SFS 1981:872

SFS 1981:872

Lag

y

Utkom från trycket

OHi ä ndring i byggnadslagcn (1947:385);

ci6

den 9 september 1981

-ciit

utfärdad den 20 augusti 1981 .

' Prop. 1980/81: 165, CU 36, rskr 362.

1656

^ Lagen omtryckt 1972:775.

C

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om byggnadslagen (1947:

385)'=

,

dels att 62-69 och 72 §§ skal! upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 67 § skall utgå,
dels att 56-61 och 155 §§ samt rubriken närmast före 56 § skall ha nedan

angivna lydelse.

Till följd hära v kommer byggnadslagen att ha följande lydelse från och

med den dag då denna lag träder i kraft.

¬

Första avd. Inledande bestämmelser

1981:872

1 § Marks användning för bebyggelse skall i den omfattning som stadgas

1 denna lag föregås av planläggning.

Till byggande fordr as lov (byggnadslov) i den omfattning regeringen be­

stämmer.

2 § Grunddragen för marks användning inom kommun angivas i g ene­

ralplan .

Närmare reglering av bebyggelsen sker genom stadsplan eller bygg-

nadsplan.

Byggnadsverksamheten inom område som ej ingår i stadsplan eller bygg-

nadsplan regleras genom utomplansbestämmelser.

3 § För samordning av flera kommuners planläggning upprättas regiun-

plan.

4 § Vid planläggning skola såväl allmänna som enskilda intressen tillbör-
ligen beaktas.

5 § Markens ägare är med avseende å dess användning för olika slag av

bebyggelse u nderkastad de inskränkningar som stadgas i d enna lag eller
med stöd av l agen.

För att mark skall fä användas till bebyggelse förutsattes, att den prö­

vats från allmän s ynpunkt lämpad för ändamålet. Sådan prövning sker vid
planläggning enligt denna lag. I fråga om annan bebyggelse än tätbbyggelse

och beträffande tätbebyggelse av mindre omfattning må prövningen även
ske i samband med prövning av ansökan om byggnadslov.

6 § Med tätbebyggelse förstås i de nna lag sådan samlad bebyggelse som

nödvändiggör eller kan väntas nödvändiggöra särskilda anordningar för
tillgodoseende a v gemensamma behov. Vid prövning huruvida tätbebyg­

gelse föreligger skall hänsyn tagas även till bebyggelse som är att vänta.

Annan bebyggelse benämn es glesbebyggelse.

7 § Det närmaste inseendet över byggnadsverksamheten utövas av

byggnadsnämnd.

Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen o ch byggnadsvä­

sendet inom länet.

Den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet

inom riket tillkommer s tatens planverk.

8 §3

Andra avd. Om generalplan

9 § Generalplan skall genom komm unens försorg upprättas i den mån s å
erfordras till ledning för närmare planläggning beträffande kommunens
ordnande och bebyggande.

^ Paragrafen upphävd genom 1975; 459.

1657

¬

Il N

SFS 1981J 872

Planen skall angiva grunddragen för markens användning till olika ända-

^

mål, såsom till tätbebyggelse, friluftsliv, viktigare trafikleder och andra all­

männa platser.

Finnes till främjande av kommunens ändamålsenliga ordnande erforder­

ligt, att visst område tills vidare undantages från bebyggelse eller från viss
bebyggelse, oaktat området i och för sig är lämpat för sådant ändamål,
skall det ock angivas i genera lplanen. Sådant undantag må icke avse be­

byggelse för jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt

behov.

Erfordras eljest särskilda bestämmelser angående markens bebyggande

eller användning i övrigt, skall generalplanen innehålla sådana bestämmel­
ser.

10 § Generalplan så ock ändring därav antages av kommunfullmäktige.

Planen må på framställning av kommunen helt eller delvis fastställas och

skall, i vad den blivit fastställd, lända till efterrättelse enligt vad nedan
sägs.

Generalplan som blivit föremål för fastställelse benämnes fastställd ge­

neralplan. Därmed avses, om planen är fastställd allenast i vissa hänseen­

den, endast de bestämmelser som sålunda skola gälla.

Generalplan fastställes av länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger, om sär­

skild anledning föreligger, underställa planen regeringens prövning. Är

planen av större allmän betydelse eller har i ärendet uppkommit fråga vars

avgörande enligt denna lag eller föreskrift meddelad med stö d av 136 a §

ankommer på regeringen, skall sådan underställning alltid ske.

10 a § När så påkallas till främjande av en från rikssynpunkt angelägen

utveckling, f år regeringen besluta att för visst område skall finnas gene­
ralplan, som tillgodoser i beslutet angivet allmänt intresse.

Om det är oundgängligen nöd vändigt för att det angivna intresset skall

bli tillgodosett, kan regeringen föreskriva att planen skall vara helt eller

delvis fastställd. När framställning i så dant fall göres om fastställelse av

planen, skall länsstyrelsen underställa den regeringens prövning.

11 § Underlåter kommun att vidtaga erforderliga åtgärder för upprättan­

de av generalplan, där sådan enligt av regeringen meddelad föreskrift skall
finnas eller eljest erfordras, må regeringen förelägga kommunfullmäktige

viss tid ino m vilken sådan plan skall vara anta gen. Ställa kommunfullmäk­
tige sig ej föreläggandet till efter rättelse, äger regeringen efter hörande av

kommunfullmäktige låta på kommunens bekostnad upprätta generalplan.

Finnes generalplan men prövas den uppenbarligen icke fylla de krav

som med hänsyn till kommunens utveckling skäligen böra ställas på den­
samma, skall i fråga om ändring av planen vad i första sty cket stadgas äga

motsvarande tillämpning.

12 § Beslut om fastställe lse av generalplan gäller ej med avseen de å om­

råde som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Beträffande sådant undantag från bebyggelse som omförmäles i 9 § tredje

stycket må fastställelse ej meddelas att gälla för längre tid än fem år. Läns-

1658

styrelsen äger dock på framställning av kommunen förlänga tiden för be­
slutets giltighet, varje gång med högst nämnda tid.

j.

dC
c

,lfe

r-f

¬

13 § Nybyggnad må icke företagas i strid mot fastställd generalplan;

SFS 1981:872

dock må länsstyrelsen eller, enligt av regeringen meddelade föreskrifter,

byggnadsnämnd medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill. Länssty­
relsen äger medgiva undantag endast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

14 § Hava kommunfullmäktige beslutat göra framställning om fastställel-
se av generalplan beträffande visst område eller ändring av fastställd gene­

ralplan, må nybyggnad, innan framställningen prövats, ej företagas inom

område som avses med denna; dock må länsstyrelsen eller, enligt av rege­

ringen meddelade föreskrifter, byggnadsnämnd medgiva undantag såvitt

generalplanens genomförande icke försvåras.

14 a § Har regeringen föreskrivit att fastställd generalplan skall finnas
för visst område, får regeringen eller, enligt regeringens bestämmande,

länsstyrelsen meddela det förbud mot nybyggnad inom området som på­

kallas av o mständigheterna. Sådant förbud gäller till dess planen prövats

för fastställelse.

Från förbud enligt första stycket får länsstyrelsen eller, enligt regering­

ens bestämmande, byggnadsnämnd medgiva undantag, om generalplanens
genomförande icke försvåras.

15 § Är fråga väckt om framställning angående fastställelse av general­

plan beträffa nde visst område eller ändring av fastställd generalplan, äger

länsstyrelsen på framställning av kommunen förordna, att nybyggnad

inom området icke må företagas. Sådant förordnande gäller intill dess
kommunfullmäktige beslutat i fråga n, dock ej längre än ett år. Där så er­

fordras äger länsstyrelsen på framställning av kommunen förlänga förbu­
dets giltighetstid med högst två år i sä nder.

Från förbud som i första stycket sägs må undantag medgivas av länssty­

relsen eller, enligt av regeringen meddelade föreskrifter, av byggnads­
nämnd.

16 § Kan framställning om fastställelse av generalplan icke bifallas, äger

regeringen el ler, om fastställelseprövningen ankommer på länsstyrelsen,

denna för viss tid meddela det förbud mot nybyggnad som föranledes av
omständigheterna.

17 § Inom område som ingår i fasts tälld generalplan må schaktning, fyll­

ning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas, såvitt

åtgärden är av beskaffenhet att kunna väsentligt försvåra områdets an­

vändning för avsett ändamål.

På ansökan av ägare av mark inom område som avses i första stycket el­

ler innehavare av särskild rätt till sådan mark prövar länsstyrelsen om viss

åtgärd är av s ådan beskaffenhet som avses i första st ycket.

Har med avse ende å visst område beslut fattats eller fråga väckts angå­

ende framst ällning om fastställelse av generalplan eller ändring av fast­
ställd generalplan eller har förbud mot nybyggnad meddelats enligt 16 §,
äger länsstyrelsen, i den utsträckning som föranledes av omständigheter­

na, stadga förbud mot åtgärd varom sägs i första sty cket.

1659

¬

SFS 1981:872

18 § Mark som enligt fastställd generalplan är avsedd till trafikled eller
annan allmän plats må lösas av kommunen, när kommunen begär det.

Annan mark för vilken generalplan faststä llts må, till den del marken ej

är avsedd för enskilt bebyggande, lösas av kommunen, såvitt markens an­

vändning för avsett ändamål ej ändock kan anses säkerställd.

Är marken i komm unens ägo, må kommunen lösa särskild rätt som be­

svärar marken. Inlösen av särskild rätt till mark som av ses i andr a stycket

må dock ske endast under där angiven förutsättning.

18 a § Innehåller fastställd generalplan bestämmelse att mark, som ej må

lösas enligt 18 § första stycket, skall kunna nyttjas för allmän trafikanlägg­

ning eller allmän ledning, skall på k ommunens yrkande servitut eller nytt­
janderätt upplåtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Uppkom­
mer till följd av planen synnerligt men vid användningen av marken, må
ägaren påfordra att kommunen förvärvar rättighet som nu sagts. Kommu­

nen äger bestämma om förvärvet skall avse servitut eller nyttjanderätt.

