SFS 2005:942 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)

Du är här: Start / Fastighetsrätt / Plan- och bygglag (2010:900) / SFS 2005:942 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
050942.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om ändring i plan- och bygglagen (1987:10);

utfärdad den 1 december 2005.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs att 5 kap. 2, 24, 25 och 30 §§, 6 kap.

17�22, 24, 25 och 38 §§, 14 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 7 § plan- och
bygglagen (1987:10)

2 skall ha följande lydelse.

5 kap.

2 § Vid utformningen av en detaljplan skall skälig hänsyn tas till befintliga
bebyggelse-, äganderätts- och fastighetsförhållanden som kan inverka på
planens genomförande.

I de delar som planen medför att mark eller annat utrymme eller särskild

rätt till mark eller annat utrymme kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap.
17�19 §§ skall planen dessutom utformas så att de fördelar som kan vinnas
med den överväger de olägenheter som planen orsakar enskilda.

Detaljplanen får inte omfatta ett större område än som är befogat med

hänsyn till syftet med planen och den tid för att genomföra den som skall be-
stämmas enligt 5 §.

24 § Kungörelse om utställningen av planförslaget skall minst en vecka
före utställningstidens början anslås på kommunens anslagstavla och införas
i ortstidning. Kungörandet får dock ske senast den dag då utställningstiden
börjar, om denna bestämts till minst fyra veckor. Av kungörelsen skall
framgå

1. var planområdet ligger,
2. om förslaget avviker från översiktsplanen,
3. i vilken utsträckning mark eller annat utrymme eller särskild rätt till

mark eller annat utrymme till följd av planens antagande kan komma att tas i
anspråk enligt 6 kap. 17�19 §§,

4. var utställningen äger rum,
5. inom vilken tid, på vilket sätt och till vem synpunkter på förslaget skall

lämnas,

6. att den som inte senast under utställningstiden framfört synpunkter på

förslaget enligt 13 kap. 5 § kan förlora rätten att överklaga beslut att anta
planen.

1 Prop. 2004/05:169, bet. 2005/06:BoU2, rskr. 2005/06:50.

2 Lagen omtryckt 1992:1769.

SFS 2005:942

Utkom från trycket
den 9 december 2005

background image

2

SFS 2005:942

För kungörandet skall gälla vad som är föreskrivet i lagen (1977:654) om

kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.

Ett exemplar av förslaget med en planbeskrivning enligt 26 §, en genom-

förandebeskrivning enligt 6 kap. 1 § och samrådsredogörelsen skall, innan
förslaget ställs ut, sändas till länsstyrelsen och kommuner som berörs av för-
slaget.

25 § Underrättelse om innehållet i kungörelsen skall senast dagen för kun-
görandet i brev sändas till

1. kända sakägare,
2. känd organisation av hyresgäster som har avtal om förhandlingsordning

för en fastighet som berörs av planförslaget eller, om förhandlingsordning
inte gäller, känd förening av hyresgäster som är ansluten till en riksorganisa-
tion och inom vars verksamhetsområde fastigheten är belägen,

3. andra som har ett väsentligt intresse av förslaget.
Om förslaget berör en samfällighet för vilken finns styrelse eller annan ut-

sedd att förvalta samfällighetens angelägenheter, får underrättelsen sändas
till en ledamot av styrelsen eller till förvaltaren. Saknas styrelse eller förval-
tare, får underrättelsen sändas till en av delägarna för att hållas tillgänglig
för alla.

Underrättelse enligt första stycket behöver inte sändas, om ett stort antal

personer skall underrättas och det skulle innebära större kostnad och besvär
än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättelsen att sända
den till var och en av dem. �gare av sådan mark eller sådant utrymme och
innehavare av sådan särskild rätt till mark eller annat utrymme som avses i
24 § första stycket 3 skall dock alltid underrättas enligt första stycket. Det-
samma gäller den som har meddelats ett föreläggande enligt 28 a §.

30 § Senast dagen efter det att justeringen av protokollet med beslut om
antagande av detaljplanen har tillkännagetts på kommunens anslagstavla
skall meddelande om tillkännagivandet, protokollsutdrag med beslutet samt
uppgift om vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta sändas i brev
till

1. länsstyrelsen samt regionplaneorgan och kommuner som berörs av pla-

nen,

2. sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt sådan orga-

nisation eller förening som avses i 25 § första stycket 2, om de senast under
utställningstiden eller under den i 28 § andra stycket angivna tiden skriftli-
gen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda eller
om de har rätt att överklaga på grund av bestämmelsen i 13 kap. 5 § andra
stycket första meningen.

