SFS 2018:1218 Resegarantilag

1

Svensk författningssamling

Resegarantilag
Utfärdad den 20 juni 2018

Enligt riksdagens beslut1 föreskrivs2 följande.

Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om resegaranti för paketresor och

sammanlänkade researrangemang som omfattas av paketreselagen

(2018:1217).

2 § Med resegaranti avses i denna lag ett skydd mot ekonomisk skada som

kan drabba resenärer till följd av insolvens hos arrangörer av paketresor eller

näringsidkare som genom förmedling eller på annat sätt underlättat upp-

komsten av sammanlänkade researrangemang.

3 § De definitioner av resetjänst, paketresa, sammanlänkat researrange-

mang, resenär, näringsidkare, arrangör och återförsäljare som anges i 1 kap.

2–5 §§ paketreselagen (2018:1217) har samma innebörd i denna lag.

Skyldighet att ordna resegaranti
4 § Den som är arrangör av en paketresa är skyldig att se till att paketresan

omfattas av en resegaranti som är godkänd enligt denna lag. Skyldigheten

ska fullgöras innan paketresan erbjuds till försäljning.

Om paketresan har satts ihop av en arrangör som är etablerad i ett land

utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), är den åter-

försäljare som är etablerad i ett land inom EES och erbjuder paketresan till

försäljning skyldig att se till att paketresan omfattas av en resegaranti som är

godkänd enligt denna lag.

Paketresor som inte innefattar någon passagerartransport och för vilka

betalning inte heller görs förrän efter det att paketresan har genomförts

behöver inte omfattas av resegaranti.

5 § Den näringsidkare som genom förmedling eller på annat sätt underlättar

uppkomsten av ett sammanlänkat researrangemang är skyldig att se till att

researrangemanget omfattas av en resegaranti som är godkänd enligt denna

lag. Skyldigheten ska fullgöras innan näringsidkaren vidtar åtgärder som

möjliggör bokning av ett sammanlänkat researrangemang.

1

Prop. 2017/18:226, bet. 2017/18:CU29, rskr. 2017/18:374.

2

Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2302 av den 25 november 2015 om

paketresor och sammanlänkade researrangemang, om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004

och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU samt om upphävande av rådets direktiv

90/314/EEG, i den ursprungliga lydelsen.

SFS 2018:1218

Publicerad

den 28 juni 2018

SFS

2

Om näringsidkaren inte ansvarar för någon passagerartransport som ingår

i det sammanlänkade researrangemanget och inte heller tar emot betalning

förrän efter det att researrangemanget har genomförts, behöver rese-

arrangemanget inte omfattas av resegaranti.

Resegarantins omfattning och vil kor
6 § Resegarantin för en paketresa ska säkerställa att de betalningar som

görs för paketresan betalas tillbaka till resenären i den utsträckning som

paketreseavtalet inte fullgörs till följd av arrangörens insolvens.

Om en passagerartransport ingår i paketresan ska resegarantin också

säkerställa hemtransport, och inkvartering om det behövs i avvaktan på hem-

transporten, i den utsträckning som passagerartransporten inte fullgörs till

följd av arrangörens insolvens.

7 § Resegarantin för ett sammanlänkat researrangemang ska säkerställa att

de betalningar som görs till den näringsidkare som genom förmedling eller

på annat sätt underlättar uppkomsten av det sammanlänkade researrange-

manget betalas tillbaka till resenären i den utsträckning som de resetjänster

som ingår i researrangemanget inte fullgörs till följd av näringsidkarens

insolvens.

Om näringsidkaren ansvarar för en passagerartransport som ingår i rese-

arrangemanget ska resegarantin också säkerställa hemtransport, och inkvar-

tering om det behövs i avvaktan på hemtransporten, i den utsträckning som

passagerartransporten inte fullgörs till följd av näringsidkarens insolvens.

8 § Resegarantin enligt 6 och 7 §§ ska omfatta rimligt förutsebara

kostnader.

