SFS 1992:1686

921686.pdf

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

Lag

SFS 1992:1686

om ändring i varumärkeslagen (1960:644);

utkom från trycket

den 30 december 1992

utfärdad den 17 december 1992.

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om varumärkeslagen

(1960:644)

dels att 1, 2, 3, 4, 6, 8, 13, 14, 17, 23, 25 , 26 och 34 §§ skall ha följande

lydelse,

dels att det i lage n skall införas två nya pragrafer, 25 a och 25 b §§, av

följande lydelse.

1 § Genom registrering enligt denna lag förvärvar näringsidkare ensam­

rätt till varumärke såsom särskilt kännetecken för att från andras varor

skilja sådana varor, som de tillhandahåller i sin rörelse.

Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt

ord, inbegripet personnamn, samt figurer, bokstäver, siffror och formen
eller utstyrseln på en vara ell er dess förpackning, förutsatt att tecknen kan
särskilja en näringsidkares varor från andra näringsidkares.

Vad som sägs i denna lag om varor skall i tillämpliga delar gälla även

tjänster.

Om kollektivmärken finns särskilda bestämmelser.

2 § En näringsidkare har även utan registrering ensamrätt till varumär­
ke, då märket blivit inarbetat.

Genom inarbetning förvärvar han ensamrätt också till andra särskilda

varukännetecken som används i näringen.

Ett kännetecken anses inarbetat, om det här i Sverige bland dem som det

riktar sig till är allmänt känt som beteckning för innehavarens varor.

3 § Var och en får i näringsverksamhet, under förutsättning att det är i
överensstämmelse med god affärssed, som kännetecken för sina varor,

använda

Prop. 1992/93:48, bet. 1992/93: LU17, rskr. 1992/93:125.

3951

¬

background image

SFS 1992:1686

� sitt släktnamn, sin adress eller sin firma, eller

- uppgifter om varomas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, vär­

de och geografiska urspmng, tidpunkten för deras framställande eller
andra egenskaper hos varorna.

Näringsidkare har också skydd enligt denna lag mot att deras släktnamn,

adress eller firma av andra obehörigen används som varukännetecken.

4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 -

3 §§ innebär, att annan än

innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlings-
bart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i
reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också munt­

lig användning. Vad som nu sagts skall gälla ovasett om varan tillhanda­

hålls eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller utomlands eller

också hit införs. �r i fall som avses i 2 § kännetecknet inte inarbetat i hela
landet, gäller rätten endast inom det område där kännetecknet är inarbe­
tat.

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid

tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för

annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge
sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare
eller av att denne medgett kännetecknets användning.

Har en vara tillhandahållits under ett visst kännetecken och har den

därefter förändrats eller försämrats, får inte, då varan på nytt tillhanda­
hålls i näringsverksamhet här i landet, kännetecknet användas om inte
förändringen tydligt anges eller annars tydligt framgår.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara enligt denna lag endast om de
avser varor av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan även åberopas till förmån för ett kännetecken

som är väl ansett här i landet, om användningen av ett annat liknande

kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för
det väl ansedda kännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

8 § Rätten till ett registrerat varumärke kan, med avseende på de varor

för vilka det har använts, bestå vid sidan av en äldre rätt till ett förväx-

lingsbart kännetecken, om registreringen sökts i god tro och innehavaren
av den äldre rätten under fem år i följd har varit medveten om och funnit
sig i användning här i landet av det registrerade varumärket.

3952

13 § Ett varumärke får registreras endast om det är ägnat att särskilja

innehavarens varor från andras. Ett märke som uteslutande eller med
endast mindre ändring eller tillägg anger varans art, beskaflfenhet, mängd,
användning, pris eller geografiska ursprung eller tiden för dess framställan­
de, skall inte i och för sig anses ha särskiljningsförmåga. Vid bedömande
av om ett märke har särskiljningsförmåga skall hänsyn tas till alla förelig­
gande omständigheter och särskilt till den omfattning och den tid märket

varit i bruk.

Som varumärke får inte registreras kännetecken som uteslutande består

av en form som följer av varans art eller en form som krävs för att uppnå
ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett betydande värde.

¬

background image

14 § Ett varumärke får inte registreras:

SFS 1992:1686

1) om i märket utan tillstånd tagits in sådan statlig eller internationell

beteckning eller sådant kommunalt vapen, som enligt lag eller författning

inte får obehörigen brukas som varumärke, eller också något som lätt kan

förväxlas därmed;

2) om märket är ägnat att vilseleda allmänheten;

3) om märket på annat sätt strider mot lag eller författning eller allmän

, ordning eller är ägnat att väcka förargelse;

4) om märket innehåller eller består av något, som är ägnat att uppfattas

som annans firma eller som annans släktnamn, konstnärsnamn eller likar­
tat namn eller annans porträtt, där

namnet eller porträttet uppenbarligen inte åsyftar någon sedan länge avli­

den;

5) om märket innehåller något, som är ägnat att uppfattas som titel på

annans skyddade litterära eller konstnärliga verk, där titeln är egenartad,
eller kränker ann ans upphovsrätt till litterärt eller konstnärligt verk eller
annans rätt till fotografisk bild eller mönster;

6) om märket ä r förväxlingsbart med annan näringsidkares namn eller

firma, med annans varumärke, som är registrerat efter tidigare ansökan,

eller med annans varukännetecken, som är inarbetat då ansökan om

registrering görs; eller

7) om märket är förväxlingsbart med varukännetecken, som vid tiden

för ansökningen används av annan, samt ansökningen gjorts med vetskap

om detta och sökanden inte använt sitt märke innan det andra känneteck­

net togs i bruk,

I fall som avses under 4), 5), 6) och 7) får registrer ing ske, om den vars

rätt är i fråga medger det och det inte i övrigt möter hinder enligt första

stycket.

