SFS 1982:729

\ •

SFS 1982:729 SCoimkErreiiislag;

u ^

Utkom från trycket

den 15juli 1 982

utfardad den 30 juni 1982.

f

Enligt riksdagens beslut' föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna lag har till ändamål att främja en från allmän synpunkt önsk­

värd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot skadliga konkur-

y

rensbegränsningar.

Åtgärder i enskilda fall

^

Undanröjande av skadlig verkan

2 § Om en konkurrensbegränsning har skadlig verkan inom landet, kan

marknadsdomstolen för att förhindra sådan verkan besluta om åtgärder

enligt denna lag. En sådan åtgärd får riktas mot en näringsidkare som
föranleder den skadliga verkan.

Med skadlig verkan förstås att konkurrensbegränsningen på ett sätt som

är otillbörligt från allmän synpunkt

1. påverkar prisbildningen,

2. hämmar effektiviteten inom näringslivet eller

3. försvårar eller hindrar annans näringsutövning.

3 § Marknadsdomstolen kan meddela näringsidkaren

1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkur-

rensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfaran­

de som det sålunda förbjudna,

2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss vara,

tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder

andra näringsidkare (säljåläggande) eller

3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän-

sande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst

villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­

verkar förfarandet (rättelseåläggande).

Om den skadliga verkan innebär att ett pris med hänsyn till kostnaderna

och övriga omständigheter är uppenbart för högt och saken är av större

vikt, kan marknadsdomstolen ålägga närin gsidkaren att under en viss tid,
högst ett år, inte överskrida ett visst högsta pris (prisåläggande).

4 § Innan förbud eller åläggande enligt 3 § meddelas, skall marknads­
domstolen söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling, om inte

omständigheterna talar däremot.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv

5 § Består i fall som avses i 2 § konkurren sbegränsningen i att näringsid­

karen, genom att göra ett visst företagsförvärv, får en dominerande ställ-

1724

' Prop. 1981/82: 165, NU 55, rskr377.

/

¬

ning på marknaden för en vara, tjänst eller annan nyttighet eller förstärker

SFS 1982; 729

en redan d ominerande ställning, skall marknadsdomstolen söka förhindra

den skadlig a verkan genom förhandling. Är saken av särskild vikt från

allmän synpunkt, får förhandlingen syfta till att näringsidkaren skall avstå
från förvärvet.

Med före tagsförvärv avses i denna lag förvärv av företag som driver

verksamhet inom landet. Som företagsförvärv räknas också förvärv av

aktier, andel i handelsbolag, rörelse eller del av rörelse. Till företagsför­

värv hänförs vidare fusion.

Första stycket tillämpas även i fall då näringsidkaren är en av flera

näringsidkare som sammanhålls av gemensamma ägarintressen eller på

annat sätt och som genom hans förvärv får eller förstärker en dominerande
ställning på marknaden.

6 § Har i fall som anges i 5 § en förhandling om avstående från företags­
förvärvet avslutats utan att den skadliga verkan har kunnat förhindras och

finner marknadsdomstolen att förbud eller åläggande enligt 3 § inte bör
meddelas eller är otillräckligt, kan domstolen förbjuda förvärvet.

Ett förbud enligt första stycket får inte meddelas i fråga om förvärv av

aktier som har skett på Stockholms fondbörs eller förvärv som har skett
genom inrop på exekutiv auktion. I stället far marknadsdomstolen ålägga

näringsidkaren att avhända sig aktierna eller den på auktionen förvärvade

egendomen.

7 § Ett beslut om förbud eller åläggande enligt 6 § blir gällande mot

näringsidkaren endast om regeringen fastställer det. Beslutet skall av
marknadsdomstolen omedelbart underställas regeringen för prövning av

fastställelsefrågan.

Om regeringen fastställer ett beslut om åläggande enligt 6 § andra

stycket, skall detta verkställas inom sex månader från det regeringen

meddelade sitt beslut eller inom den längre tid som regeringen bestämmer.

8 § Ett företagsförvärv blir ogiltigt, om regeringen fastställer marknads­

domstolens beslut om förbud mot förvärvet.

9 § Om regeringen finner att ett beslut enligt 6 § inte skall fastställas, kan
regeringen, om nya omständigheter eller andra särskilda skäl föranleder
det, överlämna ärendet till marknadsdomstolen för förnyad handläggning.

Vite tn.m.
10 § Ett förbud eller ett åläggande enligt 3 eller 6 § får förenas med vite.

