SFS 1974:1025

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822); utfärdad den 20 december 1974. kungl. maj:t förordnar med riksdagen^ i fråga om naturvårdslagen (1964: 822)2 dels att 15 a och 28 §§ skall upphöra att gälla, dels att i 5 § ordet ”konungen ” skall bytas ut mot ”regeringen ”, dels att i 10 § ordet ”länsstyrelsen ” skall bytas ut mot ”regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ”, dels att 1, 6, 12, 14 —22, 25, 31, 33, 34, 37 och 39 —43 §§ samt rubri ­ ken närmast före 18 § skall ha nedan angivna lydelse. till följd härav kommer lagen att ha följande lydelse. sfs 1974:1025 utkom från trycket den 23 dec. 1974 inledande bestämmelser 1 § naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. kan vid arbetsföretag eller eljest skada å naturen ej undvikas, skola de åtgärder vidtagas som behövas för att begränsa eller motverka skadan. 2 § naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet. statens naturvårdsverk har överinseende över naturvården i riket. 3 § vid prövning av fråga rörande naturvård skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda intressen som beröras av frågan. 1 prop. 1974: 166, jou 52, rskr 405.2 lagen omtryckt 1972:779. i ( 2107 .7.,- i. ¬ sfs 1974:1025 2108 v -\ 3 a § om skydd mot vattenförorening, luftförorening, buller och andra sådana störningar finnas bestämmelser i miljöskyddslagen den 29 maj 1969 (nr 387). nationalparker 4 § 1 syfte att bevara större sammanhängande område av viss land ­ skapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan kronan tillhörig mark avsättas till nationalpark. 5 § angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar rege ­ ringen. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att fär­ das över nationalparken eller eljest vistas där ävensom angående ord ­ ningen i övrigt inom området, som finnas erforderliga för att trygga ändamålet med nationalparken. 6 § enligt 5 § meddelade föreskrifter skola ej lända till inskränkning i redan uppkommen enskild rätt. ej heller skola sådana föreskrifter föranleda inskränkning i samerna enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommande rättigheter till bete, skogsfång. fiske eller jakt efter andra djur än björn, lo, varg, järv, älg och örn eller innebära hinder för samerna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av ren ­ hjordar. naturreservat 7 § område, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller el­ jest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig bety ­ delse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som na ­ turreservat. 8 § i beslut om bildande av naturreservat skall angivas grunden för beslutet samt föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastig ­ het som finnas nödiga för att trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, upp ­ odling, dikning, plantering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel. finnes sedermera att ny grund bör gälla för reservatet eller att ytter ­ ligare inskränkningar erfordras, äger länsstyrelsen meddela härav på ­ kallat beslut. 9 § erfordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat att vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, bad ­ platser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggas inom området eller att där företages gallring, röjning, slåtter, plantering, av ­ spärrning eller dylik åtgärd eller att allmänheten beredes tillträde till mark inom området där den eljest ej skulle ägt att fritt färdas, må läns ­ styrelsen förplikta ägaren att tåla sådant intrång. :i [ c i [ .1 2 2 5 t 'i é t ib t tl i ti i) t: b ii ¬ + ■ r 10 § regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer äger med ­ dela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom na ­ turreservat som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet. 11 § då fråga uppkommit om bildande av naturreservat eller om med ­ delande av beslut enligt 8 § andra stycket, må länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att beträffande det berörda området utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga åtgärd som strider mot syftet med de ifrågasatta reservatföreskrifterna. om särskilda skäl äro därtill, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas med högst tre år. 12 § länsstyrelsen får i särskilda fall medgiva undantag från med ­ delade reservatföreskrifter. om synnerliga skäl äro därtill, får myndig ­ het som meddelat beslut enligt 7~"10 §§ helt eller delvis upphäva be ­ slutet. meddelas beslut enligt