SFS 1970:992

Nr 992

Lag

om ändring i byggnadslagen (1947: 385);

given Stockholms slott den 17 december 1970.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott att i fråga om byggnadslagen (1947: 385)2 förordna,

dels att 46 och 139 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 37—39, 47, 50, 51, 54, 56—64, 66—69, 72, 89, 141, 153—156, 163

och 164 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

^ Prop. 1970:144, 3LU 92, rskr 464.

" Senaste lydelse av

46 § 1949; 666

139 §

¬

2486

1970 . Nr 992

37 §.

Inom byggnadskvarter

till tomter.

Är fråga väckt om ändring av tomtindelning, må nybyggnad ej företagas

å mark som beröres därav innan frågan slutligt prövats.

Utan hinder

inom kvarteret.

38 §.i

Nybyggnad må ej företagas i strid mot tomtindelning eller å fastighet som

icke överensstämmer med tomtindelningen.

Ej heller må nybyggnad ske, innan skyldighet att anordna utfartsväg och

avlopp från fastigheten som enligt denna lag åligger ägaren eller att utgiva

det bidrag till kostnad för gata som belöper å fastigheten blivit fullgjord

eller nöjaktig säkerhet blivit ställd.

När särskilda

första stycket.

39 §.2

Skjuter trappa från fastighet inom byggnadskvarter över gatulinjen, äger

länsstyrelsen medgiva att den kvarstår å gatumarken under viss tid eller tills

vidare.

Har byggnad i annat fall uppförts så att den skjuter in på angränsande

mark och är enligt jordabalken ägaren ej skyldig att avträda den mark som

sålunda tagits i anspråk, skall vad i 34, 38 och 158 §§ är föreskrivet ej med­

föra hinder mot sådan ändring av byggnaden som är att hänföra till ny­

byggnad, Ändringen må dock vidtagas, endast om ägaren av den berörda

marken medgiver det.

47 §.

Tillhör enligt tomtindelning särskilda delar av tomt olika ägare och har

ej fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindelningen kommit till

stånd på grund av ansökan som gjorts senast ett år efter tomtindelningens

fastställande, är staden berättigad lösa tomtdelarna.

Har ansökan om fastighetsbildning i överensstämmelse med tomtindel­

ningen gjorts innan staden med stöd av bestämmelserna i första stycket

väckt talan om inlösen, skall målet förklaras vilande till dess frågan om

fastighetsbildningen slutligt avgjorts. Bildas fastighet som överensstämmer

med tomtindelningen, förfaller stadens talan.

När stad väckt talan om inlösen av tomt skall domstolen ofördröjligen

sända underrättelse därom till fastighetsbildningsmyndigheten.

50 §.

Ny gata skall upplåtas till allmänt begagnande i den mån bebyggandet av

fastigheter, som överensstämma med tomtindelning och som enligt stadspla­

nen hava utgång till gatan, kvarter efter kvarter fortslcrider från förut upp­

låten gata eller från allmän väg inom område som i väsentlig utsträckning är

bebyggt för bostads- eller industriändamål. Härvid skall iakttagas, att varje

gatudel som begränsas av två på varanda följande tvärgators utdragna

mittlinjer skall upplåtas, när antingen fastigheter med en sammanlagd

längd utmed gatudelen av minst en tredjedel av de därvid befintliga gräns­

linjerna för byggnadskvarter eller minst en tredjedel av de fastigheter som

skola hava utgång till gatudelen bebyggts i enlighet med stadsplanen, dock

att, om dessförinnan bebyggelse föreligger fastighet efter fastighet i följd

från förut upplåten gata eller från allmän väg inom område som nyss sagts,

gatan skall upplåtas framför sålunda bebyggda fastigheter.

* Senaste lydelse 1959; 611.

' Senaste lydelse 1949: 666.

¬

'

1970 • Nr 992

2487

Har fastighet i enlighet med tomtindelning belastats med servitut för ut­

gång till gata, skall sådan fastighet vid tillämpningen av första stycket anses

som bebyggd så snart härskande fastighet blivit bebyggd enligt planen.

Skall redan nu befintlig gata vidgas, åligger det staden att till allmänt be­

gagnande upplåta gatans nya del i den mån med tomtindelning överens­

stämmande fastigheter som enligt stadsplanen hava utgång till gatan be-

byggts i enlighet med planen.

51 §.

Torg, park eller annan sådan allmän plats skall till den del den icke är

att anse som gata upplåtas till allmänt begagnande, när fastigheter, som

överensstämma med tomtindelning, eller specialområden med en samman­

lagd längd utmed platsen av minst två tredjedelar av de därvid befintliga

gränslinjerna för byggnadskvarter och specialområden bebyggts i enlighet

med stadsplanen eller eljest väsentligen tagits i anspråk för där angivet än­

damål.