19 § Ingår allmän väg i mark som enligt fastställd generalplan är avsedd

till trafikled eller annan allmän plats eller till särskilt trafikområde som
skall tillhöra k ommunen, skall vägmärken utan ersättning tillfalla kommu­

nen i den mån den tages i anspråk för avsett ändamål.

20 § Ingår enskild väg f ör två eller flera fastigheter i mark som enligt
fastställd generalplan är avsedd till trafikled eller ann an allmän plats, äger

kommunen nyttja vägmärken för avsett ändamål utan hinder av den rätt

annan kan äga till m arken. Har vägen upplåtits allenast på viss tid, gälle
kommunens nyttjanderätt för samma tid.

Besväras vägmärken av fordran eller annan rättighet med bättre rätt än

vägupplåtelsen, njute innehavaren mot avskrivning å handling, varå rättig­
heten grundas, ersättning av kommunen för förlust som uppstått genom

kommunens nyttjanderätt. Den som vill framställa ersättningsanspråk

skall väcka t alan, om han är innehavare av fordran, inom tio år och eljest
inom två år från det planen fastställdes. Sedan marken tagits i anspråk av
kommunen, vare kommunen a nsvarig för avgäld eller annan förmån sorfi

utgår för vägens begag nande.

Är vägen använd för ledning som hindrar eller väsentligt försvårar för

kommunen att nyttja vägmärken, äger kommunen få ledningen på sin be­
kostnad flyttad till lämplig av kommunen anvisad plats.

21

22 § Medför faststä lld generalplan att pågående markanvändning avse­

värt försvåras, äro markens ägare och innehavare av särskild rätt till mar­

ken berättigade till e rsättning av kommunen för den skada de härigenom
lida.

Ersättning kan bestämmas att utgå med visst årligt belop p, med rätt för

såväl kommunen som m arkens ägare eller annan sakägare att erhålla om­

prövning vid ändrade förhållanden. Vad i fråga om ersättningen avtalats el-

1660

^ P aragrafen upphävd gen om 1972:775.

P"

¬

ler u ppenbarligen förutsatts skola gälla mellan kommunen och sakägare

SFS 1981: 872

gälle jämväl mot den som efter planens fastställande förvärvat sakägarens

rätt till marken.

Uppkommer i fall som avse s i första stycket synnerligt men vid använd­

ningen av fastighet som marken tillhör, är kommunen skyldig att lösa fas­
tigheten,

' Ersättning enligt första stycket på grund av att åtgärd som avses i 17 §

första stycket icke får vidtagas utgår endast om det i den ord ning som an­

ges i 17 § andra stycket fastställts att åtgärden är av beskaffenhet att kunna
väsentligt försvåra områdets användning för avsett ändamål. Motsvarande
gäller i fråga om i nlösen.

23 § Kan överenskommelse i ersättningsfrågan icke träffas, skall den
som vill framställa ersättningsanspråk instämma sin talan till f astighets­
domstolen. Jämväl kommunen äger påkalla prövning av ersättningsfrågan

enligt vad nu sagts.

Tredje avd. Om stadsplan

Om stadsplans upprättande och antagande
24 § Stadsplan skall genom kommunens försorg upprättas i den mån det

genom kommunens utveckling påkallas för den närmare regleringen av be­

byggelsen.

25 § Stadsplan skall utmärka och till gränserna angiva de för olika ända­

mål avsedda områden som ingå i pla nen, nämligen

byggnadskvarter,

gator, torg, parker och andra allmänna platser samt
specialområden, såsom järnvägs- och andra särskilda trafikområden,

skydds- eller säkerhetsområden för vissa anläggningar, hamnområden,

idrottsområden, begravningsplatser och vattenområden.

Jämväl höjdlägen skola i erfor derlig omfattning angivas.
Stadsplan skall ock innehålla de ytterligare bestämmelser angående om­

rådenas bebyggande eller användning i övrigt som finnas erforderliga.

26 § Stadsplan antages av kommunfullmäktige; dock äga fullmäktige i
den omfattning som prövas lämplig uppdraga åt byggnadsnämnden att i

fullmäktiges ställe antaga sådan plan.

Planen skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen. Länssty­

relsen äger, om särskild anledning därtill föreligger, underställa planen re­

geringens prövning. Avviker planen från generalplan, som efter föreskrift

enligt 10 a § andra stycket blivit fastställd, och är ej avvikelsen ringa eller
är planen av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse eller

har i ärendet uppkommit fråga vars avgörande enligt denna lag eller före­

skrift meddelad med stöd av 136a§ ankommer på regeringen, skall under­
ställning alltid ske.

Vad nu sagts gäller oc k ändring av stadsplan.

1661

¬

33 § Tomtindelning så ock ändring därav antages av byggnadsnämnden

men skal l för a tt bliva gällande fastställas av länsstyrelsen.

SFS 1981:872

27 § Finnes för kommuns ändamålsenliga utveckling eller till främjande
av betydande allmänt intresse nödigt att stadsplan upprättas för visst om­

råde men underlåter kommunen att vidtaga härför erforderliga åtgärder,

må regeringen förelägga kommunfullmäktige viss tid inom vilken sådan
plan skall vara underställd regeringens prövning. Ställa kommunfullmäkti-

ir-'-

ge sig ej föreläggandet till efterrättelse, äger regeringen på kommunens be­

kostnad låta upprätta och, efter hörande av kommunfullmäktige och dem

t

frågan eljest rör, fastställa stadsplan för området.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning med avsee nde å ändring av

stadsplan.

Om tomtindelning
28 § Byggnadskvarter skall indelas till tomter sålunda att det kan ända­

målsenligt bebyggas i överensstämmelse med stadsplanen.

29 § Tomtindelning bör såvitt möjligt ske i ett sammanhang för hela

kvarteret. Omfattar tomtindelning endast en del av ett kvarter, skall iaktta­

gas att återstoden kan indelas till lämpliga tomt er.

30 § Tomtindelning av mark som ej varit föremål för dylik indelning skall
ske. när ägare av sådan mark begär det eller när byggnadsnämnden så fin­

ner nödigt och markägare ej visar särskilt skäl till anstånd.

31 § Tomtindelning må på begäran av markägare eller på byggnads­

nämndens föranstaltande ändras, om fastställd ändring av stadsplan förut­

sätter ändring jämväl av tomtindelningen, så ock där bebyggelsen å två el­

ler flera tomter är i beho v av förnyelse, som icke lämpligen kan ske annor-
ledes än i ett sam manhang, och den bestående tomtindelningen utgör hin­
der för att marken inom kvarteret eller del därav utnyttjas på ett ändamåls­

enligt sätt. I fråga om obebyggd mark må ändring av tomtindelning äga rum

när sådan påkallas av markägare eller av byggnadsnämnden, såvida änd­
ringen kan a ntagas vara en förutsättning för att marken eller angränsande

mark i kvarteret inom skälig tid blir bebyggd på ett ändamålsenligt sätt.

Ändring av tomtindelning må ock på begäran av markägare eller på

byggnadsnämndens eget föranstaltande äga rum, om därigenom bättre

överensstämmelse med bestående äganderättsförhållanden kan vinnas
utan avsevärd olägenhet.

Ej må tomtindelning ändras i andra fall än nu s agts, med mindre ägarna

av de tomter som beröras av ändringen äro ense därom och ändringen fin­

nes lämplig för ett ändamålsenligt utnyttjande av tomterna.

32 § Kostnaden för tomtindelning eller ändring därav skall bestridas av

kommunen. Markägare skall dock efter vad som prövas skäligt bekosta

ändring som han påkallat och som ej föranledes av ändring av stadsplanen
eller annan av kommunen vidtagen åtgärd.

1662

¬

Om forbud mot nybyggnad m. m.

SFS 1981:872

34 § Nybyggnad må ej företagas i s trid mot stadsplan; dock må länssty­

relsen eller, enligt av regeringen meddelade foreskrifter, byggnadsnämnd
medgiva undantag, när särskilda skal äro därtill. Länsstyrelsen äger med­

giva undantag e ndast om byggnadsnämnden tillstyrkt det.

35 § Har beslut fattats eller fråga väckts om antagande eller ändring av
stadsplan fö r visst område, skall angående förbud mot nybyggnad inom
området vad i 14 och 15 §§ stadgas äga motsvarande tillämpning.

35 a § Byggnadsnämnden får meddela förbud mot rivning av byggnad

inom område med stadsplan eller inom område där förbud mot nybyggnad
råder enligt 35 §, om förbud mot rivning är påkallat från bostadsförsörj­
ningssynpunkt eller för bevarande av kulturhistoriskt eller miljömässigt
värdefull bebyggelse.

Förbud enligt för sta stycket får meddelas för en tid av högst tre år. Om

synnerliga skäl föreligger, får förbudet förlängas eller förnyas med högst

två år i sä nder. Har byggnadslov för rivning av byggnad sökts, får dock

förbudet för den byggnaden därefter ej gälla under längre sammanlagd tid

än fem år.

36 § Befinnes stadsplan icke kunna fastställas eller ock böra i viss del un­
dantagas från fastställelse, äger regeringen eller, där fastställelseprövning-
en ankommer på lä nsstyrelsen, denna för viss tid meddela det förbud mot

nybyggnad som föranledes av omständigheterna.

Föreligger fråga om tillämpning a v 27 §, äger regeringen ock förordna

om erforderligt nybyggnadsförbud.

37 § Inom byggnadskvarter vare nybyggnad icke tillåten å mark som ej

blivit indelad till tomt er.

Är fråga väckt om ändring av tomtindelning, må nybyggnad ej företagas

å mark som be röres därav innan frågan slutligt prövats.