Om ett stort antal personer skall underrättas enligt första stycket 2, och det

skulle innebära större kostnad och besvär att sända underrättelsen till var och
en av dem än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med underrättel-
sen, får underrättelse i stället ske antingen genom kungörande på det sätt
som anges i 24 § eller genom en kungörelse som anslås på kommunens an-
slagstavla, informationsblad om kungörelsen som sprids till de boende som
berörs av beslutet och brev till sådana sakägare och sådan organisation eller
förening som avses i första stycket 2. �gare av sådan mark eller sådant ut-
rymme och innehavare av sådan särskild rätt till mark eller annat utrymme

background image

3

SFS 2005:942

som kan komma att tas i anspråk enligt 6 kap. 17�19 §§ skall dock alltid un-
derrättas enligt första stycket. Detsamma gäller den som har meddelats ett
föreläggande enligt 28 a §.

Av kungörelse som avses i andra stycket skall framgå vad beslutet avser,

tidpunkten för beslutets tillkännagivande på kommunens anslagstavla och
vad den som vill överklaga beslutet har att iaktta. Om kungörelsen införs i
ortstidningen, skall detta ske samma dag som beslutet tillkännages på an-
slagstavlan.

6 kap.

17 § Kommunen får lösa mark eller annat utrymme som enligt en detalj-
plan skall användas för allmänna platser för vilka kommunen är huvudman.

Annan mark eller annat utrymme som enligt planen skall användas för an-

nat än enskilt bebyggande får kommunen lösa, om markens eller utrymmets
användning för avsett ändamål inte ändå kan anses säkerställd.

Besväras mark eller annat utrymme som kommunen får lösa enligt första

eller andra stycket av särskild rätt, får rättigheten lösas.

Bestämmelser om skyldighet för kommunen att lösa mark eller annat ut-

rymme i vissa fall finns i 14 kap.

18 § Om kommunen inte skall vara huvudman för allmänna platser, är den
som äger obebyggd mark eller annat obebyggt utrymme som enligt detalj-
planen skall användas för allmän plats, skyldig att utan ersättning upplåta
marken eller utrymmet. Detta gäller dock endast om marken eller utrymmet
behövs för att kvartersmark som tillhörde fastighetsägaren när planen antogs
skall kunna användas för avsett ändamål.

19 § På ansökan av kommunen får länsstyrelsen förordna att mark eller an-
nat utrymme skall avstås till kommunen utan ersättning, om marken eller ut-
rymmet behövs för områdets ändamålsenliga användning enligt upprättat
förslag till detaljplan för sådana allmänna platser för vilka kommunen är hu-
vudman eller för allmänna byggnader. På ansökan av kommunen får länssty-
relsen också förordna att mark eller annat utrymme som skall användas för
allmänna platser för vilka kommunen inte skall vara huvudman, utan ersätt-
ning skall upplåtas till huvudmannen. Antagandet av detaljplanen skall anstå
till dess ansökningen har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

Förordnande får meddelas endast i den mån det kan anses skäligt med

hänsyn till den nytta markens eller utrymmets ägare kan väntas få av planen
och till övriga omständigheter.

Den mark eller det utrymme som förordnandet avser skall anges till läge

och gränser. Marken eller utrymmet skall avträdas eller upplåtas när marken
eller utrymmet behöver tas i anspråk för avsett ändamål.

Skall detaljplanen ändras, får länsstyrelsen på ansökan av kommunen för-

ordna att mark eller annat utrymme, som har avståtts eller som skall upplå-
tas, byts ut mot annan mark eller annat utrymme, om det är lämpligt och kan
ske utan olägenhet för ägaren.

background image

4

SFS 2005:942

20 §

3 När en fråga har väckts om tillämpning av 19 §, skall kommunen ge-

nast anmäla detta till lantmäterimyndigheten för anteckning i fastighets-
registrets allmänna del. �verlåtelse av mark eller annat utrymme, som sker
efter det att sådan anmälan har inkommit, inverkar inte på den bedömning
som skall göras enligt 19 § andra stycket.

21 § Den som har avstått mark eller annat utrymme enligt 19 § skall fri-
göra marken eller utrymmet från inteckning och annan särskild rätt. Kan
detta inte göras, är han eller hon skyldig att ersätta skada som uppkommer
för den som marken eller utrymmet har avståtts till.

22 § I ett förordnande enligt 19 § får länsstyrelsen, i den mån det är skä-
ligt, på kommunens begäran föreskriva att markens eller utrymmets ägare
skall vara skyldig att i den ordning som länsstyrelsen bestämmer bekosta an-
läggande av gator och vägar samt anordningar för vattenförsörjning och av-
lopp.

