r\ g undersåtar i annan stat, må, med iakttagande hkval af hvad 8 § sågs, det beslut hår lända tul efterrättelse, nvder viukor r ¬ 1904. n;r 26. ^ 5 m att, med motsvarande tiuämpning af hvad i 1 § är stadgadt i afseende ä svensk ^ayndighets behörigket att upptaga talan om äktenskapsskillnad mellan undersåtar i annan stat, det finnes hafva tillkommit myndighet i den stat, där beslutet med ­ delats, att målet upptaga; samt att orsak till sådan skillnad, som genom beslutet meddelats, varit för handen enligt lagen i den stat, makarne tillhörde. är beslutet meddeladt af annan myndighet än domstol, må det, där fråga är om utländska undersåtar, ej lända till efterrättelse, om det af sagda anledning ej kan vinna erkännande i makames hemland. l 7 §. vill någon här i riket erhålla stadfästelse å beslut, hvarom i 6 § sägs, göre därom ansökan hos svea hofrätt, och pröfve hofrätten, om de i sagda § stadgade \'illkor äro för handen. har i ärende, hvarom nu är sagdt, beslutet blifvit stadfäst, gälle stadfästelsen såsom laga kraft ägande dom. varder ansökan om stadfästelse afslagen, vare det ej hinder för ny ansökan. 8 §• såvidt angår frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap, raä beslut om äktenskapsskillnad, hvarom i 6 § sägs, ej vinna tillämpning, innan stadfästelse å beslutet meddelats i den ordning, 7 § stadgar. 4 hap. om förmynderskap för minderårige. 1 §. afiider svensk undersåte, hvilken ej har hemvist inom riket, och efterlämnar ban barn, som ej uppnått myndig ålder, må förmyndare här förordnas, om det pröfvas lända till den omyndiges nydta. ej må den omständigheten, att fömyn- ‘iare blifvit inom främmande stat tillsatt, utgöra hinder mot förmyndares förord- *iande här i riket. eörmyndares förordnande ankomme i fall, som nu är sagdt, å den rätt, där- luider den aflidne sist haft hemvist inom riket. har han ej här haft hemvist, gälle såsom hans hemort stockholms stad. varder förmyndare förordnad, göre rätten ofördröjligen därom anmälan os ministern för utrikes ärendena. ¬ ■ .-t'- 1904. n:r 26. — 2 §. är förmyuderskap for minderårig utländsk undersåte anordnadi i enlighet med lageii i den" stat, lian tillhör, lände den lag till efterrättelse i fråga om förmyn ­ darens befogenhet att handla ä den omyndiges vägnar. med tillsyn å sådant för- mynderskap eller med tvist, som förmynderskapet rörer, tage ej domstol här i riket befattning. 3 §. har utländsk undersåte, som enligt lagen i den stat, han tillhör, bör pä grund af minderårigbet förses med förmyndare, hemvist här i riket, inhämte rätten, ge ­ nom bemedling af ministern för utrikes ärendena, upplysning, huruvida förmynder- skap kommer att anordnas i enlighet med den främmande statens lag. kommer ej sådant förmynderskap att anordnas, varde förmyndare af rätten tillsatt i en ­ lighet med svensk lag och lände den lag jämväl till efterrättelse i fråga om för ­ myndarens befogenhet och åligganden ‘samt beträfpande tillsyn ä förmynderskapets förvaltning. för omyndig, hvarom här är fråga, må utländsk undersåte, som har hemvist inom riket, till förmyndare förordnas. omsorgen om förmymdares förordnande i fail, som nu är sagdt, ligge, där ej annan domstol ar behörig, å den rätt, därunder den omyndige har sitt hemvist. 4 §• kommer, sedan förm^mdare för omyndig utländsk undersåte här förordnats, till rättens kännedom, att förmynderskap blifvit för honom anordnadt i eolighet med lagen i den stat, han tillhör, varde den af rätten förordnade förmyndaren entledigad. 5 §. finnes, i fall som i 3 § afses, den omyndige eller hans egendom sakna vård, föiordne rätten god man att den omyndige förese och hans gods bevara, intill dess rätt förmyndare vården öfvertager. i cifseende å sådan god man gälle hvad om förmyndares redovisning och ansvarighet så ock om tillsyn å förmyndares för ­ valtning är föreskrifvet. 