SFS 1975:635
Källa Regeringskansliets rättsdatabaser m.fl.
SFS 1975:635
Räntelag:
Utkom från trycket
utfärdad den 5 juni 1975.
den 19 augusti 1975
Enligt riksdagens beslut' föreskrives följande.
1 § Denna lag är tillämplig på penningfordran inom förmögenhets
rättens område. Lagen gäller i den mån ej annat är avtalat eller utfäst
eller särskilt föreskrivet.
1326
' Prop. 1975: i 02, LU 30 . rskr 234.
%
¬
2 § Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till
SFS 1975:635
betalning.
På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd
av betalningsmottagarens kontraktsbrott eller på liknande grund utgår
dock ränta för tiden från den dag betalningen erlades till och med den
dag återbetalning sker eller, om återbetalning ej sker i rät t tid, den dag
från vilken ränta börjar utgå enligt 3 eller 4 §.
3 § Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i
förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.
På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att
redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man
utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rä tt
tid, från den dag redovisning bort ske.
4 § 1 annat fall än som avses i 3 § u tgår ränta på förfallen fordran, för
vilken betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad
efter det borgenären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt
krav på betalning av bestämt belopp med angivande att underlåtenhet
att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock ej
skyldig att erlägga ränta för tid innan räkningen eller kravet har
kommit honom till handa.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej
kan fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp
från den dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt
krav på ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är dock
ej skyldig att erlägga ränta för tid innan kravet och utredningen har
kommit honom till handa.
Oavsett vad som föreskrives i f örsta och andra styckena utgår ränta
på förfallen fordran senast från dagen för delgivning av ansökan om
lagsökning eller betalningsföreläggande eller av stämning i mål om ut
givande av betalning.
5 § 1 fall som avses i 2 § an dra stycket beräknas ränta för år enligt en
räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid
gällande diskontot med tillägg av två procentenheter.
6 § 1 fall som avses i 3 e ller 4 § b eräknas ränta för år enligt en ränte
fot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot med tillägg av fyra procentenheter.
7 § Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och
försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma
räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst
enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 §
första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra
stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje särskilt fall.
1327
¬
SFS 1975: 635
Denna lag träder i kraft den I januari 1976. Lagen gäller dock ej i
fall då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda
dag.
På regeringens vägnar
OLOF PALME
CARL LIDBOM
(Justitiedepartementet)
¬