första stycket för att lämna rum för arbets ­ företag, äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta sär­ skild undersökning av naturreservatet eller särskild åtgärd för att be ­ vara det eller på annat sätt goltgöra intrånget i naturvårdsintresset. naturminnen 13 § till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må jämte erforderligt område på marken av länsstyrelsen fridlysas såsom natur ­ minne. markområdet skall avpassas efter vad som kräves för att be ­ vara naturföremålet och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring. vad i 8 —12 §§ stadgas om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla beträffande naturminne. särsidida bestämmelser til! skydd för växt- och djurarter 14 § är fara att växtart försvinner eller utsattes för plundring, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt. är fara att djurart försvinner, äger regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp på person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo. beträffande djur, vars dö ­ dande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske, skall dock gälla vad därom särskilt stadgas. behövs utöver fridlysning enligt jaktlagstiftningen särsldlt skydd för djurlivet inom visst område, äger regeringen eller myndighet som rege ­ ringen bestämmer meddela föreskrifter som inskränka rätten till jakt eller allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom om ­ rådet. sfs 1974: 1025 2109 li ,ti;■ i : i r , 1 i’y r il 1 (1:^ i ! ■i! \ ¬ sfs 1974: 1025 1 r } i 2110 \ om utplantering eller annat utsättande av vilt i frihet meddelas före- . skrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. särskilda bestämmelser till skydd £ör friluftslivet 15 § för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och vattendrag. strand ­ skyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strand ­ linjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och fri­ luftsliv ej skall omfattas av strandskydd. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får också utvidga strandskyddsområdet, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, dock högst in ­ till 300 meter från strandlinjen. vid fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan kan, när särskilda skäl föreligga, förordnas att i planen ingående strandom ­ råde ej vidare skall omfattas av strandskydd. 15 a §3 16 § inom strandskyddsområde får ej helt ny byggnad uppföras eller befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ända ­ mål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, och ej heller ut ­ föras grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts. ej heller får i annat fall inom strandskyddsområde utföras an ­ läggning eller anordning, varigenom mark tages i anspråk såsom tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålles från att beträda område där den eljest skulle ägt att färdas fritt. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strand ­ skyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet. länsstyrelsen får medgiva undantag från bestämmelserna i första stycket, när särskilda skäl föreligga. medgives undantag, skall läns ­ styrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tagas i anspråk så­ som tomt eller eljest användas för det avsedda ändamålet. första stycket gäller ej anläggning eller åtgärd som behövs för jord ­ bruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och ej tillgodoser bostads ­ ändamål. första stycket gäller ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1918: 523) eller miljöskyddslagen (1969; 387). 17 § finnes på område, som är av betydelse för friluftslivet, eller i områdets närhet stängsel som hindrar eller försvårar tillträdet till mark inom området där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, får länsstyrelsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind eller annan genomgång. är det uppenbart att stängslet endast avser att ute ­ stänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om bort ­ tagande av stängslet. vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande tillämpning beträffande dike. ^ paragrafen upphävd genom denna lag. 4 1 j (1 ( t 3 3 q t t ¬ i ■c skylt varigenom allmänheten avvisas från visst område får ej finnas uppsatt utan byggnadsnämndens tillstånd. tillstånd fordras dock ej, om det är uppenbart att allmänheten ej äger färdas fritt inom området eller att skylten eljest är behörig. har skylt uppsatts i strid mot andra stycket, får byggnadsnämnden förelägga den