SFS 2004:451 Produktsäkerhetslag

1

Svensk författningssamling

Produktsäkerhetslag;

utfärdad den 27 maj 2004.

Enligt riksdagens beslut

1 föreskrivs följande.

Lagens syfte och tillämpningsområde

1 § Denna lag syftar till att säkerställa att varor och tjänster som tillhanda-
hålls konsumenter inte orsakar skada på person.

Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/

EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet

2.

2 § Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i nä-
ringsverksamhet och varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. En för-
utsättning är att varan eller tjänsten är avsedd för konsumenter eller kan an-
tas komma att användas av konsumenter.

Vad som sägs i denna lag om näringsidkare och tillverkare gäller också

den som i offentlig verksamhet tillhandahåller sådana varor som avses i för-
sta stycket.

3 § Lagen tillämpas inte i fråga om

1. begagnade varor som tillhandahålls som antikviteter, och
2. varor som skall repareras eller renoveras innan de kan tas i bruk, om

näringsidkaren tydligt informerar konsumenten om att det är fråga om en så-
dan vara.

4 § Bestämmelserna i 7–9, 11 och 12 §§ skall inte tillämpas på varor när
det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan för-
fattning eller i en EG-förordning.

Bestämmelserna i 13–18 och 20–45 §§ skall inte tillämpas på varor i den

utsträckning det i någon annan författning som genomför ett EG-direktiv
eller i en EG-förordning finns bestämmelser som reglerar samma fråga och
som har samma syfte.

Bestämmelser i någon annan författning än som avses i andra stycket skall

tillämpas på varor i stället för 13–18 eller 20–45 §, i den utsträckning be-
stämmelserna reglerar samma fråga och har samma syfte samt uppfyller
motsvarande krav i denna lag.

1 Prop. 2003/04:121, bet. 2003/04:LU29, rskr. 2003/04:241.

2 EGT L 11, 15.1.2002, s. 4 (Celex 32001L0095).

SFS 2004:451

Utkom från trycket
den 8 juni 2004

2

SFS 2004:451

5 § Bestämmelserna i 7, 8, 10 och 12 §§ skall inte tillämpas på tjänster när
det gäller risker som omfattas av särskilda säkerhetskrav i någon annan för-
fattning.

Bestämmelserna i 13, 14, 19, 22–27, 30–35 och 37–45 §§ skall inte till-

lämpas på tjänster i den utsträckning det i någon annan författning finns be-
stämmelser som reglerar samma fråga och som har samma syfte.

Definitioner

6 § I denna lag avses med

1. konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål

som faller utanför näringsverksamhet,

2. näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål

som har samband med den egna näringsverksamheten,

3. tillverkare:
a) en näringsidkare som tillverkar en vara och är etablerad inom Europe-

iska ekonomiska samarbetsområdet (EES),

b) en näringsidkare som genom att förse en vara med sitt namn, varu-

märke eller annat kännetecken framstår som den som har tillverkat varan,

c) en näringsidkare som renoverar en vara,
d) företrädaren för en sådan näringsidkare som anges i a–c, om närings-

idkaren inte är etablerad inom EES,

e) en näringsidkare som importerar en vara till EES, om en sådan före-

trädare som anges i d inte finns inom området,

f) andra näringsidkare som är verksamma i distributionsledet, om deras

verksamhet kan påverka en varas säkerhet,

4. distributör: en näringsidkare som är verksam i distributionsledet och

vars verksamhet inte påverkar en varas säkerhet,

5. tillhandahålla en vara: överlåta eller erbjuda en vara, eller upplåta nytt-

janderätt till en vara.

Det allmänna säkerhetskravet

Säkra varor och tjänster

7 § Varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare skall vara säkra.