24 § Om kommunen är huvudman för allmänna platser, får kommunen ef-
ter genomförandetidens utgång lösa fastigheter eller delar av fastigheter som
tillhör olika ägare och som enligt fastighetsplanen skall utgöra en fastighet.

En kommun som är huvudman för allmänna platser får efter genomföran-

detidens utgång även lösa mark eller annat utrymme som inte har bebyggts i
huvudsaklig överensstämmelse med detaljplanen. Lösenrätt föreligger dock
inte så länge det finns ett bygglov som kan tas i anspråk.

Besväras mark eller annat utrymme som avses i första och andra styckena

av särskild rätt, får rättigheten lösas.

25 § Rätt att använda mark eller annat utrymme enligt 18 eller 19 § gäller
framför annan rätt till marken eller utrymmet som har uppkommit efter anta-
gandet av detaljplanen.

38 § Vad som föreskrivs i detta kapitel om fastigheter skall tillämpas även
på sådan mark eller sådant utrymme som hör till flera fastigheter gemen-
samt. Med fastighetsägare avses därvid ägarna av de fastigheter som har del
i samfälligheten. �r samfälligheten inte avsedd för bebyggelse, skall den an-
ses bebyggd när den väsentligen har tagits i anspråk för angivet ändamål.
Den högsta tillåtna byggnadshöjden antas därvid vara medeltalet av vad som
gäller för de fastigheter som har del i samfälligheten.

14 kap.

1 §

4 Mark eller annat utrymme som enligt en detaljplan skall användas för

allmänna platser för vilka kommunen är huvudman samt annan mark eller
annat utrymme som enligt planen skall användas för annat än enskilt bebyg-
gande är kommunen skyldig att lösa, om fastighetsägaren begär det. Mark
eller annat utrymme som enligt planen skall användas för allmänna platser
för vilka någon annan än kommunen är huvudman, är den samfällighet som

3 Senaste lydelse 2000:248.

4 Senaste lydelse 1997:618.

background image

5

SFS 2005:942

finns eller skall bildas för ändamålet skyldig att förvärva med äganderätt,
nyttjanderätt eller annan särskild rätt, om fastighetsägaren begär det. Mot-
svarande skyldighet gäller för staten eller kommunen som väghållare enligt
väglagen (1971:948). Samfälligheten eller väghållaren får bestämma om för-
värvet skall avse äganderätt, nyttjanderätt eller annan särskild rätt.

Om detaljplanen medger tillfällig användning av mark eller annat ut-

rymme, skall första stycket inte tillämpas beträffande marken eller utrymmet
under den tid då sådan användning får pågå.

I fråga om mark eller annat utrymme inom ett samverkansområde enligt

lagen (1987:11) om exploateringssamverkan gäller särskilda bestämmelser.

2 § Finns det i en detaljplan bestämmelser att mark eller annat utrymme
för enskilt bebyggande skall användas även för en allmän trafikanläggning,
för en trafikanläggning som är gemensam för flera fastigheter eller för en
allmän ledning, skall den som skall vara huvudman för anläggningen för-
värva nyttjanderätt eller annan särskild rätt i den omfattning som behövs för
ändamålet, om fastighetsägaren begär det. Huvudmannen får bestämma vil-
ken rätt förvärvet skall avse.

15 kap.

7 § Om den ersättning som har fastställts i ett mål om inlösen inte har ned-
satts på det sätt som föreskrivs i expropriationslagen (1972:719), skall föl-
jande gälla. Om någon som är berättigad till ersättning begär det, skall den
väckta frågan om avstående av mark eller annat utrymme förfalla såvitt den
rör hans eller hennes rätt, under förutsättning att marken eller utrymmet inte
har tillträtts eller övergått enligt 6 kap. 10 § expropriationslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

På regeringens vägnar

LENA SOMMESTAD

Lena Ingvarsson
(Miljö- och samhällsbyggnads-
departementet)

background image

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2005

Viktiga lagar inom fastighetsrätt

Viktiga lagar inom fastighetsrätt

JP Infonets fastighetsrättsliga tjänster

JP Infonets fastighetsrättsliga tjänster

För dig som arbetar med fastighetsrätt har vi samlat all relevant information inom området på ett och samma ställe. Oavsett om du arbetar vid en domstol, annan myndighet, advokatbyrå eller i annan privat verksamhet så hittar beslutsstöd och verktyg hos oss. Se allt inom fastighetsrätt.