54 §.i

Vill ägare av fastighet inom byggnadskvarter verkställa nybyggnad därå

innan gata, till vilken fastigheten enligt stadsplanen bar utgång, blivit upp­

låten till allmänt begagnande och allmän avloppsledning anlagts, skall han

anordna utfartsväg och nödigt avlopp från fastigheten. I den mån staden

förfogar över erforderlig obebyggd mark som enligt stadsplanen är avsedd

till gata eller annan allmän plats vare staden pliktig att utan ersättning låta

marken nyttjas för ändamålet.

56 §.

Ägare av fastighet som är belägen vid gata och som överensstämmer med

tomtindelning är skyldig att ersätta staden värdet av gatumarken framför

fastigheten intill gatans mitt, dock ej till större bredd än fem åttondelar av

den enligt stadsplanen vid gatans upplåtande till allmänt begagnande tillåtna

högsta hushöjden å fastigheten.

Är fastigheten belägen vid gatukors, omfattar ersättningsskyldigheten

tillika den del av gatukorset som inneslutes av den i första stycket angivna

gatumarkens utdragna gränslinjer och är belägen inom ett avstånd från

fastighetens sida eller hörn, motsvarande fem åttondelar av den i första

stycket angivna hushöjden.

57 §.

Ingår i gata allmän väg eller ock vägmark som staden jämlikt 43 § nytt­

jar, skall fastighetsägarens ersättningsskyldighet enligt 56 § första stycket

begränsas till värdet av gatumarken framför fastigheten intill gatans mitt,

minskad med halva arealen av vägmärken.

Ingår vägmark som avses i första stycket i gatukors och finnes den areal

gatumark som återstår i korset efter avdrag av vägens areal vara mindre än

den areal som ägarna av fastigheterna vid korset jämlikt 56 § andra styc­

ket skola sammanlagt ersätta, jämkas ersättningsskyldigheten för fastig­

heterna så att den sammanlagt ej överstiger värdet av nämnda återstående

areal.

Vad i

i stadsplanen.

58 § .2

Ersättning varom i 56 och 57 §§ sägs skall beräknas efter medelvärdet å

all gatumarken framför fastigheten eller, i fråga om gatukors, å den mark

som ingår i gatukorset; dock skall vägmark som avses i 57 § första stycket

' Senaste lydelse 1955: 316.

" Senaste lydelse 1949: 666.

181—7000U0. Svensk författningssamling 1970

¬

2488

1970 . Nr 9

• '

icke tagas i berälaiing. Värdet av själva marken skall, efter de grunder vilka

gälla för uppskattning av gatumark som avstås till staden, uppskattas utan

hänsyn till kostnad som staden vidkänts för markens iordningställande.

§.

Därest så finnes lämpligt, må länsstyrelsen på framställning av staden

besluta, att gatumarksersättning som enligt 56—58 §§ sammanlagt belöper

på fastighetsägarna inom ^dsst område skall fördelas mellan dem och i fö­

rekommande fall ägarna till annan eller andra inom samma område belägna

fastigheter, som ej hava egen gräns mot gata, efter omfattningen av den en­

ligt stadsplanen å fastigheterna medgivna bebyggelsen eller efter fastighe­

ternas storlek eller annan skälig grund.

Äro sjmnerliga

prövas skäligt.

Beslut enligt

allmänt begagnande.

60 §.

Svarar den fördel som genom gata beredes fastighet icke mot den ersätt­

ningsskyldighet som enligt 56—58 §§ eller 59 § åligger fastighetens ägare,

jämkas ersättningen med hänsyn därtill.

61 §.

Har markägare utan lösen till staden överlåtit gatumark framför fastig­

het eller i gatukors, eller har staden samtidigt varit ägare av både den i fas­

tigheten ingående kvartersmarken och gatumarken efter det gatumarken

blivit i stadsplan upptagen såsom sådan, vare fastighetens ägare fri från

skyldighet att utgiva ersättning intill värdet av samma mark.

62 §.

Skall gata vidgas, vare den som äger fastighet vid någondera sidan av

gatan skyldig att ersätta staden skillnaden mellan de ersättningsbelopp som

med tillämpning av 56—58 §§ åvila fastighetsägare före och efter vidg­

ningen; dock skall medelvärdet å all mark framför fastigheten eller i gatu-

korset beräknas efter medelvärdet å den mark som erfordras för vidgningen,

och må den fastighetsägarna å ömse sidor åvilande ersättningsskyldigheten

sammanlagt icke avse högre belopp än som motsvarar värdet av sistnämnda

mark.