Utan hinder av vad i första oc h andra styckena sägs må dock länsstyrel­

sen eller, enligt av regeringen meddelade föreskrifter, byggnadsnämnd
meddela tillstånd till nybyggna d, när särskilda skäl äro därtill.

38 § Nybyggnad må ej företagas i strid mot tomtindelning eller å fastig­

het som icke överensstämmer med tomt indelningen.

Ej heller må nybyggnad ske, innan skyldighet att anordna utfartsväg och

avlopp från fastigheten som enligt denna lag åligger ägaren elle r att utgiva

det bidrag till kostnad för gata som belöper å fastigheten blivit fullgjord el­

ler nöjaktig säkerhet blivit ställd.

När särskilda skäl äro därtill, må länsstyrelsen eller, enligt av regeringen

meddelade föreskrifter, byggnadsnämnd medgiva undantag från förbudet i

första stycket.

39 § Skjuter trappa från fastighet inom byggnadskvaiter över gatulinjen,
äger länsstyrelsen medgiva att den kvarstår å gatumarken under viss tid el­

ler tills vidare.

loo3

¬

SFS 1981: 872

Har byggnad i anna t fall uppförts så att den skjuter in på angränsande

li

mark och är enligt jordabalken äg aren ej skyldig att avti äda den mark som
sålunda tagits i anspråk , skall vad i 34, 38 och 158 §§ ä r föreskrivet ej med-
föra hinder mot sådan ändring av byggnaden som är att hänföra till nybygg-

nad. Ändringen må dock vidtagas, endast om ägaren av den berörda mar­
ken medgiver det.

0

iJl-

40 § Inom område som ingår i stadsplan må schaktning, fyllning, träd­

fällning eller an nan därmed jämförlig åtgärd icke vidtagas såvitt åtgärden

uppenbarligen är av beskaffenhet att kunna väsentligt försvåra områdets

användning för avsett ändamål.

Har med avseende å visst område beslut fattats eller fråga väckts om an­

tagande eller ändring av stadsplan eller har förbud mot nybyggnad medde ­
lats enligt 36 §, äger länsstyrelsen, i den utsträckning som föranledes av

omständigheterna, stadga förbud mot åtgärd varom sägs i första stycket.

Om avstående av mark ra. m.
41 § 1 stadsplan ingående mark, som är avsedd till gata eller annan all­

män plats äger kommunen lösa, när kommunen begär det.

Annan i stadsplan ingående mark som ej är avsedd för enskilt bebyggan­

de äger kommunen lösa, såvitt markens användning för avsett ändamål ej

ändock kan anses säkerställd.

Är marken i kom munens ägo, må kommunen lösa särskild rätt som be­

svärar marken. Inlösen av särskild rätt till mark som avses i andra stycket
må dock ske endast under där angiven förutsättning.

41 a § Innehåller stadsplan bestämmelse att mark, som ej må lösas enligt
41 § första stycket, skall kunna nytt jas för allmän trafikanläggning eller all­
män ledning, skall på kommunens y rkande servitut eller nyttjanderätt upp­

låtas i den omfattning som erfordras för ändamålet. Kan ägaren till följd av
planen nyttja marken endast på sätt som står i uppenbart missförhållande
till dess tidigare värde, må han påfordra att kommunen förvärvar rättighet

som nu sagts. Kommunen äger bestämma om förvärvet skall avse servitut
eller nyttjanderätt.

42 § Ingår allmän väg i ma rk som enligt stadsplan är avsedd till gata eller

annan allmän plats eller till särskilt trafikområde som skall tillhöra kommu­

nen, skall vägmärken utan ersättning tillfalla kommunen i den mån den ta-

ges i anspråk för avsett ändamål.

43 § Ingår enskild väg för två eller flera fastigheter i mark som enligt
stadsplan är avsedd till gata eller annan allmän plats, skall an gående kom­

munens rättigheter och skyldigheter med avseende å vägmärken vad i 20 §
stadgas äga motsvarande tillämpning.

44 §'

1664

^ Par agrafen upphävd genom 1971; 916.

¬

44 a §«

SFS 1981:872

45 § Finnes i samband med prövnin g av förslag till stadsplan expropria­

tion av viss i planen ingående mark böra ske enligt vad därom finnes sär­

skilt föreskrivet, må regeringen meddela fastställelse å planen eller del där­
av under villkor att sådan expropriation kommer till stånd inom viss tid,

högst ett år; dock må, när synnerliga skäl äro därtill, tiden förlängas med
högst ett år i sänder. Intill dess expropriation skett eller tiden därför gått
till ända, må nybyggnad e j utan regeringens tillstånd företagas å den mark
som omfattas av den villkorliga fastställelsen.

46 § '

47 § Tillhör enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare och
har ej fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindelningen kommit

till stånd på grund av ansökan som gjorts senast ett år efter tomtindelning­

ens fastställande, är kommunen berättigad lösa tomtdelama.

Har ansökan om fastighetsbildning i övere nsstämmelse med tomtindel­

ningen gjorts innan kommunen med stöd av bestämmelserna i första styc­
ket väckt talan om inlösen, skall målet förklaras vilande till dess frågan om

fastighetsbildningen slutligt avgjorts. Bildas fastighet som överensstämmer

med tomtindelningen, förfaller ko mmunens talan.

När kommun väckt talan om inlösen av tomt skall domstolen ofördröjli-

gen sända underrättelse därom till fastighetsbildningsmyndigheten.

48 § Skall mark enligt s tadsplanen användas för annat ändamål än en­

skilt bebyggande och kan markens ägare till följd härav nyttja marken alle­
nast på s ätt som står i upp enbart missförhållande till dess tidigare värde,
vare kommunen skyldig att lösa marken.

När ett år förflutit från tomtindelnings fastställande, åligge lösningsplikt

kommunen jämväl beträffande tomtdel som ägaren kan nyttja allenast på

sätt som står i uppen bart missförhållande till mar kens värde.

Frågan huruvida lösningsplikt föreligger skall bedömas efter den fastig­

hetsindelning som gällde vid tiden för stadsplanens antagande, med de

ändringar av indelningen som skett för planens eller för tomtindelnings
genomförande.

Om upplåtande av gata eller annan allmä n plats
49 § Iordningställande och upplåtande till allmänt begagnande av gata el­
ler annan allmän plats inom område som ingår i s tadsplan ankomme på

kommunen.

50 § Ny gata skall upplåtas till allmänt begagnande i den mån bebyggan­
det av fastigheter, som överensstämma med tomtindelning och som enligt
stadsplanen hava utgång till g atan, kvarter efter kvarter fortskrider från
förut upplåten gata eller från allmän väg inom område som i väsentlig ut­

sträckning är bebyggt för bostads- eller industriändamål. Härvid skall ia kt-

" Paragrafen upphävd geno m 197 1: 916.

^ Paragrafen upphävd gen om 1970:992.

1665

105-SFS 1981

¬

SFS 1981: 872

tagas, att varje gatudel som begr änsas av två på varandra följande tvärga­
tors utdragna mittlinjer skall upplåtas, när antingen fastigheter med en

sammanlagd längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de därvid be­
fintliga gränslinjerna för byggnadskvarter eller minst en tredjedel av de fas­

tigheter som skola hava utgång till gatudelen bebyggts i enlighet med stads­

planen, dock att, om dessförinnan bebyggelse föreligger fastighet efter fas­
tighet i följd från förut upplåten gata eller från allmän väg inom område

som nyss sagts, gatan skall upplåtas framför sålunda bebyggda fastigheter.

Har fastighet i enlighet med tomtinde lning belastats med servitut för ut­

gång till gata, skall sådan fastighet vid tillämpningen av fö rsta stycket an­
ses som bebyggd så snart härskande fastighet blivit bebyggd enligt planen.

Skall redan nu befintlig gata vidgas, åligger det kommunen att till all­

mänt begagnande upplåta gatans nya del i den mån med tomtindelning

överensstämmande fastigheter som enligt s tadsplanen hava utgång till ga­

tan bebyggts i enlighet med p lanen.

51 § Torg, park eller annan sådan allmän plats skall till den del den icke
är att anse som gata upplåtas till allmänt begagnande, när fastigheter, som
överensstämma med tomtindelning, eller specialområden med en samman­

lagd längd utmed platsen av minst två tredjedelar av de därvid befintliga

gränslinjerna för byggnadskvarter och specialområden bebyggts i enlig het

med stadsplanen eller eljest väsentligen tagits i anspråk för där angivet än­

damål.

52 § När gata upplåtes till allmänt begagnande, skall den till bredd och

höjdläge överensstämma med stadsplanen; dock äger länsstyrelsen på

framställning av kommunen medgiva avvikelse härifrån tills vidare eller

under viss tid, om den allmänna samfärdseln och hälsovården ändock kun­
na behörigen tillgo doses.

Vid upplåtandet skall gatan vara försedd med beläggning efter behovet

och ortens sed samt med erforderliga gångbanor och nödig anordning för

vattnets avrinnande. Plantering eller annan särskild anordning, varmed ga­

tan skall vara försedd enligt stadsplanen, skall såvitt möjligt utföras i sam ­
band med gatan s iordningställande men e ljest så snart ske kan efter dess
upplåtande.

Vad nu sagts om gata äg er motsvarande tillämpning med avseende å an­

nan allmän plat s.

53 § Skall enligt stadspl an trafikled anordnas till eller genom specialom­

råde och kunna kommunen och den som förfogar öve r området ej enas om

de åtgärder som böra vidtagas, äger regeringen förordna härom.

Den som förfogar över området är pliktig att deltaga i kostnade n för tra­

fikledens anordnande i den mån han kan anses hava nytta av denna. I kost­

naden inräknas ersättning för intrång som genom trafikleden tillskyndas
honom. Uppstår tvist om skyldighet a tt deltaga i kostn aden, skall tvisten
på talan av end era parten avgöras av fastighetsdomstolen.