som är ansvarig för åtgärden att borttaga skylten. särskilda bestämmelser till skydd för naturmiljön 18 täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter för annat ändamål än markinnehavarens husbehov får ej ske utan läns ­ styrelsens tillstånd. vad nu sagts avser dock ej täkt i vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1918: 523) eller fordras en ­ ligt lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln. länsstyrelsen äger förelägga den som söker täkttillstånd att, vid även­ tyr att ansökningen avvisas, framlägga täktplan av erforderlig omfatt ­ ning. i samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela sådana före ­ skrifter att företagets menliga inverkan på naturmiljön begränsas eller motverkas. om ej särskilda skäl föranleda annat, skall tillstånd för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställes för sålunda föreskrivna åtgärder. visar sig sådan säkerhet otillräcldig, kan länsstyrelsen före ­ skriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställes. om fullgörandet av föreskriven åtgärd ankommer på annan än mar­ kens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages. ha tio år förflutit från det täkttillstånd vunnit laga kraft, kan läns ­ styrelsen upphäva tillståndet helt eller delvis eller förena tillståndet med ändrade föreskrifter. visar det sig att meddelade föreskrifter ej i erfor ­ derlig mån begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på na ­ turmiljön, kan länsstyrelsen före utgången av angivna tid förena till­ ståndet med de ytterligare föreskrifter som behövas. 19 § område, inom vilket särskilda åtgärder behövas för att skydda eller vårda naturmiljön men som med hänsyn till den begränsade om ­ fattningen av åtgärderna eller andra omständigheter ej lämpligen bör avsättas till naturreservat, kan av länsstyrelsen förklaras som natinrvårds- område. är åtgärd som bör vidtagas så ingripande att pågående markan ­ vändning avsevärt försvåras, skall området dock avsättas till naturreser ­ vat. i beslut om bildande av naturvårds område skall angivas gnmden för beslutet och föreskrivas de inskränkningar i nyttjandet av fastighet som behövas för att trygga ändamålet med beslutet såsom förbud mot eller föreskrifter i fråga om byggnad, upplag, schaktning, plantering och av- verlcning samt skyldighet för ägaren att tåla att på hans mark utföres röjning, plantering eller annan liknande åtgärd. föreskrift kan innefatta förbud att vidtaga viss åtgärd utan länsstyrelsens tillstånd. 8 § andra stycket och 10 —12 §§ äga motsvarande tillämpning i fråga om natur- vårdsområde. bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om ­ råde som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. * senaste lydelse 1973: 311. sfs 1974:1025 2111 ■'li; n ]■ ■ : : t ■1 ‘ rl:iii: ^ 'i1'' i { : h- ? ä it i ■! mi:i }i' il j'i !lr?; ii!' ■] i >5^1 4 'i ii ? '! 4: iw i !: .f' .:i; ’ r t ¬ sfs 1974:1025 i r, i: .1: -i ’‘1 i?: .! .i ! ?. 1 2)12 \ 20 § kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbets­ företag. beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga för att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse inom om ­ råde, som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1918; 523) eller miljöskyddslagen (1969: 387). 21 § har byggnad inom område, som ej ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, lämnats att förfalla och förfulas därigenom naturmiljön i väsentlig mån, äger länsstyrelsen förelägga ägaren att riva eller iståndsätta byggnaden eller annorledes avhjälpa skadan. 22 § tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål får ej finnas varaktigt anbringad utomhus utan tillstånd av regeringen eller statlig eller kommunal myn ­ dighet som regeringen bestämmer. vad i första stycket sägs gäller icke anordning som tjänar till upplys ­ ning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet och ej heller anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägen ­ heter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt. dock får hos myn ­ dighet som avses i första stycket sökas tillstånd jämväl beträffande an­ ordning som här avses. har sådan anordning anbringats utan tillstånd eller i strid mot givet tillstånd och finnes den vara uppenbart vanpry­ dande i landskapsbilden, får myndigheten meddela föreläggande om av ­ lägsnande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd därmed. affisch eller annan tulfållig anordning utomhus för reklam, propagan ­ da eller liknande ändamål skall av den som