Vid bestämmandet

motsvarande tillämpning.

Har enligt

annorlunda förordnar.

63 §.i

Skyldighet att

gatas vidgning.

Ersättningsskyldigheten skall fullgöras vid anfordran. Vill fastighets­

ägare erlägga ersättning för gatumark genom avbetalningar, vare han dock

berättigad därtill, om nöjalctig säkerhet ställes. Avbetalning skall ske med

minst en tiondel årligen. Ä o guldet belopp skall enligt stadens bestämmande

gäldas skälig ränta från den dag då lu-av på ersättning framställts. Prövas

nu stadgade villkor alltför betungande för fastighetsägaren, äger länssty­

relsen medgiva den lättnad som påkallas av omständigheterna.

64 §.

Sedan stadsplan blivit fastställd, äger staden, ändå att ersättningsskyl­

dighet enligt 63 § ej inträtt, påkalla fastställande av den ersättning fastig­

hetsägare skall gälda för gatumark.

Vill, innan tomtindelning inom visst byggnadskvarter skett, staden att

den ersättningsskyldighet för värdet av gatumark, som jämlikt 56—58 §§

' Senaste lydelse 1959: 611.

¬

1970 • Nr 992

2489

eller 62 § första stycket kan komma att åläggas fastighetsägare inom kvar­

teret, skall bestämmas, må det ske. Sedan tomtindelning skett, skall ersätt­

ningsbeloppet fördelas mellan fastighetsägarna jämlikt 56—59 §§ eller 62 §

första stycket, varefter, om fall som avses i 60 eller 61 § är för banden, där

föreslcriven jämkning skall ske.

Vid bestämmande av ersättning enligt andra stycket första punkten skall

vad eljest stadgas om fastighet och fastighetsägare gälla om kvartersmark

och ägare av sådan mark.

66 §.i

Då ersättning för gatumark blivit bestämd, vare ny ägare av kvarters­

mark, som berörts av åtgärden, bunden i samma omfattning som förre

ägaren.

67 §.

Stadsfullmäktige må för staden i dess helhet eller för v iss del därav med­

dela bestämmelser om skyldighet för ägare av fastighet som överensstäm­

mer med tomtindelning att bidraga till kostnaden för iordningställande av

gata (gatubyggnadskostnad).

Bestämmelserna skola underställas Konungens prövning, såframt på fas­

tighetsägare lägges skyldighet som tidigare icke ålegat honom.

68 §.2

Bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad skola angiva grun­

derna för beräkning av den kostnad som skall påföras fastighetsägarna och

för kostnadens fördelning mellan dem samt tid och ordning för ersättning­

ens erläggande. Vid grundernas bestämmande skall iakttagas:

1. Ersättningsskyldighet må ej åläggas fastighetsägare beträffande gata

eller del därav vars anläggning påbörjats framför fastigheten då fråga an­

gående bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad väcktes bos stads­

fullmäktige.

2. Ersättningsskyldighet må

1 sägs.

3. Å f astighetsägare må ej läggas kostnad som utan motsvarande fördel

för fastighets bebyggande föranledes av att gatas böjdläge skall i väsentlig

mån avvika från markens naturliga böjdläge eller av att gatas anläggning

eljest på grund av särskilda omständigheter ställer sig mer än vanligt kost­

sam.

4. Fastighetsägare må icke belastas med gatubyggnadskostnad i större

omfattning än som gäller i fråga om honom åliggande skyldighet att ersätta

gatumark; dock må kostnad uttagas för iordningställande av vägmark så­

som gata eller av gatumark som avses i 61 §, oaktat ersättningsskyldighet

som nyss nämnts icke föreligger beträffande marken.

5. Utan binder av vad under 4 sägs må den gatubyggnadskostnad, som

skulle sammanlagt belöpa å fastighetsägarna inom visst område, fördelas

mellan dem efter omfattningen av den enligt stadsplanen å fastigheterna

medgivna bebyggelsen eller efter fastigheternas storlek eller annan skälig

grund.

6. Är inom

genomsnittliga kostnaden.

7. Till grund

i anläggning.

8. Därest nuvarande eller föregående ägare av fastighet mot vederlag helt

eller delvis vunnit befrielse från deltagande i kostnad för anläggning av

gata, skall hänsyn tagas härtill.

' Senaste lydelse 1949: 666.

' Senaste lydelse 1955: 316.

1 De

nttclse

ers er

gare

vna s. 24 89 och 2490 av SFS 1970. Rättelsen av-

15

¬

2490

1970 . Nr 992

9. Fastighetsägarnas åligganden skola städse motsvara skäliga anspråk på

rättvisa och billighet.

