SFS 1960:418

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING

I960 • Nr 418—470

utkom från trycket den 12 juli i960

Nr 418

Lag

om straff för varusmuggling;

gioen Stockholms slott den 30 juni 1960.

Vi GUSTAF ADOLF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och

V e n d e s Konung, göra v e t e r 1 i g t: att Vi, med riksdagen^, funnit

gott förordna som följer.

Om straff

1 §.

Den som utan att giva det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket

inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift

skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författ­

ning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för

varusmuggling till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år. Samma

lag vare, om någon medelst vilseledande i samband med tullbehandling av

gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrages

statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot förbud.

2 §.

Är varusmuggling som avses i 1 § första punkten med hänsyn till godsets

värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, dömes till

böter, högst trehundra kronor.

3 §•

Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till straffarbete i högst

två år eller fängelse.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det

förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde

eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art.

4 §.

Såsom varusmuggling skall ock anses, om någon uppsåtligen

1. förfogar över oförtullat eller obeskattat gods, restitutionsgods eller in­

försel- eller utförselförbud underkastat gods, som i vederbörlig ordning an­

mälts hos tullmyndighet, och därigenom föranleder att tull eller annan all­

män avgift undandrages statsverket eller att godset i strid mot införselför­

bud utkommer i den fria rörelsen eller att utförsel sker i strid mot utförsel­

förbud;

2. förfogar över infört gods, för vilket åtnjutits tullfrihet eller tullnedsätt-

1 Prop. 1960: 115; L^U 34; Rskr 348.

271—60702//. Sucnsk förfaltningssamling 1960, NrélS—470

¬

t;

' •

l'.

'•^V;

^ 1 *•'

1120

1960 .Nr

ning under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda fö

satts;

3. förfogar över gods, för vilket meddelats tillstånd till införsel eller u

försel under stadgad särskild förutsättning, i strid mot vad sålunda föru

satts;

4. medelst vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att medgi

införsel eller utförsel av gods och därigenom föranleder att godset införes

eller utföres i strid mot förbud.

5 §.

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som i 1 eller 4 § sägs, dömes,

till dagsböter. I ringa fall skall dock ej till straff dömas.

6 §.

Den som förvärvar, forslar, döljer, förvarar eller avyttrar gods, som varit

föremål för varusmuggling, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för olov­

lig befattning med smuggelgods till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst

ett år.

Om gärningsmannen icke insåg men hade skälig anledning antaga, att

godset varit föremål för varusmuggling, dömes till dagsböter.

Är brott som avses i denna paragraf ringa, skall ej till straff dömas.

7 §.

Påträffas gods undandolt i fartyg, luftfartyg eller tåg på plats, som icke

^1

är upplåten till medföljande resandes personliga begagnande, och framgår

av omständigheterna, att varusmuggling, som ej är att anse som ringa, är

tillämnad eller har ägt rum, dömes befälhavaren för bristande tillsyn övefi

transportmedel till dagsböter, där ej ansvar bör ådömas honom enligt an;-

nan bestämmelse i denna lag. Har befälhavaren gjort vad på honom skäli-

%

gen ankommit för att förhindra varusmuggling, vare han fri från ansvay,

öw

Vad nu sagts om befälhavare skall, där tillsynen över transportmedlet i det'

^

avseende, varom här är fråga, genom skriftlig instruktion eller på anria

d34ikt sätt anförtrotts annan person av befälsgrad, i stället gälla denne.

'life

g g

SlÉti

Lika med varusmuggling anses försök därtill.

1'°

Hava flera medverkat till gärning, som enligt denna lag är belagd me

svårare straff än böter, högst trehundra kronor, skall gälla vad i 3 kap. straffr

lagen är stadgat.

Om förverkande

i

9 §•

f

Gods, som varit föremål för varusmuggling eller försök därtill, skall, till

lika med emballage och kärl, vari godset förvaras, förklaras förverkat till

kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förver­

kat. Är påföljd som nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis

eftergivas.

Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat

egendomen eller särskild rätt därtill.

10 §.

Vad som använts som hjälpmedel vid varusmuggling eller försök därtill

eller vid olovlig befattning med smuggelgods må, såvitt ägaren eller någon-

som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat där­

till, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är påkallat till

¬

. Nr 418

1121

förebyggande av brott, som nu sagts, eller eljest särskilda skäl föreligga och

det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll må i stället vär­

det, helt eller delvis, förklaras förverkat. Vad nu sagts skall dock ej gälla

mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. I

stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av

missbruk.

11 §.

Avser förverkandeförklaring fartyg, som besväras av sjöpanträtt eller in­

teckning, eller luftfartyg, besvärat av luftpanträtt eller inteckning, må dom­

stolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den förverkade egendo­

men. Finnes i annat fall någons rätt till föremål, som förklaras förverkat,

böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.

12 §.

Rätten må, i stället för att förklara egendom förverkad till viss del, med­

dela sådan förklaring med avseende å motsvarande del av egendomens värde.

Om förundersökning m. m.

13 §.

Förundersökning rörande brott, som avses i denna lag, må inledas av

tullmyndighet. Har den inletts av tullmyndighet, skall beträffande myndig­

heten gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om undersökningsledare. Är

saken ej av enkel beskaffenhet, skall ledningen övertagas av åklagaren, så

snart någon skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren skall ock eljest

jomfé övertaga ledningen, när det finnes påkallat av särskilda skäl.

Itaai

Åklagaren äge, då undersökningen ledes av tullmyndighet, meddela an-

rilrai!] visningar rörande undersökningens bedrivande.

orti tifii

Då undersökning ledes av åklagaren, äge han vid undersökningens verk-

fUjfjl! ställande anlita biträde av tullmjmdighet, så ock uppdraga åt tulltjänsteman

Uate att vidtaga särskild till undersökningen hörande åtgärd, om dess iDeskaffeil-

het tillåter det.

Med tullmyndighet avses i denna paragraf tullverkets ombudsman, tull­

direktör, tullförvaltare, kustdistriktchef och gränsdistriktchef. Generaltull­

styrelsen äge förordna jämväl annan befattningshavare i tullverket än nu

sagts att fullgöra vad enligt denna paragraf ankommer på tullmyndighet.

14 §.

Tulltjänsteman, tjänsteman vid lots- och fyrstaten, posttjänsteman och

tjänsteman vid statens järnvägar åligger att i den mån honom anbefalld

tjänstgöring därtill föranleder noggrant övervaka, att brott, som avses i

^ d enna lag, icke äger rum. Vid sådan tillsyn äge, utan hinder av vad eljest

är stadgat, posttjänsteman föranstalta om undersökning av postpaket, som

aslönti ^ in lämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket.

örHanit^

Tulltjänsteman äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken tillkom-

[leKår'^ me r polisman att gripa den som misstänkes för brott, som avses i denna lag,

samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott

jlfolti*' förövats.

Om beslag

15 §.

Tulltjänsteman, tjänsteman vid lots- och fyrstaten ävensom polisman må

taga egendom, som kan antagas vara enligt denna lag förverkad, i beslag. I

saf.s

¬

1122

1960 . Nr

samband med tillsyn enligt 14 § första stycket för uppdagande av v

smuggling må ock posttjänsteman ocli tjänsteman vid statens järnväg

verkställa beslag som nyss sagts. Tulltjänsteman äge i övrigt i fråga o

brott, som avses i denna lag, den rätt att taga egendom i beslag, som enlig

rättegångsbalken tillkommer polisman.

Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren ocli

har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honoiri

och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå.

16 §.

,• •'

När beslag lagts å egendom, som kan antagas vara enligt denna lag för­

verkad, skall åklagaren antingen så snart ske kan väcka åtal för brott, som

jnfji:;

föranlett beslaget, eller talan vid domstol med yrkande om egendomens för

verkande eller ock förfara på sätt i 21 § sägs.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om den tid, inom vilken åtal sist sk

hava väckts, skall ej äga tillämpning.

