SFS 1971:290

Förvaltningslag;

SFS 1971:290

given Sofiero den 4 juni 1971.

Utkom från trycket

^

den 17 juni 1971

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes

och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riks­
dagen^, funnit gott förordna som följer.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller handläggning av ärende hos förvaltningsmyndig­

het. Lagen gäller även ärende hos domstol, om ärendet avser domsto­

lens förvaltande verksamhet.

Har i lag eller i författning som beslutats av Konungen eller riksdagen

meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller dock den be­

stämmelsen.

2 § Lagen gäller icke ärende hos

1. Konungen,

2. kommunal myndighet, om ärendet avgöres genom beslut som över­

klagas genom kommunalbesvär eller besvär hos kommunal besvärs-

nämnd,

3. överexekutor eller utmätningsman, om ärendet avser myndighetens

exekutiva verksamhet, eller

1 Prop. 1971: 30, KU 36, rskr 222.

621

¬

SFS 1971: 290

4. polis-, åklagar- eller tullmyndighet, om ärendet avser myndighetens

verksamhet till förekommande eller beivrande av brott.

3 § Bestämmelserna i U—20 §§ gäller endast i den mån fråga är om

utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet,

skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande.

Bestämmelserna i 14—20 §§ tillämpas ej

1. i ärende i första instans när ärendet avser sjukvård och myndighe­

tens beslut ej kan överklagas genom besvär eller

2. när ärendet avser föreskrift till allmän efterrättelse och fråga ej är

om prövning med anledning av överklagande.

Allmänna bestämmelser

4 § Den som har att handlägga ärende är jävig,

1. om saken angår honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller

syskon eller annan honom närstående eller ärendets utgång kan väntas

medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon honom
närstående,

2. om han eller någon honom närstående är ställföreträdare för den

som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller
skada av ärendets utgång,

3. om ärendet blivit anhängigt hos myndigheten efter överklagande

eller underställning eller på grund av tillsyn över annan myndighet och

han tidigare hos den underordnade myndigheten deltagit i den slut­

liga handläggningen av ärende som rör saken,

4. om han i saken fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt

någon eller

5. om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba

förtroendet till h ans opartiskhet i ärendet.

Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar be­

tydelse.

5 § Den som är jävig får ej handlägga ärendet. Han får dock vidtaga
åtgärd, som ej utan olägligt uppskov kan ombesörjas av annan.

Känner någon till omständighet som kan antagas utgöra jäv mot ho­

nom, skall han självmant ge det till känna.

Har fråga om jäv mot någon uppkommit och har annan ej trätt i

hans ställe, skall myndigheten snarast besluta i jävsfrågan. Den som

jävet gäller får deltaga i prövningen av jävsfrågan endast om myndig­
heten ej är beslutför utan honom och annan ej kan träda i hans ställe

utan olägligt uppskov.

Mot beslut i jävsfråga får talan föras endast i samband med talan

mot beslut, varigenom myndigheten avgör ärendet.

6 § Den som för talan i ärende får anlita ombud eller biträde. Den

som har ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten be­
gär det.

622

Visar ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han cl-

¬

jest olämplig, får myndigheten avvisa honom som ombud eller biträde

SFS 1971: 290

i ärendet.

Talan mot myndighets beslut att avvisa ombud eller biträde får föras

i samma ordning som gäller för talan mot beslut, varigenom myndighe­
ten avgör ärendet.

7 § Handling anses ha kommit in till myndighet den dag då handling­
en eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är inneslu­

ten, anlänt till myndigheten eller kommit behörig tjänsteman till handa.

Underrättas myndighet särskilt om att telegram till myndigheten anlänt
till telegrafanstalt, anses telegrammet ha kommit in redan när under­
rättelsen nått behörig tjänsteman.

Kan det antagas att handlingen eller avi om denna viss dag avlämnats

i myndighetens lokal eller funnits tillgänglig för myndigheten på post­

anstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit behörig
tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.

Telegram eller annat meddelande som icke är underskrivet skall be­

kräftas av avsändaren genom egenhändigt undertecknad handling, om

myndigheten begär det.

8 § Är ansöknings- eller besvärshandling eller annan handling från nå­

gon som saken angår ofullständig och kan bristen avhjälpas på ett enkelt
sätt, skall myndigheten vägleda honom, om det behövs för att han skall
kunna ta till vara sin rätt.

9 § När myndighet har att göra med någon som ej behärskar svenska

språket eller är allvarligt hörsel- eller talskadad, får myndigheten vid

behov anlita tolk.

10 § Innan myndighet inhämtar yttrande genom remiss, skall myndig­

heten noga pröva behovet av åtgärden. Behöver yttrande inhämtas från

flera, skall det göras samtidigt, om ej särskilda skäl föranleder annat.

Om det ej är obehövligt, anges i remissen i vilka avseenden och inom

vilken tid yttrande önskas samt huruvida mottagaren bör inhämta ytt­

rande från annan.

11 § Talan mot sådant beslut av myndighet som kan överklagas genom

besvär får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

12 § Besvär över myndighets beslut anföres genom att besvärshand­

ling tillställes den förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol som

har att pröva besvären. I besvärshandlingen skall anges det beslut som
överklagas.