anbringat eller låtit anbringa anordningen avlägsnas inom fyra veckor efter anbringandet, om ej rege ­ ringen eller statlig eller kommunal myndighet som regeringen bestäm­ mer medgivit annat. vad nu sagts gäller ej anordning eller på anslags ­ tavla anbringade meddelanden som avses i andra stycket. bestämmelserna i denna paragraf avse ej anordning för vilken bygg ­ nadslov erfordras eller givits. särsidida bestämmelser till skydd mot nedslaäpning 23 § envar skall tillse att han ej skräpar ned utomhus, vare sig i na ­ turen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat. 24 § har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats, äger hälsovårdsnämnden förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig ! [ t i 5 £ i' i i: t c ¬ i för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden. vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frå­ gan om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning, ersätfaingsbestäramelser 25 ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet äro berättigade till ersättning av kronan i den utsträckning som anges i 26 och 30 §§. att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastig ­ heten, är berättigad till ersättning framgår av 34 § andra stycket. om inlösen av fastighet stadgas i 27 §, i fråga om ersättning och inlösen skall expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar lända till efterrättelse i den mån avvikande be ­ stämmelser ej meddelas i denna lag. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol. i fråga ora ersättning med anledning av att avverkning eller återväxt- åtgärd som avses i lagen (1974: 434) om bevarande av bokskog förbju ­ dits eller att tiustånd till sådan avverkning eller åtgärd vägrats eller förenats med föreskrifter gäller bestämmelserna i nämnda lag. 26 §® medföra föreskrifter enligt 8 eller 9 § att pågående markan ­ vändning avsevärt försvåras eller att mark tages i anspråk, äro fastig ­ hetsägaren och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida. innebär föreskrift enligt 8 § förbud att vidtaga viss åtgärd utan läns ­ styrelsens tillstånd, må ersättning i anledning av den föreskriften ej utgå med mindre tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor. har förbud meddelats enligt 11 § och vägras tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 eller 9 § mot ­ svarande tillämpning. 27 § uppkommer i fall som avses i 26 § första stycket syimerligt men vid användningen av fastigheten, må ägaren fordra att fastig ­ heten löses. därvid äger 26 § andra stycket motsvarande tillämpning. 28 §7 29 §8 30 § har den som håller stängsel anordnat grind eller annan genom ­ gång på grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad att av kronan erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av genom ­ gången. ersättning skall dock icke utgå, om det är uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från område där den eljest slculle ägt att fritt färdas. vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av föreläggande enligt 17 § övergång anordnats över dike. ® senaste lydelse 1974: 435.® senaste lydelse 1973:311,’ paragrafen upphävd genom denna lag.® paragrafen upphävd genom 1973: 311. 133 —sfs 1974 sfs 1974:1025 2113 iv. 1 r.i ^ [ t .1 i' :si i mj f l s i! ); iii ■ii! f' l. , ! : i''l ■ t, i f ;; j !| i' : ( ¬ i sfs 1974:1025 (1 i i n i j 4r i t f i: f f' 1. [• fi f f; 2114 \ 31 §° ersättning enligt 26 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp. ersättningen må, om särskilda skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 26 § första stycket eller 27 §. om särskilda skäl äro därtill, kan jämväl ersättning enligt 26 § första stycket eller 30 § på begäran antingen av icronan eller av fastig ­ hetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för lo-onan och den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden. 32 § innan beslut fattas som kan föranleda ersättningsskyldighet en ­ ligt denna lag, äger länsstyrelsen förelägga den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet, att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen vid påföljd att han eljest skall hava förlorat sin talan. vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den som efter det rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sak ­ ägarens rätt i avseende å fastigheten. 