9 § Resegarantin ska ge resenären rätt till ersättning som utan onödigt

dröjsmål betalas ut när det står klart att en resetjänst som ingår i paketresan

eller det sammanlänkade researrangemanget inte kommer att fullgöras inom

skälig tid och det framstår som sannolikt att det beror på insolvens hos

arrangören eller den näringsidkare som genom förmedling eller på annat sätt

har underlättat uppkomsten av det sammanlänkade researrangemanget.

10 § Resegarantin får innehålla villkor som innebär att

1. ersättningen får betalas ut till den som erbjuder en fortsättning på

paketresan eller tillhandahåller inkvartering eller hemtransport åt resenären,

2. ersättningen ska minskas med det belopp som resenären har fått i

ersättning på annat sätt för att resetjänsten inte fullgjorts,

3. ersättningen får krävas tillbaka i den utsträckning resenären genom at

lämna oriktiga uppgifter har fått högre ersättning än vad som annars skulle

ha betalats ut, och

4. rätten till ersättning från resegarantin upphör om begäran om ersättning

inte har framställts inom en viss tid, dock inte kortare än tre månader från

det att det står klart att den resetjänst som avses med begäran inte kommer

att fullgöras.

Skyldighet att anmäla verksamhet
11 § En näringsidkare ska anmäla sin verksamhet till den myndighet som

avses i 12 §, om näringsidkaren avser att

1. bedriva verksamhet som arrangör,

2018:1218

SFS

3

2. genom förmedling eller på annat sätt underlätta uppkomsten av

sammanlänkade researrangemang, eller

3. bedriva verksamhet som återförsäljare för en arrangör som är etablerad

i ett land utanför EES.

Näringsidkaren ska lämna de uppgifter om sin verksamhet som är nöd-

vändiga för att frågan om skyldighet att ordna resegaranti ska kunna prövas.

Uppgifterna i anmälan ska lämnas på heder och samvete.

Prövning av skyldighet att ordna resegaranti
12 § Den myndighet som regeringen bestämmer prövar om det finns en

skyldighet att ordna resegaranti enligt denna lag. Myndigheten ska också

pröva om det utifrån de krav som föreskrivs i denna lag och föreskrifter som

har meddelats i anslutning till lagen finns förutsättningar för att godkänna

en ordnad resegaranti.

Vid prövningen ska hänsyn tas till

1. storleken på de sammanlagda betalningar som gjorts av resenärer för

paketresor respektive sammanlänkade researrangemang,

2. tidsperioden mellan delbetalning och slutbetalning och fullgörandet av

resetjänsten, och

3. i förekommande fall, den uppskattade kostnaden för hemtransporter.

Myndigheten får bestämma att ett beslut om resegaranti ska gälla omedel-

bart.

13 § En resegaranti ska bestå av

1. en betalningsutfästelse som har utfärdats av en bank, ett kreditmarknads-

företag eller ett försäkringsbolag och som fullgörs efter uppmaning,

2. en försäkring,

3. deponerade medel, eller

4. något annat liknande åtagande.

Vid bedömningen av om en resegaranti kan godkännas enligt 12 § ska det

beaktas vilka krav på soliditet, likviditet, riskhantering och tillsyn som gäller

för den som står för resegarantin.

14 § En resegaranti som en näringsidkare har ordnat i enlighet med de

bestämmelser som gäller för skydd vid insolvens i det land inom EES där

näringsidkaren är etablerad ska erkännas som en godkänd resegaranti enligt

denna lag.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-

dela ytterligare föreskrifter om de förutsättningar som ska gälla för att en

resegaranti ska godkännas.

Skyldighet att anmäla ändrade förutsättningar
16 § Om de förutsättningar som legat till grund för ett beslut att godkänna

resegaranti enligt 12 § ändras, ska näringsidkaren utan dröjsmål underrätta

den myndighet som meddelat beslutet. Näringsidkaren ska lämna de upp-

gifter som är nödvändiga för att frågan ska kunna prövas på nytt.