11 § Om förutsättningar för åtgärd enligt 3 § första stycket föreligger i ett

visst fall, som ej är av större vikt, får näringsfrihetsombudsmannen vid vite

förelägga näringsidkaren, för godkännande omedelbart eller inom viss

tidsfrist,

1. förbud att tillämpa ett visst avtal, avtalsvillkor eller annat konkur-

rensbegränsande förfarande eller att tillämpa väsentligen samma förfaran­

de som det sålunda förbjudna (förbudsföreläggande),

1725

¬

SFS 1982:729

2. åläggande att tillhandahålla en annan näringsidkare en viss varäf;;

tjänst eller annan nyttighet på villkor som motsvarar vad han erbjuder

andra näringsidkare (säljföreläggande) eller

3. åläggande att eljest ändra ett av honom tillämpat konkurrensbegrän-

sande förfarande, att i samband med ett sådant förfarande uppfylla ett visst
villkor eller att lämna viss information eller vidta annan åtgärd som mot­
verkar förfarandet (rättelseföreläggande).

Godkänt föreläggande gäller som förbud eller åläggande som har medde­

lats av marknadsdomstolen enligt 3 § första stycket. Ett godkännande som
sker sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått till ända är dock

utan verkan.

Internationell överenskommelse

12 § Om det påkallas av hänsyn till en i nternationell överenskommelse,

kan regeringen, efter framställning av näringsfrihetsombudsmannen, be­

sluta att prövning av fråga om åtgärd enligt 3 § i visst fall får ske beträffan­
de en konkurrensbegränsning med verkan utom landet. En sådan konkur­

rensbegränsning skall anses ha skadlig verkan, om den strider mot över­

enskommelsen.

Straffbelagda konkurrensbegränsningar m. m.

Bruttoprisförbnd

13 § En näringsidkare får inte

1. betinga sig av en näringsidkare i ett senare led att denne vid försälj­

ning eller uthyrning av en vara inom landet icke skall gå under ett visst pris

eller

2. till ledning för prissättningen i ett senare led inom landet ange ett visst

pris vid försäljning eller uthyrning av en vara utan att det framgår att priset

får sättas lägre.

Anbudskartellförbud

14 § En näringsidkare får inte ingå eller tillämpa en överenskommelse

med en annan näringsidkare eller i samförstånd med en sådan tillämpa ett

gemensamt förfarande eller, i syfte att så skall ske, öva påtryckning på en
annan näringsidkare, om överenskommelsen eller det gemensamma förfa­

randet innebär att vid anbudstävling för tillhandahållande av en vara, tjänst

eller annan nyttighet inom landet

1. någon skall avstå från att avge anbud,
2. en anbudsgivare skall avge högre anbud än en annan eller
3. samarbete annars skall förekomma ifråga om anbudssumma, förskott

eller laeditvillkor.

Första stycket gäller ej i fråga om en överenskommelse eller ett gemen­

samt förfarande som

1. har sin grund i att flera näringsidkare tillhandahåller en vara, tjänst

eller annan nyttighet genom en särskild juridisk person med för dem
gemensamma funktioner (säljorganisation) eller

1726

2. innebär att näringsidkare går samman för samfälld prestation med

¬

gemensamt a nbud eller i den formen att någon av dem medverkar som

SFS 1982:729

underleverantör till anbudsgivare.

En näringsidkare som har ingått eller tillämpat en sådan överenskom­

melse eller tillämpat ett sådant gemensamt förfarande som avses i fö rsta

stycket men som är tillåtet enligt andra stycket skall, om han lämnar anbud
i en anbudstävling som berörs därav, senast när anbudet avges skriftligen
lämna uppgift om detta till den som anbudet skall riktas till.

Undantag från för buden

15 § Förbuden i 13 och 14 §§ gäller e j i fråga om ett förfarande som ett

koncernföretag tillämpar i förhållandet till ett annat företag inom koncer­

nen. Ytterligare föreskrifter om undantag från förbudet i 13 § finns i 10 §

CECA-lagen (1972:762).

Dispens från förbuden

16 § Marknadsdomstolen kan, för viss tid e ller tills vidare, meddela en

näringsidkare tillstånd till e tt förfarande som är förbjudet enligt 13 elle r

14 §.

Ett sådant tillstånd får lämnas endast om förfarandet kan antas främja

kostnadsbesparingar, som till väsentlig del kommer konsumenterna till

godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt ändamålsenlig ordning
eller om eljest särskilda skäl föreligger.

Handläggningen m. m.

Ansökan

17 § Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt denna lag efter an­

sökan.

Ansökan so m avser prövning enligt 2 § gö rs av näringsfrihetsombuds­

mannen. Bes lutar ombudsmannen för visst fall att inte göra ansökan, far

ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller

näringsidkare eller av en näringsidkare som berörs av konkurrensbegräns­
ningen i fråga.

Interimistiska beslut

18 § Om särskilda skäl föranleder det, kan marknadsdomstolen för tiden

till dess slutligt beslut föreligger besluta i frå ga om förbud eller åläggande
enligt 3 § eller om tillstånd enligt 16 §.