Besvärshandlingen skall ha kommit in inom tre veckor från den dag

då klaganden fick del av beslutet. I fråga om beslut, som avser före­

skrift till allmän efterrättelse och som ej delges, räknas besvärstiden
från den dag då beslutet tillkännagavs. Har beslutet tillkännagivits vid

mer än ett tillfälle, räknas besvärstiden från dagen för det sista tillkän­

nagivandet.

Besvär som ej anförts i rätt tid upptages ej till prövning. Har besvärs­

handlingen före besvärstidens utgång kommit in till den myndighet som

623

A -•

¬

SFS 1971: 290

har meddelat det överklagade beslutet, skall besvären ändå upptagas till
prövning.

13 § Myndighet, som bar att pröva besvär, kan förordna att det över­

klagade beslutet, om det eljest skulle lända till efterrättelse omedelbart,

tills vidare icke skall gälla.

Särskilda bestämmelser för vissa ärenden

14 § Sökande, klagande eller annan part bar rätt att ta del av det som

tillförts ärendet med de begränsningar som följer av 39 § andra stycket

lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar eller av denna paragraf.

Myndighet får vägra att lämna ut annat material än allmän handling

under samma förutsättningar som enligt nyssnämnda lagrum gäller be­
träffande allmän handling. Lämnas sådant material ut, skall myndighe­

ten om det behövs göra förbehåll om hur det får användas.

Har myndigheten vägrat att lämna ut handling eller annat som till­

förts ärendet, skall myndigheten på annat sätt upplysa parten om inne­

hållet i materialet, i den mån det behövs för att han skall Icunna ta till

vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som

föranlett vägran att lämna ut materialet. Myndigheten skall vid behov

förordna att den som erhåller sådan upplysning ej får obehörigen yppa

vad han fått veta.

15 § Ärende får ej avgöras utan att sökande, klagande eller annan part

underrättats om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv
och tillfälle beretts honom att yttra sig över det. Myndigheten får dock
avgöra ärende utan att så skett,

1. om åtgärderna är uppenbart obehövliga,

2. om ärendet rör tillsättning av tjänst, antagning fÖr f rivillig utbild­

ning, utfärdande av betyg, tilldelning av forskningsbidrag eller jämför­
bar sak och fråga ej är om prövning med anledning av överklagande,

3. om det kan befaras att genomförandet av beslutet i ärendet annars

skulle avsevärt försvåras eller

4. om ärendets avgörande ej kan uppskjutas.
Underrättelse enligt första stycket får ske genom delgivning.
Bestämmelserna i 14 § om begränsningar i rätten att ta del av det

som tillförts ärendet äger motsvarande tillämpning i fråga om under­

rättelse enligt första stycket.

16 § Vill sökande, klagande eller annan part muntligen lämna uppgift
i ärendet, skall tillfälle beredas honom att göra det, om det kan ske

med hänsyn till arbetets behöriga gång. Sådan uppgift antecknas genom

myndighetens försorg i den utsträckning som det behövs.

17 § Beslut, varigenom myndighet avgör ärende, skall innehålla de skäl

som bestämt utgången. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis,

1. om beslutet icke går part emot eller det eljest är uppenbart obe-

624

hövligt att upplysa om skälen,

¬

2. om beslutet rör tillsättning av tjänst, antagning för frivillig utbild-

SFS 1971: 290

ning, utfärdande av betyg, tilldelning av forskningsbidrag eller jämför­

bar sak,

3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, privatlivets

helgd, enskilds behöriga ekonomiska intresse eller jämförbart förhål­
lande eller

4. om ärendet är så brådskande att det ej finns tid att utforma skä­

len.

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av part om möj­

ligt upplysa honom om dem i efterhand.

18 § Sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehål­

let i beslut varigenom myndighet avgör ärende, om det ej är uppenbart
obehövligt. Är det uppenbart att beslutet går honom emot, skall han
även underrättas om vad han har att iakttaga vid talan mot beslutet
och om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan hand­

ling. Underrättelse får ske genom delgivning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan som får över­

klaga beslutet begär att skriftligen få del av detta.

19 § Innan myndigheten rättar beslut, som till följd av skrivfel, räkne­
fel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, skall

tillfälle lämnas part att yttra sig, om det ej är obehövligt.

20 § Den som uppsåtligen bryter mot förbehåll eller förordnande som

meddelats enligt 14 § eller 15 § tredje stycket dömes till böter eller
fängelse i högst ett år, om ej gärningen är belagd med straff i brotts­

balken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då lagen (1946: 326) om

rätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndig­
hets handläggning insända handlingar med posten m. m. och lagen
(1954: 355) om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut

skall upphöra att gälla.

I fråga om besvär över beslut som meddelats före den 1 januari 1972

gäller äldre bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya

bestämmelsen.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till ytter­

mera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt
kungl. sigill bekräfta låtit.

Sofiero den 4 juni 1971.

GUSTAF ADOLF

LENNART GEIJER

(L. S.)

(Justitiedepartementet)

625

40—SFS 1971

¬