6 §. enligt lagen i den stat, omyndig tiluiör, skall, ändå att förmyndare är till­ satt efter annan lag, bedömas, när behof af förmyndare upphör. ¬ — 1904. n:r 26. — 7 5 kap. särskilda bestämmelser. 1 §• skall, enligt hvad här förut är sagdt, främmande stats lag lända till efter­ rättelse, och äro för olika områden af den främmande staten särskildå lagar träh lande, varde frågan, hvilken af de särskilda lagarne skall tillämpas, bedömd efter hvad i den främmande staten må i sådant afseende vara föreskrifvet. saknas sådan föreskrift, skall för den, som har hemvist inom den stat, han tillhör, gälla lagen ä hans hemort. pör den, som ej har hemvist inom den stat, han tillhör, gälle lagen å den ort, där han sist inom sagda stat haft heramst, eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshufvudstaden. 2 §. fråga, som angår äktenskapsskillnad eller ständig skillnad till säng och säte mellan makar, hvilka äro undersåtar i olika stater, skall bedömas som om bägge makarne vore undersåtar i den stat, de sist gemensamt tillhört, eller, om de ej hafva tillhört samma stat, i den stat, mannen tillhör. är, efter ty här förut är sagdt, myndighets behörighet beroende af att part äger hemvist inom den stat, myndigheten tillhör, varde frågan, om parten där äger hemvist, pröfvad efter lagen i sagda stat; dock må hustru ej anses hafva annat hemvist än mannen, där ej enligt lagen i den stat, makarne tillhöra, hustrun äger hafva särskildt hemvist. 4 §. gritter ej den, som väckt talan om återgång af äktenskap eller om äktenskaps ­ skillnad, styrka innehållet af främmande lag, hvilken, efter ty luir förut är sa^dt, skall lända till efterrättelse, och är ej lagens innehåll ända för rätten kändt, må hans talan ej bifallas. har konungen förordnat, bum underrättelse om innehållet af främmande lag af rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll hirut är for rätten kändt, pliktig att i .sådan ordning därom söka imderrättelse. grenom denna lag upphäfves hvad lagen den 14 oktober 1898, innefattande ^issa bestämmelser om styrkande af' hinderslöshet till äktenskap, innehåller därom, fi-tt konungen äger förord na, i hvilka fall bestämmelserna i sagda lag skola äga tillämpning i fråga om utländsk man eller kvinna. ¬ 8 — 1904. n:r 26. — bekräfta låtit. stockholms slott den 8 juli 1904. oscar- (l. s.) (j nstitiedepartementet.) ossian b erqbr . (rubrik nrh datum vungkras fräu iiredikatolen.) lag om äktenskaps afslutonde inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet; gifven stoclcholvis slott den 8 juli 1904. vi oscar, med g-uds nåde, sveriges, norges, götes och vendes konung, göre veterligt: att vi, med riksdagen, funnit godt i nåder förordna som följer: 1 §. « konungen äger uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i främmande stat att i den ordning, som i denna lag stadgas, i äktenskap förena svenska undersåtar eller svensk undersåte med undersåte i främmande stat, 2 §. j diplomatisk eller konsulär ämbetsman, som erhållit uppdrag, hvarom i 1 § sägs, skall, då begäran om giftermåls förrättande framställes, tillse, att mannen och kvinnan äro oförhindrade att med hvarandra ingå äktenskap. har konungen förordnat, att äktenskap ej må afslutas i strid mot äktenskaps hinder, som är stadgadt i lagen å den ort, där ämbetsmannen är anställd, lände det till efterrättelse. yppas ej hinder mot äktenskapet, skau å beskickningen eller konsulatet anslas kungörelse, upptagande såväl maunens som kvinnans fullständiga namn samt åldei, födelseort, yrke oeh hemvist, så ock anvisning, att den, som vill anföra jäf uio äktenskapet, äger att före viss dag hos den, som kungörelsen utfärdat, sådant j anmäla och styrka. kungörelsen skall ock, där så ske kan, på sökandenas bekos ¬