17 §.

;

Beslagtagen egendom skall, där ej föreskrift i särskild författning till an

nat föranleder eller åklagaren annorlunda bestämmer, omhändertagas och

förvaras av tullverket.

•il

Om husrannsakan och kroppsvisitation

18 §.

För eftersökande av egendom, som kan antagas vara enligt denna lag för

verkad, må polisman och tulltjänsteman utan förordnande företaga hus­

rannsakan i lägenhet, som avses i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, samt i magä-,

sin, upplagsbodar och uthus. I övrigt äge tulltjänsteman i fråga om brott,

som avses i denna lag, samma rätt att utan förordnande företaga husrann­

sakan som enligt nämnda balk tillkommer polisman.

k

19 §.

Förekommer mot någon, som anträffas vid gräns- eller kustort eller

kommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum, anledning

han har på sig gods, som enligt denna lag är underkastat beslag, må f

eftersökande av sådant gods tulltjänsteman företaga kroppsvisitation å ,

nom. Om vederbörande chef för tull-, kust- eller gränsbevakning finn

skärpning av tullkontrollen å persontrafiken till eller från utlandet med .

lägenhet eller för viss tidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig,'

efter bevakningschefens förordnande kroppsvisitation verkställas å enV

som med lägenheten eller under tidrymden till platsen ankommer från ell

från platsen avreser till utlandet. Sådant förordnande skall ofördröjli

underställas generaltullstyrelsens prövning men går likväl genast i verkis

lighet.

'

"

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställ

inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, om und ,

sökningsman eller den undersökte begär det och det kan ske utan stö

omgång, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må ej verkstä

eller bevittnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis om företagen kroppsvisit

tion erfordras ej med mindre den undersökte det begär eller föremål, s

påträffas, tages i beslag.

¬

Nr 418

1123

Om förfarandet i vissa fall vid egendoms förverkande

20 §.

lijCä

Är fråga om förverkande av annan egendom än forslingsredskap och är

lioi i ägaren ej känd eller har han icke känt hemvist inom riket eller kan eljest

L

ej på sätt om stämning i brottmål är stadgat delgivning ske här i riket, må

talan om egendomens förverkande föras mot forsiare eller annan inneha­

vare av den beslagtagna egendomen, om han kan anträffas med stämning.

1.

21 §.

Kan ej mot någon föras ansvarstalan för brott, som föranlett, att egen­

dom enligt denna lag tagits i beslag, må åklagaren, där fråga är allenast

om annan egendom än forslingsredskap och egendomens värde uppskattas

till mindre än femhundra kronor, i stället för att vid domstol väcka talan

om egendomens förverkande meddela skriftligt förordnande, att beslaget

skall tills vidare bestå; och skall i sådant fall egendomen vara förverkad,

därest icke inom en månad, sedan förordnandet meddelats, ägaren eller an­

nan, som påstår sig äga rätt till egendomen, hos åklagaren anmäler miss­

nöje med beslaget.

Anmäles missnöje, skall åklagaren, om ej beslaget finnes böra hävas,

väcka talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande. Väckes

ej talan inom en månad, sedan anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

Har förordnande enligt första stycket meddelats och anställes, innan frå­

gan om egendomens förverkande blivit avgjord i den ordning, som ovan an­

givits, åtal angående brott, som föranlett beslaget, skall frågan om egen­

domens förverkande i stället prövas i samband med åtalet; och skola förty

jämlikt första och andra styckena vidtagna åtgärder föi'falla.

Om förfarandet med förverkad egendom

22 §.

Sedan slutligen avgjorts, att egendom, som enligt denna lag tagits i be­

slag, skall vara förverkad, skall egendomen, där ej föreskrift i särskild för­

fattning till annat föranleder, efter åklagarens bestämmande försäljas på

offentlig auktion genom tullverkets eller utmätningsmannens försorg. För-

varingspersedel, som på grund av sin beskaffenhet är särskilt ägnad att

användas för varusmuggling, må dock försäljas allenast om den gjorts otjän-

^ lig för sådant ändamål. Där detta ej lämpligen kan ske, skall med persedeln

förfai*as på, sätt generaltullstyrelsen bestämmer.