54 § Vill ägare av fastighet inom byggnadskvarte r verkställa nybyggnad
därå innan gata, till vilken fastigheten enligt stadsplanen har utgång, blivit

1666

upplåten till allmänt begagnande och allmän avloppsledning anlagts, skall

¬

han anordna utfartsväg och nödigt avlopp från fastigheten. I den mån kom-

SFS 1981:872

munen förfogar över erforderlig obebyggd mark som enligt stadsplanen är
avsedd till gata eller annan allmän plats vare kommunen pliktig att utan er­
sättning låta marken nyttjas för ändamålet.

55 § Är staten väghållare inom område med stadsplan, skall vad ovan i

49, 50, 52 och 53 §§ stadgas om ansvarighet för kommunen att såsom gata

iordningställa och upplåta allmän väg avse staten, med iakttagande att

framställning varom i 52 § första stycket sägs må göras såväl av staten som

av komm unen. Kostnad, som foranledes av att gatan enligt stadsplanen
bygges till större bredd eller med dyrbarare utförande i övrigt än som be­
tingas av trafiken, skall dock gäldas av kommunen, om ej regeringen an­

norlunda förordnar.

Om gatukostnader m, m.

56 § Om en kommun skall anlägga eller förbättra gator och andra allmän­

na platser inom stadsplan, får kommunfullmäktige besluta att kostnader

for sådana åtgärder som är avsedda att tillgodose ett visst.områdes behov

av allmänna platser och av anordningar som normalt hör till allmänna plat­
ser skall betalas av ägarna till fastigheterna inom området.

Kostnaderna skall fördelas mellan fastigheterna efter skälig och rättvis

grund.

Kommunfullmäktige beslutar om avgränsningen av det område inom vil­

ket fördelning skall ske, om kostnader som skall fördelas samt om grunder­
na för fördelningen.

57 § ® Om en k ommun skall anlägga el ler förbättra en gata, får kommun­
fullmäktige besluta att kostnaden för detta skall betalas av ägarna till d e
fastigheter som är belägna vid gatan. Därvid får för varje fastighet tas ut en
ersättning som motsvarar hälften av den kostnad som belöper på gatan
framför fastigheten. Kostnaden för sådana anordningar som normalt hör

till en gata får tas ut med lika de lar av fastighetsägarna. Kostnaden för att

anlägga gatukors får tas ut med lika delar av ägarna till fast igheterna vid
gatukorset. .

Om k ostnaden för att anlägga eller förbättra gatan inte är densamma

överallt, får kommunfullmäktige besluta att kostnaden skall fördelas mel­
lan fastighetsägarna efter någon annan skälig och rättvis grund än som an­
ges i första stycket.

58 § Den ersättning som enligt 56 eller 57 § belöper på vaije fastighet

skall jämkas, om de kostnader som skall ersättas är oskäligt höga eller om
de åtgärder som ersättningen avser har en omfattning eller ett utförande
som betydlig t överstiger vad som kan anses normalt med hänsyn till den
användning som är tillåten för fastigheten.

' Senaste lydelse 1975:459.

1667

¬

SFS 1981:872

59

Till grund för bestämmande av ersättning enligt 56 eller 57 § får läg­

gas antingen de faktiska kostnaderna eller på tidigare erfarenhet stödda be­

räkningar av vad det kostar att i motsva rande utförande anlägga eller för­
bättra gator eller andra allmänna platser.

60 § Skyldighet för en fastighetsägare att ersätta kommunen kostnader­

na för gator och andra allmänna platser inträder när den anläggning som er­
sättningen avser kan for hans fastighet användas för avsett ändamål.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. Om ersättnings­

beloppet är betungande med hänsyn till fastighetens ekonomiska bärkraft

eller andra omständigheter, får fastighetsägaren dock betala ersättningen
genom avbetalningar, om godtagbar säkerhet ställs. Avbetalning skall ske

med minst en tiondel årligen. På obetalt belopp skall betalas skälig ränta

från den dag då kravet på ersättning framställdes. Om betalningsvillko ren
ändå blir alltför betungande för fastighetsägaren, skall villkoren jämkas.

När skyldighet att betala ersättning har inträtt, är ny ägare av kvarters­

mark bunden i samma omfattning som tidigare ägare. Den nye ägaren sva­

rar dock inte mot kommunen för sådan ersättning som har förfallit till be­
talning före tillträdesdagen.

t'

61 § Tvist om ersättning för gatukostnader och kostnader för annan all­

män plats pr övas av fastighetsdomstolen på talan av endera parten.

r*

62 §'»

62

ElCä

63 §"

Eår-

63 §"

min
;Er

64 §'==

iteii

65 §'3

66 §'^

67 §'^

11

Is.ö

68 §"«

et;

69

1668

® Senaste lydelse 1975:459.

Paragrafen upphävd genom denna lag. Senaste lydelse 1975: 459.

" Paragrafen u pphävd genom denna lag.

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda genom denna lag. Senaste ly­

delse 1975:459.

Paragrafen up phävd genom denna lag.
Paragrafen upphävd genom denna lag.

¬

'Ida bestämmelser om marks avstående och iordn ingställande i vissa

SFS 1981:872

föll

70 § Läggas stadsplan över område i en ägares hand, må regeringen på
ansökan av kommunen vid planens fastställande förordna, att mark som
för områdets ändamålsenliga användning erfordras till gata eller annan all­

män plats eller till allmän byggnad skall utan ersättning tillfalla kommunen,
i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens

genomförande och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som
förordnandet avser skall angivas till läge och g ränser. Marken skall avträ­
das, när kommunen behöver taga den i anspråk för avsett ändamål.

När fråga väckts om tillämpning av vad i första stycket sägs, skall bygg­

nadsnämnden göra anmälan därom hos inskrivningsmyndigheten för an­
teckning i fastighetsboken; och vare överlåtelse av mark som äger rum ef­
ter det sådan anmälan inkommit ej hinder för förordnande om markens av­

stående till kommunen.

Vid fastställande av ändring av stadsplan äger regeringen på ansökan av

kommunen, om synnerliga skäl äro därtill, förordna att mark som avståtts

enligt första stycket skall utbytas mot annan mark, såvitt det kan ske utan

förfång för ägaren.

71 § Den som fått avstå mark enligt 70 § skall frigöra den från intetckning

och annan särskild rätt, som gäller däri. Kan detta icke ske, vare han plik­

tig att hålla kommunen skadeslös.

Finnes å marken, då den avträdes, byggnad, stängsel, växande skog,

plantering eller annat av beskaffenhet att kunna hänföras till den fasta

egendomen, vare kommunen skyldig att utgiva ersättning därför.

Tvist om ersättn ing som avses i andra stycket prövas av fastighetsdom­

stolen på talan av e ndera parten.

18

72 §

73 § I förordnande som avses i 70 § må regeringen, i den mån så prövas
skäligt, på k ommunens begäran föreskriva, att områdets ägare skall vara

pliktig att i den ordning regeringen bestämmer bekosta anläggning av gator

samt anordningar för vattenförsörjning och avlopp inom området.

Om underhåll av gata m. m.

74 § Underhåll av gata eller annan allmän plats inom område med stads­

plan åvilar kommunen.

Ar staten väghållare inom om råde med stadsplan, skall underhållet av

allmän väg som upplåtits till gata åvila staten, dock med den begränsning
som avses i 55 §. Samma lag vare i fråga om gata som förklarats tillika vara
allmän väg.

18 Paragrafen upphävd genom denna lag.

1669

,

. . •. /T. •

¬

SFS 1981:872

Om ersättning for skada vid stadsplans genomförande

75 § Varder vid genomförandet av stadsplan område, som varit avsett

till allmän samfärdsel, helt eller delvis använt för annat ändamål eller änd­
rat till sitt höjdläge, och uppstår därigenom skada för ägare av invid liggan­

de mark eller byggnad därå eller för den som har nyttjanderätt till marken
eller byggnaden eller för innehavare av servitut som vilar å marken, är

kommunen pliktig att ersätta skadan.

Tvist om ersättning enligt första stycket prövas av fastighetsdomstolen.

19

76 §

Fjärde avd. Om utomplansbestämmelser

77 § Utomplansbestämmelser utfärdas av regeringen.

78 § Utomplansbestämmelser må ej tillämpas i strid mot fastställd gene­

ralplan.

79 § Nybyggnad må ej företagas i strid mot utomplansbestämmelser;
dock må länsstyrelsen eller, enligt av regeringen meddelade föreskrifter,

byggnadsnämnd medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill.

80 §20

Femte avd. Om förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret, luft­

farten m. m.

81 § I närhete n av befästning eller statlig flygplats eller av annan än sta­

ten tillhörig flygplats för allmänt bruk må ej nybyggnad f öretagas, virkes-

eller annat varuupplag, materialgård eller ljusanordning inrättas eller
schaktning, fyllning eller därmed jämförlig åtgärd äga rum, såfram t därige­

nom befästningens eller flygplatsens användning för avsett ändamål för­
svåras eller eljest avsevärt men åsamkas försvaret eller luftfarten; dock må
länsstyrelsen medgiva undantag när synnerliga skäl äro därtill.

Ej heller må utan länsstyrelsens medgivande nybyggnad äga rum inom

område i närh eten av atomreaktor eller annan atomenergianläggning, va-

rest risk kan anta gas föreligga för skadlig strålning från anläggningen.

82 § Har beslut meddelats att anlägga eller utvidga befästning eller s tat­

lig flygplats eller har tillstånd givits att anlägga eller utvidga annan flyg­
plats för allmänt bruk eller atomreaktor eller annan atomenergianläggning,

äger länsstyrelsen förordna att vad i 81 § sägs skall äga motsvarande till-

lämpning. Sådant förordnande må ock meddelas, där avsevärt men kan

åsamkas försvaret genom bebyggelse eller inrättande av va ruupplag, mate­

rialgård eller ljusanordning i närhete n av annan militär anläggning än be­

fästning eller flygplats.

Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda genom 1972: 775.

1670

Paragrafen upphävd genom 1972:775,

¬

83 § Innebär stadgandet i 81 § eller förordnande enligt 82 § att pågående

SFS 1981:872

markanvändning avsevärt försvåras, äro markens ägare och innehavare av
särskild rä tt till marken berättigade till ersättning för den skada de härige­
nom lida. Uppkommer i fall som avses här synnerligt men vid användning­
en av fastighet som marken tillhör är anläggningens ägare skyldig att lösa

fastigheten där ej sådan skyldighet jämlikt 22 eller 48 § åligger kommunen.

Vad i fråga om ersättning avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola

gälla mellan anläggningens ägare och markens ägare eller annan sakägare
gälle jämväl mot den som förvärvat sakägarens rätt till fastigheten efter det

inskränkningen i möjligheterna att nyttja marken inträdde.

84 § Har i fastställ d generalplan eller stadsplan med hänsyn till anlägg­

ning, som avses i 81 § eller i fö rordnande enligt 82 §, blivit bestämt, att

mark skall användas för annat ändamål än enskilt bebyggande, och har
kommunen på grund av bestämmelserna i 22 eller 48 § löst marken, vare
kommunen, såvitt den kan nyttja marken allenast på sätt som står i uppen­
bart m issförhållande till de n erlagda löseskillingen, berättigad till e rsätt­
ning av anläggningens ägare för sin förlust.

85 § Kan i fall som avses i 83 eller 84 § överenskommelse i ersättnings­
frågan ej träffas, skall den som vill framställa ersättningsanspråk instämma

sin talan till fastighetsdomstolen. Jämväl anläggningens ägare äger påkalla

prövning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts.

Sjätte avd. Om särskilda åtgärder i vissa fall för reglering av bebyg­
gelsen

86 § Finnes område som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan böra

särskilt skyddas med hänsy n till förefintlig från historisk eller konstnärlig
synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnes­

märken, äger länsstyrelsen förordna, att nybyggnad inom området icke må

företagas utan län sstyrelsens tillstånd. Ej må tillstånd vägra s, om avsevärt

men därigenom tillskyndas markens ägare, utan att skälig ersättning därför

gives.

87 § Till förekommande av tätbebyggelse inom område som ej ingår i

stadsplan eller byggnadsplan äger regeringen meddela det förbud mot ny­

byggnad eller de föreskrifter i övrigt som för ändamålet finnas erforderliga.

Föreskrift som i första stycket sägs må ej avse bebyggelse för jordbru­

kets, fiskets, skogsskötselns eller därmed jämförligt behov.

88 §2'

89 § "

Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda genom 1972:775.
Paragrafen upphävd genom 1972; 775.

1671

¬

SFS 1981:872

90 §23

91 §24

92 §25

93 §25

94 §22

95 §28

96 §29

97 §29

98 §2'

99 §32

100 §33

101 §24

102 §35

103 §26

104 §22

105 §38

106 §39

^ Paragrafen upphävd genom 1972:775,

^ Paragrafen upphävd genom 1959; 6] 1.

" Paragrafen upphävd genom 1959:611.

Paragrafen upphävd genom 1972:775.

Paragrafen upphävd genom 1972: 775.

Paragrafen upphävd genom 1972:775.

^ Parawafen

närmast fbre den upphävda genom 1972:775

aragrafen upphävd genom 1972:775.

Paragrafen upphävd genom 1959:611.

Paragrafen upphävd genom 1959:611.

^

^ Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

^ Paragrafen upphävd genom 1959:611,

^

• ^ Pa ragrafen upphävd genom 1959:611.

'

„ Paragrafen upphävd genom 1959: 611.

Paragrafen upphävd genom 1959:611

3o

y»

1672

aragrafen och rubriken närmast före den upphävda genom 1972- 775

Paragrafen upphävd genom 1972: 775.

»tnfj

¬

Sjunde avd. Om byggnadsplan

SFS 1981:872

107 § Har tätbebyggelse uppkommit eller kan sådan bebyggelse väntas

uppkomma å viss ort, och föranleda ej omständigheterna till att stadsplan

upprättas, skall genom kommunens försorg byggnadsplan upprättas, i den
mån sådan plan finnes erforderlig för reglering av bebyggelsen,

Byggnadsplan skall utm ärka och till gränserna angiva de för olika ända­

mål avsedda områden som ingå i plane n, såsom byggnadsmark samt vägar

och andra allmänna platser. I den mån så erfordras skola jämväl höjdlägen
angivas.

Erfordras särskilda bestämmelser angående områdenas bebyggande el­

ler användning i öv rigt, skola sådana bestämmelser intagas i planen .

108 § Byggnadsplan antages av kommunfullmäktige. Fullmäktige äga i
den omfattning som prövas lämplig uppdraga åt byggnadsnämnden att i
fullmäktiges ställe antaga sådan plan.

Planen skall för att bliva gällande fastställas av länsstyrelsen. Länssty­

relsen äger, om särskild anledning föreligger, underställa planen regering­

ens prövning. Avviker planen från generalplan, som efter föreskrift enligt

10 a § andra stycket blivit fastställd, och är ej avvikelsen ringa, skall un­

derställning alltid ske.

Underlåter kommun att vidtaga erforderliga åtgärder för upprättande av

byggnadsplan, där sådan erfordras, må länsstyrelsen efter kommunfull­
mäktiges hörande låta upprätta samt, sedan tillfälle givits fullmäktige och

dem frågan eljest rör att yttra sig, fastställa byggnadsplan för det område

varom fråga är.

Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning med avseende å ändring av

byggnadsplan.

109 § Har fråga väckts om upprättande av byggnadsplan för visst områ­
de eller om ändring av sådan plan, äger länsstyrelsen för viss tid, högst ett
år, förordna, att nybyggnad inom området icke må företagas. Länsstyrel­
sen må förlänga förbudets giltighetstid med högst två år i sänd er.

Från förbud som i första stycket sägs må undantag medgivas av länssty­

relsen eller, enligt av regeringen meddelade föreskrifter, av byggnads­
nämnd.

Kan byggnadsplan icke fastställas eller undantages den i viss del från

fastställelse, äger regeringen eller, om fastställelseprövningen ankommer

på länssty relsen, denna för viss tid meddela det förbud mot nybyggnad

som föranledes av omständigheterna.

110 § Nybyggnad må ej företagas i strid mot byggnadsplan; dock må

länsstyrelsen medgiva undantag, när särskilda skäl äro därtill och bygg­
nadsnämnden tillstyrkt det.

Därest så finnes påkallat, äger länsstyrelsen förordna, att nybyggnad

inom område som ingår i byggnadsplan ej må företagas utan tillstånd av
länsstyrelsen, innan vägar, vattenförsörjning och avlopp för området

anordnats i erforderlig mån.

Från förbud, som avses i första och andra styckena, må, enligt av rege­

ringen meddelade föreskrifter, jämväl byggnadsnämnd medgiva undantag.

1673

¬

SFS 1981:872

Beträffande område som ingår i byggnadsplan eller med avseende å vil­

ket förbud mot nybyggnad meddelats enligt 109§ äger länsstyrelsen, i den

utsträckning som föranledes av omständigheterna, stadga förbud mot

schaktning, fyllning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd.

111 § Kostnaden för upprättande av byggnadsplan skall förskjutas av

kommunen. Ägare av mark som ingår i planen vare, därest planen för ho­
nom medför avsevärd nytta, skyldig att återgälda kommunen så stor del av

kostnaden som svarar mot hans del av planområdets areal. Föranleda sär­
skilda omständigheter att vad som sålu nda belöper å markägare icke står i
skäligt förhållande till den nytta han har av planen, skall bel oppet i erfor­

derlig mån sänkas eller höjas.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffan­

de ändring av byggnadsplan.

Det ankommer på länsstyrelsen att meddela beslut i de hänseenden som

avses i första och andra styckena.

112 § Mark som enligt byggnadsplan är avsedd till väg eller annan allmän

plats må, i den mån den till följd av nybyggnad erfordras för samfärdseln
inom området, utan ersättning tagas i anspråk och nyttjas för det avsedda
ändamålet, såvitt marken är obebyggd och vid planens fastställande till­

hörde antingen den fastighet, å vilken nybyggnaden företagits eller från vil­
ken efter fastställandet mark för byggnaden upplåtits, eller ock annan fas­

tighet som ha de samma ägare.

113 § Lägges byggnadsplan över område i en ägares hand, må regeringen
eller, om fastställelseprövningen ankommer på länsstyrelsen, denna vid

planens fastställande förordna, att ägaren skall, ändå att 112 § ej är tillämp­

lig, utan ersättning upplåta obebyggd mark, som för områdets ändamålsen­
liga anv ändning erfordras till väg e ller annan allmän p lats, i den mån det
med hänsyn till den nytta ägaren kan förväntas få av planens genomföran­

de och övriga omständigheter prövas skäligt. Den mark som förordnandet
avser skall angivas till läge och gränser. Marken skall upplåtas, när den be­

höver tagas i anspråk för avsett ändamål.

Väckes hos kommunens fullmäktige fråga att göra framställning om för­

ordnande som i första s tycket sägs, skall byggnadsnämnden göra anmälan
därom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsbo ken; och

vare överlåtelse av mark som äger rum efter det sådan anmälan inkommit

ej hinder för förordnande om markens upplåtande. Uppkommer fråga om
förordnande enligt första stycket hos länsstyrelsen, har denna att fullgöra
den nu stadgade anmälningsskyldigheten.

Äro synnerliga skäl därtill, må länsstyrelsen i samband med ändring av

byggnadsplan besluta om jämkning i för ordnande som avses i första styc­
ket, såvitt det kan ske utan förfång för ägaren.