Särskilda bestämmelser om företagsförvärv

19 § Ärenden om företagsförvärv skall handläggas med särskild skynd­
samhet.

20 § Så snart näringsfrihetsombudsmannen finner anledning att undersö­

ka ett företagsförvärv, skall han besluta särskilt om detta. Har part i avtal

om företagsförvärv anmält förvärvet till ombudsmannen för prövning av
fråga om förbud eller åläggande enligt 6 §, skall ombudsmannen snarast

besluta antinge n att undersöka förvärvet eller att lämna det utan åtgärd

såvitt avser sådant förbud eller åläggande.

1727

¬

\ • •

SFS 1982:729

Om näringsfrihetsombudsmannen har beslutat enligt första stycket att; i

lämna ett anmält företagsförvärv utan åtgärd, får han därefter ej beträffaftill

de samma förvärv begära marknadsdomstolens prövning av fråga om
förbud eller åläggande enligt 6 §, såvida inte näringsidkaren har lämnat

oriktig uppgift om föreliggande sakförhållanden av väsentlig betydelse för
ställningstagandet i beslutet. Har ombudsmannen beslutat att undersöka

förvärvet och vill han begära sådan prövning, skall han senast inom tre

månader från beslutet hos domstolen göra detta, om inte partema i avtalet

om förvärvet samtycker till en förlängning av denna frist.

Marknadsdomstolen kan, om synnerliga skäl föreligger, på begäran av

näringsfrihetsombudsmannen för viss tid, vaije gång högst en månad,

förlänga frist som gäller enligt andra stycket.

21 § När synnerliga skäl föreligger, kan marknadsdomstolen vid vite

förbjuda en näringsidkare att fullfölja ett företagsförvärv intill dess ärendet

har slutligt avgjorts. Om domstolens beslut rörande ett företagsförvärv
underställs regeringen enligt 7 §, har regeringen motsvarande befogenhet.

22 § Innan ett förbud eller ett åläggande enligt 6 § eller ett beslut av

regeringen enligt 7 § meddelas, skall förvärvarens motpart i avtalet om

företagsförvärvet ges tillfälle att yttra sig.

23 § Marknadsdomstolen får inte meddela förbud eller åläggande enligt
6 § senare än sex månader efter det att ansökan har gjorts enligt 17 §.
Denna frist kan domstolen förlänga, om partema i avtalet om företagsför­

värvet samtycker till det eller om synnerliga skäl föreligger. Förbud eller

åläggande enligt 6 § får inte meddelas senare än två år efter det att avtalet
om förvärvet slöts.

När marknadsdomstolen enligt 7 § har underställt regeringen sitt beslut,

skall regeringen besluta i ärendet senast tre månader därefter. Vad som
sägs i första stycket om förlängning av frist får därvid av regeringen
tillämpas på motsvarande sätt.

Omprövning m.m.
24 § Ett beslut av marknadsdomstolen beträffande förbud eller åläg­

gande enligt 3 §, avslutande av förhandling enligt 4 eller 5 § eller tillstånd

enligt 16 § utgör inte hinder mot att samma fråga prövas på nytt, om
ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föreligger. Detsamma gäller
ett beslut av näringsfrihetsombudsmannen i fråga om föreläggande enligt

II §.

Om m arknadsdomstolen har beslutat att ej ingripa mot et t företagsför­

värv enligt 6 §, får domstolen inte ompröva frågan annat än om näringsid­
karen har lämnat oriktig uppgift om föreliggande salcförhållanden av vä ­
sentlig betydelse för ställningstagandet i beslutet. Har regeringen vid

tillämpning av 7 § beslutat att inte fastställa ett beslut av domstolen, får

regeringen ompröva frågan endast under motsvarande förutsättning.

Har regeringen med stöd av 7 § fastställt ett beslut av marknadsdomsto­

len om förbud eller åläggande, får regeringen pröva frågan på nytt, om det

finns anledning att upphäva eller mildra förbudet eller åläggandet därför att

1728

detta inte längre behövs eller ej längre är lämpligt.

¬

25 § Ansökan om marknadsdomstolens eller regeringens omprövning

SFS 1982:729

enligt 24 § görs hos domstolen av näringsfrihetsombudsmannen eller den

mot vilken ett beslut om förbud eller åläggande riktar sig.

Ansökan om omprövning enligt 24 § andra stycket skall göras senast

inom ett år efter meddelandet av marknadsdomstolens beslut eller, om
fastställelseprövning skett enligt 7 §, regeringens beslut.

Före regeringens omprövning enligt 24 § andra eller tredje stycket skall

domstolen göra en förberedande prövning av förutsättningarna för änd­

ring. Om utgången av de nna skall domstolen göra anmälan till regeringen.