8 § En vara eller en tjänst är säker, om den vid normal eller rimligen förut-
sebar användning och livslängd inte för med sig någon risk för människors
hälsa och säkerhet eller bara en låg risk. Denna risk måste dock vara godtag-
bar med beaktande av hur varan eller tjänsten används och skall vara fören-
lig med en hög skyddsnivå när det gäller människors hälsa och säkerhet.

En vara eller tjänst är farlig, om den inte motsvarar kraven för en säker

vara eller tjänst i första stycket.

9 § Vid bedömningen av om en risk hos en vara skall anses som godtagbar
och förenlig med en hög skyddsnivå skall hänsyn särskilt tas till

1. en varas egenskaper, såsom dess sammansättning och förpackning samt

anvisningar för montering, installation och underhåll,

3

SFS 2004:451

2. annan information som lämnas om varan genom märkning, varningar,

bruksanvisningar, anvisningar för dess bortskaffande eller på något annat
sätt,

3. varans inverkan på andra varor, om det kan antas att den kommer att

användas tillsammans med sådana,

4. risker som varan kan föra med sig för vissa konsumentgrupper, särskilt

barn och äldre.

10 § Vid bedömningen av om en risk hos en tjänst skall anses som godtag-
bar och förenlig med en hög skyddsnivå skall hänsyn särskilt tas till

1. hur tjänsten utförs,
2. säkerhetsinformation som näringsidkaren lämnar,
3. tjänstens inverkan på varor, om det kan antas att säkerheten hos varor

kommer att påverkas av hur tjänsten utförs, och

4. risker som tjänsten kan föra med sig för vissa konsumentgrupper, sär-

skilt barn och äldre.

Presumtion för att en vara är säker

11 § En vara som uppfyller en svensk standard som överför en Europa-
standard skall anses säker i fråga om sådana risker som omfattas av standar-
den, om Europeiska gemenskapernas kommission enligt artikel 4 i Europa-
parlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om
allmän produktsäkerhet har offentliggjort en hänvisning till standarden i Eu-
ropeiska unionens officiella tidning.

Hänvisningar till sådana standarder kungörs av den myndighet som rege-

ringen bestämmer.

Andra kriterier för bedömning av varors och tjänsters säkerhet

12 § När man i andra fall än som avses i 11 § skall bedöma om en vara
eller tjänst är säker skall särskilt beaktas

1. andra svenska standarder än sådana som avses i 11 §,
2. rekommendationer från Europeiska gemenskapernas kommission med

riktlinjer för bedömningen av varors eller tjänsters säkerhet,

3. god sed för produktsäkerhet i den berörda branschen,
4. den aktuella vetenskapliga och tekniska kunskapsnivån, och
5. den skyddsnivå som konsumenterna rimligen kan förvänta sig.

Näringsidkares övriga skyldigheter

Säkerhetsinformation

13 § En tillverkare som tillhandahåller en vara eller en näringsidkare som
tillhandahåller en tjänst skall lämna sådan säkerhetsinformation som behövs
för att en konsument skall kunna bedöma riskerna med varan eller tjänsten
och skydda sig mot dessa risker.

Säkerhetsinformation behöver inte lämnas, om riskerna är uppenbara.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om hur säkerhetsinformationen skall lämnas.

4

SFS 2004:451

Varningsinformation

14 § En tillverkare som har tillhandahållit en farlig vara eller en närings-
idkare som har tillhandahållit en farlig tjänst skall utan dröjsmål informera
om skaderisken och om hur den kan undanröjas, om det behövs för att före-
bygga skadefall. Informationen skall lämnas till dem som innehar varan eller
som tjänsten har utförts åt eller som innehar den egendom som tjänsten av-
ser.

Informationen skall lämnas på ett sådant sätt att den kan antas komma till

de berördas kännedom, genom direkta meddelanden, annonser eller andra
framställningar som näringsidkaren använder i sin marknadsföring. Informa-
tionen skall lämnas i den omfattning som är skälig med hänsyn till behovet
av att förebygga skadefall.