69 §.i

Svarar den fördel som genom gatas iordningställande beredas fastighet

icke mot den skyldighet som enligt bestämmelser om bidrag till gatubygg-

nadskostnad åvilar fastighetens ägare, jämkas ersättningen med hänsyn

därtill.

Beträffande tvist

motsvarande tillämpning.

72 §.

Ägare av fastighet inom område, beträffande vilket förordnande enligt

70 § meddelats, vare ej skyldig att utgiva ersättning för gatuniark.

89 §.

Beträffande samhälle som avses i 88 § skall den inslcränkning i fastighets­

ägares skyldighet att ersätta gatumark som enligt 57 och 62 §§ eller mot­

svarande äldre bestämmelser äger rum, därest i gatumarken ingår allmän

väg, ej gälla i det fall att vägen efter den 1 januari 1928 byggts inom område

som ingår i stadsplanen.

141 §.2

Bestämmelserna i

i stadsplan.

153 §.

Vad i denna lag sägs om ägare av mark eller fastighet skall ock gälla om

den som innehar mark eller fastighet under sådan besittningsrätt som en­

ligt lag är att hänföra till fast egendom.

154 §.

Är fastighet belägen vid torg, park eller annan sådan allmän plats, skall

marken framför fastigheten anses som gata till en bredd, motsvarande fem

fjärdedelar av den å fastigheten enligt stadsplanen vid gatans upplåtande

till allmänt begagnande tillåtna högsta hushöjden.

155 §.

Vad i denna lag föreskrivas om tomt och om fastighet äger tillämpning

även på samfällighet inom byggnadskvarter. Med ägare av tomt eller fastig­

het avses därvid ägarna av de fastigheter som hava del i samfälligheten. Är

samfälhgheten ej avsedd fÖr bebyggelse, skall den anses bebyggd när den

väsentligen tagits i anspråk för angivet ändamål. Högsta tillåtna hushöjden

antages därvid vara medeltalet av vad som gäller för de fastigheter som hava

del i samfälligheten.

Vad i 56, 62 och 67 §§ stadgas om fastighet som överensstämmer med

tomtindelning avser även annan inom byggnadskvarter belägen fastighet,

varå nybyggnad företagits eller skall äga rum efter det att kvarteret intogs

i s tadsplanen, samt tomt som är i en ägares hand.

Vad i denna lag föreskrives om fastighet som överensstämmer med tomt­

indelning skall gälla även beträffande fastighet som bildats med stöd av

bestämmelserna i 3 kap, 2 § tredje och fjärde styckena fastighetsbildnings­

lagen (1970:988).

156 §.

Går gräns

samma stad.

Kostnaden för gatan skall fördelas mellan städerna efter den nytta de hava

av gatan, med rätt för vardera staden att i e nlighet med de i denna lag stad­

gade grunderna av vederbörande fastighetsägare i den staden uttaga bidrag

till dess andel i kostnaden som om gatan helt vore belägen inom staden.

' Senaste lydelse 1949: 666.

» Senaste lydelse 1966: 259. Ändringen innebilr att andra stycket upphlivs.

¬

1970 • Nr 992 och 993

2491

163 §.

Har gata eller gatudel framför kvartersmark upplåtits eller lagligen skolat

upplåtas till allmänt begagnande före denna lags ikraftträdande, skall an­

gående skyldighet för kvartersmarkens ägare att gälda ersättning för gatu-

mark äldre lag äga tillämpning.

Vidgas gata, som upplåtits till allmänt begagnande före ikraftträdandet

av denna lag, och har skyldighet för ägare av kvartersmark att ersätta sta­

den värdet av den gatumark, som tagits i anspråk för gatan, enligt bestäm­

melserna i äldre lag ännu icke inträtt vid vidgningen, skall skyldighet för

markägaren att enligt denna lag med anledning av vidgningen gälda ersätt­

ning för mark icke inträda förrän ersättningen för mark för gatans upplå­

tande enligt äldre lag förfaller till betalning.

164 §.

Finnes i stadsplan föreskrift ej meddelad om den hushöjd som är tillåten

å kvartersmark, må markägares skyldighet att bidraga till stads gatulcostnad

ej beräknas efter större gatubredd än aderton meter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. I fråga om mål om inlösen av

tomt eller tomtdel som vid utgången av år 1971 är anhängigt äger dock de

upphävda bestämmelserna i 46 §, 139 § och 141 § andra stycket samt den

äldre lydelsen av 47 § fortfarande tillämpning.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera

visso h ava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill

bekräfta låtit.

Stockholms slott den 17 december 1970.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

(Civildepartementet)

SVANTE L UNDKVIST

¬