Uppgiftsskyldighet
26 § Regeringen får meddela föreskrifter rörande skyldighet för den som
gör företagsförvärv att lämna sådana uppgifter om förvärvet som behövs

för prövning enligt denna lag.

27 § Näringsfrihetsombudsmannen kan, om det behövs för prövning en­
ligt denna lag och särskilda skäl föreligger, ålägga en viss näringsidkare att

göra anmälan innan denne sluter avtal om företagsförvärv. En sådan
anmälningsskyldighet skall gälla för viss tid, högst ett år.

28 § Näringsfrihetsombudsmannen får ålägga näringsidkare att tillhanda­
hålla uppgift, handling eller annat som behövs i ä rende enligt denna lag.

Även i ärende om tillsyn över att ett förbud eller ett åläggande enligt lagen

åtlyds får ombudsmannen besluta om motsvarande skyldighet för den som

avses med förbudet eller åläggandet.

Samma skyldighet kan näringsfrihetsombudsmannen ålägga också an­

nan än den«som a nges i första stycket, om det behövs för kontroll eller

fullständigande av vad som skall fullgöras enligt första stycket och det är

nödvändigt på grund av särskilda förhållanden.

I ett ärende som har underställts regeringens prövning enligt 7 § får

chefen för handelsdepartementet ålägga skyldighet enligt första stycket
första meningen eller andra stycket.

Särskilda bestämmelser

29 § En sammanslutning av näringsidkare likställs i d enna lag med nä­
ringsidkare, Ett beslut av en sådan sammanslutning likställs med en över­

enskommelse eller ett gemensamt förfarande som avses i 14 §.

30 § Åläggande som avses i 27 eller 28 § kan förenas med vite, om det

finns skäl till detta.

31 § Uppgiftsskyldighet enligt denna lag innebär inte förpliktelse att röja

yrkeshemlighet av teknisk natur.

32 § Den som är uppgiftsskyldig enligt denna lag får inte betungas onö­

digt.

109-SFS 1982

1729

¬

SFS 1982:729

33 § Näringsfrihetsombudsmannen och marknadsdomstolen får av myn­
dighet, som avses i lagen (1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris-
och konkurrensförhållanden, begära biträde för utredning i frågor som kan

vara av betydelse för prövning enligt denna lag.

Straff, besvär och övriga bestämmelser
Straff m.m.
34 § Till böter eller fängelse högst ett år döms den som

1. uppsåtligen bryter mot 13 § I elle r 14 § första stycket,
2. uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13 § 2 eller 14 § tredje

stycket eller

3. i övrigt uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid

fullgörandet av anmälnings- eller annan uppgiftsskyldighet enligt denna

lag.

35 § Är gärning som avses i 34 § att anse som ringa, skall inte dömas till

ansvar.

36 § Är brott som avses i 34 § 1 att anse som grovt, döms till fängelse i

högst två år.

Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det har

utgjort ett led i en organiserad, omfattande samverkan eller i en upprepad

brottslighet eller har medfört betydande skada.

37 § För gärning som omfattas av ett sådant förbud eller åläggande som

har meddelats vid vite med stöd av denna lag döms inte till ansyar enligt 34

eller 36 §.

38 § Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag
förs vid tingsrätt av allmän åklagare. Sådan talan får väckas endast efter

anmälan eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen eller, i fråga
om vite som marknadsdomstolen har ålagt på talan av annan, av denne.

39 § Allmänt åtal för brott mot denna lag får väckas endast efter anmälan
eller medgivande av näringsfrihetsombudsmannen.

Besvär

40 § Mot näringsfrihetsombudsmannens beslut enligt 11, 12, 17, 20, 25,

33, 38 eller 39 § f år talan inte föras. Ej heller får talan föras mot beslut
enligt 28 § tredje stycket.

Beslut enligt 27 § eller 28 § första eller andra stycket får, om beslutet är

förenat med vite, överklagas hos kammarrätten genom besvär. Beslutet

skall dock gälla omedelbart, om inte annat bestäms.

Övriga bestämmelser

41 § Vad som sägs i denna lag tillämpas inte på överenskommelse mellan
arbetsgivare och arbetstagare angående arbetslön eller andra arbetsvillkor.

1730

¬

Denna lag träder i kr aft den 1 januari 1983.

SFS 1982:729

Genom lagen upphävs lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av

konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Åtgärd som har vidtagits med tillämpning av sistnämnda lag gäller som

om motsvarande bestämmelse i den n ya lagen hade tillämpats.

Ansökan om tillstånd enligt 16 § kan prövas före lagens ikraftträdande.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

BJÖRN MOLIN

(Handelsdepartementet)

¬