114 § Om r ätt att i vissa andra fall än som avses i 112 och 113 §§ t aga i
anspråk mark, som enligt byggnadsplan är avsedd till väg eller annan all­

män plats, stadgas i väglagen (197 1:948) och lagen (1939; 608) om enskilda
vägar.

1674

¬

115 § Nyttjanderätt till mark enligt 112 eller 113 § gälle framför annan

SFS 1981:872

rätt till marken som uppkommit efter byggnadsplanens fastställande.

Lägges stadsplan över mark som avses i 112 eller 113 §, må regeringen

på ansökan av kommunen förordna, att marken utan ersättning skall tillfal­

la kommunen.

116 § Har i byggnadsplan bestämts att mark skall användas till väg eller
annan allmän plats utan att skyldighet att upplåta marken föreligger enligt

112 eller 113 §, och kan markens ägare till följd av vad s ålunda bestämts

nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till

dess tidigare värde, vare han berättigad till ersättning för den skada som

han härigenom lide r. Samma lag vare om innehavare av sådan nyttjande­

rätt eller annan särskild rätt till marke n som upplåtits innan byggnadspla­

nen fastst älldes. Skyldighet att svara för ersättningen åligger i fråga om
mark, som är avsedd till allmän väg, väghållaren samt beträffande annan
mark vägförening, inom vars område marken är belägen. Finnes ej vägför-
ening när fråga uppkommer om ersättning i fall som sist nämnts, skall läns­
styrelsen föranstalta om sådan förenings bildande.

Ersättningen skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp, med rätt

för såväl den ersättningsskyldige som markens ägare eller annan sakägare

att i händelse av ändrade förhållanden eller sedan tio år förflutit från det er­
sättningen senast bestämts erhålla ny prövning av beloppet. Vad i fråga om
ersättning avtalats eller uppenbarligen förutsatts skola gälla mellan den er­
sättningsskyldige och sakägare gälle jämväl mot den som efter byggnads­

planens fastställande förvärvat sakägarens rätt till marken.

Frågan hu ruvida ersättningsplikt föreligger skall bedömas med hänsyn

till den fastighetsindelning som gällde vid tiden för byggnadsplanens fast­
ställande, med de ändringar av indelningen som skett för planens genomfö­
rande.

117 § Kan i fall som avses i 116 § överens kommelse i ersä ttningsfrågan

ej träffas, skall vad i 23 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

118 § Ej må mot ägarens bestridande i byggnadsplan bestämmas att

mark skall användas för annat ändamål än till enskilt bebyggande, väg eller

annan allmän plats, med mindre ägaren tillförsäkras ersättning för skada

som han lider genom att han till följd av planen kan nyttja marken allenast

på sätt som står i uppenbar t missförhållande till markens v ärde. Om mark­

ägaren så fordrar, skall, innan byggnadsplan fastställes, för gäldande av er­
sättningen ställas säkerhet som länsstyrelsen prövar betryggande. Från
ställande av säkerhet vare staten fri.

Utan hinder av vad nu sagts må, med iakttagande att behovet av vägar

och andra allmänna platser främst tillgodoses, bestämmas att mark inom
område som är i en ägares hand skall användas för allmän byggnad som er­

fordras för området, i den mån det med hänsyn till den nytta ägaren kan
förväntas få av planens genomförande och övriga omständigheter prövas

skäligt.

Mark som i byggnadsplan avsetts för annat ändamål än väg eller annan

allmän plats må ej fördenskull tagas i ans pråk för ändamålet utan medgi­

vande av markens ägare.

1675

¬

SFS 1981:872

119 §40

120 §41

121 §42

122 §43

123 §44

124

125 §46

Åttonde avd. Om regionplan

126 § Finnes för två eller flera kommuner gemensam planläggning böra i
ett eller flera hänseenden äga rum beträffande grunddragen för markens
användning, såsom i fråga om viktigare trafikleder, flygplats, områden för

tätbebyggelse och områden för friluftsliv samt anläggningar för vattenför­
sörjning och avlopp, skall regionplan upprättas.

Erfordras närmare bestämmelser angående användningen av område

som omfattas av regionplan, skall planen innehålla sådana bestämmelser.

127 § Har fråga väckts om upprättande av regionplan, skall länsstyrelsen
efter erforderlig utredning överlämna handlingarna i ärendet jämte eget

yttrande till regering en.

Regeringen bes tämmer därefter, huruvida regionplan skall finnas, angå­

ende regionplaneområdets omfattning och i vilka hänseenden gemensam

planläggning skall äga rum.

Vad nu sagts skall äga mot svarande tillämpning med avseen de å upphä­

vande eller ändring av vad sålunda bestämts.

128 § Har regeringen förordnat att regionplan skall finnas, skola för

handläggning av frågor rörande planen de kommuner som beröras av den­
na bilda region planeförbund.

Beträffande sådant förbund skall, med de avvikelser som följa av vad i

denna lag stadgas, lagen om kommunalförb und äga tillämpning.

För handläggningen av frågor om regionplan för kommunerna i Stock­

holms län finnas särskild a bestämmelser.

Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda geno m 1972:775.
Paragrafen upphävd genom 19 59; 6)1.
Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda gen om 1972:775,
Paragrafen och rubriken närmast före den upphävda gen om 1972:775.

Paragrafen upphävd geno m 1964: 824.

Paragrafen upphävd geno m 196 4: 824.

1676

Paragrafen upphävd geno m 1959:611.

ri

¬

129 § En ledamot av förbundsfullmäktige, tillika ordförande, skall jämte

SFS 1981:872

ersättare för honom förordnas av regeringen. Övriga ledamöter i förbunds­
fullmäktige s kola utses av förbundets medlemmar till det antal för varje

medlem som be stämmes i förbundsordningen.

Kan enighet icke uppnås angående förbundsordningen eller ändring av

denna, skall länsstyrelsen besluta därom.

130 § Kan regionplan komma att beröra kommuner inom två eller flera
län, må regeringen bestämma, att länsstyrelsen i ett av länen skall taga den

befattning med upprä ttande av regionplan och övriga med planen samman­

hängande frågor som ankommer på länsstyrelse.

131 § Regionplan fastställes av regeringen, sedan förslag därtill upprät­

tats av förbundsstyrelsen och antagits av förbundsfullmäktige. Har avvi­
kande mening uttalat s inom styrelsen eller fullmäktige eller har förbunds­

medlem framställt erinran mot förslaget, äger regeringen göra den avvikel­

se från detta som med hänsyn till sålunda yppad mening må anses befogad.

Vad nu sagts gäller ock i fråga om ändring a v regionplan.

132 § Kostnaderna för upprättande eller ändring av regionplan samt för

regionplaneförbunds verksamhet i övrigt skola, intill dess planen fast­

ställts, förskjutas av förbundsmedlemmarna eller av statsmedel enligt vad

regeringen på förslag av förbundsfullmäktige bestämmer.

Kostnaderna skola, i den mån b idrag ej lämnas av statsmedel, slutligen

fördelas mellan förbundsmedlemmarna efter vad som med h änsyn till varje

medlems nytta av planen finnes skäligt. Därest ej omständigheterna föran­

leda till annat, sker fördelningen efter skatteunderlag.

Grunderna för fördelningen skola på förslag av förbundsfullmäktige be­

stämmas av regeringen, sedan planen eller ändring därav fastställts.

133 § Underlåta förbundsfullmäktige att vidtaga erforderliga åtgärder för

upprättande a v regionplan, må regeringen förelägga fullmäktige viss tid,
inom vilken sådan plan skall vara underställd regeringens prövning. Ställa

fullmäktige sig ej föreläggandet till efterrättelse, äger regeringen på förbun­
dets bekostnad låta upprätta samt, efter hörande av fullmäktige och dem
frågan eljest rör, fastställa regionplan.

Vad nu sag ts äger motsvarande tillämpning, om ändring av regionplan

finnes påkallad för regionplaneområdets ändamålsenliga utveckling eller

till främjande av betydande allmänt intresse.

134 § Regionplan skall tjäna till ledning vid up prättande av generalplan,
stadsplan och byggnadsplan eller ändring därav så ock eljest vid reglering

av bebyggelsen eller användningen i övrigt av mark inom planområdet.

135 § Är nybyggnad eller schaktning, fyllning, trädfällning eller annan

därmed jämförlig åtgärd inom regionplaneområde beroende på prövning av
myndighet, skall denna tillse, att markens användning för i regionplanen

avsett ändamå l icke försvåras. Ej må dock härigenom avsevärt men till­
skyndas markens ägare utan att skälig ersättning därför gives.

1677

¬

SFS 1981:872

Nionde avd. Om tillstånd för särskilt fall till tätbebyggelse m. ra.

135 § Utan hinder av att förhållande ej föreligger som enligt denna lag

förutsattes för att mark skall få användas till tätbebyggelse äger regeringen
och, enligt av regeringen meddelade föreskrifter, myndighet som regering­
en bestämmer för särskilt fall medgiva tillstånd till nybyggnad, vilken inne­

fattar sådan bebyggelse.

136 a § Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verk­

samhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med

träfiberråvara eller med land ets samlade mark- och vattentillgångar, skall
prövas av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen
1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produ ktionskapacitet om 5 000 m® sågade träva­

ror eller mer, massafabrik, pappersbruk, samt fabrik för tillverkning av fi­

berskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik for framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller

av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raftlnering av råoljor,
5. atomkraflanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt

bränsle med tillford effekt ö verstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet vid sågverk eller annan anläggning som anges

i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen per kalenderår av träfiber­
råvara kommer att öka i förhållande till det av åren 1973, 1974 e ller 1975
när förbrukningen var högst eller i förhållande till den förbrukning som har

tillåtits enligt denna paragraf. Prövningsskyldighet föreligger ej om ökning­
en mätt i rundvirke eller motsvarande mängd annan träfiberråvara ej upp­
går till 10 000 m'' eller, utan att uppgå till 20 000 m^, är mindre än en procent
av den till jämförelse valda förbrukningen. Prövningsskyldighet föreligger

ej heller för utvidgning av verksamhet som sker utan samband med utbygg­

nad av anläggning, om denna den 1 juni 197 6 ingår i en förvaltningsenhet
som eft er ansökan registrerats hos regeringen, och om förbrukningen av

träfiberråvara inom den registrerade förvaltningsenheten ej ökar mer än i

föregående punkt säges.