33 har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 § eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 32 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos fastighetsdomstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig. kronan äger, då fråga uppkommit om meddelande av föreslcrifter enligt 8 eller 9 §, vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, därest föreskrifterna meddelas, skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. meddelas ej föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för partema. ® senaste lydelse 1973: 311. 10 senaste lydelse 1973:311. “ senaste lydelse 1973: 311. i 1 i; 34 §11 är fastighetsägaren enligt 26 § första stycket tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall er- * sättningen nedsättas hos länsstyrelsen. om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av icronan för för ­ lusten mot avskrivning å fordringshandlingen. detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan kronan och den c i ¬ '■ ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastig ­ hetsdomstolen. 35 § har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller till- ståndsvägran enligt denna lag och upphävas sedermera föreskrifterna helt eller delvis eller gives tillstånd, må markens ägare eller innehavare, om med hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i övrigt så finnes skäligt, förpliktas att återgälda ersättningen eller del därav. vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller mot beslutet om tillstånds- vägran samt länsstyrelsen och envar annan, som enligt 39 § äger söka handräckning, beslutar att icke påkalla rättelse. talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut varå anspråket grundas och senast tio år efter det ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätten därtill eljest förloras. 36 § ogillas yrkande om ersättning eller inlösen i mål som ej an- hängiggjorts av kronan, tillämpas allmänna regler om rättegångskostnad. om den som framställer ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan om ersättning prövad av domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, att kronan skall ersätta honom hans rätte­ gångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad. ansvarsbestämmelser m. m. 37 § till böter eller fängelse i högst sex månader domes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 §, 16 § andra stycket eller 19 §, 2. bryter mot 16 § första stycket första punkten eller, om ej gär ­ ningen är ringa, mot 16 § första stycket andra punkten, 3. bryter mot 17 § andra stycket, om ej gärningen är ringa, 4. utför täkt i strid mot 18 § eller föreslaift som meddelats i sam­ band med tillstånd till företaget, 5. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 20 § första stycket, 6. bryter mot 22 § första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket, eller 7. åsidosätter stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa. utbyte av brott som avses i 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. 38 § den som gjort sig skyldig till gärning som sägs i 37 § må för ­ pliktas att ersätta kostnad som föranledes därav. sfs 1974:1025 i ' 2115 't . r ■jif ii( ■j: a? i iiäji^'1 r 5;- i 'ii; ii! lii i ''i'-! i 'i:! ! ;ij 'i ■ tv, .fl1 i'l 'i i i t' v s ¬ sfs 1974:1025 i, y in ( 2116 \ t- 39 § har någon begått gärning som avses i 37 § 1, 2, 4 eller 6, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidtaga rättelse. överexeku- tor äger ock meddela handräckning för sådant ändamål. ansökan om handräckning får göras av allmän åklagare, statens naturvårdsverk, länsstyrelsen eller den kommunala myndighet som handhar naturvårds- frågor. beträffande sådan handräckning äga bestämmelserna i 191 § utsökningslagen motsvarande tillämpning. vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 §, 21 § eller 22 § andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. efterkommes ej sådant föreläggande, skall på anmodan av länsstyrelsen utmätnings ­ mannen föranstalta om att åtgärden vidtages. byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt 17 § tredje stycket. hälsovårdsnämnden får utsätta vite vid med­ delande av föreläggande enligt 24 §. efterkommes ej föreläggandet, äger vederbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad. 40 § talan mot kommunal myndighets beslut enligt denna lag föres hos länsstyrelsen genom besvär. talan mot beslut av annan statlig myndighet än regeringen i ärende enligt 13 §, 17 §, 20 § andra stycket eller 21, 22, 24, 39 eller 47 § föres hos kammarrätten genom besvär. mot beslut enligt denna lag av annan statlig myndighet än regeringen föres i övrigt talan hos regeringen genom besvär. statens naturvårdsverk äger föra talan mot beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen. finner myndighet att den ej kan helt bifalla framstäuning från forti- fikationsförvaltningen euer statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning. 41 § förbud eller föreskrift enligt 11 eller 14 § och beslut enligt 15 § skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. 