Återkallelse

15 § En tillverkare som har tillhandahållit en farlig vara skall utan dröjs-
mål återkalla varan från de distributörer som innehar den, om det behövs för
att förebygga skadefall. Är denna åtgärd inte tillräcklig för att förebygga
skadefall, skall tillverkaren utan dröjsmål återkalla varan från de konsumen-
ter som innehar den.

Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till be-

hovet av att förebygga skadefall.

16 § Återkallelse skall ske genom att tillverkaren erbjuder sig att på vissa
villkor

1. avhjälpa det fel som skaderisken hänför sig till (rättelse),
2. ta tillbaka varan och leverera en annan felfri vara av samma eller mot-

svarande slag (utbyte), eller

3. ta tillbaka varan och lämna ersättning för den (återgång).
En tillverkare som återkallar en vara skall samtidigt tillkännage erbjudan-

det och villkoren för detta samt informera om skaderisken. För tillkänna-
givandet tillämpas 14 § andra stycket om varningsinformation.

17 § Villkoren för återkallelsen skall bestämmas så att erbjudandet kan
förväntas bli godtaget av innehavarna. Villkoren skall innebära att erbjudan-
det skall fullgöras inom skälig tid och utan väsentlig kostnad eller olägenhet
för dem som utnyttjar det.

Vid återgång skall ersättningen för det återlämnade svara mot kostnaden

för att återanskaffa en ny vara av samma eller motsvarande slag. Om det
finns särskilda skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för
den nytta som innehavaren av varan har haft.

18 § En tillverkare skall utan dröjsmål låta förstöra eller på något annat
sätt oskadliggöra en vara som har tagits tillbaka i samband med utbyte eller
återgång, om varan är särskilt farlig.

19 § En näringsidkare som har utfört en tjänst som är farlig skall utan
dröjsmål återkalla tjänsten från dem åt vilka tjänsten har utförts, om andra

5

SFS 2004:451

åtgärder inte räcker för att förebygga skadefall. Detsamma gäller i fråga om
dem som innehar egendom som tjänsten har avsett.

Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till be-

hovet av att förebygga skadefall och skall innebära att näringsidkaren erbju-
der sig att på vissa villkor

1. själv avhjälpa det fel som skaderisken hänför sig till, eller
2. lämna ersättning för att felet skall kunna avhjälpas genom någon annan.

Ersättningen skall även täcka kostnaden för att återställa den egendom som
tjänsten avsett i ursprungligt skick.

Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 16 § andra stycket och 17 §

första stycket.

Skadeförebyggande åtgärder och samarbete

20 § Tillverkare skall bedriva ett förebyggande produktsäkerhetsarbete i
syfte att få kännedom om skaderisker hos de varor som de tillhandahåller
eller har tillhandahållit.

Tillverkare skall i detta syfte
1. märka en vara eller dess förpackning med tillverkarens namn och

adress och med en referens till varan eller det varuparti som den tillhör, om
en sådan märkning inte är uppenbart obehövlig, och

2. granska och föra register över inkomna klagomål när det gäller skade-

risker.

21 § Distributörer skall i fråga om varor som de tillhandahåller eller har
tillhandahållit medverka till att tillverkare kan fullgöra sina skyldigheter en-
ligt denna lag.

Distributörer skall
1. utan dröjsmål vidarebefordra information om varornas skaderisker till

tillverkaren, om det inte är uppenbart obehövligt, och

2. bevara sådan dokumentation som behövs för att spåra varornas ur-

sprung.

22 § Näringsidkare är skyldiga att informera och samarbeta med varandra
och med tillsynsmyndigheten för att undanröja sådana risker som är förknip-
pade med en vara eller tjänst som de tillhandahåller eller har tillhandahållit.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om förfarandet för samarbetet mellan näringsidkare och tillsyns-
myndigheten.