Finner regeringen för visst fall at t verksamhet som avses i andra eller

tredje stycket ej är av den betydelse som i första stycket säges, kan rege­

ringen medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning, som gäller verksamhet som avses i första

stycket, skall i ann at fall än som anges i andra och tredje styckena prövas
om regeringen i visst fall beslutar häro m. Vad nu sagts gäll er dock ej nyan­

läggning av s ågverk med en årlig produktionskapacitet som är mindre än
5 000 m'' sågade trävaror eller utvidgning av verksamhet vid sågverk eller

annan anläggning som anges i andra s tycket 2 för vilken prövningsskyldig­

het enligt tredje stycket ej föreligger.

1678

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen till­

styrkt detta.

¬

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intres-

SFS 1981: 872

sen och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan
till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

Tionde avd. Om bestämmande och erläggande av lösen m. m.

137 § I mål om ersättning som avses i 23 §, 71 § andra stycket, 75, 85 eller

117 § och i mål om inlösen av mark enligt d enna lag skall expropriationsla­

gen (1972:719) i tillämp liga delar lända till efter rättelse i den mån av vikan­

de bestämmelser ej meddelas i denna lag.

I mål, som eljest enligt denna lag skall upptagas av fastighetsdomstol,

skola bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) om rättegång samt
om rättegång skostnader och kostnader vid fördelning av ersättning i till­
lämpliga delar gälla i den mån avvikande bestämmelser ej meddelas i den­

na lag.

138 § I fall, då markens ägare är berättigad fordra att inlösen sker, an­

kommer det på honom att göra ansökan om stämning.

Ogillas y rkande om inlösen, tillämpas allmänna regler om rättegångs­

kostnad.

139 § Ogillas yrkande om ersättning i mål om an språk som avses i 23 §,
71 § andra sty cket, 75, 85 eller 117 § och ha r målet anhängiggjorts av den

som framställer e rsättningsanspråket, tillämpas allmänna regler om rätte­
gångskostnad. Om han har haft skälig anledning att få sin talan prövad av

domstol, kan dock efter omständigheterna förordnas, att motparten skall

ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära
sin kostnad.

140 § Uppkommer i mål angående inlösen av mark tvist om rätt eller

plikt att lösa, skola bestämmelserna om förhandstillträde i expropriations­

lagen (1972:719) äga tillämpning först sedan det genom lagakraftägande
dom blivit avgjort att inlösen skall äga rum.

141 § Bestämmelserna i 3 kap. 8 § första stycket expropriationslagen

(1972:719) om rätt för fastighetsägaren att påkalla utvidgning av expropria­
tion skola e j äga tillämpning med a vseende å inlösen av mark som ingår i
stadsplan.

142 § Vid inlösen av mark skall 4 kap. 3 § expropriationslagen (1972:

719) äga tillämpning i fråga om värdeökning som ägt rum under tiden från

dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.

143 § Vill kommun lösa i enskild väg ingående mark som enligt denna lag

må tagas i anspråk och nyttjas till trafikled eller annan allmän plats, skall
vid expropriationsersättningens bestämmande hänsyn tagas till denna rätt.
Ej må kostnad som kommunen nedlagt för trafikledens eller platsens iord-

J579

ningställande föranleda höjning av ersättningsbeloppet.

¬

SFS 1981: 872

144 § Försummar kommun att, på sätt i expropriationslag en (1972:719)

stadgas, nedsätta expropriationsersättning som fastställts i mål om inlösen

av mark och har ej marken tillträtts eller enligt 6 kap. 10 § expropriationsla­
gen övergått på kommunen, skall den väckta frågan om markens avträdan­
de, om någon till ersät tning berättigad yrkar det, vara förfallen, såvitt på
hans rätt inverkar.

145

146 § Vad i 137, 138 , 140, 142 och 144§§ är stadgat beträffande inlösen
av mark skal! äga motsvarade tillämpning vid inlösen av sä rskild rätt eller

upplåtelse av servitut eller nyttjanderätt enligt denna lag. När särskild rätt
inlöses eller servitut eller nyttjanderätt upplåtes, skola bestämmelserna i 3
kap. 8 § första stycket expropriationslagen (1972:719) ej tillämpas på mark

som ingår i sta dsplan.

Elfte avd. Om påföljder, fullföljd av talan m. m.

147 § Bestämmelser om påföljder och ingripanden vid överträdelse av så­

dan föreskrift om byggande som har meddelats i denna lag eller med stöd
därav finnas i lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olo vligt

byggande m. m.

147 a §"«

148 § «

149 § Över kommunfullmäktiges eller byggnadsnämnds beslut rörande

stadsplan, byggnadsplan elle r tomtindelning som enligt den na lag för att
bliva gällande skall fastställas av regeringen eller länsstyrelsen, så ock

över förbundsfullmäktiges förslag till regionplan må särs kild klagan ej fö­

ras. vederbörande obetaget att framställa erinringar mot beslutet i ärendet

angående fastställelse därå. Vad nu s agts skall äga motsvarande tillämp­

ning å beslut av kommunfullmäktige som innefattar framställning om fast­

ställelse av generalplan eller om annan åtgärd av regeringen eller länssty­

relse enligt denna lag.

Om talan mot annat beslut av byggnadsnämnd meddelas bestämmelser

av regeringen.

150 § Länsstyrelses beslut rörande fastställelse av generalplan, stads­
plan. byggnadsplan eller lomtindelning skall meddelas efter anslag.

Mot länsstyrelses beslut i ä rende om medgivande, varå 39 § äger till-

lämpning, föres talan hos kammarrätten genom besvär. Talan mot annat

av länsstyrelsen meddelat beslut fö res hos regeringen genom besv är. I fall

Paragrafen upphävd genom 1972:775.

Paragrafen upphävd genom 1980: 166.

1680

Paragrafen u pphävd genom 19 76:667.

(>

i!

iri

¬

som avses i första stycket räknas besvärstiden från den dag då beslutet

SFS 1981:872

meddelades.

Har länsstyrelse till alla delar fastställt av kommunfullmäktige eller

byggnadsnämnd antaget eller eljest i vederbörlig ordning handlagt förslag
rörande generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller tomtindelning, må kla­

gan föras allenast av sakägare som i ärendet framställt yrkande vilket helt
eller delvis lämnats utan bifall.

151 § Länsstyrelses förordnande enligt 82 §, så ock länsstyrelses beslut

om förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd eller mot schaktning, fyll­

ning, trädfällning eller annan därmed jämförlig,åtgärd skall lända till efter­

rättelse utan hinder av förd klagan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om beslut av bygg­

nadsnämnd enligt 35 a § om förbud mot rivning av byggnad.

Tolfte avd. Allmänna bestämmelser

152 § Har någon av statlig eller kommunal myndighet erhållit uppdrag

att upprätta förslag till r egionplan, generalplan, stadsplan, byggnadsplan

eller tomtindelning eller att verkställa plan- eller höjdmätning eller kart­

läggning till ledning vid upprättande av sådant förslag, äge han och hans bi­
träden erhålla tillträde till fas tigheter och byggnader samt därvid övergå
ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för
uppdragets genomförande, varvid skall iakttagas att skada å egendom så­
vitt möjligt undvikes.

Vad nu sagts gälle ock den, vilken på grund av föreskrift som meddelats

med stöd av denna lag har att foretaga utstakning av byggnads läge eller
besiktning av pågående eller avslutat byggnadsföretag eller därmed likartat

arbete.

153 § Vad i denna lag sägs om ägare av mark eller fastighet skall ock gäl­

la om den som innehar mark eller fastighet under sådan besittningsrätt som
enligt lag är att hänföra till fast egendom.

154 § Är fastighet belägen vid torg, park eller annan sådan allmän plats,

skall marken framför fastigheten anses som gata till en bredd, motsvarande

fem fjärdedelar av den å fastigheten enligt stadsplanen vid gatans upplåtan­
de till allmänt begagnande tillåtn a högsta hushöjden.

155

Vad i de nna lag föreskrives om tomt och om fastighet äger till-

lämpning även på samfällighet inom byggnadskvarter. Med ägare av tomt
eller fastighet avses därvid ägarna av de fastigheter som hava del i samfäl-
ligheten. Är samfälligheten ej avsedd för bebyggelse, skall den anses be­
byggd när den väsentligen tagits i anspråk för angivet ändamål. Högsta till-
låtna hushöjden antages därvid vara medeltalet av vad som gäller för de

fastigheter som hava del i samfälligheten.

Ändringen i nnebär att andra stycket upphävs.

1681

i06-SFS 1981

¬

SFS 1981:872

Vad i denna lag föreskrives om fastighet som överensstämmer med

tomtindelning skall gälla även beträffande fastighet som bildats med stöd

av bestämmelserna i 3 kap. 2§ tredje och Qärde styckena fastighetsbild­

ningslagen (1970; 988).

156 § Går gräns mellan två kommuner i gatas längdriktning, skall i fråga
om tidpunkten för inträdandet av skyldighet att upplåta gatan till allmän t

begagnande så anses som om gatan vore belägen inom en och samma kom­
mun.

Kostnaden för gatan skall fördelas mellan kommunerna efter den nytta

de hava av gatan, med rä tt för vardera kommunen att i enlighet med de i
denna lag stadgade grunderna av vederbörande fastighetsägare i den kom­

munen uttaga bidrag till dess andel i kostnaden som om gatan helt vore be­

lägen inom kommu nen.