42 § erfordras förberedande undersökning på marken innan beslut meddelas i naturvårdsärende, må sådan undersökning verkställas genom länsstyrelsens försorg. i samband med beslut om tillstånd till bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag äger länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta särskild undersökning av det berörda området eller på annat sätt gott- göra intrånget i naturvårdsintresset. 43 § innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller avgör annat naturvårdsärende av vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen. regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får förordna att befogenhet som enligt 16 § tredje stycket, 17 §, 19 § såvitt avser tillstånd att vidtaga viss åtgärd, 21 § och 39 § andra stycket ankommer på länsstyrelse, skall ankomma på kommunal myndighet. i i ( i ¬ ■ . :■ övergångsbestämmelser! 2 44 § denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. genom lagen upp ­ hävas strandlagen den 30 maj 1952 (nr 382) och naturskyddslagen den 21 november 1952 (nr 688). förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. 45 § i fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, samt förbud, föreläggande, förordnande eller tillstånd som meddelats med stöd av 8, 16, 17, 20, 21, 23 eller 27 § naturskyddslagen eller 1 eller 2 § strandlagen skall så anses som om beslutet meddelats enligt motsvaran ­ de bestämmelse i nya lagen. i den mån förordnande enligt 21 § natur ­ skyddslagen sammanfaller med det i 18 § nya lagen stadgade förbudet träder detta i stället för förordnandet. beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut angåen ­ de fridlysning, föreläggande eller tillstånd, som meddelats före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag fortfarande gälla. vid tulämpning av 28 § nya lagen med anledning av förordnande eniigt 21 § naturskyddslagen skall förordnandet anses meddelat vid nya lagens ikraftträdande. 46 § täktverksamhet, som pågår vid nya lagens ikraftträdande utan att tillstånd erfordrats enligt 21 § naturskyddslagen men som kräver tillstånd enligt 18 § nya lagen, må fortgå intill dess länsstyrelsen förord ­ nar annat. för att verksamheten skall få fortgå efter den 30 juli 1965 erfordras dock att tillstånd sökts dessförinnan. har tillstånd till fortsatt täkt vägrats eller förenats med föreskrifter och medför detta att kostnader, som nedlagts för fyndighetens tillvara ­ tagande, bliva onyttiga, skall skälig gottgörelse utgå härför, om ej särskilda skäl äro däremot. beträffande sådan gottgörelse skola bestäm ­ melserna i 31 § andra stycket samt 32 —36 §§ äga motsvarande tillämp- ning. 47 § anordning, som avses i 22 § och som lagligen anbringats före nya lagens ikraftträdande, må bibehållas utan hinder av bestämmelserna i sagda paragraf. finnes dylik anordning vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, må länsstyrelsen meddela föreläggande om avlägs­ nande av anordningen eller vidtagande av annan erforderlig åtgärd där ­ med. i fall som nu sagts skall vad i 39 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. har någon enligt första stycket ålagts att avlägsna där omförmäld anordning, må länsstyrelsen, om särskilda skäl föranleda därtill, av allmänna medel tillerkänna honom ersättning för förlust med belopp högst motsvarande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbring ­ ande och borttagande. till 1964; 822. v'-. i, ■ . '■ sfs 1974; 1025 2117 i ti i i v:1,^ ‘ ;1 ^ i'ij ! tl' i si' si fl < fli -i 'i ‘i i::; t'i: i 1 1 i': ^ 1;' ■ ; i ili i ! i i:i 1' si i 1'!' t- 't ■sf! ''. ’il i i 's (i t i if'' i i;!; i , * i i.ni ¬ sfs 1974:1025 .t'i' 'v 'j "l !: (i 48 § vad i 30 § första stycket andra punkten stadgas skall icke gälla med avseende å stängsel eller dike, som tillkommit före den 1 januari 1953 eller som tillkommit därefter men före nya lagens ikraftträdande och icke är beläget inom eller i närheten av strandskyddsområde enligt 1 § strandlagen eller 15 § nya lagen. har den som håller sådant stängsel eller dike borttagit detsamma på grund av föreläggande enligt 17 §, är han berättigad att av kronan erhålla ersättning för kostnaderna. 