Ersättning från resegarantin
17 § Om inte annat följer av de villkor som gäller för en resegaranti, ska

den myndighet som regeringen bestämmer pröva begäran om ersättning från

resegarantin.

2018:1218

SFS

4

18 § När en begäran om ersättning från en resegaranti ska prövas av en

myndighet enligt 17 §, ska resegarantin tas i anspråk för att ersätta resenären

i den utsträckning som framgår av 6–9 §§. Om inte annat följer av de villkor

som gäller för resegarantin, ska de villkor som framgår av 10 § tillämpas.

Tillsyn
19 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att

denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

20 § Tillsynsmyndigheten har rätt att göra inspektion hos näringsidkaren

och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Näringsidkaren ska

lämna de upplysningar om verksamheten som begärs för tillsynen.

Om näringsidkaren inte tillhandahåller handlingarna eller lämnar upp-

lysningarna, får tillsynsmyndigheten förelägga näringsidkaren att fullgöra

sin skyldighet.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

21 § Sådana uppgifter som anges i 16 och 20 §§ ska lämnas av närings-

idkaren på heder och samvete.

22 § Om en näringsidkare som är skyldig att se till att resegaranti ordnas

enligt denna lag inte gör det, får tillsynsmyndigheten förelägga denne att

fullgöra sin skyldighet.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite.

23 § Tillsynsmyndigheten får bestämma att beslut enligt 20 eller 22 § ska

gälla omedelbart.

Sanktioner
24 § Om en näringsidkare, i strid med 4 eller 5 §, inte ser till att en paket-

resa eller ett sammanlänkat researrangemang omfattas av en resegaranti

enligt denna lag, ska en sanktionsavgift tas ut.

En sanktionsavgift ska också tas ut av en näringsidkare som inte har

underrättat myndigheten enligt 16 § om att de förutsättningar som legat till

grund för beslutet att godkänna resegarantin har ändrats.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

25 § Sanktionsavgiften ska bestämmas till lägst femtusen kronor och högst

tio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens omsättning

närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under närings-

idkarens första verksamhetsår, eller om uppgifter om omsättningen annars

saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

När avgiftens storlek bestäms ska hänsyn tas till hur allvarlig över-

trädelsen är.

26 § Hel eller delvis befrielse från en sanktionsavgift ska beslutas om det

är oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid denna bedömning ska det

särskilt beaktas

1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgifts-

skyldige inte kunnat göra det som ålegat honom eller henne och inte heller

kunnat uppdra åt någon annan att göra det,

2018:1218

SFS

5

2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgifts-

skyldige varken förutsåg eller borde ha förutsett eller inte kunnat påverka,

eller

3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika överträdelsen.

27 § En sanktionsavgift får inte tas ut för en överträdelse som omfattas av

ett föreläggande som har förenats med vite enligt denna lag om över-

trädelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.

28 § Tillsynsmyndigheten prövar frågor om sanktionsavgifter.

En sanktionsavgift får inte beslutas senare än fem år från den tidpunkt då

överträdelsen upphörde.

29 § Sanktionsavgiften ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio

dagar från det att beslutet fick laga kraft eller inom den längre tid som anges

i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska

tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av

statliga fordringar m.m.

Avgiften faller bort i den utsträckning som verkställighet inte har skett

inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.

Överklagande
30 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltnings-

domstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2018.

2. Genom lagen upphävs resegarantilagen (1972:204).

3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för resor där reseavtalet

har ingåtts före ikraftträdandet. Ärenden om ianspråktagande av säkerhet

enligt 9 § och 15 § fjärde stycket i den lagen ska dock prövas av

Kammarkollegiet. Det som föreskrivs i 15 § tredje stycket i den lagen om

överklagande av sådana ärenden ska även gälla Kammarkollegiets beslut.

På regeringens vägnar

YLVA JOHANSSON

PER BOLUND

(Finansdepartementet)

2018:1218