Har med avseende å egendom meddelats förklaring som i 12 § sägs och

erlägges ersättningsbelopp som där avses inom två månader efter det saken

slutligen avgjorts, skall egendomen återställas. I annat fall må egendomen

för ersättningsbeloppets uttagande försäljas i den ordning som i första styc­

ket föreskrives.

IfJ

23 §.

Är beslagtagen egendom underkastad förskämning eller snar förstörelse

eller annan nedgång i värde, må den genast försäljas på offentlig auktion,

och skall så alltid ske om ägaren begär det. Uppskattas egendomens värde

till femhundra kronor eller mera och har ej försäljning påkallats av ägaren,

skall dock tillstånd till försäljningen sökas hos rätten. Rätten må utan äga­

rens hörande meddela beslut om egendomens avyttring.

¬

1124

1960 . Nr

Om åtal

24 §.

I mål rörande brott enligt författningar, vilkas efterlevnad tullverket bar

att övervaka, må, om ej svårare straff än böter kan följa å brottet, talan

föras av befattningshavare vid tullverket som generaltullstyrelsen bestäm­

mer. Sådan befattningshavare må ock såsom åklagare meddela förordnan­

de enligt 21 § första stycket.

Vad nu stadgats skall icke lända till Inskränkning i allmän åklagares

åtalsrätt i fråga om brott, som nyss sagts.

Särskilda bestämmelser

25 §.

Häves beslag å utländskt oförtullat gods, skall egendomen eller, om god­

set redan försålts, köpeskillingen överlämnas till tullmyndigheten för be­

hörig redovisning.

26 §•

,

Tullmyndighet skall i enlighet med vad därom är särskilt stadgat med--

verka vid verkställighet av böter och andra påföljder, som ådömas enligt

denna lag.

27 §.

"

Hava i lag eller författning angående förbud mot införsel eller utförsel ay

visst gods givits särskilda föreskrifter om påföljd fÖr överträdelse av för­

budet, skola bestämmelserna i denna lag, där ej annat uttryckligen angivek,',

icke äga tillämpning.

li^

iri '

1 (itiiki)

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1961.

2. Genom denna lag upphävas lagarna den 8 juni 1923 (nr 147) om straff

Djarsf

för olovlig varuinförsel och den 18 juni 1949 (nr 398) om straff för olovlig

varuutförsel.

Edifa

3. Vad i lag eller författning är stadgat om tullmålsdomstol och tullålda-

gare skall ej vidare äga tillämpning; dock att mål, vari talan väckts före

den n}^ lagens ikraftträdande, i sådant hänseende skall handläggas enligt

äldre lag.

4. Utan hinder av vad i denna lag stadgas om åtalsrätt må åklagarupp-

gifter fullgöras av de nuvarande tullfiskalerna i Stoclcholm, Göteborg och

Malmö enligt de närmare föreskrifter generaltullstyrelsen i samråd ni^eä

riksåklagarämbetet äger meddela.

^ ^

5. Har åklagare före denna lags ikraftträdande meddelat skriftligt för­

ordnande, som avses i 17 § 2 mom. lagen om straff för olovlig varuinförsel, ;

17 § lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning me4^

spritdrycker och vin eller 6 § 2 mom. lagen om straff för olovlig varuutfof-

sel, skall, utan hinder av vad i den nya lagen är föreskrivet, förfaras enligt

förordnandet.

^ ,i'

6. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

stadgande, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestäjmi|

melsen i stallet tillämpas.

Det alla som \ederbör bava sig hörsamligen att eflerj'alla. Till yttermera '

visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kimgl. sigill

bekräfta låtit.

'

Stockholms slott den 30 juni 1960.

GUSTAF ADOLF

(L. S.)

(Finansdepartementet)

G. E. STnÄXG

¬