Underrättelseskyldighet

23 § Näringsidkare som får kännedom om att en vara eller tjänst som de
tillhandahåller eller har tillhandahållit är farlig skall omedelbart underrätta
tillsynsmyndigheten om det och om de åtgärder som har vidtagits för att fö-
rebygga skadefall. Tillsynsmyndigheten behöver dock inte underrättas, om
det uppenbart skulle vara utan betydelse.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om undantag från första stycket första meningen för de fall en

6

SFS 2004:451

underrättelse skulle sakna betydelse för tillsynsmyndighetens skadeförebyg-
gande arbete.

Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

24 § Tillsynen skall utövas av den eller de myndigheter som regeringen
bestämmer.

25 § Tillsynsmyndigheterna skall utöva en effektiv tillsyn och därigenom
säkerställa efterlevnaden av denna lag och de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.

Befogenheter i samband med tillsyn

26 § Tillsynsmyndigheten får förelägga en näringsidkare som tillhandahål-
ler eller har tillhandahållit varor eller tjänster att

1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om efter-

levnaden av denna lag, och

2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha bety-

delse för utredningen.

För tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lo-

kaler och andra utrymmen där varor hanteras, dock inte bostäder.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs vid tillsynen.

Förelägganden och förbud

27 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i ett enskilt fall för att denna lag och föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen skall efterlevas.

Ett föreläggande eller förbud får meddelas även om en vara skall anses sä-

ker enligt 11 § eller en vara eller tjänst uppfyller sådana kriterier som anges i
12 §, om det visar sig att varan eller tjänsten trots detta är farlig.

Särskilda bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheterna att in-

gripa mot farliga varor som förs in från tredje land finns i rådets förordning
(EEG) nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som
importeras från tredje land är i överensstämmelse med reglerna om produkt-
säkerhet

3.

28 § Tillsynsmyndigheten får besluta att en vara tills vidare inte får till-
handahållas eller ställas ut, om den kan antas vara farlig. Beslutet får inte
gälla under längre tid än vad som är nödvändigt för att utföra de kontroller
och bedömningar som behövs.

29 § Tillsynsmyndigheten får förbjuda en näringsidkare att föra ut en vara
till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller att
exportera varan, om den är särskilt farlig.

3 EGT L 40, 17.2.1993 s. 1 (Celex 31993R0339).

7

SFS 2004:451

30 § Ett föreläggande eller förbud enligt 27–29 §§ får meddelas varje nä-
ringsidkare som tillhandahåller, har tillhandahållit, tar befattning med eller
har tagit befattning med en farlig vara eller tjänst.

Om det finns förutsättningar att meddela ett föreläggande mot flera nä-

ringsidkare, får tillsynsmyndigheten rikta föreläggandet mot någon eller
några av dem. Hänsyn skall då särskilt tas till

1. vem som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med fö-

reläggandet,

2. vem som först har fört in varan eller tjänsten på den svenska markna-

den, och

3. vilken verkan föreläggandet får för näringsidkaren.

Vite

31 § Ett föreläggande eller förbud enligt 26–29 §§ skall förenas med vite,
om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Frivilliga åtgärder

32 § Om åtgärder måste genomföras för att motverka att en vara eller
tjänst orsakar skada på person, skall tillsynsmyndigheten ta upp förhand-
lingar med näringsidkaren i syfte att denne frivilligt skall ta på sig att ge-
nomföra de åtgärder som behövs. Detta gäller dock inte, om saken brådskar
eller omständigheterna i övrigt talar mot att förhandlingar tas upp.

Varningsinformation av tillsynsmyndigheten

33 § Om ett föreläggande om varningsinformation eller återkallelse inte
kan meddelas någon som kan genomföra åtgärden, skall tillsynsmyndighe-
ten lämna varningsinformation i den utsträckning som behövs för att före-
bygga skada på person.

