SFS 2015:671 Lag om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden

Du är här: Start / Förmögenhetsrätt / Lag (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden / SFS 2015:671 Lag om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
150671.PDF

Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.

background image

1

Svensk författningssamling

Lag
om alternativ tvistlösning i
konsumentförhållanden;

utfärdad den 12 november 2015.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs2 följande.

Lagens innehåll och tillämpningsområde

1 §

Denna lag gäller för alternativ tvistlösning som initieras av en konsu-

ment avseende hans eller hennes anspråk mot en näringsidkare, om anspråket
härrör från avtal om köp av vara eller tjänst mellan konsumenten och närings-
idkaren i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av
den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om änd-
ring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den
ursprungliga lydelsen (tvistlösningsdirektivet).

Lagen innehåller bestämmelser om utseende och godkännande av nämnder

för alternativ tvistlösning, återkallelse av ett godkännande samt information
om sådana tvistlösningsnämnder.

Lagen innehåller också bestämmelser som kompletterar Europaparlamen-

tets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlös-
ning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/
2004 och direktiv 2009/22/EG (EU:s tvistlösningsförordning).

Definitioner

2 §

I denna lag avses med

1. nämnd för alternativ tvistlösning: en tvistlösningsnämnd som har utsetts

eller godkänts enligt denna lag,

2. alternativ tvistlösning: tvistlösning som äger rum vid en nämnd för alter-

nativ tvistlösning,

3. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål

som faller utanför näringsverksamhet, och

4. näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål

som har samband med den egna näringsverksamheten.

1 Prop. 2014/15:128, bet. 2015/16:CU4, rskr. 2015/16:27.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alter-
nativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/
2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga lydelsen.

SFS 2015:671

Utkom från trycket
den 24 november 2015

background image

2

SFS 2015:671

Behörig myndighet

3 §

Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara behörig myndighet

enligt denna lag och EU:s tvistlösningsförordning.

Utseende och godkännande av nämnder för alternativ tvistlösning

4 §

Regeringen får utse en förvaltningsmyndighet att vara nämnd för alter-

nativ tvistlösning enligt denna lag, om myndigheten uppfyller de krav som
avses i 6 §. Bestämmelserna i 4 § andra stycket, 5, 7 och 9 §§ ska inte tilläm-
pas i fråga om en sådan tvistlösningsnämnd.

Den behöriga myndigheten beslutar i frågor om godkännande av nämnder

för alternativ tvistlösning.

En nämnd för alternativ tvistlösning som har utsetts eller godkänts enligt

denna lag ska anmälas till Europeiska kommissionen av den behöriga myn-
digheten.

5 §

En ansökan om godkännande som nämnd för alternativ tvistlösning ska

ges in till den behöriga myndigheten och ska innehålla följande information:

1. nämndens namn och kontaktuppgifter, inklusive e-postadress, samt

webbadress,

2. nämndens organisation och finansiering,
3. hur ledamöterna i nämnden utses, för vilken tid de utses, hur ersätt-

ningen till dem bestäms och deras anställningsförhållanden,

4. de förfaranderegler som tillämpas vid tvistlösningen,
5. eventuella avgifter,
6. den tid det i genomsnitt tar att lösa en tvist,
7. det eller de språk på vilka klagomål kan lämnas in och tvistlösningsför-

farandet kan genomföras,

8. vilka tvister som omfattas av nämndens kompetensområde,
9. de grunder på vilka nämnden får avvisa en viss tvist, och
10. en motiverad förklaring till att nämnden uppfyller de krav som avses i

6 §.

Den behöriga myndigheten får från sökanden begära in de ytterligare upp-

gifter som behövs för att pröva en ansökan.

6 §

En tvistlösningsnämnd ska godkännas om nämnden uppfyller kraven

enligt artikel 5 i tvistlösningsdirektivet samt kraven på sakkunskap, obero-
ende, opartiskhet, öppenhet, effektivitet och rättvisa förfaranderegler enligt
artiklarna 6�9 i tvistlösningsdirektivet.

Information till den behöriga myndigheten

7 §

En nämnd för alternativ tvistlösning ska snarast möjligt meddela den

behöriga myndigheten ifall de uppgifter som legat till grund för godkännande
enligt denna lag ändras. På begäran av den behöriga myndigheten ska nämn-
der för alternativ tvistlösning även i övrigt lämna sådan information om sin
verksamhet som myndigheten behöver för sin tillsyn.