17 § Den som vill låta registrera ett varumärke skall ge in en skriftlig

ansökan om detta till registreringsmyndigheten. Ansökningen skall inne­
hålla uppgift om sökandens namn eller firma och de slag eller klasse r av

varor för vilka märket är avsett; dessutom skall märket tydligt anges.

23 § En ansökan om förnyelse gör s skriftligen hos registreringsm yndig­
heten tidigast ett år före och senast sex m ånader efter registreringsperio­
dens utgång.

Avser ansökan e nbart förnyelse av registreringen, skall inbetalning av

fömyelseavgiften till registreringsmyndigheten anses utgöra en ansökan

om förnyelse.

På handläggningen av en ansökan om förnyelse skall vad som föreskrivs

i 19 § ha motsvarande tillämpning.

25 § Har ett varumärke registrerats i strid mot denna lag och föreligger
alltjämt skälet mot registrering, får registreringen hävas i den ordning som

föreskrivs nedan, om inte rätt till märket ändå får bestå enligt 8 eller 9 §.
�r ett registrerat varumärke förväxlingsbart med någon annans varumär­
ke, får dock registreringen av det förstnämnda varumärket inte hävas på

denna grund, om det andra varumärket inte uppfyller kraven på använ d­

ning enligt 25 a §.

3953

¬

background image

⬢t. r f

SFS 1992:1686

Registreringen får också hävas, om innehavaren inte längre är näringsid­

kare eller om märket

1) är vilseledande,

2) inte längre har någon särskiljningsfbrmåga,
3) strider mot allmän ordning, eller

4) är ägnat att väcka förargelse.

Att registreringen får hävas även vid utebliven användning av varumär­

ket framgår av 25 a §.

25 a § Har innehavaren av ett registrerat varumärke inte inom fem år

efter det att registreringsförfarandet avslutats gjort verkligt bruk av varu­
märket här i landet för de varor som det registrerats för eller har sådan t

bruk inte skett inom en period av fem år i följd får registreringen hävas,

om det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1) att varumärket används i en annan form än den registrerade formen,

om avvikelsen avser endast detaljer och inte förändrar märkets egenartade

karaktär, och

2) att varumärket här i landet anbringa s på varor eller deras emballage

endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av rättighetshavaren likställs vid

tillämpningen av denna lag att varumärket används av någon annan med
rättighetshavarens samtycke.

Registreringen får dock inte hävas, om varumärket har använts under

tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om hävning av

registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårspe­
riodens utgång och inom tre månader före ansökan om hävning skall

emellertid lämnas utan avseen de, om förberedelserna för att påböija eller
återuppta användningen vidtogs efter det att rättighetshavaren fått känne­

dom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

25 b § Om det finns grund för hävning av en registre ring endast för en
del av de varor som ett varumärke har registrerats för, skall registreringen
hävas bara för dessa varor.

26

Var och en som lider förfång av registreringen får föra talan vid

domstol mot märkeshavaren om att registr eringen skall hävas. Talan som
grundas på en bestämm else i 13 §, 14 § 1) �3), 25 § andra stycket, 25 a §
eller 25 b § får också föras av den myndig het som rege ringen bestämmer
samt av en sammanslutning av berörda näringsidkare.

Angående domstols behörighet i mål om registrerings hävande skal l

utöver vad i övrigt är föreslcrivet gälla, att Stockholms tingsrätt är behörig,

om märkeshavaren inte har hemvist i Sverige.

34 § Innehavaren av ett varumärke kan ge någon annan rätt att använda

varumärket (licens) för en del eller alla de varor som varumärket är
registrerat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara
exldusiv eller icke-exklusiv.

3954

^ Senaste lydelse 1977:732.

¬

background image

Innehavaren av ett varumärke kan åberopa de rättigheter som är Icnutna

SFS 1992:1686

till varumärket gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i

licensavtalet med avseende på licensens giltighetstid, den form under

vilken varumärket får användas, arten av de varor för vilka licensen ä r
utfärdad, det geografiska område inom vilket varumärket får användas

eller kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna.

Licensen skall på begäran antecknas i varumärkesregistret. Sådan an­

teckning får dock inte göras, om licenstagarens användning av varumärket
uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten. Om det visas att licen­

sen har upphört att gälla, skall anteckningen tas bort ur registret.

Om inte annat har avtalats, får licenstagaren inte överlåta sin rätt

vidare.

Rätten till varumärke eller kännetecken enligt 2 § andra stycket får inte

tas i mät. Om innehavarens egendom avträds till konkurs, ingår dock
rätten i konkursboet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Denna lag tillämpas även på varumärken som registrerats och varu-

kännetecken som inarbetats fore denna lags ikraftträdande.

3. Ansökan om registrering av varumärke som har kungjorts enligt 20 §

före ikraftträdandet av denna lag skall behandlas och avgöras enligt lagen i
dess äldre lydelse.

På regeringens vägnar

REIDUNN LAUREN

Göran Karlstedt
(Justitiedepartementet)

¬

Viktiga lagar inom familjerätten
JP Infonets familjerättsliga tjänster

JP Infonets familjerättsliga tjänster

Arbetar du med familjerätt? I JP Infonets tjänster hittar du det juridiska grundmaterial du behöver som beslutsunderlag. Vi ger dig ständig tillgång till rättskällor, vägledande dokument och dagliga uppdateringar om de senaste nyheterna i rättsutvecklingen. Se allt inom familjerätt.