Ersättning

34 § En näringsidkare har rätt till ersättning från tillsynsmyndigheten för
varuprover och liknande som lämnas enligt lagen, om det finns särskilda
skäl för det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare som skall tillhandahålla va-
ruprover och liknande att ersätta tillsynsmyndigheten för kostnader för prov-
tagning och undersökning av prov när varan efter sådan undersökning visar
sig vara farlig.

Tystnadsplikt

35 § Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller tillsyn enligt
denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad denne har fått veta om
någons affärs- eller driftsförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretess-

lagen (1980:100).

8

SFS 2004:451

Föreskrifter om förbud

36 § Regeringen får meddela föreskrifter om förbud mot att tillhandahålla
och att exportera en viss typ av vara, om varan medför allvarlig risk för kon-
sumenternas hälsa och säkerhet.

Sanktionsavgifter

Förutsättningar för avgift

37 § En näringsidkare skall åläggas att betala en sanktionsavgift, om nä-
ringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen
eller av oaktsamhet har brutit mot 7 §, 13–19 §, 20 § andra stycket, 21 §
andra stycket eller 23 §, eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd
av 36 §.

Avgiften tillfaller staten.

38 § Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett för-
bud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande som har meddelats vid
vite enligt denna lag.

Var och av vem ansökan får göras

39 § Frågor om påförande av sanktionsavgift enligt 37 § prövas av länsrätt
efter ansökan av tillsynsmyndigheten. Ansökan skall göras hos den länsrätt
inom vars domkrets tillsynsmyndigheten är belägen.

Avgiftens storlek

40 § Sanktionsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen kronor och
högst fem miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning.

Årsomsättningen skall avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår.
Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller
om uppgifter om årsomsättning annars saknas, kan antas vara missvisande
eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.

Om ansökan riktas mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas sär-

skilt för var och en av dem.

41 § När sanktionsavgift fastställs skall särskild hänsyn tas till hur allvar-
lig överträdelsen är och betydelsen av den bestämmelse som överträdelsen
avser.

I ringa fall skall någon avgift inte dömas ut.
Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl för det.

Preskription

42 § Sanktionsavgift får dömas ut bara om ansökan har delgetts den som
anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde.

En sanktionsavgift faller bort, om domen inte har kunnat verkställas inom

fem år från det att den vann laga kraft.

9

SFS 2004:451

Betalning av sanktionsavgifter

43 § Sanktionsavgifter skall betalas inom trettio dagar efter det att domen
har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

Sanktionsavgifter skall betalas till den myndighet som regeringen bestäm-

mer. Om en avgift inte betalas inom den tid som anges i första stycket, skall
myndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar
m.m.

Överklagande m.m.

44 § En tillsynsmyndighets beslut enligt 26–29 §§, 34 § första stycket och
enligt sådana föreskrifter som har meddelats med stöd av 34 § andra stycket
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av en tillsyns-
myndighet får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av länsrätts

beslut enligt första stycket.

45 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut enligt 26–29 §§
skall gälla omedelbart.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004, då produktsäkerhetslagen

(1988:1604) upphör att gälla.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om varor och tjänster som

har tillhandahållits före ikraftträdandet.

3. Förbud och ålägganden samt informations-, förbuds- och återkallelse-

förelägganden som har meddelats enligt äldre föreskrifter skall alltjämt
gälla.

4. Har ett informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande enligt

22 § produktsäkerhetslagen (1988:1604) meddelats före ikraftträdandet och
har den i föreläggandet utsatta tidsfristen för godkännande inte gått ut, får ett
godkännande lämnas inom den angivna tidsfristen.

5. Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för talan om utdömande av vite

som har förelagts av Konsumentombudsmannen eller Marknadsdomstolen.

6. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas enligt

äldre bestämmelser.

På regeringens vägnar

GÖRAN PERSSON

ANN-CHRISTIN NYKVIST
(Jordbruksdepartementet)

Thomson Fakta, tel. 08-587 671 00

Elanders Gotab, Stockholm 2004