1. denna lag^^ träder i kraft den 1 januari 1973. 2. mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas och handlägges enligt äldre bestämmelser. i fråga om betalning av er­ sättning och löseskilling som fastställts i sådant mål gäller också äldre bestämmelser. 3. talan som väckes före utgången av år 1973 prövas enligt äldre be­ stämmelser om ersättning och inlösen, om det beslut varpå anspråket grundas har vunnit laga kraft före ikraftträdandet av denna lag. 4. även om det beslut varpå anspråket grundas har vunnit laga kraft efter ikraftträdandet av denna lag, gäller fortfarande äldre bestämmel­ ser angående ersättning såsom följd av att enligt 8, 9, 15, 16 eller 19 § föreskrifter har meddelats eller tillstånd till viss åtgärd vägrats eller för ­ enats med villkor, om den som kräver ersättning har före den 1 septem ­ ber 1972 i den del kravet avser vidtagit påtagliga åtgärder för att få till stånd ändring i pågående markanvändning. oavsett om sådana åtgärder vidtagits, skall äldre bestämmelser också gäua, om föreskrifter enligt 8 eller 9 § har föregåtts av förbud enligt 11 § och förbudet meddelats före ikraftträdandet. ersättningen skall bestämmas utan hänsyn till för ­ väntningar om sådan ändrad användning av marken som innebär tätbe ­ byggelse eller till värdestegring som efter lagens ikraftträdande uppkom­ mit på gnmd av förväntningar om annan ändring i pågående markan ­ vändning. äldre bestämmelser får tulämpas endast om talan om ersätt­ ning väckes före utgången av år 1977 eller, om talan gnmdas på att till­ stånd till viss åtgärd vägrats eller förenats med särskilda villkor, tillstånd sökts före samma tidpunkt och talan väckes inom ett år efter det att frågan om tillstånd slutligen prövats. 5. bestämmelsen i 25 § andra stycket om tillämpning av 4 kap. 3 § ex ­ propriationslagen (1972: 719) gäller ej i fråga om värdeökning som ägt rum före utgången av juni 1971. 1. denna lagi-^ träder i kraft den 1 juli 1973. 2. i fråga om täkttillstånd som vimnit laga icraft före denna lags ikraftträdande räknas i 18 § fjärde stycket angiven tid från lagens ikraft ­ trädande. 3. talan om ersättning till följd av att tillstånd som avses i 18 § väg ­ rats eller förenats med föreskrifter prövas enligt äldre bestämmelser, 2118 ” till 1972: 779. till 1973:311. ¬ • orri ansökan om täkttillstånd har inkommit till länsstyrelsen före ut ­ gången av oktober 1972. denna lag^^ träder i kraft den 1 juli 1974, talan om ersättning med anledning av att avverkning eller återväxt- åtgärd som avses i 25 § tredje stycket förbjudits enligt 8 § prövas en ­ ligt äldre bestämmelser, om talan väckts före ikraftträdandet av denna lag. talan om ersättning med anledning av att tillstånd som avses i 19 § eller 26 § andra stycket till avverkning eller åtgärd som nyss sagts väg ­ rats eller förenats med föreskrifter prövas enligt äldre bestämmelser, om ansökan om sådant tillstånd kommit in till länsstyrelsen före den 10 november 1973. övergångsbestämmelser!® 1. denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 utom såvitt gäller 15 och 15 a §§. i sistnämnda delar träder lagen i kraft den 1 juli 1975, då även de strandskyddsförordnanden som meddelats dessförinnan upp ­ hör att gälla. 2. äldre lydelse av bestämmelse som ändrats genom denna lag, skall, i den del bestämmelsen innehåller hänvisning till eller på aimat sätt avser 15 eller 15 a §, fortfarande gälla till dess denna lag träder i kraft i sin helhet. 3. utan hinder av att denna lag ej trätt i kraft i den delen får beslut meddelas enligt 15 § andra stycket i dess nya lydelse. sådant beslut får dock ej avse tid före den 1 juli 1975. 4. strandområde som vid utgången av juni 1975 ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan skall ej omfattas av strand ­ skydd enligt nya lagen, om ej annat förordnas. 5. i fråga om före den 1 januari 1975 uppförda anläggningar av det slag som avses i 16 § första stycket andra punkten i dess nya lydelse gäller äldre bestämmelser. 6. i fråga om förordnanden som meddelats enligt 19 § i dess tidigare lydelse gäller äldre bestämmelser intill dess länsstyrelsen förordnar an ­ nat. 7. utan hinder av 17 § andra stycket i dess nya lydelse får skylt som avses där bibehållas till utgången av juni 1975. carl gustaf svante lundkvist (jordbruksdepartementet) “ till 1974:435. till 1974; 1025. sfs 1974:1025 2119 fl! ■‘i’ 1 i,i'l:' ! '-'l i1li ;l! i f r? ' '’ii i i i;;'' i i ■i!;j i'lj i '■•i'! j-; ;t' ; 1 ii fl r \ ¬