8 §

En nämnd för alternativ tvistlösning ska vartannat år lämna följande

information om sin verksamhet till den behöriga myndigheten:

background image

3

SFS 2015:671

1. antalet mottagna tvister och vilka typer av klagomål som de avsåg,
2. andel i procent av alternativa tvistlösningsförfaranden som avslutades

innan ett resultat kunde nås,

3. den tid det i genomsnitt tog att lösa tvisterna,
4. i hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfaran-

dena har följts, om detta är känt,

5. eventuella systematiska eller betydande problem som ofta uppstår och

leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare och, om möjligt,
rekommendationer om hur sådana problem kan undvikas eller lösas i fram-
tiden,

6. en bedömning, i förekommande fall, av hur effektivt samarbetet är inom

nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som har till uppgift att underlätta
lösning av gränsöverskridande tvister,

7. vilken utbildning som ges till de fysiska personer som ansvarar för den

alternativa tvistlösningen, samt

8. en utvärdering av hur effektivt det alternativa tvistlösningsförfarande

som organet erbjuder är, och möjliga sätt att förbättra effektiviteten.

�&terkallelse av ett godkännande

9 §

Den behöriga myndigheten ska återkalla ett godkännande av en nämnd

för alternativ tvistlösning om kraven enligt 6 § inte längre är uppfyllda. Ett
godkännande får även återkallas om tvistlösningsnämnden inte uppfyller
skyldigheten att lämna information till den behöriga myndigheten enligt 8 §.
Detsamma gäller om tvistlösningsnämnden inte uppfyller kraven enligt arti-
kel 9.7 eller 10 i EU:s tvistlösningsförordning, i den ursprungliga lydelsen.

Innan ett godkännande återkallas på grund av brister enligt 6 § ska den

behöriga myndigheten ge tvistlösningsnämnden tillfälle att senast inom tre
månader uppfylla kraven.

Den behöriga myndigheten ska anmäla beslut om återkallelse av godkän-

nande till Europeiska kommissionen.

Information till konsumenter

10 §

En näringsidkare som har åtagit sig att lösa tvist med en konsument

genom alternativ tvistlösning ska lämna klar, begriplig och lättillgänglig
information om den eller de nämnder för alternativ tvistlösning som åtagandet
avser. Informationen ska lämnas

1. på näringsidkarens eventuella webbplatser som riktar sig till konsumen-

ter, och

2. i eventuella skriftliga avtalsvillkor mellan näringsidkaren och konsu-

menter.

Informationen ska innehålla den berörda tvistlösningsnämndens webb-

adress och postadress.

11 §

En näringsidkare som helt eller delvis motsätter sig ett krav från en

konsument på grund av ett avtal mellan dem, ska samtidigt ge konsumenten
information om den nämnd för alternativ tvistlösning som konsumenten kan
vända sig till för att få sitt krav prövat. Näringsidkaren ska även informera
konsumenten om huruvida näringsidkaren avser att medverka vid tvistlös-
ningsförfarandet.

background image

4

SFS 2015:671

Wolters Kluwer

Elanders Sverige AB, 2015

Informationen enligt första stycket ska vara klar och begriplig, innehålla

den berörda tvistlösningsnämndens webbadress och postadress samt ges i en
handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för
konsumenten.

12 §

Bestämmelser om konsumentinformation som ska lämnas av närings-

idkare finns i artikel 14 i EU:s tvistlösningsförordning.

Påföljd vid utebliven information till konsumenter

13 §

Om näringsidkaren inte ger information i enlighet med 10 eller 11 §

eller artikel 14 i EU:s tvistlösningsförordning, i den ursprungliga lydelsen,
ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestäm-
melserna i 29�36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska
anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen.

Alternativ tvistlösnings inverkan på talefrister och
preskriptionstider

14 §

En talefrist eller en preskriptionstid som löper vid den tidpunkt då ett

förfarande vid en nämnd för alternativ tvistlösning inleddes och som gäller
för den sak som förfarandet avser löper ut tidigast en månad efter avslutat för-
farande, om inte annat följer av Sveriges internationella åtaganden.

�verklagande

15 §

Den behöriga myndighetens beslut enligt 4 och 9 §§ får överklagas till

allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.

På regeringens vägnar

MARGOT WALLSTR�M

PER BOLUND
(Finansdepartementet)

Viktiga lagar inom förmögenhetsrätt

Viktiga lagar inom förmögenhetsrätt