157 §^'

158 § Vad i denna lag sägs om nybyggnad skall oc k gälla om sådan änd­

ring av befintlig byggnad som , enligt vad regeringen därom stadgar, är att
hänföra till nybyggna d.

Ö vergångsb estämmelser®^

159 § Denna lag träd er i kraft den 1 januari 1948.

Genom denna lag upphäves stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr 142 );

dock skola de i stadsplanelagen m eddelade övergångsbestämmelserna allt­
jämt i tillämpliga delar gälla, under iakttagande av att hänvisning till stad ­

gande som ersatts genom bestämmelse i nya lagen skall anses i stället hava

avseende å den bestämmelsen.

Förekommer eljest i lag eller särskild författning hänvisning till lagru m

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stäl­

let tillämpas.

160 § När särskilda skäl äro därtill, äger länsstyrelsen beträffande områ­
de på landet, för vilket stadsplan, byggnadsplan eller utomplansbestäm-
melser ej fastställts, förordna att stadgandet i 7 § första stycket ej skall gäl­
la förrän från och med den 1 januari 1952.

161 § Har stomplan fastställts före denna lags ik raftträdande, skall be­

träffande planen tillämpas vad om faststäl ld generalplan i stad är stadgat.

162 § Vid prövning av fråga om lösnings- eller ersättningsplikt med avse­
ende å mark, vilken enligt denna lag eller föreskrift, som meddelas med

stöd av lagen, eller enligt motsvarande äldre bestämmelser ej må tagas i

anspråk för enskilt bebyggande eller för viss bebyggelse, skall värdet å

marken bestämmas med skälig hänsyn till det värde, marken vid tiden för

Paragrafen upphävd genom 1972:775.

Till 1947:385.

¬

lagens ikraftträdande ansågs hava enligt dittills tillämpade grunder; och må

SFS 1981:872

forty jämväl det värde som då tillmättes marken för tätbebyggelse komma i

betraktande.

163 § Har gata eller gatudel framför kvartersmark upplåtits eller lagligen

skolat upplåtas till allmänt begagnande före denna lags ikraftträdande,
skall angå ende skyldighet för kvartersmarkens ägare att gälda ersättning
för gatumark äldre lag äga tillämpning.

Vidgas gata, som upplåtits till allmänt begagnande före ikraftträdandet

av denna lag, och har skyldighet för ägare av kvartersmark att ersätta kom­

munen värdet av den gatumark, som tagits i anspråk för gatan, enligt be­

stämmelserna i äldre lag änn u icke inträtt vid vidgningen, skall skyldighet
för markägaren att enligt denna lag med anl edning av vidgningen gälda er­
sättning för mark icke inträda förrän ersättningen för mark för gatans upp­
låtande enligt äldre lag förfaller till bet alning.

164 § Finnes i stad splan föreskrift ej meddelad om den hushöjd som ä r

tillåten å kvartersmark, må markägares skyldighet att bidraga till kom­
muns gatukostnad ej beräknas efter större gatubredd än aderton meter.

165 § Vad i 70 § stadgas skall äga motsvarande tillämpning med avseen­
de å område i en ägares hand som ingår i stads plan vilken fastställts före
denna lags ikraftträdande, därest området utgör minst ett helt byggnads-

kvarter.

Ingår i byggnadsplan som fastställts före denna lags ik raftträdande om­

råde i en ägares hand, skall vad i 113 § stadgas om upplåtande av mark äga
motsvarande tillämpning.

166 § Är då denna lag träder i kraft föreskrift meddelad jämlikt 1 § andra

stycket lagen den 24 mars 1942 (nr 128) om förbud mot bebygge lse till hin­

der för försvaret, skall så anses som om föreskriften meddelats jämlikt

motsvarande stadgande i föreva rande lag.

167 § Har före denna lags i kraftträdande, i a vbidan på upprättande av

byggnadsplan, f örbud meddelats mot nybyggnad utan länsstyrelsens till­

stånd, vare beslutet ej gällande längre än fem år från lagens ikraftträdande,
med mindre tiden forlänges enligt vad i 109 § stadgas.

168 § Utan hinder av vad eljest i denna lag är stadgat må, där ej regering­

en eller myndighet som regeringen bestämmer annorlunda förordnar, tät­
bebyggelse äga rum inom område för vilket avstyckningsplan gäller vid

denna lags ikraftträdande.

Med av seende å sådan plan skall vad i 1I0§ stadgas äga motsvarande

tillämpning.

169 § Har jämlikt äldre lag tomtindelning fastställts för område inom

byggnadsplan, må nybyggnad ej företagas i strid mot tomtindelningen,

dock må länsstyrelsen för särskilt fall meddela tillstånd till nyby ggnad, när
synnerliga skäl äro därtill. Ej må tomtindelningen ändras i andra fall än då
fastställd ändring i byggnadsplanen fö rutsätter ändring av tomtindelningen

1683

¬

SFS 1981:872

eller ock ägarna av de tomter som beröras av ändringen ä ro ense därom

och ändringen finnes lämplig för ett ändamålsenligt utnyttjande av tomter­

na.

170 § Beträffande byggnadsplan som fastställts före denna lags ikraftträ­
dande skall vad i 116§ stadgas icke äga tillämpning.

Denna lag" träder i kraft den I ja nuari 1965 och rubbar ej förordnande

som meddelats dessförinnan.

1. Denna lag®"* träder i kraft den I januari 1972.
2. Har ansökan om inlösen gjorts hos Kungl. Maj:t före ikraftträdandet,

prövas frågan om medgivande till inlösen enligt äldre bestämelser.

3. Äldre bestämmelser gäller i fall då talan vid domstol väckts före

ikraftträdandet.

4. Bestämelserna i 14 2 § i dess nya lydelse gäller ej värdeökning som ägt

rum före utgången av juni 1971.

1. Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1973.

2. Mål som före ikraftträdandet anhängiggjorts hos domstol prövas och

handlägges enligt äldre bestämmelser. I fråga om betalning av ersättning

och löseskilling som fas tställts i sådant mål gäller också äl dre bestämmel­
ser.

3. Har generalplan fastställts genom beslut som vunnit laga kraft före la­

gens ikraftträdande, skall 21 § alltjämt tillämpas och 22 § tillämpas i sin äld­

re lydelse, om talan väckes före utgången av år 1973.

4. Om lösenplikt eller ersättningsrätt enligt 83 § förelåg vid lagens ikraft­

trädande, skall äldre lydelse av 83§ tillämpas, om talan väckes före ut­

gången av år 1973.

5. Ägare av fastighet som före den I september 1972 har vidtagit påtagli­

ga åtgärder för att få till stånd sådan glesbebyggelse på fastigheten som
anges i 6§ i lydelse enligt lagen (197 1; 1088) om ändring i byggnadslagen är

berättigad till ersättn ing av kommunen för den skada han lider, om bebyg­

gelsen vägras på grund av de nya bestämmelserna i 5 § eller icke får äga

rum på grund av bestämmelse i fastställd generalplan. Ersättningen skall
beräknas med hänsyn till förhå llandena vid lagens ikraftträdande. Upp­
kommer synnerligt men vid använ dningen av fastigheten, är kommunen

skyldig att lösa denna. Frågan om sådan skyldighet föreligger skall bedö­
mas efter den fastighetsindelning som gällde vid tiden för lagens ikraftträ­

dande. Bestämmelserna om rätt till ersättning och skyldighet att lösa fastig­

het gäller dock endast om talan väckes före utgången av år 1977 eller, i fall

som avses med de nya bestämmelserna i 5 §, ansökan om byggnadslov gö-

res före samma tidpunkt och talan väckes inom ett år efter det att frågan

om byggnadslov slutligen prövat s. I mål om ersättning äger bestämmelser­

na i 13 7 § första stycket och 139§ motsvarande tillämpning.

" Till 1964:824.

"Till 1971:916.

1684

"Til! 1972; 775.

¬

, 6. Bestämmelserna i 142 § i dess nya lydelse gäller ej värdeökning som

SFS 1981:872

ägt rum före utgången a v juni 1971.

1. Denna lag®® träder i kraft den 1 juni 1976.
2. Bestämmelserna i 136 a § tredje stycket äger ej tillämpning på sådan

ökning av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra pro­

duktion som före den 1 januari 1976 har tillåtits enligt 136 a § i dess tidigare

lydelse.

3. Har nyanläggning som avses i 136 a § andra sty cket 2 eller utbyggnad

som omfattas av 136 a § tredje stycket påbörjats före ikraftträdandet av

denna lag utan att prövningsskyldighet förelegat får förbrukningen av träfi-

berråvara påbörjas eller ökas utan hinder av bestämmelserna i tredje s tyc­
ket. För att verksamheten skall få fortgå efter den 30 juni 1976 erfordras

dock att tillstånd sökts senast nämnda dag.

Denna la g®^ trä der i kraft den 1 jan uari 1977. Äldre bestämmelser om

straff skall dock tillämpas i fråga om gärning som har företagits före ikraft­
trädandet.

Denna lag®® träder i kraf t den 1 juli 1977. Äldre bestämmelser skall dock

tillämpas

1. vid prövning av besvär i sådant ärende om tillstånd till byggnadsföre­

tag som har avgjorts av byggnadsnämnden före ikraftträdandet och

2. i sådant ärende om tillstånd till byggnadsföretag som prövas av läns­

styrelsen i första instans och som har anhängiggjorts hos länsstyrelsen före

ikraftträdandet.

Denna lag®® träder i kraft den 1 januari 1979. De nya bestämmelserna till-

lämpas även på förbud so m har meddelats före ikraftträdandet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser skall till-

lämpas i fråga om g atubyggnadsåtgärder som har påbörjats före ikraftträ­

dandet.

På regeringens vägnar

BIRGIT FRIGGEBO

Lars Uno Didön

(Bostadsdepartementet)

®®Till 1 976:213.

" Till 1976:667.

®® Till 1977: 338.

®® Till 1978:932.

1685

¬